Älvar BYSKEÄLVEN - GYÖHKAHE Natura 2000 Till Byskeälven räknas förutom själva älvfåran även källflöden och biflöden. Från Guollasjåkkå, Västra och Östra Jerfojaur, Jerfer Seudnur, Västra Kikkejaur, Arvidsjaursjön och Kilver till älvfåran. Från Allejaur, Allejaurälven, Långträsket, Bijjiejávrrie, Njallajávrrie, Långträskälven och Stenträsket till Arvidsjaursjön. Från Månsträsket, Mávasjavrrie (Mausjaur), Jeärttájávrrie, Skidträsket, Sundsnässjön, Tjakttjure, Váhtiemjávrrie, Grundträsket och Biehtsátjávrrie tii Svärdälven och Arvidsjaursjön. Från Dyras, Sikträsket, Gråträsk, Metträsket, Pjesker, Pjeskerån, Lilla och stora Lappträsket, Trappån till Kilisån och älvfåran. Från Te och Nuorttajávrrie till Västra Kikkejaur. Från Börstträsket, Laxbäcken, Slevån till Bäverån och älvfåran. Med fler mindre biflöden. Naturtyper: Naturliga större vattendrag 26% Sjöar 37 % Dystrofa sjöar 7 % Alpina vattendrag 1 % Byskeälven är Sveriges näst största skogsälv och opåverkad av kraftutbyggnad. Älvdalen löper genom inlandets typiska bergkullslättlandskap med relativt plana områden avbrutet av enstaka berg. Hela älvdalen bär tydliga spår av isavsmältningen. Längs Arvidsjaursjön och Kilver löper en nästan milslång rullstensås som i Kilver nästan helt delar sjön och som i Arvidsjaursjön upphov till en mängd holmar. Bredvid, med en mer nordlig sträckning, finns en liknade ås där byn Fjällbonäs vackert ligger med vatten på båda sidor. De båda mäktiga isälvar som avsatt dessa åsar flöt sedan samman vid nuvarande Kilverdammen. Byskeälven är vida känd för sitt fiske av främst lax men anses även hysa ett av landets största utterbestånd. Måhända finns en koppling I vissa biflöden finns dessutom rariteter som bäver och flodpärlmussla. Från Kilverdammen ner till kommungränsen finns gott om rastplatser, vindskydd och kojor. Kojforsen, Vitsidan, Hällselet, Brattforsen, Snåtterbergsforsen, Siksjöbron och Sågforsen. Västra Kikkejaur Västra Kikkejaur är Byskeälvens största källsjö. Den sträcker sig två mil i NV SO riktning med en snittbredd på drygt en kilometer. Sjön med kringliggande markområden är ett rikt kulturområde och innehåller lämningar från alla viktiga delar av inlandets historia. Här finns boplatser efter stenåldersfolk, samiska lämningar och spår från det tidiga skogsbruket. Sjön är även kärnområde för samebyn med samma namn. På den östra strandudden på Storholmen kan man finna sällsynta växter som fjällummer, mattlummer och höstlåsbräken. Svärdälven - Svierdienjuhka Svärdälven kan nästan sägas vara en fågelälv med flera fina platser för fågelskådning. Arvet vid älvens början vid Biehtsátjvárrie rik häckningslokal och här finns uppsatt fågeltorn. Väster om byn Renvallen breddar älven ut i ett grunt sel, populärt för vårens flyttfåglar och även mynningen i Arvidsjaursjön är en rik sträckfågellokal. De långgrunda stränderna öster om mynningen är utmä rastplatser för vadare och änder. Arvidsjaursjön - Arviesjávrrie
Förutom rastplats för sträckande fåglar erbjuder den norra delen av sjön fina sandstränder för badsugna. Här syns också tydligt d ås som löper genom sjön. Den börjar som ett pärlband av holmar för att sedan definitivt bli landburen vid Lundbergs träindustri. I södra ändan av sjön blir den åter synlig genom Storholmen och Killingholmen. Väster om Olovsberg växer det i norrland inte alldeles vanliga Mannagräset, upphovet till det mer kända mannagrynet Kilver - Gyölvvare Den natursköna ås som sträcker sig genom sjön Kilver är ett av kommunens geovetenskapligt mest skyddsvärda objekt. Ett sevärt och mycket synligt bevis på de krafter som danat vårat landskap. Hällselfallet, Brattforsen, Långselforsen En naturskön och livfull sträcka av älven med tre fall/forsar inom två kilometer. Här finns möjlighet till spännande fiske efter öring, harr och lax. Ett par stenkistor vittnar om älvens forna betydelse som flottled och kaffe kan kokas över öppen eld i en nyrenoverad flottarkoja. PITEÄLVEN Nationalälv, Natura 2000 Till Piteälven räknas förutom själva älvfåran även källflöden och biflöden. Inom Arvidsjaur kommun från Nimtek, Valkanjaur, Väst Östra Gangsjaure, Abraure, Suobdek, Suddesjaur, Malmesjaur, Moskoselet till Abmoälven och älvfåran. Från Sleng, Sautujaure, Lomträsk, Njallajávrrie till Vistån. Från Kuollejaure, Stor Tjärget till Varjisån. Från Brännträsket, Ljusträsket, Östra och Västra Gåbdejaur, Östra och Västra Abborrträsket till Ljusträskbäcken och älvfåran. Samt mindre biflöden. Naturtyper: Sjöar 40 % Naturliga större vattendrag 19 % Dystrofa sjöar 4 % Piteälven är en av våra stora fjällälvar med källflöden uppe vid Norska gränsen. 1993 utsågs den till nationalälv och är därmed sk mot framtida vattenkraftsutbyggnad. Älven ingår numera även i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, Natura 2000. Landskapet kring älvsträckan i kommunens västra del är flack. Dalgångarna är breda och dalsidorna är inte sammanhängande några längre sträckor. I den östra delen nedströms Trollforsen ändrar landskapet karaktär och terrängen blir mer kuperad. Här bl älvens fallkurva betydligt brantare vilket också visar sig i antalet forsar och fall. På sina 65 km. genom kommunen faller älven 230 meter. Älven är även rik på skravelängar, (stränder med blockfält som genomsilas av älvsvatten). Dessa är ofta botaniskt artrika och kan ha frodig vegetation. Dalgångarna kring älven och biflödet Varjisån är även de enda områden inom kommunen som ligger undre högsta kustlinjen och därmed har utsatts för svallande hav. Piteälven är även känd för sitt fiske och speciellt för tillgång av harr och öring. Med sin ringa bebyggelse kan älven verkligen upplevas som en storslagen naturupplevelse. Jäknajaure - Jäknaforsarna Skogarna kring Jäknajaure varierar men domineras av tallskog i varierande ålder på skarpa sandhedar och blockrika,
urspolade moräner. Vissa bestånd med snittålder på över 300 år. Jäknaforsarna är en naturskön forssträcka med många små ho Här karaktäriseras landskapet av kalspolad och blockig hällmarksskog. Vid Jäknajaure finns älvdalens enda kända förekomst av den sällsynta Jämtlandsmaskrosen. Trollforsarna Älvens verkliga pärla. En vacker forssträcka där älven delar sig och bildar Trollholmen. Holmen är knappt fyra kilometer lång och som mest 700 meter bred. På båda sidor omges Trollholmen av strida forsar. Den södra armen har på flera ställen skurit sig kraftigt ner och bildat raviner. En rad av forsar och fall bildar här ett mäktigt trappstegsfall. På norra sidan är älven något bredare och består av en mängd mindre forsar. Forssträckan förbi Trollforsarna faller 41 meter. Vegetationen på holmen är varierande. Skogarna på ömse sidor om älven är genomgående av hög ålder. Ofta med inslag av 4-500 åriga tallar, torrakor och lågor. Här fi senvuxen hällmarkstallskog, tät brandpräglad tallskog på blockrik mark och urskogsartade partier med högvuxna och grova tallar. Skogen i kombination med det klippiga landskapet och den vilda forsen är så nära sinnebilden för orörd vildmark man kan komma. Bland botaniska rariteter kan nämnas Trolldruva som lämpligt nog funnit rätt grogrund vid Trollforsarna. Nedanför forsarna finns ett vidsträckt sanddelta med smältvattenrännor och terrasser. Hängbroar över till holmen finns på båda sidor och hela området är väl anpassat till friluftsliv med vandringsstigar, rastplatser, vindskydd och raststugor. Älvens Broar Två av älvens större broar är klassade som kulturhistoriskt värdefulla. Det är dels den kombinerade väg och järnvägsbron som gå över älven vid nedre Trollforsen. Den byggdes 1934 i samband med Inlandsbanas dragning från Moskosel upp till Kåbdalis. Bron är i nästan ursprungligt skick och en av få bevarade fackverksbroar. Den andra bron ligger vid väg E45 och korsar älven vid Ljusselet. Den byggdes 1945 och är en betongbro i två spann. Vid båda brofästena finns rastplatser och älven utgör en ståtlig vy för den som vill beträda bron fotledes. Den kallas allmänt för Burmabron eftersom den byggdes under Burmakriget. Ljusselforsarna Vid den övre forsen finns flera dräneringsstråk med frodig högörtvegetation. Bland annat kan man finna den högvuxna ormbunken Strutbräken. Vid den nedre forsen finns välutvecklade skravelängar med en intressant flora. Kanelros, tibast, myskmåra och röd trolldruva. Ljusselforsarna lämpar sig bra för camping med husbil eller husvagn. Benbryteforsen En mäktig vild forssträcka omgiven av karga hällmarksskogar. Goda möjligheter till camping och lättillgängligt fiske. Olvonlunden Udden består av ett låglänt sedimentplan som sträcker sig 400 meter ut i älven åt sydost. Här är vi under högsta kustlinjen och sedimenten är avsatta i en vik i det hav som för 10 000 år sedan fanns här. Vegetationen är mosaikartad med fuktsänkor och surdråg omväxlande med rika högörtsamhällen. Här kan man bland annat hitta olvon, tibast och ormbär. Nordväst om själva udd finns ett mindre myrområde med orkidén sumpnyckel och andra kalkkrävande växter. Varjisån Varjisån är ett av Piteälvens större biflöden och därtill gräns till Jokkmokks kommun. Från källsjön Kuollejaur ner till kommungrän öster rinner Varjisån drygt sex mil med lilla och stora Varjisträsken som lugnare anhalter på vägen. I den östra delen, från där väg korsar ån och femton kilometer nedströms, är områden på båda sidor om vattendraget avsatt till ekopark. I Arvidsjaurs kommun innefattar det berget Stora Junkavare och älvmiljöerna vid själva ån. Det är ett lättillgängligt område med bilväg längs hela sträckningen. Området är rikt på gammelskog och hyser många rödlistade arter. I Varjisån finns bra bestånd med öring och harr. ÅBYÄLVEN - UHTSA GYÖHKAHE
Natura 2000 Till Åbyälven räknas förutom själva älvfåran även källflöden och biflöden. Från Auktsjaursjön, Guorbbajávrie till älvfåran. Från Utt Byjjase till Siérrajávrie (Serrejaur). Från Stor och Lill Arbost till älvfåran. Samt mindre biflöden. Naturtyper: Sjöar 42 % Naturliga större vattendrag 15 % Dystrofa sjöar 8 % Alpina vattendrag 1 % Åbyälven är en skogsälv med källflöde från Auktsjaursjön. Terrängen kring älven är flack och fallhöjden inom kommunen knappt meter. Området kring älven domineras av tallhedar och myrmarker och den flacka naturen skapar många sel. Älven flyter också genom kommunens största sjösystem, Vuotnersjön (med tillopp från Laukersjön) Serrejaur och Östra Kikkejaur. Åbyälven anses som en fin kanotälv. Guorpa- Ladu- och Bäckmyran Sank och myrmarksområde kring Guorpalobblet och Guorbbajávrrie. Häckningslokaler för många vadare samt viktigt jaktområde för rovfåglar och ugglor. Guorpadammen till Granbäcken Frodigt parti av älvsträckan med omväxlande ängar och blockmarkszoner. På norra stranden finns ett örnbräkenbestånd. Av övri växter kan nämnas kanelros, tibast och blekstarr. Vid Guorpadammen finns en rastplats med vindskydd och 700 meter nedströms en rastplats med koja på norra sidan med vacker utsikt över älven. På den närbelägna Guorpaheden finns kommunens största stengärdesgård. 4-500 meter lång, tre meter bred och en och en halv meter hög. Ett mäktigt monument över Guorpahedens nybyggare. Åholmen och Norra Holmnäs Mellan sjöarna Serrejaur och Östra Kikkejaur ligger Åholmen. Här finns örtrika strandängar och frodig vattenvegetation. Bland annat har en sällsynt korsning mellan grovnate och gräsnate noterats. Vid vägens slut i Norra Holmnäs växer backruta på en ängsmark och i en sydslänt förekommer vårfingerört. Njallajávrrie Hela området kring Östra Kikkejaur är mycket rikt på fornlämningar. Främst i form av härdar och boplatser men även fångstgropssystem och gravar. Vid Njallajávrrie har en brandgrav påträffats. Det är den första vikingatida flatmarksgrav som påträffats i övre norrland. En kvinna och ett barn har bränts och begravts tillsammans med bland annat fyra mynt från 900-talet. I Aggnäs har ett vackert sirat eldstål i brons hittats och norr om Bolltjärn finns ett 500 meter långt fångstgropssystem.
Storholmen, Östra Kikkejaur Storholmen är en reminiscens från isavsmältningen med åsar, dödisgropar och rännor. Speciellt väl utvecklade på holmens södra sida.