PM med vä gledning om fysisk plänering äv fo rorenäde omrä den

PM med vä gledning om fysisk plänering äv fo rorenäde omrä den Inledning Denna PM är framtagen av Länsstyrelsen i Jönköpings län i samverkan med Länsstyrelsen i Östergötlands län, Naturvårdsverket, Boverket samt ett antal kommuner i Jönköpings län. Länsstyrelsen i Jönköpings län har gjort bedömningen att frågorna gällande förorenade områden i den fysiska planeringen kan hanteras på ett mer effektivt och samordnat sätt. Utgångspunkt för framtagande av denna PM har varit den handbok om fysisk planering av förorenade områden som Länsstyrelsen i Östergötland tagit fram inom EU-projektet BECOSI. I denna PM vill vi med handboken som utgångspunkt ge en konkret vägledning i vissa centrala frågeställningar. Syftet denna PM är att kommuner och även länsstyrelser ska ges vägledning för att kunna hantera föroreningsfrågan på ett mer effektivt och samordnat sätt i den fysiska planeringen. Detta leder förhoppningsvis till att arbetet med förorenade områden i den fysiska planeringen, dvs. arbetet med dessa områden i detaljplaner, bygglovsärenden och exploateringsärenden, underlättas och effektiviseras. På sikt medverkar detta till en mer giftfri miljö. De frågeställningar som tas upp i denna PM har identifierats som viktiga för att hanteringen av förorenade områden i den fysiska planeringen ska ske på ett bra sätt. Översiktsplaner Hur kan frågor om förorenad mark belysas och hanteras i kommunens översiktsplan och hur pass detaljerad bör bilden av föroreningssituationen i kommunen vara? Översiktlig information om föroreningssituationen Översiktsplanen bör ge översiktlig information om förorenade områden inom kommunen och hur föroreningsfrågan övergripande ska hanteras i kommunen. Då kan översiktsplanen utgöra ett bra underlag vid kommunens framtida planeringsarbete när det gäller föroreningsaspekten. Den kan då också ge en viss vägledning för eventuella exploatörer och andra om vad som förväntas av dem gällande hantering av föroreningar. Detaljerad information om föroreningssituationen Eftersom översiktsplanen uppdateras mer sällan än nya förorenade områden upptäcks så kan det vara bättre att i översiktsplanen hänvisa till ett ajourhållet register än att i plandokumentet redovisa exakt var potentiellt förorenade områden finns i kommunen. Översiktsplanen bör upplysa om hur man kan ta del av den kunskap om föroreningssituationen som finns tillgänglig. Dokumenterad kunskap omfattar bland annat genomförda inventeringar av förorenade områden inom en kommun. Resultatet från dessa inventeringar, vilka är offentliga handlingar, bör kopplas till översiktsplanen så att detta underlag beaktas i planarbetet. Dokumenterad kunskap, exempelvis i form av inventeringsresultat, varierar dock mycket i omfattning och tillförlitlighet. Det är därför bra 1

att i översiktsplanen betona att det är viktigt att man tittar närmare på förhållandena inom det enskilda området när det är aktuellt att hantera området i ett planeringsärende. Riktlinjer för hantering av förorenade områden inom planeringen Det är önskvärt att översiktsplanen även anger vissa riktlinjer för hur man inom kommunen ska hantera förorenade områden i planprocessen. 1 Riktlinjer bör finnas i två nivåer, dels en nivå med mer generella och övergripande riktlinjer om vilken typ av överväganden som behöver göras vid planläggning av förorenad mark, och dels en nivå med mer detaljerade riktlinjer för planläggning vid förändrad markanvändning (vilket är det som oftast är aktuellt vid planläggning av förorenad mark). Riktlinjerna bör vara generella och inte peka ut enskilda, eller vissa specifika typer av objekt. Riktlinjerna bör heller inte ange till vilken nivå efterbehandlingar ska ske då dessa bedömningar kräver mer utredningar. Förslag på riktlinjer är följande: - vad man bör titta på när det gäller förändrad markanvändning som berör förorenad mark (när väsentlig ändring av markanvändningen pekas ut i en fördjupad översiktsplan kan det finnas med en karta över de förorenade områden som ligger inom det planområdet) - hur man ska hantera krav på sanering när pågående markanvändning inte stämmer överens med den markanvändning som anges i detaljplanen (t.ex. när gällande detaljplan anger bostäder men nuvarande markanvändning är småindustri) - hur man i stora drag bör förhålla sig till förorenad mark vid exploatering och planläggning ( viljeinriktning ) - att det ofta krävs fortsatta undersökningar och utredningar av ett eventuellt förorenat område innan en detaljplan som berör området kan antas (detta med anledning av att dokumenterad kunskap om föroreningssituationen inom ett område ofta varierar i omfattning och tillförlitlighet) - att varje detaljplan ska innehålla en beskrivning av markområdets historik som är såpass utförlig att man kan bedöma behovet av att undersöka om det förekommer föroreningar i mark/grundvatten (se även under avsnittet Nya detaljplaner ) Äldre detaljplaner Hur bör man hantera förorenad mark när det gäller befintliga äldre detaljplaner där föroreningen inte var känd vid antagandet av detaljplanen? Tillämpa miljöbalken En bygglovsansökan som avser en byggnation på förorenad mark och som gör att marken tas i anspråk för det ändamål som anges i befintlig detaljplan kan inte avslås enbart på den grunden att byggnationen sker på förorenad mark. Utgångspunkten är att föroreningsfrågan har hanterats i samband med antagandet av detaljplanen och att den markanvändning som anges i detaljplanen är lämplig. Om föroreningsaspekten dock inte prövats ordenligt i samband med antagandet av detaljplanen, exempelvis beroende på att det är en äldre detaljplan, och det finns en förorening inom planområdet som behöver hanteras så bör tillsynsmyndigheten, 1 Ett exempel på detta är Göteborgs kommun där man i en bilaga till översiktsplanen behandlat riktlinjer för hantering av förorenade områden. Se Förorenade områden i Göteborg, Komplettering av riktlinjerna i Översiktsplan för Göteborg, november 2005. 2

kommunen eller länsstyrelsen 2, agera med stöd av miljöbalken. Om länsstyrelsen är tillsynsmyndighet bör länsstyrelsen informeras. Kommunen bör även kontakta sökanden och meddela att kommunen alternativt länsstyrelsen har för avsikt att förhindra att åtgärder vidtas inom området som riskerar öka föroreningsspridning eller försvåra eventuella undersökningar eller saneringsåtgärder. Sökanden kan då om den vill återkalla bygglovansökan och slippa avgiften om föroreningssituationen får som konsekvens att byggprojektet inte kommer till stånd. Hantera föroreningsfrågan inom bygglovsprocessen Om bygglov söks för byggnation på förorenad mark där en äldre detaljplan ändå medger byggnation så behöver föroreningsfrågan ändå kunna hanteras under bygglovsprocessen på något sätt. Bygglovshandläggaren bör ha i uppgift att aktualisera föroreningsfrågan och att informera tillsynsmyndigheten 2 för det förorenade området då det är denne som har koll på processen och handläggningen av ärendet. Bygglovshandläggaren bör ha tillgång till det GISskikt där de objekt som finns med i Länsstyrelsens EBH-stöd synliggörs, och bör rutinmässigt i bygglovsärenden stämma av mot detta för att se om det område som bygglovet avser berörs av något potentiellt förorenat område, dvs. om det i EBH-stödet finns någon punkt på berörd fastighet som indikerar att det kan finnas föroreningar på fastigheten. Åtminstone bör detta göras inom de områden i städer och samhällen där det är troligt att industriell verksamhet har bedrivits under längre tid. Om område som bygglovet avser berörs av något potentiellt förorenat område bör information om detta skickas till sökanden direkt i samband med att ansökan lämnats in. Bygglovshandläggaren bör även kontakta tillsynsmyndigheten för det förorenade området (kommunen eller länsstyrelsen) och ge dem möjlighet att kontrollera och yttra sig om huruvida förorening kan föreligga. I själva bygglovsbeslutet bör en upplysning göras om föroreningssituationen och det bör finnas en uppmaning om att ta kontakt med tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten bör även få en kopia av själva bygglovsbeslutet. Även om föroreningssituationen inte kan hindra att bygglov beviljas underlättar en tidig kontakt med tillsynsmyndigheten för möjligheterna att hantera frågan på ett för både kommunen och sökanden bra sätt. Möjlighet till anståndsbeslut I områden med äldre detaljplaner så har kommunen även en möjlighet att ta anståndsbeslut enligt 9 kap. 28 plan- och bygglagen (2010:900, PBL) istället för att lämna bygglov, om det i dialogen innan bygglovsbeslutet framgår att fastighetsägare eller exploatör inte avser åtgärda föroreningarna på önskvärt sätt. Anståndsbeslut förutsätter dock att det finns ett pågående planarbete 3, och kommunen måste därför ta någon form av beslut om att inleda planarbetet innan beslut om anstånd med lovet kan tas. Översyn av äldre detaljplaner Om kommunen har många äldre detaljplaner där man misstänker att det finns förorenade områden som inte beaktats vid planläggningen så kan det vara lämpligt att göra en översyn, med hjälp av exempelvis GIS, av befintliga detaljplaner och jämföra dessa med EBH-stödet. Då får man fram vilka detaljplaner som sammanfaller med prioriterade förorenade områden. En prioritering av vilka detaljplaner som eventuellt behöver revideras med hänsyn till 2 Tillsynsmyndighet för det förorenade området är oftast antingen Länsstyrelsen eller kommunen. Om det är oklart så kan någon av dessa kontaktas, och vid behov kan då Länsstyrelsen eller kommunen vidareförmedla ärendet. För försvarets objekt är Generalläkaren tillsynsmyndighet. 3 Se Förorenade områden i den fysiska planeringen en vägledning, Länsstyrelsen Östergötland, s. 48 3

föroreningssituationen kan då lättare göras. Man kan då exempelvis få fram information om vilka förskolor som ligger i nära anslutning till ett prioriterat förorenat område. En detaljplan får enligt 4 kap. 40 upphävas efter att genomförandetiden gått ut. Det finns dock för närvarande ingen motsvarande gräns för hur gammal en detaljplan får vara och gälla, och kommunen har ingen direkt skyldighet att uppdatera alla gamla planer. Även om en revidering av de äldre detaljplanerna inte kommer till stånd så kan en översyn av befintliga detaljplaner och jämförelse med EBH-stödet vara ett värdefullt underlag i kommande bygglovs- och detaljplaneärenden. Planläggning i samband med översyn av en äldre plan som omfattar förorenade områden vilka inte beaktades vid antagandet av planen bör kunna bekostas av kommunen mot bakgrund av att en reviderad plan som beaktar föroreningssituationen ofta innebär färre rättigheter jämfört med den äldre detaljplanen. Nya detaljplaner Hur mycket bör vara med och utrett om föroreningssituationen inför samrådet? Beskrivning av verksamhetshistorik och översiktlig beskrivning av föroreningsproblematiken I detaljplaneprocessen vid framtagandet av en ny detaljplan behöver inte alla undersökningar vara gjorda innan samrådet. Inför samrådet bör dock varje detaljplan innehålla en beskrivning av den verksamhet som förekommit på platsen som är såpass utförlig att man kan bedöma behovet av att undersöka om det förekommer föroreningar i mark eller grundvatten. Det bör finnas en beskrivning av vilka föroreningar man tror finns, samt information om man tänker sig gå vidare med undersökningar och eventuellt åtgärder och i så fall vad som motiverar detta. 4 Rimlighetsbedömning om det går att möjliggöra önskad markanvändning Att göra en detaljplan innebär att man prövar lämpligheten för en viss markanvändning. För att i ett tidigt skede säkerställa om det går att möjliggöra önskad markanvändning bör en utredning utföras som ger svar på huruvida en sanering, om denna behövs för att möjliggöra önskad markanvändning, är genomförbar såväl tekniskt som ekonomiskt. Det är inför samrådet inte alltid möjligt att ha en klar bedömning av om det är rimligt att genomföra åtgärderna. Om det är genomförbart är ju också exempelvis en fråga om hur mycket en exploatör är beredd att betala. Någon form av rimlighetsbedömning behöver dock göras. Underlag för rimlighetsbedömningen får tas fram genom dialog med sökanden om vad som krävs för genomförbarhet. Rimlighetsbedömningen kan också få växa fram under själva samrådstiden. Man behöver inför samrådet dock veta omfattning och ungefärlig kostnad för att möjliggöra önskad markanvändning. Möjligheter kan finnas att anpassa bebyggelsen i viss mån till föroreningssituationen. Om detta är aktuellt bör en diskussion föras med tillsynsmyndigheten för det förorenade området om detta inför och under samrådet. 4 Se 4 kap. 12-13 PBL. 4

Stegvis arbete Detaljplanearbetet bör ske stegvis så att det finns möjlighet att avbryta planarbetet om det kommer fram skäl under arbetets gång som talar för detta. Det kan ju visa sig att föroreningssituationen inte medger en bostadsbebyggelse, utan att det får vara industriområde i fortsättningen också. En intressent som betalar plankostnaden kan också välja att dra sig ur. Det bör finnas rutiner inom kommunen för hur arbetet med framtagande av detaljplaner ska gå till och vilka steg som ska genomföras. Detta ger ett stöd till den enskilda handläggaren i ärendehanteringen och man får en samsyn där alla behandlas likartat. Eventuella kommande lagändringar Om lagändringar genomförs som gör det enkla planförfarandet till standardförfarande så kommer det i de flesta fall krävas att man redan vid samrådet har klargjort att detaljplanen är genomförbar och att marken genom planen är lämplig för sitt ändamål (se mer nedan under frågeställningen Hur långt framme i EBH-processen bör man vara för att kunna anta en detaljplan för ett förorenat område?). Hur långt framme i EBH-processen bör man vara för att kunna anta en detaljplan för ett förorenat område? När en detaljplan antas ska det vara säkerställt att marken genom detaljplanen är lämplig för sitt ändamål. Ett antagande av detaljplanen innebär att kommunen garanterar att marken är lämplig för ändamålet (den markanvändning som planen föreslår), och det kommunala ansvaret för planens genomförbarhet är långtgående. Innan antagandet av en detaljplan som berör potentiellt förorenad mark bör därför undersöknings- och utredningsskedet vara avklarat och man bör i en åtgärdsutredning ha utrett i stort vad en eventuell sanering kommer att kosta och hur man ska sanera (åtgärdsmetoder). 5 Åtgärderna bör vara så preciserade att det går att bedöma om det är realistiskt och rimligt att genomföra dem. Det är först då man vet om marken är lämplig för ändamålet eller inte. De åtgärder som krävs för att göra marken lämplig för planens ändamål, och som har preciserats i tidigare utförda undersökningar och utredningar av föroreningssituationen, bör sedan i första hand genomföras innan detaljplanen antas. Om åtgärderna inte i nuläget kan komma till stånd så finns möjlighet att ändå anta detaljplanen genom att i detaljplanen ha med bestämmelser i enlighet med 4 kap. 12 punkt 1 och 14 punkt 4 PBL om att bygglov 6 inte får ges förrän en markförorening har avhjälpts om markens lämplighet för bebyggelse kan säkerställas med det eller att skydds- och säkerhetsåtgärder har vidtagits. 7 För att använda bestämmelsen i 14 kap. 14 punkt 4 PBL ska det vara säkerställt, genom undersökningar eller liknande, att marken genom de åtgärder som anges i villkoret blir lämplig för sitt ändamål samt att åtgärderna är realistiska och genomförbara. 8 För att veta om åtgärderna är realistiska och rimliga bör kostnaderna för åtgärderna i stort vara kända innan 5 Utredningen bör även omfatta lokalisering av eventuella nedgrävda cisterner och en bedömning av deras innehåll. 6 Bestämmelsen omfattar även rivningslov och marklov. 7 4 kap. 12 PBL måste nästan alltid kombineras med en bestämmelse om villkor för lov enligt 4 kap. 14 (enligt Boverkets remissförslag gällande allmänna råd om planbestämmelser). 8 I Boverkets kunskapsbank anges att de villkorade åtgärderna ska vara så preciserade och effektbeskrivna i planbestämmelserna att det är tydligt att de är genomförbara och att det är möjligt för den enskilde fastighetsägaren att förutsäga vilka fysiska åtgärder som krävs samt deras lokalisering. 5

antagandet av detaljplanen. Det är också viktigt att betona att bestämmelsen i 14 punkt 4 PBL endast kan användas när det är aktuellt med lovpliktiga åtgärder som innebär en väsentlig ändring av markens användning. Det innebär att bestämmelsen inte kan tillämpas när det är oklart om de åtgärder som planeras för är lovpliktiga eller om det är oklart huruvida de kommer att innebära en väsentlig ändring av markens användning. 9 Bestämmelsen bör inte heller tillämpas på enbart vissa avgränsade områden inom detaljplaneområdet. Frågor gällande förorenad mark ska ju vara utredda i en detaljplan, men om de inte är det vad händer då? Det är alltid kommunen 10 som ansvarar för att utredning och planläggning blir korrekt genomförda. Även om kommunen låter exploatören stå för såväl utredningar som kostnader i planarbetet har kommunen kvar det fullständiga formella ansvaret för detaljplaneprocessen. Kommunen kan inte helt förlita sig på uppgifter som någon annan har inkommit med eftersom kommunen kan tvingas att ansvara om uppgifterna senare visar sig vara felaktiga. Om föroreningsfrågan inte är tillräckligt utredd innan en detaljplan antas kan detta leda till skadeståndsanspråk mot kommunen för felaktig myndighetsutövning (tjänstefel) enligt 3 kap. 2 skadeståndslagen (1972:207). 11 Om föroreningsfrågan inte är tillräckligt utredd innan planen antas kan den också upphävas av Länsstyrelsen enligt 11 kap. 11 PBL. Hur gör man när undersökningsområdet och planområdet inte har samma avgränsning? Undersökningsområdet (området som omfattas av undersökningar gällande föroreningssituationen) och planområdet har inte alltid samma avgränsning. Beroende på föroreningens karaktär 12, dess avgränsning samt markförhållanden på platsen kan provtagning och sanering behöva ske även utanför planområdet, t.ex. för att säkerställa att boende inte exponeras för farliga ämnen i sin närmiljö eller för att förhindra att ett område som efterbehandlas efter en tid återförorenas. Det är därför angeläget att redan tidigt i planprocessen samråda med tillsynsmyndigheten för det förorenade området gällande undersökningsområdets avgränsning och efterbehandlingsbehov. För att hantera föroreningsproblematiken utanför planområdet kan det vara nödvändigt att ha villkor om skyddsåtgärder. Om det går att låta planområdet omfatta hela det område som behöver undersökas så kan det underlätta arbetet och möjligheterna att få föroreningsfrågan tillräckligt utredd inför antagandet av detaljplanen. 9 Exempelvis kan detta gälla vid planläggning av skola, med byggnader och skolgård. Anläggandet av själva skolbyggnaderna är då bygglovspliktiga, men det är inte lika klart att anläggandet av skolgården är en lovpliktig åtgärd som innebär en väsentlig ändring av markanvändningen. Det är då oklart om bestämmelsen kan få till stånd en sanering av marken vid skolgården. 10 Det är normalt sett byggkontoret, eller motsvarande, inom kommunen som har uppgiften att utreda och ta fram underlag inför antagandet av detaljplanen. 11 Se även rättsfallen från Svea Hovrätt 2012-01-16 (T 728-11) och 2013-09-20 (T 7240-12). Domarna har överklagats till Högsta domstolen. 12 Exempelvis organiska föroreningar från kemtvättar (klorföreningar) är svåra att förutsäga och kan spridas över stora områden, medan tungmetaller ofta är mer svårrörliga. 6

Bygglov Hur bör man hantera situationen då förorening upptäcks vid pågående exploatering där bygglov redan beviljats? Om en förorening upptäcks vid pågående exploatering av exploatören så är denne enligt 10 kap. 11 miljöbalken skyldig att anmäla detta till tillsynsmyndigheten för det förorenade området. Om det är oklart för exploatören vem som är tillsynsmyndighet kan antingen kommunen eller länsstyrelsen kontaktas för att sedan i sin tur eventuellt lämna över ärendet om de vid en översyn ser att det är fel tillsynsmyndighet. Tillsynsmyndighet för själva exploateringen (den miljöfarliga verksamhet som exploateringen i form av exempelvis bortgrävande av massor innebär) är oftast kommunen. Om information kommer fram om förorening på annat sätt bör tillsynsmyndigheten också uppmärksammas om detta. Rutiner och god kommunikation mellan miljökontoret och byggnadskontoret är en viktig förutsättning för att fånga upp riskerna i ett tidigt skede. Övrigt Hur kan man jobba mer förebyggande med frågor om förorenade områden i samband med detaljplaner, exploatering och bygglov? Dialog mellan miljö- och plansidan på kommunen För att kunna jobba förebyggande med frågor om exempelvis förorenade områden i samband med planering är det bra med tidiga samråd med tvärsektoriell kompetens. När det gäller planering som omfattar förorenade områden är det också mycket viktigt att tillsynsmyndigheten för det förorenade området kommer in tidigt i planprocessen. Det gäller såväl de fall då den kommunala nämnden är tillsynsmyndighet som de fall då länsstyrelsen är tillsynsmyndighet. Det är bra om miljökontoret uppmärksammar plan- och byggdelen i kommunen om att även Länsstyrelsen kan vara tillsynsmyndighet för förorenade områden i kommunen. Ansvarsfördelning Det är viktigt att inom kommunen klargöra ansvarsfördelningen när det gäller hanteringen av föroreningsfrågor inom planeringsprocessen. Ansvaret för att föroreningsfrågan är tillräckligt utredd i plan-/bygglovsärendet bör ligga på den avdelning hos kommunen som bereder och fattar beslut i ärendet. Kravet att se till att föroreningssituationen är utredd är då väsentligt högre i planärendet jämfört med bygglovsärendet, i vart fall när det gäller nyare detaljplaner, då utgångspunkten ändå är att föroreningsfrågan ska vara utredd innan antagandet av en detaljplan. Tillsynsmyndigheten för det förorenade området bör dock ha ansvar att vid förfrågan ge befintligt underlag om föroreningsfrågan. Det är viktigt att tillsynsmyndigheten får rimlig tid på sig att ta ställning till miljöaspekterna i en plan eftersom korta svarstider riskerar att ge ett mer bristfälligt underlag för bedömningen om planens lämplighet. Hur kan man tydliggöra att tidigare vidtagna åtgärder där föroreningar lämnats kvar inte bör byggas över så att man i framtiden kan komma dit och vid behov genomföra åtgärder? För att tydliggöra att man inte bör bygga över tidigare vidtagna åtgärder i form av exempelvis övertäckningar och inkapslingar, som gjorts med syfte att skapa skyddande lager mellan de 7

förorenade massorna och omgivningen, så kan man låta skriva in ett föreläggande gentemot fastighetsägaren om detta i fastighetsregistrets inskrivningsdel med stöd av 26 kap. 15 miljöbalken. Det är även bra att ange detta i kommunens handläggningssystem (driftsinstruktioner, skötselinstruktioner och kartsystem med mera). Det kan annars vara svårt att hantera åtgärder som inte kräver bygglov och som berör inspontningar och inkapslingar av förorenad mark då detaljplanen inte kollas då. Om åtgärderna kräver bygglov går det att begränsa byggandet med stöd av 4 kap. 11 och 16 punkt 1 PBL. 13 Överbyggnad av förorenade områden (inspontningar m.m.) som är oåterkallelig kräver normalt att föroreningen efterbehandlas innan eller i samband med byggnationen. Om området har förklarats som miljöriskområde enligt bestämmelserna i 10 kap. miljöbalken och om det anges villkor för den fortsatta markanvändningen ska dessa bestämmelser ingå i prövningen enligt PBL (4 kap. m.fl.). Hur förhåller sig begreppet avhjälpande i miljöbalkens 10:e kapitel till begreppet avhjälpts i 4:14 PBL? Begreppet "avhjälpande" i miljöbalken inkluderar allt från undersökningar till uppföljning medan "avhjälpts" i PBL i praktiken får en snävare betydelse - detta eftersom man redan måste ha utfört sådana undersökningar och analyser som krävs för att garantera markens lämplighet efter det att saneringsåtgärder har vidtagits före användandet av 4:14 p. 4 PBL i en detaljplan. Begreppet "avhjälpts" enligt PBL kan alltså i praktiken bara inkludera de åtgärder som återstår efter det de undersökningar och analyser har genomförts som behövs för att bedöma markens lämplighet. 14 13 Av 4 kap. 11 och 16 punkt 1 PBL framgår att kommunen i en detaljplan får bestämma bebyggandets omfattning över och under markytan, byggnaders användning och byggnadsverks placering, utformning och utförande. 14 Om man skulle tolka "avhjälpts" (PBL) på samma sätt som "avhjälpande" (MB) blir följden att planläggaren kan ålägga exploatören att vidta även de undersökningar och analyser som krävs för att garantera markens lämplighet. Det är tveksamt om detta är förenligt med det principiella ansvar som kommunen har för att planer ska gå att genomföra och det är tveksamt om det har varit lagstiftarens intention att överföra en del av det ansvaret på enskilda exploatörer. 8