FÖRSTUDIE TILL HANDLINGSPROGRAM FÖR BRANDFÖREBYGGANDE VERKSAMHET HALLSTAHAMMAR SURAHAMMAR VÄSTERÅS

Dnr 2006/489-MBR-5 FÖRSTUDIE TILL HANDLINGSPROGRAM FÖR BRANDFÖREBYGGANDE VERKSAMHET HALLSTAHAMMAR SURAHAMMAR VÄSTERÅS - Beslutsunderlag innehållande nulägesanalys, problembeskrivning och målmeny Upprättad 2006-12-13

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 Förstudie... 2 1.1 Syfte... 2 1.2 Definitioner... 4 1.3 Omvärldsanalys... 4 1.4 Avgränsningar... 5 1.5 Konsekvensbeskrivning... 5 2 Nulägesanalys... 6 2.1 Översiktlig riskbild... 6 2.2 Skyddsfaktorer, enskildes nivå... 6 2.3 Kommunalt säkerhetsarbete idag... 7 2.4 Handlingsprogram och tillsyn... 10 2.5 Föregående mandatperiods handlingsprogram... 10 3 Problembeskrivning... 11 3.1 Metod... 11 3.2 Sannolikhet för brand vardagsolyckor... 11 3.3 Konsekvenser av brand sällan förekommande olyckor... 15 3.4 Sammanfattande riskbild... 27 4 Målmeny... 30 4.1 Inriktningsmål... 30 4.2 Produktionsmål... 31 5 Kostnad-nyttoanalys av målstyrt arbete... 36 5.1 CBA metod... 36 5.2 CBA, steg 1... 37 5.3 CBA, steg 2... 40 6 Resultat... 41 6.1 Målstyrt arbete... 41 6.2 Prioriterade områden för tillsyn... 44 7 Organisation och planering... 44 7.1 Samordna... 44 7.2 Underlätta... 45 7.3 Sota och brandskyddskontrollera... 45 7.4 Tillsyna... 45 7.5 Undersöka... 46 7.6 Målstyrt arbete enligt handlingsprogram... 46 7.7 Sammanfattning förebyggande organisation... 46 8 Resursanalys för ledning av förebyggande verksamhet... 46 9 Nomenklaturlista... 49 10 BILAGOR... 51 1

1 Förstudie 1.1 Syfte Varje kommun ska enligt lagen om skydd mot olyckor (LSO) ha ett handlingsprogram för såväl förebyggande verksamhet som räddningstjänst. Syftet med det förebyggande handlingsprogrammet är att, utifrån medborgarnas behov, utveckla det kommunala säkerhetsarbetet genom att åstadkomma samsyn i säkerhetsfrågor. Mälardalens Brand och Räddningsförbund (MBR) har genom förbundsordningen ett särskilt ansvar för medlemskommunernas brandförebyggande verksamhet och ska inför varje ny mandatperiod utarbeta ett handlingsprogram för olycksområde Bränder. Arbetet med att ta fram det brandförebyggande handlingsprogrammet sker i processinriktad arbetsform där arbetet startas med en förstudie och avslutas med ett antal målformuleringar. Genom ett antal delbeslut drivs arbetet fram med förstudien som beslutsunderlag. En politisk referensgrupp styr vilken inriktning arbetet ska ha och väljer ut vilka produktionsmål som ska föreslås. Förslag till brandförebyggande handlingsprogram presenteras slutligen i en rapport som tillställs säkerhetsgruppens ordförande i respektive medlemskommun för vidare behandling. Slutrapporten har status förordad av MBR:s direktion. Beslut om vilka mål som ska gälla för mandatperioden tas av kommunfullmäktige i respektive medlemskommun. Då beslut om handlingsprogram tagits av medlemskommunerna kan beslut om konkreta åtgärder kopplade till respektive produktionsmål tas av berörd nämnd, styrelse eller förbundsdirektion. MBR ansvarar för sammanställandet av förslag till övergripande åtgärdsplan. I åtgärdsplanen presenteras konkreta åtgärder och beslutande organ. I detta sammanhang bör det poängteras att MBR i egenskap av sakkunnig sammanställer förslag till åtgärder, men beslut om vilka konkreta åtgärder som ska genomföras under mandatperioden ska tas av berörd nämnd, styrelse eller direktion. Beslut om konkreta åtgärder föregås lämpligen av en resursanalys utförd av berörd förvaltning, bolag eller förbund. Bild 1, Den processinriktade arbetsformen. 2

Utgångspunkt för detta handlingsprogramarbete har varit att utifrån de grundläggande principer som anges i lagstiftningen formulera mål till det kommunala handlingsprogrammets avsnitt om bränder. Nedan följer en kort redogörelse över dessa grundläggande principer. Det nationella målet är enligt 1 kap 1 att skyddet mot olyckor över hela landet, med hänsyn till lokala förhållanden, ska vara tillfredsställande och likvärdigt för människors liv och hälsa samt egendom och miljö. Med utgångspunkt från detta nationella mål anges därefter kommunens och den enskildes skyldigheter. Den enskildes skyldigheter anges i 2 kap 2 där det sägs att ägare eller nyttjanderättshavare av byggnader eller andra anläggningar i skälig omfattning ska hålla utrustning för livräddning vid brand eller annan olycka och i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand. I lagens 3 kap 1-2 anges de två nationella verksamhetsmålen för kommunerna. Enligt dessa paragrafer är en kommun skyldig att se till att åtgärder vidtas för att förebygga bränder och skador till följd av bränder i syfte att skydda människors liv och hälsa samt egendom och miljö. En kommun ska också genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag. Enligt LSO 5 kap 1 ska kommunen genom tillsyn kontrollera efterlevandet av lagstiftningen. Hur kommunen fullgör sina skyldigheter inom det förebyggande området ska beskrivas i handlingsprogrammets lokala verksamhetsmål. De lokala verksamhetsmålen ska enligt handböcker brytas ner i säkerhetsmål (benämns lokalt som inriktningsmål) och prestationsmål (benämns lokalt som produktionsmål). Hur dessa mål förhåller sig till varandra kan inbördes rent hierarkiskt illustreras med följande bild: Bild 2, Illustration av hur det nationella målet och de grundläggande verksamhetsmålen bryts ner i lokala inriktnings- och produktionsmål för skadekategori liv och hälsa. 3

Syftet med denna förstudie ska således vara att sammanställa ett beslutsunderlag för ett handlingsprogram som, med utgångspunkt från denna hierarkiska ordning, ska beskriva målsättningen med: - kommunens förebyggande arbete mot bränder som om kan orsaka skador på människors liv och hälsa, egendom och i miljön (LSO 3 kap 1, 2 kap 2) - kommunens rådgivande verksamhet (LSO 3 kap 2) Förstudien ska ge en översiktlig bild av medlemskommunernas risker med avseende på bränder. Förstudien ska också beskriva det säkerhetsarbete som idag bedrivs inom kommunala förvaltningar, bolag och kommunalförbund. Syftet med förstudien är också att beskriva processarbetet inklusive de delbeslut som tagits under processens olika skeden. 1.2 Definitioner Arbetsgruppen förordar att den nomenklatur som tillämpas i Räddningsverkets (SRV) handböcker om handlingsprogram också ska tillämpas i det lokala handlingsprogramarbetet. Västerås stadsledning beslutade emellertid att för föregående mandatperiods handlingsprogram skulle en annan nomenklatur tillämpas. Arbetsgruppen har därför valt att tillämpa samma nomenklatur som gällde för föregående mandatperiods handlingsprogram. Om medlemskommunerna fattar beslut om att istället tillämpa nationell nomenklatur så kan den lokalt tillämpade enkelt översättas med hjälp av matrisen nedan. Lokal Nationell Definition benämning benämning Inriktningsmål Säkerhetsmål Anger VAD som önskas uppnås resultatet HOS MEDBORGARNA, och VAR man önskar uppnå detta resultat. Uttrycks som minskade skador eller önskad förändring av skyddsnivån inom ett specifikt område. Presenteras i handlingsprogrammet. Produktionsmål Prestationsmål Anger kvantitativt HUR inriktningsmålet skall uppnås, dvs. ett resultat som ska uppnås för att tillgodose inriktningsmålet. Presenteras i handlingsprogrammet. Åtgärd Prestationer Handlingar som anger HUR produktionsmålet ska uppnås utförs direkt mot målgruppen i syfte att förbättra skyddsnivån. Klargör VEM som ska utföra åtgärden och HUR samverkan ska ske. Presenteras i särskilt dokument Åtgärdsplan. Aktivitet Aktivitet Anger handlingar som utförs internt inom organisationen i syfte att underlätta beslutade åtgärder. Beslutas om inom berörd organisation. För övrig nomenklatur hänvisas till den nomenklaturlista som redovisas i kapitel 9, sidan 49. 1.3 Omvärldsanalys Det sammanlagda invånarantalet är i de tre medlemskommunerna cirka 155 000 invånare. Majoriteten av dessa, ca 133 000, bor i Västerås kommun varav drygt 107 000 i Västerås 4

tätort. I Hallstahammars kommun bor det ca 15 000 medan Surahammars kommuns invånarantal uppgår till ca 10 000 boende. En befolkningsökning kan påvisas för Västerås kommun. Motsvarande befolkningsökning kan inte påvisas för de övriga två medlemskommunerna. Nya bostadsområden planeras i de tre medlemskommunerna. Det finns planer för ökat antal bostäder i Västerås centrala delar, men det planeras även för nya områden strax utanför centralorten. I Surahammars kommun har ett 50-tal nya villatomter styckats av. Något som tidigare inte skett sedan 1992, då sex tomter styckades av. Även i Hallstahammars kommun finns planer för ökat antal bostäder. Ett ökat antal äldre utgör en väsentlig faktor att ta hänsyn till i räddningstjänstsammanhang. I slutet av 2002 var 7800 personer över 80 år boende inom MBR:s utryckningsområde. I Västerås tätort sker en omfattande exploatering av nya områden för handel, industri och spedition. Bland dessa kan särskilt västra Hacksta, norra Erikslund och Hälla syd nämnas. Studerar man olycksstatistiken i landet och för andra jämförbara räddningstjänstförbund finner man att MBR ligger inom statistiskt normala avvikelser. Några nya olyckstrender kan inte noteras. 1.4 Avgränsningar Handlingsprogrammet ska enbart beskriva hur kommunen som samhällsorganisation inom ett geografiskt område ska agera. Programmet ska genom tydliga målbeskrivningar redogöra för kommunens målsättning med det brandförebyggande och rådgivande arbetet. Vilka konkreta åtgärder som ska vidtas ska inte ingå i programmet. Konkreta åtgärder ska istället redogöras i sidodokument som benämns tillsynsplan och åtgärdsplan. Arbetet avgränsas till att enbart omfatta det skydd mot olyckor som regleras i LSO. Det innebär att medlemskommunernas målsättning med det förebyggande arbetet med avseende på extraordinära händelser inte ingår i detta arbete. 1.5 Konsekvensbeskrivning Avgränsningen innebär att målsättningar och konkreta åtgärder som kommunen ska redogöra för som enskild, dvs. där kommunen är verksam som fastighetsägare eller verksamhetsutövare, inte ska innefattas av kommande handlingsprogram. I de fall kommunen agerar som enskild gäller samma krav på kommunen som för den enskilde kommuninvånaren eller näringsidkaren. Hur kommunen i egenskap av enskild exempelvis ska bedriva systematiskt brandskyddsarbete i kommunägda fastigheter och kommundrivna verksamheter ska istället redogöras för i separata handlingar (ledningssystem) hos berörd förvaltning och bolag. Avgränsningen innebär att kommunen på ett tydligare sätt redogör för sina skyldigheter inom det kommunala ansvarsområdet enligt LSO. Avgränsningen innebär också att förstudien inte är avsedd att fungera som beslutsunderlag för den plan för hantering av extraordinära händelser som kommunen är skyldig att fastställa för varje ny mandatperiod enligt lag om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extra ordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (SFS 2006:544). 5

2 Nulägesanalys 2.1 Översiktlig riskbild Bebyggelsestrukturen i medlemskommunernas tätorter är i huvudsak grupp B-bebyggelse och lägre. I Västerås centralort är den däremot grupp A-bebyggelse och lägre. Begreppen grupp A- och B-bebyggelse är hämtade ur handlingsprogrammet för räddningstjänst. För nerkortad definition av begreppen hänvisas till nomenklaturlista i kapitel 9. I Hallstahammars centralort finns enstaka byggnader högre än 4 våningar vars utrymningsstrategi bygger på alternativ utrymning genom fönster med hjälp av MBR:s höjdfordon. I Västerås centralort finns ett stort antal sådana byggnader. Inom Västerås kommun finns byggnader för vilka MBR inte klarar av att hålla angivet produktionsmål om framkörningstid. Produktionsmål om framkörningstid redovisas i handlingsprogrammet för räddningstjänst. Inom alla medlemskommuner finns kulturhistoriskt värdefull bebyggelse där bränder bedöms kunna leda till särskilt svåra och omfattande skador. I samtliga större tätorter finns byggnader inrymmande samlingslokaler, särskilt boende för personer med vårdbehov och/eller vårdanläggningar där bränder skulle kunna leda till särskilt svåra och omfattande skador. Den samlade bilden av var bränder inträffar i medlemskommunerna ger att hälften av alla inträffade bränder i byggnader inträffar i bostäder. Studerar man skadefrekvensen bland dem som skadats eller omkommit i samband med bränder finner man att skadefallen nästan uteslutande inträffar i bostäder eller inom åldringsvården. Bland brandorsakerna dominerar anlagd brand, tekniskt fel och glömd spis. Andelen anlagda bränder varierar mellan kommunerna, men problemet är klart störst i Västerås och det kan konstateras att MBR ligger högt i förhållande till jämförbara kommuner till exempel Linköping och Sundsvall/Timrå. För fördjupad riskbildsanalys hänvisas till kapitel 3 Problembeskrivning. 2.2 Skyddsfaktorer, enskildes nivå För den enskilde är fungerande brandvarnare i bostaden det i särklass viktigaste skyddet. Enligt Räddningsverket är det, om inget annat avtalats, fastighetsägarens ansvar att köpa in och installera brandvarnare medan lägenhetsinnehavaren ska ansvara för funktionsprovning och batteribyte. En rundringning, som genomfördes 2004, bland ett antal större fastighetsägare till flerbostadshus gav att ca 70 % av lägenheterna var försedda med brandvarnare. Detta får anses vara en låg siffra med tanke på att brandvarnare i bostäder varit ett lagtolkningskrav sedan 2001. I samband med bostadshustillsyner i flerbostadshus har det dock visat sig att de siffror som fastighetsägaren angett inte överensstämmer med hur stor andel av det totala antalet lägenheter som faktiskt har en fungerande brandvarnare. Många av brandvarnarna som fastighetsägarna installerat har tagits ner. I flera fall har batteriet varit ur funktion eller tagits 6

ur. I vissa flerbostadshus var förekomsten av fungerande brandvarnare så låg som 36 %. Det kan också konstateras att det finns fastighetsägare som tagit sitt ansvar och försett samtliga lägenheter med brandvarnare samt upprättat rutiner för att upptäcka om lägenhetsinnehavarna inte gör funktionsprov. Generellt kan dock sägas att det inte finns någon anledning att tro att det idag finns brandvarnare i fler än 75 % av bostäderna. 2.3 Kommunalt säkerhetsarbete idag Kommen har enligt LSO en särskild skyldighet att se till att åtgärder vidtas för att förebygga bränder och skador till följd av bränder. Ur LSO kan fem kommunala brandförebyggande huvuduppdrag urskiljas. Kommunerna ska bedriva ett brandförebyggande arbete genom att: Samordna Underlätta Sota och brandskyddskontrollera Tillsyna Undersöka I texten nedan presenteras det kommunala säkerhetsarbetet som bedrivs idag inom respektive huvuduppdrag. 2.3.1 Samordna Kommunerna ska ta initiativ till att samordna det olycksförebyggande och skadebegränsande arbetet i kommunen. Inom den kommunala organisationen finns förutom MBR flera aktörer med ansvar för skydd mot bränder. Bland dessa kan särskilt de förvaltningar nämnas som utfärdar tillstånd enligt alkohollagstiftningen och de som utfärdar tillstånd enligt byggnadslagstiftning (plan och bygglov) och lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor. Utanför den kommunala organisationen finns också aktörer med möjlighet att påverka skyddet mot bränder. Bland dessa kan polismyndigheten och försäkringsbolag samt olika former av branschorganisationer, ideella föreningar, bostadsrättsföreningar mfl. nämnas. Begreppen samordna och samverka är nära knutna till varandra. I detta sammanhang avses med begreppen följande innebörd: Samordning - anpassa flera saker till varandra, tolkas i detta sammanhang till den samlade uppfattningen dvs. att berörda aktörer genom exempelvis remisser kontrollerar vad andra aktörer anser i ärendet och därigenom anpassar beslutet utifrån erhållna remissvar. Samverka - samarbeta, gemensamt uppträdande, tolkas i detta sammanhang till hur kommunen använder den samlade resursen inom sakområdet dvs. om den samlade kompetens används optimalt genom användandet av sakkunniga från aktörer i projektgrupper och i gemensamt handläggande av enskilda ärenden. I detta sammanhang används dock begreppet samordna även i betydelsen samverka. Syftet med det kommunala samordningsuppdraget är att skapa samsyn beträffande det brandförebyggande arbetet mellan de olika inblandade aktörerna. Nedan redovisas i vilken omfattning samordning sker idag mellan olika aktörer inom aktuellt huvuduppdrag. 7

Tabell 1, Nulägesinventering av hur medlemskommunerna hanterar det samordnande uppdraget. 2.3.2 Underlätta Kommunerna ska underlätta för den enskildes eget säkerhetsarbete och att kunna fullgöra sina skyldigheter. Nedan redovisas i vilken omfattning medlemskommunerna arbetar med detta huvuduppdrag. Tabell 2, Nulägesinventering av hur medlemskommunerna hanterar det underlättande uppdraget. 2.3.3 Sota och brandskyddskontrollera Sotning och brandskyddskontroll är ett kommunalt ansvar men kommunerna får överlåta på den enskilde fastighetsägaren att utföra sotning på den egna fastigheten om det kan ske på ett betryggande sätt. Den enskilde fastighetsägaren kan efter ansökan hos MBR medges personligt tillstånd att sota i den egna fastigheten om den sökande innehar fastställd utbildning. Sotningsverksamheten utförs av privata näringsidkare genom entreprenadavtal. Nedan redovisas hur sotningsverksamheten bedrivs i medlemskommunerna. Tabell 3, Nulägesinventering av hur medlemskommunerna hanterar sotningsverksamheten. 2.3.4 Tillsyna MBR utövar tillsyn enligt LBE och LSO i medlemskommunerna. MBR:s tillsynsverksamhet regleras i tillsynsplan. Utöver MBR:s tillsynsverksamhet finns en förvaltning i respektive medlemskommun som har en mycket viktig roll med avseende på brandsäkerhet, nämligen den förvaltning som har byggnadsnämndens uppdrag att utöva tillsyn i byggprocessen. De sk byggsamråden är en del av byggprocessen inför vilket byggnaders projekterade brandskydd bla ska beskrivas. Medlemskommunerna använder MBR som granskare av dessa handlingar i varierande omfattning. Bland medlemskommunerna utförs sk. samordnad tillsyn i varierande omfattning. Vid den samordnade tillsynen utför MBR tillsyn enligt LBE och LSO samtidigt som tillsyn enligt 8

andra lagstiftningsområden utförs av andra myndigheter samordnat vid ett tillfälle. Nedan redovisas hur tillsynsverksamheten bedrivs i medlemskommunerna. Tabell 4, Nulägesinventering av hur medlemskommunerna hanterar tillsynsuppdraget. 2.3.5 Undersöka När en räddningsinsats är avslutad ska en kommun enligt lagstiftningen se till att olyckan i skälig omfattning undersöks. I lagstiftning nämns inte detta uppdrag specifikt under förebyggande verksamhet, men i handlingsprogramarbetet betraktas ändå delar av uppdraget som ett förebyggande uppdrag eftersom det i viss mån handlar om erfarenhetsåterföring till den förebyggande verksamheten. Genom att lära sig av det som hänt ska förebyggande insatser sättas in mot specifika orsaker och förlopp. I det undersökande uppdraget ingår också att bistå åklagarmyndigheten med sakkunnigutlåtande angående brandspridning samt att agera som sakkunnigt vittne i de fall åklagarmyndigheten så begär. Nedan redovisas ingående delar i undersökningsuppdraget. Tabell 5, Nulägesinventering av hur uppdraget om undersökning hanteras. 2.3.6 Sammanfattning kommunalt säkerhetsarbete I vilken omfattning de olika aktörerna samordnar sin verksamhet och samverkar varierar. Alla tre medlemskommunerna remitterar tillståndsärenden angående brandfarliga varor och alkoholutskänkning samt planärenden till MBR. Graden av samordning varierar dock mellan medlemskommunerna. Surahammars kommun utmärker sig genom att endast i mycket begränsad omfattning anlita MBR. Polismyndigheten remitterar tillståndståndsärenden beträffande offentlig tillställning, dans och hotellverksamhet. Under de senaste åren har dock inga sådana remisser rörande verksamheter i Hallstahammar och Surahammar inkommit till MBR. Beträffande uppdraget att underlätta för den enskilde finns mycket kvar att göra. Arbete pågår med att upprätta en innehållsrik hemsida på Internet från vilken den enskilde enkelt ska kunna hämta hem information. Egensotning förekommer i Hallstahammars och Västerås kommun. Brandskyddskontroll av fasta förbränningsanordningar, rökkanaler, skorstenar, tak och anslutande byggnadsdelar samt imkanaler i restauranger och storkök utförs i varierande omfattning av kontrakterade skorstensfejarmästare. Samordnad tillsyn i lokaler med alkoholtillstånd utförs i de tre medlemskommunerna. Samordnad tillsyn i kommunala äldreboenden utförs i huvudsak i Västerås. Tillsyn enligt LBE och LSO utförs av MBR. 9

MBR bistår åklagarmyndigheten med sakkunnigutlåtande om brandspridning och agerar som sakkunnigt vittne. Inom det undersökande uppdraget utför MBR även brandutredningar. Beträffande kommunens skyldigheter i egenskap av enskild bör det i detta sammanhang särskilt betonas att det finns åtskilligt kvar att göra avseende hur de enskilda förvaltningarna och bolagen tar sitt ansvar. Det pågår exempelvis ett utvecklingsarbete beträffande SBA, men något fullgott ledningssystem finns ännu inte hos någon av medlemskommunernas förvaltningar eller bolag. 2.4 Handlingsprogram och tillsyn En kommun ska se till att åtgärder vidtas för att förebygga bränder och skador till följd av bränder. Den kommunala brandförebyggande verksamheten inriktas då lämpligen mot de målgrupper där behovet är störst och där arbetet därigenom relativt sett ger störst effekt (målstyrt arbete) samtidigt som enstaka punktinsatser bör utföras mot kända specifika objekt med låg brandsäkerhet (specifikt objektinriktat arbete) samt bland högfrekventa brandskadedrabbade objektstyper. Det målstyrda arbetet inriktas mot särskilda målgrupper. Vilka målgrupper som ska fokuseras beror på medlemskommunens riskbild. Exempel på målstyrt arbete kan vara informationskampanjer, utbildning, erfarenhetsåterföring, händelsebaserad information etc. Den kommunala brandförebyggande verksamheten kan således utövas dels genom målstyrt arbete och dels genom specifikt objektinriktat arbete. Det kommunala förebyggande handlingsprogrammet med tillhörande sidodokument behandlar framför allt hur det målstyrda arbetet ska gå till och vilka mål som ska gälla för arbetet. Det specifika objektsinriktade arbetet inriktas mot enskilda identifierade objekt med låg brandsäkerhet. Detta arbete hanteras framför allt genom tillsynsverksamheten. Tillsynsverksamhet kan bli aktuell som en åtgärd även för det målstyrda arbetet, men i huvudsak ska det målstyrda arbetet innefatta andra typer av åtgärder. Målformuleringar för det målstyrda arbetet presenteras dels i kapitel 4 Målmeny, dels i kapitel 6.1 Målstyrt arbete. Inriktning för det objektsspecifika arbetet presenteras i kapitel 6.2 Prioriterade områden för tillsyn. 2.5 Föregående mandatperiods handlingsprogram Föregående mandatperiods förebyggande handlingsprogram togs fram i projektform där MBR i egenskap av projektledare hade uppdraget att presentera ett underlag omfattande målformuleringar för det brandförebyggande arbetet till kommunernas hela förebyggande handlingsprogram. En slutrapport skickades till styrgruppen som i sin tur valde ut delar av rapporten och ändrade i de ursprungliga målformuleringarna. Det slutgiltiga handlingsprogrammet kom därför att skilja sig från det ursprungliga förslaget. Flera målformuleringar påminner mer om direkta åtgärder än mål. Dessutom förekommer direkta sakfel vilket gör att uppföljning och utvärdering i vissa fall inte är möjlig. MBR vill ta fasta på dessa brister och dra följande lärdom av tidigare arbetsform: 10

- arbetet ska liksom tidigare bedrivas i projektform men med ett processinriktat arbetssätt som en del av den politiska beslutsprocessen - alla produktionsmål ska kvantifieras av projektgruppen - åtgärder ska inte presenteras i samband med redovisning av målen - arbetet ska presenteras i två skilda dokument: förstudie och slutrapport, förstudien ska utgöra beslutsunderlag medan slutrapporten ska sammanfatta förstudien och redovisa de resultat som förstudien lett fram till - målbeskrivningen ska beskriva hur kommunen som samhällsorganisation inom ett geografiskt område ska agera, hur kommunen som enskild ska agera ska inte ingå - målbeskrivningen ska utgöra styrdokument och ingå i medlemskommunernas hela förebyggande handlingsprogram - konkreta åtgärder ska redovisas i sidodokument, exempel på sidodokument är tillsynsplan och åtgärdsplan. 3 Problembeskrivning 3.1 Metod En kommuns riskbild kan med avseende på brand beskrivas dels utifrån var bränder oftast uppstår i kommunen (sannolikhet för brand) dels utifrån antal byggnader eller anläggningar där bränder kan leda till särskilt svåra och omfattande skador (konsekvenser av brand). Den första kategorin benämns i detta sammanhang vardagsolyckor medan den andra kategorin benämns sällan förekommande olyckor. De sk. vardagsolyckorna fångar man upp genom att blicka bakåt och därigenom lära sig av det som redan har hänt, dvs. studera inträffade händelser. För sällan förekommande olyckor måste man använda en annan metodik. I det senare fallet måste man se in i framtiden. Det handlar således om att beskriva vad som kan inträffa. Här avses händelser av typen Backaplansbranden i Göteborg, Stadshotellbranden i Borås och liknande händelser där många människor skadats. I detta sammanhang är sannolikhetsvariabeln av underordnad betydelse. Riskanalys med avseende på stora händelser utförs därför utifrån ett kvalitativt betraktningssätt där bedömningar görs mot bakgrund av en samlad kunskap och erfarenhet inom brandskyddsområdet. En uppfattning om var bränder oftast uppstår i kommunen erhålls genom att studera tillgänglig insatsstatistik över utförda räddningsinsatser. Insatsstatistiken ger den sk brandfrekvensen ur vilken sannolikhetsmåttet kan hämtas. I kapitel 3.2 Sannolikhet för brand - vardagsolyckor redovisas den analys som utförts med avseende på sannolikhetsmåttet. En uppfattning om antal byggnader och anläggningar där bränder kan leda till särskilt svåra och omfattande skador erhålls genom expertbedömning. Expertbedömningar utförs mot bakgrund av kunskap och erfarenhet inom brandskyddsområdet. I kapitel 3.3 Konsekvenser av brand - sällan förekommande olyckor redovisas en sammanställning över utförd inventering av sådana objekt. 3.2 Sannolikhet för brand vardagsolyckor I detta kapitel beskrivs den metod som används för att redovisa riskbild med avseende på var bränder oftast uppstår i medlemskommunerna. Här redovisas sammanställningar av insatsstatistik inom MBR:s verksamhetsområde med avseende på mest brandfrekventa objektstyper och tätortsdelar, vanligaste brandorsaker, vad som oftast brinner, hur ofta 11

spridning skett samt var människor befinner sig och vilka människor som oftast skadas i samband med bränder. 3.2.1 Metodbeskrivning avseende sannolikhetsmåttet Den metod som används för att beskriva riskbilden med avseende på sannolikhet för brand är statistikanalys av de uppgifter som finns i de senaste fem årens insatsrapporter. En insatsrapport upprättas efter varje genomförd räddningsinsats. I viss mån analyseras även samhällsutvecklingen inom de områden där bränder är vanliga. Metoden används i syfte att söka svaren på frågorna var, hur och varför det brinner. Räddningsverket håller på att ta fram ett statistikprogram (DiDiver) som förenklar statistikarbetet väsentligt. MBR har fått möjligheten att provköra detta program i samband med handlingsprogramarbetet. Programmet ger tillgång till insatsstatistikuppgifter från samtliga Sveriges kommunala räddningstjänster. Tyvärr finns bara statistik till och med 2004 tillgänglig men kontrollkörningar har gjorts på MBR:s insatsrapporter för 2005 och inga större avvikelser har upptäckts. Analysen har nästan uteslutande inriktat sig på bränder i byggnader då detta är det i särklass största problemområdet. Jämförande körningar har gjorts med en kommun och ett kommunförbund som ansetts jämförbara med MBR. Dessa är Linköping och Sundsvall-Timrå. Vid samtliga bränder i byggnader de senaste tre åren har kartkoordinaten för olycksplatsen skrivits in i insatsrapporten. Koordinaten har sedan använts för att lägga ut bränderna på kartor i syfte att hitta områden som är mer frekvent drabbade av bränder. 3.2.2 Brandfrekvens, objektstyp och geografiska områden Larm av typen Brand i byggnad har under de senaste åren legat ganska konstant runt 160 per år. Under 2005 har antalet gått upp en del. Detta beror dock på att SOS Alarm i många fall dragit larm om brand i byggnad då de förut larmade om undersökning. Antalet brand i byggnad per 1000 invånare ligger för MBR på 4,8 medan den för riket ligger på hela 5,9. Cirka hälften av alla brand i byggnad sker i bostadshus. Om man tittar på brandfrekvensen i bostäderna inom MBR så ligger den på 2,34 bränder per 1000 invånare. Motsvarande siffra är för Linköping 2,45 för Sundsvall/Timrå 3,55 och för riket 3,35. De bränder där människor skadas eller omkommer sker i princip uteslutande i bostäder eller inom åldringsvården. En samhällstrend är dessutom att äldre med vårdbehov skall bo kvar i sina hem i allt större grad vilket ökar risken för att dessa vårdtagare skall skadas eller omkomma i en brand. Ett antal geografiska områden där brandfrekvensen är högre har hittats i Västerås. Södra Vallby, Råby och Norra Bäckby är exempel på sådana områden. Även Surahammars och Hallstahammars kommuner har en högre brandfrekvens än snittet i förbundet. 12

3.2.3 Brandorsak Riksstatistik visar att rökning är den i särklass vanligaste brandorsaken vid dödsbränder. Anlagd brand, matlagning och elfel är också relativ vanliga vid dödsbränder. Ingenting tyder på att det skulle vara annorlunda inom MBR. Anlagd brand är i särklass den vanligaste brandorsaken vid brand i byggnad inom MBR såväl som i riket. Därefter följer tekniskt fel, glömd spis och värmeöverföring, se diagram 1. Diagram 1, Brandorsak vid brand i byggnad i Västerås, Hallstahammar och Surahammar. Tittar man enbart på brand i bostad så är anlagd brand också där vanligast tätt följd av glömd spis och tekniskt fel. Därefter följer levande ljus, soteld, värmeöverföring och rökning, se diagram 2. 13

Diagram 2, Brandorsak vid brand i bostad i Västerås, Hallstahammar och Surahammar Om man ytterligare studerar bränder i bostäder och tar bort de insatser där omfattningen endast har varit rökutveckling, då dessa väldigt ofta är torrkokningar och andra tillbud som sällan leder till utvecklade bränder, är de främsta orsakerna anlagd brand, tekniskt fel, levande ljus, soteld och glömd spis, se diagram 3. Diagram 3, Brandorsak vid bostadsbränder i de fall där rökutveckling-ej brand har tagits bort. 14

En jämförelse med riket och liknande kommuner/förbund ger att MBR har väldigt höga siffror för anlagd brand. Inom MBR sticker Västerås ut ordentligt med hela 28 % anlagda bränder i byggnader och 26 % anlagda bränder i bostäder. Anlagd brand är mer än dubbelt så vanligt i flerbostadshus som i småhus. Inom åldringsvården orsakar glömd spis en stor del av bränderna (40 % mot 8 % i bostäder). Tilläggas bör att även servicehus i de flesta fall klassas som äldreboende i insatsrapporterna. Bränder i skolor är i väldigt stor utsträckning anlagda. Hälften av bränderna som inträffat under skolornas öppettid och minst 90 % av bränderna på kvällar och helger har varit anlagda. 3.2.4 Omfattning Omfattningen vid en brand kan i mycket hög utsträckning påverkas av den enskilde. Om man därför tittar på hur stor del av bränderna som vid räddningstjänstens framkomst är släckta/slocknade kan man konstatera att siffrorna för MBR är glädjande höga i förhållande till riket, 23 % mot 18 %. Det som ger den stora skillnaden är framförallt brand i industri där siffran är 37 % inom MBR mot 23 % i riket. Vid brand i bostad är siffran 16 % både i MBR och i riket. Bränder i skolor under öppettid har inom MBR inte i något fall spridit sig till annat är startföremålet medan skolbränder under icke öppettid innefattar ett eller flera rum i ca 20 % av fallen. Vid 1,7 % av bränderna i byggnader har branden spridit sig till en annan brandcell innan räddningstjänsten är på plats inom MBR såväl som i riket. 3.2.5 Skadefrekvens 45 % av dem som omkom i samband med bränder i Sverige 2005 var 65 år eller äldre. Ser man till antalet personer inom varje ålderskategori visar det sig att siffran per 10000 personer stiger avsevärt med stigande ålder. Siffran är mer än dubbelt så hög för åldersgruppen 65-79 än för gruppen 45-64. Siffrorna visar också att mer än hälften av alla som omkommer vid bränder är män. 3.3 Konsekvenser av brand sällan förekommande olyckor I detta kapitel beskrivs den metod som används för att redovisa riskbild med avseende på antal byggnader och anläggningar där bränder kan leda till särskilt svåra och omfattande skador. Här redovisas också resultatet av utförd inventering och analys samt förtydligas de begrepp som används. 3.3.1 Begreppet brandsäkerhet Sannolikhet för brands uppkomst i en byggnad eller anläggning beror dels på byggnadens tekniska utformning dels på vilken verksamhet som bedrivs. Hur stora skador som uppstår till följd av brand beror även de på byggnadens tekniska utformning och verksamhet som bedrivs men också på vilka organisatoriska och beteenderelaterade brandskyddsåtgärder som vidtagits. Skador till följd av brand kan därigenom begränsas genom förebyggande åtgärder i syfte att: - förhindra brands uppkomst, dvs. minska sannolikheten för brands uppkomst 15

- begränsa skador till följd av brand, dvs. minimera konsekvenserna av den brand som uppstått. Det brandförebyggande arbetet omfattar således åtgärder i syfte att minska såväl sannolikhet för brands uppkomst som konsekvenser av dess spridning. Dessa åtgärder kan vara av tekniskt, beteenderelaterade eller organisatoriskt slag. Ett mått på en byggnads eller anläggnings brandrisknivå kan anges genom att väga samman sannolikhet för brands uppkomst och konsekvenser av dess spridning. En byggnads eller anläggnings brandskyddsnivå kan värderas genom att studera och väga samman de tekniska, organisatoriska och beteenderelaterade brandskyddsåtgärder som vidtagits i objektet. Genom att värdera en byggnads eller anläggnings brandskyddsnivå mot dess brandrisknivå erhålls ett mått på byggnadens eller anläggningens brandsäkerhet. För byggnader eller anläggningar med låg brandsäkerhet, dvs. där brandskyddsnivån bedöms vara otillräcklig i förhållande till dess brandrisknivå, skall samhället genom tillsyn verka för att kompletterande brandskyddsåtgärder vidtas. Samhällets tillsynsverksamhet skall särskilt utövas i sådana byggnader eller anläggningar där utrymningssäkerheten kan ifrågasättas eller där brandspridningsrisk till tredje man föreligger. Materiella skador som uppstår pga intern brandspridning inom en fastighet och som därigenom enbart drabbar den enskilde fastighetsägaren och dennes nyttjanderättshavare betraktas dock inte som en uppgift för samhället att bevaka. Det åligger den enskilde att själv bevaka och förbättra sitt eget brandskydd. 3.3.2 Metodbeskrivning avseende konsekvensmåttet Den metod som används för att beskriva riskbilden med avseende på konsekvenser av brand är en översiktlig och grov screeningmetod som bygger på kvalitativa bedömningar där objekt med låg brandsäkerhet inventeras och identifieras. Metoden används i syfte att schematiskt och övergripande beskriva riskbilden i kommunen. Resultatet presenteras kvantitativt genom presentation av antal objekt med låg brandsäkerhet per olycksmiljö viktat mot kommunens storlek (invånarantal). 3.3.3 Inventering av objekt med låg brandsäkerhet Inventeringen avser objekt för vilka en brand bedöms kunna leda till särskilt svåra och omfattande skador, dvs. objekt med låg brandsäkerhet. Med andra ord en byggnad eller anläggning vars brandskyddsnivå bedöms vara låg i förhållande till dess brandrisknivå. Inventering av objekt med låg brandsäkerhet ska inte förväxlas med objekt med tillsynsanmärkning enligt LSO. För att ett objekt ska klassas som objekt med låg brandsäkerhet måste flera faktorer vägas in samtidigt som sannolikhetsfaktorn tilldelas underordnad betydelse. Avgörande för klassificering av objekt med låg brandsäkerhet är fokuserad på de konsekvenser som kan uppstå. Man kan säga att urvalet av objekt med låg brandsäkerhet sker med ett konsekvensorienterat förhållningssätt med dimensionerande skadehändelse som grund. Med dimensionerande skadehändelse avses den händelse som har den största omfattning som bedöms möjlig med hänsyn till de riskreducerande åtgärder (tekniska, organisatoriska, beteenderelaterade) som genomförts. Vid tillsyn enligt LSO styr däremot skälighetsprincipen om brandskyddsreducerande åtgärder kan krävas. Det betyder att det inte alla gånger är skäligt att kräva åtgärder med 16

dimensionerande skadehändelse som grund. Vid tillsyn enligt LSO måste större hänsyn tas till sannolikhetsfaktorn, något som alltså inte görs i samma omfattning vid klassificering av objekt med låg brandsäkerhet. En förutsättning för att ett objekt ska klassificeras som objekt med låg brandsäkerhet är dessutom att många människor vistas samtidigt i objektet, att det föreligger brandspridningsrisk till annan fastighet eller att farliga ämnen hanteras i sådan omfattning att närliggande skyddsobjekt kan komma till skada i samband med brand. Inventering av objekt med låg brandsäkerhet har utförts mot bakgrund av kunskap och erfarenhet inom brandskyddsområdet där objektsspecifik kännedom fångas upp genom intervjuer med respektive tillsynsförrättare. Utgångspunkt för inventeringen har varit samhällets säkerhetskrav avseende utrymningssäkerhet och skydd mot brandspridning till tredje man. Skador som enbart drabbar den enskilde fastighetsägarens eller dennes nyttjanderättshavares egendom har inte bedömts som tillräckligt kriterium för att klassas som objekt med låg brandsäkerhet. Det ligger i den enskildes eget intresse att bevaka och förbättra sitt brandskydd och är inte en uppgift för samhället såvida det inte handlar om kulturhistoriskt värdefull bebyggelse eller samhällsekonomiskt värdefull bebyggelse. Värdering av brandsäkerhet och identifiering av objekt med låg brandsäkerhet bygger på kvalitativa objektsspecifika bedömningar av respektive objekt. För varje objekt har brandrisknivån bedömts genom sammanvägning av sannolikhet för brands uppkomst och konsekvenser av dess spridning. För varje objekt har även brandskyddsnivån bedömts genom studie och värdering av dess tekniska, organisatoriska och beteenderelaterade brandskyddsåtgärder. Slutligen har objektets brandsäkerhet värderats genom att väga dess brandrisknivå mot dess brandskyddsnivå. Objekt vars brandskyddsnivå bedöms vara låg i förhållande till dess brandrisknivå klassas som objekt med låg brandsäkerhet. Bild nr 3 redovisar några av de ingående faktorer som bedömts vid värdering av respektive objekts brandsäkerhet. Bild nr 3, Exempel på bedömda sannolikhets- och konsekvensfaktorer samt brandskyddstermer vid objektsspecifik brandsäkerhetsvärdering. 17

3.3.3.1 Olycksmiljöer Inventering av objekt med låg brandsäkerhet har utförts för ett antal olika olycksmiljöer. Vägledande för val av olycksmiljö har varit Räddningsverkets (SRV) föreskrift om skriftlig redogörelse (SRVFS 2003:10) som kompletterats med ytterligare fyra andra olycksmiljöer. Beträffande kulturhistoriskt värdefull bebyggelse avses inte enbart byggnadsminnesmärkt eller kyrkligt kulturminnesmärkt bebyggelse utan även övrig äldre värdefull bebyggelse. De olycksmiljöer som inventerats är: 1. Vård, omsorg, kriminalvård 2. Skola, skolbarnomsorg, förskoleverksamhet 3. Hotell och andra tillfälliga boenden 4. Samlingslokaler 5. Industrier 6. Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse 7. Byggnad eller anläggning vars utformning innebär stor risk för allvarliga skador vid brand (benämns stor risk i detta dokument) 8. Övrig bebyggelse, saknar motsvarighet i SRVFS* 9. Bebyggelse med lång insatstid pga läge el byggnadshöjd, saknar motsvarighet i SRVFS* 10. Kvarter eller stadsdel med oklar flödeskapacitet hos brandpostnätet, saknar motsvarighet i SRVFS* 11. Kvarter eller stadsdel inrymmande småhusbebyggelse med otillräckligt skyddsavstånd mellan byggnader, saknar motsvarighet i SRVFS* *Notering till punkt 8: Särskilt komplicerande anläggningar som inte kan klassas bland kategori 1-7. T ex undermarksanläggningar som Torgatstunneln och Mariaberget, sammanbyggd trähusbebyggelse eller annan särskilt brandtekniskt komplicerad anläggning. *Notering till punkt 9: Bebyggelsetyp begränsar framkörningstiden. Normgivande är det kommunala handlingsprogrammet för räddningstjänst. *Notering till punkt 10: Bebyggelse- och verksamhetstyp reglerar krav avseende brandpostnätets flödeskapacitet. Normgivande är det kommunala handlingsprogrammet för räddningstjänst. *Notering till punkt 11: Normalt tillämpas åtta meters skyddsavstånd mellan byggnader för att begränsa brandspridningsrisk. Inventering avser byggnader inbördes placerade med otillräckligt skyddsavstånd. Normgivande är Boverkets byggregler. 3.3.3.2 Skadekategori Inom ramen för respektive olycksmiljö har ett antal objekt med låg brandsäkerhet identifierades. För varje olycksmiljö har tre olika skadekategorier studerats: människors liv och hälsa egendom miljö Skadekategori Människors liv och hälsa avser dödsfall eller svårt skadade människor orsakade av t ex otillräcklig utrymningssäkerhet vid snabbt brandförlopp alternativt vid sen upptäckt av brand. Egendom avser i brandspridningsrisk till tredje man. Miljö avser miljöskador till följd av brand orsakade av utflöde av förorenat släckvatten i känslig 18

naturmiljö eller spridning av särskilt giftiga brandgaser orsakade av brand i farliga ämnen eller giftiga kemikalier. 3.3.3.3 Konsekvensklass Objekt med låg brandsäkerhet definieras alltså som byggnader eller anläggningar där bränder kan leda till särskilt svåra och omfattande skador. Med begreppet omfattande skador avses för skadekategori Människors liv och hälsa och Miljö skador med omfattning minst motsvarande SRV:s konsekvensklass 4. Konsekvensklass 4 avser skador enligt: - människors liv och hälsa med minst enstaka dödsfall och flera svårt skadade - miljöskador som leder till svår sanering. Bilden nedan redovisar flödesschema över arbetsgång vid identifiering av objekt med låg brandsäkerhet avseende skadekategori Människors liv och hälsa. Motsvarande arbetsgång används vid identifiering av skadekategori Miljö. Bild nr 4, Flödesschema över arbetsgång vid identifiering av objekt med låg brandsäkerhet. För skadekategori Egendom används inte konsekvensklass för bedömning av skadans omfattning. Inom denna skadekategori räcker det att konstatera att brandspridningsrisk till tredje man råder för att objektet ska klassas som objekt med låg brandsäkerhet. För kulturhistoriskt värdefull bebyggelse räcker det att konstatera att intern brandspridningsrisk råder för att objektet ska klassas. 3.3.4 Inventering tillfällig förläggning Vid sidan av den inventering av objekt med låg brandsäkerhet som utförts bör man i detta sammanhang även belysa problematiken kring tillfällig övernattning i offentliga lokaler. I Västerås är det vanligt att klassrum och gymnastiksalar används för tillfällig förläggning i samband med exempelvis större idrottsevenemang. Tillfällig förläggning förekommer även vid enstaka tillfällen i de övriga två medlemskommunerna. Samhällets kravnivå avseende brandskydd i en byggnad utformad för sovande människor skiljer sig avsevärt från motsvarande kravnivå i byggnader utformade för vakna människor. 19

Brandskyddet i skolor och gymnastiksalar är inte utformat för att användas för övernattning. Om sådana lokaler ska användas för annat ändamål än skol- och idrottsverksamhet måste således vissa kompletterande tekniska och organisatoriska brandskyddsåtgärder vidtas. Även om sådana kompletterande brandskyddsåtgärder vidtas så ska man ha klart för sig att säkerhetsnivån ändå inte motsvarar säkerhetsnivån i ett hotell där brandskyddet från början utformats för övernattning. Studerar man problematiken strikt utifrån ett brandsäkerhetsperspektiv så borde således inte övernattning tillåtas i klassrum och gymnastiksalar, men eftersom medlemskommunerna vill erbjuda barn och ungdomar ett billigt övernattningsalternativ i samband med pågående evenemang, tillåts ändå denna form av tillfällig förläggning. MBR utförde 2003 en översiktlig och grov inventering över skolor i Västerås kommun. Syftet var att värdera lämpligheten i att använda enskilda skolor för tillfällig förläggning. Motsvarande inventering har inte utförts i de övriga två medlemskommunerna. I Västerås utpekades i inventeringen ett antal skolor som bedömdes vara direkt olämpliga att använda för tillfällig förläggning. Motsvarande inventering har inte utförts i Surahammar eller Hallstahammar. MBR har sammanställt en särskild instruktion med riktlinjer för tillfällig förläggning. Instruktion beskriver under vilka omständigheter klassrum och andra lokaler avsedd för andra ändamål än övernattning, tillfälligt kan användas som förläggning. Instruktionen anger kravnivå avseende tekniskt och organisatoriskt brandskydd. Instruktionen är inte känd bland alla berörda nyttjanderättshavare i Västerås. I de övriga två medlemskommunerna är instruktionen varken känd bland fastighetsägare eller nyttjanderättshavare. Kravnivå och ansvarsfördelning bör därför tydligare klargöras. En ny inventering bör dessutom utföras i syfte att avgränsa vilka lokaler som de tillfälliga nyttjanderättshavarna lämpligen ska kunna disponera i samband med tillfällig förläggning. 3.3.5 Analysresultat sällan förekommande olyckor 3.3.5.1 Objekt med låg brandsäkerhet Utförd inventering visar översiktligt medlemskommunernas riskbild och ger en viss vägledning i var en brand bedöms kunna leda till omfattande skador på människors liv och hälsa, egendom eller i miljön. Inventeringsresultatet påvisar en viss likhet mellan medlemskommunerna, men en viss variation i fördelningen förekommer. Endast inom en olycksmiljö, objekt med lång insatstid pga läge eller byggnadshöjd, gav inventeringen ett nollresultat i alla tre medlemskommunerna. Inget objekt identifierades som objekt med låg brandsäkerhet pga lång insatstid. Det är viktigt att i detta sammanhang poängtera att kriterierna för objekt med låg brandsäkerhet med avseende på människors liv och hälsa endast pekar ut objekt där många människor vistas samtidigt och att inventeringen inte ger en absolut bild av medlemskommunerna. Inventeringsmetoden är mycket översiktlig och grov och har endast till syfte att påvisa variationen av behovet av förebyggande insatser mellan olika olycksmiljöer och medlemskommuner. I texten nedan redovisas utförd inventering. 20

3.3.5.1.1 Liv och hälsa Diagram 4, Inventering av objekt där brandsäkerheten bedöms vara låg med avseende på risk för skador på människors liv och hälsa. Diagrammet redovisar antal objekt per olycksmiljö. Föga överraskande är de mest förekommande olycksmiljöerna skola, samlingslokaler, hotell samt vård- och omsorgsanläggningar. Antalet objekt per olycksmiljö är i huvudsak inte direkt alarmerande om man studerar varje enskild kommun för sig, men studerar man istället medlemskommunerna som en enhet blir i vissa fall antalet objekt per olyckmiljö något mer besvärande. I Västerås är antalet objekt med låg brandsäkerhet fördelade över flest olycksmiljöer. Ett antal objekt har identifierats där många människor bedöms kunna komma till skada vid en omfattande brand inom vård- och omsorg, skolor, hotell och övrigt tillfälligt boende, samlingslokaler, industrier, kulturhistoriskt värdefull bebyggelse samt i byggnader vars utformning innebär stor risk för allvarliga skador. I Hallstahammar och Surahammar är fördelning begränsad till tre olycksmiljöer. För Hallstahammars del återfinns objekten inom skolor, samlingslokaler och industrier medan man för Surahammars del återfinner objekten inom vård- och omsorg, skolor och hotell. För att kunna jämföra riskbilden mellan medlemskommunerna räknas inventeringsresultatet om till nyckeltal. Den relativa fördelningen mellan medlemskommunerna redovisas i diagrammet nedan. 21

Diagram 5, Inventering av objekt där brandsäkerheten bedöms vara låg med avseende på risk för skador på människors liv och hälsa. Diagrammet redovisar nyckeltal (antal objekt per 1000 invånare och olycksmiljö). I den jämförande studien hittar man hur fördelningen mellan olycksmiljöer ser ut mellan kommunerna. Här finner man exempelvis att det i alla de tre medlemskommunerna finns objekt inom skol- och skolbarnomsorgen där bränder skulle kunna leda till särskilt svåra och omfattande skador på människors liv och hälsa. I Surahammar är antalet objekt inom vård, skola och hotell relativt högt jämfört med de övriga två medlemskommunerna. För Hallstahammars del ger den jämförande beskrivningen att antalet samlingslokaler är högt medan man för Västerås inte hittar någon särskild olycksmiljö som i den relativa jämförelsen sticker ut. Inom skadekategorin liv och hälsa bör således det målstyrda arbetet inriktas mot olika målgrupper beroende på medlemskommunens riskbild. Avgränsningen mellan det generella målstyrda arbetet och det specifika objektinriktade arbetet föreslås vid nyckeltal 5x10-2 /1000 invånare (markerad med en pil i bilden ovan) under förutsättning att det totala antalet identifierade objekt inom olycksmiljön är 5. Det innebär att det målstyrda arbetet fördelas enligt följande: Hallstahammar Surahammar Västerås - Skolor - Skolor - Skolor - Samlingslokaler - Hotell - Samlingslokaler Tabell 6, Olycksmiljöer för vilka ett målstyrt arbete map skador på människors liv och hälsa bör inriktas mot. 22

Kulthist-värde BP-Flöde Skyddsavstånd Industri Kulthist-värde BP-Flöde Kulthist-värde BP-Flöde Skyddsavstånd För det specifika objektinriktade arbetet ska listan för Hallstahammars del kompletteras med industrier. För Surahammars del ska listan kompletteras med Vård- och omsorgsanläggningar. Medan listan för Västerås del ska kompletteras med vård- och omsorg, hotell, industrier, kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, byggnader vars utformning innebär stor risk för allvarliga skador samt övrig bebyggelse vars motsvarighet inte återfinns i SRVFS. 3.3.5.1.2 Egendom Egendom 40 35 30 25 Antal Objekt 20 15 10 5 0 Hallstahammar Surahammar Västerås Olycksmiljö Diagram 6, Inventering av objekt där brandsäkerheten bedöms vara låg med avseende risk för egendomsskador. Diagrammet redovisar antal objekt per olycksmiljö. I alla tre medlemskommunerna påträffades objekt med låg brandsäkerhet med avseende på egendom inom kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, möjlighet till brandvattenförsörjning och otillräckliga skyddsavstånd. I Surahammar påträffades inga kvarter eller stadsdelar med otillräckliga skyddsavstånd mellan byggnader däremot identifierades ett fåtal industriobjekt med låg brandsäkerhet pga otillräckligt skyddsavstånd mellan byggnaderna. Inventeringsresultatet räknas om till nyckeltal. Den relativa fördelningen mellan medlemskommunerna redovisas i diagrammet nedan. 23