Statsrådets beslut. om komplettering av Finlands förslag till Europeiska unionens nätverk Natura 2000. Utfärdat i Helsingfors den 1 mars 2012

Statsrådets beslut om komplettering av Finlands förslag till Europeiska unionens nätverk Natura 2000 Utfärdat i Helsingfors den 1 mars 2012 1. Allmänt 1.1 Statsrådets tidigare beslut Nätverket Natura 2000 är ett ekologiskt nätverk som täcker Europeiska unionens område och som är sammansatt av särskilda skyddsområden (SPA) i enlighet med rådets direktiv om bevarande av vilda fåglar (2009/147/EG, nedan fågeldirektivet) och av särskilda bevarandeområden (SAC) som avses i rådets direktiv om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (92/43/EEG, nedan habitatdirektivet). Medlemsstaterna inrättar SAC-områden av sådana områden som Europeiska kommissionen på basis av medlemsstaternas förslag har godkänt som områden av gemenskapsintresse (SCI). I) Statsrådet beslutade den 20 augusti 1998 att 1) till Europeiska kommissionen anmäla de i beslutet uppräknade 439 särskilda skyddsområdena (SPA-områdena) enligt fågeldirektivet, och att 2) för Europeiska kommissionen föreslå de i beslutet uppräknade 1325 områdena som områden av gemenskapsintresse (SCI-områden) enligt habitatdirektivet. II) De inom Esbo stads område föreslagna Natura 2000-områdena införlivades inte i statsrådets beslut 20 augusti1998 på grund av brister vid hörandet av de berörda parterna, utan i fråga om dessa områden senarelades beslutet att godkänna områdena. Statsrådet beslutade den 25 mars 1999 att komplettera Finlands förslag, som godkänts den 20 augusti 1998, som följer: 1) genom att till Europeiska kommissionen anmäla ett helt nytt särskilt skyddsområde (SPAområde) som närmare framgår av beslutet, 2) genom att för Europeiska kommissionen föreslå ett område som närmare framgår av beslutet som ett område (SCI-område) av gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet och 3) genom att komplettera tre områden som i statsrådets beslut 20.8.1998 föreslagits för Europeiska kommissionen som SCI-områden av gemenskapsintresse genom utvidgning så, att de också omfattar områden inom Esbo stad. III) Europeiska kommissionen har (10.5.1999 och 3.6.1999) på basis av slutledningarna under det naturgeografiska utvärderingsseminariet bett Finland att komplettera sitt förslag till nätverket för att säkerställa att livsmiljöerna för vissa habitat och arter är tillräckligt väl företräd-

2 da i nätverket. Statsrådet beslutade den 8 maj 2002 att komplettera de tidigare godkända förslagen 1) genom att för Europeiska kommissionen föreslå de 264 områden som förtecknas i beslutet som SCI-områden av gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet, 2) genom att utvidga 33 av de områden som statsrådet 20.8.1998 föreslog för gemenskapen som SCI-områden av gemenskapsintresse, 3) genom att anmäla nio av de i föregående punkt avsedda utvidgningarna av SCI-områden också som särskilda skyddsområden enligt fågeldirektivet, alltså som utvidgningar av SPA-områdena, 4) genom att komplettera uppgifterna om naturtyper och arter i 190 av de områden som statsrådet den 20 augusti 1998 hade föreslagit för Europeiska kommissionen som SCI-områden av gemenskapsintresse, samt 5) genom att avgöra ärendet på nytt i fråga om sex områden beträffande vilka högsta förvaltningsdomstolen på grund av besvär återförvisat statsrådets beslut den 20 augusti 1998 för ny behandling. IV) Efter att högsta förvaltningsdomstolen med anledning av de besvär som anförts gällande statsrådets beslut 20.8.1998 hade återförvisat ärendet till statsrådet för förnyad behandling beträffande vissa områden har statsrådet 22.1.2004 avgjort ärendet genom följande beslut: 1) genom att föreslå för Europeiska kommissionen att de i beslutet angivna två områdena är områden av gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet (SCI-områden) och genom att anmäla dessa samma områden som särskilda skyddsområden enligt fågeldirektivet (SPAområden), 2) genom att utvidga två av de områden som statsrådet den 20 augusti 1998 föreslagit för Europeiska kommissionen som SCI-områden av gemenskapsintresse, 3) genom att utvidga två av de områden som statsrådet den 20 augusti1998 föreslagit för Europeiska kommissionen som SCI-områden av gemenskapsintresse och genom att samtidigt anmäla dessa utvidgningar som utvidgningar av särskilda skyddsområden enligt fågeldirektivet, dvs. SPA-områden, 4) genom att utvidga ett av de områden som statsrådet den 20 augusti 1998 föreslagit för Europeiska kommissionen som ett särskilt skyddsområde, dvs. SPA-område, 5) genom att avgöra ärendet på nytt i fråga om 27 andra områden med endast ringa ändringar, 6) genom att stryka ett område i förslaget och anmälan om nätverket (SCI/SPA-område). V) Europeiska kommissionen har på basis av slutledningarna vid det naturgeografiska seminariet i mars 2003 bett Finland att komplettera sitt förslag till nätverket beträffande livsmiljöerna för vissa naturtyper i bilaga I och arter i bilaga II till habitatdirektivet. Därtill ansåg Europeiska unionens domstol i sin dom av den 6 mars 2003 att Finland inom sitt territorium inte i tillräcklig utsträckning och slutgiltigt har utvisat SPA-områden i enlighet med fågeldirektivet. Därför har det varit nödvändigt att reda ut vilken betydelse vissa områden som omnämns i den internationella fågelskyddsorganisationens (Bird Life International) förteckning över viktiga

3 fågelområden (IBA, Important Bird Areas) men som inte ingått i Finlands SPA-anmälan, har för Natura 2000-nätverket. Statsrådet beslutade den 2 juni 2005 att komplettera det tidigare godkända förslaget och anmälan enligt följande: 1) genom att föreslå för Europeiska kommissionen att de i beslutet angivna 44 områdena är områden av gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet (SCI-områden), 2) genom att utvidga åtta av de områden som statsrådet den 20 augusti 1998 eller den 8 maj 2002 föreslagit för Europeiska kommissionen som SCI-områden av gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet, 3) genom att utvidga två av de områden som statsrådet den 20 augusti 1998 föreslagit för Europeiska kommissionen som SCI-områden av gemenskapsintresse och anmält som SPAområden (särskilda skyddsområden) enligt fågeldirektivet, 4) genom att till Europeiska kommissionen anmäla de 14 särskilda skyddsområden (SPAområden) enligt fågeldirektivet som omnämns i beslutet, av vilka 11 områden sedan tidigare fanns med i Finlands förslag till SCI-områden i nätverket, 5) genom att komplettera uppgifterna om naturtyper och arter i 81 av de områden som statsrådet den 20 augusti 1998 eller den 8 maj 2002 föreslagit för Europeiska kommissionen som SCI-områden av gemenskapsintresse, 6) genom att komplettera uppgifterna om fågelbeståndet i 104 av de områden som statsrådet den 20 augusti 1998 anmält till Europeiska kommissionen som SPA-områden, samt 7) genom att avgöra ärendet på nytt i fråga om ett område beträffande vilket högsta förvaltningsdomstolen på grund av besvär återförvisat statsrådets beslut av den 8 maj 2002 för ny behandling. VI) Efter att högsta förvaltningsdomstolen med anledning av de besvär som anförts återförvisat statsrådets beslut av den 22 januari 2004 för ny behandling beträffande SPAavgränsningen för området Kesonsuo, Palokangas Selkäkangas Syväysjoki (FI0700011), avgjorde statsrådet den 23 november 2006 till denna del ärendet på nytt som följer: 1) genom att till Europeiska kommissionen anmäla området som ett 5 641 ha stort SPAområde men namnet Kesonsuo Syväysjoki (FI0700149). 1.2. Behovet av att komplettera Finlands förslag till nätverket 2000 och områden som högsta förvaltningsdomstolen återförvisat till statsrådet för ny behandling Komplettering av SCI-områden som avses i habitatdirektivet på havsområden. Den unionsrätt som gäller nätverket Natura 2000 ska också tillämpas i de ekonomiska zoner som olika stater inrättat. Den lag som gäller inrättandet av Finlands ekonomiska zon trädde i kraft den 1 februari 2005. Därför är det motiverat att fundera på om det uppstått behov av att komplettera Finlands förslag till nätverket. Bildandet av nätverket Natura 2000 för havsmiljön är en viktig åtgärd inom EU i syfte att nå målet att stoppa utarmningen av den biologiska mångfalden. I det expertseminarium som Europeiska kommissionen ordnade i november 2009 bedömdes huruvida de förslag till nätverket som gäller Östersjön är tillräckliga. Kommissionen har skyndat på tillgodoseendet av de kompletterings- och utredningsbehov som konstaterats på basis av re-

4 sultaten. Genom detta beslut förbättras nätverkets representativitet vad gäller naturtyperna rev och sublitorala sandbankar. Ärenden som högsta förvaltningsdomstolen har återförvisat för ny behandling. Högsta förvaltningsdomstolen återförvisade statsrådets beslut av den 8 maj 2002 för ny behandling i fråga om följande områden: Långviken, FI0200121 (HFD 6.4.2004, liggare nr 749) och Moilasenvaara, FI 1201013 (HFD 1.9.2004, liggare nr 2160). På motsvarande sätt återförvisades statsrådets beslut av den 2 juni 2005 i fråga om Vanda å, FI0100104, genom högsta förvaltningsdomstolens avgörande av den 10 juli 2006 (liggare nr 1778). Av denna anledning avgör statsrådet till dessa delar ärendet på nytt. Området Långviken (FI0200121) togs med som ett representativt område för naturtyp 1650, "smala vikar i boreal Östersjökust" vid beredningen av statsrådets beslut av den 20 augusti 1998 om Finlands förslag till nätverket Natura 2000. Området ströks dock från förslaget. Med anledning av att besvär anfördes återförvisade högsta förvaltningsdomstolen ärendet för ny behandling för det här områdets del, eftersom motiveringen till att området utelämnades enbart bestod av allmänna konstateranden om att förslaget var tillräckligt, trots att området enligt beredningsmaterialet hade bedömts vara det bästa inom Sydvästra miljöcentralens (nuvarande Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland) område. Ärendet behandlades på nytt i statsrådets beslut av den 8 maj 2002. Vid beredningen av beslutet föreslogs det att området skulle ingå i nätverket. Statsrådet beslutade dock också i det skedet att utelämna området från förslag på grund av de motstridiga expertutlåtandena. På grund av att besvär anförts återförvisade högsta förvaltningsdomstolen på nytt ärendet till statsrådet, eftersom det faktum att ärendet var outrett inte kunde utgöra grund för att området utelämnades. Genom statsrådets beslut av den 8 maj 2002 föreslogs området Moilasenvaara (FI1201013) ingå i nätverket Natura 2000. På grund av att besvär anförts återförvisade högsta förvaltningsdomstolen ärendet för ny behandling, eftersom avgränsningen av området inte kunde avses grunda sig på en bedömning av områdets naturvetenskapliga betydelse eller på relevant vetenskaplig kunskap, då man utanför angränsningen lämnat områden som motsvarade de naturtyper på basis av vilka området valts ut. Området Vanda å (FI0100104) ingick i det förslag till nätverket som statsrådet fattade beslut om den 2 juni 2005. Den viktigaste grunden för att området valdes ut var arten tjockskalig målarmussla, Unio crassus, som ingår i bilaga II till habitatdirektivet. På grund av att besvär anförts återförvisade högsta förvaltningsdomstolen ärendet för ny behandling i fråga om detta område, eftersom man utifrån de naturvetenskapliga data som fanns att tillgå inte med tillräckligt stor säkerhet hade kunnat bedöma vilken betydelse området har med tanke på nätverket. Område som ska utvidgas. På området Vattajanniemi (FI1000017), som hör till nätverket Natura 2000, har man med stöd från EU:s Life-fond vidtagit återställningsåtgärder, som gjort att det blivit behövligt att utvidga området.

5 2. Beredningen av ärendet När det gäller områden i öppna havsområden baserar sig beredningen av ärendet på en utredning från den expertarbetsgrupp som tillsatts av miljöministeriet. Utredningen blev klar den 30 maj 2008. I utredningen granskades ett eventuellt kompletteringsbehov för naturtyperna sublitorala sandbankar (1110) och rev (1170) samt för sälar och sjöfåglar. I utredningen kartlades möjliga förekomstplatser för naturtyperna utgående från maringeologiskt material om havsbottnens beskaffenhet och topografi. Detta material kompletterades till vissa delar med biologiska prover och videomaterial om undervattensmiljön. Vid beredningen av området Långviken hade man tillgång förutom till tidigare insamlat material också till expertbedömningar från ett konsultföretag specialiserat på marinbiologi, Alleco Ab, den marinbiologiska forskargruppen vid Åbo Akademi samt en forskare inom forskningsprogrammet för Östersjön vid Finlands miljöcentral. Populationen av tjockskalig målarmussla i Vanda å undersöktes i syfte att komplettera de tidigare stickprovsbaserade undersökningarna med en systematisk dykinventering, som utfördes av en forskargrupp under ledning av Ilmari Valovirta. Utifrån det material som sammanställts av Zoologiska museet vid Naturhistoriska centralmuseet och den s.k. molluskarbetsgruppen vid WWF i Finland bedömde man också vilken betydelse eventuella förekomster i andra åar har. Den nya avgränsningen av området Moilasenvaara så att de naturliga gränserna för naturtyperna följs baserar sig på Forststyrelsens förslag. Kajanalands miljöcentral (nuvarande Närings-, trafik- och miljöcentralen i Kajanaland) har i sitt utlåtande förordat förslaget. Behovet av att utvidga området Vattajanniemi baserar sig på de återställningsåtgärder som vidtagits med stöd från EU:s Life-fond. Beredningen har styrts av ministerarbetsgruppen för Natura 2000, som bestått av företrädaren för regeringsgrupperna och arbetat under ordförandeskap från miljöministeriet. Förslaget till komplettering av nätverket Natura 2000 har på det sätt 64 2 mom. i naturvårdslagen förutsätter varit offentligt framlagt för hörande av de berörda under tiden den 1-30 april 2009. Samtidigt har utlåtanden från vederbörande instanser begärts med beaktande av bestämmelsen i 5 i naturförordningen. I enlighet med den princip som framgår av 8 2 mom. i naturvårdslagen har man informerat om ärendet på så sätt att det skapats förutsättningar för en offentlig diskussion om det. Sammanlagt 8 anmärkningar och 37 utlåtanden om förslaget lämnades in. Miljöministeriet har på basis av beredningen i närings-, trafik- och miljöcentralerna behandlat anmärkningarna och utlåtandena. Med anledning av dem har några små preciseringar gjorts i det framlagda förslaget. Ett sammandrag av anmärkningarna och utlåtandena föreställdes i ministerarbetsgruppen för Natura 2000 den 20 oktober 2011. De som gjort anmärkningar tillställs skriftliga genmälen som bygger på beslutet. Till beslutshandlingarna har fogats ett tabellariskt sammandrag av anmärkningar.

6 3. Omfattningen av nätverket Natura 2000 Genom detta beslut kompletteras Finlands förslag till nätverket med sju områden och utvidgas två områden om vilka beslut fattats tidigare. Arealen av de för Europeiska kommissionen föreslagna SCI-områdena ökar genom detta beslut med 30 951 hektar. Finlands förslag till och anmälan om områden till nätverket Natura 2000 omfattar efter detta beslut inalles 1 865 områden, av vilka 1778 på fastlandet eller i Finlands ekonomiska zon och 87 i landskapet Åland. Den sammanlagda arealen uppgår till ca 4,96 miljoner hektar, vilket motsvarar ca 12,7 % av Finlands totala areal. SPA-områdena enligt fågeldirektivet är sammanlagt 468. Deras sammanlagda areal är ca 3,08 miljoner hektar (ca 7,9 % av Finlands totala areal). SCI-områdena enligt habitatdirektivet är 1 721 och deras sammanlagda areal ca 4,88 miljoner hektar (ca 12,5 % av Finlands totala areal). I vissa områden överlappar beteckningarna SPA och SCI varandra helt eller delvis. Europeiska kommissionen har slutligen godkänt alla Finlands tidigare lagakraftvunna SCIförslag. Besluten innefattar 1713 områden med en totalareal på ca 4,84 miljoner hektar. 4. De juridiska verkningarna av nätverket Natura 2000 När statsrådet har godkänt Finlands förslag om komplettering av områdena inom nätverket Natura 2000, träder bestämmelserna i 10 kap. i naturvårdslagen (nedan NvL) i kraft i dessa områden. Om ett projekt eller en plan antingen i sig eller tillsammans med andra projekt eller planer sannolikt betydligt försämrar de naturvärdena i ett område som statsrådet föreslagit till eller som införlivats i nätverket Natura 2000, för vars skydd området har införlivats eller avses bli införlivat i nätverket Natura 2000, ska den som genomför projektet bedöma verkningarna, oavsett om projektet eller planen kräver tillstånd (65 i NvL). En myndighet får inte bevilja ett tillstånd eller godkänna en plan, om förfarandet med bedömning av verkningarna och utlåtanden om dem visar att projektet eller planen sannolikt betydligt försämrar de naturvärden i för vilkas skydd området har införlivats eller avses bli införlivat i nätverket Natura 2000 (66 NvL). Granskningen gäller de naturtyper och arter på grund av vilka området har införlivats i nätverket Natura 2000 och som har angetts i Natura 2000-uppgiftsblanketten för respektive område. Skyddsåtgärderna begränsar alltså bara sådana projekt som betydligt försvagar de naturtyper eller arters livsmiljöer inom området som är av gemenskapsintresse. Detta innebär att uppnåendet av målen för skyddet av Natura 2000-områdena inte alltid förutsätter att man inrättar ett skyddsområde, inte heller att skyddet täcker området i dess helhet. Förbudet mot att bevilja tillstånd till ett projekt eller fastställa en plan som på basis av bedömningen betydligt försämrar naturvärdena i ett Natura 2000-område är inte absolut. Statsrådet kan bestämma att projektet eller planen ska genomföras av ett skäl som är tvingande på grund av ett ytterst viktigt allmänt intresse, om någon alternativ lösning inte föreligger (66 i NvL). I detta sammanhang beaktas enligt habitatdirektivet de ekonomiska och sociala faktorerna

7 samt de regionala och lokala särdragen. Om projektets eller planens verkningar kommer fram i ett område, eller en del av ett område, där det finns en enligt habitatdirektivets bilaga I primärt skyddad naturtyp, eller en livsmiljö för en i direktivets bilaga II avsedd primärt skyddad art, är en ytterligare förutsättning att projektet eller planen har mycket viktiga gynnsamma verkningar med tanke på människans hälsa, den allmänna säkerheten eller miljön annorstädes. Också ett tvingande skäl betingat av ett ytterst viktigt allmänt intresse berättigar till godkännande av ett projekt eller en plan för ett sådant område. Detta förutsätter att kommissionen ger ett utlåtande i ärendet. För att målen för skyddet av nätverket Natura 2000 ska nås kan det krävas begränsningar också utanför de områden som ingår i nätverket. Av denna anledning gäller den ovan presenterade prövningen av ändrad markanvändning och tillståndsprövningen också projekt och planer utanför nätverket, om de sannolikt betydligt försämrar de naturvärden på vars grund områdena införlivats i nätverket Natura 2000. I regel inskränker bestämmelserna om nätverket Natura 2000 inte privatpersoners åtgärder i samband med sedvanlig markanvändning, om det inte är fråga om en mer omfattande eller betydelsefull plan eller dito projekt än sedvanligt. I det fallet kan det hända att den ovan nämnda konsekvensbedömningen måste göras och beaktas vid tillståndsprövningen. Att nätverket Natura 2000 godkänns inverkar alltså inte direkt på den nuvarande användningen av områden inom nätverket. Det inverkar inte heller på ikraftvarande tillstånd till användning av områdena. Om ett negativt beslut i ett tillståndsärende på grund av 66 i NvL begränsar användningen av en fastighet så, att ägaren till området eller innehavaren av särskilda rättigheter åsamkas betydande olägenhet, och om andra hinder för att bevilja tillståndet inte föreligger, är staten där så krävs skyldig att ersätta olägenheten. Rätt till ersättning föreligger dock inte i vissa situationer som räknas upp i 53 5 mom. i naturvårdslagen. I markanvändnings- och bygglagen ingår dessutom en bestämmelse (197 132/1999) om ersättning i samband med att bygglov inte beviljas och som gäller en situation där en ansökan om bygglov förkastas på grund av begränsningarna i 66 i naturvårdslagen, utan att det finns andra skäl till att bygglovsansökan förkastas. I lagen om enskilda vägar ingår likaså en bestämmelse (7a 372/1999) om ersättning på grund av begränsningar som följer av nätverket Natura 2000. Det är i alla fall inte meningen att skapa ett nytt ersättningssystem enligt vilket enbart det faktum att ett område ligger inom verkningsområdet för nätverket Natura 2000 föranleder en ersättningsskyldighet som annars inte skulle uppstå i en motsvarande situation. 5. Inrättandet av nätverket N atura 2000 I de områden som införlivas i nätverket Natura 2000 ska ett skydd som motsvarar syftet med skyddet av respektive område genomföras enligt 68 i naturvårdslagen. När skyddet genom-

8 förs, ser man samtidigt till att säkerställa att man bevarar de värden på grund av vilka området har införlivats i nätverket. Detta sker i fråga om projekt och planer i den ordning som 65 och 66 i naturvårdslagen anger. I vissa områden som hör till nätverket Natura 2000 finns det projekt som bygger på ett existerande tillstånd eller en godkänd plan. Att ett område hör till nätverket Natura 2000 hindrar inte att sådana projekt eller planer genomförs. Skyddet av de områden som hör till nätverket Natura 2000 ska jämsides med andra åtgärder genomföras genom förfaranden enligt naturvårdslagen, ödemarkslagen, lagen om friluftsliv, marktäktslagen, forsskyddslagen, vattenlagen och miljöskyddslagen, gränsälvsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige, lagen om fiske, terrängtrafiklagen, vattentrafiklagen, markanvändnings- och bygglagen samt skogslagen. I fråga om skogslagstiftningen tryggas målen för skyddet av områden inom nätverket också genom lagens bestämmelser om stöd och bidrag, i vissa fall genom att en skötsel- och nyttjandeplan för området utarbetas. De områden som avgörs genom detta beslut inrättas i enlighet med de närmare bestämmelserna i kapitlen 10 och 10.1 med stöd av naturvårdslagen, vattenlagen, miljöskyddslagen och lagen om friluftsliv. Det finns alltså för varje område en preliminär angivelse av den lagstiftning enligt vilken naturvärdena i området ska skyddas. Högsta förvaltningsdomstolen har i sina beslut i anslutning till de juridiska verkningarna av nätverket Natura 2000 konstaterat att man genom statsrådsbeslut dock inte i förväg på ett juridiskt bindande sätt kan avgöra enligt vilken lag ett tillstånd ska beviljas eller en plan fastställas för genomförandet av enskilda projekt, utan detta måste avgöras från fall till fall vid tillämpningen av ifrågavarande lag som gäller tillståndet eller planen. Genom ett statsrådsbeslut kan man inte heller, i fråga om enskilda projekt, avgöra utfallet av bedömningsförfarandet enligt naturvårdslagens 65. Också dessa ärenden avgörs från fall till fall i samband med tillståndsförfarandet för ett projekt eller förfarandet för godkännande av en plan. 6. Vissa verksamheter i Natura 2000 -områden 6.1. Byggande Markanvändnings- och bygglagen har angetts som det instrument genom vilket Natura 2000- områden inrättas i sådana fall där de naturvärden som är orsaken till att området har införlivats i nätverket kan säkras genom styrning av byggandet, antingen med hjälp av en existerande generalplan eller detaljplan eller genom att en sådan plan görs upp. Vid bedömningen av om byggande kan tillåtas i områden som hör till nätverket Natura 2000 är det av särskild betydelse huruvida målen för skyddet är sådana att de måste säkras med de medel som naturvårdslagen erbjuder, eller om områdena kan skyddas med stöd av någon annan lag. Möjligheterna att bygga i Natura 2000-områden är beroende av om det är fråga om planlagda eller icke planlagda områden.

9 I fråga om planlagda områden utgår man från att områdenas naturvärden redan har undersökts och i allmänhet beaktats redan då planen gjordes upp. I sådana fall för Natura inte med sig hinder för det byggande som planen anger i Natura 2000-områden som inrättas på annat sätt än med stöd av naturvårdslagen. Men om ett område inrättas enligt naturvårdslagen, och om en avvikelse från planens lösningar är nödvändig för att säkra grunderna för skyddet, säkras målen med de medel som naturvårdslagen erbjuder. I sådana fall utbetalas ersättning för de byggnadsrätter som eventuellt anvisats i planen. I strandzoner avgörs möjligheterna att bygga genom att en sådan plan läggs upp som med stöd av markanvändnings- och bygglagen krävs innan man bygger i dessa områden. I planen jämkas byggnadsbehoven och skyddsbehoven samman så att naturvärdena i Natura 2000-området inte betydligt försvagas, visserligen med beaktande av bestämmelserna i 65 och 66 i naturvårdslagen. För områden utanför de ovan nämnda får bygglov inte beviljas, om detta betydligt försvagar naturvärdena. Detta är oftast fallet i fråga om områden som inrättas med stöd av naturvårdslagen. De olägenheter som ägaren åsamkas i sådana situationer ersätts enligt principerna i naturvårdslagen. Om skyddet genomförs enligt marktäktslagen, skogslagen, markanvändnings- och bygglagen eller vattenlagen och miljöskyddslagen, kan byggande av glesbygdskaraktär i allmänhet placeras så att det inte betydligt försämrar naturvärdena i området. Byggandet ska anpassas till omgivningen, såväl i Natura 2000 -områdena som utanför dem. Natura 2000-områdena orsakar inte några ytterligare krav på grund av landskapet då frågan om bygglov prövas, eftersom de områden som införlivas i nätverket Natura 2000 inte är med på landskapsmässiga grunder. I randområden utanför Natura 2000 -områdena kan byggnader i allmänhet placeras så att de inte betydligt försvagar naturvärdena i Natura 2000 -områdena. I strandzoner till vatten som ingår i nätverket Natura 2000 kan strandbyggandet medelst en plan ordnas så att det inte orsakar begränsningar för byggande av glesbygdskaraktär. 6.2 Jordbruk Till det gårdsstödsystem som trädde i kraft år 2005 ansluter sig vissa lagstadgade verksamhetskrav. Att iaktta dessa krav utgör ett villkor för erhållande av direkta stöd. Detta innebär bl.a. att förbudet mot en försämring av naturvärden, vilket utgör ett urvalskriterium för Natura 2000-områdena i fråga, måste iakttas vid bedrivande av jordbruk. Att ett område införlivas i nätverket Natura 2000 orsakar ändå inte i praktiken några begränsningar i jordbruket i området, inte heller någon förpliktelse att vårda naturvärdena, eftersom ett fortsatt normalt jordbruk i allmänhet är tillräckligt för att naturvärdena i de jordbruksområden som införlivats i nätverket ska bibehållas. Om en jordbrukare för en åker eller något annat jordbruksområde får miljöstöd enligt miljöstödssystemet, räknar man inte med att införlivningen orsakar honom någon förlust eller minskning av stödet. Om utbetalningen av stödet inte kan fortsätta, eller om stödet återindrivs på grund av att området införlivas i Natura, ser miljöförvaltningen till att en ersättning som motsvarar stödet betalas ut.

10 6.3 Skogsbruk Beträffande de Naturaområden som inrättas med stöd av naturvårdslagen fattas beslut om behandlingen av skogarna i området då respektive skyddsområde inrättas. På privatägda myrar kan skogar på mineraljord skötas och användas enligt statsrådets principbeslut om det riksomfattande basprogrammet för myrskydd. Skogar på mineraljordar kan således i regel skötas och användas enligt skogslagen. Också täkt av brännved är alltjämt möjlig. Ett undantag är livsmiljöerna för arter som kräver särskilt skydd, som bör skyddas med stöd av naturvårdslagen. I de åsområden som skyddas enligt marktäktslagen nyttjas skogarna enligt skogslagen, och skogsmyndigheterna sköter övervakningen och uppföljningen av skogsbruksåtgärderna. Detsamma gäller de Natura 2000-områden som inrättas enligt skogslagen. I de områden som inrättas enligt skogslagen säkras primärt bevarandet av de livsmiljöer som avses i skogslagens 10 och som är särskilt viktiga med tanke på naturens mångfald. Dessa områden har införlivats i nätverket Natura 2000 på basis av sådana naturtyper som utan särskilda skyddsåtgärder skyddas i tillräcklig mån med stöd av skogslagen. De områden som ingår i nätverket Natura 2000 orsakar inga begränsningar i omgivningen vad gäller åtgärder inom ramen för skogslagstiftningen, eftersom de inte kan anses orsaka betydande skadliga verkningar i fråga om naturvärdena i de införlivade områdena. 6.4 Vattentillgångar I de områden som hör till nätverket Natura 2000 kan behövliga åtgärder i samband med användningen och skötseln av vattentillgångarna vidtas, såvida de inte betydligt försvagar de naturvärden på grund av vilka dessa områden införlivats i nätverket. Att bl.a. en å eller en bäck införlivas i nätverket Natura 2000 orsakar inga ytterligare begränsningar i skötseln eller användningen av vattentillgångarna, om inte de ovan nämnda naturvärdena försvagas betydligt. Det finns t.ex. inga begränsningar för ledning av vatten till hushåll eller för dess användning i jordbruket på grund av att området hör till nätverket Natura 2000. Enligt vattenlagen skyddas dock, annorstädes än i Lapplands län, tjärnar och sjöar i naturtillstånd som är mindre än en hektar, rännilar samt källor i hela landet mot ändringar i naturtillståndet. Att en å eller en bäck som ska skyddas enligt vattenlagen införlivas i nätverket Natura 2000 orsakar inga begränsningar i fråga om fiske, vård av fiskbestånden eller jakt i området. Att en å eller en bäck införlivas i nätverket Natura 2000 orsakar inga begränsningar för jordbruket i dess tillrinningsområde. Inte heller behövs i ett sådant tillrinningsområde några begränsningar i fråga om sedvanliga skogsbruksåtgärder enligt skogslagen, såsom föryngringshyggen, skötsel av vattenhushållningen eller markbearbetning. Det är skäl att lägga märke till att skogslagens 10 som särskilt viktiga livsmiljöer skyddar omedelbara närmiljöer för källor, bäckar och sådana rännilar som bildar bäddar för kontinuerligt rinnande vatten samt omedelbara närmiljöer för små tjärnar vilka befinner sig i naturtillstånd eller i ett tillstånd som påminner om detta. Enligt skogslagen ska deras särdrag bevaras i samband med skötseln och användningen av skogarna.

11 Vid tillståndsbehandlingen kan det anses att verkningarna av ett projekt som gäller vattentäkt eller översvämningsskydd betydligt försvagar naturvärdena i ett område som införlivats i nätverket Natura 2000 så, att tillstånd enligt vattenlagen inte kan beviljas. Statsrådet kan i alla fall med stöd av 66 i naturvårdslagen besluta att ett sådant projekt ska genomföras av ett skäl som är tvingande på grund av ett ytterst viktigt allmänt intresse, om det inte finns någon alternativ lösning. Därvid kan tillstånd till projektet beviljas oavsett bedömningen enligt 65 i naturvårdslagen. 6.5. Fiske, jakt och rekreation i naturen 6.5.1. Fiske I fråga om fiske gäller, på samma sätt som för jakt, rent allmänt de nedan angivna principerna. I regel inverkar beslutet om nätverket Natura 2000 inte direkt på fisket eller rättigheten att fiska. Vid förhandlingarna om Finlands medlemskap i Europeiska unionen fick Finland ett undantag enligt vilket fiskarterna i bilaga II till habitatdirektivet inte utgör en grund för val av Natura 2000 -områden, och skyddet gäller inte uttryckligen dem. Fiske och vård av fiskbestånden i områden inom nätverket Natura 2000 kan i regel bedrivas enligt lagstiftningen om fiske. I naturskyddsområden och i områden inom nätverket Natura 2000 som ska inrättas som naturskyddsområden kan begränsningar i fisket komma i fråga, om skyddet av vissa djurarter så förutsätter. 6.5.2. Jakt Att ett område införlivas i nätverket Natura 2000 påverkar i regel inte jakträtten eller nyttjandet av den, eftersom målen för skyddet av Naturaområdena avser att bevara vissa naturtyper och arters livsmiljöer samt att förebygga sådana störningar av arter som betydligt äventyrar skyddsnivån för arterna. Jakt kan inte anses som en sådan störning, annat än i särskilt viktiga fågelskyddsområden och i områden som har betydelse för skyddet av gråsälen. Jakten begränsas inte i de områden inom nätverket Natura 2000 som skyddas på annat sätt än enligt naturvårdslagen. Största delen av områdena i nätverket är naturskyddsområden eller ingår i naturskyddsprogram om vilka beslut redan fattats, eller också i reserveringar för skyddsområden i redan fastställda planer. Bestämmelser om jakt i naturskyddsområden ingår i de bestämmelser som gäller inrättandet av områdena samt fridlysningsbestämmelserna för dem. Dessa behöver inte ändras på grund av beslutet om nätverket Natura 2000. De områden som ingår i naturskyddsprogram skyddas genom att de inrättas till naturskyddsområden. Detta gäller inte åsskyddsprogrammet. När ett naturskyddsområde inrättas, avgörs från fall till fall, i enlighet med naturvårdslagens bestämmelser, om det är möjligt att jaga i området. Beslutet om nätverket Natura 2000 påverkar bara i vissa specialfall denna prövning. Detsamma gäller områden som på basis av en skyddsreservering i en plan inrättas som natur-

12 skyddsområden, likaså sådana områden som inte tidigare har fallit inom ramen för naturskyddet och som inrättas med stöd av naturvårdslagen. De områden som ingår i åsskyddsprogrammet inrättas i samband med tillståndsprövningen enligt marktäktslagen, vilket innebär att man inte ingriper i jakt i områden som ingår i åsskyddsprogrammet. I nätverket Natura 2000 införlivas områden där det finns livsmiljöer för arter som räknas upp i bilaga II till habitatdirektivet. Av dessa arter faller järven, uttern, östersjövikaren och gråsälen under jaktlagen. Dessutom nämner bilagan också den europeiska bävern, björnen, lon och vargen, men i fråga om dessa arter fick Finland vid förhandlingarna om medlemskap i Europeiska unionen undantag från skyddet av arternas livsmiljöer. Livsmiljöer för järv, utter och östersjövikare ingår i nätverket Natura 2000. På basis av förekomsten av dessa arter föreligger dock inget behov av specialbestämmelser om jakt vare sig i de nuvarande eller i de framtida naturskyddsområdena. Inställningen till jakt i naturskyddsområden varierar enligt de lokala förhållandena. I statliga naturskyddsområden kan andra bruksändamål kräva att jakten begränsas i tid eller rum, till exempel för att undvika konflikter mellan naturintresserade, dem som idkar friluftsliv och dem som jagar. Inskränkningar i jakten verkställs dock inte genom ensidiga myndighetsbeslut, utan sådana görs efter förhandlingar där olika intressenters mål jämkas samman. Detta sker i samband med utarbetandet av skötsel- och nyttjandeplaner för nätverket Natura 2000. I de vidsträckta statsägda markerna i norra Finland är fridlysningsbestämmelserna för naturskyddsområdena generösare med tanke på jakt än vad de är i södra Finland. Beslutet om nätverket Natura 2000 kommer inte att ändra på principen om att lokalbefolkningens rättigheter ska gå i främsta rummet. När det gäller privata naturskyddsområden är det huvudsakligen den som ansöker om fridlysning som bestämmer om eventuell jakt i området. Beslutet fattas i samband med ansökan från den privata markägaren (i fråga om vatten ofta ett skifteslag) om att området ska inrättas som ett naturskyddsområde. Utmed landhöjningskusten tillhör tillandningen den som äger vattnen, vilket innebär att jakt i sådana områden sker på samma sätt som på vattnen. 6.5.3. Rekreation i naturen Beslutet om nätverket Natura 2000 har ingen allmän verkan på rekreation i naturen enligt allemansrätten. I många hänseenden stöder nätverket förutsättningarna för hållbart nyttjande av naturen för rekreation. Förbud mot eller begränsningar i friluftslivet, insamlingen av naturprodukter, lägerliv eller annan vistelse kan förekomma i naturskyddsområden, då det anses behövligt att skydda floran och faunan. Begränsningar i möjligheterna till rekreation i naturen behövs framför allt under fåglarnas häckningstid i sådana områden där skyddet av fågellivet förutsätter det. Sådana områden är bl.a. viktiga häckningsområden för skärgårdsfåglarna, fågelrika insjövatten och havsvikar samt omgivningarna till vissa hotade fågelarters såsom stora rovfåglars bon. Begränsningarna

13 i fråga har länge varit i kraft i Finland, och de principer för skydd av naturskyddsområden som gäller dem förändras inte till följd av beslutet om nätverket Natura 2000. Rekreationen i det fria har nära anknytning till att man rör sig på land och i vattnen med terrängfordon och båtar. I Natura 2000-områdena kan begränsningar utfärdas med stöd av sjötrafiklagen och terrängtrafiklagen i syfte att trygga målen för skyddet. Utöver de ovan nämnda områden som är viktiga med tanke på fågelskyddet kan, i specialfall, också omgivningarna till gråsälens och saimenvikarens boplatser komma i fråga. I de områden där skyddet genomförs så att man inrättar statliga friluftsområden med stöd av lagen om friluftsliv, för beslutet inte med sig några begränsningar i nyttjandet av områdena. 6.6. Naturnäringar Naturabestämmelserna för inte med sig några begränsningar i renskötseln. I de områden inom nätverket Natura 2000 där man bedriver renskötsel medför nätverket inga förändringar i betesgången. Nätverket Natura 2000 orsakar inte heller några begränsningar på de lägenheter som ligger inne i Naturaområdena och som drivs enligt lagen om naturnäringar eller lagen om renskötsellägenheter, eller i fråga om skötseln av dem. Därigenom försvåras t.ex. kommunikationerna till sådana områden inte på grund av Natura. 6.7. Gruvdrift Gruvdrift som avsevärt förändrar omgivningen måste i allmänhet anses som en sådan verksamhet som, på det sätt som avses i 66 i naturvårdslagen, betydligt försvagar naturvärdena i de områden som införlivats i nätverket Natura 2000. Att en gruva anläggs i ett område som införlivats i nätverket kräver följaktligen i allmänhet ett beslut av statsrådet om att projektet måste genomföras på grund av ett tvingande skäl i anslutning till ett särskilt viktigt allmänt intresse och inga alternativa lösningar finns. Ett gruvprojekt kan dock i många fall anses som ett sådant projekt som enligt lagen utgör grund för avvikelse från skyddsmålen för Natura. Andra åtgärder enligt gruvlagen måste prövas från fall till fall, beroende på målen för skyddet av respektive områden inom nätverket. I de områden som redan skyddats genom nationella beslut, alltså ödemarksområdena och naturskyddsområdena, iakttas de detaljerade fridlysningsbestämmelserna för dessa områden. I fråga om dessa områden är målen för skyddet enligt Natura och det nationella målet för skyddet likartade. I ödemarksområdena är prospektering och verksamhet med stöd av malmletningstillstånd och guldvaskningstillstånd möjligt enligt gruvlagen. Men ett gruvtillstånd som möjliggör gruvdrift får dock inte inrättas i ödemarksområdena utan statsrådets samtycke. Beslut om ett tillstånd enligt 6 i ödemarkslagen och ett eventuellt beslut enligt 66 i naturvårdslagen kan i praktiken fattas samtidigt.

14 I naturskyddsområdena råder allmänt förbud mot verksamhet som ändrar naturen. Enligt bestämmelserna i 3 i gruvlagen ska man tillämpa utöver bestämmelserna i gruvlagen också vad som föreskrivs i naturvårdslagen, när tillståndsfrågor och andra frågor avgörs enligt gruvlagen. Bestämmelserna om fridlysning av naturskyddsområdena tillåter dock malmprospektering och geologiska undersökningar, i allmänhet med tillstånd av den myndighet som svarar för förvaltningen av området. Också guldvaskning på traditionellt sätt är tillåtet i sådana naturskyddsområden där fridlysningsbestämmelserna ger möjlighet till det. Om betydande förekomster av gruvmineraler påträffas i ett naturskyddsområde, ska intressena prövas enligt 66 i naturvårdslagen, och samtidigt görs en separat prövning av om skyddet av området eventuellt ska hävas. Tillåtligheten av åtgärder enligt gruvlagen på Natura 2000 områden prövas från fall till fall, och då krävs alltid en utredning om en eventuell betydlig försvagning av naturvärdena i ett område som införlivats i nätverket. När ett gruvtillstånd eller andra tillstånd enligt gruvlagen beviljas ska förfarandet följa utöver gruvlagen vad som föreskrivs i kap. 10 i naturvårdslagen. 6.8. Torvtäkt Torvtäkt ska betraktas som en sådan verksamhet som i allmänhet inte lämpar sig på myrar som hör till nätverket Natura 2000. För torvtäkt som i framtiden planerats för de Natura 2000- områden som har föreslagits i statsrådets beslut av den 20 augusti 1998 har man vid beredningen av ärendet sökt ersättande produktionsområden utanför Natura 2000-områdena. I nätverket Natura 2000 ingår områden i vars omedelbara närhet det finns myrar där torvtäkt bedrivs eller som reserverats och förvärvats för detta ändamål. Torvtäkt i dessa myrar bör anses nödvändigt med tanke på den nationella energiförsörjningen och kan bedrivas där. Dräneringsvattnen från produktionsområdena kan, när de behandlats tillräckligt effektivt, också ledas till vattenområden eller skyddade myrar som hör till nätverket Natura 2000. Tillståndsprövningen för nya torvtäktsområden som ännu inte tagits i bruk följer bestämmelserna i 65 och 66 i naturvårdslagen. 6.9. Vindkraft I nätverket Natura 2000 ingår områden där förhållandena är särskilt lämpliga för nyttjande av vindkraften. Sådana områden finns särskilt i de Naturaområden som ligger i de lapska fjällen och vid kusten. Vindkraften i dessa områden kan nyttjas under förutsättning att detta inte betydligt försvagar de naturvärden på grund av vilka området har införlivats i nätverket Natura 2000.

15 6.10. Funktioner i anslutning till trafik Man kan inte anse att den sedvanliga användningen och underhållet av trafiklederna och andra motsvarande trafikfunktioner i Natura 2000 -områdena betydligt försvagar de skyddade naturvärdena i områdena inom nätverket. Till dessa funktioner hör underhåll och skötsel av allmänna och privata vägar, järnvägsspår, havs- och insjöfarleder, inklusive nödvändiga och sedvanliga förbättringsprojekt i dessa trafikleder, samt trafiken på dem, inklusive båttrafiken i allmänna farleder, flygtrafiken på flygfälten och sjöflygplansverksamheten på flygfält på vatten. Detsamma gäller de ovan uppräknade funktioner som ligger i närheten av Natura 2000- områden samt ovan nämnt underhåll och förbättring av flygfält i deras närhet. Om det i samband med planering enligt lagstiftningen om allmänna eller privata vägar, eller i ett tillståndsförfarande enligt lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter, eller enligt vattenlagen, i enskilda fall konstateras att någon av de ovan nämnda åtgärderna ändå strider mot målen för skyddet av ett Natura 2000-område, behandlas ärendet enligt 65 och 66 i naturvårdslagen. 6.11. Militärt försvar I nätverket Natura 2000 ingår flera områden som försvarsmakten använder för att fullgöra sina lagstadgade uppgifter. En del av Natura 2000-områdena ligger nära områden som försvarsmakten använder aktivt. Dessutom kan uppgifter i anslutning till övervakningen och tryggandet av den territoriella integriteten och förberedelserna för dem också sträcka sig till andra områden som införlivats i nätverket Natura 2000. Verkningarna av försvarsmaktens verksamhet beaktades då områdena till nätverket Natura 2000 valdes. Försvarsmakten kan använda dessa områden för åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla försvarsberedskapen. I regel är åtgärderna för att upprätthålla försvarsberedskapen inte underställda tillstånd eller annars sådana att 66 i naturvårdslagen tillämpas på dem. Den huvudsakliga arten av försvarsmaktens verksamhet har beskrivits in i blanketterna med uppgifter om de berörda områdena. Vid behov utarbetar försvarsförvaltningen för dessa områden skötsel- och nyttjandeplaner som förklarar på vilket sätt områdenas naturvärden beaktas vid övningar. Dessa planer läggs upp i samråd med miljöministeriet. Om försvarsmaktens ovan nämnda åtgärder i samband med upprätthållandet av försvarsberedskapen av någon anledning kommer att strida mot målen för skyddet av nätverket Natura, är utgångspunkten för behandlingen av ärendet den att försvarets verksamhet tryggas utan avbrott. Vid behov behandlas ärendet i statsrådet som ett sådant ärende som avses i 66 i naturvårdslagen. Om lösningen i en konfliktsituation kräver ändringar i försvarsmaktens verksamhet, vidtar statsrådet behövliga åtgärder för att säkra försvarsmaktens verksamhetsbetingelser.

16 7. Avvikelse från målen för skyddet av nätverket Natura 2000 De områden som har införlivats i nätverket Natura 2000 har valts ut på naturvetenskapliga grunder. Ett tillstånd att genomföra ett sådant projekt eller godkänna en sådan plan som betydligt försämrar naturvärdena i ett område som föreslagits för eller införlivats i nätverket Natura 2000 får enligt 66 1 mom. i naturvårdslagen inte beviljas. Detta förbud är emellertid inte absolut. Tillståndet kan dock beviljas eller planen godkännas eller fastställas, om statsrådet beslutar att projektet eller planen ska genomföras av ett skäl som är tvingande på grund av ett ytterst viktigt allmänt intresse, och det inte finns någon alternativ lösning. Detta gör det möjligt att genomföra projekt som är viktiga för samhällets funktioner, såsom att anlägga vägar, dra kraftlinjer, anlägga gruvor eller dra gasledningar, vid behov också i Natura 2000-områden. Det ovan beskrivna undantagsförfarandet, som motsvarar artikel 6.4 i habitatdirektivet, kan med stöd av artikel 7 i direktivet också tillämpas i SPA-områden enligt fågeldirektivet räknat från den tidpunkt då en medlemsstat för Europeiska kommission har klassificerat dem som sådana områden. I detta sammanhang är det skäl att lägga märke till att Europeiska unionens domstol i ärendet Santoñas tidvattensområde (C-355/90) har ansett att ett förbud mot försämring enligt art.4.4 i fågeldirektivet ska tillämpas också på ett område som inte klassificerats som ett SPA-område, men som på basis av ornitologisk information borde ha klassificerats som ett sådant. Denna förpliktelse trädde i kraft då fågeldirektivet trädde i kraft och för Finlands del vid anslutningen till Europeiska gemenskapen, dvs. den 1 januari 1995. Systemet medger dock inte avvikelser av orsaker som har att göra med det allmänna intresset, eftersom artikel 4.4 i fågeldirektivet inte erbjuder en sådan möjlighet. På grund av artikel 7 i habitatdirektivet är det inte möjligt att tillämpa ett undantagsförfarande förrän området har klassificerats som ett SPA-område. Europeiska unionens domstol har bekräftat denna princip i ärendet Basses Corbières (C-374/98). 8. Förslagets ekonomiska och övriga verkningar De samhällsekonomiska verkningarna av nätverket Natura 2000 utreddes i samband med beredningen av statsrådets beslut år 1998 om Finlands förslag till nätverket Natura 2000 (Mikael Hildén, Olli Tahvonen, Lauri Valsta, Eira Ostamo, Iris Niininen, Jussi Leppänen och Liisa Herkiä: Natura 2000 verkoston vaikutusten arviointi (Bedömning av verkningarna av nätverket Natura 2000), Finlands miljö 201, 1998) och i samband med beredningen av 2002 års beslut om komplettering av nätverket. I detta beslut som nu fattas är det fråga om att införliva öppna havsområden samt vissa andra vattenområden eller statsägda skogsområden i nätverket. Tryggandet av naturvärdena i områdena förutsätter inte att nya naturskyddsområden inrättas. Beslutet bedöms inte ha några samhällsekonomiska konsekvenser. Beslutet innebär att dessa nya Natura 2000-områden kommer att omfattas av bestämmelserna i 10 kap. i naturvårdslagen, enligt vilka det krävs en bedömning av konsekvenserna av ett projekt eller en plan som sannolikt betydligt försämrar naturvärdena i områdena. Detta kommer eventuellt att leda till att planeringskostnaderna för större projekt ökar något. Eftersom man bedömer att det nuvarande nyttjandet av de föreslagna enskilda vattenområdena inte ändras till

17 följd av beslutet, uppskattar man också att de privatekonomiska konsekvenserna totalt sett blir små. När det gäller de ekologiska konsekvenserna kan det konstaterats att kompletteringar på öppna havsområden och andra vattenområden är nödvändiga för att Finlands förslag till nätverket ska anses vara tillräckligt. När det gäller naturtyperna och arterna i fråga har kommissionen fäst uppmärksamhet vid att Finlands förslag till nätverket eventuellt behöver kompletteras. Genom kompletteringarna främjas förekomsten av de marina naturtyperna inom nätverket i olika delar av deras utbredningsområde. När det gäller den tjockskaliga målarmusslan är det fråga om att inkludera Finlands viktigaste förekomst av arten in nätverket. Dessutom ökar andelen västlig taiga och skogbevuxen myr i nätverket i någon mån i Kajanaland. 9. Förhållandet mellan Natura 2000 -områdena och statsrådets principb e- slut om naturskyddspr ogram Finlands förslag till nätverket Natura 2000 omfattar största delen av de områden om vars skydd statsrådet redan tidigare har fattat principbeslut. Detta beslut varken upphäver eller ändrar de tidigare nationella skyddsbesluten. Dessa förblir alltså i kraft också i fråga om områden som inte ingår i förslaget enligt detta beslut. Målen för skyddet av dem kan avvika från motsvarande mål inom Natura. Målen för skyddet inom Natura är inte till inga delar striktare än vad de tidigare statsrådsbesluten förutsätter. 10. Statsrådets beslut om områden i fråga om vilka högsta förvaltningsdomstolen har upphävt statsrådets beslut av den 8 maj 2002 och den 2 juni 2005 och återförvisat ärendet till statsrådet för ny behandling 1. Statsrådet har genom detta beslut på nytt avgjort frågan om området Långviken (FI0200121) som ingick i beslutet av den 8 maj 2002 om komplettering av Finlands förslag till nätverket Natura 2000. Högsta förvaltningsdomstolen har genom sitt beslut av den 6 april 2004, liggare nr 749, upphävt statsrådets beslut i fråga om området Långviken och till denna del återförvisat ärendet till statsrådet för ny behandling. I slutledningarna i samband med den utvärdering av tillräckligheten av förslagen för den boreala naturgeografiska regionen som utfördes under ledning av Europeiska kommissionen 2003 ansågs det att Finland fortfarande har orsak att vetenskapligt granska tillräckligheten av förslagen till nätverket med avseende på naturtyp 1650, smala vikar i Östersjön, särskilt i fråga om de områden som naturskyddsorganisationerna lyft fram. Organisationerna har särskilt fäst uppmärksamhet vid att Långviken inte finns med i Finlands förslag till nätverket. Statsrådet har behandlat anmärkningen mot miljöministeriets förslag med beaktande av 3, 8 och 64 i naturvårdslagen. Anmärkningen har förkastats, eftersom en sådan behövlig utredning om betydelsen av det berörda områdets naturvärden som avses i de ovan nämnda bestämmelserna i naturvårdslagen har presenterats. Utifrån de utredningar och utlåtanden som tillkommit i ärendet anser statsrådet att området, trots de motstridiga åsikter som framförs i

18 anmärkningen, ska anses vara ett ekologiskt betydelsefullt område men tanke på naturtypen i fråga, och att det med tanke på artiklarna 3 och 4 i habitatdirektivet och unionens rättspraxis vid tolkningen av dem inte är motiverat att utelämna området från Finlands förslag till nätverket. Därefter har statsrådet med stöd av 3, 8 och 64 i naturvårdslagen beslutat ändra Finlands förslag till Europeiska unionens nätverk Natura 2000, som godkänts den 8 maj 2002, som följer: Statsrådet beslutar att för Europeiska kommissionen föreslå att området Långviken (FI0200121) i Pargas stad ska ingå i nätverket Natura 2000 med en storlek av hundra hektar som ett sådant område av gemenskapsintresse (SCI) som avses i habitatdirektivet. Området inrättas med stöd av vattenlagen och miljöskyddslagen. Områdets gränser framgår närmare av det kartmaterial som ingår i handlingarna till detta beslut. 2. Statsrådet har också genom detta beslut på nytt avgjort frågan om området Moilasenvaara (FI1201013) som ingick i beslutet av den 8 maj 2002 om komplettering av Finlands förslag till nätverket. Högsta förvaltningsdomstolen har genom sitt beslut av den 1 september 2004 (liggare nr 2160) upphävt beslutet av den 8 maj 2002 i fråga om avgränsningen av Moilasenvaara och till denna del återförvisat ärendet till statsrådet för ny behandling. Området har avgränsats på nytt i enlighet med Forststyrelsens data om naturtypernas förekomst i området. Inga anmärkningar mot miljöministeriets förslag har lämnats in. Därför har statsrådet med stöd av 3, 9 och 64 i naturvårdslagen beslutat ändra Finlands förslag till europeiska unionens nätverk Natura 2000, som godkänts den 8 maj 2002, som följer: Statsrådet beslutar att för Europeiska kommissionen föreslå att området Moilasenvaara (FI1201013) i Suomussalmi kommun ska ingå i nätverket Natura 2000 med en storlek av 1559 hektar som ett sådant område av gemenskapsintresse (SCI) som avses i habitatdirektivet. Området inrättas med stöd av lagen om friluftsliv. Områdets gränser framgår närmare av det kartmaterial som ingår i handlingarna till detta beslut. 3. Statsrådet har också genom detta beslut på nytt avgjort frågan om området Vanda å (FI0100104) som ingick i beslutet av den 2 juni 2005 om komplettering av Finlands förslag till nätverket. Högsta förvaltningsdomstolen har genom sitt beslut av den 10 juli 2006 (liggare nr 1778) upphävt beslutet av den 2 juni 2005 i fråga om Vanda å och till denna del återförvisat ärendet till statsrådet för ny behandling. I slutledningarna i samband med den utvärdering av tillräckligheten av förslagen för den boreala naturgeografiska regionen som utfördes under ledning av Europeiska kommissionen 2003 ansågs det att Finland fortfarande har orsak att komplettera sitt förslag till nätverket i fråga om den tjockskaliga målarmusslan (Unio crassus).

19 Statsrådet har behandlat anmärkningarna mot miljöministeriets förslag med beaktande av 3, 8 och 64 i naturvårdslagen. Anmärkningarna har förkastats, eftersom en sådan behövlig utredning av naturvärdenas betydelse i området som krävs enligt ovan nämnda bestämmelser i naturvårdslagen har presenterats. Enligt utredningarna är förekomsten i Vanda å den viktigaste för arten i Finland. Därför har statsrådet med stöd av 3, 8 och 64 i naturvårdslagen beslutat ändra Finlands förslag till Europeiska unionens nätverk Natura 2000, som godkänts den 2 juni 2005, som följer: Statsrådet beslutar att för Europeiska kommissionen föreslå att området Vanda å (FI0100104) i städerna Helsingfors och Vanda och i kommunerna Nurmijärvi och Tusby ska ingå i nätverket Natura 2000 med en 59 kilometer lång sträcka som ett sådant område av gemenskapsintresse (SCI) som avses i habitatdirektivet. Området inrättas med stöd av vattenlagen och miljöskyddslagen. Områdets gränser framgår närmare av det kartmaterial som ingår i handlingarna till detta beslut. Närmare utredningar om områdenas naturvärden finns sammanställda i en databas på Finlands miljöcentral. Databasen utgör en del av handlingarna till beslutet. I handlingarna ingår dessutom de anmärkningar som gjorts under hörandet samt genmälena till dem. 10.1 Statsrådets beslut om komplettering av Finlands förslag till nätverket Statsrådet har först behandlat anmärkningen mot miljöministeriets förslag beträffande området Vattajanniemi med beaktande av 3, 8 och 64 i naturvårdslagen. Anmärkningen har förkastats, eftersom en sådan behövlig utredning av naturvärdenas betydelse i områdena som krävs enligt ovan nämnda bestämmelser i naturvårdslagen har presenterats. Inga andra anmärkningar mot miljöministeriets förslag har lämnats in. Därefter har statsrådet med stöd av 3, 8 och 64 i naturvårdslagen beslutat komplettera Finlands förslag till Europeiska unionens nätverk Natura 2000, som godkänts 20.8.1998, 25.3.1999, 8.5.2002, 22.1.2004 och 2.6.2005, som följer: A Genom att för Europeiska kommissionen föreslå områdena i följande förteckning som områden av gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet (92/42/EEG): Områdets kod Områdets namn Areal, ha Genomförande FI0100106 Sjöområdet söder om Sandkallan 7468 vattenlagen och miljöskyddslagen FI0100107 Hangö östra fjärd 11098 vattenlagen och miljöskyddslagen FI0400001 Länsiletto område 2036 vattenlagen och miljöskyddslagen

20 FI0408002 Luodematalat 4452 vattenlagen och miljöskyddslagen FI1100207 Merikalla 5210 vattenlagen och miljöskyddslagen Statsrådet beslutar anmäla de ovan nämnda områdena också till nätverket av skyddsområden på Östersjöns kuster och havsområdena enligt konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö (FördrS 12/80). B Genom att utvidga ett område som ingår i den av Europeiska kommissionen antagna förteckning över områden av gemenskapsintresse som avses i habitatdirektivet (92/43/EEG), som följer: Områdets Områdets Kommun Utvidgningsareal, Sammanlagd Genomförande kod namn ha areal, ha FI1000017 Vattajanniemi Karleby stad 10,1 (3970) naturvårdslagen, vattenlagen, miljöskyddslagen 11. Fortsatt beredning Statsrådets beslut lämnas till Europeiska kommission av miljöministeriet. Uppgifterna sänds in på de formulär för upplysningar som kommissionen beslutat fastställa 11.7.2011. På blanketterna anförs inte uppgifter som avviker från vad som funnits på de uppgiftsblanketter som varit anslagna för påseende och som ändrar markägarens juridiska ställning, om inte markägaren har hörts om ändringarna. Verkställighetsverkan bygger enbart på detta beslut och dess bilagor. Statsrådets beslut vinner laga kraft när besvärstiden har gått ut, om inga besvär anförs hos högsta förvaltningsdomstolen. Om beslutet överklagas träder det i kraft efter att högsta förvaltningsdomstolen har avgjort ärendet. Därför förbehåller sig Finlands regering möjligheten att ändra Finlands anmälan till kommissionen på det sätt som högsta förvaltningsdomstolens utslag förutsätter, efter att domstolen har avgjort besvären. Kommissionen ges separat uppgifter om de eventuella förändringar som högsta förvaltningsdomstolens utslag föranleder.