NAKEN B IO L OG I Parningen hos Onchidoris muricata sker ofta under tidig vår. Efter parningen läggs äggsamlingar som är antingen gula eller vita. 16
Text och Foto Anders Axelsson Vinterdykningen går mot sitt slut och våren närmar sig. Det börjar bli lite varmare ovan ytan, men det är fortfarande iskallt i vattnet. Detta är en av de bästa dykperioder jag vet. Inte bara för att våren och värmen är på väg, nu är det nämligen rätta tiden att studera och fotografera nakensnäckor. Det finns nog inga djur i svenska vatten som kan konkurrera med dem i färg- och formrikedom. Vi har ca 80 beskrivna arter av nakensnäckor i våra vatten. De flesta av dem är små och överskrider sällan 20 mm längd. Det finns dock ett par storvuxna svenska arter som kan bli mer än en decimeter långa. Storleken på nakensnäckorna är ofta begränsande om man som fotograf vill få bra bilder på dem. Är snäckorna för små, blir de bara en liten prick i mitten på bilden, även om man nyttjar makrooptiker eller mellanringar som är till för att fotografera småkryp. Nu på vårkanten är de flesta av våra svenska nakensnäckor som störst och då vill det till att försöka hinna med att fotografera så mycket som möjligt. Dendronotus frondosus är en storvuxen och väldigt variabel art. Eventuellt är det flera liknande arter som går under detta namn. Kort livscykel På senvintern eller under tidig vår fortplantar sig flertalet av våra nakensnäckor. Många av dem har då vuxit under ett års tid och är som störst. Efter fortplantningen dör de, ytterst få, kanske inte någon, av våra arter blir äldre än ett år. Hos de mindre arterna är det till och med vanligt med en livscykel på SNÄCKOR havets egna små juveler 17
Parningen hos Onchidoris muricata sker ofta under tidig vår. Efter parningen läggs äggsamlingar som är antingen gula eller vita. bara några månader. Någon av de större arterna kan eventuellt vara flerårig, men man vet inte riktigt hur gamla de kan bli. Vissa forskare hävdar att de är fleråriga medan andra tror att även de större arterna endast blir ett år. Skall man se dessa små skönheter, bör man passa på då de är som störst, det vill säga när det är som mest obehagligt i vattnet. Senvintern och våren under februari, mars och april är oftast bästa tiden för att studera nakensnäckor. Då är det gott om olika arter som är förhållandevis storvuxna och därför tacksamma att studera för oss dykare. Intressant fortplantning Alla nakensnäckor är tvåkönade, hermafroditer. Detta är faktiskt ganska vanligt i djurvärlden och vi finner det bland annat hos många fiskar, räkor, vissa koraller, daggmaskar med flera. Det som är lite speciellt med nakensnäckor är att de är simultana hermafroditer, det vill säga att de agerar hane och hona exakt samtidigt, i samma sekund. Korsar sig två individer lämnar båda individerna över spermier till varandra och båda individerna får på så vis befruktade ägg. Hos de flesta andra hermafroditer agerar man normalt hane och hona vid skilda tillfällen. Nakensnäckorna är en dåligt känd djurgrupp och man vet väldigt lite om deras biologi. Alldeles nyligen har en svensk forskare från Uppsala Universitet kommit fram till helt nya rön angående nakensnäckornas fortplantning. Tidigare har man trott att parningen går till ungefär som hos däggdjuren, det vill säga att den hanliga könsdelen motsvarande en penis tränger in i den honliga könsöppningen motsvarande slidan. Nu har man dock kommit fram till att detta inte alls är självklart. Hos en av våra svenska arter visade det sig att penisen är alldeles för stor för att tränga in i den honliga könsöppningen. Istället lämnar individerna som parar sig över ett spermapaket, en så kallad spermatofor, till varandra. Paketet med spermier placeras på ryggen på partnern. Efter en stund tränger sedan spermierna igenom huden och så småningom till äggen. Detta gäller för arten Aeolidiella glauca och man misstänker nu att det är flera arter som kan fungera på liknande sätt. Larverna har skal Strax efter befruktningen läggs äggen. Äggsamlingarna läggs oftast i karaktäristiska mönster och på typiska ställen. Med lite erfarenhet är det oftast ganska enkelt att säga ungefär vad det är för en art som lagt en viss äggsamling. I de allra flesta fall En av våra större nakensnäckor Archidoris pseudoargus lägger stora rosliknande 18
Till vänster: Cadlina laevis är en av få svenska nakensnäckor som inte har larver. Ur äggen kläcks färdiga små nakensnäckor. utvecklas en liten larv ur det befruktade ägget. Larven har skal precis som en vanlig snäcka, vilket tyder på att nakensnäckorna tidigare har haft ett skal, men detta har förlorats under evolutionens gång. Larverna lever ofta fritt i vattnet under några dagar eller ibland i några veckor. Så småningom slår sig larven ner på botten och blir mer och mer lik en vuxen nakensnäcka. Bottenfällningen av larver gynnas av om nakensnäckans favoritföda finns i närheten. Larven kan då uppfatta detta via kemiska signaler. Det ovan beskrivna fallet är som sagt det normala bland nakensnäckor, men självklart som alltid i naturen, finns det många specialfall och undantag. Ett sådant undantag är till exempel arten Cadlina laevis. Detta är en av få svenska nakensnäckor som man med säkerhet vet saknar larver. Ur äggen kläcks färdiga små nakensnäckor som är mer eller mindre exakta kopior av sina föräldrar. Detta brukar kallas för direktutveckling och innebär helt enkelt att larvformer saknas. Rovdjur som samlar på gifter Alla nakensnäckor är rovdjur och flera av dem är extrema näringsspecialister. Många arter lever på en och samma föda hela sitt liv. Födan utgörs ofta av illasmakande eller rent av giftiga djur som till exempel svampdjur, mossdjur eller nässeldjur. De ämnen som smakar illa eller är giftiga anrikas i nakensnäckan vilket i sin tur gör dem oaptitliga för andra djur. De flesta nakensnäckor med trådlika utskott på ryggen ingår i de så kallade aeolidierna. Många av dessa har en speciell anpassning som gör att de kan äta nässeldjur och ta tillvara de giftiga nässelkapslarna. Nässelkapslarna är det som bränns om vi till exempel tar i en brännmanet. På något vis lyckas nakensnäckor äta nässeldjur utan att bränna sig och utlöser inte heller nässelkapslarna. Inne i tarmen tillvaratas nässelkapslarna och skickas ut i de trådlika utskotten på ryggen. Väl uppe i utskotten fungerar nässelkapslarna fortfarande. Om någon skulle få för sig att bita i nakensnäckan bränns den precis som ett nässeldjur. Nakensnäckornas kraftiga färger är ofta varningsfärger som talar om för omgivning att de är giftiga eller smakar illa. Skulle något rovdjur provsmaka en nakensnäcka spottar de snabbt ut bytet igen. De kraftiga färgerna och speciella utseendet kommer rovdjuret sedan ihåg. Nästa gång det ser en av dessa skönheter blir de således lämnade ifred. Reglerar beståndet av maneter Maneter har två olika generationer. Det vi i dagligt tal kallar för Coryphella lineata äter olika nässeldjur. I utskotten på ryggen ansamlas bytets nässelkapslar som snäckan nyttjar för eget försvar. För Limacia clavigera utgörs favoritfödan av Coryphella verrucosa reglerar mängden maneter genom att äta upp maneternas polypgeneration. 19
Dendronotus frondosus är en storvuxen och väldigt variabel art. Eventuellt är det flera liknande arter som går under detta namn. maneter är den ena generationen. När maneter får avkomma blir det ett annat litet djur som sitter fast på botten och kallas för polyp. Den lilla polypen skivar sedan upp sig och blir nya maneter. Det är knappast några djur som gillar att äta maneter. Däremot finns det en liten nakensnäcka som gärna äter den fastsittande polypgenerationen av maneter. Blir polypen uppäten blir det inga nya maneter. Är det mycket nakensnäckor på vintern som betar på manetpolyperna, blir det således lite maneter på sommaren. På så vis reglerar nakensnäckor mängden maneter. En av våra absolut vanligaste arter, Coryphella verrucosa, tros spela en stor roll vid regleringen av mängden maneter. Lustigt nog påverkas kanske även torsk- och sillbeståndet av mängden nakensnäckor. Maneterna äter nämligen mycket fisklarver. Är det mycket nakensnäckor blir det lite maneter och därför överlever fler torsk- och sillarver som annars skulle blivit uppätna av maneter. Intressanta men svårstuderade Förekomsten av olika arter av nakensnäckor är väldigt slumpmässig. Arter och individantal varierar mycket från plats till plats och mellan olika år. Ibland är vissa arter vanliga medan andra är nästan försvunna. Oregelbunden tillgång på djur gör det svårt att planera och genomföra undersökningar med nakensnäckor. Det kan dessutom vara väldigt svårt att skilja mellan de olika arterna. En och samma art är ofta väldigt variabel i såväl form som färgteckning, men det finns också arter som påminner mycket om varandra utseendemässigt. Ofta kan två individer från olika arter, ytligt sett, vara mer lika än olika individer inom en och samma art. Nakensnäckornas tilltalande utseende har gjort att många intresserat sig för dem. Det är positivt att många är intresserade, men dessvärre har det resulterat i att samma art beskrivits flera gånger av olika människor under olika namn. Vissa arter av nakensnäckor har på detta vis fått en uppsjö av vetenskapliga namn. Det är inte sällsynt att en och samma art figurerar under ett tiotal olika namn, vilket försvårar studierna av dem ytterligare. Som ni kanske förstår är detta ingen enkel djurgrupp att arbeta med och vi har heller ingen i Skandinavien som till fullo behärskar deras systematik, trots att vi som sagt bara har ett 80-tal beskrivna arter. Att de är svårstuderade gör dem dock bara mer intressanta. Det finns väldigt mycket att upptäcka som man ännu inte vet om nakensnäckor och här kan vanliga sportdykare med ett biologiskt intresse bidraga med information. 20 Troligen tillhör denna snäcka släktet Eubranchus. Vad det är för art är dock svårt att uttala sig om, då många nakensnäckor är mycket svåra att artbestämma.