Kvinnor och pensionen En rapport om kvinnornas pensionsvillkor
Utgiven maj 2013 Riksförbundet PensionärsGemenskap Svenska KommunalPensionärernas Förbund
Förord Sverige är stolt över att vara ett av de mest jämställda länder i världen. I arbetslivet ska det inte finnas någon skillnad i lön mellan kvinnor och män. Officiellt är det ingen skillnad efter undersökning på undersökning visar att kvinnor har lägre lön av diffusa skäl. Samtidigt är skillnaden i sysselsättningsgrad stor mellan könen. Kvinnor arbetar i betydligt större omfattning deltid än män. Dessa skillnader avspeglar sig vid pensioneringen, där kvinnor får avsevärt lägre pension än män. Pensionssystemet kan liknas vid en spegel över den historiska arbetsmarknaden. Kvinnors lägre pension visar på en tidigare betydligt ojämlikare arbetsmarknad än idag. Däremot visar framtiden på en annan fara. Att kvinnor förvägras heltidssysselsättning, samt kvinnors utträngning från arbetsmarknaden på grund av omsorg om närstående skapar förhållanden, där kvinnor inte får möjligheterna att tjäna ihop till en god pension. Garantipensionen för dem, som inte har tjänat ihop till en tillräcklig inkomstpension, förutskickades att minska i betydelse alltefter fler nya pensionärer tillkom med goda intjänade pensioner. Tyvärr tycks denna förväntan bli allt svagare och flera bedömare anser att upp mot hälften av kvinnorna i framtiden kommer att bli beroende av garantipension. Denna rapport, som har utarbetats av Bo Björksten, RPG och Fredrik Jahn, SKPF, visar på skillnaderna i pension mellan kvinnor och män. Förutom att gå igenom själva pensionssystemet redovisas hur deltidsarbetet påverkar pensionen. Pensionssystemet kan inte ensamt rätta till orättvisor under ett långt arbetsliv. Däremot är det viktigt att alla socialförsäkringar inklusive pensionssystemet medverkar för att i samklang bidra till det gemensamma arbetet för ett mer jämställt samhälle. Vi vill bidra till detta arbete genom att ge en samlad bild av kvinnornas situation i pensionssystemet. Stockholm maj 2013 Sten-Gunnar Hedin Förbundsordförande för Riksförbundet PensionärsGemenskap, RPG Sam Sandberg Förbundsordförande för Svenska KommunalPensionärernas Förbund, SKPF
Innehållsförteckning Förord... 3 Inledning... 7 Pensionärernas fattigdom... 8 Sysselsättning och arbete... 12 Pensionering... 14 Garantipensionen... 15 Tjänstepensionen... 17 Privat pensionssparande... 18 Sammanfattning... 19 5
Inledning I maj 2013 fyllde den svenska pensionen 100 år. För hundra år sedan togs beslutet i dåvarande riksdagens båda kamrar att för första gången i Sverige införa ett pensionssystem även kallad ålderdomsförsäkring på den tiden. Det var ett epokgörande beslut, det första steget på vägen till dagens offentliga socialförsäkringssystem. Med beslutet om det nya pensionssystemet var Sverige inte först eller störst när det gällde pensioner. Däremot kom Sverige med en nyhet pensionssystemet skulle omfatta samtliga i samhället. Pensionssystemet utformades som ett allmänt system. Redan då avspeglade pensionssystemet den rådande ordningen i samhället. Männen arbetade och tjänade in resurserna i familjen. Kvinnornas uppgift var att stödja mannen och ta hand om hem och barn ett så gott som oavlönat arbete. Detta gick igen i det första pensionssystemet. Detta första pensionssystem var strikt försäkringsmässigt uppbyggt. Pensionen grundades på inbetalda avgifter, som i sin tur beräknades efter inkomst. Detta innebar att kvinnorna i regel betalade endast grundavgifter till skillnad mot männens i genomsnitt högre avgifter. Redan på den tiden observerades det att kvinnor levde längre än män, vilket försäkringsmässigt innebar att pensionskapitalet delades upp på fler år än för männen. Sammantaget ledde detta till att pensionen till kvinnorna endast i undantagsfall blev högre än minimipensionen. Den allmänna insikten var att minimipensionen var alldeles för låg för att kunna leva ett eget självständigt liv. Pensionssystemet innebar därför att kvinnorna i ålderdomen bands hårt till familjen och släkten utan möjligheter till eget självständigt liv. Idag hundra år senare är villkoren annorlunda. Pensionssystemet är annorlunda uppbyggt och då kvinnor idag har ett arbetsliv med avlönade anställningar bakom sig vid pensioneringen innebär att de äldre kvinnorna idag kan om än med knappa resurser leva ett självständigt liv i ålderdomen. Dock följer arbetslivets orättvisor med i ålderdomen och de ekonomiska villkoren för kvinnliga pensionärer skiljer sig markant åt jämfört med de manliga pensionärerna. Föreliggande rapport tar upp varför pensionen för kvinnor är mindre än för män och skapar allt fler fattigpensionärer bland kvinnor. Rapporten utger sig inte för att vara heltäckande utan mer för att visa på orsaker till skillnaderna. 7
Pensionärernas fattigdom Andelen fattiga bland pensionärerna är lågt i Sverige i ett internationellt perspektiv. Det förklaras av att såväl pensionssystemet som andra delar av del svenska socialförsäkringssystemet ger tillräckliga ersättningar. I en jämförelse med 15 europeiska länder har Sverige lägst andelen fattiga bland äldre tillsammans med Nederländerna och Luxembourg. Många pensionärer har dock en utsatt situation med en ekonomisk standard strax över riktlinjerna för när ekonomiskt bidrag (försörjningsbidrag) kan beviljas. Det är framförallt äldre pensionärer (75 år och äldre) som finns i denna grupp. Kvinnorna år överrepresenterade i denna grupp och har hamnat i fattigdomsfällan. Definitionen på fattigdomsstrecket är en disponibel inkomst som är lägre ån 60 procent av medelinkomsten i samhället. Det finns därför starka skäl att undersöka hur utvecklingen har varit och vad som kan förväntas i framtiden. En grupp som riskerar att få för låg pension består av dem som har haft mycket låga inkomster och därför får garantipension. Garantipensionen är prisindexerad och inte inkomstindexerad som inkomstpensionen. Gruppen kan därför komma att släpa efter i inkomstutvecklingen jämfört med dem som får inkomstpension, som är kopplad till den ekonomiska utvecklingen i Sverige. Många av dagens fattigpensionärer är kvinnor som skött hem och barn medan maken arbetat. De var sin tids könsrollsoffer. Dessvärre går många kvinnor idag mot en liknande fattigdomsfälla. Ekonomiskt är pensionärer en lika homogen grupp som alla andra samhällsgrupper. En del har en god pensionssituation, med höga pensioner, sparkapital mm. Andra är fattigpensionärer, som har ett mycket litet disponibelt kapital kvar efter att bostadskostnaderna är betalda. Kvinnan har fortfarande huvudansvaret för barn och hem, vilket innebär att de tar merparten av föräldraledigheten. Ansvaret utsträcks ofta till att ge omsorg om sina äldre föräldrar och andra närstående. Ju längre tid de är föräldralediga eller ger omsorg, desto sämre går deras arbetsutveckling. Det medför ofta att kvinnorna går ner till deltid och utvecklar en svagare yrkesidentitet än männen. Risken finns att dagens unga kvinnor hamnar i samma fälla som fattigpensionärerna idag med samma konsekvenser för pensionen som deras mödrar. Kvinnors inkomst släpar efter hela livet. Trots jämställdhetsdebatten är inkomstskillnaderna mellan könen fortfarande stora. Kvinnor tar ut mer föräldraledighet, arbetar oftare deltid och har i de flesta yrken lägre lön än män. De leder till att de har lägre inkomster under hela livet, något som ger utfall i lägre pension. Kvinnor har lägre pension och pensionsförmögenhet än män, i genomsnitt drygt 75 procent av männens. Förvärvsavbrotten har dock begränsad betydelse för 8
pensionsskillnader, löneskillnaden är betydligt viktigare. Dock ger långvarigt deltidsarbete stort pensionsbortfall halvtid från 40-årsåldern sänker pensionen med 25 procent. När det gäller de äldre generationerna, de som är pensionerade, är skillnaden i inkomst ännu större än för dem som idag förvärvsarbetar. I de pensionerade generationerna var kvinnornas sysselsättningsgrad betydligt lägre än idag. Detta har gett konsekvenser för dagens pensionsutbetalningar med allt fler som har garantipension. De största konsekvenserna uppkommer inom tjänstepensionerna. Ett liv utanför arbetsmarknaden ger ingen tjänstepension över huvudtaget. Men även om arbetslivet till stor del består av deltid ger det allvarliga konsekvenser på den framtida pensionen. Skillnaden i utfall för kvinnor och män med olika utbildning påverkar utfallet. Genomsnittsinkomsten vid olika åldrar för kvinnor med viss utbildningsnivå är på samma nivå som för män med lägre utbildning. Lågutbildade kvinnor är överreprensenterade vad gäller relativ fattigdom. Förr kallades det fattigpension idag heter det garantipension Fem av tio kvinnor som går i pension måste klara sig på mindre pengar än en student vilket är alarmerande. Allt fler fattigpensionärer hamnar i kronofogdens register och beskrivs som en tickade bomb Många har inte mer än 3 700 4 000 kronor i månaden efter att bostadskostnaderna är betalda. Den relativa fattigdomen bland pensionärer ökade vid införseln av jobbskatteavdraget, då fattigdomsgränsen är definierad i termer av disponibel inkomst. För varje givet år ökar andelen fattiga kvinnor med åldern medan detta inte gäller för män. Denna differens tycks dock helt vara att kvinnor i högre utsträckning överlever sina män och blir ensamstående. Pensionerna beräknas i det nya allmänna pensionssystemet bli lägre i relation till inkomsterna före pensioneringen än i det gamla ATP-systemet. För att de som bara täcks av det nya pensionssystemet ska få samma pension som med ATP krävs en senareläggning av pensioneringen samt god avkastning på PPM-fonderna och privata pensioner. Pensionerna minskar även kraftigt efter 70 års ålder. Flertalet tjänstepensioner ger högre utbetalning under de fem första åren och många börjar ta ut sin pension vid 65 års ålder. När det gäller skillnaden inom pensionsutbetalningar netto ligger de kvar på samma nivå som efter pensionsreformen. Brutto har kvinnornas andel av männens pension ökat men det beror mest på att minimipensionen i form av garantipensionen höjdes kraftigt vid pensionsreformen men beskattades, vilket den tidigare minimipensionen inte gjordes. Kvinnors andel av männens pension uppgår enligt den senaste statistiken till drygtt 75 procent. Denna andel kommer däremot att öka över tid allteftersom kvinnliga generationer med en högre sysselsättningsgrad och mindre deltidsarbete träder in i pensionsåldern och får högre pensioner. Men skillnaden i dagens pensionsutbetalningar belyser konsekvenserna av ett mindre aktivt arbetsliv, oavsett om det är fri- eller ofrivilligt. 9
Dagens svenska pensionssystem Det tidigare pensionssystemet med folkpension och ATP hade vissa egenskaper, som gynnade kvinnorna. Den pensionsgrundande tiden var maximerad till 30 år. Det innebar att under ett arbetsliv på ca 40 år kunde man vara frånvarande på arbetsmarknaden ett antal år utan att det påverkade pensionen. Detta utnyttjades främst av kvinnor, som kunde stanna hemma några år vid barnafödande. Av de maximerade 30 pensionsgrundande åren räknades endast de 15 bästa åren som underlag för ATP-pensionen. Detta var också en stor fördel för kvinnorna, då kvinnor i betydligt högre utsträckning arbetade deltid under delar av sitt arbetsliv. Dagens svenska pensionssystem är däremot individorienterat och strikt neutralt. Det är försäkringsmässigt uppbyggt på aktuariska principer, dvs. att det finns en tydlig koppling mellan vad individen betalar in till systemet och vad individen får ut av systemet. Det finns inga uttalade omfördelningsmekanismer i systemet. Trots denna förmenta neutralitet finns det flera avsteg från principerna. Pensionsbeloppet beräknas på hela försäkringskollektivet utan skillnader mellan grupper med olika medellivslängder, t.ex. mellan högutbildade och lågutbildade och mellan kvinnor och män. Det finns ett golv i systemet en lägsta pension, som alla är garanterad oavsett tidigare inbetalningar till systemet. Det finns ett tak i systemet en högsta pension, som betalas ut även om avgifterna till systemet har varit högre. Pensionsavgifter betalas in på andra grunder än intjänad arbetsinkomst, t.ex. barnaår, studier och plikttjänst. Pensionsbeloppet påverkas inte av medellivslängdens ändringar efter 65- årsåldern. Utifrån kvinnors skilda förutsättningar jämfört med männens finns olika effekter av själva pensionssystemets uppbyggnad. En av de mest kända förutsättningar är att kvinnor lever längre än män. Eftersom pensionssystemet uttryckligen gör avsteg från principen att beräkna pensionen efter olika medellivslängder innebär en och samma pensionsberäkning på samtliga individer att en grupp, som har längre medellivslängd än andra grupper t.ex. kvinnor, gynnas. Det innebär för kvinnor att de får en högre pension än vad de försäkringsmässigt borde få. En annan effekt av att medellivslängden beräknas på hela försäkringskollektivet är effekten av den s.k. normen. Normen är ett förskott på tilläggs-/inkomstpension, som ges på den första pensionen, vilket höjer den första pensionen med cirka 16-17 procent. Förskottet betalas tillbaka genom ett årligt avdrag på 1,6 procent på den årliga omräkningen av tilläggs-/inkomstpensionen. Detta förskott gynnar män framför kvinnor, då män inte lever lika länge som kvinnorna och därmed betalar mindre tillbaka på förskottet än kvinnorna. Att det finns ett golv i form av utfyllnad med garantipension vid låga eller inga intjänade pensionsrätter i pensionssystemet gynnar också kvinnorna, då fler kvinnor både i antal och andelsmässigt kommer upp i pensionsåldrarna med låga eller inga intjänade pensionsrätter. 10
Taket i pensionssystemet missgynnar fler män än kvinnor även här både i antal och andelsmässigt eftersom fler män har inkomster över taket. Fler kvinnor än män har uppehåll i sitt arbetsliv beroende på vård av barn och gynnas av att pension beräknas även för viss tid av vård av barn. Detta gynnande får ses i strikt ekonomisk mening, eftersom vård av barn i detta sammanhang ses som ett oavlönat arbete. Att pensionsbeloppet inte ändras på grund av förändringar i medellivslängden efter fyllda 65 år missgynnar kvinnorna som grupp eftersom männens medellivslängd ökar snabbare än kvinnornas även om det är små förändringar. Sammantaget gynnar strukturen av pensionssystemet kvinnorna något mer än män med hänsyn till könens olika förutsättningar. 11
Sysselsättning och arbete En väsentlig faktor, som påverkar pensionens storlek, är deltagandet i arbetslivet. För de senaste åren finns inte någon avvikande utveckling mellan kvinnor och män beträffande sysselsättningsgraden och arbetslösheten. Skillnaden mellan kvinnors och mäns utveckling är obetydlig. Däremot syns verkningarna av den ekonomiska krisen år 2008 för både kvinnor och män tydligt i diagrammet. Som sysselsatt i Sverige räcker det att arbeta en timme under den referensvecka, som mäter sysselsättningen. Heltid innebär en sysselsättning på 35 timmar eller fler i veckan. Med denna uppdelning visar det sig att kvinnor har mycket större deltidssysselsättning än män, även om det har minskat under åren Diagrammet visar att andelen deltidssysselsatta kvinnor har minskat kraftigt de senaste åren. På 1980-talet arbetade nära hälften av alla kvinnor deltid i jämförelse med en tredjedel idag. Ändå är det nästan tre gånger fler kvinnor som arbetar på deltid jämfört med männen. 12
En stor del av de kvinnor, som arbetade deltid förr, är nu pensionerade, vilket visar sig i pensionsstatistiken. Kvinnors andel av männens lön har varit ganska konstant de senaste åren. Däremot visar pensioner en annan bild en ålderdomlig bild av arbetsmarknaden förr. Från att i slutet av 1900-talet vara knappt två tredjedelar av männens pension har kvinnornas andel ökat till dagens knappt 75 procent. Den stora ökningen av kvinnornas andel av pensionen år 2003 är frukten av det nya pensionssystemet, där framför allt minimipensionen i form av garantipensionen höjdes men samtidigt blev beskattad. Eftersom det är en majoritet kvinnor, som har garantipension, märktes denna höjning framför allt hos kvinnorna. Den allmänna pensionen för kvinnor följer utvecklingen av männens allmänna pension men gapet mellan könen minskar mycket långsamt. Den långsamma utvecklingen av kvinnornas genomsnittspensioner är främst en produkt av, dels kvinnornas högre deltidssysselsättning, dels männens högre sysselsättningsgrad. 13
Pensionering Den lägsta allmänna pensioneringsåldern i Sverige är 61 år. Från och med månaden man fyller 61 år får den enskilde själv bestämma när denne vill gå i pension. Den allmänna pensionen kan tas ut från 61 års ålder. Det gäller tilläggspensionen, inkomstpensionen och premiepensionen dock inte minimipensionen, som numera heter garantipensionen. Den får tas ut först från 65 års ålder. Bostadstillägg för ålderspensionärer kan utgå från 65 års ålder om full allmän pension tas ut. Skillnaderna i tidig pensionering, dvs. pensionering mellan 61 64 år, mellan kvinnor och män är liten. Det är främst männen, som går tidigare i pension än kvinnorna. En anledning till brottet i utvecklingen år 2001 är att vid införandet av det nya pensionssystemet avskaffades delpensionen. 14
Garantipensionen Garantipensionen är minipensionen i det nya pensionssystemet. Det är en utfyllnadspension i motsats till den gamla minimipensionen folkpensionen. Folkpensionen var en grundpension, som alla fick. De, som var berättigade till ATP, fick den utöver folkpensionen. Garantipensionen utgår som en utfyllnadspension vid låg eller ingen tilläggsoch/eller inkomstpension. Full garantipension är en viss andel av prisbasbeloppet och är lägre än motsvarande garantiersättningar i andra socialförsäkringar. Garantipensionen indexeras med den årliga förändringen i prisbasbeloppet. Prisbasbeloppet är en grov uppskattning av den årliga inflationen och mäter endast prisernas förändring. Det innebär att en garantipension förblir på samma standardnivå resten av livet ut utan att få del i samhällets vidare standardförbättringar. Prisindexering innebär också en långsam urholkning av garantipensionärens köpkraft. Prisbasbeloppets förändring baseras på prisförändringen i procent av ett genomsnittshushålls förbrukning. Då ett genomsnittshushåll har mer än dubbelt så stor inkomst än garantipensionären slår en procentuell prisförändring igenom hos garantipensionären dubbelt så mycket som hos genomsnittshushållet. Därtill har de kostnaderna, som väger tyngst i ett garantipensionshushåll, bostads- och matkostnader, stigit i medeltal mer än inflationen både på lång och på kort sikt. Trots att andelen garantipensioner sjunker, dock avtagande de senaste åren (beroende på att inkomstpensionerna har minskat åren 2010 och 2011, vilket har medfört att fler inkomstpensionärer trillat under den inkomstnivå då garantipension utgår) har andelen kvinnor med garantipension inte bara legat på samma nivå utan t.o.m. ökat något de senaste åren. Detta visar att trots att kvinnorna har ökat sin heltidssysselsättning så ökar inte deras pensioner, utan tvärtom visar tecken på att stagnera och i vissa fall t.o.m. minska. 15
En anledning till att kvinnornas pensioner stagnerar är att pensionsökningar på grund av ökat arbetskraftsdeltagande och minskad deltidssysselsättning äts upp av minskade pensioner på grund av ökad medellivslängd från 65 års ålder. Även om pensionskapitalet vid 65 år ökar, så ska samma kapital räcka till längre tids pension för en yngre generation vid samma pensioneringstidpunkt. Det kan innebära att fler kvinnor blir beroende av garantipension även om deras pensionskapital är större än tidigare generationer vid samma ålder. Garantipensionen är en mindre förmånlig pension än den övriga allmänna pensionen. Det är en del av den allmänna grundtryggheten. Förutom garantipensionen ingår bostadstillägget till pensionärer. Detta bostadstillägg är inte indexerat utan höjs med ojämna mellanrum på olika sätt. Bostadtillägget följer inte med bostadskostnadernas förändringar. Bostadstillägget är en mycket komplicerad tilläggsersättning och kostar mycket i administration. Det ger också en viss skevhet i ersättning mellan pensionärer med hyresrätt och pensionärer med bostadsrätt eller egnahem. Garantipensionen betraktades som en övergångsform av pensionssystemets arkitekter då allt fler, framför allt kvinnor, förväntades få inkomstpensioner i framtiden. Samhällets utveckling de senaste åren visar på en betydligt bistrare verklighet där kvinnorna har fått det besvärligast. Det återspeglar sig i pensionssystemet, där garantipensionerna, som nu är på väg ner, prognostiseras av flera bedömare att öka i framtiden. Denna ökning kommer att främst bestå av kvinnor, där upp mot hälften av dem i framtiden kommer att vara beroende av garantipensionerna. Detta i sin tur är frukten av en hård arbetsmarknad, där kvinnor inte erbjuds heltidsarbeten i tillräcklig omfattning och där samhällets nedrustade sociala skydd tvingar allt fler kvinnorna ut från arbetsmarknaden för att ge omsorg till närstående med minimal ersättning och utan pensionssparande. Arbetslivets fysiska och psykiska påfrestningar i de traditionella kvinnoyrkena tillsammans med arbetsgivarnas njugga inställning till äldre arbetskraft medför att det blir svårare att arbeta längre upp i åldrarna och förlänga arbetslivet med bättre pension som följd. 16
Tjänstepensionen Förutom den allmänna pensionen har idag mellan 85 till 90 procent av pensionärerna någon form av tjänstepension. Från att vid ATP-systemets införande motsvara ca 12 procent av pensionsinkomsterna har tjänstepensionens betydelse ökat. År 2000 stod tjänstepensionens andel för ca 16 procent och idag har den ökat till ca 21 procent. Tjänstepensionen har övergått från att vara grädden på moset till att bli en del av moset. Vid en översiktlig jämförelse mellan kvinnor och män när det gäller tjänstepensioner upprepas samma mönster som den allmänna pensionen. Tjänstepensionens andel av pensionsinkomsterna är för männen ca 25 procent medan motsvarande andel för kvinnorna ligger på endast ca 16 procent. Denna skillnad har dessutom ökat de senaste åren. Förhoppningsvis kommer utvecklingen att gå i den andra riktningen med tanke på att fler kvinnor arbetar mera än tidigare generationer. Skillnaden beloppsmässig är ännu större. För de, som tjänar in till tjänstepension, är genomsnittstjänstepensionen för män ca 60 000 kr per år medan motsvarande pension för kvinnor är ca 30 000 kr per år endast hälften mot vad männen får. Vad som är oroande är att allt fler arbetar utan att tjäna ihop till en tjänstepension. I framför allt små företag, där majoriteten av de anställda är kvinnor, saknas tjänstepension som förmån för de anställda. Detta kan leda till ett allt större pensionsgap framför allt mellan kvinnor från lågavlönade arbetsplatser och män från större arbetsplatser. Här ligger ett stort ansvar på de fackliga organisationerna att se till att täcka de hål på arbetsmarknaden, där tjänstepensioner saknas. 17
Privat pensionssparande När det gäller det privata pensionssparandet är det välkänt att kvinnor sparar mer än män om än inte med lika stora belopp. Det är inte allom givet att ett privat pensionssparande lönar sig. Idag får den, som avsätter till privatpensionssparande, avdrag på skatten med maximalt 12 000 kr om året. En avkastningsskatt på det sparade pensionsbeloppet tas ut med mindre än 0,5 procent av värdet. De företag, som tar hand om det privata pensionssparandet tar också ut en avgift kapitalförvaltningsavgift på hela det sparade pensionskapitalet. Vid pensionering betraktas utbetalningarna från det privata pensionssparandet som en pensionsinkomst och beskattas därefter. Eftersom det är en pensionsinkomst omfattas inte utbetalningen av jobbskatteavdraget och beskattas därför mera än om det hade varit en arbetsinkomst. Om marginalskatten är högre för inkomster av pensionen inklusive det privata pensionssparandet än lönen med avdrag för det privata pensionssparandet kan det i själva verket innebära att det privata pensionssparandet blir en dålig affär jämfört med andra sparformer. Visserligen beskattas avkastningen på andra sparformer men icke så mycket som lön eller pension. Vid pensionering kan avkastningen efter skatt faktiskt bli högre än vid privat pensionssparande med samma belopp. Detta innebär att vid privat pensionssparande bör man göra en genomgång av förväntade löner och sparande i framtiden för att komma fram till den bästa sammansättningen av privat pensionssparande och annat sparande. Även vid uttag av pensioner kan det löna sig att planera med vilka belopp olika pensioner ska tas ut under olika långa tider. Kvinnor, som mer än männen sparar i en privat pensionsförsäkring, kan alltså råka ut för ett oförmånligt sparande jämfört med andra alternativ. 18
Sammanfattning Kvinnors pension ökade relativt männens vid pensionsomläggningen år 2003. Ökningen gäller pensionen före skatt. Däremot har skillnaderna efter skatt legat relativt konstant. Kvinnornas andel av männens pension uppgår enligt senaste tillgängliga statistiken till drygt 75 procent. I stället har tjänstepensionen fått en allt större betydelse. Dock är betydelsen större för männen än för kvinnorna. Dessutom är det idag fler kvinnor än män som saknar tjänstepension i sina anställningsavtal ett antal som ökar. En bidragande orsak till skillnaderna är att kvinnorna har lägre sysselsättningsgrad än männen och är i en större omfattning sysselsatta på deltid, vilket får konsekvenser för tjänstepensionens storlek. Men dagens generation av kvinnor på arbetsmarknaden skiljer sig åt gentemot gårdagens, dels är deras sysselsättningsgrad ökande, dels är de i genomsnitt mer välutbildade och deras deltidsarbete är mindre förekommande. Bägge sakerna pekar på att könsskillnaderna i de framtida pensionsbetalningarna förhoppningsvis kommer att bli mindre. Den hotande utvecklingen med att allt fler kvinnor blir beroende av garantipensionen är dock oroande En eventuell korrigering av de olika pensionsnivåerna för kvinnor och män är knappast möjligt, då pensionsrätterna är redan intjänade och det finns inga andra resurser i pensionssystemet. Däremot kan de kvinnor, som är ute i arbetslivet idag, göra något åt sin situation för att få en högre pension i framtiden. Här är det viktigt att männen tar ett större ansvar för föräldraskapet och omsorgen om närstående. De måste i högre utsträckning än nu stanna hemma, så att kvinnorna får större chanser att utvecklas i arbetslivet. En mycket stor del av deltidssysselsättningen för kvinnor sker i kommunala arbeten. Dessa deltidssysselsättningar är ofta ofrivilliga och en stor del av dessa kvinnor vill arbeta heltid. Kommunerna måste ändra sin kvinnonegativa politik och inse att de kvinnor, som vill ha heltidarbeten, måste få tillfälle att välja det. Samtidigt får inte kommunerna dra ner så mycket på sin äldreomsorg, så att det tvingar fram en allt större anhörigomsorg av närstående. Det drabbar i första hand kvinnorna, vilka får gå ner i arbetstid eller t.o.m. helt lämna arbetsmarknaden för att kunna ge omsorg till sina närstående. 19