Några manliga klienters erfarenheter av arbetsterapiaktiviteter utifrån ett köns/genusperspektiv.

KAROLINSKA INSTITUTET Institutionen Neurotec Sektionen för arbetsterapi Examensarbete i arbetsterapi, 10 poäng C-nivå Vårterminen 2005 Några manliga klienters erfarenheter av arbetsterapiaktiviteter utifrån ett köns/genusperspektiv. The experiences of some male clients of occupational therapy activities from a sex/gender perspective. Författare: Catherine Lindgren Maria Sahlin Eliasson Handledare: Birgit Heuchemer

SAMMANFATTNING Syftet med studien var att beskriva några manliga klienters erfarenheter av arbetsterapiaktiviteter utifrån ett köns/genusperspektiv. För att studera detta intervjuades nio män i åldrarna 52 till 75 år vilka haft stroke och fått arbetsterapirehabilitering i minst två månader på klinik. Materialet analyserades i form av en kvalitativ innehållsanalys enligt Malterud (1998) och resultatet mynnade ut i tre övergripande teman: Upplevelse av motivation uppkommer främst i manliga och könsneutrala aktiviteterna. Förståelsen av syftet med aktiviteterna och därmed motivationen till träningen påverkas av arbetsterapeuternas sätt att kommunicera. Betydelsen av mansroll i aktivitet. Deltagarna upplevde motivation främst i manliga eller könsneutrala aktiviteter förutom matlagning som mer än hälften tyckte var bra träning. Resultatet visade att hälften av männen haft svårt att förstå syftet med arbetsterapiaktiviteterna. Tre av dem uttryckte att det hörde ihop med de kvinnliga arbetsterapeuternas sätt att uttrycka sig. Det har skiftat hos respondenterna kring hur mansroll har haft betydelse för val och utförande av aktiviteter. Slutligen diskuteras om arbetsterapeuter behöver vara tydligare i sin kommunikation med manliga klienter och det tydliggör vikten av att arbetsterapeuterna behöver ta hänsyn till mäns och kvinnors olika livssituation i arbetsterapirehabiliteringen. Sökord: male patients, gender, occupational therapy

INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 1 BAKGRUND 2 Stroke och strokerehabilitering 2 Arbetsterapi och aktivitet 2 Meningsfullhet i aktivitet 3 Genus 4 Kön 5 Gender 6 Manlighet och mansroll 6 Arbetsterapi och kön/genus 7 Kön/genus och aktivitet 8 Sammanfattning av bakgrund 8 SYFTE 9 METOD 9 Design 9 Urval av deltagare 9 Beskrivning av urvalsprocessen 9 Beskrivning av deltagare 10 Beskrivning av deltagarnas arbetsterapiaktiviteter 11 Datainsamling 11 Dataanalys 12 Etik 14 RESULTAT 14 Tema 1; Upplevelse av motivation uppkommer främst i manliga och könsneutrala aktiviteter. 14 Manliga aktiviteter 14 Könsneutrala aktiviteter 15 Kvinnliga aktiviteter 15 Tema 2;Förståelsen av syftet med aktiviteterna och därmed motivationen till träningen påverkas av arbetsterapeuternas sätt att kommunicera. 16

Tema 3; Betydelsen av mansroll i valet av aktivitet 17 Sjukdomen kan, men behöver inte påverka mansrollen 17 Valet av aktivitet kan vara oberoende av mansrollen 18 Valet av aktivitet görs utifrån mansrollen 18 Självkänsla / mansrollen påverkar kommunikationen mellan manlig klient och kvinnlig arbetsterapeut i valet av aktivitet 19 KONKLUSION 19 DISKUSSION 20 Metoddiskussion 20 Resultatdiskussion 21 Vidare forskningsfrågor 24 REFERENSER 25 OMNÄMNANDEN 27 BILAGOR

1 INLEDNING man vet kanske inte vad genusperspektiv skulle ge för kvalitet därför att det inte bedrivits forskning eller i patientenkäter ställts frågor ur det perspektivet. Men, om man skulle se olikheter, kanske man kunde erbjuda något bättre. (Stockholms Läns Landsting, SLL, 2002, s.26 ) Målet för svensk hälso- och sjukvård är god hälsa och att kvinnor och män ska få vård på lika villkor. Vården ska ha god kvalitet och vara lättillgänglig. (SLL, 2002) I projektet Har kön betydelse om kvalitet och jämställdhet som drivits i samarbete mellan Landstingsförbundet och Stockholms läns landsting skriver man: För att skapa en vård på lika villkor oavsett kön behöver kön/genus synliggöras, exempelvis genom kartläggningar av vårdtider och rehabiliteringsformer för kvinnor och män. (SLL, 2002 s.24) Reese (1987) skriver i en artikel att det är viktigt för en god arbetsterapeutisk behandling att köns/genus faktorer inkluderas i forskningen kring aktiviteter. Hon frågar sig hur terapeutiska aktiviteter eller occupations ska väljas för att medvetet undvika förutfattade meningar vad det gäller kön. Hon anser att arbetsterapeutyrket behöver utveckla en handlingsplan som tar upp kön/genus i vår teori och praktik. Att detta brister nämns av Hammarström (2004) som skriver i sin bok Genusperspektiv på medicinen bland annat att De regler som styr rehabiliteringen är könsneutralt skrivna och tar inte hänsyn till mäns och kvinnors olika livssituation, när rehabiliteringsåtgärder planeras.(s.31) Det finns en obalans mellan könen inom arbetsterapi genom att en klar majoritet av arbetsterapeuterna är kvinnliga, 95 % kvinnor och 5 % män. (FSAs lönestatistik 2003; Reese1987) Färgas utbudet och användandet av aktiviteter i arbetsterapi av att rehabiliteringspersonalen till största delen är kvinnor och är det något som manliga klienter reflekterar över? Under författarnas litteratursökning har få studier hittats som beskriver klienters upplevelse av arbetsterapirehabilitering ur ett kön och genusperspektiv. För att få en inblick i hur det kan vara valde författarna att intervjua några manliga klienter som har erfarenhet av arbetsterapi. Eftersom studiens omfattning inte gör det möjligt att undersöka

2 hela arbetsterapins arbetsfält valdes strokerehabilitering, där är en stor del av patientgruppen är manlig vilken också får mycket rehabilitering. (Aquilonius & Fagius, 2000) BAKGRUND Stroke och strokerehabilitering Stroke tillhör våra folksjukdomar. Risken att drabbas ökar starkt med ökande ålder. Stroke är den enskilda somatiska sjukdomsgrupp som står för flest vårddagar på svenska sjukhus. Stroke är den sammanfattande benämningen på hjärninfarkt, hjärnblödning och hjärnans kärlsjukdomar. Symptom kan vara förlamning och/eller nedsättning av känsel i en kroppshalva. Personen kan även få kognitiva nedsättningar som till exempel nedsatt minne, varseblivning, inlärning, problemlösning och språklig aktivitet. I Sverige insjuknar 30.000 40.000 personer varje år i stroke. (Aquilonius & Fagius, 2000; Eriksson, 2001; www.infomedica.se) Aquilonius och Fagius (2000) skriver att 25-40 % fler män än kvinnor får stroke. Enligt www.infomedica.se som ägs av Sveriges Landsting och Apoteket, så insjuknar en tredjedel fler män än kvinnor i stroke i åldrarna under 75 år. Kerstin Tham skriver i avsnittet om rehabilitering på denna hemsida att när en person drabbas av stroke innebär det i allmänhet en stor förändring i livet för både den som drabbas och de närstående. De behöver anpassa sig till den nya situationen och ofta behövs professionell hjälp för att kunna återskapa ett tillfredställande vardagsliv. (www.infomedica.se) Inom den professionella rehabiliteringen ingår arbetsterapeuter. Rehabiliteringen innefattar träning som helt eller delvis återger patienter förmågor som hjärnskador berövat dem. Arbetsterapeuterna strävar efter att återanpassa klienterna, så att dessa klarar sig i sina normala miljöer. Det handlar främst om träning av förmågor att klara olika vardagsbestyr såsom påklädning, matlagning, handling mm. (Eriksson, 1991) Arbetsterapi och aktivitet I arbetsterapin har aktivitetsbegreppet varit centralt ända sedan dess start i början på 1900- talet i USA. Det fokuserades då som nu på människans fysiska, psykiska och sociala förmågor som en helhet. Under en period på 1940-50-talet blev arbetsterapin mer medicinskt och

3 funktionellt inriktad och i den traditionen startades arbetsterapeut utbildningen i Sverige 1949-50. Under 1970-80-talen ifrågasattes vart arbetsterapin var på väg och fler ville återknyta till det mer ursprungliga i arbetsterapin och aktivitet (occupation) ses nu åter som viktigt för människan och dennes hälsa. (Törnqvist, 1995) Med aktivitet (occupation) menas en meningsfull målinriktad handling som innebär interaktion mellan personen och uppgiften i ett sammanhang. Arbetsterapeuten bedömer rutiner, vanor, färdigheter och interaktion med omgivningen, fokuserar på att möjliggöra för individer att deltaga i dagliga aktiviteter som är meningsfulla för dem och underlättar deltagande i ett vanligt liv tillsammans med andra. Arbetsterapins unika fokus är att underlätta deltagande. (Kielhofner, 1997, 2002; Sonn et al, 1999; Törnqvist, 1995) Inom arbetsterapin anses deltagande som viktigt för människan, det leder till livstillfredställelse och känslan av kompetens och är nödvändigt för utvecklingen av vår psykologiska, emotionella och praktiska förmåga.(law, 2002) Ett centralt begrepp som används i arbetsterapi är ADL, Activities of Daily Living, översatt till svenska: Aktiviteter i Dagligt Liv. I begreppet ingår personlig ADL där personlig vård såsom födointag, påklädning och hygien ingår, och instrumentell ADL där hushållssysslor och fritidsaktiviteter ingår som t ex handling, matlagning och städning. (Hulter-Åsberg, 1990) De senaste åren har ett klientcentrerat arbetssätt börjat växa fram där man försöker möjliggöra att klienten blir en aktiv partner i rehabiliteringens mål och planering med förståelse för klientens perspektiv, önskemål och behov. (Kielhofner 1997, 2002; Törnqvist 1995) Kärnan i arbetsterapi är enligt den svenska arbetsterapeuten K Nordin Carlehäll individens aktivitetsförmåga. Hon beskriver att arbetsterapeutens medel är aktiviteter eller dagliga livets situationer. Hur arbetsterapeuten bedömer och vilka åtgärder hon använder styrs av den målgrupp hon arbetar med samt var i rehabiliteringskedjan hon möter patienten. Det arbetsterapeutiska målet är att bibehålla eller förbättra individens aktivitetsförmåga så att denne kan leva ett så kvalitativt rikt liv som möjligt. (Nordin Carlehäll, 1994) Det är viktigt att använda aktiviteter som för klienten är nödvändiga och meningsfulla. (Avlund&Legarth, 1994) Meningsfullhet i aktivitet Hasselkus och Rosa menar att det är viktigt att arbetsterapeuten tar reda på och försöker förstå klientens känslor inför situationen och dennes perspektiv av meningen i aktiviteten. Detta underlättar ett samarbete mellan arbetsterapeut och klient och gör det lättare för klienten att

4 deltaga aktivt i målsättningen för träningen. Det är viktigt att ta hänsyn till patientens värderingar och uppfattning och att anpassa arbetsterapin efter dessa. Detta ökar chansen att få en bra och tillfredsställande terapeutisk upplevelse för både patient och arbetsterapeut. (Hasselkus&Rosa, 1997) För att uppnå meningsfullhet i en aktivitet, krävs en balans mellan utmaning i aktiviteten och förmåga hos individen. Målen måste vara tydliga och återkopplingen av resultatet ska komma direkt och vara trovärdigt. (Law,2002) Genus Genus betyder det sociala könet och handlar om innebörden av att vara kvinna eller man i olika samhällen som även innefattar kultur och roller. (Connell, 2003; Hammarström, 2004) Begreppen genus och kön fick ett genombrott på 1970-talet. (Connell, 2003) Kön var det biologiska begreppet, hona/hane och genus var det sociala begreppet som innefattar kultur och roller. Connell skriver att det i populärvetenskaplig litteratur framhålls att kvinnor och män talar olika språk, vill olika saker och har olika förmågor. Han liksom Stainton Rogers och Stainton Rogers framhåller att skillnaderna är små, män och kvinnor är psykologiskt mycket lika och Connell tycker att vi borde acceptera likheterna. (Connell, 2003; Stainton Rogers & Stainton Rogers, 2002). Connell (2003) tar upp områden där det anses att det finns skillnader som exempelvis verbal förmåga, matematisk förmåga och aggressivitet och han hävdar att det finns forskare som påvisat att skillnaderna är mycket små eller obefintliga inom de områdena. Andra har tidigare framställt skillnaderna som stora. Han skriver också att vi börjar få en bild av psykologiska könsskillnader och likheter som resultat av människors aktiva respons på en komplex och föränderlig social värld. Inom genusforskning talas det om att samhällets ideal, normer och förväntningar skapar olika manligheter och kvinnligheter. Leander (2004) skriver att genusföreträdarna har en idé om att alla föds lika och att i stort sett allt könsbeteende styrs av miljö och uppfostran. Detta väcker en optimism, om idén håller kan alla bli allt. Hon fortsätter sitt resonemang om att det då handlar om politisk vilja och tillräckligt goda uppfostringsprinciper, så skulle problemet med flickor och pojkars skilda förutsättningar försvinna.

5 Kön Eriksson (2001) betonar könsbundna biologiskt betingade psykologiska skillnader. Han anser att det länge varit politiskt inkorrekt att tala om detta. Den officiella ideologin har varit att psykologiska olikheter mellan könen ska ges sociala tolkningar och förklaras i termer av skillnader i uppfostran. Han anser dock att det finns mängder av bevis för biologiska orsaker till kvinnor och mäns olika könsbundna beteenden. Enligt honom har kvinnor mer verbal förmåga, är mer socialt intresserade och skickligare på att tolka emotionella reaktioner, bättre i att se detaljer, större simultankapacitet. Män har sin styrka i rumsliga begrepp och lokalsinne. Eriksson poängterar dock att dessa könsskillnader bygger på statistik som framkommer då man systematiskt jämför grupper av män och kvinnor, det säger dock inget om den enskilde mannen och kvinnan och de naturgivna talanger man bär med sig. Leander (2004) har intervjuat neurologen Ivanka Savic-Berglund som säger att manliga och kvinnliga hjärnor ser olika ut redan på fosterstadiet och resten av livet och att de även arbetar olika. Men hon menar att detta inte betyder att jämställdhet är en utopi. Hjärnan är inget statiskt organ, utan plastiskt, det vill säga att den är formbar och påverkas livet igenom av yttre och inre faktorer. Könsskillnaderna i hjärnan kan förklara varför skador i vänster hjärnhalva kan ge män allvarligare problem än kvinnor, särskilt när det gäller talet och språket. Det kan vara en viktig kunskap i samband med rehabiliteringen efter stroke. Savic-Berglund berättar att transsexuella män som får östrogenbehandling blir bättre på att lära sig nya språk, men att deras förmåga till att bedöma hur föremål i rummet rör sig minskar. Hon poängterar dock att det är viktigt att veta att variationerna i hjärnans förmåga är mycket små och att de inte behöver betyda särskilt mycket i praktiken. Leander själv resonerar att om biologin bestämmer fler könsspecifika egenskaper än vi önskar finns det risk att allt förblir som det är. Biologin placerar oss i fack och könsbundna mönster för evig tid, oavsett hur kultur, ekonomi och sociala villkor förändras. Hon anser att sanningen hamnar någonstans mitt emellan. Könet har att göra både med natur och kultur. Människor är inga robotar som programmeras till ett visst beteende. (Leander, 2004) Inte den mest inbitne biologist vill reducera vårt beteende till enbart biologi och hormoner. Man kan till exempel inte bara definiera vad en människa är genom att titta på generna. Vårt DNA är inget självspelande piano. Vi formas hela livet, vi samspelar med andra människor och utsätts för olika stimuli. Dessutom har vi en andlig dimension i tillvaron; vi människor är sökare och grubblare av naturen. Biologin ställs mot feminism trots att de olika lägren har mycket att lära av varandra. (Leander, 2004 s 34)

6 Gender Det engelska ordet gender innefattar både biologiskt kön och socialt och kulturellt kön. Därför kan gender inte översättas till den svenska motsvarigheten genus som aldrig har innebörden biologiskt kön. (övers. Måns Winbergs anm. Stainton Rogers & Stainton Rogers, 2002) De författare som tidigare refererats till inom genusforskningen skriver mycket om genusrelationer. Hallberg (1998) skriver att ytterlighetspositionerna kön och genus kan ses som två idealtyper som ofta blandas i praktiken. I denna studie kommer båda termerna kön och genus att användas som ett sammansatt begrepp. Westerberg, jämställdhetsminister 1993-94, sammanfattar diskussionen kring dessa begrepp: I debatten finns många som menar att det inte bara är kultur, tradition och historia som avspeglas i skillnaderna mellan män och kvinnor utan också biologin, generna, kromosomerna det förhållandet att kvinnor men inte män föder barn. Det lär dröja länge innan vi får något definitivt svar på frågan vad som är social konstruktion (genus) och vad som är biologiskt betingat (kön), om vi någonsin får det. (Westerberg,1998 s.12-13) Manlighet och mansroll Enligt Susanne Andersson, Stockholms Universitet, finns inte mansroll definierat som ett enda begrepp. Det finns flera olika mansroller. (www.jamstalldhet.nu) I Nationalencyklopedins Internettjänst finns roll definierat som visst (förväntat) sätt att bete sig i ett socialt sammanhang. Där ingår bl a mansroll, könsroll och fadersroll. (www.ne.se) Karin Sundqvist (1993) diskuterar flera sätt att se på olika typer av mansroller. Hon tar upp fyra manlighetsteman på personlighetsdrag vad gäller mansrollen, som sägs genomsyra västerländsk kultur; 1) Avståndstagande från pjosk och överdriven känslosamhet 2) Ledarskap och inflytande 3) Stabilitet och pålitlighet 4) Mod och stridbarhet.

7 Hon ger exempel på det traditionella mansidealet, med fysisk styrka och närhet till aggressiva känslor. Ett nyare ideal är ekonomiska framgångar och maktpositioner i samhälleliga positioner. Dessa teman och ideal har pekats ut av amerikanska forskare. Sundqvist menar att åtminstone i Sverige har vi ytterligare ett modernt mansideal; en god och förstående far som delar hushållets bördor lika och samtidigt är en duktig yrkesmänniska. Samma ideal gäller för kvinnan så det kanske är så att könsrollerna ersätts av en gemensam vuxenroll. (Sundqvist, 1993) I en artikel i tidningen Genus tas det upp att det i teorin finns en acceptans sedan 1970- talet för att män ska vara mera mänskliga, bland annat kunna uttrycka känslor. Men idag uppmärksammas och tydliggörs likheterna inte lika tydligt i media. Det är fortfarande så att kvinnor och män i praktiken ska vara olika. Män får inte vara rädda, gråta ohämmat eller vara för mjuka, då anses de löjliga. (Parbring, 2004) I den här studien kommer begreppet mansroll användas, dels där respondenterna har uttryckt sig ordagrant och dels där författarna tolkat svaren utifrån de fyra manlighetstemana i Sundqvists (1993) bok som tidigare nämnts. Arbetsterapi och kön/genus I den arbetsterapeutiska modellen MoHO (Model of Human Occupation) fokuseras på att arbetsterapeuten ska se till klientens värderingar, intressen, självuppfattning, vanor och erfarenheter i relation till dennes aktivitetsutförande. Detta innebär att klientens värderingar, livsstil och miljön som denne lever i är viktig att beakta. (Kielhofner, 2002) I den modellen tas inte genus upp ordagrant men ingår i många av begreppen eftersom man ska se till individen och det sammanhang denne lever i. Öhrvall (2003) skriver i sin uppsats att vad kvinnor och män gör i aktiviteter sällan har belysts i kvalitativa studier och menar att eftersom arbetsterapeutyrket domineras av kvinnor är det viktigt att könsperspektivet uppmärksammas för att öka kunskapen och förståelsen av mäns upplevelser och behov. En studie har dock gjorts av Merritt & Fisher (2003) där man undersökt hur kvinnor och män valt vardagsaktiviteter i bedömningsinstrumentet AMPS (Assessment of Motor and Process Skills). AMPS är ett internationellt stort arbetsterapeutiskt bedömningsinstrument där man bedömer klientens aktivitetsförmåga. (Fisher, 1996) I studien undersöktes vilka vardagsaktiviteter som män respektive kvinnor valde att utföra i bedömningssituationen. Där framkom att det endast var ett fåtal aktiviteter som kvinnor valde mer än män och ännu färre som valdes mer av män än kvinnor. De kom fram till att det inte går att visa på några

8 skillnader mellan könen om man ser till ADL-förmågan som helhet. De har dock funnit i sin litteratursökning att nya studier har visat att män och kvinnor i västländer, bl. a. Sverige, utför olika hushållsaktiviteter, kvinnor lagar mat, städar, tvättar och handlar mat mer än vad män gör, även i yngre generationer. (Merritt & Fisher, 2003) Kön/genus och aktivitet I några arbetsterapeutiska studier har det undersökts vilka fritidsintressen och hushållssysslor män och kvinnor utför. I resultatet har aktiviteterna valts att delas upp i manliga, kvinnliga och könsneutrala aktiviteter utifrån denna indelning. Manliga aktiviteter: Snickeri, sport, bil- och husreparationer och fiske. Könsneutrala aktiviteter: Trädgård, skriva, promenera och dansa. Kvinnliga aktiviteter: Bakning, inköp, matlagning, bingo, hushållssysslor, handarbete. (Avlund & Legarth, 1994; Merritt & Fisher, 2003; Månsson, Fredriksson, Brännholm, 1995; Reece, 1987) Sammanfattning av bakgrund Eftersom författarna undrar om utbudet och användandet av aktiviteter i arbetsterapi påverkas av att en så stor del av arbetsterapeuterna är kvinnor och om det i såna fall är något som manliga klienter reflekterar över valdes fd. manliga arbetsterapiklienter som intervjupersoner. Författarnas litteratursökning fann att få studier gjorts som undersöker kön/genus, arbetsterapi och aktiviteter. Något som Öhrvall (2003) också noterat. Även vikten av att se till klientens värderingar, livsstil och miljö (Kielhofner, 2002) och fokus på meningsfullhet (Law, 2002; Hasselkus & Rosa, 1997) i arbetsterapeutiska teorier bidrog till studiens innehåll. Författarnas syn på begreppen kön och genus sammanfaller med Leander (2004) och Westerberg (1998). Detta sammansatta begrepp kön/genus kommer att användas genom hela arbetet.

9 SYFTE Studiens syfte är att beskriva några manliga klienters erfarenheter av arbetsterapiaktiviteter utifrån ett köns och genusperspektiv. METOD Design Eftersom författarnas ambition var att försöka förstå hur dessa män upplevt arbetsterapiaktiviteter och eventuellt urskilja ett mönster i detta utifrån kön/genusperspektiv valdes en kvalitativ ansats för datainsamling och analys. (Trost, 2005) Urval av deltagare Beskrivning av urvalsprocessen Inklusionskriterierna var att deltagarna skulle vara män, de skulle ha haft stroke och rehabiliterats med arbetsterapi på klinik i minst 2 månader. De skulle vid intervjutillfället vara utskrivna från rehabiliteringsklinik sedan 1-4 månader. Det senare kriteriet valdes då männen skulle ha lite distans till sin arbetsterapi. Exklusionskriterierna var att de inte skulle ha svårartad afasi och inte svårigheter att genomföra en intervju med tanke på kognitiva problem som minne och koncentration. För att komma i kontakt med intervjupersoner kontaktades kollegor vid de kliniker som författarna vid denna studie arbetar vid. Vid en av klinikerna fanns fem män som passade in på kriterierna, varvid ett brev skickades med en förfrågan till klinikchefen angående skriftligt godkännande att kontakta tidigare patienter. Då klinikchefen var bortrest under en längre period godkände och undertecknade ställföreträdande klinikchef förfrågan. (bilaga 1) Efter det skickades ett brev ut till de fem männen med en förfrågan om de kunde tänka sig att berätta om sina erfarenheter av arbetsterapiaktiviteter och delta i en intervjustudie om arbetsterapiaktiviteter utifrån att de är män. De fick information om att intervjun skulle bandas, att de har rätt att avsluta sitt deltagande vid vilken tidpunkt som helst

10 och att anonymitet garanteras. (bilaga 2) Inom två veckor efter det att de fått brevet kontaktades personerna per telefon. En person svarade inte, trots upprepade försök vid flera tillfällen. De andra tackade ja. Det blev totalt fyra stycken personer från en klinik i Stockholm. Den författare som inte hade träffat männen utförde intervjuerna. Detta med tanke på att respondenterna skulle vara mer öppna och våga säga negativa synpunkter och inte tro att det var en utvärdering av klinikens arbete. Vid den andra kliniken fanns inga män som stämde in på kriterierna. Förutom detta skickades en förfrågan till Strokeföreningen i Stockholm om de kunde förmedla frivilliga personer. ( bilaga 3) Strokeföreningen satte in en annons i Strokeföreningens program februari-april 2005. ( bilaga 4) Sju personer svarade på annonsen; två stycken svarade via telefon och fem via e-mail. Det visade sig att flera av personerna som var förmedlade via Strokeföreningen inte uppfyllde inklusionskriteriet att de varit utskrivna från rehabiliteringsklinik för 1 4 månader sedan. De hade varit utskrivna längre. Då intervjupersoner behövdes och dessa personer kunde svara på intervjuguidens frågor bedömdes att de ändå kunde inkluderas i studien. Det blev två bortfall genom att en av personerna som mailade inte svarade på fortsatt förfrågan. Vid en av intervjuerna framkom att intervjupersonen inte erhållit någon arbetsterapi, utan bara varit inskriven i klinik 3 dagar och därefter inte fått någon rehabilitering. Den intervjun kunde därför inte genomföras. Det blev sammanlagt fem personer från Strokeföreningen. Beskrivning av deltagare Undersökningen bestod av nio män mellan 52 och 75 år. Fyra stycken var yngre än 65 år och fem stycken mellan 65 och 75 år. 6 stycken var gifta, varav en var särbo. En var sambo, en änkeman och en var skild. Två stycken hade hemmavarande barn, varav en hade delad vårdnad av barnen. Fem stycken var gångare utan hjälpmedel, tre stycken använde rollator/käpp och en person använde permobil. En av männen hade grav dysartri och använde kommunikationshjälpmedel, två hade enligt deras egen utsago afasi, dock knappt märkbar. Fyra av männen hade synlig funktionsnedsättning i vänster arm/hand, tre hade nedsättning i höger arm/hand och tre ingen synlig nedsättning i någon arm/hand. De flesta av männen hade fortsatt rehabilitering efter utskrivning från klinik i form av träning på vårdcentral, kursverksamhet, en gick på akupunktur, en arbetstränade och en hade återvänt till arbete.

11 Beskrivning av deltagarnas arbetsterapiaktiviteter Under deras arbetsterapeutiska behandling hade deltagarna sammanlagd blivit erbjudna följande aktiviteter: Sport: Bowling, ballong- bollövningar och bågskytte Snickeri Dator Sköta ekonomi Trädgård Skriva Promenera Personlig ADL Åka kommunalt Minnesträning, hjärngympa Göra i ordning smörgås Baka Handla Laga mat Bingo Sömnad Duka Koka kaffe Måla sidenscarfs Sång och Musik Datainsamling Studien genomfördes genom datainsamling i form av intervjuer, där en öppen halvstrukturerad intervjuguide följdes. (Kvale, 1997) Redan under intervjun knöts frågorna till ett köns-/genusperspektiv vilket fördjupades i databearbetningen. ( bilaga 5 ) Efter att en intervjuguide utarbetats utfördes en provintervju av ena författaren. Då framkom att det var svårt att fokusera intervjun kring arbetsterapiaktiviteterna som personen utfört. Trost (2005) berättar att man kan börja med att låta intervjupersonen skriva en lista över ämnet. Vid nästa provintervju som utfördes av den andra författaren uppmanades respondenten att skriva ned alla de arbetsterapiaktiviteter han utfört och utifrån den listan fördes sedan intervjun. Det blev en bra fokusering kring arbetsterapiaktiviteterna. Vid den intervjun framkom dock vikten av att ställa följdfrågor och inte nöja sig med svar som det

12 var bra. (Kvale, 1997; Trost, 2005) De personer som blev provintervjuade blev tillfrågade från kliniken där godkännande från klinikchef utfärdats. De stämde dock inte in på kriterierna och kunde därför inte användas i studien. Författarna intervjuade individuellt hälften av intervjupersonerna var. Intervjupersonerna fick välja platsen där intervjun skulle genomföras. Sex intervjuer utfördes i personens hem, två stycken vid klinik där de rehabiliterats och en på ett café. Intervjuerna varade ungefär drygt en timme och spelades in med bandspelare då det underlättar koncentration på frågor och svar. (Trost, 2005) Vissa nyckelord skrevs ned under intervjuns gång som stöd. Vid två av intervjuerna användes inte bandspelare, då den gick sönder. Då antecknades respondenternas ord noggrant. En av de två intervjuerna var med mannen som hade grav dysartri och kommunikationshjälpmedel. Vid den intervjun hade inte bandspelare varit till hjälp, utan anteckningar direkt av vad personen sade och skrev var nödvändiga. Intervjun började med att intervjupersonen fick skriva ned (de som kunde, annars gjorde intervjuaren det) de arbetsterapiaktiviteter de utfört och därefter fördes ett samtal kring dem utifrån intervjuguiden. Intervjuguiden följdes inte helt ordningsmässigt, utan frågorna ställdes utifrån hur det passade i intervjun. (Kvale, 1997) Dataanalys Bandinspelningarna av intervjuerna transkriberades av den författare som utfört intervjun. Malteruds (1998) beskrivning av analysmetod för kvalitativa data användes. Kirsti Malterud är professor i allmänmedicin och har tidigare haft en professur i medicinsk kvinnoforskning vid universitetet i Oslo. Hon har skrivit flera böcker om genusfrågor inom medicinen. (Malterud, 2004) Analysen genomförs i fyra faser. När materialet tolkades hade författarna från och med tredje fasen fokus på kön/genus. Första fasen: Båda författarna läste igenom allt material för att först få ett helhetsintryck. Materialet diskuterades och några preliminära teman som spontant framkommit vid läsningen togs fram. Denna genomläsning gjordes utan några bestämda idéer om vad texten skulle innehålla. (Malterud, 1998) De temana var: Aktiviteter, Gruppaktiviteter, Manligt och kvinnligt, Bemötande, Syfte med aktiviteten, Aktivitet som hobby.

13 Andra fasen: Med dessa teman i åtanke lästes materialet återigen igenom och textavsnitt som kunde kopplas till de i förra fasen utvalda temana ströks under, meningsbärande enheter. De systematiserades genom att stickord skrevs i marginalen, så kallad kodning. (Malterud, 1998; Trost, 2005) Tredje fasen: I denna fas ska kunskapen som finns i varje kodgruppering, meningsbärande enhet, abstraheras. Med inspiration av Malterud och Trost gjordes en tabell med kolumner för respektive informant. I rutorna fylldes uppgifter i om var och en av de intervjuades arbetsterapiaktiviteter och de teman som framkommit. De teman som inte hade anknytning till kön/genus föll bort. För att förtydliga köns/genusperspektivet och kopplingen till arbetsterapiaktiviteter mynnade slutligen dessa teman ut i tre övergripande teman med underrubriker. (Malterud, 1998; Trost, 2005) Tema 1; Upplevelse av motivation uppkommer främst i manliga och könsneutrala aktiviteterna. Tema 2; Förståelsen av syftet med aktiviteterna och därmed motivationen till träningen påverkas av arbetsterapeuternas sätt att kommunicera. Tema 3; Betydelsen av mansroll i aktivitet. Fjärde fasen: De kvarvarande temana skrevs in i resultatet med löpande text där informanternas erfarenheter förmedlades. Efter denna sammanfattning av innehållsbeskrivningarna återvände författarna till texten för att välja ut citat som kunde illustrera exempel på hur informanterna uttryckt sig. Eftersom denna studie inte har ambitionen att utveckla nya begrepp utan använder sådana som redan finns i teori eller förförståelse är det inte så stor skillnad mellan teman, koder och rubriker. Enligt Malterud är det i allmänhet inte det i denna typ av studier. Utifrån fynden letade författarna i litteratur och artiklar efter studier och fakta som bekräftar eller ifrågasätter resultatet (Malterud, 1998).

14 Etik Tillstånd erhölls från klinikchef för att använda tidigare patienter till intervjustudien. Informanterna fick både skriftlig och muntlig information om syftet med studien, att anonymitet garanterades och att de hade möjlighet att avbryta sitt deltagande vid vilken tidpunkt som helst. (Kvale, 1997) Vid en av intervjuerna framkom att en man inte fått rehabilitering, att svara på annonsen var som ett sista halmstrå för honom att få hjälp. Den författare som skulle ha intervjuat honom lyssnade på honom och hänvisade till Vårdcentralen som han tillhörde. Han berättade också att han skulle träffa en kurator inom en snar framtid. Det framkom även i några andra intervjuer att en förhoppning om fortsatt hjälp önskades. En annons som den som sattes in i Strokeföreningens tidning kan hos vissa eventuellt ge förhoppningar om individuell hjälp som inte är aktuellt att bistå med i dessa sammanhang. Författarna försökte redan vid första kontakten med informanterna via e-mail eller telefon att vara tydliga med att förklara syftet med studien och att det inte handlade om någon behandling eller träning. Några av personerna hade dock behov av att ventilera sina problem och funderingar vilket de tilläts göra till en viss del. RESULTAT Tema 1: Upplevelse av motivation uppkommer främst i manliga och könsneutrala aktiviteterna. Manliga aktiviteter: Hälften av respondenterna har utfört snickeri och alla uttrycker att de uppskattade aktiviteten. De nämner att de uppskattade att använda händerna i snickeriverkstaden. den här känslan att man kan göra något med fingrarna och tillverka saker det är jättekul! En uttrycker att det var som en hobby för honom. Lika många nämner sportaktiviteter som bollövningar, bowling och bågskytte i positiva ordalag. Kommentarer kring sportaktiviteterna är det var roligt att leka, bra träning för

15 koncentrations- och reaktionsförmågan samt för svaga handen. Bågskytte anses av en som mycket avancerat och kul. En tredjedel valde dator, de ansåg att det var kanonroligt och viktigt. Könsneutrala aktiviteter: Fyra stycken tar upp trädgårdsaktivitet som en bra träning. En säger att det är skönt att komma ut, en uppskattar att det var bra träning av planering och strategier. Han tar som ett exempel: för att planera en rabatt behöver man tänka ut hur många frön som ska sättas i en rad. En tredje tycker att det är rätt kul och dessutom bra att blomlådorna är placerade i bekväm höjd. Personlig ADL har hälften nämnt. Det är uppskattat och en kommentar är: jobbigt, men bra och lärorikt. Promenad anses av tre som bra konditionsträning. Lika många hade hjärngympa av olika slag med kommentarer som det hjälper definitivt. Dans har en person prövat på och uppskattat. Kvinnliga aktiviteter: Matlagning är den aktivitet som flest säger att de utförde, 7 stycken av 9. De flesta tycker att det är en bra träningsaktivitet. En tycker dock att det var meningslöst då han redan hade det som hobby och klarade det självständigt. Hans svaga hand fick ingen träning i aktiviteten. En annan tycker att det var sådär, men berättar sedan att han nu har blivit matlagningsintresserad. Bakning har utförts av en tredjedel och är inte så uppskattat, en säger till och med att det var helt meningslöst. Sömnad fick två av respondenterna erbjudande om, men båda avböjde utan att prova. Ingen respondent hade utfört sömnad. En person som var mycket kritisk till den mesta arbetsterapeutiska träningen då han inte fick utföra uppgifter med svag hand, var mycket nöjd med, som han sa, att han hade som hobby att måla scarfs. Det gav honom en inre tillfredsställelse, han var nöjd med resultatet och kallade sig själv för mästare. Trots att han där endast använde frisk hand. Detta var en aktivitet som han inte blivit erbjuden men som han fick syn på en dag när han kom till arbetsterapin. Han ville pröva på att måla scarfs trots att han inte själv tyckte att han hade några artistiska anlag.

16 Tema 2: Förståelsen av syftet med aktiviteterna och därmed motivationen till träningen påverkas av arbetsterapeuternas sätt att kommunicera. Några av respondenterna säger att de förstår syftet med de arbetsterapeutiska träningsaktiviteterna, de kvinnliga arbetsterapeuterna har varit tydliga med det. Dessa respondenter var klart motiverade att träna och utföra arbetsterapeutiska träningsaktiviteter. De ger exemplen som att vi kunde gå upp till centrum och handla lite varor för att visa att vi kunde få hem mat och att det var bra träning att skala potatis. Ytterligare en av respondenterna tycker att syftet som formulerats tillsammans med arbetsterapeuten var klart och hade en tydlig linje och plan. Han säger att han ville satsa på att kunna klara sig själv. Därför har han velat utföra aktiviteter med praktisk anknytning, vilket han också gjorde som t ex att kunna laga mat, kunna ta ansvar för saker, kunna handla etc. Han tog även egna initiativ till träningsaktiviteter, som att kunna betala räkningar. Han tar också upp att han tycker att arbetsterapeuterna var tydliga med att kommunicera med kroppsspråk och handlingar. Han säger att arbetsterapeuternas handlingssätt var okvinnligt, att de kvinnliga arbetsterapeuter han mött åtminstone mot män anlägger ett ganska manligt kommunikationsmönster. Han förklarar detta genom att beskriva att arbetsterapeuten i träningsaktiviteten inte hjälper till, hon testar gränser, hon sätter gränser och tar inte för stort hänsynstagande och är inte pjoskig. När han berättar om en episod i början av rehabiliteringen säger han, sen den saken jag kanske beundrar mest, då han uppmanades av en arbetsterapeut att sätta på sig sin t-shirt. Det gick väldigt dåligt och han försökte med kroppsspråket att be om hjälp. Men, han fick ingen hjälp. Han förstod efteråt den kvinnliga arbetsterapeutens syfte med aktiviteten; det var uträknat att han skulle klara det själv, att han fick testa sina gränser och märka att han faktiskt skulle klara det. En annan respondent säger att han förstod syftet med de aktiviteter han utförde, men han uttryckte att arbetsterapin var en kvinnlig värld med mycket prat och cirkelresonemang. Trots att han säger att han förstod arbetsterapeuterna vad det gäller syftet med träningsaktiviteterna så säger han ändå att han saknar en tydlig linje eller plan. En av respondenterna förklarade svårigheten i kommunikationen kring målsättning mellan kvinnor och män med att han ansåg att män tänker på resultatet på ett annat sätt än kvinnor, de vill få målen presenterade steg för steg medan kvinnan vill se helheten.

17 Två av respondenterna uttrycker klart att det generellt sett var svårt att förstå syftet med arbetsterapiaktiviteterna och en av dem upplevde det därmed svårt att förstå arbetsterapi över huvudtaget. Detta ledde till att han inte var motiverad till arbetsterapi. Båda ansåg att arbetsterapi är ett kvinnligt yrke och de hade svårt att förstå syftet med aktiviteterna pga hur de kvinnliga arbetsterapeuterna uttryckte sig. De upplevde att arbetsterapeuterna pratade runt och att de inte är lika raka och tydliga som män. Den ena berättar att arbetsterapeuterna skulle vara försiktiga och snälla och att det också är jättebra, men att de även måste kunna klämma i och säga vad det handlar om. Ta det med raka puckar även om det är svårt. Den andra säger: Jag gjorde som de sa, men förstod inte syftet. Jag kände aldrig något behov av att gå till arbetsterapin. Det var inget personligt. De var minst lika trevliga som sjukgymnasterna. Men, vid sjukgymnasternas övningar behövdes ingen förklaring. Den sistnämnda förstod inte varför han utförde en viss övning i arbetsterapin, men när han sedan utförde liknande träning i CI-terapin med sjukgymnast var han bra informerad och tyckte att aktiviteten var mycket meningsfull. Dessa två hade dock fått klar information om syftet med personlig vård aktiviteter i arbetsterapin, där var båda motiverade. Bägge hade velat ha mer sådan träning. För två personer var träning lika med kroppsövningar såsom styrketräning, bollövningar och bågskytte. De hade svårare att känna att andra typer av aktiviteter var träning. De uttrycker indirekt att de inte fått klar information om syftet med arbetsterapiaktiviteterna och var därmed inte motiverade till dessa. Tema 3: Betydelsen av mansroll i valet av aktivitet. Sjukdomen kan, men behöver inte, påverka mansrollen En person svarar på frågan om aktiviteterna passat honom som man att det inte spelade någon roll längre i den träningen han hade om han var man eller kvinna. Han säger Det är ju helt utsuddat nu Man är lika svag som en kvinna. Denne person var inte så positiv till någon av aktiviteterna som erbjöds förutom bollövningar och bågskytte. Han tyckte om det sociala umgänget med prat och skämt tillsammans med de andra gubbarna i gruppen. En annan respondent berättar att Man var en man och då höll man på och svetsade på bilar och skruvade och sånt. Det kan man ju inte nu. Genom arbetsterapiträningen har han nu hittat ett

18 nytt intresse i matlagning och efter att han kommit hem hade han på egen hand också funnit ett intresse i blomodling, något han bad intervjuaren att inte skratta åt innan han nämnde det. En av respondenterna som beskrev sig som säker och tydlig i sin mansroll hade inte haft några problem med att utföra några av de aktiviteter som han blivit erbjuden utifrån mansrollen, även bakning som han tyckt var lite tråkigt hade han deltagit i. Valet av aktivitet kan vara oberoende av mansrollen En person som varit väldigt positivt inställd till alla de aktiviteter han blivit erbjuden tror att valet att utföra erbjudna aktiviteter ligger mer i personligheten. Att välja vilka träningsaktiviteter man vill utföra handlar mer om intresse och vilja, han upplevde att vissa andra deltagare tackade nej till vissa kvinnliga aktiviteter för att vara tuffa. Han själv såg dock syftet klart med aktiviteterna och tyckte de var bra för kroppen och huvudet. Att en respondent tappade självkänslan hade för honom mer att göra med att aktiviteterna var för svåra än att de inte passade honom som man. En annan respondent som valt aktiviteten sidenmålning svarar på frågan om vad han tyckte om den aktiviteten utifrån att han är man att han inte tyckte det var något konstigt eller annorlunda. Han var mycket positiv till den aktiviteten. Valet av aktivitet görs utifrån mansrollen En informant tycker att snickeri gav honom stöd i hans mansroll. Han berättar att datorträning var populärt bland de andra männen på rehabiliteringsavdelningen, anledningen till det tror han är för att även den aktiviteten gav stöd i mansrollen. Han tror att manliga arbetsterapeuter kan ha lite andra, mer manliga, idéer kring aktiviteter, som t ex bowling.

19 Självkänsla / Mansrollen påverkar kommunikationen mellan manlig klient och kvinnlig arbetsterapeut i valet av aktivitet En respondent har en stark självkänsla och tog själv snabbt befälet över sin rehabilitering. Han såg till att de aktiviteter han tränade i passade med hans målsättning som han hade mycket klar för sig. Han har en känsla av att eftersom han är man har personalen lättare kunnat acceptera att han hade många egna idéer kring träningsaktiviteter, att han fick gehör för dem och att det var lättare att säga ifrån som man. Han tycker att han som man kunde säga saker som en kvinna aldrig skulle kunna säga, för tjejerna förlåter mig på ett helt annat sätt. Det är lite modersinstinkt och lite andra instinkter också. Även en annan av respondenterna uttrycker att säger jag en sak så blir det ofta så som man vilket han inte alltid tycker var fallet när det gällde kvinnliga patienter. En respondent hade tappat självkänslan och han upplevde att han inte hade något att säga till om när det gällde den arbetsterapeutiska träningen utan uttrycker att det bara var att följa ordningen. KONKLUSION Det är främst manliga eller könsneutrala aktiviteter som respondenterna har varit motiverade att utföra såsom snickeri, sportaktiviteter och trädgård. Matlagning var dock en traditionellt kvinnlig aktivitet som de tyckte om, däremot var inte bakning och sömnad uppskattat. En man uppskattade att måla sidenscarfs. Av respondenternas, eller männens, erfarenheter framkommer att hälften av dem har svårt att förstå syftet med arbetsterapiaktiviteterna och några av dem uttrycker att det hör ihop med arbetsterapeuternas sätt att kommunicera. Fyra säger att syftet var helt klart och tydligt, en av dem säger dessutom att de kvinnliga arbetsterapeuterna mot män anlägger ett manligt språk och beteende. Sjukdomen kan, men behöver inte påverka mansrollen. Det är olika hos respondenterna om mansrollen har påverkat deras val av aktiviteter.

20 DISKUSSION Metoddiskussion Resultatet ger en beskrivning av några strokedrabbade mäns erfarenheter av arbetsterapiaktiviteter utifrån att de är män. För att få en förståelse för respondenternas erfarenheter användes intervju som datainsamlingsmetod (Kvale, 1997). Studiens resultat bör betraktas med hänsyn till författarnas ringa erfarenheter av forskningsintervjuer. Enligt Kvale (1997) består validiteten i foskningsintervjun bland annat hos själva intervjupersonen och kvalitén i intervjun. Att lära sig intervjua sker genom praktisk erfarenhet, vilket författarna inte har. Varsin provintervju utfördes dock som förbättrade kvaliteten i intervjuguiden. Validiteten ökades även genom att författarna analyserade materialet tillsammans och hade möjlighet att genom kreativa diskussioner komma fram till resultatteman. Intervjuresultatet kan inte generaliseras, eftersom respondenterna är få och inte slumpmässigt utvalda, utan valts efter tillgänglighet. (Kvale, 1997) Även reliabiliteten påverkas av de erfarenheter författarna har av forskningsintervjuer. Intervjuerna transkriberades av den som utförde intervjun och båda författarna läste igenom intervjuerna och kodade dem för att öka reliabiliteten. (Kvale, 1997) En aspekt som vore intressant för att öka validiteten i studien, är att göra en upprepad intervju med intervjupersonerna för att följa upp de frågor som väcktes under bearbetningen och de samband som upptäcktes. Resultatet i studien gäller endast utifrån de här nio intervjupersonerna. Resultatet kan ha påverkats av att några av de som svarat på annonsen genom Strokeföreningen redan tidigare haft egna funderingar kring kön, genus och arbetsterapi. De kan ha svarat på annonsen utifrån att de ville förmedla sina erfarenheter kring detta. Ett inklusionskriterie var att intervjupersonerna skulle vara utskrivna från rehabiliteringsklinik sedan 1-4 månader, vilket inte stämde in på ett par av de personer som förmedlades via strokeföreningen. De hade dock erfarenheter av arbetsterapi som de kunde förmedla och dessutom behövdes respondenter. Det har kommit fram intressanta erfarenheter ur alla intervjuerna oberoende av hur lång tid det förflutit sedan de blivit utskrivna. Inklusionskriteriet kunde ha sträckt sig något längre, kanske upp till ett år efter utskrivning. Exklusionskriterier var att intervjupersonerna inte skulle ha svårartad afasi eller svårigheter att genomföra en intervju. En av personerna som var förmedlad genom strokeföreningen, svarade

21 via e-mail. Efter det att flertalet samtal via e-mail gjorts och intervjupersonen kontaktades per telefon för att bestämma tid och plats för intervjun, framkom att han hade kommunikationsproblem. Han hade dock inte grav afasi och han kunde genomföra en intervju genom att använda kommunikationshjälpmedel och på så sätt kunde han inte uteslutas genom exklusionskriterierna. Det var inte heller efter all kontakt via e-mail etiskt att utesluta honom ur studien. Denne person kunde förmedla viktiga erfarenheter kring studiens syfte. Det finns mycket erfarenheter även hos de personer som har svårt att kommunicera. Det är viktigt att även de får komma till tals! Vi har fått mycket material kring genus/kön och bemötande som vi inte kunde ta med eftersom det inte ingick i vårt syfte. Exempel på detta är: En person hade en argsint arbetsterapeut som han kallade den elaka. Han tyckte man behövde ha en social förmåga när man arbetar med människor. Han tog också upp att beröring av vårdpersonal kan väcka tankar och känslor särskilt om man varit ensam under en längre tid. En annan respondent tog upp att det var mycket viktigt för självkänslan att arbetsterapeut och klient skapar ett jämställt team kring aktiviteterna, att det inte blir lärare - elevroller. Dessa ämnen vore intressant att studera närmare. Resultatdiskussion Analysen visade att respondenterna upplevde mest motivation vid manliga och könsneutrala aktiviteter som snickeri, bågskytte, bowling och trädgård. Samma mönster kan ses i en dansk studie om 70-åriga mäns och kvinnors fritidsaktiviteter och en svensk studie om aktiviteter som män och kvinnor mellan 41 76 år, vilka drabbats av respektive inte drabbats av stroke valde att utföra i hemmet och på fritiden. I dessa studier som refererats till i bakgrunden under kön/genus och aktivitet, framkom att männen valde bl a snickeri, bil- och husreparationer och fiske mer än kvinnor. Trädgård och promenader var något som valdes lika mycket av båda könen. (Avlund & Legarth,1994; Månsson et al., 1995) Det visar vikten av att det inom arbetsterapi bör erbjudas manliga aktiviteter. Det är dock viktigt att arbetsterapeuten ska vara öppen för motsatta val av aktiviteter av klienten. Att inte fastna i tanken att män enbart ska arbeta i manliga aktiviteter, utan vågar erbjuda olika. Även i Avlund & Legarth (1994) och Månssons (1995) studier fanns några män som valde att utföra traditionellt kvinnliga aktiviteter som t ex matlagning och textilt hantverk. I den här studien uppskattade de

22 intervjuade männen den traditionellt kvinnlig aktiviteten matlagning. Ett annat exempel är respondenten som var missnöjd med den arbetsterapeutiska träningen. När han såg medpatienter måla sidenscarfs bad han att själv få pröva. Han blev alltså inte erbjuden aktiviteten. Sidenmålningen var höjdpunkten i hans arbetsterapi. Det är viktigt att undvika förutfattade meningar vad det gäller kön och aktiviteter. (Reese, 1987) Matlagning har traditionellt setts som en kvinnlig aktivitet. Men idag i den debatt om genus och kön som förs har gränserna luckrats upp. Många män lagar numera mat och det är mer accepterat att män har och utför kvinnliga intressen även om det är en lång väg kvar till total acceptans. Detta kan ses som ett vidare argument för den klientcentrerade behandlingen som har nämnts i bakgrunden. Detta visar på vikten av att låta personen själv få välja! I en studie av Guidetti och Tham beskrivs personlig vård situationen som ett viktigt medel att få en bra kontakt med klienten där en bra kommunikation ofta byggs upp mellan klient och arbetsterapeut. Arbetsterapeuter beskrivs som flexibla och känsliga för klientens behov av integritet, där beskrivs också att arbetsterapeuter kommunicerar med klienter på många sätt genom samtal, samarbete och ickeverbal kommunikation. Arbetsterapeuter använder sig själva som verktyg genom att använda kroppsspråk i handling och kommunikation. I artikeln finns många bra exempel på hur arbetsterapeuter är kunniga i och anstränger sig för att få syftet tydligt för klienten. (Guidetti&Tham,2002) Den föreliggande studien kan anknyta till Guidetti och Tham s resultat (2002) eftersom resultaten här visar att personlig ADL var den aktivitet där alla de respondenter som utfört aktiviteten förstått syftet. Det gällde även de deltagare som annars hade haft svårt att förstå syftet i andra aktiviteter. Tre av respondenterna tyckte att arbetsterapin var en kvinnlig värld med mycket prat, att det pratades runt i cirklar och att man inte kom till ett resultat. En respondent hade dock upplevt motsatsen, att det av de kvinnliga arbetsterapeuterna hade varit raka besked, med tydlig linje och plan, med kommentaren att det var ett manligt sätt att kommunicera. Det skulle kunna argumenteras för att människor är olika och att deras sätt att kommunicera inte går att generalisera, men det finns även teorier om direkt och indirekt kommunikation där man anser att män är mera direkta och kvinnor är indirekta i sin kommunikation. I detta ingår både verbal och icke-verbal kommunikation. Skillnaden i kommunikationen kan ha att göra med både sociala och genetiska faktorer. (LaFrance & Harris, 2004) I Nordenstams bok om genus och språk tar hon upp att det finns studier som visar att kvinnor och män samtalar, och använder samtalen, på olika sätt. Hon nämner några studier av