Fortum Generation AB Att. Johnny Norrgård Gammelkroppa 682 92 Filipstad Allmän beskrivning av Kolsjöbäcken, Arvika kommun Bakgrund Föreliggande elfiske samt allmänna beskrivning av Kolsjöbäcken, är genomförd inför en planerad rivning av en undermålig regleringsdamm vid utloppet ur Kolsjön. Dammen ägs av Fortum Generation AB. Det har tidigare inte genomförts undersökningar/elfisken i bäcken, därmed finns ingen kunskap om förekommande fiskarter. Hushållningssällskapet i Värmland har fått i uppdrag av Fortum Generation AB att genomföra undersökningarna. Karta 1. Översiktlig kartskiss över Kolsjöbäcken mellan Kolsjön och Glaåkern. Genomförandet Tomas Jansson, Hushållningssällskapet i Värmland genomförde elfisket 2014-10- 14, med assistans av Magnus Sandin. Vid elfisket användes batteriaggregatet Smith-Root, LR-24. Tomas Jansson har sammanställt den allmänna beskrivningen av Kolsjöbäcken. Hushållningssällskapet Värmland Ventilgatan 5D, 653 45 Karlstad Telefon 054-54 56 00 varmland@hushallningssallskapet.se www.hushallningssallskapet.se/s Org.nr 262000-0170
Beskrivning av Kolsjöbäcken Kolsjöbäcken är belägen i Arvika kommun, rinner från Kolsjön till Glaåkern. Bäcken är endast 100 m lång. Dammen vid utloppet ur Kolsjön är nu är aktuell för rivning pga. av undermålighet och därmed risk att den rasar. Dammen utgör vid besöket ett vandringshinder för vandrande fisk, se bild 4. Vattnet i Kolsjön och i bäcken är klart och näringsfattigt. Nivåskillanden mellan Kolsjön och Glaåkern är ca 12o 113 m. ö.h. vilket innebär att det är en relativt kraftig lutning på den korta sträckan. Vid besöket var vattenståndet normalt. I direkt anslutning till dammen och ca 50 m nedströms domineras botten av stenhäll. Förutom stenhäll utgörs bottensubstratet av block. Total avsaknad av sten och grus de första 50 m. Sprängda stenbock ligger upplagda längs bäckens stränder. Bäcken har högst troligt nyttjas som flottled och har spår efter stor påverkan av mänsklig aktivitet. Vattenhastigheten är hög och av forsanade karaktär, mestadels över flathällar, se bild 3 och 5. Medelbredden de första 50 m, är endast ca 1,5 m. Bild 3. Nedströms dammen vid utloppet ur Kolsjön. Hällar dominerar bottensubstratet, sprängd stenblock ligger uppradade längs stranden. De första 50 m har få ståndplatser för öring och är direkt olämplig som uppväxtområden för årsyngel av öring. Det mesta av stenblocken ligger uppradade på land. Uppskattningsvis 60 70 % av Kolsjöbäckens botten, utgörs av stenhäll.
Bild 4. Dammen vid utloppet ur Kolsjön som planeras riva.
Bild 5. De första 50 m domineras av stenhällar, bilden tagen motströms. Strandzonen på bäckens västra sida utgörs av en artfattig hällmark med ett gallrat tallbestånd med glest buskskikt medan granskog med lövinslag förekommer på den östra sidan. Beskuggningen är god (>50%). Först efter ca 50 m uppkommer några mindre områden lämpliga för ståndplatser för öring. Fortfarande dominerar häll men stenblock ligger direkt på hällen. Hälldominansen avtar kontinuerligt nedströms. Vattenhastigheten dämpas något och bredden på bäcken ökar periodvis. Ca 75 m nedströms utloppet ökar mängden sten/block i bottensubstratet och vattendragsbredden ökar samtidigt som hälldominansen avtar. Vattendragat övergår i 3-4 naturliga terrasseringar där små forsnackar avlöses av djupare poler (ca 1 m djupa), se bild 6.
Bild 6. Först efter ca 50 m uppkommer de första lämpliga ståndplatserna för öring. Stenblock uppforslade på land längs bäckens vänstra sida. På denna sträcka fångades endast enstaka 0+. Ca 30 m från mynningen finns spår efter en överfart för skogsmaskin, se bild 7. I överfarten blir bäcken bredare med ökat inslag av sten i intervallet 10 30 cm. Överfartens totala bredd är 5-6 m. Överfarten passerar fast mark vilket turligen medfört till att det inte uppkommit körskador i strandzonen. Direkt uppströms överfarten finns en forsnacke, i dessa finns fragment av leksubstrat (grus/mindre sten) insprängt mellan större sten. Ytan av de sammanlagda fragmenten med leksubstrat, uppskattas till totalt ca 1 m 2. Högst troligt utgör denna yta det enda leksubstratet för hela bäcken och är helt avgörande för att det förekommer öringproduktion. I överfarten och forsnacken, se bild 7 och 8, finns bäckens enda sträcka att anlägga en ny lekplats. Ca 20 m 2 kompletterande lekbotten kan anläggas.
Bild 7. En gammal överfart för skogsmaskin, ca 20 m innan mynning i Glaåkern. Bäcken blir bredare med ökat inslag av mindre sten med fragment av grus mellan sten. Grus kan ligga dolt under stenpälsen. På fragmenten av grus sker troligen den huvudsakliga leken i Kolsjöbäcken. Bild 8. Uppströms överfarten finns en forsnacke som utgör bra förutsättningar för kompletterande lekbotten. Till höger i bild finns fragment med inslag av grus. Sammantaget kan ca 20 m 2 lekbottnar anläggas på denna sträcka och i överfarten. Den enda lämpliga sträckan i Kolsjöbäcken.
I direkt anslutning till mynningen i Glaåkern rinner Kolsjöbäcken över en häll som vid lågvatten kan utgöra vandringshinder för öring. Vid besöket uppskattades att vattennivån i Glaåkern var ca 30 cm lägre än normalt. I hällen finns två dubbar inslagna som troligen utgör hög- och lågtappningsmärken för Glaåkern. Bild 9. Kolsjöbäckens mynning i Glaåkern passerar en häll som vi lågvatten kan utgöra en vandringshinder för vandrande fisk. Bild 9. Magnus står med högerfoten på den övre dubben inslagen i hällen.
Bild 10. Mynningen i Glaåkern. Glaåkern uppskattades vara ca 30 cm under det normala vattenståndet vid besöket. Elfisket En 58 m lång sträcka, medelbredd 3,6 m, valdes ut från mynning i Glaåkern och uppströms. Den elfiskade sträckan utgör ca halva bäcken. Valet av sträckan föll på att den har de bästa förutsättningarna för öringlek och uppväxtmiljöer för årsyngel, dvs långsammare vattenhastighet och inslag av sten/block i storleken 20 50 cm. Tre utfisken genomfördes enligt standardiserad metodik. Två arter fångades, öring och stensimpa. Totalt fångades 57 öringar fördelat mellan 44 st. 0+ och 13 >0+ medan endast tre stensimpor fångades. Tätheterna för 0+ beräknades till 25,6 st./100 m 2, och för >0+ till 7,4 st./100 m 2, totalt 33 öringar/100 m 2. Noterbart var att 0+ fångades vid de första ca 30 m närmast mynningen i Glaåkern, på platser med något långsammare vattenhastigheter och där sten/block i storleken 20 50 cm dominerade. Ofta fångades de även mycket strandnära. Två hanar om 24 cm och 25 cm hade fortfarande mjölke. Troligen var den största fångade öringen på 27 cm, en utlekt hona se bild 7. Storleken på 0+ var relativt stora, medellängden var 83 mm och medianen 84 mm. Möjligen utgör de lekande öringarna, av stor sjövandrande öring. Ingen stor öring (> 35 cm) eller tydliga lekgropar kunde noteras.
Bild 1. En av de hanar med mjölke som fångades vid elfisket. Bild 2. Troligen en utlekt hona om 27 cm. Notera den slanka kroppen.
Totalt 33 öringar/100 m 2 betecknas som normalt för ett vattendrag i Värmland, med avseende på ett sjövandrande bestånd med ett avrinningsområde som är mindre än 10 km 2. Normala tätheter är värdena mellan 25 % - 75 % -percentilen, se tabell 1, dvs. 25,7 131,9 öringar/100 m 2. Tabell 1. Jämförelsevärden i södra Sverige, för öringtätheter, vandrande öring. Tabellen är hämtad från Information från Svenskt ElfiskeRegiSter, Nr 1, 2008. Jämförelsevärden från Svenskt Elfiskeregister. Biotopvårdande åtgärder för att öka produktionen med öring En del av Kolsjöbäcken utgör icke produktiva sträckor för öring, det gäller där inverkan av stenhäll är för stor. I övriga sträckor kan man på enkla sätt vidta åtgärder för att förbättra öringproduktionen. Genom att med hjälp av järnspett och muskelkraft, föra tillbaks de block som finns uppdragna längs stränderna dämpar man vattenhastigheten vilket får effekten av att Kolsjöbäcken blir bredare som i sin tur ger utrymme för mer fisk, framförallt 0+. Dessutom ger mer block i bäcken goda skydd och gömslen för större öring. Arbetsinsatsen för åtgärden uppskattas till relativt blygsam, 2-3 personer kan återföra blocken under en dag. Genom att tillföra ca 4 ton lekgrus kan man skapa ca 20 m 2 nya lekområden för öring, på 1-2 lokaler ca 30 m innan mynningen i Glaåkern. I dagsläget uppskattas det att det endast finns ca 1 m 2 lekyta i hela Kolsjöbäcken. Förslagsvis kan man köra ut lekgrus i säckar (5 stycken a ca 700 kg) med helikopter, för att senare skotta ut gruset för hand. Man måste dock noga förbereda botten där lekplatsen ska anläggas först. Dels för att skapa uppväxtmiljöer för 0+ samt säkerställa att inte lekgruset spolas bort vid högflöden.
Dammen vid Kolsjöns utlopp utgör idag ett vandringshinder för fisk. Om dammen avlägsnas öppnas det för fri passage för öring mellan Glaåkern och Kolsjön. Gädda, abborre, mört mm klarar inte av att passera de hällpartier som finns naturligt i Kolsjöbäckens nedre delar. Om dammen avlägsnas kan öring från Glaåkern vandra upp till Kolsjöns inflöde, Flytebäcken. Biotopvårdande åtgärder krävs även i Flytebäcken. Spåren efter flottningen är tydlig. Redan efter ca 50 m från mynningen i Kolsjön finns ett vandringshinder i form av en träkonstruktion från flottningen (alldeles uppströms vägen). Uppströms vandringshinderet finns en ca 150 m lång sträcka där det förekommer bra leksubstrat för öring. Sammantaget finns goda förutsättningar för att öka produktionen med öring i Kolsjön och Glaåkern vid åtgärder i Kolsjöbäcken. Men produktionen av öring skulle öka än mer, om även biotopvårdsåtgärder genomförs samtidigt i Flytebäcken. Tomas Jansson 2014-10-20 Hushållningssällskapet i Värmland Ventilgatan 5 653 45 Karlstad