Johannes Karlsson Linköpings Universitet Uppsats, 7.5 HP Statsvetenskap 2, HT 2013 Handledare: Ester Andreasson Den politiska retoriken mellan Sveriges två största politiska partier i två val och partiernas huvudfråga. Vilka olikheter i retoriken? Likheter? En kvalitativ beskrivande studie. The political rhetoric between Swedens biggest two political parties and their main issue. Differentes? Similarites? A qualitative descriptive study. Av: Johannes Karlsson. Ord: 7995.
Sammanfattning Syftet med den här uppsatsen är att granska den politiska retoriken och hur den skiljer sig mellan Socialdemokraterna och Moderaterna i två val, 2006 respektive 2010. Men även vilken huvudfråga partierna hade. Jag tänker utgå ifrån en kvalitativ metod med fokus på en beskrivande studie. För att kunna svara på mina frågeställningar kommer jag framför allt utgå ifrån debatter mellan partiledarna från de båda partierna. Till min hjälp kommer jag använda tre från de olika valen. Det blir alltså sammanlagt sex debatter som kommer utgöra grunden för min uppsats och för att kunna svara på frågeställningarna. Om mer tid hade funnits skulle jag kunnat gå mer på djupet, använt flera debatter och kanske använt mig av flera val för att på ett tydligt sätt kunna svara på skillnaderna och vad som förändrats i den politiska retoriken under en längre tidsaxel. Istället föll valet på att fokusera på två partier i två olika val och sammanlagt sex debatter. Resultatet i min uppsats pekar på att retoriken mellan de två valen i mångt och mycket går igen. Till exempel 2006 använde Fredrik Reinfeldt ord som utanförskap och arbetslinje, båda dessa ord återkommer han till 2010. Göran Persson 2006 använde ord som hålla ihop Sverige och att Reinfeldts politik kommer öka klyftor. Det återkom Mona Sahlin mycket till i valdebatterna 2010. Den stora skillnaden det går att se, är hur Reinfeldt i egenskap av sin roll som statsminister påtalar ansvaret, vad hans regering åstadkommit. Det vill säga, rollerna förändras precis som retoriken. Förord Jag vill egentligen bara med det här korta förordet tacka min suveräna handledare, Ester Andreasson, för fantastisk handledning. Hon var ett ständigt bollplank och kom alltid med välbehövlig och konkret feedback. Min uppsats skulle varit en betydligt sämre sådan utan hennes stöd och hjälp. Tack! 2
Innehållsförteckning 1. INLEDNING & PROBLEM 4 1.1 SYFTE 4 1.2 FRÅGESTÄLLNINGAR 4 1.3 VAL AV STRATEGI OCH DESIGN 5 1.4 VAL AV METOD 6 1.5. KÄLLKRITISK DISKUSSION 7 1.6. VALIDITET OCH RELIABILITET 7 1.7 KRITISK DISKUSSION OM ANNAN LÄMPLIG METOD 8 1.8. GÖRAN HÄGG RETORIK IDAG 9 2. SOCIALDEMOKRATERNA & MODERATERNAS RETORIK 2006 10 2.1 DELSLUTSATS 1 15 2.2. SOCIALDEMOKRATERNA OCH MODERATERNAS RETORIK 2010 16 2.3. DELSLUTSATS 2 19 3. SLUTSATS (RESULTAT) 20 3.1. AVSLUTANDE DISKUSSION (ANALYS) 24 4. FORSKNINGSPROBLEM OCH VIDARE FORSKNING 27 4.1. REFERENSER 28 3
1. Inledning & problem Vid valet 2006 vann den borgerliga alliansen valet över den sittande socialdemokratiska minoritetsregeringen (http://www.val.se/val/val2006/ information hämtad 9/12 2013). Det här var första gången en samlad borgerlig koalitionsregering dels gick till val som ett samlat alternativ, men också vann valet och första gången de fick makten sedan 1991 (http://www.scb.se, - valstatistik 2006 och scb.se - historisk statistisk 1991information hämtad 9/12 2013). Det var en valrörelse där alliansen valde att prata om utanförskap och Moderaterna försökte ta över Socialdemokraternas slogan som det nya arbetarpartiet. Men även ett val där den sittande regeringen fick stå till svars för den då påstådda massarbetslösheten. I valet 2010 blev alliansen omvald med större marginal, samtidigt som Socialdemokraterna backade ännu en gång (http://www.val.se/val/val2010/ information hämtad 9/12 2013). I det valet försökte alliansen ställa sin arbetslinje, ett begrepp de gjort till sitt mot de rödgrönas, som gick fram som ett samlat alternativ, bidragslinje (enligt alliansen). Det har därför varit både lämpligt och intressant att verkligen gå på djupet i hur retoriken såg ut mellan de två partierna i de två valen, hur den skiljer sig åt respektive likheter. 1.1 Syfte Mitt syfte har varit att undersöka hur den politiska retoriken skiljer sig från båda sidor i valet 2006, respektive valet 2010 hos Socialdemokraterna och Moderaterna. 1.2 Frågeställningar Hur såg den politiska retoriken ut i valet 2006 respektive 2010 från Socialdemokraternas respektive Moderaternas sida? Vilken var partiernas huvudfråga? Vilka likheter och olikheter mellan 2006 och 2010 går att uttyda kring partiernas huvudfråga och retoriken rent allmänt? 4
1.3 Val av strategi och design Jag har studerat framför allt debatter inför valet 2006 och 2010 för att svara på mina frågeställningar. Då har jag också kunnat få en bra bild om hur de två partierna beskriver sina motståndare, sig själva och likheter respektive olikheter. Jag har även använt mig av en beskrivande studie (Esaiasson mfl. 2012/4: 36-37) och empiriskt material, det vill säga faktabaserat (Esaiasson mfl. 2012/4: 61-62). Det innebär att jag fokuserat på att beskriva skillnader och likheter genom att fråga mig hur och vilka. Samtidigt insåg jag tidigt det problematiska med att jämföra valet 2006 och 2010 på det sättet. Framför allt för att de rödgröna inte var ett samlat alternativ 2006, det var tre partier för sig till skillnad från alliansen som var ett samlat alternativ både 2006 och 2010. Därför har det varit extra knivigt att tydliggöra vad de två partierna i egenskap av sig själva fokuserade på. Jag har därför lagt extra fokus på partiledardebatterna bara mellan de två partiledarna. Det vill säga, de olika debatterna mellan bara Socialdemokraternas och Moderaternas respektive partiledare. Det som framför allt fått illustrera de två partiernas retorik har alltså varit partiledarna för Moderaterna och Socialdemokraterna. 5
1.4 Val av metod Jag har utgått ifrån en kvalitativ metod, då jag tycker den passat mitt forskningsproblem allra bäst. Framför allt för att det är en B-uppsats och därför måste jag således begränsa och avgränsa mig rätt bra. Men också för att jag kommer göra en textanalys, det vill säga granska materialet i det jag ska undersöka och då jag inte kommer använda alltför mycket material passar sig den valda analysen bäst. I mitt fall har det inneburit att studera den politiska retoriken hos de två partierna (Beckman 2005/1: 42-43). En kvalitativ metod har också också bättre för att jag har skrivit ett relativt litet arbete och fokuserat på två saker. Däremot skulle en kvantitativ metod möjligen lämpa sig bättre vid ett större arbete som inkluderade mer statistik (siffor) och kanske även intervjuer (Beckman 2005/1: 44-45). Ju bredare arbete, desto bättre kan en kvantitativ metod lämpa sig. Jag har även använt mig av operationalisering (Esaiasson mfl: 2012/4:-54-55). Det är en bra hjälp för att göra uppsatsen mer tydlig, då det innebär att teoretiskt definiera de begrepp jag ska använda. För mig har det inneburit att till exempel definiera vad jag menar med alliansen. För de allra flesta är det nog klart, men ändå viktigt att vara tydlig. Med det begreppet menar jag de fyra borgerliga partierna, det vill säga Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet. Med de rödgröna menar jag Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det kan även vara viktigt att definiera vad jag menar med arbetslinje. Det är den linje som alliansen drivit sedan valsegern 2006 och gjort till sin. Den går ut på att sänka skatten för de som arbetar, och sänka ersättningen för de som inte arbetar. Bidragslinjen är då, enligt alliansen, det motsatta och det som regerade innan de tog makten. Jag kommer även använda olika begrepp som partiledarna använder. Det känns därför viktigt för tydlighetens skull att jag definierar några av dem. Ett återkommande begrepp i uppsatsen har alltså varit utanförskap. Med det menas de människor som står utanför arbetsmarknaden. Det innebär i korthet de människor som kan och vill arbeta, men inte har ett jobb. De bidragssystem som framför allt Fredrik Reinfeldt återkommer till är trygghetssystemen i vårt samhälle. Det handlar om arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen. 6
Mina källor har i första hand varit TV debatter mellan Socialdemokraternas och Moderaternas partiledare. Detta för att på ett enklare sätt kunnat se skillnaderna mellan partierna. Jag har även använt mig av Göran Häggs bok Retorik idag för att knyta den politiska retoriken jag får fram i min studie till boken. Boken har passat bra, då den tar upp allmänpolitisk retorik med ett antal svenska såväl som utländska exempel. 1.5. Källkritisk diskussion Jag har valt att undersöka ett område som berör partipolitik och har på grund av det utgått ifrån debatter mellan två politiker. För mig som uppsatsskrivare har det då varit extra viktigt att vara medveten om det. Med tanke på det ämne jag skrivit om, den politiska retoriken, har det därför varit svårt att hitta eller ens önskvärt att hitta helt oberoende källor (Esaiasson mfl 2012/4:282-283). Då skulle jag med största sannolikhet inte svarat på mina frågeställningar. Jag har alltså inte ge mig på att granska det de olika alternativen säger i sak utan istället fokuserat på det retoriska i debatter mellan de två politikerna. 1.6. Validitet och reliabilitet Validitet är bland det viktigaste i en uppsats. Den fungerar som en röd tråd. I korta drag innebär det att det du tar upp i teoridelen måste ha koppling med det du sedan undersöker och svarar på. Det ska helst inte vara något glapp däremellan och framgå väldigt tydligt. Det är därför också viktigt att undersöka det som kommit fram en extra gång för att därför minska risken för eventuella fel i form av slarv eller feltolkande information. I det kommer reliabiliteten också in. Det innebär att, som jag skrev, den information och material som samlats in misstolkas eller liknande. Det har därför varit viktigt för mig att dubbelkolla det material som samlats in och göra min bedömning om reliabiliteten är hög eller inte (Esaiasson mf1 2012/4: 58-61). För mig och min uppsats har det handlat det om att granska materialet i debatter, vilket jag främst använt mig av. I det läget har det varit angeläget för mig att återge debatterna så bra som möjligt, inte försöka ta saker ur sitt sammanhang, vilket är lätt ifall en 7
snabb poäng ska göras. Det gjorde min uppgift som uppsatsskrivare än viktigare att vara medveten om det jag återger och hur korrekt det verkligen är. 1.7 Kritisk diskussion om annan lämplig metod Jag skulle i den här uppsatsen även kunnat använda mig av en kvantitativ metod och då valt att istället göra intervjuer med ansvariga för hur retoriken (presstalespersoner till exempel). Det skulle å ena sidan gett en bättre bild, och de skulle kunnat berätta mer med egna ord. I så fall skulle jag också kunnat göra en argumentationsanalys och även gått djupare när det gäller politisk strategi bakom retoriken och så vidare. Men eftersom tiden varit knapp och en B-uppsats gärna inte ska vara alltför omfattande valde jag att göra så här istället. Dessutom är det också oklart om det går att få tag på rätt personer att intervjua och då är det också viktigt att vara ute i god tid. Dessutom skulle jag i så fall behövt intervjua ganska många för att få hög reliabilitet. Därför valde jag det här sättet med en kvalitativ metod och med fokus på vad de två partierna skrivit och debatterat i TV och så vidare. Min förhoppning har varit att det ändå ska ge en översiktlig bild över hur deras politiska retorik ser ut, hur den förändrats och likheter/olikheter. Det skulle dessutom varit svårare att intervjua till exempel presstalespersoner, då de är knutna till politikiska partier och risken vore då att de dels kanske inte minns valrörelsen speciellt bra, men också att de försöker vinkla sin berättelse och tacksamt välja bort relevanta delar som i sin tur skulle bildat en helhet. 8
1.8. Göran Hägg retorik idag Jag har valt att utgå en del ifrån Göran Häggs retorik idag. Den har gett en bra utgångspunkt och teorianknytning när det kommer till hur politiker förhåller sig till politiska retoriken och strategier kring den. Framför allt när det har handlat om att knyta an till sin publik och inkluderandet i sin retorik, vi-känslan. Boken tar upp saker som är viktiga som till exempel TV-framträdanden, som varit relevant i min uppsats och hur politiker förhåller sig till det i debatter och olika typer av framträdanden. Men även hur politiker för att vinna, så väl debatter som val, anpassar sin politik och retorik efter sin motståndare. I boken tas Bill Clinton och Tony Blair upp som exempel, men det är relevant även för min uppsats, med tanke på Moderaternas förändring. Göran Häggs bok har också varit viktig då den sätter fingret på det jag ville göra med min uppsats, nämligen att fokusera på vad politikerna säger. Retoriken, med andra ord och analysera den. Dessvärre kommer jag inte kunna gå så djupt som Hägg gör och även ta upp vilken betydelse retoriken har. Men kanske just därför har boken varit ett bra komplement och en bra grund att ha med. Boken går även in mycket på hur övertag ska förvaltas och hur den som pratar ska kunna övertyga en publik och så vidare. 9
2. Socialdemokraterna & Moderaternas retorik 2006 Debatt ett 24/5 2005 I valet 2006 gick alliansen fram som ett gemensamt alternativ med samtliga borgerliga partier (Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna). En allians som bildades 2004 i syfte att på allvar utmana Socialdemokraterna om regeringsmakten (http://www.alliansen.se/om-alliansen/ information hämtad 5/3 2013). Medan Socialdemokraterna sökte stöd för en fortsatt minoritetsregering med stöd från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Moderaterna förnyade även sig i samband eller med anknytning till valet 2006 och blev nya Moderaterna samtidigt som partiet valde att börja kalla sig det nya arbetarpartiet i syfte att utmana Socialdemokraterna i jobbfrågan (http://www.dn.se/nyheter/politik/moderaternahistoria-och-ideologi/ information hämtad 3/12 2013). Valet kretsade kring jobben och utanförskapet. Arbetslösheten i Sverige låg en månad innan valet på 5.7 % (http://www.scb.se/sv arbetsmarknad 2006 information hämtad 22/12 2013). Jag har gått igenom tre debatter, tidigast den debatt i radio som ägde rum den 24 maj 2005 mellan dåvarande partiledaren för Socialdemokraterna, Göran Persson och Moderaternas Fredrik Reinfeldt. Den debatten fokuserade framför allt på hela valrörelsens huvudfråga, jobben. Debatten började med att Göran Persson fick frågan om den stora skiljelinjen mellan de två partierna. Han påtalade vilket Sverige vi ska ha och vilka värderingar som ska styra. Han fortsatte med att ta upp hur de inte tror på ökad konkurrens och tävlan (syftandes på privatiseringar), inte att barn ska stressas tidigt med tidigare betyg, tidigare sociala insatser för att förebygga brott och att sjukvården kan bli bättre men inte ska utsättas för marknadslösningar. Sedan poängterade han att den största skillnaden är nog synen på hur arbetslösheten botas. Persson beskrev hur de satsar på arbetsförmedlingen, forskning, utbildning, infrastruktur och förändring av skattessystem. Han beskrev Reinfeldts alternativ som att de vill ge sig på de arbetslösa och sjuka för att få bukt på arbetslösheten. Reinfeldt fick frågan om han förespråkar samma systemskifte som sina företrädare. Svaret blev nej. Han påtalade hur han tror på förändringar förankrade i människors vardag och hur han tror på idéer. 10
Det var därför han blev engagerad för han tror på människan, medan motståndarna tror på stora bidragssystem. Han fortsatte med att säga att han ville diskutera de människor som står utanför arbetsmarknaden (över en och en halv miljon, påtalade han). Där tyckte Reinfeldt att största skiljelinjen låg och beskrev hur Persson är nöjd med utvecklingen, medan hans alternativ ställer frågan i hur vägar ska hittas för att få ut människor på arbetsmarknaden. I det är det viktigt att det ska löna sig att arbeta, menade han. Persson replikerade med att det visst är ett systemskifte och beskrev hur det drabbar de arbetslösa som får sänkt ersättning och fortsatte med att trygghet är viktigt. Och beskrev Reinfeldts politik som en attack mot sjuka och arbetslösa. Samtidigt påpekade Persson att han inte trodde att jobben blir fler av att ge sig på de arbetslösa och sjuka. Och att han tror på ett solidariskt samhälle, att det går att kombierna god välfärd med god sysselsättning. Fredrik Reinfeldt kontrade med att påpeka hur Persson borde soppa rent framför egen dörr först och sa att de hade granskat hans politik och kommit fram till att hans politik ökat utanförskapet. En mänsklig återvändsgränd, beskrev Reinfeldt det som och sa att han tycker det är märkligt med alla dessa angrepp när han (Persson, alltså) drivit samma politik han anklagat motståndaren för. Han fortsatte sedan att anklaga Persson för att inte se de 500 000 människor som gått ner i 64 % i ersättningsnivåer. För Persson, menade Reinfeldt är de människor, som inte ingår i statistiken längre. Det är ohållbart för Reinfeldt att se människor på det sättet, fortsatte han med, och i hans Sverige ska alla människor komma till sin rätt. Göran Persson kontrade med att dem Reinfeldt pratade om vill han själv ge sig på (oftast förtidspensionärer) genom sänkta pensioner för att få råd med skattesänkningar. Det, menar Persson, skapar utanförskap och det blir inte lättare att komma tillbaka på arbetsmarknaden, genom sämre ekonomi fortsatte Persson. Ett nytt Sverige, ett systemskifte, avslutade Persson. Han återkom sedan till hur det kan ge fler jobb genom att ge sig på de som står utanför. Fredrik Reinfeldt svarade sedan med att det enda systemskifte som skett är att Socialdemokraterna övergett arbetslinjen. Det leder till en mänsklig förlust så väl ekonomisk börda, menade han. Göran Persson är så nöjd, påtalade Reinfeldt och hur han tappat bort i värdet av arbete. Det ska alliansen åstadkomma genom att sänka skatten på arbete och strama åt bidragsnivåerna och komma åt fusk och överutnyttjande i systemen. Fredrik 11
Reinfeldt avslutade sitt inlägg med att anklaga Persson för att ha kommit dit idag för att prata om Moderaternas politik och frågade varför han är nöjd med utvecklingen. Göran Persson kontrade med att det där har han hört förut med sänkta ersättningar, att det är religion med skattesänkningar som ska betala genom attacker på sjuka och arbetslösa. Han gick tillbaka till 90-talskrisen och hur högern då förstörde Sverige med sina skattesänkningar och han sa att han är ganska säker på att det kommer sluta på samma sätt igen. Han gick även tillbaka till hur han då var vara med och redde upp finanserna. Han återkom till frågan i hur sänkt ersättning ledde till fler jobb och svarade själv på frågan genom att säga att det ska leda till ökad konkurrens och på så vis lägre löner. Anklagelserna haglade, som brukligt i debatter, om att till exempel Reinfeldt vill ge sig på de mest utsatta (genom sänkta ersättningsnivåer i trygghetssystemen till exempel) och då ställde statsminister Persson den retoriska frågan i hur det ger fler jobb och hur jobben blir fler när förmögenhetsskatten sänks. Reinfeldt svarade då genom att säga att det inte går att peka på enskilda faktorer, utan är sammankopplade med flera åtgärder som han lade fram. Reinfeldt, å sin sida, anklagade Persson för att sakna jobbpolitik och vara ganska nöjd hur läget är i Sverige för tillfället. Fredrik Reinfeldt påtalade hur hans motståndare tror på system (syftar på trygghetssystemen) som lägger livet till rätta, medan han och Moderaterna tror på människor och deras ambition att skapa sina egna liv (http://www.youtube.com/watch?v=o41moxtnle8 information hämtad 29/11 2013). Debatt två 8/9 2006 Den andra debatten, också i radio, gick av stapeln den 8 september 2006. En dryg vecka innan valet. Temat var detsamma, jobben och utanförskapet i fokus. Göran Persson började med att förklara hur den nordiska välfärdsmodellen med sociala insatser står sig väl med förebyggande insatser för att förhindra brott och så vidare. Han fortsatte med att säga att det finns fel och brister, men att den fungerar bra. Fredrik Reinfeldt kontrade då med det omfattande utanförskapet som han inte riktigt ser (eller har en annan bild) och tycker det är konstigt om nu saker är så bra, att det är massa brottslighet och oroligheter. Persson svarade med att han inte alls säger 12
att allt är bra, men att vårt samhälle ändå är solidariskt. Lösningarna är inte, menade Persson, att rikta udden mot de som redan har det dåligt och att de säkert har barn, som i så fall också drabbas. Han fortsatte att anklaga dem för att hela deras politik går ut på att öka klyftorna. Fredrik Reinfeldt svarade med att det är konstigt med sådana anklagelser när människor redan står utanför arbetsmarknaden genom att de redan fastnat i diverse ersättningssystem och på så sätt inte kan stå på egna ben. Göran Perssons regering har, enligt Reinfeldt, gjort så att 140 människor per dag gått från arbete till utanförskap. Reinfeldts politik, menade han själv, syftar till inkluderande och fler jobb. Göran Persson fortsatte sedan med att poängtera att hur Reinfeldt och hans allians vill sänka skatten för de rika på bekostnad av resten. Som svar på det kontrade Reinfeldt med att anklaga Persson för att föra en skattepolitik som gynnar fåtalet miljonärer. Det går redan att se tendenser på argument som går igen. Till exempel Perssons angrepp på Reinfeldt om att sänka ersättningsnivåerna och Reinfeldts kontring om att Persson är rätt nöjd, och inte bryr sig om utanförskapet eller den höga arbetslösheten, kallad massarbetslöshet av Reinfeldt (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2492&artikel=936144 information hämtad 30/11 2013). 13
Debatt tre 10/9 2006 Den tredje debatten, den så kallade slutdebatten några dagar innan valet (10 september 2006). Göran Persson började med att prata om ett systemskifte som den svenska högern genom Fredrik Reinfeldt står för. Fredrik Reinfeldt började med att tala om hur den nordiska välfärdsmodellen inte i nuläget inte klarar sin uppgift och tog upp exempel om att det lönar sig för lite att arbeta, barn lär sig för lite i skolan och småföretag har dåliga villkor. I det menade Reinfeldt att han och sin allians har en politik för det, medan Socialdemokraterna är trötta och utan regeringspartners. Fredrik Reinfeldt fortsatte sedan att prata om utanförskap, ett utanförskap som han menar alliansen ser. De båda partiledarna fick sedan i uppgift att skriva hur mycket arbetslösheten låg på i antal människor. Reinfeldt skrev 400 000 som är inne i olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder och 1.5 miljoner människor som är i öppet utanförskap och som kan jobba mer än de nu gör. Persson skrev 288 000 i öppen arbetslöshet. Sedan anklagade Reinfeldt regeringen för att dölja arbetslöshet i olika åtgärder för att tala om hur låg den är. Men på riktigt är den, enligt honom, på 8 %. Persson svarade med att mätningar görs på ett visst sätt, och de som studerar är inte arbetslösa och anklagade Reinfeldt för att rikta udden mot de arbetslösa och inte arbetslösheten. Fredrik Reinfeldt gjorde, precis som han påtalat i flera andra, hur alliansen är eniga medan Socialdemokraterna inte har några partner alls och är inte eniga med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det här gäller i princip i vilken fråga som helst. Ett återkommande är att alliansen är det enda regeringsalternativet. Fredrik Reinfeldt återkom sen till att tala om hur Persson är nöjd återigen, att Socialdemokraterna misslyckats med utanförskapet under den tid de styrt Sverige. Persson i sin tur påtalade hur jämlikheten minskat, radade upp förslag som Moderaterna motsatt sig. Fredrik Reinfeldt fortsatte att tala om ett hårt och kallt samhälle, att Persson glömmer de människor i trygghetssystemen i avsaknad av en jobbpolitik. Persson anklagar sedan Reinfeldt för att vilja ge sig på de arbetslösa och 14
öka klyftorna och spänningarna i samhället (http://www.youtube.com/watch?v=80g3zze8dl8 information hämtad 6/12 2013). 2.1 Delslutsats 1 Om det var något som präglade valrörelsen 2006 var det jobben och utanförskapet. Det är också logiskt att debatterna statsministerkandidaterna emellan framför allt fokuserade på det. Fredrik Reinfeldt försökte i debatterna rent retoriskt framställa han och sitt regeringsalternativ som ett enat alternativ, som såg de människor som nu saknade arbete och anklaga motståndarna (i synnerhet Socialdemokratin) för att gömma människor i trygghetssystemen och sakna en politik för jobb. Det återkom Reinfeldt till, vilket jag tagit upp ovan, genom att hänvisa till ersättningssystem medan hans allians tror på något annat som arbetslinjen. Men även att Socialdemokraterna inte hade några partners som de var eniga med och hänvisade till hur Vänsterpartiet och Miljöpartiet delvis vill andra saker än Socialdemokraterna. Fredrik Reinfeldt talade också om en gammal socialdemokrati mot nya moderater. Göran Persson och Socialdemokraterna försökte däremot påvisa hur Sverige har lägre arbetslöshet än de flesta andra länder och att jobben faktiskt blir fler. Sedan försökte han ställa Reinfeldt till svars i hur jobben blir fler om ersättningen sänks för sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer. Han påtalade istället att satsningar var nyckeln, inte att öka klyftorna och ge sig på de som har det allra sämst. Göran Persson återkom också mycket till det hur det ger fler jobb att ge sig på de som redan står utanför arbetsmarknaden. Medan Reinfeldt i sin tur påtalade hur Persson redan fört en exkluderande politik som ställer människor i ett permanent utanförskap och också att hans regering minsann sänkt skatten för de rika, men gör det aldrig för vanligt folk. 15
2.2. Socialdemokraterna och Moderaternas retorik 2010 I valet 2010 var Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin. Hon hade bildat en rödgrön allians, likt den borgerliga som gick till val med ett gemensamt alternativ. Valet präglades återigen av frågor som jobben och där den sittande borgerliga regeringen varit ansvarig under en internationell ekonomisk kris. Arbetslösheten låg i augusti, en månad innan valet, på cirka 7.4 % (http://www.scb.se/sv arbetsmarknad 2010 information hämtad 3/12 2013). Jag har även här utgått ifrån tre debatter mellan de två statsministerkandidaterna, Fredrik Reinfeldt, den sittande statsministern och utmanaren Mona Sahlin. En debatt, vilken jag började med, var en radiodebatt den 27 augusti 2010. Debatt ett 27/8 2010 Debatten fokuserade på jobben i synnerhet och där Mona Sahlin anklagade Fredrik Reinfeldt för att ha en enda politik som svar på arbetslösheten, nämligen skattesänkningar. Hon fortsatte också att anklaga Reinfeldt för att inte ha använt överskottet för att bygga Sverige starkt. Själv påtalade hon hur hennes rödgröna allians istället för att sänka skatter, vill satsa på utbildning, forskning och så vidare. Hon sa sedan, i ett replikskifte efter att Reinfeldt med sin politik stämplar ut människor (syftade på sänkta ersättningar i trygghetssystemen) och pratade om solidaritet. Fredrik Reinfeldt kallade Sverige för föregångslandet Sverige och hur ett nytt Sverige växer fram. Han fortsatte att prata om en stor efterfrågan på arbetsmarknad och hjälpa de människor som står allra längst från arbetsmarknaden. Misstaget, menade han, Sverige inte ska göra är att bryta ner arbetslinjen och höja skatter för folk som arbetar. Han fortsatte sedan att påtala om hur överens de var om att sänka skatter, men hon (Sahlin, alltså) vill bara göra det på moms och riktat till ålderspensionärer. Om det är något ni aldrig gör, fortsatte Reinfeldt, är det att sänka skatten för vanligt arbetande folk och anklagade hennes alternativ för att höja skatten för vanligt folk. Mona Sahlin svarade med att påtala hur Reinfeldt blandar in skattesänkningar fast ämnet var jobben, och påtalade hur jobben inte blivit fler, att politiken misslyckats och bara lett till att klyftorna mellan människor har ökat. 16
Fredrik Reinfeldt fortsatte sedan med att påtala skolpolitiska reformer som ska hjälpa unga klara skolan och få plats ute i arbetslivet. Mona Sahlin fortsatte att tala om satsningar och investeringar, där skattehöjningar behövs för att klara välfärden. Fredrik Reinfeldt anklagade sedan henne för att bygga ut bidragssystemen. Reinfeldt fortsatte med att anklaga Sahlin för att inte ha koll på sina egna förslag som visst också innehåller skattesänkningar. Fredrik Reinfeldt påpekade att han också prioriterat och säkra välfärden, samtidigt som han sa sig vara glad för att ha sagt nej till Sahlins allt till alla -politik. Mona Sahlin, slutligen, anklagade Reinfeldt för att försämra sjukförsäkringen för att ha råd med skattesänkningar (http://www.youtube.com/watch?v=cc-tyrjgfwa information hämtad 5/12 2013). Debatt två 1/9 2010 En annan debatt, visserligen kort sådan mellan de två kandidaterna ägde rum i Aktuellt den 1 september 2010. Det var en ideologisk debatt som mer än något annat fokuserade på skillnader. Fredrik Reinfeldt började prata om vikten av arbete och arbetslinje, medan han beskrev Mona Sahlins alternativ som en återgång till passivitet och vill utmana hans arbetslinje. Mona Sahlin kontrade med att prata om vikten av jämlikhet, och därför nej till fortsatta skattesänkningar. Därför pekade hon på den stora skillnaden mellan dem, det vill säga satsningar och skattesänkningar för de rika. Reinfeldt kontrade och anklagade henne för att höja skatten för vanliga människor och återgång till, enligt honom, misslyckad politik. Sahlin avslutade med att säga att hon satsar på jobben, Reinfeldt på sänkt skatt. Reinfeldt kontrade med att Sahlin vill sänka skatten för pensionärerna, även de rika sådana, medan han vill sänka skatten för vanligt folk (http://www.youtube.com/watch?v=n55kuutpj3u information hämtad 5/12 2013). 17
Debatt tre 27/1 2010 Den tredje debatten var en radiodebatt och ägde rum den 27 januari 2010. Mona Sahlin började med att svara på frågan hur hon trodde det skulle se ut om alliansen vann valet. Hon pratade om skattesänkningar, en urholkad progressivitet i skattesystemet, privatiseringar och ökade orättvisor. Fredrik Reinfeldt fick samma fråga fast när det gäller de rödgröna, och svarade att jobben kommer bli färre, en bidragslinje kommer råda men anklagade samtidigt Sahlins alternativ för fusköverenskommelser. Det vill säga, menade han, överenskommelser som bygger på skisser och måste utredas. Sahlin kontrade med att säga hur det minsann är riktiga överenskommelser och det är upp till väljarna att bestämma. Reinfeldt fortsatte sedan med att påtala hur den regering Sahlin stödjer gjort fattiga fattigare och rika rikare. Sedan har hans regering kommit och fört en politik för jobb, men som fick sig en törn när finanskrisen kom. En kris Sahlin, poängterade Reinfeldt, hon hela tiden bortser ifrån. Fredrik Reinfeldt fortsatte sedan med hur de klarat finanskrisen bra, stoppat flykten av jobb, att sysselsättningen ligger i linje med hur det var 2006 (trots kris) och har ordning på statens finanser. Nu handlar det om, enligt Reinfeldt om anställningsbarhet, lägre trösklar och att det ska löna sig att arbeta. Mona Sahlin kontrade med att ifrågasätta användandet av politiken i en ekonomisk kris. Hon fortsatte sedan med, på tal om anställningsbarhet, att fråga Reinfeldt om varför hans regering, enligt Sahlin, drar ner på Komvux-platserna. Hon fortsatte med att påtala hur de rödgröna har en plan för att få människor och i synnerhet de unga i jobb, utan att sänka A-kassan. Reinfeldt fortsatte sedan med att säga hur hans allians visst har satsat på arbetsmarknadspolitiska åtgärder och frågat återigen hur Sahlins jobbpolitik ser ut. Sahlin kontrade med hur hon inte förstår hur sänkta skatter ger jobb och ifrågasatte en av Reinfeldts reformer, nämligen ungdomsgarantin. Hon fortsatte prata om satsningar. Fredrik Reinfeldt påtalade sedan hur svaret uteblev om de rödgrönas arbetsmarknadspolitik och poängterade hur skattesänkningarna till största del gått till de med lägst inkomst. Och poängterade också hur arbetslösa numera måste söka mer aktivt för att få jobb. Mona Sahlin förklarade återigen de rödgrönas jobbpolitik med att de inte vill ha alliansens skattesänkningar och istället satsning på utbildning och så 18
vidare (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3401279 information hämtad 2/1 2014) 2.3. Delslutsats 2 Valet 2010 präglades såklart återigen av jobben med en arbetslöshet på 8 % men också en ansvarsfull ekonomisk politik, då landet varit igenom en omfattande finanskris. Fredrik Reinfeldt kunde därför påpeka, som han gjorde i flera debatter, om att driva en ansvarsfull ekonomisk politik och anklagade Mona Sahlin för att driva en allt åt alla - ekonomisk politik. Han fokuserade också på att framställa de rödgröna som oeniga och med fusköverenskommelser och en återgång till en, enligt honom, misslyckad politik med höjda ersättningsnivåer och höjd skatt på arbete. Han anklagade även Sahlin för att ständigt bortse ifrån den finansiella krisen, men också att aldrig sänka skatten för vanligt arbetande människor utan fokusera på pensionärer och andra. Fredrik Reinfeldt var också noga med att ofta att hans regering minsann fokuserat på arbetsmarknadspolitiska åtgärder, trots Sahlins kritik om motsatsen, och att de i själva verket satsat mer än föregående regering. Mona Sahlin angrep Reinfeldt för att öka klyftorna, tro att allt löser sig bara skatten sänks och påtalade istället att hennes alternativ vill satsa på saker som utbildning, forskning, välfärden och ta bort många av Reinfeldts skattesänkningar. Hon gav ett exempel på en satsning när det gäller långtidsarbetslösa som skulle ge 100 000 nya jobb. Hon återkom ofta till hur solidaritet och jämlikhet är viktigt, hur viktigt det är att inte dra undan chanserna för de som hamnat utanför samhället. I det pekade hon på och frågade sig varför Reinfeldt dragit ner på utbildningsplatser på till exempel Komvux. 19
3. Slutsats (resultat) Valets huvudfråga både 2006 och 2010 var jobben och utanförskapet. Med andra ord vilken politik som på bästa sätt har lösningen på hur fler kommer i arbete och går från utanförskap in i arbete. I sig är det logiskt, då arbetslösheten 2006 låg på dryga 6 % medan den i valet 2010 låg på 8 %. Samtidigt finns det givetvis både saker som skiljer retoriken åt 2006 och 2010. Men till att börja med tänkte jag att den politiska retoriken mellan de två sidorna (Socialdemokraterna och Moderaterna) ska redas ut. Hur såg den egentligen ut? Till att börja med, 2006. Alliansen hade bildats och skulle på allvar utmana Socialdemokraterna. De hade bestämt sig för att regera tillsammans. Fredrik Reinfeldt, vilket jag försökt visa i de olika debatterna, pratade mycket och återkom ofta till hur Socialdemokraterna glömt bort de som står utan arbete och numera inte driver en arbetslinje. Han försökte gång efter annan påvisa hur Göran Persson med sin politik gjort människor passiva (mitt ord) och i en debatt nämnde han dessutom att 140 personer per dag gått från arbete till utanförskap under hans regering. Reinfeldt försökte ofta göra sig själv till en slags kämpe för de som stod utanför arbetsmarknaden, i det så kallade utanförskapet, och försökte i ord ofta illustrera hur dessa människor känner sig. Han använde till exempel ofta ord som hopplöshet och återvändsgränd. Med det syftades på hur människor fastnat i ersättningssystemen och sedan glömts bort i Göran Perssons Sverige. För Reinfeldt var det viktigt att kontrastera hur hans politik ser människor och ger fler jobb. Samtidigt som han försökte visa hur nöjd Persson var med utvecklingen och att Socialdemokratin gett upp arbetslinjen. Fredrik Reinfeldt återkom ofta till hur det måste löna sig att arbeta genom sänkt skatt på arbete för, enligt honom, framför allt låg och medelinkomsttagare och sänkta ersättningsnivåer i trygghetssystemen och hur trösklarna in till arbetsmarknaden måste sänkas. Han försökte, om än inte lika mycket, också ta upp hur Socialdemokraterna som gick till val som ett ensamt alternativ med stöd från Miljöpartiet och Vänsterpartiet, var oense i många viktiga frågor. 20