Gäddan i Hammarsjön en inledande fiskeribiologisk undersökning MS Naturfakta Mikael Svensson Box 107 283 22 Osby 0479-10536, 0705-910536
Gäddan i Hammarsjön Enligt uppgifter från vissa håll är gäddorna i Hammarsjön magra och eländiga. På uppdrag av Nedre Helgeåns Fiskevårdsområde har jag gjort en inledande undersökning av gäddbeståndet i sjön. Undersökningens mål har varit att ge en snabb bild av vilken kondition Hammarsjöns gäddor har för att ta fram ett underlag för huruvida det finns ett problem, och i så fall hur problemet skall angripas. De inledande undersökningarna omfattar längd- och viktmätning av gäddor från Hammarsjön för att avgöra huruvida sjöns gäddor avviker från gäddor i andra skånska sjöar. I samband med detta har fisken inspekterats noga (hud, gälar, fenor och inre organ) för att få ett mått på yttre stress och andra faktorer som kan tänkas påverka gäddornas kondition. Under tiden för uppdraget genomfördes ett enklare inventeringsfiske i Hammarsjön i samarbete med Naturvårdsingenjörsutbildningen vid Högskolan i Kristianstad. Inventeringsfisket gav en viss insikt i tillgången på bytesfisk i sjön. Osby 2001-11-17 Mikael Svensson
Hammarsjögäddans kondition För att kunna avgöra om gäddorna i Hammarsjön är särskilt magra har jag använt egna mätvärden från sammanlagt 135 gäddor från 31 skånska sjöar. Dessa fiskar är fångade och mätta under större delen av den isfria säsongen (från april till mitten av november) och i materialet ingår därför såväl olekta fiskar fyllda med rom som sommargäddor och magra senhöstgäddor. Enligt min uppfattning speglar jämförelse-materialet på ett korrekt sätt gäddans medelvikt under året. Av flera olika anledningar har det varit trögt att få tag på gäddor från Hammarsjön. I samband med denna undersökning har jag själv mätt och hanterat åtta gäddor i storlek från 407 till 1000 mm, motsvarande en vikt på 310-6750 g. För att avgöra om fiskarna i Hammarsjön är magrare än andra gäddor kan man studera förhållandet mellan längd och vikt för de enskilda fiskarna. Normalt uppvisar fisk en J-formad tillväxtkurva, med relativt dålig viktutveckling tills de nått 60 cm i längd varefter vikten ökar betydligt snabbare (Figur 1). VIKT 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 0 200 400 600 800 1000 1200 LÄNGD Figur 1. Förhållande mellan längd och vikt för 135 gäddor av olika storlek från sammanlagt 31 skånska sjöar. För att lättare se avvikelser brukar man ofta logaritmera såväl längder som vikter. Då erhåller man ett rakt, linjärt samband mellan längd och vikt (Figur 2), dessutom åskådliggör man de relativa skillnaderna istället för de absoluta skillnaderna. När man t.ex. jämför två gäddor som skiljer 10 g i vikt spelar det stor roll om de väger 100 g (viktskillnaden 10 %) eller om de väger 10 kg (viktskillnaden 0,1 %). En mager gädda avviker från det generella mönstret genom att den väger mindre för en given längd än en normal gädda (d.v.s. den ligger under linjen), medan en tjock gädda är tyngre för en given längd (d.v.s. den ligger över linjen). Förhållandet mellan log10-längd och log10-vikt är mycket tydligt (höggradigt signifikant r 2 =0.992, p<0.001). Ser man lite mera noggrant på Figur 2 är det omöjligt att se några tydliga skillnader mellan gäddor från olika skånska sjöar; analyserar man förhållandet statistiskt visar det sig att det inte finns någon som helst skillnad mellan gäddor från Hammarsjön och övriga skånska sjöar (ANCOVA, F(1,132)=0,003, p=0,95).
4 3 LOGVIKT 2 1 0 1.8 2.0 2.2 2.4 2.6 2.8 3.0 3.2 LOGLANGD Figur 2. Förhållandet mellan 10-log värden på längd och vikt från 135 skånska gäddor. Värdena faller på en rak linje och som man tydligt kan se finns det endast enstaka, relativt små, avvikelser från det generella tillväxtmönstret. Ett sätt att mera noggrant studera hur gäddorna från olika sjöar skiljer sig åt är att beräkna hur mycket de individuella fiskarnas vikt avviker från det generella sambandet (d.v.s. skillnaden mellan deras vikt och den förväntade vikt de beräknas ha vid en given längd). Dessa avvikelser (residualer) kan sedan användas för olika statistiska test. RESIDUAL 0.3 0.2 0.1 0.0-0.1-0.2-0.3 Araslövssjön Ballingslövs Bodarpasjön Hammarsjön Hjärtasjön Levrasjön SJÖ Ottarpssjön Sjöbergasjön Skeingesjön Värsjön Figur 3. Avvikelser från idealvikten (log10-residualer) för 98 gäddor från 10 skånska sjöar. (Sjöar med bara enstaka fångade gäddor är uteslutna från denna analys).
Tittar man på residualvärdena (Figur 3) ser man att gäddorna i såväl Hammarsjön som Araslövssjön ligger mycket väl samlade kring normalstorleken (0,0 på skalan). Enstaka fiskar avviker mera tydligt från förväntningarna i många sjöar, men det finns inga tydliga systematiska skillnader mellan olika sjöar. Bland de mätta fiskarna från Hammarsjön finns två fiskar som speciellt framhållits som exempel på slipsar av sportfiskare. Som resultaten visar skiljer sig dessa gäddor inte på något sätt från den skånska medelgäddan. Jag har dessutom fått tillgång till uppgifter på längd och vikt från ytterligare fyra gäddor från Hammarsjön. Dessa var samtliga betydligt tjockare än medelgäddan (förmodligen som ett resultat av skillnad i mätteknik) och har därför inte tagits med i analysen. SLUTSATS Gäddorna i Hammarsjön avviker inte på något sätt från den skånska medelgäddan. En åsikt som, förutom att den delas av många sportfiskare i Hammarsjön, nu även kan beläggas statistiskt. Enstaka magra gäddbesor kan naturligtvis uppträda, men rent generellt finns det inga tecken på att något är fel. Inre och yttre kondition I samband med hanterandet av fisken besiktigade jag fiskarna noga. Sju av åtta fångade fiskar var i god kondition utan tecken på yttre stress i form av skador på hud, gälar eller fenor. Den största gäddan (6750 g) hade ett öppet sår stort som en femkrona på bakkroppens sida. Sår och sårkanter såg fina ut och även om det är oklart vad som orsakat såret bedömer jag skadan som lindrig. Fyra gäddor har öppnats och undersökts invändigt. Samtliga fyra var i god kondition med ordentligt med fett i bukhålan trots att det var strax efter leken. Tre av gäddorna var kraftigt parasiterade av hakmask Acantocepalus lucii, medan den största gäddan även hade rikligt med den på gädda vanligt förekommande spolmasken Rhaphidascaris acus i tarmen. Trots den kraftiga parasitbelastningen var gäddorna i god kondition. SLUTSATS Jag kunde inte se några tecken på att gäddorna i Hammarsjön var särskilt hårt stressade eller parasiterade. Födotillgång Provfisket i början av maj 2001 gav en mycket riklig fångst av framför allt mört. Men även andra arter som abborre, gärs, sarv, björkna, braxen, benlöja och sutare fångades i betydande antal. En snabb jämförelse med resultaten från det provfiske som genomfördes i slutet av juni 1995 visar på en betydande förändring i fisksamhällets sammansättning; björknan som dominerade stort 1995 var betydligt fåtaligare samtidigt som mörten fångades i mycket större mängd. Eftersom tidpunkten för de båda fiskena skiljer i det närmaste två månader bör man dock vara försiktig med direkta jämförelser. Fångstresultaten visar att Hammarsjön hyser ett rikt och varierat vitfisksamhälle. Födotillågnen för rovfisken är således god; något som inte minst styrks av att glindrande sportfiskare kan fånga fler än 20 gäddor under en enda dags fiske.
SLUTSATS Av det genomförda inventeringsfisket att döma råder det ingen brist på bytesfisk i Hammarsjön. Det finns tecken på en förändring av vitfisksamhället i sjön som kan vara intressant att följa upp mera noggrant, men inget tyder på att förändringen påverkat sjöns gäddbestånd.