Psykisk ohälsa och självmord bland renskötande samer

Psykisk ohälsa och självmord bland renskötande samer Lars Jacobsson Professor emeritus i psykiatri Institutionen för klinisk vetenskap Jag ska berätta om ett forskningsprojekt som har pågått i några år och som jag driver tillsammans med Ellinor Salander Renberg, som ni kommer att få lyssna på senare. Det började för fem-sex år sedan när vi kontaktades av en sameby här i Västerbotten som hade upplevt tre, egentligen fyra, självmord bland sina unga, renskötande män. Det var förstås en katastrof för dem. Frågan de ställde var Vad är det för fel på oss?. Det ledde så småningom till att vi startade det stora forskningsprojekt som nu pågår. Niklas Kaiser, en av våra medarbetare, disputerar på ämnet nu i juni. Bakgrunden är alltså information som vi nu har samlat från flera olika håll. Dels har vi under de här åren träffat 150-200 renskötande samer, framför allt för att tala om livet som renskötare. Samtalen har inte varit fokuserade på självmord. Jag ser självmord som en extrem konsekvens av en omöjlig livssituation och inte nödvändigtvis enbart ett uttryck för psykisk sjukdom. Studien omfattar alltså samtal med många renskötare, framförallt från södra lappmarkerna Jämtland, Härjedalen och Västerbotten. Vidare ingår en enkät till renskötare i samebyarna. Vi har fått 320 svar, vilket är ganska mycket. Jag går inte in på detaljerna i metodfrågorna, för det är ganska komplicerat. Sedan har vi haft en jämförelsegrupp med andra norrlänningar från stadskommunerna Luleå, Umeå, Östersund och från glesbygdskommuner så att vi har fått två möjligheter att jämföra renskötargruppen med stadsbor och med glesbygdsbor. Om självmorden har vi data från det svenska 29

dödsorsaksregistret, som är väldigt användbart i sådana sammanhang. Vi har också data från enheten för rättsmedicin i Umeå, dit alla våldsamma dödsfall inklusive konstaterade och misstänkta självmord kommer för undersökning. Vi har också ett samarbete med forskningsenheten i Vilhelmina, som framför allt intresserar sig för samernas arbetsrelaterade problem. Vi börjar med samtalen, som jag tycker har varit oerhört viktiga för att öka förståelsen både hos oss som jobbar med det hör och förhoppningsvis också i samekretsar. Något som alltid kommer upp när man sätter sig ner är ekonomin, som är väldigt problematisk. Det är inte särskilt lönsamt att bedriva renskötsel, och det ger framför allt väldigt osäkra inkomster. Inkomstnivån hänger ihop med renantalet, och det är sin tur bestämt av länsstyrelserna så att varje sameby kan ha ett högsta antal renar i en sameby får man till exempel inte ha mer än sammanlagt 10 000 eller 5 000 renar. Det får förstås konsekvenser, bland annat konkurrens inom byarna därför att ju fler renar man har desto bättre ekonomi i princip. Tystnadens kultur Hur man kommunicerar inom byarna, hur man pratar med varandra, är en del av bilden. En same beskrev själv samesamhället som en tystnadens kultur där man tar för givet att den andre ska förstå vad man tycker och det är ju inte alldeles enkelt. Ingen av oss läser andras tankar särskilt väl. Det här ser jag som ett problem i sig. Organisationen av arbetet i byarna är ett återkommande problem. Renskötseln är numera i mycket en manlig angelägenhet. Arbetet är fysiskt påfrestande, vilket gör det svårare för kvinnorna att vara med. Det har i sin tur att göra med motoriseringen av rendriften. Det är tufft att köra snöskoter i obanad terräng, det vet ni som har prövat. Likadant på somrarna, när renarna drivs på fjället. Då är det crossmotorcyklar som gäller och att köra sådana är inte heller så enkelt. Könsrollerna har jag varit inne lite på. Det finns en tydlig uppdelning av arbetet i byarna: Männen är ute i renskogen, kvinnorna tar hand om familjen. Det är också ett intressant faktum att samekvinnor är mer välutbildade än andra svenska kvinnor i norr. Männen går i allmänhet ur gymnasiet och sedan till renskogen. Här finns också en skillnad inom samegruppen, där kvinnorna ofta är välutbildade och har arbeten i stor-sverige: Som lä- 30

rare, sjuksköterskor, jurister etc. De står för den stabila inkomsten i familjen. Samtidigt har det blivit tydligt för mig att det finns en väldig omsorg från kvinnornas sida om sina män. Det är viktigt för den samiska kulturen att renskötseln kan leva vidare och då är det hög status att vara en duktig renskötare. Relationen mellan renskötarna och storsamhället är inte okomplicerad, det vet vi ju här uppe. Det uppstår hela tiden konflikter med markägare, det moderna skogsbruket, utbyggnaderna av vattenkraft, gruvor och vägar. På senare tid är det vindkraftverken och framför allt rovdjurspolitiken som har gjort att det ständigt finns konflikter och spänningar av olika slag. Allt detta har ju rimligtvis betydelse för den psykiska hälsan hos samerna. Generationsfrågorna och rovdjuren påverkar. Även alkoholen interagerar med den psykiska hälsan. När jag växte upp hörde jag ofta att lappen super, men att det är inte är sant. Jag ska strax berätta att lappen super inte. Familjebildningen har jag nämnt, det är också en viktig fråga. Man vill ju gärna leva med en annan same som har förståelse för de speciella livsvillkoren. Hittar man inte en partner i Sverige åker man till Norge. När jag har suttit och lyssnat ett antal gånger är det här problemen som ständigt kommer. Då börjar jag fråga: Finns det inget positivt? Varför håller ni på med det här? Den samiska identiteten och kulturen är mycket viktiga, inte minst hos de unga. Det finns en pånyttfödd stolthet över att vara same. Det är viktigt, och då blir också renskötseln viktig som en kulturbärare. Förhållandet till renen är varmt en äldre same talade om renen som ett smycke. Det finns en kärlek till renen och till naturen överhuvudtaget som är väldigt påtaglig. Jag har ett j-vla stort hemland var det en som sade i intervjun och då talade han om hela vägen från fjället ner till kusten. Familjen och släkten är fortfarande väldigt viktiga. Vad gäller könsrollsfördelningen är ändå vissa arbeten gemensamma. På Figur 1 håller man på med stödutfodring under en knepig vinter. Figur 2 är väldigt intressant. Det handlar om kalvmärkning uppe på fjället. Då vänder man på dygnet eftersom renarna samlas ihop under natten. Kalven håller sig då tätt intill mamman, och det är på det sättet renägaren kan se vilken som är min kalv. Här är barnen självklart med och det sitter inga hjälmar på de här ungarna. 31

Figur 1. Svåra vintrar innebär att renarna behöver stödutfodring. Figur 2. Kalvmärkning på fjället. 32

Figur 3. Samernas markrättigheter är en återkommande utredningsfråga. Här omslaget till Gränsdragningskommissionens betänkande SOU 2006:14. Hur samernas sedvanemarker, Figur 3, egentligen ser ut utreds ständigt, och det är ett bekymmer. Renskötarångest I enkäten hade vi frågor om ångest och depressionssymptom med hjälp av standardiserade frågeformulär som har använts i många olika sammanhang. Vi använder HAD-skalan (Hospital Anxiety and Depression Scale), som har ett antal frågor om just ångest. De mörkare (blå) staplarna i Figur 4 representerar män, de röda kvinnorna. Renskötargruppen visas till vänster, stads- Andel personer med ångestsymtom (%) Andel personer med ångestsymtom (%) Figur 4. Renskötande samer rapporterar mer ångest än andra befolkningsgrupper. 33

borna i mitten och glesbygdsborna till höger. Ni ser tydliga skillnader mellan renskötargruppen och de andra båda: Renskötarna rapporterar oftare ångest. Det som också är intressant är skillnaderna mellan män och kvinnor. I allmänhet brukar kvinnor rapportera mer problem, men i renskötargruppen är det alltså männen som rapporterar mer och det är ovanligt. Att rapportera ångestsymtom är emellertid inte detsamma som att ha en ångestsjukdom, utan ska ses som tecken på en belastad situation. Det här är väldigt tydligt arbetsrelaterat. Vi har ställt frågor om hur man upplever mängden stress i sitt arbete och ångestsymtomen hos renskötarna är tydligt relaterade till en pressad situation. Aina Jonsson i Ammarnäs, Figur 5, är en förgrundsfigur i samevärlden. Hon är inte alldeles purung, men håller fortfarande på med renskötsel. Hon brukar tala om renskötarångest, och jag tycker det ligger väldigt mycket i det begreppet. Det finns en ständig oro: Hur är vädret? Hur blir vädret? Är renarna ute på vägen? Hur är det med rovdjuren? Trycket från rovdjuren har ökat påtagligt under senare år. En expert vid Sveriges Lantbruksuniversitet räknar med att 50 000 60 000 renar dödas av rovdjur varje år. Det är lika många som man slaktar, så ni kan förstå att Figur 5. Aina Jonsson, en profil i samevärlden. 34

det är ett bekymmer. I vissa byar tar rovdjuren all återväxt av framför allt kalvarna, så renägarna har till slut ingenting att slakta. Det betyder att de blir beroende av statens ersättning för rovdjurens härjningar, och det är naturligtvis en absurd situation. När man vet hur det ser ut i olika samebyar är det lätt att förstå när renskötarna och deras familjer är väldigt tveksamma och negativa till rovdjurspolitiken. Det här vet vi svenssöner i allmänhet inte mycket om. Figur 6 visar samma mönster när det gäller depressionssymtom: Renskötargruppen rapporterar oftare sådana än både stadsborna och glesbygdsborna. Samma mönster här att männen rapporterar mer än kvinnorna. Svaren betyder inte att man är psykiskt sjuk, utan de är återigen relaterade till arbetssituationen. Det här betyder inte heller att kvinnorna i samemiljöerna är bekymmersfria på något sätt. Vilhelminaenheten har sett att de i högre grad drabbas av till exempel belastningsskador. Deras situation är ju komplicerad genom att de ofta dels har ett arbete ute i stor-sverige, dels har huvudansvaret för familjen, dels deltar i renskötseln så mycket det kan. De får på det sättet en flerdubbel börda. Andel personer med depressionssymtom (%) Andel personer med depressionssymtom (%) Figur 6. Renskötande samer rapporterar också fler depressionssymtom än andra befolkningsgrupper. Jfr Figur 4. 35

Samtidigt som kvinnor står för det sociala nätverket upplever de sig som mer sidoställda enligt våra data. De känner pressen ifrån omgivningen och har inte samma känsla av stöd i sitt arbete som andra svenska kvinnor. Det finns ett utanförskap även om de är välutbildade och inne i det svenska samhället: Den dubbla tillhörigheten. Ett annat dryckesmönster När det gäller alkoholvanor finns det också etablerade frågeformulär och metoder som vi har använt. Figur 7 visar att det verkar finnas en något högre riskkonsumtion hos samerna som grupp. I stort sett råder ingen större skillnad mellan de tre grupperna, däremot skiljer sig vanorna hos män och kvinnor särskilt tydligt i samegruppen: De samiska kvinnorna dricker lite. Bakom siffrorna ligger en intressant faktor: Andelen helnykterister är större bland samer än bland andra svenskar. Det här tror jag har att göra med en Laestadius-anda som fortfarande svävar över samegruppen. Det finns en ganska tydlig religiositet hos många, därav nykterhetsidealet. Samtidigt finns det andra samer som dricker och det intressanta där är ett annorlunda dryckesmönster. De som dricker mycket, alltså ett berusnings- 30 30 25 25 20 Andel personer som rapporterar Andel riskkonsumtion personer som av alkohol rapporterar (%) riskkonsumtion av alkohol (%) 20 15 15 10 10 5 Men Men Women Women 5 0 0 Sami Urban Rural Sami Urban Rural Figur 7. Riskkonsumtion av alkohol (= att regelbundet dricka mer en viss mängd per vecka) i Sverige i de studerade befolkningsgrupperna. 36

drickande, gör det inte varje fredag-lördag som är det vanliga bland andra svenskar i jämförelsegrupperna. När samer super till händer det oregelbundet, vilket säkert har att göra med renskötseln. Motoriseringen har gjort att man inte kan vara på kanelen när man ska ut på skotern. Sedan finns naturligtvis enstaka samer som är alkoholiserade, precis som bland andra svenskar, men som grupp betraktat har samerna ett annat dryckesmönster. Lite intressanta är också studier från Nordnorge, där man har undersökt personer som har alkoholproblem och söker hjälp för det. Resultaten visar att norrmännen då i allmänhet har som mål att bli nyktra, att inte dricka. Samer som söker hjälp för sina alkoholproblem vill istället kunna kontrollera sitt drickande. De vill fortfarande kunna supa till någon gång, men behålla kontrollen över sitt liv. Där finns en kulturfaktor, skulle jag vilja säga. Som bland alla andra svenskar så är alkoholen ett bekymmer, men samerna som grupp dricker alltså inte mer än andra. Det är renen som styr Vi har varit inne på självmorden bland samer och det problemet är störst bland männen. Så är det i och för sig i hela västerlandet: Det är oftare män som tar livet av sig än kvinnor. Det kommer ni att få höra mera om senare idag. Figur 8 visar en kalvmärkning i Ammarnäsfjällen. Ni ser den unge man- Figur 8. Kalvmärkning i Ranbyn, Ammarnäsfjällen. 37

nen köra motorcykel för att hålla ihop renhjorden. I vårt projekt har det ingått en studie med intervjuer av just unga renskötande män. Psykologerna Niklas Kaiser och Terje Ruong (som själv har varit renskötare) djupintervjuade 15 unga renskötare från hela lappmarken om livet som renskötare. Figur 9 sammanfattar resultaten, som har presenterats i en uppsats och senare kommer i ett mer vetenskapligt arbete. Samma faktorer som jag tidigare berättat om, och som här är ännu tydligare, utmynnar i känslan av att vara innanför eller utanför renskötseln. Vem är jag om jag slutar med renarna? Det handlar om en väldigt speciell livsstil. Det är renen som styr, säger renskötarna ofta. Jag har nästan aldrig varit med om att den första tid jag och någon av dem har kommit överens om för att träffas och prata har kunnat hållas. Ofta ringer man på eftermiddagen samma dag: Nej, jag kan inte komma om man är kvar i renskogen. Planeringshorisonten blir väldigt annorlunda, det är renen som styr. Det ligger förstås både en frihet och en ofrihet i detta. Friheten råder ute i renskogen, men samtidigt blir det svårt i det moderna samhället med tydliga upplevelser av hot och maktlöshet. Man Att vara ung renskötare innebär så många (omöjliga) drömmar och villkor En kvalitativ studie av upplevelsen av att vara ung manlig renskötare i Sverige av Terje Ruong Innanför eller utanför Vem är jag om jag slutar med renar? Frihet/ofrihet Det är renen som styr! Upplevelser av hot/maktlöshet rädd att behöva bråka det blir en gruva oavsett Att vara en bra renskötare spottar i nävarna, ta i lite till, ungefär Relationers betydelse vi skall ju förstå varann både när vi är i skogen och socialt utan att prata Figur 9. Sammanfattning av intervjuer med 15 unga renskötare från hela den svenska lappmarken. 38

är rädd för att behöva bråka, det uppstår lätt konflikter och det är det naturligtvis ingen som önskar sig. Renskötarna bråkar, men det blir en gruva i renbetesmarkerna ändå. Man får en känsla av att det inte spelar någon roll vad man säger. Man blir i och för sig inbjuden till samråd och liknande, men sedan gör skogsbolagen och gruvbolagen som de vill. Vindkraftverken till exempel: Vadå, de där snurrar väl högt där uppe?. Men vet man hur det ser ut på backen där man byggt en vindkraftpark med vägar och en massa trafik, då inser man också att renskötselmarkerna hela tiden naggas i kanten. Som jag sade är det hög status att vara en bra renskötare, men samtidigt är det ett väldigt ensamt jobb. Man spottar i nävarna och får ta i lite till. Man är väldigt utlämnad åt sig själv. Det här med tystnadens kultur kommer igen: Vi ska ju förstå varandra, både när vi är i skogen och socialt, utan att prata. Man är inte särskilt pratsam som same, det tror jag att vi kan säga. Självmordsproblemet Vi har försökt ta reda på hur verkligheten ser ut och det är inte alldeles enkelt. För det första är det i vår kultur svårt att veta vem som är same; vi får Självmord bland renskötande samer 1960 2009 Förekomst Män Kvinnor Dalarna, Härjedalen, Jämtland Västerbotten Norrbotten 16 9 25 2 1 3 Metoder 1961-2001 Skott Hängning Förgiftning Drunkning Kniv Män 23 7 6 2 2 Kvinnor 1 1 2 2 1 50 6 Egen självmordsproblematik Samer Icke samer Tankar om att ta sitt liv Planer på att ta sitt liv 37 % 21 % 24 % 10 % Figur 10. Statistik över självmord bland renskötande samer 1960 2009. 39

inte registrera utifrån etnicitet. Hur som helst har vi intervjuat folk och gått igenom register för att ta fram de data som sammanfattas i Figur 10. Också här ser vi en väldigt tydlig könsskillnad. Då ska ni ha i minnet att renskötargruppen och deras familjer består av sammanlagt 2 000 3 000 personer. Det är ingen stor grupp och därför blir det inte så stora absoluta tal. Det handlar 50 män och 6 kvinnor under en period på 50 år, alltså en väldigt tydlig övervikt för män. Självmordsmetoderna är våldsamma man skjuter eller hänger sig och det är ingen återvändo. Det har att göra med att man i allmänhet vet hur man ska göra. Det finns vapen till hands, och också kvinnorna i den här gruppen dör oftare en våldsam död än andra svenska kvinnor. Vi har också sett en tydlig skillnad mellan norr och söder: Ju längre söderut, desto högre självmordsrisk. Det tror jag bestämt har att göra med att villkoren för renskötsel är tuffare i de södra renskötselområdena. Vi frågade om självmordstankar i enkäten, och det är påtagligt mycket vanligare med sådana tankar i samegruppen jämfört med bland icke-samer. Det gäller också för kvinnorna. Skillnaden är att karlarna gör det när det blir för tufft medan kvinnorna inte gör det, de finner andra vägar att hantera sin livssituation. Figur 11 visar en rubrik i en av våra lokaltidningar. Det pågår mycket arbete för att försöka förändra situationen med den höga stressnivån, riskbeteendet vad gäller alkohol och den förhöjda självmordsrisken. Samerna Figur 11. Pressen på männen bland de renskötande samerna blir ibland så stor att de tar sina liv. 40

som grupp är väldigt medvetna om läget och angelägna att göra någonting åt det. Jag var inbjuden till sametinget för några veckor sedan för att, tillsammans med representanter för Socialstyrelsen som också var där, diskutera om vad man skulle kunna göra. Det pågår alltså en debatt om hur man ska förhålla sig. Frågor om renbetesrättigheter och rovdjurspolitik är inget som vi lokalt kan göra så mycket åt, men vi kan ju alltid påverka via våra riksdagsmän och kvinnor. Det finns starka önskemål om en nationell plan för samernas hälsa. Till höger i Figur 12 ser ni de problemområden som vi har identifierat: Arbetsorganisationen, konflikthanteringen både inom byarna, mellan byarna och gentemot stor-sverige. Hur ska man hantera den situationen? Vidare gäller det könsrollerna, alkoholvanorna och de självmordsförebyggande insatserna. Längst ner i sammanfattningen finns förslag till förändringar av samernas hälso- och sjukvård. En idé är att skapa en särskild företagshälsovård för renskötare, men den är inte alldeles enkel att förverkliga. Det är ju 100 mil eller mera från Idre i söder till Treriksröset i norr, så det är inte lätt att Sammanfattning/Åtgärder Sammanfattning/Åtgärder Hög stressnivå Arbetsorganisation Hög stressnivå Arbetsorganisation Riskbeteende vad gäller alkohol Konflikthantering Riskbeteende vad gäller alkohol Konflikthantering Förhöjd självmordsrisk södra Sàmpi Könsroller Förhöjd Hög stressnivå självmordsrisk i södra Sàmpi Könsroller Arbetsorganisation Alkoholvanor Riskbeteende vad gäller alkohol Alkoholvanor Konflikthantering Självmordsförebyggande Förhöjd självmordsrisk i södra Sàmpi Självmordsförebyggande Könsroller arbete arbete Alkoholvanor Renbetesrättigheter Självmordsförebyggande Renbetesrättigheter Rovdjursspolitik arbete Rovdjursspolitik Nationell plan för samers hälsa Nationell Renbetesrättigheter plan för samers hälsa Rovdjursspolitik Nationell plan för samers hälsa Företagshälsovård för renskötarna Företagshälsovård för renskötarna Nätverk av samisk hälsovårdspersonal Nätverk av samisk hälsovårdspersonal Center för samisk hälsa Center Företagshälsovård för samisk hälsa för renskötarna Folkhälsokoordinatorer länsvis Folkhälsokoordinatorer Nätverk av samisk hälsovårdspersonal länsvis Center för samisk hälsa Figur 12. Folkhälsokoordinatorer Sammanfattning av det länsvis ansträngda läget för samerna och åtgärder som diskuteras. 41

organisera. Ett annat förslag är ett nätverk av samisk hälsovårdspersonal det finns ju många samer som arbetar inom hälso- och sjukvården. Vidare ett center för samisk hälsa; där finns det ett förslag som ligger hos regeringen just nu och dessutom en hel del andra liknande. Så småningom kommer det förhoppningsvis att hända saker. Sverker Olofsson: När man lyssnar på dig tänkte jag att den bild som stannar kvar är att den samiska kvinnan är välutbildad medan den samiske mannen gnetar på i renskogen. Kvinnan sköter sig ganska bra medan mannen super ganska friskt. Det är ju väldigt generaliserande, men ändå: Ligger den renskötande samen illa till i dagens moderna samhälle? Lars Jacobsson: Det är en väldigt bekymmersam situation, men samtidigt ska vi också komma ihåg att det finns så mycket glädje i det här jobbet. Vi ska inte tycka synd om dem utan ha respekt för deras situation. Så skulle jag vilja formulera det. Sverker Olofsson: Man kan ju också fundera på om betingelserna för rennäringen är så dåliga att det tär på samerna. Tror du att rennäringen i princip är körd? Lars Jacobsson: Nej, det tror jag inte. Jag tror att de flesta av oss gärna ser att rennäringen överlever. Den har ett stöd bland svenskarna i allmänhet, det tror jag faktiskt. Men det finns nog mycket okunskap hos oss andra hur det egentligen ser ut och går till, därför tar man inte heller de politiska besluten. Sverker Olofsson: Men de stora markstriderna som pågår nu, där det verkligen är så att människor inte vill att renen ska få käka en rutten kotte i de privatas skog. Det visar ju en egoism som gör att samerna inte har en chans även om de skulle vinna? Lars Jacobsson: Nej, fortsätter den utvecklingen ser det mörkt ut, och jag tycker att det är ett bekymmer att det finns så mycket okunskap om hur det faktiskt ser ut, och om problematiken. Om man enbart tänker på vindkraften är väl inget problem och kan väl inte störa så mycket men om man lägger ihop alla störningar blir det väldigt tungt. Sverker Olofsson: Vid ett par tillfällen har du kommit fram till det som kallas tystnadens kultur vad kommer det ifrån? 42

Lars Jacobsson: Det är väl inte så konstigt. Om man är mycket ute i ensamhet och utlämnad åt sig själv, vem ska man prata med? Ekorrarna? Sverker Olofsson: Du tycker det är OK? Jag tycker att det är jättekonstigt. Lars Jacobsson: För mig är det ändå ganska lätt att förstå. Sverker Olofsson: Man kan ju vända på det och säga: I den äldre samiska kulturen har mannen och kvinnan jobbat sida vid sida. Är det motorcykeln och skotern som har förstört det? Lars Jacobsson: Ja, jag tror att motoriseringen och moderniseringen har spelat en väldigt viktig roll. 43