MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 12.4.2016 COM(2016) 221 final MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Lägesrapport och tänkbara lösningar i fråga om den icke-ömsesidiga situationen med vissa tredjeländer när det gäller viseringspolitik SV SV

I. INLEDNING Ömsesidiga undantag från viseringskravet är en princip i EU:s gemensamma viseringspolitik och ett mål som unionen på ett proaktivt sätt bör försöka nå i sina förbindelser med tredjeländer. Undantagen bidrar till att förbättra trovärdigheten och följdriktigheten i unionens externa förbindelser. Denna princip innebär att EU, när beslut fattas om att upphäva viseringskravet för medborgare i ett givet tredjeland, tar hänsyn till om detta tredjeland samtidigt upphäver sitt viseringskrav för EU-medborgarna i samtliga medlemsstater. I detta avseende bör noteras att Storbritannien och Irland inte deltar i utvecklingen av den gemensamma viseringspolitiken 1. Sedan 2001 har olika mekanismer införts i enlighet med gemenskaps-/unionsrätten med åtgärder som ska vidtas när det förekommer avvikelser från ömsesidighetsprincipen. Med kommissionens aktiva stöd har den stora majoriteten av underrättelser om avvikelser från ömsesidighetsprincipen med avseende på åtta tredjeländer kunnat lösas. I den senaste rapporten 2 om situationen i fråga om bristande ömsesidighet med vissa tredjeländer på viseringspolitikens område, som antogs av kommissionen sistlidna november, identifierades fyra länder med vilka bristande ömsesidighet fortfarande består: Brunei med avseende på Kroatien, Kanada med avseende på Bulgarien och Rumänien, Japan med avseende på Rumänien, samt USA med avseende på Bulgarien, Kroatien, Cypern, Polen och Rumänien. Detta meddelande är en granskning av utvecklingen sedan november 2015. Om tredjelandet i fråga inte har upphävt viseringskravet senast den 12 april 2016 måste kommissionen anta en delegerad akt som i tolv månader drar tillbaka viseringslättnaden för medborgare i detta tredjeland, i enlighet med rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1289/2013 av den 11 december 2013 3 (nedan kallad förordningen). Förordningen kräver också att kommissionen beaktar vilka följder det får för EU:s och dess medlemsstaters externa förbindelserom viseringslättnaden dras tillbaka.. När förordningen antogs konstaterade 21 medlemsstater att de berörda EU-institutionerna måste, innan något förslag läggs fram eller beslut fattas, noggrant granska och ta hänsyn till eventuella negativa politiska följder som kan uppkomma på grund av sådana förslag eller beslut. För att se till att Europaparlamentet och rådet deltar fullt ut i tillämpningen av ömsesidighetsmekanismen, och mot bakgrund av att tillbakadragen viseringslättnad är särskilt känslig ur politisk synvinkel, utgör detta meddelande en bedömning av hur detta skulle kunna påverka medborgarna i de berörda tredjeländerna. II. DEN BEFINTLIGA ÖMSESIDIGHETSMEKANISM SOM INFÖRDES GENOM FÖRORDNINGEN Ömsesidighetsmekanismen godkändes 2013 av lagstiftarna som en kompromiss. Den består av flera steg och inleds med att en medlemsstat ska lämna underrättelse om tredjeland som 1 I detta meddelande ska därför medlemsstater, såvida inte annat anges, förstås som samtliga EU-medlemsstater med undantag för Storbritannien och Irland, såväl som de Schengenassocierade länderna (Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz). 2 C(2015) 7455 final, 5.11.2015. 3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1289/2013 av den 11 december 2013 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (EUT L 347, 11.12.2013, s. 74). 2

beviljats undantag från viseringskravet behåller eller inför viseringskrav för EU-medborgarna i en eller flera medlemsstater. Underrättelsen ska offentliggöras i EU:s officiella tidning 4. Enligt förordningen 5 ska kommissionen omedelbart efter offentliggörandet i EU:s officiella tidning vidta åtgärder tillsammans med myndigheterna i tredjelandet i fråga, i synnerhet på politiska, ekonomiska och kommersiella områden, för att kunna återupprätta viseringslättnaden för medborgarna i den berörda medlemsstaten. Alla tredjeländer som har fått underrättelser från någon medlemsstat har kontaktats. Om tredjelandet i fråga inte häver viseringskravet ska kommissionen, senast sex månader från den dag då medlemsstatens underrättelse offentliggjordes och därefter med högst sex månaders intervall antingen anta en genomförandeakt för att temporärt häva viseringslättnaden för vissa medborgarkategorier i det berörda tredjelandet i upp till sex månader, eller lämna in en rapport med en bedömning av situationen och ange varför kommissionen beslutat att inte häva viseringslättnaden. Kommissionen har tagit initiativ till regelbundna trepartsmöten med tredjeländerna, den eller de berörda medlemsstaterna och kommissionen. Under den första fasen föreslog kommissionen inget tillbakadragande av viseringslättnaderna utan antog istället tre rapporter 6 med tanke på det engagemang som de deltagande medlemsstaterna och tredjeländerna uppvisat vid dessa möten, de sannolikt negativa följderna av att dra tillbaka viseringslättnaden och det faktum att ingen av de berörda medlemsstaterna begärt att kommissionen skulle dra tillbaka viseringslättanden.. Om de berörda tredjeländerna inte häver sina viseringskrav inom 24 månader efter den dag då underrättelsen offentliggjordes kräver förordningen i förfarandets nästa steg 7 att kommissionen ska anta delegerade akter som i tolv månader temporärt häver viseringslättnaden för medborgare i de berörda tredjeländerna. Förordningen fastställer i detalj parametrarna för upphävandet. Det gäller i tolv månader och för alla medborgare i det berörda tredjelandet 8. Upphävandet måste verkställas inom 90 dagar efter det att den delegerade akten träder i kraft. Den delegerade akten (dvs. tillbakadragande av viseringslättnaden) träder endast i kraft om varken Europaparlamentet eller rådet har uttryckt några invändningar inom en fyramånadersperiod efter underrättelsen, eller om båda dessa institutioner inom denna period meddelar kommissionen att de inte kommer att göra några invändningar. Denna fyramånadersperiod kan förlängas med två månader på lagstiftarens begäran. Med andra ord skulle beslutet i slutändan tas av Europaparlamentet och/eller rådet. Förordningen 9 föreskriver att Europaparlamentet eller rådet när som helst kan återkalla delegeringen av befogenheter till kommissionen. Detta kräver att ett beslut fattas med absolut majoritet i Europaparlamentet och/eller att ett beslut fattas med kvalificerad majoritet i rådet. 4 Kommissionen offentliggjorde underrättelserna om avvikelser från ömsesidighetsprincipen den 12 april 2014 (EUT C 111, 12.4.2014, s. 1). Fem medlemsstater (Bulgarien, Kroatien, Cypern, Polen och Rumänien) underrättade fem länder om avvikelser från ömsesidighetsprincipen: Australien, Brunei Darussalam, Kanada, Japan och Amerikas förenta stater. 5 Artikel 1.4 b. 6 C(2014) 7218 final, 10.10.2014; C(2015) 2575 final, 22.4.2015 och C(2015) 7455 final, 5.11.2015. 7 Regleras genom artikel 1.4 f i förordningen. 8 Artikel 4 i förordningen, som gör det möjligt för medlemsstater att från viseringskravet undanta vissa personkategorier såsom innehavare av diplomatiska pass, civila flyg- och fartygsbesättningar, skulle fortfarande gälla. 9 Artikel 4b.3. 3

III. UTVECKLINGEN SEDAN ANTAGANDET AV DEN TREDJE RAPPORTEN MED EN BEDÖMNING AV SITUATIONEN I FRÅGA OM BRISTANDE ÖMSESIDIGHET MED VISSA TREDJELÄNDER a. Japan (underrättat av Rumänien) Japan meddelande officiellt Rumäniens utrikesministerium den 17 december 2015 att viseringsfriheten för rumänska medborgare, inklusive innehavare av tillfälliga pass, skulle förlängas till och med den 31 december 2018. Kommissionen noterar således att ett fullständigt undantag från viseringskravet garanteras till och med den 31 december 2018 med avseende på Japan. b. Brunei (underrättat av Kroatien) Enligt den tredje rapporten underrättade Brunei kommissionen om att kroatiska medborgare, såväl som medborgare från Liechtenstein, beviljats undantag från viseringskravet i upp till 90 dagar. Vid antagandet av rapporten hade dessa beslut dock ännu inte genomförts. Sedan dess har kommissionen och Europeiska utrikestjänsten flera gånger uppmanat Brunei att tillämpa undantaget från viseringskravet, uppdatera sina respektive webbplatser och informera Iata om ändringen. Kommissionen fick positiva signaler under dessa kontakter. Helt nyligen, den 6 april 2016, informerade Bruneis beskickning skriftligen kommissionen om att undantaget från viseringskravet kommer att börja tillämpas om några veckor. c. Kanada (underrättat av Bulgarien och Rumänien) Ett fjärde trepartsmöte ägde rum den 6 april 2016. Vid detta möte förklarade Kanada att det blev obligatoriskt att inneha ett elektroniskt resetillstånd (eta) för alla viseringsfria resenärer den 15 mars 2016. För att underlätta en problemfri övergång tillämpas en övergångsperiod till och med den 29 september 2016. Kanada upprepade sin utfästelse att utöka det elektroniska resetillståndet till bulgariska och rumänska medborgare som har rest in i Kanada på visering under de senaste tio åren, eller som innehar en giltig visering till USA för icke invandrare när systemet med elektroniska resetillstånd är stabilt och fungerar fullt ut. Det har fortfarande inte fastställts något datum för en sådan utökning. Vid mötet tillhandahöll Kanada även en uppdatering rörande andelen immigrationsrelaterade överträdelser och andelen ej beviljade viseringar, som är de två nyckelindikatorer för undantag från viseringskravet som fastställs i Kanadas viseringspolitiska ram. För både Rumänien och Bulgarien har i synnerhet andelen ej beviljade viseringar legat kvar på en mycket högre nivå än den erforderliga tröskeln på 4 % under de senaste tre åren (medelvärdet under 2013 2015 ligger på runt 16 % för båda dessa länder). Rörande andelen immigrationsrelaterade överträdelser för vilka tröskelvärdet är 3 % fördelat över tre år klarar sig båda medlemsstaterna jämförelsevis bättre (2013 2015): Bulgarien: 4,3 %; Rumänien: 2,5 %. Kanada tillkännagav dessutom att för att samla in mer information om vissa områden (såsom utfärdande av resedokument och bakomliggande handlingar, integrationen av romer, gränsförvaltning och kampen mot korruption) ämnade man genomföra tekniska besök/expertbesök i de båda medlemsstaterna under de kommande månaderna. Detta bör inte anses utgöra en formell översyn på viseringsområdet, men sådana expertuppdrag skulle kunna bidra till att bygga upp förtroendet och göra det möjligt för kanadensiska experter att identifiera särskilda risker kopplade till undantag från viseringskravet och alternativ för att minska dessa risker. Fullständig ömsesidighet med Kanada när det gäller undantaget från viseringskravet har således inte uppnåtts för bulgariska och rumänska medborgare. Kommissionen 4

kommer att fortsätta övervaka utvecklingen, framför allt när det gäller Kanadas skyndsamma genomförande av den planerade utökningen av de elektroniska resetillstånden till att omfatta vissa kategorier resenärer, och som ett ytterligare steg, att utöka omfattningen till vissa lågriskkategorier, såsom förstagångsresenärer. d. Förenta staterna (underrättat av Bulgarien, Kroatien, Cypern, Polen och Rumänien) Ett fjärde trepartsmöte med USA ägde rum den 23 februari 2016. USA betonade sitt åtagande att utvidga det amerikanska programmet för viseringsundantag när medlemsstaterna uppfyller alla krav. Insatser som gjorts av medlemsstaterna erkändes av USA. Vid detta möte lade USA fram statistiken för ej beviljade viseringar för 2015: Bulgarien: 17,26 %; Kroatien: 5,29 %; Cypern: 3,53 %; Polen: 6,37 %; Rumänien: 11,16 %. Ingen av de fem medlemsstaterna uppfyllde tröskelvärdet på 3 % som krävs enligt den amerikanska lagen om immigration och medborgarskap (Immigration and Nationality Act). Med avseende på de avtal som USA kräver på rättsskipningsområdet 10 har alla medlemsstaterna kommit långt i förfarandet och nästan alla avtal har undertecknats. Inrapporteringen av borttappade/stulna pass till Interpol ansågs inte utgöra något hinder. USA inleder dock endast besök på plats i kandidatländer till programmet för viseringsundantag en förutsättning för att landet ska kunna antas till programmet när alla krav som fastställs i lagen om immigration och medborgarskap anses vara uppfyllda av det amerikanska utrikesdepartementet (Department of State) och Department of Homeland Security. Den amerikanska kongressen ändrade lagstiftningen om programmet för viseringsundantag den 18 december 2015. Enligt de nya bestämmelserna måste i allmänhet resenärer från länder som deltar i programmet för viseringsundantag från och med den 21 januari 2016 11 ansöka om visering och kan inte längre resa med ett elektroniskt resetillstånd (Esta) i enlighet med programmet om de är medborgare i Irak, Iran, Syrien eller Sudan (dvs. om de har dubbelt medborgarskap), eller om de befann sig i dessa länder eller i Libyen, Somalia eller Jemen den 1 mars 2011 eller har befunnit sig där vid någon senare tidpunkt. Denna lag påverkar potentiellt alla medlemsstater som deltar i programmet för viseringsundantag. Ingen av medlemsstaterna som deltar i programmet för viseringsundantag underrättade kommissionen om dessa förändringar i programmet inom 30 dagar efter genomförandet i enlighet med artikel 1.4 a i förordningen. Den nya lagen innebär även förändringar med avseende på resedokument: Från och med den 1 april 2016 får endast resenärer som har ett biometriskt pass resa utan visering. Dessa förändringar i programmet för viseringsundantag har inneburit nya reserestriktioner för medborgare i länder som deltar i programmet. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uttryckte vid flera tillfällen EU:s oro rörande de nya åtgärderna i den amerikanska lagstiftningen till kongressen och den amerikanska administrationen, och uppmanade USA att tillämpa lagen på ett flexibelt sätt för att begränsa de negativa följderna för resenärer från EU med ärligt uppsåt 12. Som svar på denna oro och i enlighet med lagstiftningens bestämmelser 13 10 Avtal om utbyte av information om kända eller misstänkta terrorister, avtal om utökat samarbete samt förebyggande och bekämpning av grov brottslighet. 11 Resenärer till Libyen, Somalia och Jemen kan få sina Esta-tillstånd indragna vid inresestället men tillåts ändå resa in i USA. Från och med april månad kommer uppgifter om tidigare resor till dessa länder anges i Estaformuläret. Innehavare av dubbla medborgarskap som är medborgare i länder som deltar i programmet för viseringsundantag och även i Libyen, Somalia eller Jemen får för närvarande fortfarande resa med Esta-tillstånd. 12 En debattartikel signerad chefen för EU:s delegation i Washington och ambassadörerna i USA för alla EU:s medlemsstater publicerades i kongressens blogg på webbplatsen The Hill den 14 december 2015 (http://thehill.com/blogs/congress-blog/foreign-policy/262999-what-the-visa-waiver-program-means-to-europe). 5

beslutade den amerikanska regeringen att i vissa fall inte tillämpa lagstiftningen på vissa personkategorier 14, utöver de undantag som uttryckligen fastställs i lagstiftningen (t.ex. militär personal och regeringspersonal som reser i tjänsten). Esta-blanketten ändrades i enlighet med detta och låter nu sökande som anser att de tillhör dessa kategorier att lämna ytterligare information, varefter de amerikanska myndigheterna fattar beslut från fall till fall rörande deras rätt till Esta-tillstånd. Viseringskravet gäller fortsatt för bulgariska, kroatiska, cypriotiska, polska och rumänska medborgare. När det gäller att uppnå fullständig ömsesidighet rörande undantag från viseringskravet för de fem berörda medlemsstaterna har kommissionen sedan länge uttryckt uppfattningen att det inte skulle innebära en ökad migrations- eller säkerhetsrisk för USA att bevilja undantag från viseringskravet för medborgarna i dessa fem länder. Kommissionen kommer därför att uppmuntra USA att överväga, som ett första och omedelbart steg, en åtgärd liknande den kanadensiska utökningen av det elektroniska resetillståndet till bulgariska och rumänska lågriskresenärer dvs. att medborgare i dessa fem länder som lagligen har använt en visering till USA under de senaste tio åren ska kunna beviljas Esta-tillstånd och om möjligt ta initiativ till lagstiftning i detta avseende. Dessutom kommer kommissionen att uppmuntra USA att överväga de lagstiftningsinitiativ som lagts fram, framför allt Jobs Originating through Launching Travel Act of 2015 15. Parallellt med att diskutera fullständig ömsesidighet rörande viseringar kommer kommissionen att fortsätta övervaka genomförandet av ändringarna i programmet för viseringsundantag, som inför ytterligare reserestriktioner för medborgare i länder som deltar i programmet, och föra en dialog med USA för att se till att dessa förändringar tillämpas på ett sätt som begränsar de negativa följderna för resenärer från EU med ärligt uppsåt. I detta sammanhang kommer kommissionen att uppmuntra USA att överväga de lagstiftningsinitiativ som lagts fram (t.ex. Equal Protection in Travel Act of 2016 16 ) för att begränsa restriktionerna för innehavare av dubbla medborgarskap. IV. BEDÖMNING AV FÖLJDERNA AV TILLBAKADRAGANDE AV VISERINGSLÄTTNADERNA Enligt riktlinjerna för bättre lagstiftning 17 bör de följder av en lag som direkt kan fastställas och förväntas bli betydande förklaras av kommissionen för lagstiftarna så att de kan fatta ett välinformerat och bevisbaserat beslut, även om det inte finns några tillgängliga politiska alternativ för kommissionen (vilket är fallet i den aktuella situationen). a. Möjliga följder för EU-medborgarna Vid det nyligen genomförda trepartsmötet intog USA ståndpunkten att hävning av viseringslättnaden skulle leda till att landet i sin tur återinförde viseringskrav för EUmedborgare i alla medlemsstater 18. Ömsesidighetsprincipen fastställs i den amerikanska lagen om immigration och medborgarskap (avsnitt 217.2 A) 19. Som en följd av detta skulle situationen sannolikt inte förbättras för de fem berörda medlemsstaterna och skulle förvärras för alla medlemsstater som för närvarande åtnjuter rätten till viseringsfria resor till USA. 13 http://www.state.gov/r/pa/prs/ps/2016/01/251577.htm 14 Representanter för internationella organisationer, humanitära icke-statliga organisationer som reser i tjänsten, journalister och vissa grupper av affärsfolk. 15 https://www.congress.gov/bill/114th-congress/house-bill/1401 16 https://www.congress.gov/bill/114th-congress/house-bill/4380/text 17 http://ec.europa.eu/smart-regulation/guidelines/tool_5_en.htm 18 Se fotnot 1. 19 https://www.uscis.gov/iframe/ilink/docview/slb/html/slb/0-0-0-1/0-0-0-29/0-0-0-4391.html. 6

Grundat på statistik från Världsturismorganisationen (UNWTO) 20 och amerikanska handelsdepartementet 21 uppskattar kommissionen att de EU-medborgare som för närvarande åtnjuter viseringsfria resor årligen skulle behöva ansöka om minst 8 miljoner viseringar för att resa till USA. Med tanke på att viseringsavgiften ligger på 160 US-dollar och att det finns ytterligare ansökningskostnader (på runt 200 US-dollar 22 ) innebär det omkring 2,5 miljarder euro i extra kostnader för EU-medborgare/EU-företag 23. Även om ömsesidighetsprincipen inte ingår i Kanadas viseringspolitiska ram kan det inte uteslutas att också Kanada skulle svara på liknande sätt om viseringslättnaden för kanadensiska medborgare skulle dras tillbaka. Om så skulle vara fallet uppskattar kommissionen att EU-medborgare skulle ansöka om minst 1,5 miljoner viseringar, vilket skulle innebära 375 miljoner euro 24 i extrakostnader för EU-medborgare/EU-företag 25. b. Möjlighet att behandla viseringsansökningar om viseringslättnaden dras tillbaka Nordamerika är det största ursprungslandet för internationella resenärer som anländer till EU. På grundval av statistik från UNWTO och det amerikanska handelsdepartementet uppskattar kommissionen att medlemsstaternas konsulat skulle behöva behandla omkring 10 miljoner viseringsansökningar per år bara i USA. Trots att medlemsstaterna har ett väl utbyggt nätverk med konsulat i USA (omkring 100 konsulat) behandlar dessa bara omkring 120 000 viseringsansökningar till Schengenländerna varje år. Det skulle innebära stora ansträngningar och kosta miljontals euro att etablera samarbete med externa tjänsteleverantörer, utrusta och bemanna konsulat samt köpa och/eller hyra nya lokaler. Viseringsavgiften (vanligtvis 60 euro per visering) kanske inte täcker driftskostnaderna, och än mindre förberedelsekostnaderna. Flera medlemsstater skulle förmodligen behöva utfärda lika många viseringar i USA som de gör totalt i resten av världen. När det gäller Kanada skulle medlemsstaterna också stå inför stora utmaningar, fast i mindre omfattning. För närvarande behandlar cirka 45 konsulat 30 000 ansökningar årligen, medan det kan förväntas minst två miljoner ansökningar om undantaget från viseringskravet upphävs. Enligt förordningen ska viseringslättnaden dras tillbaka inom högst 90 dagar från den dag då den delegerade akten träder i kraft. Detta är den maximala förberedelsetiden. Denna tidsperiod är förmodligen otillräcklig för att kunna vidta alla nödvändiga åtgärder (inklusive kostnadstäckning) för att behandla en massiv ökning av antalet viseringsansökningar och samtidigt följa bestämmelserna i EU:s lagstiftning (t.ex. med avseende på tidsfrister för tidsbokning, handläggningstid). Förutom avsaknaden av lämpliga lokaler för att ta emot så många personer som ansöker om visering, avsaknaden av den samarbetsnivå som krävs med externa tjänsteleverantörer och bristen på utbildad konsulatpersonal och lokalt anställda skulle ökningen av ansökningarna också påverka it-stödet för behandling av viseringarna. I detta avseende skulle den centrala komponenten i informationssystemet för viseringar (VIS) och dess system för biometrisk matchning eventuellt kunna bära den ytterligare bördan på 20 http://www.e-unwto.org/toc/unwtotfb/current 21 http://travel.trade.gov/outreachpages/inbound.general_information.inbound_overview.asp 22 Bilaga 6 till Final Rule of the ESTA, s. 32289 (finns att tillgå på https://www.gpo.gov/fdsys/pkg/fr-2015-06- 08/pdf/2015-13919.pdf). 23 I jämförelse betalar viseringsfria resenärer till USA 14 US-dollar för det elektroniska resetillståndet (giltigt i två år). 24 Om hänsyn tas till viseringsavgiften på 100 kanadensiska dollar och under förutsättning att de indirekta kostnaderna kan anses vara jämförbara med kostnaderna för ansökningar om visering till USA. 25 I jämförelse betalar viseringsfria resenärer till Kanada 7 kanadensiska dollar för det elektroniska resetillståndet (giltigt i upp till fem år). 7

kort sikt (högst ett år), men den skulle snabbt behöva utökas. Förutom infrastrukturaspekter har de beräknade kostnaderna internt uppskattats till att vara i storleksordningen minst 20 25 miljoner euro. Flera medlemsstater skulle också behöva uppgradera sina nationella system och öka kapaciteten i sin kommunikationsinfrastruktur mellan de centrala och nationella systemen. På kort sikt kan det på grund av det ökade antalet ansökningar och förfrågningar vid gränserna förväntas längre svarstider (sökningar, biometrisk matchning). Tillbakadragen viseringslättnad skulle också ha en betydande inverkan på gränsbevakningstjänstemännen och på infrastrukturen vid de yttre gränserna på grund av att viseringarna för fler resenärerskulle behöva kontrolleras, i likhet med deras fingeravtryck. Detta skulle kräva ytterligare personal, omorganisering/omstrukturering av arbetsflödet och en uppgradering av infrastrukturen, i synnerhet på större flygplatser, vilket skulle medföra betydande kostnader. Inte ens för Brunei kan man utesluta tillämpningsproblem, trots att kommissionen förväntar sig mycket få viseringsansökningar från bruneiska medborgare. Endast två medlemsstater har beskickningar och utfärdar viseringar i landet. Därför skulle andra medlemsstater behöva ingå representationsavtal med dem så att de som ansöker om visering inte skulle behöva resa till Singapore och/eller Kuala Lumpur för att lämna in ansökan. Det skulle eventuellt bli nödvändigt att uppgradera dessa medlemsstaters konsulat (lokaler, personal, it-utrustning) även för utfärdande av ett begränsat antal viseringar. Sammanfattningsvis anser kommissionen att det är högst osannolikt att medlemsstaterna skulle kunna behandla det ökade antalet viseringsansökningar i enlighet med viseringskodexen inom 90 dagar efter det att den delegerade akten träder i kraft. Sökande skulle därför drabbas av långa väntetider för att boka tid och för handläggning av deras viseringsansökningar. En viktig faktor som skulle kunna göra att många skulle välja att resa till ett land utanför EU är dessutom det arbete och de merkostnader det innebär att resa till den behöriga medlemsstatens närmaste konsulat/externa tjänsteleverantör för att lämna in ansökan. I USA är till exempel konsulaten koncentrerade till östkusten och Kalifornien. Därför är det rimligt att förvänta sig att ett tillbakadragande av viseringslättnaden skulle minska antalet resenärer från Kanada och USA (och även från Brunei), vilket skulle leda till betydande ekonomiska förluster för EU. c. Ekonomiska konsekvenser Utöver följderna för EU-medborgarna och tillämpningssvårigheterna bör även en betydande inverkan på en lång rad politiska områden/sektorer beaktas. På turistområdet skulle nordamerikanska besökare lätt kunna välja andra resmål framför EU. Bokningar görs ofta strax innan den planerade resan, så potentiella besökare skulle sannolikt inte boka resor till Europa om de oroade sig för att inte kunna få viseringen i tid. En möjlig minskning av antalet amerikanska/kanadensiska turister till EU med 5 % vilket anses vara lågt räknat skulle motsvara en förlust på 1,8 miljarder euro för EU:s turistnäring 26. Tillbakadragen viseringslättnad skulle naturligtvis leda till betydande förluster för luftfartsindustrin, däribland för stora europeiska luftfartsföretag och större europeiska navflygplatser. När det gäller intäkter från turistnäringen kan det förutsättas att de medlemsstater som påverkas mest, som kan komma att drabbas av de största ekonomiska 26 Denna bedömning bygger på en undersökning från 2013 om de potentiella följderna av förenklade viseringsförfaranden på sex andra stora målmarknader. Enligt denna undersökning uppskattade resebyråpersonal att de skulle sälja minst 20 % fler resor om resor till Schengenområdet skulle vara viseringsfria. Att kräva viseringar av kanadensiska/amerikanska medborgare skulle ha motsatt effekt men i mindre skala. (http://ec.europa.eu/growth/tools-databases/newsroom/cf/itemdetail.cfm?item_id=7005&lang=en) 8

förlusterna (och även tillämpningskostnaderna), skulle vara Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien, Grekland och Nederländerna. Turistnäringen i de fem medlemsstater vars medborgare fortfarande behöver visering för att besöka Kanada och/eller USA skulle dessutom också påverkas negativt. Brunei har varit en konstruktiv partner i internationella forum. Stora framsteg har gjorts i förhandlingarna om ett partnerskaps- och samarbetsavtal. Brunei har en liten befolkning men är ett av världens rikaste länder. Ekonomin är öppen och mycket beroende av internationell handel, och handelsbalansen mellan EU och Brunei är i hög grad till EU:s fördel. Ett tillbakadragande av viseringslättnaden skulle troligen få negativa följder även för turism- och affärsförbindelserna med Brunei. d. Påverkan på de externa förbindelserna Vad gäller externa förbindelser (inklusive handel) skulle följderna bli betydande. År 2016 är mycket viktigt för förbindelserna mellan EU och Kanada eftersom det utgör fyrtioårsjubileet för vårt formella samarbete. EU vill gärna stärka det redan utmärkta samarbetet med Kanada ytterligare, främst när det gäller utrikespolitiska frågor och säkerhetsfrågor och genom ett skyndsamt undertecknande och genomförande av det strategiska partnerskapsavtalet och det övergripande avtalet om ekonomi och handel. Nästa toppmöte mellan EU och Kanada hösten 2016 bör utgöra inledningen på ett nytt och mer aktivt kapitel i förbindelserna mellan EU och Kanada i och med undertecknandet av båda dessa avtal. Ett temporärt tillbakadragande av viseringslättnaden för kanadensiska medborgare skulle överlag ha en mycket negativ inverkan på det positiva samarbetsklimatet, och skulle kunna äventyra ett problemfritt ingående av dessa viktiga avtal. Djupet och bredden på det strategiska partnerskapet mellan EU och Förenta staterna saknar motstycke. Det har blomstrat i mer än sextio år och har en stabil grund i gemensamma värderingar. Tillsammans har EU och USA de mest omfattande bilaterala handels- och investeringsförbindelserna i världen och förhandlingarna om ett transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar (TTIP) som nu nått ett avgörande skede skulle kunna äventyras av ett temporärt tillbakadragande av viseringslättnaden. EU och USA arbetar varje dag sida vid sida för att bygga en säkrare, mer demokratisk och mer välmående värld. Samarbete på området rättsliga och inrikes frågor, där medborgarnas säkerhet garanteras samtidigt som rörligheten underlättas, har alltid prioriterats högt på båda sidorna av Atlanten. Ett upphävande skulle generellt förväntas påverka det transatlantiska samarbetet negativt. Samarbetet är av avgörande betydelse för säkerheten och välfärden för människorna på båda kontinenterna, och detta vid en tidpunkt då det är viktigare än någonsin att vi intensifierar våra gemensamma ansträngningar. Följderna för våra externa förbindelser med två strategiska partner under ett år då viktiga avtal på handelsområdet befinner sig i ett avgörande skede eller bör ingås skulle således vara betydande. V. SLUTSATS Kommissionen välkomnar den fullständiga ömsesidighet som har uppnåtts med Japan i fråga om undantag från viseringskrav. Kommissionen noterar att fullständig ömsesidighet rörande undantag från viseringskrav ännu inte har uppnåtts med Brunei, men på grundval av kontakterna under senare tid förväntar sig kommissionen att detta kommer att uppnås i och med det officiella meddelandet i slutet av april 2016. 9

Vad gäller Kanada och Förenta staterna noterar kommissionen att fullständig ömsesidighet rörande viseringar ännu inte har uppnåtts. Kommissionen kommer därför att försöka driva igenom fullständig ömsesidighet rörande viseringar med dessa två länder. Kommissionen uppmanar Kanada och Förenta staterna att visa sitt engagemang genom att vidta konkreta åtgärder för att uppnå fullständig ömsesidighet rörande viseringar för alla de 28 medlemsstaterna i Europeiska unionen. Vad gäller den nuvarande ömsesidighetsmekanismen uppmanar kommissionen Europaparlamentet och rådet att skyndsamt inleda diskussioner och inta en ståndpunkt rörande den lämpligaste vägen framåt, mot bakgrund av den bedömning som tillhandahålls i detta meddelande. Europaparlamentet och rådet uppmanas att informera kommissionen om sina respektive ståndpunkter senast den 12 juli 2016. 10