FM-system, till vilken nytta?

FM-system, till vilken nytta? En litteraturstudie om FM-systemets nytta för grundskoleelever med lätt till grav hörselnedsättning FM systems in practice - Useful or not? A review about the use of FM-systems for elementary students with mild to severe hearing loss. Klas Johansson & Terese Loberg Örebro universitet, Institutionen för hälsovetenskap och medicin Hörselvetenskap Hörselvetenskap C, Examensarbete 15 hp Vårterminen 2013 Sammanfattning Bakgrund: FM-system används för att förbättra taluppfattning i svåra lyssningsmiljöer. Systemet kan förbättra signal- brusförhållandet med upp till 25 db, och kan användas både av elever med och utan hörselnedsättning. De varianter som finns är personligt FM-system och FM-högtalarsystem. FM-system kan liksom hörapparaten inte återskapa en normal hörselfunktion, däremot kan systemet möjliggöra en god taluppfattning i brus, samt reducera de negativa konsekvenserna av lång efterklangstid och långt lyssningsavstånd. Syfte: Syftet med studien är att undersöka nyttan med FM-system för grundskoleelever med lätt till grav hörselnedsättning gällande taluppfattning och skolprestationer. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes. Resultat: FM-system ger statistiskt signifikanta förbättringar i taluppfattning för grundskoleelever med lätt till grav hörselnedsättning. Resultaten tyder på att FMhögtalarsystem förbättrar taluppfattning även för elever utan hörselnedsättning. Användning av FM-system kan ge upphov till förbättringar i skolprestationer. FM-system med en mikrofon underlättar inte möjligheten att höra klasskamrater, utan endast läraren. Slutsatser: FM-system är till stor nytta för grundskoleelever med hörselnedsättning i skolmiljö. Med stöd av vetenskapliga artiklar rekommenderas systemet för användning i skolan. Författarnas slutsatser är dock att för få studier är utförda på FM-systemets nytta för grundskoleelever. Författarna vill därför uppmuntra forskare att utföra nya studier inom ämnet. Sökord: FM-system, hörselnedsättning, hörseltekniska hjälpmedel, skola, taluppfattning.

Örebro universitet Inst. för hälsovetenskap och medicin Examensarbete i Hörselvetenskap Vt. 2013 Arbetets art: Examensarbete omfattande 15 högskolepoäng, C-nivå, inom ramen för Audionomprogrammet, 180 högskolepoäng. Författare: Klas Johansson & Terese Loberg Handledare: Susanne Köbler Datum: 2013-06-27 Antal sidor: 38 Arbetsfördelning Arbetsfördelningen har varit lika mellan författarna. Tack! Vi vill tacka vår handledare Susanne Köbler som med god ämneskompetens väglett oss under hela arbetets gång, samt Simon Eklund som bidragit med produktkompetens och litteratur. Vi vill även rikta ett tack till de som korrekturläst vårt arbete.

Innehållsförteckning 1. Inledning...1 2. Bakgrund...2 2.1 Konduktiv hörselnedsättning...2 2.2 Sensorineural hörselnedsättning...2 2.3 Konsekvenser av hörselnedsättning...3 2.4 Varför är det svårt att höra i ett klassrum?...3 2.5 Ljudnivåer i svenska klassrum...4 2.6 Dålig ljudmiljö påverkar inlärning...5 2.7 Hörapparatens begränsningar i att förbättra SNR...5 2.8 Syftet med hörseltekniska hjälpmedel...6 2.9 FM-systemet...6 2.10 Återgivning och bandbredd...7 2.11 Mikrofoner...8 2.12 Personligt FM-system...9 2.13 FM-högtalarsystem...9 2.14 För- och nackdelar med FM-system...10 3. Syfte...11 4. Frågeställningar...11 5. Metod...11 5.1 Datainsamling...12 5.2 Inklusions- och exklusionskriterier...14 5.3 Analys...14 5.4 Forskningsetiska frågor...15 6. Resultat...15 6.1 Skillnaden i taluppfattning med FM-system för elever med lätt till grav hörselnedsättning...15 6.2 FM-systems påverkan på resultat/prestationer i klassrummet...22 6.3 Elevers åsikter om FM-systemet...23 7. Diskussion...24 7.1 Metoddiskussion...24 7.2 Resultatdiskussion...25 7.3 Slutsatser...32 8. Referenser...33 Bilaga 1: Checklista. Bilaga 2: Artikelmatris.

Assistive Listening Device Ordlista Samlingsbegrepp på hörseltekniska hjälpmedel (Dillon, 2001). BKB Taluppfattningstest som består av verkliga ord. Testet innehåller meningar med nyckelord som ger poäng för rätt svar. Poängen räknas ut som andel korrekta svar (Kenworthy, Klee & Tharpe, 1990). CHILD - Children s Home Inventory for Listening Difficulties Frågeformulär som utvärderar barns svåra lyssningssituationer i hemmet (Anderson & Smaldino, n.d.). COW- Children's Outcome Worksheets Ett bedömningsformulär om elevers prestationer i skolan som utvärderar de problemområden som anses vara relevanta för elevens, förälderns eller lärarens behov (Williams, 2004). CROS Ett hörhjälpmedel för personer med unilateral grav hörselnedsättning/dövhet som används för att överföra signaler från den hörselskadade/döva sidan till den hörande (Dillon, 2001). FM evaluation questionnaire Paccioretti, Pichora-Fuller, Usher och Grotkowski (1997) skapade detta frågeformulär för att utvärdera nyttan med FM-system med headset för elevers skolprestationer. HATS Hearing assistance technology systems Samlingsbegrepp på hörseltekniska hjälpmedel, inklusive hörapparaten (Thibodeau, 2009). HINT- Hearing in noise test Taluppfattningstest som används för att hitta det signal- brusförhållande där patienten uppfattar 50 % av talmaterialet (Thibodeau, 2007).

HTT- Hörtröskel för tal Taluppfattningstest med tvåstaviga ord (spondéer) som används för att hitta den nivå där patienten uppfattar 50 % av talmaterialet. Utförs med eller utan maskering (SAME, 2004). IR-system, Infraröd sändning Hörseltekniskt hjälpmedel som sänder infrarött ljus liknande FM-systemets radiovågor (Dillon, 2001). NARA II - Neale Analysis of Reading Ability Ett tal- och läsförståelse test för elever mellan 6 12 år (GL assesment, 2012). Nonsense Syllable test Taluppfattningstest bestående av enstaviga nonsensord, vilket är påhittade ord som inte existerar i tal- eller skriftspråk (Thibodeau, 2007). SIFTER- Screening instrument for targeting educational risk. Ett bedömningsformulär där elevers skolprestation utvärderas på en 5-gradig skala. Utvärderar fem områden: skolresultat, uppmärksamhet, kommunikation, deltagande i klassen och skolbeteenden (Wray, Flexer & Vaccaro, 1997). Eleven kan bli godkänd, godkänd på marginalen eller underkänd i varje kategori (Paccioretti, Pichora-Fuller, Usher & Grotkowski, 1997). Det finns även SIFTER för barn mellan 3-6 år Preschool SIFTER (Langlan, Sockalingam, Caissie & Kreisman, 2009).

1. Inledning Enligt hörselskadades riksförbund [HRF] (2007a) upplever ca 1,1 miljoner svenskar att de har nedsatt hörsel, av dessa är ca 10 000 barn/ungdomar mellan 0-20 år (HRF, 2007b). 84 % av dessa barn går integrerade i vanlig kommunal skola med elever utan hörselnedsättning. Problemet med dessa klassrum är att de inte alltid tillgodoser den hörselskadade elevens behov vad gäller ljudmiljö, och främjar därför inte elevens förutsättningar till god inlärning (HRF, 2007b). Kunskapen om hörselskadade elevers behov är bristande och eleverna får inte alltid de akustiska och hörseltekniska förutsättningar som de behöver för att ha samma möjligheter till inlärning som elever utan hörselnedsättning. Denna problematik beskrivs av HRF, där skolelever med hörselnedsättning skrev boken bananer är bättre än att äta kola - en vädjan till politiker för bättre akustiska och hörseltekniska förutsättningar i skolan (HRF, 2007c). Enligt HRF har ca 40 % av alla högstadieelever med hörselnedsättning inte tillgång till hörseltekniska hjälpmedel. HRF:s undersökningar visar dessutom att hörselskadade elever i integrerade klasser har sämre skolresultat än jämnåriga elever. En undersökning gjord av HRF visade att en femtedel av alla niondeklassare med hörselnedsättning i integrerad klass har underkänt i kärnämnena. Resultatet kan jämföras med ungdomar utan hörselnedsättning där endast en tiondel av alla niondeklassare är underkända i kärnämnena (HRF, 2007a). Konsekvensen av att så stor andel elever med hörselnedsättning blir underkända i kärnämnena är att de får svårigheter att komma in på gymnasiet, samt på högskoleutbildningar. Bristen på vidareutbildning resulterar i att eleverna får svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Dessa konsekvenser drabbar även samhället, då personer med hörselnedsättning är överrepresenterade bland långtidsarbetslösa (HRF, 2004). Hörsteltekniska hjälpmedel är ett samlingsbegrepp för förstärkningssystem, vars uppgift är att underlätta taluppfattning i ljudmiljöer med störande buller, samt vid långa lyssningsavstånd. Ett exempel på dessa system är FM-systemet (Holmes, Saxon & Kaplan, 2000). Grundtanken med ett FM-system är att fånga upp talsignalen vid talarens mun, där den är som starkast med hjälp av en mikrofon. Talsignalen sänds sedan vidare till lyssnaren. Lyssnaren får då en klarare talsignal som inte påverkats av bakgrundsbullret. Enligt Gustafsson (2009) ger FMsystemet en förbättrad ljudkvalitet för lyssnaren, vilket är en förutsättning för att elever med hörselnedsättning ska ha möjlighet att följa med i undervisningen (Gustafsson, 2009). 1

Utöver FM-systemet finns det andra hörseltekniska hjälpmedel så som IR-system och slingsystem, som också kan underlätta taluppfattning i skolmiljö. För att elever med hörselnedsättning ska ha möjlighet att följa med i undervisningen är det också viktigt med god akustik, bra pedagogik och klasser med få elever (Gustafsson, 2009). Författarna kommer dock i denna uppsats endast beröra ämnet FM-system i skolmiljö. 2. Bakgrund 2.1 Konduktiv Hörselnedsättning En konduktiv hörselnedsättning innebär skador på ytterörat eller mellanörat. Exempel på dessa skador är perforerad trumhinna, skadade eller missbildade hörselben samt mikroti (avsaknat/ missbildat ytteröra). Konduktiv hörselnedsättning innebär att ljudvågor dämpas i styrka på väg in till innerörat, vilket leder till en hörselnedsättning av varierande grad. Konsekvenserna av konduktiv hörselnedsättning kan till viss del korrigeras med hörapparat, men det kan fortfarande vara problematiskt att höra i bullriga ljudmiljöer (Gustafsson, 2009). 2.2 Sensorineural hörselnedsättning Enligt Smeds och Leijon (2000) är den vanligaste orsaken till hörselnedsättning skador i innerörat, så kallad sensorineural hörselnedsättning (Smeds & Leijon, 2000). En sensorineural hörselnedsättning innebär en skada på hårcellerna på basilarmembranet i cochlean. De skadade hårcellerna kan då inte längre skicka nervimpulser till hjärnan när de blir stimulerade av ljud, vilket leder till en hörselnedsättning av varierande grad (Castillo & Roland, 2007). Vid en sensorineural hörselnedsättning reduceras förmågan att avgöra ljudets riktning (riktningshörsel), samt möjligheten att undertrycka störande bakgrundsljud, vid samtal i bullrig ljudmiljö (Gustafsson, 2009). Riktningshörsel, tids- och frekvensupplösningsförmåga tillhör positiva faktorer av det binaurala hörandet (fördelarna med att hjärnan kombinerar signaler från båda öronen) vid en sensorineural hörselnedsättning reduceras dessa förmågor (Allen, 2007). Reducerad frekvensupplösningsförmåga innebär att det vid samtal i en miljö med störande bakgrundsljud blir svårt att sortera talljudet från bullret. Bullret maskerar då talljuden och det blir svårt att uppfatta vad samtalspartnern säger, samt att ljudupplevelsen blir förvrängd. Vid sensorineural hörselnedsättning reduceras även tidsupplösningsförmågan, vilket leder till att starka ljud som buller maskerar svaga ljud som talljud, när de presenteras omedelbart före eller efter varandra i tid. Även bristen på denna förmåga leder till att buller 2

maskerar bort betydelsefulla talljud och därför påverkas personen med nedsatt hörsel mer av störande bakgrundsljud än vad personen utan hörselnedsättning gör (Gustafsson, 2009). 2.3 Konsekvenser av hörselnedsättning Den gemensamma konsekvensen av konduktiv och sensorineural hörselnedsättning är försämrade hörtrösklar. Konsekvenserna av reducerad frekvens- och tidsupplösningsförmåga leder till ett ökat behov av ett bättre signal- brusförhållande (SNR). Ett positivt SNR innebär att talsignalen är starkare än bullret, ett negativt SNR innebär att talsignalen är svagare än bullret. Vuxna med hörselnedsättning behöver ett SNR på 10 db bättre än vuxna utan hörselnedsättning (Gustafsson, 2009). Barn med hörselnedsättning behöver ett SNR som är upp till 15 db bättre jämfört med vuxna utan hörselnedsättning, vilket resulterar i att barnet kräver ytterligare förbättring på 5 db (Arlinger, 1999; Crandell, Smaldino, Lewis & Kreisman, 2002). Om barnet dessutom har ett annat modersmål än svenska behövs ytterligare 5 db, alltså ett förhållande som är 20 db bättre än för en vuxen utan hörselnedsättning (Arlinger, 1999). Skillnader mellan barn och vuxnas taluppfattning i brus kan även ses för personer utan hörselnedsättning, där barnet kräver ett 5 db bättre SNR till skillnad från en vuxen (Gustafsson, 2009). 2.4 Varför är det svårt att höra i ett klassrum? De vanligaste situationerna där personer med hörselnedsättning upplever att det är svårt att höra är i miljöer med hög brusnivå, lång efterklangstid eller vid placering långt ifrån talaren (Crandell et al., 2002). I klassrum finns det olika typer av bakgrundsbuller som stör taluppfattningen (Gustafsson, 2009). Ross (1992) definierar buller som allt oönskat ljud. Bakgrundsbuller i ett klassrum kan orsakas av elever som småpratar, brus från datorer, ventilationssystem samt skrapande ljud från stolar. Forskning har visat att talbuller och skrapande stolar kan ge upphov till ljudnivåer mellan 50 och 70 db(a). För en lyssnare upplevs många gånger talljud som den största störkällan för taluppfattning (Gustafsson, 2009). En ytterligare faktor som påverkar möjligheten att höra i ett klassrum är avståndet till talaren. I ett klassrum sitter inte alla elever lika nära talaren, vilket resulterar i att vissa elever hör talaren sämre än andra. Detta kan förklaras med hjälp av avståndslagen, vilket innebär att vid varje avståndsfördubbling från talaren, minskar ljudtrycksnivån med 6 db (Crandell et al., 3

2002; Gustafsson, 2009; Ross, 1992). Skillnaden i ljudnivå mellan eleven som sitter en meter från läraren och den elev som sitter fyra meter från läraren är 12 db (Gustafsson, 2009). En förminskning med 8-10 db upplevs av lyssnaren som en halvering av ljudstyrkan. Det innebär att eleven som sitter fyra meter från läraren upplever talet hälften så starkt som eleven längre fram (HRF, 2005). En annan faktor som försämrar lyssningsförhållanden för de elever som sitter längre bort från talaren är efterklangstiden. När en talare talar reflekteras ljudvågor på väggar/föremål i ett klassrum, vilket ger upphov till att efterklang kan uppstå. En del av ljudvågen absorberas av väggarna/föremålen medan resterande ljudvågor reflekteras vidare i rummet. Reflektionerna av talsignalen interfererar därefter med andra ljudkällor som också reflekterats i klassrummet (Ricketts & Dittberner, 2002). För att mäta efterklang i ett rum beräknas efterklangstid, genom att mäta tiden det tar i sekunder för signalens intensitetsnivå att minska med 60 db efter att ljudkällan tystnat (Ross, 1992). Konsekvensen av lång efterklang är att talljuden i en mening inte hinner släckas ut innan nästa ljud presenteras, vilket innebär att talljuden maskerar varandra. Lång efterklang uppstår främst i rum med hårda och släta väggar då dessa inte absorberar ljud effektivt (Gustafsson, 2009). Vid kort efterklang är det lättare att uppfatta tal, då det finns mindre reflekterande ljud som kan maskera den önskade signalen. Redan vid efterklangstider på 0,3-0,4 sekunder kan försämringar ses i taluppfattningsförmågan för personer med hörselnedsättning. Personer utan hörselnedsättning klarar efterklangstider upp till 1,2 sekunder innan deras taluppfattning försämras. För att reducera effekterna av efterklangstid är det viktigt att fånga upp talsignalen direkt vid talarens mun, vilket kan göras med hjälp av en mikrofon som sänder signalen till lyssnaren (Ross, 1992). 2.5 Ljudnivåer i svenska klassrum Ljudnivån för normalstarkt tal då eleven sitter ca en meter från talaren är uppmätt till omkring 68 db(a). Ljudnivåer i svenska klassrum är uppmätta till mellan 50-70 db(a). Om ljudnivån i klassrummet och talarens röst är enligt ovanstående värden resulterar det i att tal- och bullersignalen emellanåt håller samma ljudnivå, vilket genererar ett SNR på omkring 0 db. Ett SNR på 0 db innebär en näst intill omöjlig lyssningssituation för en person med hörselnedsättning. För att ha en god taluppfattning är det viktigt att talsignalen är starkare än bullersignalen (Gustafsson, 2009). Socialstyrelsen anger att förutsättningarna för att en person utan hörselnedsättning ska ha god taluppfattning är att ljudnivån för bakgrundsbuller inte är starkare än 35dB(A), det vill säga ett SNR på +33 db, om talaren talar motsvarande 68 db(a). I en skolmiljö för personer utan hörselnedsättning menar Socialstyrelsen att ljudnivån 4

bör minska ytterligare 5 db till max 30 db(a), för att skapa goda förutsättningar för inlärning (Socialstyrelsen, 2008). För personer med hörselnedsättning är rekommendationen att störande bakgrundsljud inte får överstiga 25 db(a), för att eleven ska kunna uppfatta tal bra i skolmiljön. Gränsen är ca 25-45 db(a) lägre än hur ljudnivån ser ut i dagens svenska klassrum (Gustafsson, 2009; Socialstyrelsen, 2008). 2.6 Dålig ljudmiljö påverkar inlärning En forskningsstudie om ljudmiljöns inverkan på inlärning visar att god inlärning kräver att eleven inte bara hör vad som sägs, utan också att informationen blivit mottagen utan större hörselansträngning (Ljung, 2010). Detta stöds även av Socialstyrelsen, som skriver att dålig ljudmiljö och buller stör koncentrationsförmågan och möjligheten att uppfatta tal. Bullrets inverkan på koncentrationsförmågan leder till reducerad inlärning. Utöver detta leder också buller till mer stress och trötthet, då eleven måste anstränga sig mer för att höra. Den ökade ansträngningen bidrar till att elevens minnesförmåga reduceras, vilket medför att information lätt glöms bort. Alla dessa faktorer påverkar prestationer i skolan (Socialstyrelsen, 2008). 2.7 Hörapparatens begränsningar i att förbättra SNR En hörapparat underlättar taluppfattningen i många situationer för en person med hörselnedsättning. Dock har hörapparaten sina begränsningar i att sortera bort störande bakgrundsljud, samt anpassa sig till långa lyssningsavstånd. I dessa situationer är hörapparatens teknik begränsad, och underlättar inte lyssningssituationen tillräckligt bra för att personen med hörselnedsättning ska uppfatta tal. Hörapparatens begränsningar gör att personer med hörselnedsättning i vissa situationer är i behov av hörseltekniska hjälpmedel i kombination med hörapparat (Schafer & Sweeney, 2012). I hörapparaten finns endast en teknik som i forskning visat statistiskt signifikanta förbättringar i SNR och taluppfattning i brus, denna teknik är riktverkande mikrofoner. Riktverkande mikrofoner tar upp ljud framifrån och dämpar ljud från andra riktningar (Bentler & Wu, 2009). Enligt Gustafsson (2009) kan riktverkande mikrofoner förbättra SNR med 2-3 db. Bentler och Wu (2009) skriver att hörapparatanvändare föredrar hörapparater med riktverkan jämfört med rundupptagande mikrofoner när de ska samtala i brus. Tekniken har sina begränsningar då SNR enbart kan förbättras när talet presenteras framifrån och bruset presenteras från sidorna/ bakom lyssnaren. Enligt Bentler och Wu (2009) motsvarar denna lyssningssituation endast en fjärdedel av de vardagliga lyssningssituationerna. En ytterligare begränsning är att tekniken inte fungerar bra vid lång efterklangstid, samt i miljöer med bakgrundsbrus. Vid lång 5

efterklangstid får riktmikrofonen svårt att sortera tal från brus då reflektioner av ljudet bidrar till att bruset presenteras framifrån. 2.8 Syftet med hörseltekniska hjälpmedel I de situationer där hörapparaten inte är tillräckligt behjälplig är personer med hörselnedsättning i behov av ytterligare hörseltekniska hjälpmedel i kombination med hörapparat/hörlurar för att underlätta lyssningssituationen. Hörseltekniska hjälpmedel är system som är avsedda att förbättra SNR i svåra lyssningssituationer (ASHA, 2013). Hörseltekniska hjälpmedel förmedlar både tal- och icke talsignaler till lyssnaren (Thibodeau, 2009). 2.9 FM-systemet Ett exempel på hörseltekniska hjälpmedel är FM-systemet. Syftet med FM-system är att förbättra SNR för att möjliggöra god taluppfattning i brus, samt minimera efterklangstiden för lyssnaren. Det finns två varianter av FM-system: personligt FM-system och FMhögtalarsystem (Crandell et al., 2002). Systemen fångar upp talsignalen där den är som starkast vid talarens mun genom att använda en mikrofon kombinerat med en FM-sändare. FM-sändaren överför talsignalen via radiovågor till en FM-mottagare (Gustafsson, 2009). Sändaren består av en antenn och en omvandlare samt en mikrofon. Sändarens antenn skickar radiovågor till mottagarens antenn. Mottagaren är antingen kopplad till en hörapparat, ett par hörlurar eller högtalare som levererar signalen till FM-användaren (Thibodeau, 1992). Målet med systemet är att talsignalen ska dominera över bullret och att ett positivt SNR ska skapas, där lyssnaren hör talsignalen mer än bullret. Enligt Gustafsson kan FM-systemet förbättra SNR med upp till 25 db (Gustafsson, 2009). När en person talar i mikrofonen omvandlas talsignalen från en akustisk till en elektrisk signal i en omvandlare som sitter i sändaren (Thibodeau, 1992). Den elektriska signalen transporteras vidare till sändarens antenn som skapar ett elektromagnetiskt fällt, som i sin tur skapar radiovågor. Radiovågen som FMsystemet använder sig av består av en bärvåg som moduleras genom att radiovågen fluktuerar i frekvensled. Detta medför att vågen bär med sig vibrationsmönster av ljud. Radiovågorna sänds ut från antennen i alla riktningar och blir svagare vid längre avstånd från antennen. När mottagarantennen tagit emot radiovågen tas bärvågen bort och kvar är endast vibrationsmönstret. För att undvika att mottagaren fångar upp signaler från andra radiosystem finns ett filter i mottagaren som endast fångar upp inställda bärfrekvenser. I mottagaren förstärks och ändras den frekvensmodulerade signalen om till den ursprungliga elektriska 6

signalen (Boothroyd, 1992). Signalbearbetningen för förstärkningen i mottagaren kan se olika ut. Signalbearbetningen kan antingen vara fixerad eller adaptiv. Den fixerade signalbearbetningen förstärker FM-signalen konstant med 10 db, denna förstärkning kan justeras i mottagaren. Den adaptiva signalbearbetningen arbetar på samma sätt som den fixerade upp till den nivå där bakgrundsbruset överskrider 57 db. Vid denna nivå ökas förstärkningen successivt för att säkerställa ett positivt SNR. Talsignalen kan maximalt förstärkas 24 db med den adaptiva signalbehandlingen (Thibodeau, 2010). Efter att mottagaren förstärkt den elektriska signalen omvandlas den återigen till en akustisk signal i en omvandlare. Den akustiska signalen förmedlas då till lyssnaren (Thibodeau, 1992). Personer som inte använder systemet störs inte av sändningen då det mänskliga örat inte kan höra de elektromagnetiska vibrationerna mellan molekylerna i luften som FM-systemet sänder (Boothroyd, 1992). 2.10 Återgivning och bandbredd FM-systemet är inte det enda systemet som sänder radiovågor, därför finns det strikta restriktioner på vilka frekvenser som får användas. Federal Communication Commission (FCC) har beslutat om vilka frekvenser som hörseltekniska hjälpmedel får sända på i USA. Dessa frekvenser är 72-76 MHz samt 216-217 MHz (Boothroyd, 1992; Crandell et al., 2002; Lewis, 2008). Anledningen till att vissa frekvensband är strängt förbjudna är att de kan störa flygplanens navigation och radiokommunikation (Boothroyd, 1992). I Sverige används främst frekvenserna mellan 169,4-169,8 MHz för hörseltekniska hjälpmedel (Post- och telestyrelsen, n.d.). Gustafsson (2009) skriver att även frekvensbanden 40, 200 och 800 MHz används i Sverige. I dagens teknik används främst frekvensbanden omkring 200 MHz då dessa band är relativt strömsnåla. Frekvensområdet omkring 800 MHz används även då frekvensbandet möjliggör ett stort urval av kanaler. Frekvensområdet kring 40 MHz används mer sällan, då detta frekvensband är mer störningskänsligt för annan apparatur (Gustafsson, 2009). Eftersom frekvensområdet är begränsat har tillverkarna av de hörseltekniska systemen delat in frekvenserna i ett antal kanaler, för att ha flera sändningsalternativ i samma byggnad. Kanalerna kan delas in i bredbandiga eller smalbandiga kanaler. De bredbandiga kanalerna sänder på ett större frekvensområde och ger bättre ljudkvalitet. Nackdelen med de bredbandiga kanalerna är att endast ett fåtal kanaler ryms. De smalbandiga kanalerna sänder på ett mindre frekvensområde, vilket resulterar i att de kan delas in i fler kanaler. Nackdelen 7

med de smalbandiga kanalerna är att ljudkvaliteten försämras. Det är viktigt att inte blanda kanalerna då bredbandiga kanaler kan störa upp till fyra stycken smalbandiga kanaler. De flesta tillverkare har valt att dela in frekvensområdet i 32 smalbandiga kanaler, för att möjliggöra att flera FM-system ska kunna användas i samma byggnad (Boothroyd, 1992). 2.11 Mikrofoner Mikrofoner i ett FM-system kan vara antingen riktverkande eller rundupptagande. Skillnaden mellan mikrofonerna är hur de tar upp omgivningsljud (Thibodeau, 1992). Den rundupptagande mikrofonen tar upp lika mycket ljud från alla riktningar, medan den riktverkande mikrofonen endast tar upp ljud från vissa riktningar (Thompson, 2002). FM-systemets sändare och mikrofon kan bäras på olika sätt. Ett alternativ är att läraren fäster en mikrofon i kläderna, 10-15 cm från munnen. Mikrofonen kan bäras med eller utan sladd. I varianten med sladd är antennen vanligen inbyggd i sladden. Det finns olika alternativa mikrofoner att använda till FM-systemet (Thibodeau, 1992). De mikrofoner som finns att tillgå är boom-mikrofon, mygga, handhållen mikrofon och bänkmikrofon. Skillnaden mellan mikrofonerna är att de fångar upp talsignalen där den är olika stark, eftersom de placeras på olika avstånd från talarens mun. Boom-mikrofonen är den mikrofon som placeras närmast munnen (liknande ett headset), och fångar upp talsignalen där den är omkring 90 db(a). Den ger därför bäst ljudkvalitet. Myggmikrofoner kan fästas med klipps på kläderna eller via en halskrok, och fångar upp talsignalen där den är runt 80 db(a). Den mikrofon som placeras längst ifrån munnen är bänkmikrofonen, som fångar upp talsignalen där den är omkring 75 db(a) (Gustafsson, 2009). Den handhållna mikrofonen kan variera i storlek och skickas runt mellan olika talare i klassrummet. Vid gruppdiskussioner som sker kring ett bord kan även en konferensmikrofon användas. Denna mikrofon är rundupptagande och placeras mitt på bordet för att fånga upp de olika talarnas röster (Thibodeau, 1992). Vissa typer av mottagare har möjligheten att ta emot signaler från flera sändare, vilket gör det möjligt att koppla flera mikrofoner till mottagaren. Det innebär att både lärare och elever kan använda mikrofoner i klassrummet. Vanligtvis är då lärarens mikrofon inställd som huvudmikrofon, vilket innebär att lärarens talsignal prioriteras framför elevernas (Schafer & Wolfe, 2010). FM-systemet frekvensmodulerar talsignaler, som förs över till en bärfrekvens. Talets amplitud styr hur brett frekvensomfång som FM-signalen använder sig av. Eftersom frekvensomfånget är begränsat, innebär detta att endast talstimuli inom ett visst amplitudomfång kan sändas vidare till mottagaren på den förbestämda frekvensen. Om talaren talar med mycket stark röst 8

så att amplituden blir hög, kan detta resultera i att frekvensomfånget inte räcker till, vilket innebär att talet sänds på intilliggande frekvenser. Konsekvensen blir att elever som använder FM-system på intilliggande frekvenser i byggnaden kan störas. För att förhindra denna konsekvens finns inbyggd mikrofonkompression i alla FM-system, som hindrar att ljud med hög amplitud sänder på intilliggande frekvenser. Det är därför meningslöst att skrika i mikrofonen då kompressionen hindrar signalen från att bli för vid. Om ljudnivån anses vara för låg kan förstärkningen justeras på mottagaren för att uppnå en komfortabel ljudnivå. Knäpunkten där kompressionen tar vid bestäms av tillverkaren. Det är viktigt att knäpunkten inte är inställd för lågt då det resulterar i att mikrofonens känslighet ökar när talaren är tyst, vilket medför att störande omgivningsljud blir förstärkta (Boothroyd, 1992). 2.12 Personligt FM-system Ett personligt FM-system består av en trådlös mikrofon/sändare som placeras nära talarens mun. Systemet sänder FM-signaler till en mottagare. FM-mottagaren kopplas antingen till en hörapparat eller till ett par hörlurar. Hörapparaten kan kopplas till mottagaren via en direktkoppling med sladd eller via en halsslinga. Utöver dessa alternativ kan en audiosko med en inbyggd mottagare kopplas direkt på hörapparaten. Dessa kopplingar kräver att hörapparaten är utrustad med T-läge (Crandell et al., 2002). Efter installation av ett personligt FM-system är det viktigt att mäta mottagarens utnivå, för att säkerställa att FM-signalen är starkare än hörapparatens utsignal. Detta görs genom att mäta och jämföra utsignalen från hörapparaten jämfört med FM-systemet kopplat till hörapparaten vid samma innivå (Thibodeau, 2009). När kurvorna jämförs är det viktigt att de följer varandra för att ge användaren en väl hörbar talsignal på en komfortabel nivå (Seewald & Moodie, 1992). Vid användning av personliga FM-system är det viktigt att elever med hörselnedsättning använder FM + M- läge, för att eleven ska ha möjlighet att höra sin egen röst. En ytterligare fördel med att använda hörapparatens mikrofonläge i kombination med FM-systemet, är att eleven kan höra de andra eleverna i klassen. Nackdelen med att använda M-läge är att omgivningsljud kan bli störande för eleven och då bör eleven byta till enbart FM-läget (Schafer & Wolfe, 2010). Räckvidden för personliga FM-system är beräknat vara mellan 5-40 meter, beroende på omgivningsmiljön och typ av mottagare (Gustafsson, 2009). 2.13 FM-högtalarsystem FM-högtalarsystem består av fristående högtalare som placeras i rummet. Talaren använder en mikrofon som sänder talsignalen via radiovågor till en mottagare, som sänder signalen 9

vidare till högtalarna (Crandell et al., 2002; Lewis, 2008 ). Systemets sändare kan även kopplas till annan apparatur såsom tv och radio. Högtalarna kan vara portabla eller permanent placerade. Det vanligaste högtalarsystemet består av fyra fristående högtalare. Högtalarna kan fästas i taket, placeras vid/på väggarna eller på elevens bänk (skrivbordshögtalare). Placeringen av högtalarna anpassas beroende på klassrummets utseende och typ av undervisningsform. Vid gruppundervisning används vanligen tre till fyra högtalare som placeras på olika väggar för att skapa ett surround ljud. Om syftet med systemet är att endast den hörselskadade eleven i klassen ska använda förstärkningen, används en högtalare som oftast placeras på elevens bänk. I mindre klasser räcker det oftast att använda en till två högtalare. Ett högtalarsystem kan förbättra talstimuli med 8-10 db, vilket kan skapa ett positivt SNR. Denna förbättring är dock inte tillräcklig i en mycket bullrig ljudmiljö med lång efterklangstid (Crandell et al., 2002). 2.14 För- och nackdelar med FM-system Fördelarna med FM-system är att flera system kan användas samtidigt i samma byggnad, under förutsättning att de är inställda att sända på olika bärfrekvenser. Tack vare filtret i mottagaren kan systemet ställas in på en specifik kanal, vilket innebär att mottagaren fångar upp frekvenser inom ett visst område. Om två signaler presenteras på samma bärfrekvens fångar FM-systemet upp den starkaste signalen, vilket medför att den svagare signalen blir helt reducerad. Nackdelarna med FM-system är att om flera system ska användas i samma skola räcker ibland inte frekvenskanalerna till. I sådana situationer måste två system sända på samma kanal, vilket kan resultera i att eleven hör FM-signalen som sänds från ett annat rum. För att undvika att eleven hör fel information kan läraren stänga av mikrofonen när han/hon inte pratar, men låta sändaren vara på när systemet inte används. Ett annat alternativ är att läraren ber eleven byta till M-läge, när läraren inte talar (Boothroyd, 1992). En ytterligare nackdel är att FM-system är känsliga för långa metallföremål i byggnader. Långa metallföremål kan förstärka signalen från en FM-sändare i ett annat rum och störa ut den önskade signalen för eleven. Eleven hör då information från ett annat rum. Om det förekommer metallföremål i klassrummet där FM-systemet används kan metallen reflektera och störa ut den elektromagnetiska vågen. Detta medför att vissa platser i rummet inte får någon FM-signal, och att eleven endast hör brus på dessa platser (Dillon, 2001). Den främsta fördelen med ett personligt FM-system är att det är portabelt och lätt att förflytta mellan olika klassrum. Systemet kan användas både inomhus och utomhus. Nackdelen med 10

personligt FM-system är att användaren kan uppleva det som krävande och stigmatiserande att be olika talare använda mikrofonen (Crandell et al., 2002). Fördelar med högtalarsystemet är att det kan användas även av elever som inte använder hörapparat eller headset. Därför är systemet också behjälpligt när hörapparaten inte fungerar (Crandell et al., 2002). Den största fördelen till skillnad från personligt FM-system är att högtalarsystemet förbättrar SNR för hela klassen, därför behöver inte den hörselskadade eleven känna sig annorlunda (Crandell et al., 2002; Lewis, 2008). En ekonomisk fördel med högtalarsystemet är att det resulterar i en lägre kostnad räknat per student, i jämförelse med det personliga systemet (Lewis, 2008). Nackdelen med högtalarsystemet är att det kan återkoppla i små klassrum på grund av reflekterande ytor. Systemen är ofta svåra att förflytta mellan olika rum, och ljud kan bli för starka för personer med hyperakusi (ljudöverkänslighet) (Crandell et al., 2002). 3. Syfte Syftet med studien är att undersöka nyttan med FM-system för grundskoleelever med lätt till grav hörselnedsättning gällande taluppfattning och skolprestationer. 4. Frågeställningar Vad är skillnaden mellan att använda FM-system i kombination med hörapparat mot att endast använda hörapparat för elever med lätt till grav hörselnedsättning gällande taluppfattning? Vad är skillnaden mellan att använda FM-system mot att inte ha hörseltekniskt hjälpmedel för elever med lätt hörselnedsättning gällande taluppfattning? Vilka skillnader finns mellan personligt FM-system och FM-högtalarsystem gällande taluppfattning? Hur påverkar personligt FM-system och FM-högtalarsystem elevers prestationer i skolmiljö? Vad tycker elever om att använda FM-system? 5. Metod Författarna har utfört en systematisk litteraturstudie, där vetenskapliga artiklar har granskats för att söka svar på frågeställningarna. Artiklarna har kvalitetsbedömts av författarna från låg 11

hög kvalitet enligt checklistan för kvantitativa studier av Forsberg och Wengström (2008) (se bilaga 1). Vetenskapliga artiklar av medel eller hög kvalitet har inkluderats. Litteratursökningar gjordes under arbetets gång och resulterade i 84 utvalda artiklar. De artiklar vars abstrakt innehöll något av författarnas sökord valdes ut. Efter en översiktlig granskning av studiernas metod gjordes urval 1 där 41 artiklar valdes ut, som var i enlighet med författarnas syfte och frågeställningar. De utvalda artiklarna lästes översiktligt. Efter denna genomgång gjordes urval 2 där studier som främst handlade om cochleaimplantat, (central) auditory processing disorder, vuxna och personer utan hörselnedsättning exkluderades. Studier som endast testade taluppfattning med FM-system, och inte jämförde resultatet med taluppfattningsresultat utan FM-system exkluderades. Även litteraturstudier exkluderades. Urval 2 resulterade i nio artiklar som lästes i sin helhet. Då litteratursökningen gav få relevanta artiklar valde författarna att inkludera tre studier gjorda på grundskoleelever, där även förskolebarn med hörselnedsättning deltog. Författarna valde även att inkludera grundskoleelever med hörselnedsättning som gick i integrerade klasser, därför deltog elever utan hörselnedsättning i två studier. Trots författarnas inriktning på skolmiljö inkluderades ett forskningsmoment ur en av studierna, som undersökte FM-system i barnets hemmiljö CHILD. Forskningsmomentet inkluderades då författarna ansåg att barn ställs inför flera av dessa situationer även i skolmiljö. 5.1 Datainsamling För att söka de vetenskapliga artiklarna har författarna använt databaser som fanns tillgängliga via Örebros universitetsbibliotek. Databaserna CINAHL, ERIC (Ebsco), Google Scholar, Pubmed, Scopus och Summon användes. Sökorden som användes var: amplification system, assistive listening device, benefit, child, classroom, FM, FM amplification, FM system, hearing aid, hearing assistive technology system, hearing technology, school, sensorineural, speech perception, speech recognition och student. Sökorden användes i olika kombinationer. Författarna använde även de booleska termerna AND och NOT. NOT användes för att exkludera cochleaimplantat och auditory processing disorder. Ett stort antal av artiklarna hittades i flera av databaserna. Ett försök att finna fler artiklar gjordes genom att granska referenslistor från de vetenskapliga artiklar som hittades, detta gjordes utan resultat. 12

Tabell 1. Antal träffar per sökning i databaserna. Några artiklar återfanns i flera olika databaser, dessa artiklar redovisades endast i kolumnen granskade i den databas de påträffades första gången. Databas Sökord Antal träffar Granskade Urval 1 CINAHL Amplification systems AND Hearing aid 23 6 6 0 CINAHL Amplification systems classroom 12 7 6 1 CINAHL FM amplification AND child 9 4 3 0 CINAHL FM AND classroom 22 5 4 1 CINAHL FM system AND Hearing aid 12 1 1 0 Urval 2 CINAHL FM system NOT auditory processing disorders NOT Cochlear implant 20 1 1 0 CINAHL FM system 147 0 0 0 CINAHL FM system AND benefit 16 0 0 0 CINAHL Hearing assistive technology system 25 2 2 0 CINAHL Assistive listening device 23 1 0 0 CINAHL FM AND school 21 1 0 0 CINAHL Hearing technology AND school 66 1 0 0 ERIC (Ebsco) Amplification systems AND classroom AND FM 5 1 1 1 ERIC (Ebsco) FM system 56 1 0 0 ERIC (Ebsco) FM amplification and classroom 14 0 0 0 ERIC (Ebsco) FM-system AND classroom 17 0 0 0 ERIC (Ebsco) Hearing assistive technology system AND FM 12 0 0 0 ERIC (Ebsco) FM-system 38 6 0 0 ERIC (Ebsco) Assistive listening device 74 0 0 0 ERIC (Ebsco) FM system AND benefit 26 0 0 0 PUBMED Amplification systems classrom 14 1 1 0 PUBMED Benefit FM-system 14 0 0 0 PUBMED FM amplification AND child 21 0 0 0 PUBMED FM system AND child 76 3 0 0 PUBMED FM amplification AND school 23 1 0 0 13

PUBMED FM system AND classroom 15 1 1 0 PUBMED FM system hearing aids 23 1 1 0 Scopus amplification systems classroom 38 6 6 2 Scopus FM-system AND child 54 0 0 0 Scopus Assistive listening device 116 0 0 0 Scopus FM system AND benefit 52 2 1 1 Scopus FM system AND child AND clasroom 24 1 1 0 Scopus FM-system AND child AND school 30 1 0 0 Scopus Hearing assistive technology AND FM 15 1 1 0 Google Scholar speech perception benefits FM 16100 12 2 2 Summon Assistive Hearing Technologies students 564 8 1 0 Summon Speech recognition children sensorineural 326 9 2 1 5.2 Inklusions- och exklusionskriterier Inklusionskriterier var experimentella studier, alternativt enkätstudier av medel eller hög kvalitet som svarade på syftet, skrivna på svenska eller engelska. Åldersspannet på artiklarna bestämdes från 1990-2013. Exklusionskriterier var studier som enbart innefattade elever med cochleaimplantat, auditory processing disorder, personer utan hörselnedsättning samt studier gjorda på vuxna. 5.3 Analys De utvalda vetenskapliga artiklarna analyserades utifrån frågeställningarna. Författarna läste artiklarna i sin helhet, sammanställde relevanta resultat och drog egna slutsatser. De nio artiklar som ingår i litteraturstudien är presenterade i en artikelmatris (se bilaga 1), samt i resultatdelen. Författarna har gemensamt dragit slutsatser och diskuterat resultaten från artiklarna, vilket presenteras i diskussionsdelen. Artiklarna analyserades utifrån ett hermeneutiskt perspektiv, då syftet med studien var att undersöka artiklar som belyser nyttan med FM-system för grundskoleelever med hörselnedsättning. 14

I det hermeneutiska perspektivet är det centrala att tolka texter för att få en förståelse av ämnet (Kvale & Brinkmann, 2010). Den hermeneutiska traditionen kan delas in i två olika delmetoder: deduktivt och induktivt perspektiv. Författarna utgick från det induktiva perspektivet där det centrala är att få en samlad förståelse utifrån de artiklar som granskats, och där tolkningen av texterna växer fram efterhand (Sohlberg & Sohlberg, 2009). Inom den hermeneutiska metoden är det av stor vikt att ha kunskap om forskarens förförståelse om ämnet, då det påverkar tolkningen av materialet. I författarnas fall innebar det att ta hänsyn till om ett hörapparatföretag utfört studien, då deras förförståelse kan påverka vinklingen av studieresultatet. De metodiska frågor som är centrala inom hermeneutiken är vad, var, hur och varför. Dessa frågor utgick författarna ifrån när texterna granskades och arbetet skrevs (Forsberg & Wengström, 2008). 5.4 Forskningsetiska frågor Då metoden var en systematisk litteraturstudie har författarna inte ställts inför några forskningsetiska problem. Författarnas mål var att tillgodose de forskningsetiska kraven genom att främst använda artiklar som fått tillstånd från en forskningsetisk kommitté, alternativt studier där det tydligt framgick att forskarna gjort etiska överväganden. Dock har dessa kriterier inte presenterats i alla artiklar som granskats. För att få en mångfald av artiklar har författarna därför ändå valt att inkludera dessa studier. Även artiklar som innehöll negativa aspekter om FM-systemet har granskats och redovisats. 6. Resultat 6.1 Skillnaden i taluppfattning med FM-system för elever med lätt till grav hörselnedsättning 6.1.1 Vad är skillnaden mellan att använda FM-system mot att använda hörapparat gällande taluppfattning för elever med lätt till grav hörselnedsättning? Flera forskare har gjort studier där de har undersökt skillnader i taluppfattning med och utan FM-system för elever med hörapparat. För att undersöka skillnaden i taluppfattning har forskarna använt sig av HINT- listor, NARA II eller ett taluppfattningstest med tonade och otonade konsonanter. Testerna har utförts i klassrum med och utan FM-system. Talstimuli har presenterats via högtalare. I en studie har forskarna även använt enkäten CHILD, som fyllts i av eleven och föräldern. 15

Andersson och Goldstein (2004) undersökte skillnader i taluppfattning mellan endast hörapparat jämfört med tre förstärkningssystem i kombination med hörapparat, för åtta hörapparatanvändande grundskoleelever. Sju elever hade den analoga hörapparaten Phonak Nova Forte 3 och en elev hade digitala Widex C19. Systemen som testades i studien var personligt FM, portabelt FM med skrivbordshögtalare och ett IR-system. Det personliga FMsystemet var Phonak Microlink med en ML7 sändare och en ML4 mottagare, alternativt MLX FM (till digital hörapparat). Det portabla FM-systemet var från Lightspeed technologies, modell LES 390 Desktop soundpak. Resultaten från Andersson och Goldstein (2004) gav grunden till ett nytt forskningsprojekt 2005. Denna gång ville de inkludera elever med gravare hörselnedsättningar i studien, annars var huvudsyftet med studien detsamma. Samma förstärkningssystem som i den första studien användes. Studien bestod av tre olika experiment med totalt 28 elever. Eleverna fick delta i ett av experimenten, och blev indelade efter grad av hörselnedsättning. Mätmetoderna var samma som i den första studien. I det första experimentet fick sju av åtta elever byta ut sina personliga hörapparater till att använda analoga Phonak Nova Forte 3, en deltagare behöll sin personliga digitala Widex C19. I det andra experimentet använde alla elever sina personliga analoga Phonak Novo Forte 3 hörapparater (Andersson, Goldstein, Colodzin & Iglehart, 2005). Resultatet av studie 1 och studie 2 (experiment 1) ger exakt samma medelvärde för taluppfattning. Forskarna är otydliga med att redogöra om resultaten som redovisas egentligen är en och samma undersökning, eller om de verkligen har fått samma resultat vid två tester. Eftersom studierna inkluderar exakt lika många barn, i samma åldrar och med samma hörapparatmodell utgår författarna från att resultatet i studie 2 (experiment 1) är direkt tagna från studie 1. Författarna har därför valt att redovisa resultaten som en studie. Tabell 2. Resultaten av HINT- listorna för de båda studierna. Hörtekniska hjälpmedel Medelvärde av taluppfattningsresultat Studie 1 & studie 2 (experiment 1) Endast hörapparat 82,4% Personligt FM-system med hörapparat 94,4 % Portabelt FM-skrivbordshögtalarsystem med 93,5 % hörapparat Studie 2 (Experiment 2) Endast hörapparat 87,3 % Personligt FM-system med hörapparat 92,6 % Portabelt FM-skrivbordshögtalarsystem med 92,4 % hörapparat 16

Medelvärdena från studie 1 visar att de båda FM-systemen förbättrade taluppfattningen med upp till 12 procentenheter, jämfört med endast hörapparat. Statistiska beräkningar i studie 1 visade en statistiskt signifikant skillnad för taluppfattning mellan hörapparaten jämfört med de båda FM-systemen, där FM-systemen gav bättre resultat. De elever som fick störst förbättring i taluppfattning med det personliga FM-systemet i studie 1 var de två elever med de mest grava hörselnedsättningarna. Dessa elever fick en förbättring på 24 procentenheter, jämfört med enbart hörapparat (Andersson & Goldstein, 2004; Andersson et al., 2005). Vid studie 2 (experiment 2) förbättrades medelvärdet för taluppfattning med FM-systemet 5,3 procentenheter, jämfört med endast hörapparat. Statistiska beräkningar visade en statistiskt signifikant skillnad mellan att använda något av FM-systemen, mot att endast ha hörapparat. Däremot fann forskarna ingen statistiskt signifikant skillnad mellan det personliga FMsystemet eller FM-skrivbordshögtalarsystemet (Andersson et al., 2005). I båda studierna noterade forskarna att eleverna svarade snabbare och med mindre ansträngning med det personliga FM-systemet jämfört med skrivbordshögtalarsystemet. Detta påverkade inte resultatet i taluppfattningstesterna (Andersson & Goldstein, 2004; Andersson et al., 2005). Även resultatet från Pittman, Lewis, Hoover och Stelmachowicz (1999) visade att taluppfattningstester med FM-system ger bättre resultat än taluppfattningstester med hörapparat. Till skillnad från Andersson och Goldstein (2004) samt Andersson et al. (2005) undersökte de inte skillnader mellan enbart hörapparat och FM-system, utan jämförde olika FM- och hörapparat kombinationer. I studien deltog elva grundskoleelever. I det första momentet i studien simulerade forskarna hur elever hör en lärare som bär FM-mikrofon. I momentet presenterades tal framifrån, via en FM-sändare kopplat till en högtalare. Forskarna fick följande resultat: när MT-läge (hörapparatmikrofon och FM-system) användes bilateralt fick eleverna ett medelvärde på 73,7 % vid taltestet, när de använde MT-läge unilateralt och T-läge (FM) på det kontralaterala örat fick de ett medelvärde på 78,0 %. Den sista kombinationen var T-läge unilateralt och M-läge på det kontralaterala örat och det gav medelvärdet 74,6 %. Taluppfattningsresultaten jämfördes med ett andra moment, där forskarna simulerade hur FM- användare hör klasskamrater som talar utan FM-mikrofon. I momentet presenterades tal snett bakifrån från en högtalare, som inte var utrustad med en FMsändare. I denna situation fick eleverna medelvärdet 51,0 %, när de använde MT-läge bilateralt. Vid användande av MT-läge unilateralt samt T-läge på det kontralaterala örat fick eleverna medelvärdet 50,8 %. När eleverna använde M-läge unilateralt och T-läge på det 17

kontralaterala örat fick de medelvärdet 55,2 %. Resultaten från de båda momenten jämfördes sedan. Statistiska beräkningar gav signifikanta förbättringar när eleverna fick tal presenterat framifrån (från FM-sändaren), jämfört med när tal presenterades snett bakifrån (utan FMsändare). Statistiska beräkningar visade signifikanta förbättringar i alla tre testsituationer med tal från den simulerade läraren, jämfört med de tre testsituationerna med tal från de simulerade klasskamraterna. Forskarna fann inga statistiskt signifikanta skillnader mellan bilateral eller unilateral FM-användning. Alla deltagarna i studien använde samma digitala hörapparatmodell: Phonak Pico Forte C-2 bilateralt. I undersökningen testades de personliga FM-systemen Phonak Microvox och Phonak ear solaris (Pittman et al., 1999). Flynn, Flynn & Harvey (2004) genomförde en forskningsstudie med elva elever, där syftet var att ta reda på om FM-system förbättrar taluppfattningen för hörselskadade elever i en skolmiljö. De undersökte även vilka fördelar eleverna, lärarna och föräldrarna upplevde med FM-systemet hemma och i skolan. Under studiens gång anpassades eleverna bilateralt med Oticon Lexis, ett personligt FM-system som kopplades till elevernas personliga hörapparater. Statistiska beräkningar på resultatet av taluppfattningstestet visade en signifikant skillnad mellan hörapparaten och FM-systemet. FM-systemet gav statistiskt signifikant bättre resultat (Flynn et al., 2004). Medelvärdet av elevernas ifyllda CHILD - formulär visade en statistisk signifikant förbättring med FM-systemet till skillnad från när enbart hörapparaterna användes. Resultatet visades även när forskarna betraktade resultatet av föräldrarnas enkätsvar på CHILD - formuläret. Elevernas och föräldrarnas enkätsvar blev statistiskt signifikant mer positivt i sju av de femton situationerna med FM-systemet. De områden där forskarna fick statistiskt signifikant mer positiva svar var: vid tilltal från långt avstånd/bakifrån, i samtal i bullriga ljudmiljöer och i samtal i mindre grupp. Den situation som inte förbättrades med FM-systemet var vid tilltal i tyst rum. Resultatet av de ifyllda COW - formulären visade att föräldrarna, eleverna och lärarna upplevde att eleven hörde bättre till mycket bättre med FM-systemet, i jämförelse med när endast hörapparaten användes. De situationer som eleverna, lärarna och föräldrarna ansåg förbättrades med FMsystemet var möjligheten att höra lärarens instruktioner och höra klasskamrater vid grupparbeten och sociala aktiviteter (Flynn et al., 2004). Eriks-Brophy & Ayukawa (2000) undersökte skillnader i taluppfattning med ett FMhögtalarsystem i klassrum. Tjugo elever deltog i studien. Systemet som testades var Easy Listener sound field FM från Phonic ear corporation. För eleverna med hörselnedsättning 18