Miljönämnden 27 03.02.2016 Pargas stads utlåtande om ansökningsärenden enligt sjötrafiklagen, Lilltervo- Haradsholm och Stormälö- Svartholmarna. 2597/11.01.02/2015 Miljönämnden 03.02.2016 27 Beredare Miljövårdsinspektör Petri Huovila, tfn 050 464 6866 Föredragande Miljövårdschef Carl-Sture Österman, tfn 044 458 5927 förnamn.efternamn@pargas.fi NTM-centralen i Egentliga Finland har begärt Pargas stads utlåtande om två olika ansökningar enligt sjötrafiklagen, liksom om de anmärkningar som lämnats in med anledning av ansökningarna. Rätten att föra Pargas stads talan i ärenden enligt sjötrafiklagen har delegerats till miljönämnden. Ansökningarna har varit framlagda till påseende 2-16.12.2015. Kungörelsen om ansökningarna har publicerats i Åbo Underrättelser och Turun sanomat 4.12.2015. Ansökan 1 (VARELY/4695/2015): Sänkning av hastighet och förbud mot att skapa svallvågor i sundet mellan Haradsholm och Lilltervo. Enligt ansökan föreslås att det införs en hastighetsbegränsning på 5 km/h. Ansökan är inlämnad av en privat strandtomtägare (Jan Söderholm). Enligt ansökan har båtarnas storlek och kraften av svallvågorna från passerande båtar vuxit under årens lopp med påföljden att problem uppstått. Båtskjulet har tagit skada och även farosituationer har uppkommit då båtar med hög hastighet passerat alltför nära stranden. Framförs att lek och bad i strandvattnet har blivit riskfyllt för små barn på grund av höga svallvågor. Sundets bredd är på det smalaste stället ca 45 meter. Flera bemötanden med anledning av ansökan har lämnats in. I många bemötanden betonas, att det inte är båtens hastighet som är huvudsaklig orsak till svallvågor, utan också båttypen. Till exempel planande småbåtar förorsakar större svallvågor med låg än med högre hastighet. I två av anmärkningarna motsätter man sig såväl hastighetsbegränsning som förbud att orsaka svall, i några av dem är man positiv till svallförbud, men ifrågasätter en hastighetsbegränsning med hänvisning till ovan nämnda orsak. I anmärkningarna framförs även att det endast är ett fåtal stora båtar som förorsakar problem, och att för dessa få båtars skull bör inte trafikerandet för alla övriga 100- eller 1000-tals fritidsbåtar genom sundet försvåras. I en av anmärkningarna framförs att det är is och vinter som är orsaken till att båthuset tagit skada, inte svallvågor från båtar. I en av anmärkningarna konstateras att fart- och svallvågsbegränsningen är på sin plats, men att den borde utvidgas att gälla ned till sydöstra sidan av Bånholm. I en annan betonas vikten av jämlik behandling av fastighetsägare och strandägare och föreslås att förbudet mot att skapa vågor (ej hastighetsbegränsning) skulle förstoras att gälla längs Djupsundet ända upp till Näsudden, dvs. ca 1/2 km norr om Lilltervo bro.
Behandlingen av ansökan 1: Enligt sjötrafiklagen 15 "Trafik med farkoster på ett visst vattenområde kan förbjudas för viss tid eller tills vidare begränsas, om förbudet eller begränsningen prövas vara nödvändig till skydd för trafiken, miljön, fisket eller någon annan näring eller för allmänt nyttjande av naturen för rekreation eller något annat allmänt intresse". Med andra ord, eftersom enbart privat intresse inte bör ligga till grund för ett beslut om begränsningar för sjötrafiken, ankommer det även på miljönämnden att bedöma i vilken mån denna ansökan betjänar allmänt intresse. Djupsund är en del av en rätt gammal vattentrafikrutt mellan yttre och inre skärgården, en av rutterna till Pargas centrum. Emellertid går det inte att ta sig genom hela Djupsund med stora båtar; det finns en endast 6 meter bred öppning vid Lilltervo bro och en ännu smalare öppning vid Abborhålet som begränsar båttrafiken. Å andra sidan kan man anse det vara viktigt och i någon mån av allmän betydelse för stadens utveckling, att Djupsund-rutten hålls användbar för de småbåtar som utnyttjar leden. Antalet bostäder/fritidsbostäder invid sundet är inte heller särskilt stort, de som eventuellt förorsakas olägenheter av båttrafiken är inte många. Ett ca 45 meter brett sund torde ur trafiksäkerhetssynpunkt vara tillräckligt för båtar att mötas, under förutsättning att båtarna framförs i lämplig hastighet och att dessa inte förorsakar för kraftigt svall. Till miljövårdsbyråns kännedom har inte rapporterats att miljön, fisket eller någon annan näring eller naturens användbarhet för allmän rekreation hittills skulle ha tagit skada av båttrafiken. På basis av det som framförts i bemötandena torde det inte i tillsvidare finnas orsak att utvidga ett eventuellt område med hastighetsbegränsning eller förbud mot att förorsaka svall. Det bör även beaktas, att sjötrafiklagen innehåller allmänna stadgar för var och en som färdas på vatten, stadgar som kräver att omsorg och försiktighet iakttas och att trafikanterna "inte heller åstadkommer fara eller skada för andra eller fara eller avsevärda eller onödiga olägenheter eller störningar för naturen eller den övriga miljön... eller något annat allmänt eller enskilt intresse" (5 ). Ansökan 2 (VARELY/4479/2015): Förbud mot att köra med motordrivna farkoster i sundet mellan Stormälö Rumpudden och Svartholmarna. Ansökan gäller dock inte roddbåtar med motor, vattenskotrar, fiskande eller rekreation med allemansrätt. Ansökan är inlämnad av en privat strandtomtägare (Olli Karapuu) strax norr om de tre småbåtsmarinorna (Porta Marina, Stormälön Mariina och Stormälön Pikkusatama) på Rompuddens östra strand. Ansökan har som syfte att styra all båttrafik till och från marinorna till andra (östra) sidan och runt holmen Svartholmarna. Enligt ansökan förorsakar trafikerandet med båtar till marinorna (500-700 st) verkligt stor olägenhet för användningen av Karapuus sommarstugetomt, till den grad att det delvis helt och hållet hindrar användningen av sommarstugan. Enligt ansökan verkar det största problemet vara båttrafikanternas dåliga beteende och uppträdande, inte nödvändigtvis själva trafiken. Enligt ansökan förorsakar båttrafiken även buller samt stör fågeloch djurlivet inom området. Enligt ansökan borde ifrågavarande vattenområde vara möjligt att utnyttja för alla för allmän rekreation (fiske, småbåtsåkning mm), inte endast för småbåtshamnarnas kunder. Karapuu anser även att inom området finns mycket fritidsbosättning och att sundet tidigare flitigt använts för rekreation, vilket inte längre är möjligt.
Två bemötanden med anledning av ansökan har lämnats in. Det ena är från de tre marina-företagarna som ärendet berör. De konstaterar bl.a., att ca 80 % av båtarna vid marinorna är segelbåtar som varken förorsakar stort svall eller oljud. Rekommenderad hastighetsbegränsning inom området har alltid varit 5 knop (ca 9 km/h), vilket för det mesta väl efterföljts. Företagarna hänvisar också till tiden före år 2000 då olägenheterna i sundområdet var mycket värre, då såväl sandoch gruspråmar som en oljetanker trafikerade genom sundet. Beträffande bullret, så åstadkommer nuvarande situation inte mycket buller i jämförelse med det buller som stenkrossningen på Rompudden - vid Karapuus eget familjeföretag - tidigare förorsakade. En bullerkälla, som inte diskuteras i ansökan eller bemötanden, men som miljövårdsbyrån i tidigare skede förhandlat om med Karapuu och Porta Marina, är den septiktömningsstation, som finns inom Porta Marinas område på en brygga ca 70m meter från Karapuus strand. Verksamhetsidkaren vid Porta Marina har efter den diskussionen beaktat grannens anmärkninga och med ljudisoleringar förebyggt/ minskat ljudet från septikstationens pump. Hamnföretagarna framför också, att Karapuu endast för några år sedan själv gett sitt samtycke både till åtgärdstillstånd för båtbryggor och tillsammans med hamnföretagarna medverkat för att år 2012 få områdets stranddetaljplan färdig, med beaktande av bägges önskemål. Inte förrän sommaren 2013 har det förekommit osämja och stridigheter mellan parterna. Efter att problemen påtalats, har hamnföretagarna för att förebygga olägenheterna för Karapuus fastighet i sundet placerat ut nya remmare och infoskyltar för båtförarna för att styra båtarna längre ut från Karapuus strand. Tidigare styrdes båtarna till ca 50-60 meters avstånd, men i dagens läge till ca 80 meters avstånd från stranden. Sundets bredd framför Karapuus fastighet är ca 120 meter. Företagarna påminner också om att det inte finns andra fritidsbostäder som berörs av båtrutten/båttrafiken än Karapuus strandfastighet. Marina-företagarna motsätter sig initiativet att stänga ifrågavarande sund för båttrafiken till hamnarna och till att styra trafiken öster om Svartholmarna, eftersom det inte finns någon riktig grund för detta. Att åka runt Svartholmarna till båthamnarna gör färden ca 2 km längre än nuvarande rutt genom sundet. Företagarna framför även att ett förbud skulle vara negativt för deras näringverksamhet. Ett annat bemötande har lämnats in av ägarna till fastigheterna på Svartholmarna och ett antal andra fritidsbostadsägare på Stormälös norra strand, öster om marina-området. Enligt dessa stug- och fastighetsägare förorsakar båttrafiken inte alls sådana problem (t.ex. buller eller störning av djurliv) i sundområdet mellan Rompudden och Svartholmarna, som beskrivits i Karapuus ansökan. Enligt deras uppfattning skulle ändringen av trafikrutten runt Svartholmarna däremot kunna förorsaka risker för båttrafikanter och ha negativa konsekvenser även för natur och miljön öster om Svartholmarna. De motsätter sig ett trafikförbud i sundet, men föreslår en hastighetsbegränsning på 5km/h. Behandlingen av ansökan 2: Liksom med ansökan 1, skall det även med denna ansökan avgöras huruvida
verksamheten är sådan att begränsningen/förbudet kunde anses vara nödvändig "till skydd för trafiken, miljön, fisket eller någon annan näring eller för allmänt nyttjande av naturen för rekreation eller något annat allmänt intresse". Sökanden motiverar nog delvis sin ansökan med vissa allmänna naturskydds-, miljö- och rekreationssynpunkter, som dock inte får förståelse och stöd varken hos marina-företagarna eller de grannar som lämnat bemötanden. Bullret eller störandet av boendemiljöer för fåglar och andra djur torde trots allt inte vara något nytt och särskilt stort problem inom sundområdet. På grund av områdets historia kan det konstateras att platsen inte inom överskådlig tid varit en speciellt fridfull miljö i naturtillstånd. Hamnverksamheten har startat 1974 och som framförts har t.ex. pråmtransporter av sand och sten, bergskrossning och en oljetanker trafikerat området under årtionden. Enligt uppgift finns det inte inom sundområdet särskilda natur- eller fiskevärden som nödvändigt borde skyddas genom ett trafikförbud i sundet. Sundet har också kunnat utnyttjas för "allmän rekreation", eftersom åtminstone fritidsboarna på Svartholmarna själva färdas där med kanot och beundrar båtar som seglar/kör förbi. Till helheten hör också, att septiktömningsstationen är placerad i anslutning till det sund där enligt ansökan borde förbjudas båttrafik. Den naturligaste rutten för båtarna att komma till hamnen är via/förbi tömningsstationen. I dagens läge ligger platsen mycket praktiskt med tanke på båtar som anländer till hemhamnen för att behändigt tömma septiktanken innan de lägger till. Att förbjuda trafiken i sundet skulle försvåra användningen av tömningsstationen och leda till att dess plats och all infrastruktur som den kräver borde flyttas. Septikstationen och bryggan där den är placerad ingår i det vattenområde som Karapuu föreslår som trafikförbudsområde, trots att bryggan är byggd inom det område som i den fastställda stranddetaljplanen från 2012 är avsett för dylika anläggningar. För att minska eventuella olägenheter av båttrafiken för Karapuus fastighet har hamnföretagarna redan låtit placera remmare längre bort från Karapuus strand, liksom även infotavlor, med vilkas hjälp båtarna styrs till ett längre avstånd från stranden. Enligt uppgift har situationen förbättrats. Inkommande vår skall fyra stycken nya, bättre synliga remmare monteras. Även om båttrafikanterna i sundet traditionellt antagligen relativt väl följt en rekommenderad hastighetsbegränsning på 5 knop, finns inte i sundområdet någon officiell fartbegränsning. En sådan kunde vara motiverad, eftersom båtarna - speciellt efter att trafikstyrningsremmarna anlagts längre bort från Karapuus strand - i dagens läge färdas och möts inom en relativt smal körrutt. Även placeringen av septiktömningsstationen motiverar en hastighetsbegränsning. Trafikområdets bredd på detta ställe är endast ca 40 meter, trafiken sker till stor del med stora båtar och kan stundvis vara livlig. En officiell hastighetsbegränsning på 5 knop/ 9 km/h kunde vara att föredra. Bilaga 31. Ansökan 1: Ansökan om fartbegränsning och förbud mot att skapa svallvågor; Lilltervo-Haradsholm, Karta 1, Anmärkningarna mot ansökningarna 32. Ansökan 2: Ansökan om trafikförbud för motordrivna farkoster; Stormälö-Svartholmarna, Karta 2, Ett informativt flygfoto över nuläget, Utdrag
från stranddetaljplan, Fotografier, Anmärkningarna mot ansökningarna Förslag Miljönämnden beslutar att som stadens utlåtande till de två ansökningarna enligt sjötrafiklagen konstatera följande: Ansökan 1 (VARELY/4695/2015): Ur trafiksäkerhetssynpunkt kunde det vara befogat att för det ansökta området för båttrafiken i sundet mellan Lilltervo och Haradshom införa en hastighetsbegränsning på 5 knop/ 9 km/ h. Ansökan 2 (VARELY/4479/2015): Ansökan om att i huvudsak förbjuda båttrafik mellan Stormälö Rompudden och Svartholmarna till områdets båtmarinorna handlar om privat intresse. Eftersom det inte via tillgängliga utredningar/ handlingar entydigt kan klargöras att båttrafiken skulle förorsaka tydlig olägenhet, borde inte trafikeringsförbud utfärdas för det ansökta området. Ett förbud skulle styra båttrafiken via en längre rutt runt Svartholmarna med sannolikt större olägenheter för de områden som härvid skulle beröras. Ett förbud skulle sannolikt även ha en negativ inverkan och försvåra närings- och övrig verksamhet vid marinorna, något som inte stöds av föreskrifterna i sjötrafiklagen. Med tanke på tryggheten för båttrafiken vore det dock ändamålsenligt att i sundet införa en officiell hastighetsbegränsning om 5 knop / 9 km/ h. Beslut Förslaget godkändes. Delgivning NTM-centralen i Egentliga Finland