Arlanda Norra - Kulturmiljöanalys 2013-06-05
Medverkande sigtuna kommun Mario Castillo-Belmar ramböll sverige ab Helena Brämerson Gaddefors Marcus Ekström Elise Hovanta (Stigfinnaren Arkeologi Marie Eklund (Tema arkitekter)
INNEHÅLLSFÖRTECKNING Läsanvisning 4 Avgränsning 4 Bakgrund och syfte 5 Skyddade områden 5 Landskapet - en introduktion 6 Dagens landskap 6 Analyskarta kulturhistoriska samband 24 Kulturhistoriska villkor vid planering och exploatering 25 Källor 26 Bilaga 1 29 Det kulturpåverkade landskapet 8 Ortnamnen och dess betydelse 8 Förhistorisk tid från jägare och 9 fiskare till bönder, handel och kommunikationsleder 9 Medeltid - byar och kyrkor 14 Historisk tid 1500-tal till 1850-tal 15 Industrialiseringen och fram till idag 18 Analys 21 Kulturlandskapet 21 Bebyggelse 21 Konsekvenser 22 Fortsatt arbete och samråd 23
Läsanvisning Rapporten är inledningsvis upplagd med ett avsnitt Bakgrund och syfte. Därefter kommer Landskapet - en introduktion där dagens landskap och hur det används beskrivs. Under kapitlet Det kulturpåverkade landskapet beskrivs ortsnamnens betydelse och ursprung liksom det historiska landskapet under olika tidsperioder från förhistorisk tid till industrialiseringen och dagens landskap. Rapporten avslutas med en analys och konsekvensbeskrivning, såväl i text som genom kartor. Referenser och källor anges sist av i rapporten. Samtliga byar, gårdar och vattendrag som återkommer i texten visas i karta 1. Dessa återfinns även på karta 6 Analyskarta kulturhistoriska samband i slutet av rapporten. Avgränsning Den geografiska avgränsningen begränsas till det öppna kulturhistoriska landskapet söder om Husby-Ärlinghundra kyrka. Det avgränsas naturligt av höjdområden i landskapet, bevuxna eller bebyggda, se Karta 1, avgränsning (utsnittet av kartan). Bedömningarna i denna rapport baseras på tidigare utredningar, Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (FMIS) samt historiska kartor och arkivhandlingar. Dessa källor har avgränsats till ovannämnda geografiska område, som delvis planläggs av Sigtuna kommun. Rolsta MÄRSTA Järnväg/Ostkustbanan i området och hur dessa kan komma att påverkas vid en planläggning i området. Tillägg i landskapet från industrialiseringen och framåt beskrivs endast översiktligt. Analysens och konsekvensbeskrivningens utgångspunkt är det kulturhistoriska landskapet som är skyddat som riksintresse och genom landskapsbildsskydd. Fjällsta Märstaån Husby-Ärlinghundra Husby Broby Måby E4 Inriktningen för denna kulturmiljöanalys är att beröra förutsättningar för det agrarhistoriska landskapets värden samt gårdsmiljöerna Sätuna Stationsgatan Moralund väg 905, Måbyleden Brobybackar Karta 1 visar geografisk avgränsning för utredningen (kartans utsnitt) samt by, och ortsnamn som förekommer i beskrivande texter. 4
Bakgrund och syfte Sigtuna kommun avser att, enligt beslut i kommunstyrelsen februari 2011, planlägga delar av fastigheterna Broby 1:1 och 11:1 i Märsta, Sigtuna kommun, Stockholms län. Detaljplanen omfattar planläggning av mark för verksamheter såsom handel, kontor och industri. Ramböll har fått uppdraget från Sigtuna kommun att utföra en kulturhistorisk analys för det planerade området. Utredningsområdet är beläget på åkermark i ett större landskapsrum/ slättlandskap öster om Märsta. Den kulturhistoriska analysen syftar till att identifiera kända kulturhistoriska värden och samband i området. För förståelse av de övergripande landskaps- och kulturmiljöerna är det viktigt att området beskrivs utifrån ett helhetsperspektiv liksom att angränsande miljöer (exempelvis byar/gårdar) och strukturer (exempelvis landskapsstrukturer/bytomter) beskrivs. Omgivningssamband påverkar bedömningen avseende kulturmiljön för utredningsområdet. Skyddade områden Planområdet ligger delvis inom Riksintresse för kulturmiljö (AB 67) Odensala - Husby - Ärlinghundra. Riksintresset syftar till att skydda spåren av den agrarhistoriska utvecklingen som finns i slättbygden som området omfattar. Det gäller såväl fornlämningar från olika tider som senare spår av agrar verksamhet som kan finnas i landskapet som t ex. äldre vägnät. I riksintresset ingår också Husby- Ärlinghundra kyrka med utskiftade gårdar. Karta 2 visar planområdet (gulstreckad linje) samt riksintresse kulturmiljö (orange) och landskapsbildskydd (rött med streckad kant). Utredningsområdet för denna kulturmiljöanalys omfattas av kartans utbredning. Del 2 Landskapsbildsskydd med nybyggnadsförbud m m enligt 19 naturvårdslagen föreligger kring Husby- Ärlinghundra som kyrka ligger strax norr om planområdet. Landskapsbildskyddet skyddar det öppna landskapet kring kyrkan. Märstaån Del 1 Odensalabäcken Halmsjöbäcken 5
Landskapet - en introduktion Området kring Arlanda och Märsta har exploaterats under de senaste decennierna. Den ursprungliga landskapsbilden med det öppna kulturlandskapet och skogen präglas numera även starkt av infrastrukturen och Arlanda flygplats. Fortfarande pågår stora förändringsprocesser runt Arlanda. Utredningsområdet ligger inom det för Mälardalen karaktäristiska sprickdalslandskapet och kännetecknas av kontrasterna mellan öppet och slutet. Höjdskillnaderna är måttliga. Större delen av utredningsområdet är ett gammalt kulturlandskap norr om den tydliga gränsen till ett skogbeklätt höjdparti. Kulturlandskapet med Husby-Ärlinghundra kyrka som ett tydligt identitetsskapande landmärke är fortfarande ett väl synligt inslag kring platsen trots att bebyggelse, infrastruktur och etableringar påverkar intrycket. Dagens landskap Landskapet i utredningsområdet har en rik och unik historisk grund som man kan avläsa än idag. Detta ger landskapet ett högt kunskaps- men även upplevelsevärde. Stor del av området omfattas av rikintresse kulturmiljö (AB 67) Odensala - Husby - Vid beskrivningar av landskap kan användbara begrepp som kunskapsvärden, upplevelsevärden och bruksvärden användas (Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket) Kunskapsvärden i landskapet ligger ofta i mindre avgränsade områden såsom fornlämningar, känsliga biotoper och äldre bebyggelsesamlingar och gårdsstrukturer. Dessa kan ofta utgöras av riksintressen för olika värden. Upplevelsevärdet är mer individuellt och känslogrundat vilket kan vara svårt att beskriva eller klassificera. Landskapets upplevelsevärde inbegriper visuella, symboliska och identitetsskapande värden, som ofta bygger på en förväntad landskapsupplevelse. Bruksvärde handlar om den resurs landskapet har för boende, friluftsliv och näringsliv. Bild 1. Dagens bebyggelse ligger kvar på de höjdpartier i landskapet där människor bosatte sig redan under förhistorien. Detta ger landskapet ett stort kunskapsvärde. Husby-Ärlinghundra kyrka är förutom dess historiska värde ett viktigt visuellt och symboliskt inslag i landskapet. 6
Ärlinghundra med fornlämningar från olika tider, runstenar och senare spår av agrar verksamhet som t ex. äldre bevarade vägnät. I riksintresset ingår också Husby- Ärlinghundra kyrka med utskiftade gårdar. Kyrkan och dess omgivande bebyggelse utgör även ett symboliskt och visuellt viktigt landmärke i landskapet. I landskapet ligger gårdarna placerade på strategiska höjdområden eller knutpunkter (exempelvis Broby med broläge för vägförbindelser). Vattendragen med omgivande vegetation är viktiga landskapselement och biotoper. Landskapet genomkorsas av ett väl synligt kraftledningsstråk i nord-sydlig riktning. Kraftledningarna utgör en visuell gräns i landskapet och en nutida kontrast till det historiska landskapet. Landskapet hyser även ett stort bruksvärde då vägarna i området nyttjas frekvent för motion och rekreation. Vägar i området är utpekade som en cykelled på Sigtuna kommuns hemsida; Vikingaturen. På flera ställen finns parksoffor utplacerade längs vägarna, tex i Husby, i närheten av Broby osv. Delar längs Halmsjöbäcken är naturligt meandrande och här finns en gångstig, sittplatser och informationsskyltar. I väster mot järnvägen brukas marken som kolonilotter. Jorbruksnäringen är viktig inom området och landskapet hålls öppet genom odling samt bete av hästar vid Fjällsta. Delar av området upptas av industriområde och ingår inom Fördjupad Översiktsplan för Arlanda (2006). Karta 3. Utsnitt från karta över cykelleden Vikingaturen som finns via Sigtuna kommuns hemsida. Bild 2, 3, 4. Landskapet inom utredningsområdet har ett stort bruksvärde. Förutom att jordbrukslandskapet odlas och marken delvis används för industri och handel är det välanvänt för rekreation och friluftsliv. I området cyklar, promenerar, springer samt odlar människor. 7
Det kulturpåverkade landskapet Kulturlandskapet kan ses som ett växelspel mellan naturen och människan, där framförallt landskapets topografi, jordarter och vatten har utgjort de primära förutsättningarna för kulturlandskapet och är grunden för hur marken har nyttjats av människan genom tiden. Dessa förutsättningar och dess konsekvenser såsom jordmån, solläge, tillgång till vatten och möjlighet till bra färdvägar avgör hur marken har använts. Generationer av pragmatiskt och ekonomiskt bruk har format det landskap vi ser, upplever och brukar idag. Dess form och innehåll har till stor del uppstått genom ett optimerat ekonomiskt nyttjande av de grundläggande förutsättningarna på platsen. Ortnamnen och dess betydelse Under järnåldern slutade gårdsnamnen ofta med ändelserna by, -sta och tuna vilket visar att dagens ortnamn bildats långt tillbaka i tiden. Tuna-orter var viktiga platser redan under romersk järnålder och deras betydelse kulminerade under vendeltiden (Vikstrand 2013:79ff ). När det gäller namnet tuna, så återgår det på ett samgermanskt ord och det fornvästnordiska tún. Grundbetydelsen är hägnad, eller inhägnad plats och dessa platser verkar kunna knytas till järnålderns centralplatser. Vikstrand menar att tuna syftar på någon form av rituell inhägnad, t ex en inhägnad helig åker. Platsen kunde vara symboliskt eller verkligt avgränsad med barriärer. Namnen kan sättas i samband med storgårdar som växer fram under folkvandringstiden, där tomten ofta är inhägnad av en palissad eller vall. Ortnamn på sta eller stad kännetecknar de gamla järnåldersbygderna. Efterleden stad är identiskt med det gamla nordiska sta ir ställe, plats för något. En förled ihopkopplat med ett sta-namn visar vad som finns på platsen, vad som ägde rum eller var platsen ligger. Den stora mängden sta-namn i järnålderslandskap visar att namngivningen med sta-ändelser var en medveten strategi när järnålderns människor skulle tämja landskapet med ortnamn. Sta-namnen har tydlig agrar prägel och förknippas med platser där det finns mark för odling, ängsbruk eller bete. Förleder till -sta kan också med ett adjektiv beteckna markens jordmån och typ. Sammantaget har många sta-namn sitt ursprung i namn som varit knutna till platser där människor agerat i och utnyttjat landskapet, platser för fiske, höskörd, kvarnar, odling och hägnader m m (Vikstrand 2013:55ff ). Bild 5. Tidaxel: Mats Vänehem 8
En annan grupp förleder som kopplats ihop med sta, är antroponymiska, d v s personers förnamn, där personnamnet betecknar den som iordningsställde platsen eller den som först brukade den. I huvudsak är dessa personnamn förkristna. Man räknar med att sta-namnen kunnat bildas under en lång tidsperiod, från något århundrade e. Kr. till vendeltiden. De germanska stammar som bosatte sig i England under 400-talet hade t ex med sig namntypen, men inte danerna på 800-talet (Vikstrand 2013:57ff ). Ortnamn på-by kommer av det fornsvenska boa i betydelsen bo. I ortnamn har ordet betydelsen gård eller by, således bebyggelse. Betydelsen kan även vara bereda eller odla, alltså bereda plats för odling eller bereda plats för boende. Bynamnen verkar ha etablerats senast under romersk järnålder, och bynamnen var i fullt bruk från kanske 400-talet. bynamnen har en lång produktivitetsperiod och tycks ha kunnat bildas från åtminstone romersk järnålder och ända in i medeltiden (Vikstrand 2013:31ff ). Förhistorisk tid från jägare och fiskare till bönder, handel och kommunikationsleder Mälardalen har efter inlandsisens avsmältning höjts ur havet höjts ur havet med en takt om cirka fem mm/år. Allt eftersom mark genom landhöjningen torrlades följde människorna efter och tog den i besittning. Märstas historia börjar med fyra kullar omgivna av Mälarens vatten. Viktiga vattenleder mellan Stockholm och Uppsala passerade här och bebyggelse utvecklades i anslutning till dessa. I och med landhöjningen drog sig vattnet successivt undan och höjderna omgavs istället av dalgångar med bördig jord på den tidigare sjöbottnen. Under yngre stenåldern (4000-1800 f.kr.) utgjorde Brobybackar en ö i ett mosaikartat skärgårdslandskap där människor fann en plats att bo på. Även på omgivande höglänta marker finns spår av boplatser från denna tid. Strandlinjen låg då på omkring 25 m.ö.h vilket innebär att dagens jordbrukslandskap stod under vatten, liksom området för Husby-Ärlinghundra kyrka. Från att ha varit nomader som ägnade sig åt jakt och fiske började människorna under yngre stenålder bli mer bofasta, odla jorden och hålla tamboskap. Förändringen tog lång tid och spred sig långsamt. På många håll fortsatte folk att leva som jägare och samlare. Även under äldre bronsålder var området för dagens jordbrukslandskap en stor havsvik. Fortfarande stod området för Husby- Ärlinghundra kyrka under vatten men två större, tydliga landöar har växt fram vid platsen för Märsta. Området var en attraktiv miljö med goda förutsättningar för expansion och alltmer permanenta bosättningar (karta 4). I takt med landhöjningen förändrades landskapet från ett skärgårdslandskap till ett jordbrukslandskap med stadigvarande bebyggelse från äldre järnålder och framåt. De skogsbeklädda backar vi ser i dagens landskap var troligen mycket kalare och öppnare då de utnyttjades för vedfångst, nävertäkt, bete och odling. Många boplatsområden från äldre järnåldern är undersökta, helt eller delvis, vid Arlanda stad, vilket visar att området var välbefolkat redan före Kristi födelse. Under äldre järnåldern framträdde en välavgränsad havsvik med omgivande bosättningar på högre belägna sluttningar och marker. Vid Husby kunde människorna på denna tid blicka över vattnet till gårdar i Måby, Brobybackar, Sätuna, Rosta, och Fjällsta (karta 5) Broby gård har ett låglänt läge där två bäckar rinner samman. På gårdsplanen står 9
UPPSALA LÄN ODENSALA K:A HUSBY-ÄRL.HUNDRA K:A NORRSUNDA K:A LUNDA K:A MARKIM K:A en sönderslagen runsten, troligtvis en av två parstenar som restes av vikingabonden Sigbjörn vid bron över Märstaån strax intill. På Brobys ägor finns många gravfält men inget vid Broby gård. Höjdkurvorna visar att dagens Broby inte kan ha varit bebyggt före vikingatiden. Gården kan inte legat i sitt nuvarande läge under äldre järnålder, eftersom den då legat under vatten. Troligare är att Broby under äldre järnålder har legat vid gravfält i Brobybackar (t ex fornlämningar 11 och 38), och haft sitt åkerbruk och betesmarker tätt inpå. Runstenen Brobystenen på gårdens nuvarande läge tyder på att bebyggelsen måste ha legat där åtminstone från vikingatid (yngre järnålder) (Stavbom 1992:15). Av den tidigare stora runstenen i Broby finns bara två fragment kvar. Texten lyder: Gunnar och Sutare reste stenen Sigbjörn satte efter sin fader en mycket stor sten i s/tad/ denna. Detta kan vara en av två parstenar som restes av Sigbjörn vid bron över ån. 10 Strandlinje 20 m.ö.h HAMMARBY K:A SKÅNELA K:A Brobacka var bebott redan under stenoch bronsålder. Ungefärligt läge för utredningsområde Karta 4 visar området under äldre bronsålder med strandlinje 20 m.ö.h markerad. Största delen av utredningsområdet stog under vatten vid denna tid. Grunden för kartan är hämtad från Rapport 2009:47 Västra Arlandastad av Richard Grönwall. I de östra delarna av Måby äga, strax öster om väg E4 gjordes 1998, inför en planerad utbyggnad, inventering och sökschakter. Desa påvisade spår efter en förhistorisk boplats i anslutning till Tomta gamla bytomt (öster om E4), men även lämningar från bebyggelsens historiska tid. Agrara lämningar, fossil åker och röjningsrösen, påträffades. I närheten av Tomtas gamla bytomt hittades V RYD K:A
Arenberga(utanför utredningsområdet) Sätuna Rolsta Fjällsta Husby Broby Måby Brobybackar Tomta (utanför utredningsområdet) gravfält/boplats från järnålder troligt läge boplats från järnålder läge för medeltida by/gård vattennivå år 0 ungefärligt lägeför utredningsområde Karta 5 visar vattennivå år 0 (äldre järnålder) i blått. Gula prickar visar områden för gravfält/boplatser från järnåldern. Svarta ringar visar lägen för medeltida byar, som i huvudsak flyttat närmare åkermarken jämfört med tidigare bosättningar i takt med att vattnet dragit sig undan. Vid Fjällsta finns ett par stensättningar, vilka troligen kan knytas till en äldre järnåldersgård på platsen. I Broby finns Brobystenen på gårdens nuvarande läge som tyder på att bebyggelse måste ha legat på denna plats åtminstone från vikingatid (yngre järnålder). en brandgrav, röjningsrösen och en äldre väg, vilken är den gamla häradsvägen (Ählström 2008). På Måby ägor hittades en runsten 1990 i samband med vägbygget för påfarten till motorvägen, alldeles invid en gammal väg. Inskriften lyder: Gunnar och Björn och Torgrim reste denna sten efter Torsten, sin broder. Han blev död österut med Ingvar. Och gjorde denna bro (?). Detta är troligen en s k Ingvarssten, den 26:e funna. Troligen följde nämnde Torsten med Ingvar den Vittfarne på hans katastrofala expedition österut ca år 1036 1041, liksom många andra unga män. Man berättar att 30 skepp for iväg, men bara ett kom tillbaka. I Husby finns två gravfält varav ett med tre högar och 32 runda stensättningar ett ett med en hög och fyra stensättningar. I samband med anläggande av en urnlund vid kyrkan skadades gravfältet, varför en kontrollundrsökning gjordes 1983 (Äija, ATA dnr 5178/83) I Husby finns dessutom flera runstenar. Texten på runstenen som är inmurad i kyrkväggen öster om vapenhuset lyder: Björn Finnvids son lät resa stenen efter sig själv. På gården Älgesta norr om Husby bodde Björn och Olev Finnvidssöner, enligt en ristning på en berghäll i Danderyd, och 11
det är troligen denne Björn som omtalas på runstenen i Husby kyrka. I norra väggen på sakristian finns en runsten inmurad med följande inskrift: Torkel och Säve läto resa stenhällen en god och Hedenfast, hans hustru. Gud och Gud moder hjälpe hans ande. Runstenen saknar en del av toppen, där vi annars kunnat få veta namnet på den person över vilken stenen en gång restes. På kyrkogården finns också flera runstensfragment, där den ena stenens text lyder: göra Kättil /sin/ fader. År 1984, 1993, 1996 och 2003 har hittats delar av en annan runsten på kyrkogården och i kyrkogårdsmuren. Texten på denna sammansatta sten och lyder: Sigfast och Sigfuss(?) reste denna sten...frida efter Vifast, sin fader Gud hjälpe och Gud(s moder?) hans ande högg stenen. I Rolsta finns två gravfält med tillsammans fyra högar och 85 stensättningar som kan knytas till boplatslämningar, en 50 meter lång stensträng och fyra stensättningar påträffades vid arkeologiska utredningar 1998, 2003 och 2006. (Wikström, A. 2003 och 2006. Mitt i Sätuna ligger en nord-sydligt orienterad moränhöjd med utsikt över Husby-Ärlinghundraområdet av Odensalaslätten. Den flacka dalgången var under yngre järnåldern en förlängning av Steningeviken. Det trånga sundet mellan Sätuna (nuv. Märsta centrum) och moränhöjden Moralund bestod för 2000 år sedan, och med en 10 meter högre vattennivå än idag, av en segelbar led. Av leden och viken är idag endast Märstaån kvar. På höjden i Sätuna har hittats spår efter minst tre järnåldersgravfält och minst en järnåldersboplats. De tre gravfälten på höjdkrönet har legat med ca 100 meters mellanrum och kanske representerar de tre olika, delvis samtida, gårdar. Flera gånger under 1900-talet har fornlämningarna i de centrala delarna av Märsta, på höjden där kommunhuset ligger, grävts ut. Vid en av undersökningarna 1990-91 framkom utöver tidigare undersökta gravfält och boplatser, boplatsrester strax väster om kommunhusets entre. Härdar, härdgropar, stolphål, skärvstenspackningar och gropar kunde sammantolkas till 4 olika hus intill varandra. Husen är ett ca 16 m långt långhus, ett 7 m långt hus, ett fyrstolpshus samt ett minst 20 m långt platåhus. Tre av husen, om de nu är samtida, utgår rester efter en ordinär gård från yngre järnålder. Platåhuset skiljer sig från de övriga genom dess konstruktion. Det bestod av en av sten och lera uppbyggd, 1 m hög, platå på vilken man ställt en stor hallbyggnad. I byggnaden fanns spår efter en central härdanläggning. Fynden bestod av keramik. Höjdläget och den väldränerade undergrunden har inte krävt att man konstruerar en grundsula för att ställa ett hus på. Den artificiella platån hade Bild 6.Husby-Ärlinghundra kyrka med fristående klocktorn och omgivande bebyggelse. 12
ingen annan betydelse än att visa gårdsägarens maktposition. Man ville göra huset väl synligt i landskapet och därmed höja huset och ägarens status. Liknande hallbyggnader uppträder på platser som förknippas med aristokratiska miljöer. Några andra sådana platser där man hittar platåhus är Gamla Uppsala, Fornsigtuna och Adelsö. Det markanta höjdläget och den visuella kontakten ut över det omgivande landskapet har givit Sätunas platåhus det strategiska läge man eftersträvat, samtidigt som det markerat gårdsägarens sociala särställning och makt. Tuna-namnet förstärker platsens betydelse. Kan hallbyggnaden ha varit en kultbyggnad, antingen hednisk eller kristen i anslutning till 1000-talets Sätuna? frågar sig undrsökaren (Tesch). De många gravfälten och boplatsspåren på Sätunahöjden tyder på en kontinuerlig bosättning under minst 700 år, från 400-talet e. Kr. till 1000-talet. Från början kan här ha funnits kanske några ordinära järnåldersgårdar med tillhörande gravfält, men den ena gården har fått större betydelse, och kanske gav den redan under äldre järnåldern namn åt platsen Sätuna, den inhägnade platsen, bygdens centralplats, kanske med rituella aktiviteter. Den storgård som växer fram manifesteras av hallbyggnaden. Tunabyarna har setts om administrativa platser av samma karaktär som sedan övertas av husabyarna. Tunabyarna kan även haft betydelse som kultplatser. På backen vid Fjällsta finns ett par stensättningar, vilka troligen kan knytas till en äldre järnåldersgård på platsen. De spår av stensträngar som kan spåras på flera platser i området är fragment av större sammanhängande system av hägnader som kan ha varit delvis gemensamma för flera samtida gårdar i området inte bara för de på samma moränhöjd. Troligen kan man knyta ihop hägnadssystemen på Brobybacke med de som finns i Måby, Kolsta och Kättsta (öster om dagens E4) längs med den östra moränkanten av Husby-Ärlinghundra dalgång (Grönwall 2010:24). Bild 7. Brobystenen, belägen vid Broby gård, kan vara en av två parstenar som restes av Sigbjörn vid bron över ån. Inskriften lyder: Gunnar och Sutare reste stenen... Sigbjörn satte efter sin fader en mycket stor sten i s/tad/ denna. Bild 8. I norra väggen på sakristian finns en runsten inmurad med följande inskrift: Torkel och Säve läto resa stenhällen en god och Hedenfast hans hustru. Gud och Gud moder hjälpe hans ande. Bild 9. Texten på runstenen som är inmurad i kyrkväggen öster om vapenhuset lyder: Björn Finnvids son lät resa stenen efter sig själv. 13
Medeltid - byar och kyrkor Under medeltiden (1050 1527 e.kr) reglerades de första byarna. På slätten bildades ofta klungbyar som var mer asymmetriskt utformade och topografiskt anpassade. Den statliga kontrollen ökade och man började ta ut skatt från bönderna. Under medeltiden byggdes ett stort antal kyrkor. I och i anslutning till dalgången ligger byarna Husby, Måby, Sätuna och Rolsta med Broby mitt i dalgången. Backen med Husby- Bild 10. Karta över gårdsplatsen för Fjällsta 1706. Här finns ingen gård, bara en backe med högar som lantmätaren ritat ut. Källa; Lantmäteriets historiska kartor, A44-11:1. 14 Ärlinghundra kyrka är en central plats i dalgången och här byggdes socknens kyrka, förmodligen på en plats där det funnits en stormannagård. Kyrkan byggdes omkring år 1150. Denna romanska östtornskyrka anses vara en av Upplands märkligaste och äldsta. Kyrkan är en av fyra med östtorn i Uppland. Gråstenskyrkans långhus utvidgades under 1200-talet. Sakristia och vapenhus tillbyggdes under senmedeltiden. Från Husby-Ärlinghundra kyrka såg man på medeltiden, som fond i den relativt snäva horisonten, moränbackar åt öster, söder och väster på en kilometers avstånd. Av de äldsta skrivningarna syns att Husby egentligen är ett Husaby. Namnet skrivs som äldst Jn Parrochia Husabij 1257 och Husaby Arlandi 1291. I Husaby låg en kungsgård, en Husaby. Husaby betyder kungsgården (Vikstrand 2013:26). Husaby är i fornsvenskt lagspråk känt som beteckning på en kungsgård, där en representant för kungen bodde. Husabyarna har ingått i det godskomplex som hörde till kungaämbetet. Husabyinstitutionen dateras vanligen till slutet av vikingatiden och medeltidens början, till 1000- och 1100-talen. Platsen var en centralort för ledungsskepp och skatteindrivning. Husabyar uppträder ofta i närheten av tuna-orter. Det kan representera en förskjutning över tiden av makten från lokala stormän till kronan (Vikström 2013:135). I detta fall är Sätuna den gamla tuna-orten där en lokal storman styrde, och sen försköts makten till kungens Husaby. Åt söder ligger på andra sidan dalgången Brobybackar, ett småskuret moränlandskap, som är en nordöst sydvästlig bygdedelare mellan odlingslandskapen (och socknarna) i Husby-Ärlinghundra och Norrsunda på andra sidan. Backen blev från slutet av 1500-talet Ärlinghundra häradsallmänning. Under medeltiden kom också Husby att utgöra centrum för människorna. Husby kyrkby blev en träffpunkt och mötesplats och här fanns kyrkan, prästgården och sockenmagasinet. Av alla de utgrävningar som varit på Sätunahöjden har inga spår av medeltiden kunnat påträffas. Troligen sker en förflyttning av gården eller byn till det medeltida Sätuna, till det läge som visas på de äldsta historiska kartorna. Det äldsta skriftliga belägget för Sätuna är i ett brev daterat 17 oktober 1311, där Ericus i setunum är vittne i brevet, vilket handlar om att fru Katarina i Steningen byter och säljer gods till lagman Birger Persson, heliga Birgittas far. Den 5 november 1311 skänker
fru Katarina sex öresland jord in Sæthunum till sonen, munken Olov samt ett öresland i byn Arenberga strax intill (Tesch). Under 1300-talet kom pesten och befolkningen minskade. Gårdar kan ha ödelagts och marker blivit obrukade. Fjällsta som funnits under järnåldern saknar medeltida skriftliga belägg i ortnamnsregistret samt på de historiska kartorna från 1635 och framåt. Fjällsta försvann troligen redan före medeltiden. År 1444 var Måby sätesgård för Upplands vice lagman Olof Ingvaldsson och blev under 1500-talet frälsehemman. Broby nämns i skriftliga dokument 1345 första gången. Den 4 januari 1541 köpte Gustav Vasa gården med tre landbor och Broby blev frälsehemman 1652. Första gången Märsta nämns med namn är år 1427; olaff ingwarson i merstha. Märsta by som givit namn åt hela samhället, har troligtvis rötter ner i slutskedet av romersk järnålder. Ett gravfält vid Märsta kyrka, tyder på detta. (området ligger strax väster om utredningsområdet och redovisas ej på kartor) Bild 11. Karta över Husby från 1769. Tomt 2Q är Capellans boställe och de övriga tre gårdarna (1G, 3a, 4K) tillhör Kongl. Academien i Uppsala. Källa; Lantmäteriets historiska kartor, A44-11:2. Historisk tid 1500-tal till 1850-tal Under medeltiden och även under senare tid låg flera gårdar i och runt Märsta under godset Steninge. Under 1600-talet återgick flertalet gårdar till kronan och efter hand såldes de ut som privatgårdar till brukande bönder. Brobybackar var från slutet av 1500-talet Ärlinghundra häradsallmänning. Som häradsallmänning fortsatte skogsområdet att vara hårt utnyttjat för vedfångst, nävertäkt och skogsbete. Allmänningsmarken hade socknen och alla byar i häradet rätt att nyttja gemensamt. På allmänningen tillkom under 1700-talet några torpställen, bl a soldattorp och torpet Brobybacka. I anslutning till dessa finns täppor och oregelbundet lagda stensträngar, vars sträckningar överensstämmer med hägnader på de historiska kartorna. Torpet som ligger vid fornlämning 217 kallas Brobybacka, och strax norr härom låg från tidigt 1700-tal ett soldattorp. Soldattorpet låg på kanten mellan moränbacken och den nedanförliggande uppodlade åkern. I slutet av 1800-talet fanns det tre torp här, av vilka flera finns kvar idag. Brobybacke och åkrarna vid planområdets del 1 har tillhört gårdarna i Broby. Åkern var 15
uppodlad mark troligen redan från medeltiden och 1636 bestod Broby av tre hemman, varav ett frälsehemman och två kronogårdar (Lantmäteriets historiska kartor 01-HUÄ- 1, A44-11:1). 1725 ägdes frälsegårdarna av dels Greve Carl Gyllenstierna på Steninge slott, dels av bergsrådet Anders Strömner. 1731 består Broby av tre frälsehemman. I samband med ägodelningen delades utmarken med skog upp mellan Brobys tre gårdar Norrgården, Mellangården och Södergården. Var och en av gårdarna fick två varsina nord-sydliga stycken skogsmark, fördelat på två skilda skiften (Lantmäteriets historiska karta 01-HUÄ-12). 1764 ägdes Brobys tre hemman av Greve von Fersen och lydde under Steninge sätesgård. Husby kyrkby hade fem hemman 1636 (Lantmäteriets historiska karta 01-HUÄ- 1) liksom 1706 då kyrkan kallas Husby Odensla kyrkia (Lantmäteriets historiska karta A44-11:1). 1769 har Husby fem gårdar varav flera fyrbyggda (kringbyggda runt ett gårdstun). Av de fem gårdarna (men fyra hemman) ägde Kongl. Academien i Uppsala tre hemman, och ett var Capellans boställe. Dessutom fanns det lite frälse utjord inom Husby också, och det avsattes en liten tomt nära kyrkan för frälset (Lantmäteriets historiska karta A44-11:2). Eftersom marken runt Husby by var helt uppodlad, hade Husby sin skog ett stycke utanför hemägorna österut bortanför Kättsta och Kolsta, ca ½ mil bort (Lantmäteriets historiska karta A44-11:3). Kyrkans lägre västra tillbyggnad höjdes till samma höjd som det ursprungliga långhuset år 1690. År 1719 sänktes kyrktornet och ersattes av en tornspira med svängd huv. Intill kyrkan finns en klockstapel av trä, byggd 1717. Vid laga skiftet 1851 i Husby var fortsatt tre hemman så kallade Academiegårdar, medan en var komministersboställe och en klockare- och skollärarboställe. En gård tvingades flytta och så skapades Fjällsta genom utflyttning. På Husby bytomt fanns 1851 också en fattigstuga, förutom skolan (Lantmäteriets historiska karta A44-11:4). Skolhuset, ett av landets första, byggdes 1697. Bild 12. Geometrisk avmätning över Husby och Broby från 1635 (Lantmäteriet). Blåmarkerat området = ängsmark. Brunstreckade områden= åkermark. Gula områden= hagmark. Gult område markerat med småkullar= backe, något skogsbeväxt. Källa; Lantmäteriets historiska kartor. 16
Vid laga skiftet 1851 ingick en gärdesgårdsdelning. Delningsinstrumentet visar de många tusentals alnar gärdsgård som fanns runt de olika ägorna. En omräkning från alnar till meter säger oss att det fanns drygt 13 kilometer gärdsgård bara inom Husby ägor, och 6,5 kilometer runt om Husbys ytterområde. Det visar oss hur det öppna odlingslandskapet på mitten av 1800-talet såg ut, med ett myller av gärdesgårdar på åkrar, ängar och i skog. Fjällsta saknas på de historiska kartorna från 1635 och framåt. Platsen ligger på Husby mark. 1706 är gårdsplatsen bara en backe med högar i ett åkergärde som just 1706 låg i träda (Lantmäteriets historiska karta A44-11:1). 1769 bara skogsklädd stenbacke i åkergärde (Lantmäteriets historiska karta A44-11:2). År 1851 skedde laga skiftesdelning i Husby. Då krävdes det en utflyttning av en av gårdarna till Fjällsta (Lantmäteriets historiska karta A44-11:4). Fjällsta byggdes alltså upp i samband med laga skiftet 1851 i Husby, genom en utflyttning av en av gårdarna. Samtidigt skapas Fjällstas ägor samlat runt den gården. Inom fyra år skulle utflyttningen vara verkställd. Måby består av två hemman 1693 (Lantmäteriets historiska karta 01-HUÄ-4). 1762 består Måby av två mantal, ett frälsehemman Norrgården under Walstanäs ägt av Baron Frisendorf samt ett Rustningshemman, eller Rusthåll Södergården, under Kongl. Maijts Lifregemente (Lantmäteriets historiska karta A44-18:1). Dessutom ligger frälsehemmanet Tomta inom Måbys rågång, men med dess ägor skilda från Måby. I ån vid Måby fanns det två kvarnar invid byn från 1690 och framåt (Lantmäteriets historiska kartor 01-HUÄ-3, 01-HUÄ-4). Den stora landsvägen skulle 1850 vara 9 alnar bred, medan utfartsvägarna från byn och skogsvägarna 8 alnar breda. Bild 13. Karta över Broby från 1919. Här syns bland annat hur vägen, häradsvägen, sträcker sig genom gården. På kartan syns även en formell trädgård och vid sidan om denna en landskapspark med damm och lusthus. Källa; Lantmäteriets historiska kartor, 01-HUÄ- 92. Rolsta, skrivs Rosta, på kartor från 1710, 1765 och 1800, men Rolsta 1820 (Lantmäteriets historiska karta A44-2:5). Byn hade två hemman 1710. Åkrarna låg närmast byn och ängsmarker längre ned mot ån. Ägogränsen mellan Rolsta å ena sidan och Husby + Broby å andra sidan var markerad med många 5-stenarör samt en gärdesgård. Ån som fortfarande rinner i nord-sydlig riktning genom Rolsta bys ägor hade tidigare ett mera vindlande lopp, men leder i stort sett i densamma ursprungliga sträckningen. Vägen till Odensala kyrka norrut, och till 17
Märsta och Stockholm söderut ledde genom byn (Lantmäteriets historiska karta A44-20:1). 1765 hade Rolsta en frälsegård, Wästergården, och en skattegård, Östergården. Frälsegården ägdes av Axel von Fersen på Steninge säteri. Skattegården ägdes gemensamt av flera bönder (Lantmäteriets historiska kartor A44-20:2, A44-20:3). Planområdets del 2 och dess norra halva bestod 1710 av Rolsta bys två ängar Tofäng hårdwall, där den västra kallas Byängen och den östra Buskängen. Ängarna delades av ån. Det gick en väg mellan Husby och Rolsta, just där dagens väg förbi Fjällsta leder (Lantmäteriets historiska karta A44-20:1). Denna väg har alltså funnits i minst 300 år. Även 1765 och 1800 var planområdets del 2 äng till Rolsta, nu kallad Storängen (Lantmäteriets historiska kartor A44-20:2, A44-20:3). En smal ägoremsa tillhörde Arenberga strax söder om Rolsta bys äng, vilken kallades Gåstegen 1763 (Lantmäteriets historiska karta A44-2:1). År 1425 bodde Jöns Olofsson med hustru Ragnhild Gunnarsdotter på Sätuna. Dotter Margit Jönsdotter gifte sig med väpnaren Peder Jonsson (Schack) och Sätuna blev hans sätesgård. Sätuna förblev i släkten 18 Schacks ägo till 1617 då ätten dog ut. Istället kom Sätuna frälsehemman 1631 i riksrådet Johan Skyttes ägo, vars son Bengt började ombyggnad av gården till säteri. Egendomen pantsattes och byn ägdes i början av 1700-talet av myntmästaren Anders Strömner. Sätuna kom sedan att ingå i det Cederströmska fideikommisset Beatelund på Ingarö. År 1869 slogs Sätuna by ihop till en enda gård (Tesch). Bild 14. Måby kvarn 1946. Källa: Sigtuna kommuns hemsida. Industrialiseringen och fram till idag År 1866 kom järnvägen till Märsta när Ostkustbanan invigdes mellan Uppsala och Stockholm. Järnvägen medförde till en början inga stora förändringar utan Märsta fortsatte att vara jordbruksbygd. Stationshuset byggdes år 1876 och det som senare blev Stationsgatan var vid denna tid endast en mindre grusväg utmed leriga åkrar. Det var först i början av 1900-talet som verkstäder, fabriker och modernare bostäder började byggas i Märsta. Den första bebyggelsen placerades på den obrukbara marken på höjden ovanför stationen. Först under 1960-70-tal utökades bebyggelsen till öster om järnvägen och ut i jordbrukslandskapet. Sätuna under förhistorien låg ungefär på platsen för kommunkontoret. Av alla de utgrävningar som varit på Sätunahöjden har inga spår av medeltiden kunnat påträffas. Under tidig medeltid flyttades Sätuna mot nordväst till korsningen Stationsgatan/ Sätunavägen. Under 1960-talet såldes Sätuna gård till ett byggbolag som uppförde ett bostadsområde på platsen. Av de två gårdarna vid Rolsta på vardera sidan av vägen finns Östergården kvar. Wästergården har byggts om och styckats i tomter. Vid Rolsta, väster om järnvagen, syns resterna av en gammal banvaktarstuga
intill järnvägen. Fem banvaktare hade tillsyn på sträckan Rosersberg-Odensala. Bäcken på Rolstas ägor är den sista vattenresten av den Mälarvik som tidigare sträckte sig upp mot Odensala. Broby gård som den ter sig idag härrör troligtvis från 1790-talet. 1998 renoverades bostadshuset och öppnade som konferensanläggning. Söder om Broby finns idag ett par äldre ekonomibyggnader; en mindre en och en halvplansbyggnad i trä med sadeltak samt en större ladugårdsbyggnad, även den i trä. Bägge är målade med röd slamfärg. Ladugården har dekorativa snickerier målade i vitt. Luckor för fönster och portar är svartmålade. Taket är ett sadeltak klätt med sinuskorrugerad plåt, omålat. 1891-92 gjordes planer för att bättre leda av vattnet i ån/bäcken bl a genom Rolstas och Brobys åkrar. Ån rätades ut på några ställen och nya broar byggdes. Broby låg fortsatt lågt i landskapet och markerna var ofta utsatta för Märstaåns översvämningar fram till att Märstaåns lades i kulvert 1979. Vid Brobybacka finns idag ett antal torp, enkla trähus med sadeltak, som idag är om- och tillbyggda. Det äldsta belägget för bebyggelse på platsen är ett soldattorp som markerats på en geometrisk avmätning över Broby från år 1731. I slutet av 1800-talet hade denna bebyggelse vuxit till att omfatta tre torp med sammanlagt ett tiotal byggnader. Dagens bebyggelse är välbevarad och till stora delar i ursprungligt skick. Torpen skapar tillsammans en väl sammanhållen torpmiljö, ett stort miljöskapande värde, i ett typiskt läge på gränsen mot utmarken. Idag finns här även en brukshundsklubb. Husby Gårdarna runt kyrkan med prästgård och klockarboställe har anor från den första husabyn med fyra mönstergårdar, var och en på ett mantal. Husby-Ärlinghundra kyrka hör till en av Stockholms läns fyra östtornskyrkor. På senare år har både klockstapel och kyrka restaurerats pietetsfullt. Bild 15. En av Broby broar 1892. Källa; Lantmäteriets historiska karta 01-HUÄ-73. Bild 16. Klockstapeln vid Husby - Ärlinghundra kyrka idag. 19
Fjällsta är idag en modern hästanläggning och bilplåtverkstad. Mangårdsbyggnaderna är av trä, gulmålade med vita snickerier och har sadeltak av tegel. En av mangårdsbyggnaderna utmärker sig i sin detaljering av snickerier i klassicerande stil. De övriga gula trähusen intill är enklare. Gården har ett flertal ekonomibyggnader, av trä, rödmålade med svarta snickerier. Alla byggnader är i mycket gott skick. Även om gårdens användning har förändrats över tid har man behållit en färgsättning som tydligt visar vad som är bostad och vad som är ekonomibyggnad. Den ena röda längan ser dock ut att innehålla bostäder eller kontor, med anledning av hur fönstren i övervåningen ser ut och de lustigt formade skorstenar som kan vara ventilationshuvar. Hela anläggningen är sammanhållen och välskött. Trots ändrad användning och om- samt tillbyggnad har anläggningen behållit sin karaktär av traditionell gård i öppet landskap. Den har ett stort upplevelsevärde och traditionsvärde. Här låg Märstas första lanthandel som var i funktion fram till 1950-talet. Vid Måby fanns såväl vattenkvarn som väderkvarn och senare ångkvarn samt en eldriven kvarn så sent som på 1960-talet. Öster om byn, mot E4:an, upptas idag av ett stort område för försäljning av begagnade bilar. Idag finns här två äldre bostadshus och ett antal ekonomibyggnader. Bostadshusen är enkla trähus med sadeltak. Fasadpanelen är målad med röd slamfärg, snickerierna är vitmålade, taken av tegel. Ekonomibyggnaderna är mycket enkla träbyggnader med sadeltak. Fasad av stående panel målad med röd slamfärg, taken är nya och av plåt. En av ekonomibyggnaderna har en putsad bottenvåning, avfärgad vit. En modern villa som bryter av mot den äldre bebyggelsen finns också här. Bild 17. Fjällsta lanthandel. Källa: Sigtuna kommuns hemsida. Bild 18. Fjällsta mangårdsbyggnad idag med detaljerade snickerier i klassicerande stil. De övriga gula trähusen intill är enklare. 20
Analys Kulturlandskapet De stora värdena i detta kulturlandskap ligger i att historiska avtryck från olika tider än idag är synliga i landskapet. De medeltida byarna finns kvar idag i form av gårdar eller samling av gårdar/bebyggelse. I nära anslutning till dessa lägen ligger de ursprungliga bebyggelselägena från järnålder - idag fornlämningsområden (karta 5). Centralt i området ligger Husby- Ärlinghundra kyrka som ett historiskt och symboliskt landmärke. Inom utredningsområdet finns en stor del av det äldre vägnätet helt eller delvis bevarat, liksom delar av bygränser som följer vattendrag i landskapet eller odlingsgränser (karta 6). Delar av det historiska vägnätet är ett välkänt och välanvänt rekreationsstråk för boende framförallt i Märsta och kulturlandskapet med dess historiska vägar, gårdar, kyrka, vattendrag och vegetationsstråk utgör fonden för dagens användare av landskapet. Kontrasterna mellan dagens öppna jorbrukslandskap och de skogsbevuxna höjdpartierna är tydligare än i det historiska kulturlandskapet. De vegetationsklädda höjderna betades och ved till husbehov togs kontinuerligt ut från området vilket gav ett öppnare och glesare intryck än dagens täta skogsmark. Det historiska odlingslandskapet var även mer innehållsrikt och differentierat än dagens jorbrukslandskap med sitt storskaliga och homogena jordbruk. Historiskt användes det öppna landskapet till såväl, ängs- som hagmark och åker. Odlingslandskapet avgränsades av ett omfattande gärdsgårdssystem. Dessutom brukades åkrarna som tvåsädesbruk, dvs halva åkerarealen låg i träda ett år medan andra halvan odlades. Även detta bidrog till att landskapet gav ett mer småskaligare och innehållsrikare intryck än idag. Trots att landskapet historiskt var mer småskaligt och varierat så är det låglänta öppna området med vidsträckta vyer där gårdar och byar visuellt kan kopplas samman detsamma. Denna öppenhet och synlighet är av stor vikt för förståelsen av landskapets historia. Järnvägen är en tydlig symbol för den industriella utvecklingen och det moderna samhällets framväxt. Som en naturlig följd av detta samlas bebyggelse och verksamheter kring järnvägen. Ett brett kraftledningsstråk korsar det öppna landskapet i nord-sydlig riktning. Detta sker detta på bekostnad av det agrarhistoriska landskapets förståelse och läsbarhet. Ju mer bebyggelse och verksamheter breder ut sig och tar landskapet i besittning desto mer förlorar kulturlandskapet sitt värde. Bebyggelse Bebyggelsen i utredningsområdet är typisk för det förindustriella jordbrukssamhället i Mellansverige. De enskilda byggnaderna utgör var för sig inte något större arkitekturhistoriskt värde, med undantag för Husby-Ärlinghundra kyrka, klockstapeln, skolan och boden. Det är sammanhanget som utgör det bevarandevärda i det att bebyggelsen har behållit sin karaktär av tydligt definierade gårdar (Fjällsta, Broby gård) och mindre byar (Husby, Måby) hållna i en enhetlig arkitektur i ett öppet jordbrukslandskap samt lite mer avskilt belägna torp i skog. Byggnaderna är på traditionellt sätt utplacerade som öar i åkerlandskapet, med sikt åt alla håll. Husen är idag om- och tillbyggda med ändrade funktioner, vilket har gjort dem fortsatt beboeliga, och är ett positivt inslag i miljön. Byggnadstekniskt kan det finnas intressanta detaljer kvar i enskilda hus. De stora värdena i denna miljö är framförallt av upplevelsekaraktär. Arkitekturen är tradtionell och det finns hög grad av igenkänningsfaktor och ortsmässig identitet i det att det är en arkitektur i hög grad typisk för mellansvensk förindustriell landsbygd; enkla trähus i traditionella och enhetliga material och kulörer, som här är 21
mycket väl bevarade.. Här finns också ett kontinuitetsvärde i det att spår finns kvar av ett äldre sätt att bedriva jordbruk, och planera bebyggelse kring den verksamheten. Hela platsen har ett starkt symbolvärde för de boende i Sigtuna kommun, och då särskilt Märsta genom att gårdarna, byarna och torpen bevarats relativt fria i landskapet, utan att nyare tiders tillägg stör det visuella intrycket av ursprunglig bebyggelse, gör sig ortens historia påmind och är påtagligt närvarande i det som är ett välanvänt rekreationsområde idag. Konsekvenser Förutsatt att föreslagna kulturhistoriska villkor inarbetas i planen: Exploateringen gör intrång i riksintresset för kulturmiljö och påverkar upplevelsen av det kulturhistoriska landskapet negativt, liksom upplevelsen från landskapsskyddade Husby-Ärlinghundra kyrka. Delar av landskapet är redan idag påverkat med industrianläggningar, kraftledningar, bussdepåer och långtidsparkeringar, men en utökning av planlagt område accentuerar det industriella inslaget markant. Detta blir särskilt tydligt inom del 2 östra sida, där bebyggelse föreslås utanför naturliga gränser, såsom vattendrag med vegetationsstråk, som mildrar intrånget 22 visuellt. Denna del av exploateringen blir även särskilt synlig från Husby. Bebyggelsen föreslås därför trappas ner i höjd. Förutom att detta mildrar intrycket något är det framförallt en signal till att detta är den slutgiltiga exploateringsgränsen ut i landskapet. En avslutning precis väster om det korsande kraftledningsstråket bidrar till att markera den slutgiltiga exploateringsgränsen ut i landskapet. Det är av betydande vikt att bevara det historiska vägnätet. Hur tillfarter till planområdet planeras påverkar det historiska vägnätet liksom upplevelsen av det. I norr avgränsas del 2 av en lokal historisk väg förbi Fjällsta. Denna bör bevaras och angöring till planområdet bör ske från söder och befintligt industri/handelsområde. Bevarande och förstärkning av befintliga vegetationsgränser längs Halmsjöbäcken/ Märstaån är en förutsättning för att den negativa effekten avseende del 1 mildras, liksom att bebyggelsefria (alternativt lägre bebyggelse) områden skapas inom viktiga siktlinjer. Dessa siktlinjer bör studeras vidare i nästa skede för exakt utformning/ avgränsning. Konsekvensen av en utbyggnad av planområdet är trots föreslagna villkor negativ för förståelsen och upplevelsen av det sedan lång tid brukade odlingslandskapet. Idag utgörs området av ett öppet långtidsbrukat landskap med åkrar, avgränsade av vegetationsklädda moränhöjdpartier, från många väderstreck sett från Husby. Det är endast mot väst, sydväst som industri och nutida samlad bebyggelse utgör fond för kulturlandskapet sett från Husby. I och med en utbyggnad enligt planprogrammet kommer förståelsen och upplevelsen av det historiska landskapet att förändras väsentligt då större delarna av landskapet bebyggs. Sett från Husby södra del kommer endast vyer mot öster, möjligen sydöst, att fortsättningsvis utgöras av odlingsmark som möter vegetationsklädda moränhöjder.
Fortsatt arbete och samråd Området har befolkats sedan stenålder. Att det varit en attraktiv miljö med goda förutsättningar för expansion och alltmer permanenta bosättningar vittnar områdets talrika kända fornlämningar om. Med tanke på områdets kända historia är det inte omöjligt att ytterligare fornlämningar kan påträffas i dagens åkerlandskap. För att bättre bedömma konsekvenserna av exploateringen föreslås illustrationer/ perspektiv tas fram för kritiska platser eller siktlinjer. Till exempel kring vägen förbi Fjällsta gård, vy från Husby samt vy från Brobybacka. Samråd ska hållas med länsstyrelsen om fortsatt arbete. Inom området bedöms följande arkeologiska utredningar och undersökningar vara aktuella: Särskild arkeologisk utredning steg 1 - kan omfatta bl.a byråinventering med kartläggning av tidigare gjorda fynd. Okulärbesiktning då man t.ex tittar efter lösfynd i åkermark. Eventuellt kan metalldetektor användas. Särskild arkeologisk utredning steg 2 - kan omfatta sökschakt i åkermark för att leta bl.a bosättningsspår. Förundersökning- kompletterande sökschakt för attt avgränsa ev tidigare påträffade fornlämningar och för att ge bättre underlag till kostnadsbild för slutundersökning. 23
Analyskarta kulturhistoriska samband Karta 6 Förklaring Sockenväg Husby By/gård från medeltid - synlig än idag och viktig för förståelsen av kulturlandskapet. Rolsta Fjällsta (gården upphör mellan omkring medeltid till 1851) By/gård från järnålder- ej bevarad men gränser till bytomterna (xx xx) är en del av dagens odlingslandskap. Stora landsvägen Stockholm - Uppsala och norrut Sätuna Arenberga Del2 Del 1 Broby Häradsvägen Måby Fornlämningsrikt område med boplatser från stenålder till nutid (bevarad torpbebyggelse) Bevarat historiskt vägnät Bygränser (ungefärligt läge) från äldsta kartor 1650 (förmodligen äldre), till viss del synliga i dagens odlingslandskap Viktiga kulturhistoriska samband och siktlinjer Brutna kulturhistoriska samband Synlig sista vattenrest av den Mälarvik som sträckte sig upp mot Odensala under järnålder Sockenväg Brobybacka Planområde Obs! område för riksintresse kulturmilö samt landskapsbildsskydd är ej med på kartan, se karta 2 avseende skyddade områden under kap Bakgrund. 24
Kulturhistoriska villkor vid planering och exploatering Kulturmiljöanalys Arlandastad Norra 2013-06-05 Karta 7 Förklaring åtgärder Säkerställ siktlinjer mot Husby-Ärlinghundra kyrka Del 2 1 2 Siktlinje från Brobybackar och väg 905 2 Siktlinje från Brobybackar via Broby gård Siktlinje från Brobybackar torpbebyggelse Del 1 Siktlinje från Uppfinnarvägen 1 2 Respektavstånd från historisk miljö/ hänsynstagande avseende skala mot omgivande kulturlandskap och rekreationsstråk. Naturmark /kolonilotter cirka 20 meter närmast historisk vägdragning. Hänsynstagande avseende skala mot omgivande kulturlandskap och rekreationsstråk. Byggnadshöjder max 6 meter över mark i ett cirka 20 meter brett område. Skyddsridå mot omgivande kulturlandskap. Befintlig vegetation längs å bevaras. Område som hålls fri från bebyggelse eller skymmande anläggningar. Befintligt rekreationsstråk som kompletteras med informationstavlor om det historiska kulturlandskapet samt upprustas avseende soffor och informationstavlor längs Halmsjöbäcken. Historisk vägdragning, sockenväg, behålls. Grön/blått stråk behålls och utvecklas med ett rekreationsstråk samt synliggörs. Planområde 25