Bilaga 1: Behovsunderlag 2013 Behovsgrupper
Innehållsförteckning Behovsgrupper... 3 Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL)... 3 Cancer... 6 Diabetes... 11 Fetma... 12 Hjärtinfarkt... 15 Hypertoni... 16 Palliativ vård och vård i livets slutskede... 19 Sjukdomar i rörelseorganen... 20 Artros...20 Höftfraktur...23 Inflammatoriska reumatiska sjukdomar...23 Stroke... 24,
Behovsgrupper Prioriteringar behöver göras för att ge personer med stora och angelägna behov god tillgång till vård och att säkerställa att resurserna används där de ger störst effekt. Ett sätt att prioritera är att politiskt fokusera på vissa behovsgrupper. I behovsunderlagen för 2010, 2011 och 2012 har ett antal behovsgrupper beskrivits. Behovsgrupperna har i årets behovsunderlag uppdaterats med nyare källor och data och beskrivs i denna bilaga. Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) Definition och beskrivning KOL är en av de vanligast förekommande kroniska sjukdomarna i andningsorganen. Det är en inflammatorisk sjukdom som utvecklas långsamt. Vid KOL leder den nedsatta andningsförmågan till att kroppens celler inte får tillräckligt med syre. Därför upplever de flesta människor som lider av KOL en stor trötthet och andnöden gör att många har svårt att orka med vardagen. Viktminskning, benskörhet, hjärt-kärlsjukdomar, inkontinens liksom depression och ångest är andra problem som drabbar KOL-sjuka. Förekomst I Sverige röker varje dag omkring 16 procent av kvinnorna och 13 procent av männen. Fortfarande röker omkring en miljon svenskar. Aktuella svenska studier visar på att av alla rökare som uppnår en hög ålder utvecklar hälften KOL. Från 45 års ålder beräknas omkring 6 till 8 procent av befolkningen ha KOL, vilket motsvarar 400 000 700 000 svenskar. Tidigare drabbades färre kvinnor än män en konsekvens av att de började röka senare under 1900- talet men sedan 1990 har sjukligheten i KOL ökat markant hos kvinnor. Varje år avlider omkring 3 000 svenskar i KOL och för första gången dör nu fler kvinnor än män av sjukdomen. 2020 beräknas KOL vara den tredje vanligaste dödsorsaken. I diagram 1 nedan visas andel individer i befolkningen som vårdats med KOL-diagnos fördelat på nämndnivå respektive fördelat på åldersgrupper. Diagram 1: Andel (%) i befolkningen som vårdats med KOL-diagnos 2010 eller 2011 Andel individer (%) 6 5 4 3 2 1 Andel individer i befolkningen (%) som registrerats med KOL-diagnos år 2010 eller 2011 fördelat på HSN och kön. Åldersstandardiserade värden Kvinnor Män 1,4 1,4 1,6 1,7 1,6 1,6 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 VGR Nämnd Källa: Vega 3
Vårdkonsumtion I tabellerna nedan redovisas besök och vårdtillfällen per 1000 invånare och år under 2010 och 2011 där diagnosen KOL 1 satts som huvuddiagnos. Tabell 1, 2: Vårdkonsumtion per 1000 invånare och år med huvuddiagnos KOL Besök Kvinnor Män Totalt Mittenälvsborg 10,3 7,0 8,7 Sjuhärad 10,6 8,4 9,5 Västra Götaland 15,4 10,7 13,0 Vårdtillfällen Kvinnor Män Totalt Mittenälvsborg 1,8 1,3 1,5 Sjuhärad 2,0 1,7 1,8 Västra Götaland 2,2 1,5 1,8 Källa: Vega Sedan 2009 har vårdkonsumtionen ökat för personer med huvuddiagnos KOL. Livskvalitet Hos många personer med KOL kan andfåddheten bli en mycket begränsande faktor. Det är svårt att delta i sociala aktiviteter, konditionen påverkas negativt och detta kan leda till att mer och mer tid tillbringas i ensamhet. I vissa fall kan det gå så långt som till social isolering. Ibland kan personer med KOL uppleva rädsla och frustration över den tilltagande trötthet som kännetecknar sjukdomen. Det är inte alltid klart vad som är orsaken till tröttheten och hur man kan påverkas. Vissa upplever skuld när de betraktar sin situation. Det är inte ovanligt att personer med KOL tycker att de själva bär ansvaret för sin sjukdom, eftersom de röker eller har rökt tidigare. De flesta kroniska sjukdomar påverkar den psykiska hälsan, så även KOL. Men det finns möjlighet att förbättra situationen. Effektiv medicinering, rökstopp och nödvändiga förändringar i livsföringen kan många gånger förbättra livskvaliteten avsevärt. Riskfaktorer Den helt dominerande orsaken till KOL är rökning. 90 95 procent av dem som drabbas av KOL är rökare eller före detta rökare. Diagnostik och behandling KOL är en långsamt fortskridande lungsjukdom som orsakas av en inflammation i lungorna som oftast beror på rökning. Inflammationen leder till bestående lungskador. Lungblåsorna, som är många miljoner, förstörs. Eftersom lungblåsornas uppgift är att ta upp syrgas från luften och vädra ut koldioxid som kroppen producerar, blir följden andnöd som i de svåraste fallen blir invalidiserande. Vid svår KOL kan patienten till sist inte syresätta sig ens i vila, utan måste ha syrgas. Sjukdomen är kronisk och kan alltså inte botas. De skador som redan uppstått är bestående men sjukdomsförloppet kan bromsas med behandling. Rökstopp är den viktigaste åtgärden men läkemedel kan avsevärt bidra till att göra livet lättare för KOL-patienterna. Underdiagnostiken vid KOL är betydande. Endast ungefär var tredje person med KOL har identifierats inom sjukvården. Ansvaret för att ställa diagnos, ta hand om och följa upp patienter med KOL ligger i första hand på primärvården. Inläggning på sjukhus blir aktuellt främst när patienter drabbas av akuta försämringar och behöver mer kvalificerad vård, som respiratorvård. Ett strukturerat omhändertagande och väl fungerande astma/kol-mottagningar ses som grunden för god KOL-vård. 1 Diagnoskod J44 4
Tabell 3: Beräknad prevalens 2 KOL och faktisk prevalens för personer med KOL diagnos Antal personer > Beräknad prevalens Personer >45 år med registrerad 45 år KOL 6-8 % KOL-diagnos 2011 Mittenälvsborg 42 000 2 520-3 360 personer 1 030 (561/469*) Sjuhärad 85 000 5 100-6 800 personer 2 755 ( 1481/1274*) Källa: Vega och Hjärt-lungsjukas Riksförbund *Kvinnor/Män Av tabell 3 ovan framgår att utifrån en beräknad prevalens på 6-8 procent kan mellan 2 500-3 300 personer över 45 år i Mittenälvsborg och mellan 5 100-6 300 personer i Sjuhärad ha KOL. Antalet vårdkontakter med KOL-diagnos i Vega är betydligt lägre. Det kan dels bero på en underdiagnostisering av KOL-patienter, dels på bristande diagnosregistrering i Vega. Samhällsperspektiv och framtid KOL är idag ett hälsoproblem av stora dimensioner och KOL har blivit en folksjukdom. Många är sjuka utan att ha fått diagnos och får därför inte rätt stöd och vård. Dödssiffran för KOL beräknas stiga med 30 procent de närmaste tio åren. KOL var 2002 den femte vanligaste dödsorsaken i världen. I dag är det den fjärde största och beräknas 2020 vara den tredje vanligaste dödsorsaken. Samhällets kostnader för KOL är stora och sjukdomen kräver omfattande vårdresurser. Baserat på det uppskattade antalet KOL-sjuka i Sverige beräknas kostnaderna uppgå till 9,1 miljarder kronor om året. Av dessa 9 miljarder är 42 procent direkta kostnader för läkemedel, läkarbesök, sjukhusvistelser, syrgasbehandling med mera. Resterande 58 procent fördelas på indirekta kostnader till exempel sjukskrivningar. 2 Förekomst 5
Cancer Definition och beskrivning Det finns cirka 200 former av cancer med olika svårighetsgrad 3. Cancer är samlingsnamnet på cirka 200 olika sjukdomar. 4 De delas i sin tur in i en mängd undergrupper. De vanligaste cancerformerna i Sverige är: prostatacancer, bröstcancer, tjock- och ändtarmscancer, hudcancer och lungcancer. När cancer uppstår har en perfekt balans i celldelningen rubbats. En cancercell delar sig ohämmat och bildar till slut en klump, en tumör. 5 Cancer innebär att den perfekta balansen rubbas. En tidigare frisk cell börjar uppföra sig fel. Den vet inte när det är dags att stoppa delningen och de nya cellerna cancercellerna sköter inte sina uppgifter som de ska. De fortsätter att dela sig ohämmat. Fler och fler cancerceller bildas och efter en tid har de blivit till en liten klump av celler. Denna klump kallas för tumör. Tumören fortsätter att växa och till slut är den så stor att man kan se eller känna den. 6 Då tumör i ordets rätta bemärkelse kan översättas till knöl, räknas även vanliga födelsemärken och leverfläckar till benigna tumörer. 7 En benign tumör är godartad och innehåller celler som tillväxer mer än normalt, men som inte har någon benägenhet att sprida sig eller att växa sig in i andra vävnader. De kan heller inte sprida sig till andra ställen i kroppen. 8 En malign tumör är elakartad och har en förmåga att växa okontrollerat. Den kan infiltrera och förstöra de omgivande vävnaderna. Tumören kan också sprida sig till närliggande lymfkörtlar via lymfan och till andra organ via blodet. Enstaka celler kan börja växa i sin nya omgivning och kallas då dottertumörer, så kallade metastaser. 9 Cancer är inte en enda sjukdom utan en hel rad olika sjukdomar. Vilken sorts cancer som utvecklas beror på den typ av cell som tumören har kommit ifrån. Cancer kan uppstå i nästan alla de cirka 200 olika celltyper som vi har i kroppen. En cancer som utvecklats i en bröstcell kallar vi för bröstcancer, cancer som börjat i lungan kallas för lungcancer och cancer som startat i en levercell benämns levercancer. 10 Leukemi är inte en sjukdom utan flera. Gemensamt för dem är att blodet hos den som är sjuk innehåller onormalt många vita blodkroppar. Leukemi kallas en rad olika cancertyper i blodet. Det finns olika former av både akut och kronisk leukemi med olika symtom. Dessa kräver därför olika behandling. För vissa former har utsikterna till bot kraftigt förbättrats på senare år. 11 Förekomst Antalet personer som drabbas av någon form av cancer har ökat konstant de senaste två decennierna. Den viktigaste förklaringen är att befolkningen blir äldre och att screeningprogram och förbättrade diagnosmetoder fångar upp fler fall. Varje år diagnostiseras över 50 000 fall av cancer i Sverige, jämnt fördelat mellan män och kvinnor. 12 Var tredje person i Sverige insjuknar någon gång i livet i cancer. Det är 50 000 patienter om året en var tionde minut. 13 De vanligaste cancerformerna är prostatacancer och bröstcancer; tillsammans utgör dessa en tredjedel av alla diagnostiserade fall. Cirka 20 000 personer om året dör i en cancersjukdom i Sverige 3 Översyn av cancersjukvården i VGR Canceröversynen 2007 4 Cancerfonden, http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/vad-ar-cancer/vad-ar-cancer/ 5 Cancerfonden, http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/vad-ar-cancer/vad-ar-cancer/ 6 Cancerfonden, http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/vad-ar-cancer/vad-ar-cancer/ 7 Wikipedia. http://sv.wikipedia.org/wiki/benign_tum%c3%b6r 8 Stockholm Läns Landsting, Informationsavdelningen Karolinska Sjukhuset 9 Stockholm Läns Landsting, Informationsavdelningen Karolinska Sjukhuset. 10 Cancerfonden, http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/vad-ar-cancer/vad-ar-cancer/ 11 Stockholm Läns Landsting, Vårdguiden 12 Cancerfondsrapporten 2011 13 Aktuell om vetenskap och hälsa. Medicinsk forskning i Skåne 6
(cirka 20 000 personer per dag i världen). I dag är den relativa 5-årsöverlevnaden för samtliga cancerdiagnoser cirka 67 procent. Jämfört med i början av 1970-talet, då den relativa 5- årsöverlevnaden bara var omkring 36 procent, har prognosen för cancerpatienter förbättrats kraftigt. På 35 år har den relativa 5-årsöverlevnaden för män mer än fördubblats, från knappt 30 procent till 66,9 procent och för kvinnor har den ökat från 42 procent till 67,3 procent. 14 Varje år diagnostiseras ungefär 10 000 människor med en cancersjukdom i Västra Götaland. Av dessa dör drygt 4 000 av sin sjukdom. 15 Överlevnaden i cancersjukdom har successivt förbättrats under åren, vilket har flera förklaringar. Nya och förbättrade diagnosmetoder samt preventionssatsningar som screeningverksamhet har lett till att fler cancerfall upptäcks tidigt då det finns större chans till bot. Effektivare behandlingar är en annan faktor som påverkar överlevnaden positivt. Cancersjukdom är relativt jämnt fördelat mellan könen, 53 procent diagnostiserades hos män och 47 procent hos kvinnor. Risken att få en cancersjukdom före 65 års ålder är 14,2 procent för män och 15,6 procent för kvinnor. Risken att någon gång under livet få en cancersjukdom är drygt 30 procent. De flesta, drygt 60 procent, av dem som insjuknade var 65 år eller äldre. Men så många som fyra av tio cancerdiagnoser ställs alltså hos personer som fortfarande är i arbetsför ålder eller barn. Fler kvinnor än män är under 65 år då de får cancer. Även barn kan drabbas av en cancersjukdom och 2009 ställdes 376 cancerdiagnoser hos barn och ungdomar yngre än 20 år. 16 Insjuknandet i cancer har ökat långsamt under flera decennier medan dödligheten varit relativt oförändrad. Under 2000-talet har denna utveckling fortsatt bland kvinnor, medan cancerinsjuknandet bland män ökade i snabbare takt än tidigare fram till 2004 varefter man ser en vändning. Trots detta har cancerdödligheten hela tiden sakta minskat det senaste decenniet bland män. Att insjuknandena ökar medan dödligheten förblir oförändrad eller minskar kan bero på att cancerdiagnoser ställs på ett tidigare sjukdomsstadium vilket förbättrar utgångsläget vid behandling, samt att nya och mer effektiva behandlingsmetoder tagits i bruk inom sjukvården. Bröstcancer utgör ungefär en tredjedel av de nydiagnostiserade cancerfallen bland kvinnor och prostatacancer utgör ungefär en tredjedel av fallen bland män. Det är dessa två cancerformer som också har störst påverkan på hur totalinsjuknandet och dödligheten i cancer utvecklas. Andra mindre vanliga cancerformer utvecklas på helt andra sätt. Exempelvis har insjuknandet i maligna melanom och övrig hudcancer ökat kraftigt, medan cancer i övre delen av mag- tarmkanalen har minskat. 17 Magsäckscancer har under många år minskat i Sverige. År 1960 var magsäckscancer den näst vanligaste cancersjukdomen. Nu utgör den inte mer än två procent av all cancer hos män och 1,4 procent av all cancer hos kvinnor. Förklaringen till minskningen anses vara dels ändrade matvanor, dels ändrad hantering av maten. Ökad användning av antibiotika och magsårsmediciner för att få bort bakterien Helicobacter Pylori 18 antas också bidra. Varje år drabbas cirka 2 600 kvinnor i Sverige av gynekologisk cancer, det vill säga äggstockscancer, livmoderkroppscancer och livmoderhalscancer. Sjukdomarna skiljer sig åt när det gäller symtom, behandling och prognos. Medelåldern för en kvinna att insjukna i livmoderhalscancer är cirka 55 år och en fjärdedel är yngre än 40 år. Varje år får cirka 450 kvinnor i Sverige livmoderhalscancer (cervixcancer), vilket är knappt hälften av antalet fall jämfört med mitten av 1960-talet. Minskningen anses ha samband med att kvinnor mellan 23 och 60 år regelbundet kallas till gynekologisk 14 Cancerfondsrapporten 2011 15 Verksamhetsanalys 2010 VGR 16 Cancerfondsrapporten 2011 17 Lägesrapport 2010. Socialstyrelsen. 18 Bakterie som kan orsaka magsår, sår i tolvfingertarmen, samt i vissa fall cancer i magsäcken. Väldigt många bär på bakterien, men endast ett fåtal utvecklar magsår. (FASS ordlista) 7
cellprovtagning. Då tas cellprov för att tidigt kunna upptäcka och behandla förstadier till livmoderhalscancer, så kallade cellförändringar. De betyder inte att man har cancer. 19 I Västra Götaland finns cirka 80 000 personer som någon gång fått en cancerdiagnos. 2006 fick drygt 9 000 personer i Västra Götaland diagnosen. 54 procent av dessa var män och 46 procent var kvinnor. I diagrammet nedan visas andel individer i befolkningen som vårdats med cancerdiagnos fördelat på nämndnivå respektive fördelat på åldersgrupper. Diagram 2: Andel individer i befolkningen som vårdats för cancer 2010 eller 2011 Andel individer i befolkningen (%) som registrerats med cancerdiagnos år 2010 eller 2011 fördelat på HSN och kön. Åldersstandardiserade 10 värden 9 Kvinnor Män Andel individer (%) 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Källa: Vega 3,9 5,0 3,4 4,6 4,7 3,9 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 VGR Nämnd Vårdkonsumtion I tabellerna nedan finns besök och vårdtillfällen per 1000 invånare och år under 2010 och 2011 där diagnosen malign cancer 20 satts som huvuddiagnos. Tabell 4, 5: Tabell: Vårdkonsumtion per 1000 invånare och år med huvuddiagnos malign cancer Besök Kvinnor Män Totalt Mittenälvsborg 79,9 96,0 88,0 Sjuhärad 89,1 102,2 95,7 Västra Götaland 71,1 84,7 77,9 Vårdtillfällen Kvinnor Män Totalt Mittenälvsborg 11,8 10,5 11,2 Sjuhärad 9,3 10,5 9,9 Västra Götaland 11,0 9,9 10,4 Källa: Vega Riskfaktorer Flera olika riskfaktorer har identifierats. Hit hör bl.a. vissa levnadsvanor, ärftlighet, olika cancerogena ämnen, radioaktiv strålning, virus och hormoner. Av levnadsvanorna är rökningens betydelse för cancersjukdom väl dokumenterad. Fetma medför ökad risk för cancer liksom fysisk inaktivitet och hög alkoholkonsumtion sambanden är dock ofullständigt kända. Exponering för ultraviolett strålning från solen ökar risken för insjuknande i vissa cancerformer. 21 19 Cancerfonden i siffror 2009 20 Diagnoskod C00-D09 21 Nationell cancerstrategi 2009. SOU 2009:11 8
Diagnostik och behandling (symptom och sjukdomstecken) 22 Cancer utvecklas under lång tid. Det kan ta 20 år eller mer från att den första sjuka cellen bildas tills en tumör upptäcks. Därför dröjer det ofta länge innan man får några besvär. Samtidigt är det viktigt att cancer upptäcks i så tidigt skede som möjligt, eftersom möjligheterna att helt bota sjukdomen då är störst. Symtom på cancer är ofta ospecifika och det finns inga generella symtom som täcker alla sorters cancer. Några symtom som kan vara tecken på sjukdomen är dock blödningar utan känd orsak, knölar, smärta, sår som inte läker, långvarig feber, långvarig trötthet, försämrad aptit, viktnedgång, ändrade avföringsvanor, problem att kissa, problem att svälja, hosta och heshet, nytt eller förändrat födelsemärke samt oklara symtom från nervsystemet. Det finns idag effektiva screeningmetoder för att upptäcka många typer av cancer, till exempel mammografi för bröstcancer och cytologprov för livmoderhalscancer. De senaste decenniernas utveckling av avbildningstekniker har gjort det möjligt att upptäcka även små tumörer. Även laboratoriemetoderna har förbättrats. Det är viktigt att cancersjukdomen upptäcks tidigt. Cancer som fortskridit så att metastaser utvecklats i andra organ än den ursprungliga tumören är svår att bota. Behandlingar vid cancersjukdom är många gånger långa och krävande, både för den som är sjuk och för dem som står bredvid. Syftet med behandlingarna kan vara att bota, minska sjukdomens omfattning eller minska risken för återfall. Cancer behandlas med olika metoder beroende på vilket organ som är angripet, hur långt framskriden sjukdomen är samt ålder och hälsotillstånd hos den som är sjuk. De vanligaste metoderna är kirurgi, strålbehanding, antihormonell behandling och kemoterapi (cytostatika, cellgiftsbehandling). Palliativ behandling ges då möjligheter till bot saknas och syftar till att lindra smärta och andra symtom. Målet med den palliativa behandlingen är att förbättra patientens livskvalitet och förlänga överlevnaden. Palliativ vård är en aktiv helhetsvård för patienter med obotbar, symtomgivande sjukdom och med begränsad, förväntad överlevnad. Huvuduppgiften är att lindra smärta och andra symtom samt stödja på ett psykologiskt, socialt och existentiellt plan. Palliativ vård har framför allt blivit förknippad med terminal cancersjukdom, men ska naturligtvis erbjudas till alla patienter i behov av lindrande behandling oavsett diagnos och ålder. Vid cancersjukdomar skiljer man mellan tidig och sen palliativ fas. I tidig palliativ fas är sjukdomen obotlig men fortfarande påverkbar med tumörspecifik behandling. Målet är då både livsförlängning och en god livskvalitet. Den tidiga fasen kan pågå i månader, upp till flera år vid exempelvis prostata- och bröstcancer. Denna fas handläggs ofta av sjukhusspecialister. Den sena palliativa fasen börjar när den tumörspecifika behandlingen är avslutad..23 Begrepp som frisk eller botad kan vara svåra att definiera i samband med cancersjukdom. Efter avslutad behandling och symtomfrihet kvarstår risken för återfall ofta i många år. I stället använder man begreppen relativ fem- och tio- års överlevnad.24 Sverige placerar sig mycket väl i internationella jämförelser av canceröverlevnad. I rapport av socialstyrelsen och deras analys av överdödlighet visar dock att det finns mycket att vinna med ett systematiskt förbättringsarbete. Alla medborgare, oavsett bakgrund och bostadsort, ska kunna ha en god hälsa och vid behov få en likvärdig vård. Resultaten i rapporten visar att skillnaden är större mellan socioekonomiska grupper, både när det gäller insjuknade och överlevnad, än mellan olika regioner. Socialstyrelsen ser behov av en skyndsam analys av orsakerna för att se om det finns några snabbt genomförbara förbättringar som kan få relativt stor betydelse. 25 22 Cancerfonden. http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/vad-ar-cancer/ 23 Läkemedelsboken Apoteket AB 2009 24 Vård av familjer. Sahlgrenska akademien / Gbg Universitet 2010. Ex arb ssk. 25 Cancer i Sverige. Socialstyrelsen mars 2011. 9
Rapporten redovisar incidensen (antalet insjuknade) och den relativa överlevnaden för tolv av de vanligast förekommande cancerformerna i Sverige. För var och en av de studerade tumörformerna finns en tydlig gradient (En funktions gradient är en vektor vars riktning är den riktning i vilket förändringen av funktionen är som störst och vektorns storlek är proportionell mot förändringens storlek) med bättre överlevnad i den högsta socioekonomiska gruppen. Dessa skillnader gäller främst den första tiden efter diagnosen, vilket understryker att bakgrunden är komplex. Resultaten antyder att det fortsatta arbetet bland annat måste ta hänsyn till faktorer som påverkar tidpunkten för diagnos, annan allvarlig sjuklighet i befolkningen samt tillgängligheten till behandling och stöd under och efter behandlingen. När det gäller skillnader i överlevnad mellan de socioekonomiska grupperna uppskattas antalet potentiellt åtgärdbara förtida dödsfall till knappt 1 500 bland män och drygt 1 500 bland kvinnor efter fem års uppföljning. 26 I dag är den relativa 5-årsöverlevnaden för samtliga cancerdiagnoser cirka 67 procent. Jämfört med i början av 1970-talet, då den relativa 5-årsöverlevnaden bara var omkring 36 procent, har prognosen för cancerpatienter förbättrats kraftigt. På 35 år har den relativa 5-årsöverlevnaden för män mer än fördubblats, från knappt 30 procent till 66,9 procent och för kvinnor har den ökat från 42 procent till 67,3 procent. Den relativa 10-årsöverlevnaden för män har förbättrats en och en halv gång sedan 1970-talet och är nu beräknad till 55 procent. För kvinnor har den nästan fördubblats och är nu 60 procent. Tittar man på de olika cancersjukdomarna var för sig ser man att överlevnaden varierar stort. Även om överlevnaden i cancersjukdom fortsätter att förbättras så finns det fortfarande cancersjukdomar med mycket dålig prognos, till exempel bukspottkörtelcancer och levercancer. Testikelcancer och Hodgkins lymfom är däremot exempel på cancersjukdomar där prognosen i regel är mycket god. 27 Samhällsperspektiv och framtid Antalet personer som lever med en cancerdiagnos förväntas öka. Tidig upptäckt genom bättre diagnostisering och bättre behandlingsmetoder leder till fler patienter som behöver aktiv uppföljning i sjukvården. Ambitionsnivån har också höjts till att inte bara bota, utan till att bota med bevarad livskvalitet. Ett område i stark utveckling är behandling med monoklonala antikroppar, det vill säga målstyrda läkemedel som riktas direkt mot cancercellen. Ännu finns bara ett fåtal sådana läkemedel registrerade men inom branschen förutspår man en närmast explosiv utveckling inom området. I Cancerfondens rapport uppskattades 2006 att de årliga kostnaderna kopplade till cancer i Sverige var 33 miljarder kronor. Kostnaderna för sjukvård var 14,5 miljarder kronor och beräknades utgöra 7-8 procent av de totala årliga kostnaderna för sjukvård. Övriga direkta kostnader var läkemedel för 2 miljarder kronor och sekundärprevention för 0,2 miljarder kronor. De indirekta kostnaderna i form av för tidig död, sjukfrånvaro och förtidspensionering kostade samhället årligen 16,5 miljarder kronor. Till följd av ökat antal cancerfall och kraftig medicinsk utveckling prognostiserades den årliga kostnaden öka till 53 miljarder kronor inom en 15-årsperiod. Kostnadsökningen bedömdes framförallt gälla läkemedel och sjukvård. Enligt en prognos för Finland från 2004 beräknades samhällets kostnader för cancer fördubblas fram till 2015. Mest skulle kostnaderna öka för läkemedel följt av kostnaderna för behandling i öppenvården. För behandling i slutenvården var ökningen mindre. Även ökningen i produktionsbortfall var mindre beroende på patienternas allt högre ålder. Det är angeläget att strategier tas fram i syfte att bättre kunna hantera kostnadsökningen. 26 Cancer i Sverige. Socialstyrelsen mars 2011. 27 Cancerfondsrapporten 2011. 10
Diabetes Definition och beskrivning Diabetes är en kronisk sjukdom som gör att sockerhalten i blodet är för hög. Viss typ av diabetes (typ 2) kan förebyggas genom motion, normal kroppsvikt, goda kostvanor samt genom att inte röka. God kontroll på diabetikers blodsocker, blodtryck, blodfetter och vikt kan förhindra svårare komplikationer i ögon, njurar, hjärta och fötter. Förekomst Diabetes är en stor folksjukdom, cirka 4 procent av svenskarna beräknas ha sjukdomen. Typ 2- diabetes är ofta symptomfri och forskning visar att det kan finnas en stor underdiagnostik. I diagrammet nedan visas andel personer i befolkningen som vårdats med diabetesdiagnos fördelat på nämndnivå respektive fördelat på åldersgrupper. Diagram 3: Andel individer i befolkningen som vårdats för diabetes 2010 eller 2011 Andel individer (%) Andel individer i befolkningen (%) som registrerats med diabetes-diagnos år 2010 eller 2011 fördelat på HSN och kön. Åldersstandardiserade värden 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Källa: Vega Kvinnor Män 5,5 5,9 3,8 4,3 4,0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 VGR Nämnd Vårdkonsumtion I tabellerna nedan finns besök och vårdtillfällen per 1000 invånare och år under 2010 och 2011 där diagnosen diabetes 28 satts som huvuddiagnos. Tabell 6, 7: Vårdkonsumtion per 1000 invånare och år med huvuddiagnos diabetes Besök Kvinnor Män Totalt Mittenälvsborg 71,1 94,3 82,7 Sjuhärad 105,6 137,4 121,4 Västra Götaland 84,1 111,6 97,8 Vårdtillfällen Kvinnor Män Totalt Mittenälvsborg 0,8 0,8 0,8 Sjuhärad 0,7 0,9 0,8 Västra Götaland 0,8 1,0 0,9 Källa: Vega 5,8 28 Diagnoskod E10-E14 11
Fetma Definition och beskrivning Fetma (obesitas) är en sjukdom som medför risker för ett flertal andra sjukdomar och förtida död. Uppkomsten av fetma har många orsaker som på ett komplicerat sätt är relaterade till samhället, kulturen och individen. Fetma hos barn över fyra års ålder eller hos vuxna är vanligen bestående och är i praktiken en kronisk sjukdom som i många fall förvärras med åren. Fetma definieras med hjälp av ett mått som kallas BMI (Body Mass Index). BMI uttrycker en relation mellan längd och vikt (kroppsvikt/kroppslängd2 (kg/m2). Ett BMI över 30 klassas som sjukdomen fetma. Högt BMI utgör en riskfaktor för att drabbas av ett flertal olika sjukdomar och symtom, till exempel smärta och värk, typ 2-diabetes, högt blodtryck, höga blodfetter, hjärtkärlsjukdomar och vissa cancerformer, bland annat tjocktarmscancer. Förekomst Övervikt och fetma, speciellt hos barn och ungdom, är ett växande ohälsoproblem. I Sverige har andelen personer med fetma fördubblats sedan 1980. Det är fler barn och unga vuxna som uppvisar övervikt och fetma under de senaste decennierna, även om den uppåtgående fetmatrenden nu tenderar att avta. Fetmautvecklingen bland landets 4-åringar har avstannat vilket även det tyder på en minskad negativ utveckling på området. 10-15 procent av den vuxna befolkningen i Västra Götaland bedöms ha fetma. Det är dock endast knappt 2 procent av befolkningen som har fått diagnosen fetma noterad i sin journal. Man sätter oftast inte diagnosen fetma om patienten inte söker för den eller har annan sjuklighet som gör det naturligt att ta upp ämnet. Av många läkare upplevs det som ett övergrepp att ställa en sådan diagnos när patienten söker för något helt annat. I diagrammet nedan visas andel individer i befolkningen som vårdats med fetmadiagnos fördelat på nämndnivå respektive fördelat på åldersgrupper. Diagram 4: Andel individer i befolkningen som vårdats för fetma 2010 eller 2011 Andel individer (%) 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Källa:Vega Andel individer i befolkningen (%) som registrerats med fetmadiagnos år 2010 eller 2011 fördelat på HSN och kön. Åldersstandardiserade värden Kvinnor Män 2,9 1,9 4,2 2,9 3,5 2,5 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 VGR Nämnd 12
Vårdkonsumtion I tabellerna nedan finns besök och vårdtillfällen per 1000 invånare och år under 2010 och 2011 där diagnosen fetma 29 satts som huvuddiagnos. Tabell 10, 11: Vårdkonsumtion per 1000 invånare och år med huvuddiagnos fetma Besök Kvinnor Män Totalt Mittenälvsborg 27,5 17,4 22,5 Sjuhärad 38,5 23,1 30,8 Västra Götaland 28,7 17,7 23,2 Vårdtillfällen Kvinnor Män Totalt Mittenälvsborg 0,9 0,2 0,6 Sjuhärad 0,6 0,2 0,4 Västra Götaland 0,6 0,3 0,4 Källa:Vega Livskvalitet Fetma föregås av övervikt och tar vanligen flera år att utveckla. När väl fetman etablerats uppstår ofta en ond spiral av avtagande kondition och motion i förening med svårighet att ändra kaloriintag som ofta leder till stadigt ökande vikt. Till detta kommer psykisk stress genom social isolering, utanförskap och mobbing vilket kan bidra till ohälsosam livsstil. Insatser på egen hand för att gå ner i vikt är oftast resultatlösa i ett längre perspektiv. Fetma medför ofta kraftigt nedsatt livskvalitet, ökad förekomst av psykisk ohälsa, sjukskrivningar och förtidspensionering. I tabellen nedan visas andel personer med BMI över 30 (baserat på självskattad längd och vikt) på kommunal nivå uppdelat på kön. Tabell 12: Andel med ett BMI över 30 Kommun Män Kvinnor Totalt Alingsås 15,9 12,6 14,3 Herrljunga 10,5 18,7 14,7 Lerum 10,6 10,8 10,8 Vårgårda 15,3 17,1 16,1 Bollebygd 15,0 10,5 12,9 Borås 11,8 13,6 12,7 Mark 14,2 18,6 16,3 Svenljunga 16,4 17,2 16,8 Tranemo 10,6 17,9 14,2 Ulricehamn 14,2 14,3 14,2 VGR 13,1 13,3 13,2 Källa: Hälsa på lika villkor 2011 29 Diagnoskod E66 13
Riskfaktorer Orsakerna till fetma är endast delvis kända. Fetma kan utvecklas genom en kombination av livsstil, miljöfaktorer och arv. De viktigaste riskfaktorerna för fetma är redan befintlig övervikt, ärftlighet för fetma, felaktiga kostvanor och för låg fysisk aktivitet. Utvecklingen av fetma är i stor utsträckning beroende av ärftliga faktorer. Denna medfödda benägenhet för fetma är utbredd i befolkningen. När denna ärftliga bakgrund finns är livsstilsfaktorer (kost och motion) och sociala, beteendemässiga, kulturella och samhälleliga faktorer avgörande för om fetma utvecklas eller inte. Högriskgrupper för utveckling av fetma finns bland barn och unga vuxna, vissa invandrargrupper, ekonomiskt utsatta individer med låg utbildning och personer med psykisk sjukdom, hormonella störningar, och olika typer av läkemedelsbehandling. Fetma är en av de främsta riskfaktorerna för förlorade friska levnadsår. Fetma innebär ökad risk för att utveckla en lång rad sjukdomar samt bidrar till förkortad livslängd. Fetma kan leda till fysisk och psykisk ohälsa och nedsatt livskvalitet, sjukskrivning och förtidspensionering. Det ökar även risken för hjärt- kärlsjukdom och cancer, samt ett antal av vad som är riskfaktorer för annan sjukdom. Diagnostik och behandling Ofta diagnostiseras fetma genom att BMI mäts. På senare tid har även bukomfånget, alltså omkretsen på magen, fått ökat fokus för mätning av fetma. Detta har visat sig vara ett säkrare mått på fetma än BMI eftersom BMI inte tar hänsyn till var fettvävnaden sitter på kroppen vilket är av betydelse för risken med övervikt då det farligaste är att vara drabbad av bukfetma. Fetma är svår att behandla och kräver ofta livslång behandling. Det viktigaste målet för sjukvården är inte att patientens vikt minskar utan att hjälpa patienten till goda vanor för att minska sjukligheten och öka livskvaliteten. Teamarbete ur flera perspektiv (familj, yrkesgrupper) är viktigt. Behandlingsinsatser riktade till barn och ungdomar bör ske i form av familjeriktad behandling genomfört av multidisciplinära team med kunskaper inom medicin, psykologi, nutrition, omvårdnad och fysisk aktivitet. För samtliga åldersgrupper inriktar sig behandlingen på beteendeförändring, energireducerad kost och motion. Obesitaskirurgi Idag förekommer fetma hos 9-15 procent av invånarna i HSN 6 och 8. Kirurgisk behandling är för närvarande den enda metoden som kan skapa en bestående viktreduktion hos dessa patienter utan att påverka dödligheten negativt. För närvarande är indikationerna för fetmakirurgi BMI 40 eller BMI 35 vid samtidig förekomst av annan komplicerande sjukdom. För vuxna personer är uppskattningen att förekomsten av BMI 40 är cirka 0,8 procent. Detta skulle i så fall innebära att det i HSN 6 och 8 finns knappt 2 300 individer med ett BMI 40. Samhällsperspektiv och framtid Ett regionalt handlingsprogram mot övervikt och fetma i Västra Götalandsregionen togs i bruk under 2009. Syftet är att programmet ska stötta och samordna befintliga och framtida insatser inom hälso- och sjukvård. Det långsiktiga målet för regionen är att förekomsten av fetma under det kommande decenniet ska återföras till 1980-talets nivå, vilket innebär under 1 procent bland 10- åringar och under 10 procent bland vuxna. Fetma medför höga kostnader för samhället på grund av stort sjukvårdsbehov, sjukskrivningar och förtidspensioneringar. Sjukvårdskostnaderna för fetma och fetmarelaterade sjukdomar och de indirekta kostnaderna associerade med sjukskrivning, förtidspension eller sjukersättning och död före pensionsåldern beräknas i Sverige uppgå till totalt 16 miljarder kronor per år. Om inte utvecklingen av övervikt och fetma bromsas kommer vi se en stadig försämring av folkhälsan med ökande hälso- och sjukvårdskostnader. 14
Hjärtinfarkt Definition och beskrivning Hjärtinfarkt beror på att en blodpropp har täppt till ett kranskärl i hjärtat så att blodet inte kan passera. Därmed uppstår syrebrist i den delen av hjärtat som skulle ta emot blodet från det tilltäppta blodkärlet. Riskfaktorer för hjärtinfarkt är rökning, högt blodtryck, höga blodfetter och stress. Motion och goda matvanor kan istället förhindra sjukdomen. Förekomst Varje år drabbas över 36 000 personer i Sverige av akut hjärtinfarkt. Ca 12 procent av dem drabbas av en ny hjärtinfarkt inom ett år. Män drabbas oftare än kvinnor och är i genomsnitt yngre vid insjuknandet. Dödligheten i hjärtinfarkt fortsätter att minska. 30 Diagram 5: Andel individer i befolkningen som vårdats för hjärtinfarkt 2010 eller 2011 Andel individer i befolkningen (%) som registrerats med hjärtinfarktdiagnos år 2010 eller 2011 fördelat på HSN och kön. Åldersstandardiserade värden 4 Kvinnor Män Andel individer (%) 3 2 1 0,4 0,8 0,9 0,9 0,4 0,4 0 Källa:Vega 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 VGR Nämnd Vårdkonsumtion I tabellerna nedan finns besök och vårdtillfällen per 1000 invånare och år under 2010 och 2011 där diagnosen hjärtinfarkt 31 satts som huvuddiagnos. Tabell 14, 15: Vårdkonsumtion per 1000 invånare och år med huvuddiagnos hjärtinfarkt Besök Kvinnor Män Totalt Mittenälvsborg 0,6 1,6 1,1 Sjuhärad 3,4 5,4 4,4 Västra Götaland 1,3 2,8 2,1 Vårdtillfällen Kvinnor Män Totalt Mittenälvsborg 2,8 4,8 3,8 Sjuhärad 2,3 4,0 3,2 Västra Götaland 2,0 3,3 2,7 Källa:Vega 30 Öppna jämförelser 2011 31 Diagnoskod I21, I22 15
Hypertoni Definition och beskrivning Hypertoni är detsamma som högt blodtryck. När blodet pumpas från hjärtat ut till kroppens olika delar och organ och sedan tillbaka till hjärtat uppstår ett tryck blodtrycket. Hur högt trycket är beror på hur mycket blod som pumpas ut, hur kraftigt hjärtat drar ihop sig och på motståndet i kroppens små kärl. Ett normalt blodtryck ligger omkring 110-130/80 mm Hg. Blodtrycket varierar dock under dygnet, det är högt vid fysisk aktivitet och lägre vid vila. Ett blodtryck på 140/90 mm Hg eller mer brukar definieras som högt, det vill säga hypertoni. Ett måttligt förhöjt blodtryck betecknas inte som sjukdom men ökar risken för att insjukna i kranskärlssjukdom, stroke och annan hjärt- och kärlsjukdom (till exempel hjärtsvikt) och för förtida död. Blodkärlen i njurarna, ögonen och benen kan också skadas. Med ett välbehandlat blodtryck kan komplikationer undvikas. Förekomst Högt blodtryck är ovanligt före 45 års ålder men blir sedan snabbt vanligare med högre ålder. En lätt eller måttlig blodtrycksförhöjning ger inga besvär eller symptom och därför har många högt blodtryck utan att veta om det. Cirka 60 procent av alla med högt blodtryck uppskattas ha mild blodtryckshöjning (140-159/90-99 mm Hg). I undersökningar uppskattades i mitten av 1990-talet att 30 procent av befolkningen mellan 30 och 60 år hade högt blodtryck och att omkring hälften inte var medvetna om det. I folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor? 2011 uppgav endast 14,9 procent av individerna mellan 30 och 60 år i Västra Götaland de hade högt blodtryck. Således ger intervjuoch enkätbaserade källor en kraftig underskattning av hur vanligt högt blodtryck är. Totalt sett drabbas män och kvinnor i samma utsträckning av högt blodtryck. Bland yngre och medelålders anses högt blodtryck dock vara vanligare hos män och hos äldre är det något vanligare hos kvinnor. 10 till 15 procent av befolkningen i Västra Götaland uppskattas ha fått diagnosen hypertoni. Den verkliga förekomsten av hypertoni (inte bara diagnostiserad) uppskattas till nära 30 procent av Västra Götalands befolkning. I diagrammet nedan finns uppgifter ur vårddatabasen Vega om andel individer per HSN som vårdats med hypertonidiagnos 32 2010 eller 2011. I vissa områden av Västra Götaland kan det i Vega finnas en underregistrering av andelen individer med känd hypertoni beroende på bristande diagnossättning. Det framgår också tydligt att det är många invånare i regionen som har hypertoni utan att de känner till det eller får behandling. Diagram 6: Andel individer som vårdats med hypertonidiagnos 2010 eller 2011 Andel individer (%) 20 18 16 14 12 10 Andel individer i befolkningen (%) som registrerats med hypertoni-diagnos år 2010 eller 2011 fördelat på HSN och kön. Åldersstandardiserade värden 8 6 4 2 0 Källa: Vega Kvinnor Män 11,7 12,0 13,6 13,8 14,0 13,3 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 VGR Nämnd 32 Diagnoskod I10 16
Vårdkonsumtion I tabellerna nedan finns besök och vårdtillfällen per 1000 invånare och år under 2010 och 2011 där diagnosen hypertoni 33 satts som huvuddiagnos. Tabell 17, 18: Vårdkonsumtion per 1000 invånare och år med huvuddiagnos hypertoni Besök Kvinnor Män Totalt Mittenälvsborg 67,8 54,7 61,3 Sjuhärad 101,4 79,4 90,4 Västra Götaland 108,8 83,9 96,3 Vårdtillfällen Kvinnor Män Totalt Mittenälvsborg 0,5 0,3 0,4 Sjuhärad 0,6 0,3 0,4 Västra Götaland 0,5 0,4 0,4 Källa: Vega Riskfaktorer Förutom ärftlighet är riskfaktorer för hypertoni starkt kopplade till livsstilfrågor. Studier visar att levnadsvanorna till ungefär 50 procent påverkar om man drabbas. Kända riskfaktorer är rökning, övervikt, fysisk inaktivitet, hög alkoholkonsumtion och psykisk stress. De mest uppmärksammade studierna kring levnadsvanor på senare tid handlar om salt. Det finns data som visar att om tar man bort en del av saltet i kosten sjunker blodtrycket i princip lika mycket som vid behandling med blodtryckssänkande läkemedel. Diagnostik och behandling Högt blodtryck kan vara allvarligt om det inte kontrolleras och behandlas men ger oftast inga påtagliga symtom. Alla vuxna bör ibland kontrollera sitt blodtryck. En basal utredning ska säkerställa diagnosen hypertoni och utesluta sekundär hypertoni, det vill säga sådan som beror på annan sjukdom. I utredningen ingår även att bedöma om patienten har andra riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom, njursjukdom eller diabetes. Baserat på graden av blodtrycksförhöjning indelas hypertoni i mild (140-159/90-99 mm Hg), måttlig (160-179/100-109 mm Hg) eller svår ( 180/ 110 mm Hg) 34. Syftet med behandling av hypertoni är inte i första hand att man ska må bättre utan att minska risken för sjukdomar som stroke och hjärtinfarkt på längre sikt. Om hypertonin behandlas beräknas att risken att få stroke minskar med ungefär en tredjedel och risken att få hjärtinfarkt med drygt en tiondel. Skyddseffekten är störst för dem med svår eller måttlig hypertoni och står i relation till den absoluta blodtryckssänkningen samt förekomsten av andra hjärt-kärlsjukdomar och diabetes. Ändrad livsstil är grunden för behandling av förhöjt blodtryck och vissa patienter klarar sig helt utan läkemedel. Det finns flera olika livsstilsförändringar som kan minska risken för framtida hjärtkärlsjukdom med eller utan samtidig sänkning av blodtrycket. 70-80 procent av personer med hypertoni behöver dock medicinering. De aktuella läkemedlen verkar på många olika sätt i kroppen. Samma läkemedel används ofta mot flera olika sjukdomar som till exempel hjärtsvikt, kärlkramp, oregelbunden hjärtrytm och förebyggande av migrän. Samhällsperspektiv och framtid Hypertoni är den enskilt största diagnosen som föranleder läkarbesök och läkemedel mot sjukdomen står för en stor del av den totala läkemedelsförskrivningen. Hypertoni i sig leder inte till stora kostnader för samhället men det gör däremot de sjukdomar som kan undvikas genom behandling av hypertoni. 33 Diagnoskod I10 34 Läkemedelsverket, Läkemedelsboken 2011-2012 17
Valet av läkemedel har stor betydelse för behandlingens kostnadseffektivitet. Att, när så är möjligt använda, det billigaste av likvärdiga läkemedel ökar kostnadseffektiviteten i behandlingen. Det är mer kostnadseffektivt att sänka blodtrycket hos patienter med hög eller måttlig risk än att påbörja behandling av patienter med låg risk. 35 Vidare är visat att det för vissa patientgrupper är kostnadsbesparande att behandla okomplicerad hypertoni med de billigaste av likvärdiga och tolererbara läkemedel. Generellt anses underbehandlingen av hypertoni vara stor samtidigt som stora variationer i läkemedelsval kan konstateras mellan olika vårdgivare och sjukvårdshuvudmän. Det finns många områden där ny kunskap behövs om blodtryckssänkande behandling ur ett befolkningsperspektiv: Metoder behöver utvecklas för att förbättra patienternas följsamhet till blodtryckssänkande behandling. Det behövs nya läkemedel som effektivare sänker det övre (systoliska) blodtrycket. Få studier utvärderar effekter på hjärt-kärlsjukdom av icke farmakologisk behandling. Då antalet äldre personer ökar är det av intresse att studera blodtryckssänkande behandling och demensutveckling. Det finns ett starkt samband mellan högt blodtryck, diabetes och fetma. Vissa blodtryckssänkande läkemedel tycks öka risken för diabetesutveckling. Det är dock oklart hur detta påverkar risken för framtida hjärt- och kärlsjukdom, varför studier över lång tid behövs. 35 Läkartidningen nr 23, 2009 18
Palliativ vård och vård i livets slutskede Palliativ vård innebär att det saknas möjligheter att bota patienten. Den palliativa vården omfattar vanligen en tidig fas, som är lång och en sen fas, som är kort och omfattar dagar, veckor eller någon månad. Tidig palliativ fas inleds då patienten får sin diagnos. I denna fas är målsättningen vanligen livsförlängning och behandling av grundsjukdomen kan fortfarande pågå. Den andra fasen i förloppet infaller när det står klart att livsförlängning inte är möjlig och innebär att vården ändrar inriktning och mål. Målet blir nu att skapa ett så gott liv som möjligt trots sjukdomens konsekvenser och behandlingen inriktas uteslutande på symptomlindring. Målet är att ge bästa möjliga lindrande vård och behandling och försöka förebygga plågsamma symptom så långt som möjligt och/eller försöka åstadkomma en värdig död. Denna vård och behandling ska erbjudas alla personer med behov av vård i livets slutskede och där den förväntade överlevnaden är kort. Människor som vårdas i livets slutskede finns inom samtliga specialiteter i såväl öppen som sluten vård samt inom kommunal vård och omsorg. Personer i behov av palliativ vård tillhör prioriteringsgrupp 1 enligt riksdagsbeslut. Behovet av både öppen och sluten palliativ vård ökar med fler sjukdomsgrupper, till exempel cancer, hjärtsvikt och KOL. Fler patienter överlever och behöver avancerad symptomlindring vilket bland annat kommer att kräva förbättrad kompetens i palliativ medicin och ett ökat behov av avancerad hemsjukvård. Det är viktigt att den palliativa vården är tillräckligt anpassad till äldres specifika behov. Mer än 60 procent av de avlidna är personer över 80 år varav de flesta är kvinnor. Omkring 85 procent av alla män som avlider är 65 år eller äldre. För kvinnor är motsvarande andel ungefär 92 procent. Ansvaret för den palliativa vården är delat mellan regionen och kommunerna. Palliativ vård ska ges utifrån den döendes behov och önskemål oberoende av vem som är vårdgivare. Den kan ske i hemmet, i särskilt boende eller på sjukhus. Nästan alla som bor i särskilt boende bor kvar till livets slut. I livets slutskede ska man kunna få den vård man behöver utan att flyttas till sjukhus. En översyn av cancersjukvården som gjordes i regionen under 2006 och 2007 konstaterade bland annat att den palliativa vården behöver förstärkas på flera områden för att nå god och värdig vård i livets slutskede. Det handlade bland annat om kompetensutveckling för kommunens personal, tillgång till särskilda vårdplatser för avancerad palliativ vård och snabb tillgång till sjukhusvård när vården i hemmet eller på boendet inte längre är tillräcklig och möjlig. 19
Sjukdomar i rörelseorganen Definition och beskrivning Rörelseorgan är samlingsnamn på skelett, muskler, senor och ledband. När dessa inte har fullgod funktion kan resultatet bli värk eller funktionsnedsättning i någon av dess delar. Diagnoser relaterade till rörelseorganen är den vanligaste orsaken till smärta, värk, nedsatt arbetsförmåga, lång-varig sjukskrivning och förtidspensionering. Besvären är ofta starkt ålders- och arbetsrelaterade, men också kön och etnisk bakgrund spelar roll 36. Bland de diagnoser som kan kopplas till gruppen hör artros, osteoporos, frakturer av olika slag samt inflammatoriska reumatiska ledsjukdomar. Artros Definition och beskrivning Artros är den vanligaste reumatiska ledsjukdomen och drabbar både kvinnor och män. Det är en sjukdom som drabbar brosk, ledband, ledhinna, ledvätska och ben med betydande konsekvenser för individen i form av smärta och försämrad funktion. Det finns många olika former av artros där fingerledsartros mestadels hos kvinnor - är den vanligaste artrosformen. Även artros i stortå, knäled, höftled, rygg och käkled är vanligt. Generaliserad artros är en utbredd artros där flera leder i kroppen engageras. Denna form är ovanlig och delvis ärftlig och drabbar oftast medelålders kvinnor. Förekomst 37 Artros blir vanligare med stigande ålder men förekommer inte sällan redan i 30-årsåldern. Symtomgivande artros finns hos runt 8-10 procent av personer i åldrarna 50-70 år. Hos äldre personer är artros den vanligaste kroniska sjukdomen. Man beräknar att 10 procent av män och 18 procent av kvinnor över 60 år har besvär relaterade till artros. I diagrammet nedan visas andelen personer i VGR som fått en artrosdiagnos 2010 eller 2011. Andelen kvinnor med diagnos artros är något lägre för både HSN 6 och HSN 8 jämfört med regionen och samma gäller män i HSN 8. Diagram 7: Andel personer med en artrosdiagnos 2010 eller 2011, fördelat per HSN. Andel individer i befolkningen (%) som registrerats med Artros-diagnos år 2010 eller 2011 fördelat på HSN och kön. Åldersstandardiserade 10 värden 9 Kvinnor Män Andel individer (%) 8 7 6 5 4 3 2 1 5,2 5,1 3,6 3,6 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 VGR Nämnd Källa: Vega 5,5 3,6 36 Folkhälsorapport 2005, Socialstyrelsen 37 Källor: Reumatikerförbundet och Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar, preliminär version, Socialstyrelsen 2010 20
Vårdkonsumtion I tabellen nedan redovisas besök och vårdtillfällen per 1000 invånare under 2009 och 2010 för patienter med artros som huvuddiagnos. Kvinnor med artros i både HSN 6 och HSN 8 har en betydligt lägre vårdkonsumtion inom öppenvården än regionen. Även män i båda nämndområdena konsumerar något mindre öppenvård än regionen. Däremot konsumerar nämnderna i Södra Älvsborg mer slutenvård än regionen. I tabellerna nedan finns besök och vårdtillfällen per 1000 invånare och år under 2010 och 2011 där diagnosen artros 38 satts som huvuddiagnos. Tabell 20, 21: Tabell: Vårdkonsumtion per 1000 invånare och år med huvuddiagnos Artros Besök Kvinnor Män Totalt Mittenälvsborg 42,6 27,4 35,0 Sjuhärad 40,5 24,8 32,7 Västra Götaland 53,3 29,4 41,4 Vårdtillfällen Kvinnor Män Totalt Mittenälvsborg 3,7 3,1 3,4 Sjuhärad 2,9 2,1 2,5 Västra Götaland 2,7 1,9 2,3 Källa: Vega Riskfaktorer Orsakerna till artros är inte helt kända, men ett antal riskfaktorer har definierats; övervikt, fysisk inaktivitet, tidigare ledskada, ledbelastande arbete, elitidrott, ålder och muskelsvaghet. Normal idrottsutövning utgör inte någon risk för artros utan är bra för lederna. Idrottsskador däremot, såsom menisk- och korsbandskador i knäna, ökar istället risken för artrosutveckling. Det finns en ärftlighet för sjukdomen. Diagnostik Symtom och undersökning av lederna tillsammans med fynd vid undersökning av leden är oftast tillräckligt för att ställa diagnosen. Även undersökning med MR (magnetkamera) och artroskopi används för att diagnostisera artros. Artroskopier Artroskopi som är ett mindre ingrepp då man med ett instrument tittar in i leden (så kallad titthålsteknik). Det är framför allt knä- och fotleden som undersöks på detta sätt. Såväl internationellt som nationellt pågår en kritisk diskussion om utförande av artroskopi av knäleden vid smärttillstånd som beror på artros. Ett flertal studier har enstämmigt visat att artroskopi vid artros saknar patientnytta. 39 Årligen utförs i Sverige ett stort antal artroskopier vid knäbesvär, varav omkring hälften är relaterade till artros. 2008 gjordes i Sverige 12 000 artroskopier i knäleden på patienter över 40 år. 10 000 av dessa bedömdes inte göra någon som helst nytta för patienten. I de nationella riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar rekommenderar Socialstyrelsen att hälsooch sjukvården inte bör göra artroskopisk kirurgi i form av ledstädning med meniskresektion vid artros i knäleden. I tabellerna nedan redovisas artroskopier per 1000 invånare i HSN 6 och HSN 8 samt totalt antal utförda artroskopier. Kostnaden per artroskopiskt ingrepp är 10 000 11 000 kronor. Tabell 19: Artroskopier per 1000 invånare, ålderstandardiserat, 2008-2011 för HSN 6 och HSN 8 38 Diagnoskod M15-M19 39 Källor: Öppna jämförelser 2009, SKL och Socialstyrelsen 21