Reglerna om karteller. och andra konkurrensbegränsningar. karteller. konkurrenslag. EU-regler

Reglerna om karteller och andra konkurrensbegränsningar karteller konkurrenslag EU-regler

Tryck: Ekonomi-Print AB, Stockholm 2004

Reglerna om karteller och andra konkurrensbegränsningar principer, regler, råd och nyheter ANDERS STENLUND Copyright 2004 Svenskt näringsliv. All rights reserved.

Innehåll konkurrensen viktigast för tillväxt och välfärd 5 Tuffa konkurrensregler behövs konkurrensreglerna - en översikt 6 Syfte Två grundläggande förbud Förvärvskontroll Företag Relevant marknad Myndigheter och domstolar Sanktioner den 1 maj 2004: moderniseringen vad innebär det? 10 förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete 14 Vad omfattar förbudet? Undantag Några typer av samverkan karteller 20 Synen på karteller. Vad innebär hard-core? Hårdare tag. Gryningsräder och andra åtgärder Självangivelse. Systemet för s k leniency förbudet mot missbruk av dominerande ställning 25 Vad är marknadsdominans? Några exempel på dominansmissbruk konkurrens offentligt privat 28 några praktiska råd... 29

5 Konkurrensen viktigast för tillväxt och välfärd Konkurrens är inget självändamål, men vårt viktigaste instrument för effektiv resursanvändning och ekonomisk tillväxt. Konkurrens är tävlan om kunderna och alltså ytterst till för konsumenterna och medborgarna. Konkurrens kan bara skapas av företagen på marknaden. Företagande, entreprenörskap och konkurrenskraftiga, växande företag är avgörande för samhällsekonomin, jobben och välfärden. Ett gott näringslivsklimat utgör grunden för detta. Konkurrensen kan alltid bli effektivare. Sveriges integration med den europeiska marknaden har gett företagen nya marknader och konsumenterna ett större utbud och lägre priser. Denna utveckling måste fortsätta. Samtidigt måste den offentliga sektorn öppnas för konkurrens och företagande, om framtidens utmaningar och ekonomiska påfrestningar ska kunna mötas. Företagen har mycket att erbjuda inom vård, skola och omsorg. Släpp fram dem! Vi behöver en politik för konkurrens i hela ekonomin! Tuffa konkurrensregler behövs! Konkurrens utvecklas gynnsammast på marknader med så få konstgjorda hinder som möjligt. Vaksamhet mot onödiga eller överdrivna regleringar är därför viktigt. Men inte heller företagen får tillåtas att själva sätta konkurrensen ur spel. Sådana regler ska vara skarpa och övervakningen effektiv, men de ska inte detaljstyra företagens ageranden. De allra flesta företag vill följa de lagar och regler som gäller och gör det också. Ändå kan det förekomma olagliga överenskommelser om priser, anbud eller marknadsdelning karteller. Detta är ett allvarligt problem, också etiskt. Svenskt Näringsliv tar bestämt avstånd från denna verksamhet, av följande enkla och uppenbara skäl: Karteller skadar samhällsekonomin. Karteller skadar företagens konkurrenskraft. Karteller utgör konspiration mot kunderna, som ofta är andra företag. Karteller drabbar direkt eller indirekt konsumenterna och skattebetalarna. Karteller skadar tilltron till marknadsekonomin och konkurrensen. Förekomst av karteller skadar näringslivets trovärdighet, rykte och anseende. Karteller ska bekämpas med kraft. Svenskt Näringsliv stöder därför sådana insatser på basis av en effektiv och rättssäker konkurrenslagstiftning. Viktigast är dock företagens eget, inre arbete och rutiner. Varje medarbetare måste ha klart för sig vad som gäller och att företaget inte tolererar kartellsamarbeten i någon form. Konkurrenslagstiftningen och dess rättspraxis är en komplicerad materia. Denna skrift, som utarbetats av Anders Stenlund vid Svenskt Näringsliv, ger en koncentrerad beskrivning av de grundläggande reglerna och de nyheter som trätt ikraft med början den 1 maj 2004. Skriften avslutas med några praktiska råd. Ebba Lindsö VD, Svenskt Näringsliv

6 Konkurrensreglerna en översikt Konkurrensreglerna en översikt I Sverige gäller konkurrenslagen, men dessutom de konkurrensregler som är gemensamma för hela EU. Det kan verka komplicerat, men genom att de svenska reglerna i det närmaste är kopior av EU-bestämmelserna blir det inte så stora problem i praktiken. Resultatet ska i princip bli detsamma enligt båda systemen. Det finns skillnader, som kan ha betydelse i ett enskilt fall, men de är få och vi bortser från dem här. Vi talar sammanhållet om konkurrensreglerna och menar då både konkurrenslagen och EU-reglerna, om inget annat sägs. Den 1 maj 2004 trädde dessutom en reform ikraft som gör att EUs regler kommer att användas i många fler fall än tidigare (se s 10). Om det är så, behövs då konkurrenslagen? Jo, och det beror bl a på att EUreglerna inte gäller annat än om en given konkurrensbegränsning har någon gränsöverskridande verkan, s k samhandelseffekt. De svenska bestämmelserna fångar alltså upp det som sker på lokala marknader här. Det finns också regler om offentlig upphandling, vilka likaledes bör ses som en konkurrenslagstiftning. Dessa behandlas dock inte här. syfte Konkurrensreglerna är till för att främja en effektiv konkurrens. Ytterst är detta till nytta för konsumenterna, som får bättre och fler grejer att välja på till lägre priser. Välfungerande konkurrens gynnar förstås också företagen och samhällsekonomin i stort. Lagen tar bort olika hinder för konkurrensen, men kan inte i sig skapa konkurrens. två grundläggande förbud Lagstiftningen bygger på två grundläggande förbud, ett mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och ett mot missbruk från marknadsdominanter 1. Samarbetsförbudet gäller konkurrensbegränsningar som två eller flera företag kommit överens om, uttryckligen eller underförstått. Från detta undantas sådan samverkan som visserligen minskar konkurrensen mellan företagen, men där nyttan enligt vissa kriterier överväger de negativa effekterna. Avtal som strider mot detta förbud är automatiskt ogiltiga. En marknadsdominant är ett företag som, förenklat uttryckt, har så starkt grepp om sin marknad att det ges möjlighet att agera på ett sätt som företag under normala konkurrensförhållanden inte kan. Ibland beskrivs detta med att företaget har en stark marknadsmakt. Det är inte förbjudet att vara marknadsdominerande. Det som förbjuds är att missbruka denna maktställning. För det som utgör missbruk finns givetvis inget undantag. NOT 1 Artikel 81 och 82 i EG-fördraget, vilka motsvaras av 6 och 19 i konkurrenslagen.

Konkurrensreglerna en översikt 7 Även om detta kanske låter klart är det tyvärr inte alltid så enkelt att avgöra om en viss samverkan eller ett visst beteende är tillåtet eller inte. Under årens lopp har det utvecklats en stor mängd ytterligare normer i form av speciella författningar, vägledande riktlinjer, domstolsfall etc. Regelverket är alltså ganska komplicerat och många gånger kräver bedömningen specialkunskaper. Det är dock inte meningen att alla som ute i företagen berörs av reglerna ska vara sådana experter. Det viktiga är att dessa känner till den väsentliga innebörden och de delar som särskilt kan beröra det egna företaget. Mycket är vunnet redan om medarbetarna vet vad som typiskt sett är riskabelt eller direkt förbjudet. Därmed får man en känsla för när något är tveksamt och fordrar närmare kontroll. förvärvskontroll Om företag A köper konkurrenten B eller de går samman på annat sätt, kan konkurrensen ibland påverkas negativt. Samtidigt är en fortgående strukturomvandling både nödvändig och nyttig. Ingripanden för att helt stoppa förvärv är därför sällsynta, men möjligheten finns för de fall där man kan förutse ett bestående, väsentligt fall i konkurrenstrycket eller att det helt skulle försvinna. Både i Sverige (liksom i de flesta medlemsstater) och på EU-nivå finns det regler om förvärvskontroll. Dessa system är ömsesidigt uteslutande antingen behandlas förvärvet nationellt eller hos kommissionen. Reglerna gäller bara affärer som överstiger vissa omsättningströsklar, men då måste alla förvärv anmälas och godkännas i förväg, med eller utan villkor. Förvärvsreglerna behandlas inte ytterligare här. företag Konkurrensreglerna gäller bara för företag, men det är ett vidsträckt begrepp som omfattar all verksamhet som är ekonomisk eller kommersiell till sin natur. Det spelar ingen roll om den är vinstdrivande eller inte och inte heller vilken juridisk form den har. relevant marknad Bedömningen av ett företags agerande eller ett avtals effekter påverkas av hur man definierar den marknad som berörs. En snäv avgränsning kan t ex resultera i att företaget anses vara dominerande, vilket det inte blir med ett vidare marknadsbegrepp. Den marknad som fastställs kallas för den relevanta marknaden och den består av dels produktmarknaden, dels den geografiska marknaden. Produktmarknaden bestäms genom att man tittar på vilka konkurrerande alternativ som finns, dvs de produkter som för köparna ter sig utbytbara ifråga om pris och egenskaper/användning hör till samma marknad. Produkterna måste vara mer

8 Konkurrensreglerna en översikt än begränsat utbytbara, exempelvis så att även en mindre prisförändring ger en överströmning av kunder. Den geografiska marknaden utgörs av det område där företagen tillhandahåller produkterna och som har tillräckligt homogena konkurrensvillkor för att kunna skiljas från intilliggande områden. Den relevanta marknaden bestäms av ekonomiska förhållanden. Den kan överensstämma med ett nationellt territorium, t ex Sverige, men också vara både större och mindre. Det kan alltså vara fråga om en nordisk, europeisk eller t o m en världsmarknad, men även om en lokal marknad i en kommun. Ett företag har förstås normalt en god uppfattning om vilken marknad det befinner sig på och vilka andra företag och produkter man konkurrerar med. Problemet är att detta långt ifrån säkert stämmer med vad som utgör den relevanta marknaden i konkurrensreglernas mening. Det kan alltså kräva en särskild analys. myndigheter och domstolar I alla EU-länder finns nationella konkurrensmyndigheter. I Sverige är det Konkurrensverket som svarar för att reglerna efterlevs och ingriper när så behövs. Det är en statlig myndighet med ett hundratal anställda. Verket agerar på eget initiativ eller på tips och klagomål från företag och allmänhet. Det finns inte någon skyldighet för verket att utreda allt som kommer in, utan man kan bl a av prioriterings- och resursskäl lämna ett ärende utan åtgärd. Befogenheterna att inhämta information inom ramen för en utredning är långtgående. Med domstols tillstånd kan verket även göra oanmälda tillslag på plats för att säkra bevisning, s k gryningsräder (se s 22). Mer information om verket finns på hemsidan, www.konkurrensverket.se. Marknadsdomstolen, som är en specialdomstol, avgör de ärenden som Konkurrensverket eller företag driver till process. Vissa mål går först till Stockholms tingsrätt. Hemsida: www.marknadsdomstolen.se. EU-kommissionen och dess generaldirektorat för konkurrens, DG Comp, är konkurrensmyndigheten på europeisk nivå och tillämpar EU-reglerna med särskild inriktning på allvarliga, gränsöverskridande överträdelser. Kommissionen har såväl övervakande och utredande som dömande funktioner. Dess beslut kan överklagas till EUs domstolar i Luxemburg. Kommissionen ger också ut regler och riktlinjer till vägledning för tolkningen av förbuden. Kommissionen är sammanhållande och samordnande i det nätverk som konkurrensmyndigheterna bildar. DG Comps hemsida: www.europa.eu.int/comm/competition.

Konkurrensreglerna en översikt 9 sanktioner Företag som överträder förbuden kan drabbas av påföljder för detta. Det är dock myndigheterna som har bevisbördan, dvs som har att visa att en överträdelse har skett. Sanktionerna består av åläggande och konkurrensskadeavgift. Utöver myndigheternas sanktioner kan det bli fråga om skadestånd och ogiltighet. Beslut om åläggande fattas av Konkurrensverket. Åläggandet går ut på att för fortsättningen eliminera den konkurrensbegränsning saken gäller. Det kan t ex vara att företagen ska upphöra med en viss samverkan eller något inslag i denna, som är förbjudet. En annan möjlighet är att ett företag åläggs att vidta någon närmare angiven åtgärd. Ålägganden förenas normalt med ett vite ett belopp som kan dömas ut om åläggandet inte följs. Skulle verket inte ge något åläggande kan företag som berörs själva gå till Marknadsdomstolen och begära ett sådant. Konkurrensskadeavgift är ett slags böter och kan drabba företag som avsiktligt/ medvetet ( uppsåtligen ) eller genom slarv ( oaktsamhet ) bryter mot förbuden. I praktiken är det fråga om allvarligare överträdelser, som t ex karteller. Konkurrensskadeavgiften kan uppgå till 10 % av företagets totala årsomsättning. Inom denna ram påverkas beloppet främst av hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Förmildrande och försvårande omständigheter kan beaktas. Försvårande kan t ex vara att ett företag initierat och lett en kartell eller upprepat överträtt reglerna. Stockholms tingsrätt beslutar om avgiften på talan av verket. Tingsrättens dom kan överklagas till Marknadsdomstolen. Personligt straffansvar finns inte i Sverige eller enligt EU-rätten, men i vissa andra länder. EU-kommissionen kan på motsvarande sätt utfärda vitesålägganden och fastställa böter, med möjlighet för företagen att överklaga till domstol. I Sverige, liksom hos kommissionen och i ett antal EU-länder, finns regler som gör att en kartellmedlem som själv anmäler överträdelsen kan slippa böterna, eller få dem nedsatta, s k leniency, se vidare s 23. Ett avtal som strider mot samarbetsförbudet är ogiltigt. Det innebär att det inte går att genomdriva, dvs en domstol kan inte döma en part i avtalet att fullgöra detta. Om detta gäller hela avtalet eller bara delar avgörs i det enskilda fallet. Ett företag som avsiktligt/medvetet eller av oaktsamhet vidtagit förbjudna åtgärder kan dömas att betala skadestånd till andra företag för det ekonomiska avbräck som de lidit p g a överträdelsen. Även andra än företag kan få skadestånd om de haft ett avtal med överträdaren. Ansökan om skadestånd görs hos tingsrätten.

10 Den 1 maj 2004: Moderniseringen vad innebär det? Den 1 maj 2004: Moderniseringen vad innebär det? Den 1 maj 2004 infördes ett nytt system för hur konkurrensreglerna hanteras. Det kallas för moderniseringen och är på flera sätt en genomgripande förändring, men i första hand en administrativ reform. Det är tillämpningssättet som moderniseras. Reglernas innehåll i sak påverkas i princip inte. Vad är då nytt? Reformen har två grundelement, avskaffande av de s k notifieringarna och decentraliserad handläggning. notifieringarna avskaffas. Tidigare har systemet byggt på att företag som velat samverka på ett sätt som omfattas av förbudet mot konkurrensbegränsande avtal, skulle anmäla (notifiera) detta till myndigheterna för att få ett undantag. Om kriterierna för undantag varit uppfyllda har samarbetet formellt godkänts och fått en tidsbestämd dispens. Därefter har det fått prövas igen, om företagen önskat fortsätta samverka. När det gäller EUs konkurrensregler har endast kommissionen kunnat meddela undantag. Proceduren där har varit tungrodd och byråkratisk med ärendeanhopning och svårigheter att få fram beslut som följd. Fördelen har legat i att de som väl lyckats få ett beslut kunnat känna sig säkra på att samarbetet inte skulle angripas. Däremot har systemet inte fångat in några allvarligare regelbrott. Företagen har ansträngt sig för att det som lämnats in också skulle kunna godkännas. Karteller och andra grova överträdelser har naturligtvis inte notifierats. Insikten om den begränsade nyttan och de stora resursinsatser som skulle krävas i samband med EUs utvidgning, har lett till att hela systemet lagts ner. Inga notifieringar kan således göras i fortsättningen. företagen bedömer själva. Vad kommer då istället? Jo, undantagsbestämmelsen får åberopas direkt av företagen själva. Något föregående myndighetsbeslut behövs inte och kan alltså inte heller kan fås. Detta kan möjligen kännas ovant för någon, men motsvarar faktiskt det normala på det flesta områden man får på egen hand och ansvar bedöma om det man tänker göra är lagligt. Problem kan givetvis uppstå vid osäkerhet, särskilt om det dessutom gäller stora investeringar, men expertis finns att tillgå. Företagen måste också vara observanta på att förutsättningarna kan ändras över tiden. Ett samarbete som helt korrekt bedömts uppfylla kraven i undantagsbestämmelsen, kanske senare inte gör detta därför att de faktiska förhållandena blivit annorlunda.

Den 1 maj 2004: Moderniseringen vad innebär det? 11 i sverige har ett motsvarande system funnits för anmälan till Konkurrensverket enligt konkurrenslagen. Detta upphör också, formellt något senare, nämligen den 1 juli 2004. Man kan notera att antalet anmälningar för undantag sjunkit kraftigt på senare år och att den nya ordningen alltså delvis redan infört sig själv. Det har också varit möjligt att ansöka om s k icke-ingripandebesked ett klarläggande från myndigheten att ett visst förfarande inte omfattas alls av förbuden. Även detta avskaffas den 1 juli. gruppundantag. Ett gruppundantag är ett generellt undantag för vissa vanliga typer av avtal (se s 15). Där anges under vilka förutsättningar som vissa konkurrensbegränsande samarbeten är tillåtna. Arrangemang som uppfyllt villkoren enligt ett gruppundantag har inte behövt anmälas, utan varit automatiskt undantagna. Gruppundantagen behålls i det nya systemet. Det gäller både EUs gruppundantag och de svenska motsvarigheterna. Gruppundantagen är bindande, vilket betyder att ett samarbete som täcks av ett sådant inte kan förbjudas (i sällsynta fall kan undantaget återkallas). Företagen får förstås också här göra egna bedömningar, men gruppundantagen ger mer vägledning och säkerhet. Till vissa finns dessutom förklarande riktlinjer. decentralisering. Att kommissionen haft monopol på att meddela undantag enligt EUs konkurrensregler har i praktiken medfört att inte heller förbuden tillämpats av nationella myndigheter, även när detta i och för sig varit möjligt. Istället har dessa använt respektive lands konkurrenslagar, t ex den svenska konkurrenslagen. Nu har kommissionen släppt sitt monopol och öppnat för en decentraliserad tillämpning av EU-reglerna. Men man har gått längre än så: Fr o m den 1 maj 2004 är medlemsländerna skyldiga att tillämpa EUs konkurrensregler på fall där dessa gäller. Man får i och för sig behålla nationell konkurrenslag och även använda den samtidigt parallellt med EU-reglerna. Ett samarbete som är tillåtet enligt EU, får då inte förbjudas med nationella regler och, omvänt, är det förbjudet får det inte tillåtas med inhemsk lag. Resultatet måste m a o stämma med EU-rätten. Beträffande missbruk av dominerande ställning gäller på samma sätt att det som är förbjudet av EU inte kan tillåtas med nationell lag. Däremot får man på det området tillämpa strängare nationella regler.

12 Den 1 maj 2004: Moderniseringen vad innebär det? När gäller EU-reglerna? De gäller när konkurrensbegränsningen har åtminstone potentiell gränsöverskridande verkan, s k samhandelseffekt. Detta är ju inte ett särskilt precist kriterium och bedömningen kan ibland vara besvärlig. Ifråga om rent lokala marknader och förhållanden kan man dock vara ganska säker på att bara den nationella konkurrenslagen är tillämplig. Samarbeten inom taxi brukar vara ett bra exempel. vad betyder denna omläggning för svensk del? Generellt bör det inte bli alltför dramatiskt för företagen. Konkurrenslagen är redan en kopia av EUreglerna och dessa har hela tiden varit vägledande för tolkningen. Konkurrenslagen kommer att finnas kvar och kunna tillämpas parallellt med EUreglerna. Det innebär dock att lagen binds ännu hårdare till EU-rätten. Man ska ha klart för sig att det inte längre blir fråga om att bara inspireras av EUreglerna, utan att faktiskt tillämpa dessa, när det finns samhandelseffekt. Många företag har dock redan förut haft anledning att beakta EUs regler som sådana. Att det inte längre går att få bindande förhandsbesked kan naturligtvis vara besvärligt ibland, men kan bara mötas med noggrann egen bedömning. kan man fråga konkurrensverket? Ja, myndigheten bör svara på frågor om regelverkets innehåll och innebörd allmänt. Däremot varken kan eller bör verket vara någon konsultbyrå för förhandsrådgivning i enskilda fall. Det måste företagen fixa själva. Det kan inte vara meningen att det nerlagda notifieringssystemet ska öppnas på nytt. Kommissionen kan välja att göra vägledande uttalanden i vissa fall. Tidigare beslut om undantag m m kan också ge ledning. enhetlighet och nätverk. Moderniseringen innebär att mycket av EUreglernas tillämpning förs från Bryssel till nationella myndigheter och domstolar. Om man sprider det så, hur vet man att reglerna kommer att ha samma innebörd överallt? Hur vet man att ärenden hanteras av rätt myndighet? Det är kommissionens uppgift att kontrollera. Den har olika styrmedel för att kunna garantera en enhetlig tillämpning, inklusive att den själv kan ta över ett ärende från en nationell myndighet. För att få den nya ordningen att fungera har kommissionen tagit fram ett helt paket med regler och riktlinjer. Kommissionen är drivande i konkurrensmyndigheternas nätverk, ECN European Competition Network. Detta är till för samordning och samarbete mellan de nationella myndigheterna och mellan dessa och kommissionen. Genom ECN ska ett ärende hamna hos den myndighet som är bäst skickad att

Den 1 maj 2004: Moderniseringen vad innebär det? 13 hantera det, dvs som har bäst förutsättningar att utreda och ingripa i fallet. Om det behövs kan flera myndigheter engageras. För att hanteringen ska fungera krävs att myndigheterna, bl a Konkurrensverket, på ett tidigt stadium skickar in ärendena i nätverket, om man bedömer att EU-reglerna är tillämpliga. Innan en nationell myndighet fattar beslut i ett ärende ska detta underställas kommissionen. intensivare kartelljakt. Genom att notifieringarna avskaffas frigörs resurser hos myndigheterna. Mer kraft kan därmed sättas in på att bekämpa karteller och andra allvarliga överträdelser. Inte minst kommissionen har deklarerat en sådan avsikt. Starkare vapen är utbyggt internationellt samarbete och ökade möjligheter att eftersöka bevis. Nedan följer en genomgång av förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning. Ett särskilt avsnitt handlar om karteller. Redogörelsen ger inte en fullständig bild, utan är tänkt som uppdatering av huvuddragen i lagstiftningen. På slutet finns några enkla praktiska råd.

14 Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete vad omfattar förbudet? Ett samarbete mellan två eller flera företag är förbjudet om det går ut på eller resulterar i att konkurrensen på marknaden hindras, begränsas eller snedvrids. Lägg märke till att förbudet alltså täcker sådana fall där syftet i och för sig kan ha varit något annat, men effekterna på konkurrensen är negativa. Är själva ändamålet (syftet) med samarbetet att begränsa konkurrensen är det förbjudet i sig. Samarbetet kan ske genom ett avtal, således en direkt överenskommelse. Det kan också vara fråga om ett s k samordnat förfarande där företagen utan att ha något uttryckligt avtal ändå agerar i samförstånd. Detta har då kommit till stånd genom att företagen haft någon form av kontakt som utlöst samordningen 2. En annan variant är att koordineringen beslutas i en branschförening eller någon annan företagssammanslutning. Det är också förbjudet. Avtal mellan företag inom t ex en koncern berörs däremot normalt inte, eftersom de ingår i samma ekonomiska enhet. Förbudet omfattar avtal etc. oberoende av om de gäller mellan konkurrenter eller mellan företag som inte konkurrerar med varandra, t ex för att de befinner sig i olika led (vertikalt samarbete). Att konkurrenter samverkar bedöms generellt sett allvarligare. Den grundläggande förutsättningen för att förbudet ska slå till är förstås att avtalet/samordningen begränsar konkurrensen och den effekten måste vara märkbar. Det betyder att samverkan mellan företag med låga sammanlagda marknadsandelar inte träffas av förbudet, så länge det inte handlar om kartellbildning eller liknande. Om företagen är faktiska eller potentiella konkurrenter, men tillsammans inte har mer än 10 % av den relevanta marknaden, är samarbetet fritt. För avtal mellan icke-konkurrenter är gränsen istället 15 %. Om inget av företagen har en total årsomsättning 3 som överstiger 30 miljoner kr gäller 15 % generellt. Samverkan som saknar märkbar effekt kallas ibland bagatellavtal. Till förbudet är knuten en exemplifierande lista på sådant som det särskilt riktar sig mot. Det gäller avtal som innebär att inköps- och försäljningspriser fastställs, produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras, NOT 2 NOT 3 Förbudet omfattar alltså inte det fallet att företagen uppträder likadant utan några förbindelser dem emellan, exempelvis till följd av marknadens struktur, s k parallellt beteende. Med total årsomsättning menas den sammanlagda omsättningen för alla produkter i företaget enligt senaste årsredovisning. Där ska också räknas in vad företag vilka hör ihop med det samverkande företaget sålt för. Intern försäljning inom gruppen ska dock inte tas med.

Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete 15 marknader eller inköpskällor delas upp, företag diskrimineras, eller kopplingsförbehåll 4 ställs upp. Flera av dessa brukar räknas som hard-core, dvs särskilt allvarliga och skadliga överträdelser. Dit hör framförallt pris- och anbudskarteller och olika former av marknadsdelning, se vidare avsnittet om karteller på s 20. undantag Företagen behöver samarbeta om en mängd olika tekniska, logistiska och ekonomiska företeelser. Även när sådana avtal lägger konkurrensbegränsande restriktioner på parterna, kan man ofta se att fördelarna med dem överväger nackdelarna. Därför finns ett undantag från förbudet. Det innebär att ett samarbete med konkurrensbegränsande inslag är tillåtet om det uppfyller vissa angivna kriterier. Dessa är: 1. att samarbetet förbättrar produktionen eller distributionen eller främjar teknisk eller ekonomisk utveckling, 2. att konsumenterna 5 får en skälig del av den vinst som uppkommer, 3. att konkurrensen inte begränsas mer än vad som behövs för att uppnå de positiva effekterna och 4. att konkurrensen inte sätts ur spel för en väsentlig del av de produkter samarbetet avser 6. Om samarbetet skulle ifrågasättas, ligger det på de samarbetande företagen att påvisa att samtliga fyra krav är uppfyllda. Hittills har man alltså kunnat ansöka hos Konkurrensverket (eller kommissionen) om att få avtalet godkänt. Nu har detta system avskaffats och företagen får göra egna bedömningar även i de knepigaste fallen (se vidare s 10). För vissa mer frekventa samarbetstyper kan man hämta vägledning i de s k gruppundantagen. Dessa är bindande och ett samarbete som uppfyller de närmare villkor som där anges kan man utgå från är tillåtet. De innehåller också svarta listor på sådant som inte får förekomma för att avtalet ska omfattas. Det finns både EU-gruppundantag och svenska sådana, som dock i stort sett är rena kopior. Gruppundantagen täcker: Vertikala avtal (distributionsavtal) Distribution m m av motorfordon NOT 4 NOT 5 NOT 6 Typfallet är kombinationsförsäljning, dvs att leverans bara sker om också andra produkter tas vilka inte vare sig till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med det som affären egentligen gäller. Med konsumenter menas här avnämare eller kunder, alltså inte bara privatpersoner som slutkonsumenter. Företag som t ex vill samarbeta kring produktionen av insatsvaror ska då visa att också kunderna, som ju är andra producentföretag, har nytta av detta i rimlig omfattning. Ju större marknadsandel de samverkande företagen har tillsammans och ju mer konkurrensen dem emellan begränsas, desto mindre blir sannorlikheten för att samarbetet är undantaget. Uppnår företagen gemensamt en dominerande ställning är det normalt sett inte troligt att undantag kan gälla.

16 Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete Specialiseringsavtal FoU-avtal Tekniköverföring (patent- och/eller know-how-licenser) Avtal inom försäkringssektorn Taxisamverkan (endast svenskt gruppundantag) Att ett visst avtal inte helt överensstämmer med ett gruppundantag betyder inte att det automatiskt är förbjudet. Det kan ändå uppfylla de fyra undantagskriterierna, men företagen måste förstås förvissa sig om att så är fallet. några typer av samverkan Konkurrensen kan begränsas eller snedvridas på en mängd olika sätt och varianter av dessa. Det finns dock vissa huvudtyper och förbudet riktar sig särskilt mot en del av dessa: prissamarbete. Prisbildningen utgör själva signalsystemet i marknaden och priset betraktas som det mest centrala konkurrensmedlet. Åtgärder som inskränker priskonkurrensen bedöms därför strängt. Detta avser inte bara direkta uppgörelser om vad priset ska vara, utan också prisstyrning genom indirekta eller underförstådda överenskommelser. Även samarbete om inköpspriser kan vara förbjudet, trots det ofta prispressande syftet. Det gäller framförallt om samarbetet har hög marknadstäckning eller är långtgående, t ex genom att hindra företagen att prisförhandla individuellt. Bruttoprissättning innebär att en leverantör bestämmer det pris som återförsäljarna ska ta gentemot sina kunder. Ett sådant vertikalt arrangemang är förbjudet, även om skulle ha en mindre precis form och exempelvis gå ut på att vissa nivåer inte ska underskridas. Om leverantören bara rekommenderar priser (cirkapriser) för senare led är dock detta som huvudregel tillåtet, förutsatt att det inte finns någon bakomliggande, kanske underförstådd överenskommelse att priserna ska hållas. Det viktiga är att cirkapriserna verkligen är oförbindande och att återförsäljarna har full frihet att avvika från dem. Att ange maxpriser, dvs priser som återförsäljarna inte får överskrida, är ofta konkurrensfrämjande. Beroende på omständigheterna kan dock även sådana hamna i förbudsområdet. Prissamverkan mellan konkurrenter bedöms som särskilt allvarlig. Det gäller både fastställande av priser och prisrekommendationer. Branschomfattande horisontella prislistor, som innebär att konkurrerande företag enas om gemensamma cirkapri-

Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete 17 ser, riktlinjer för prissättningen och dylikt är med säkerhet förbjudna. Möjligheten att ett sådant samarbete skulle kunna vara undantaget är närmast obefintlig. Karteller tas upp i ett särskilt avsnitt på s 20. Förbudet riktar sig också mot samarbete kring delar av priset som påslag, marginaler, rabatter etc. En gemensam kalkylmodell är dock tillåten så länge den bara utvisar de kostnadsmoment som bör ingå i en företagsekonomiskt riktig beräkning av priset. Däremot får den inte ange värden på dessa faktorer. marknadsuppdelning. Som generell regel är detta förbjudet. Det kan röra sig om att konkurrenter gör en uppdelning i kvoter, geografiska områden eller kundkretsar. Sådana arrangemang är inte heller tillåtna vertikalt, dvs att tillverkare eller grossister kommer överens med sina återförsäljare om att produktionen ska begränsas eller marknader delas (se dock nedan om distribution). diskriminerande samverkan. En leverantör kan komma överens med sina återförsäljare att ett visst företag, som kanske tillämpar nya säljformer eller en prispolitik som ogillas, inte ska tas upp som kund eller erbjudas avskräckande dåliga villkor. Detta slags uppstickarbekämpning är förbjuden. Samma gäller om den organiseras omvänt, som en köpbojkott mot någon ny leverantör. Säljvägran som inte har sin grund i samverkan mellan två eller flera företag, utan som sker ensidigt från leverantörens sida går normalt inte att angripa med konkurrensreglerna om denne inte har en dominerande ställning. distribution m m. De regler som berör distribution, inköp etc täcker ett stort fält och kan vara ganska detaljerade. Gruppundantaget för vertikala avtal anger inte preciserat vad som är tillåtet i form av restriktioner mellan olika led i samband med inköp, försäljning eller återförsäljning. Det ger därför ett ganska stort utrymme för att anpassa upplägget till den enskilda situationen, förutsatt att man håller sig borta från de svartlistade villkor som anges och alltså är förbjudna. Gruppundantaget gäller dock bara om marknadsandelen inte överstiger 30 % 7. Om denna gräns överskrids betyder inte det att samarbetet nödvändigtvis är olagligt, men det kräver att man tittar närmare på det. Det som kan medföra att hela avtalet blir olagligt och ogiltigt är väsentligen sådant som hindrar senare led att själva bestämma om priser m m samt marknadsdelande arrangemang. Ensamåterförsäljaravtal och enmärkesklausuler kan ändå användas, på vissa villkor. NOT 7 Detta är gränsen i EUs undantag. Den svenska motsvarigheten har 35%, en skillnad man får räkna med kommer försvinna. Det är leverantörens andel på den relevanta marknad som omfattas av avtalet, som åsyftas. Är det fråga om ett exklusivt leveransavtal (endast en köpare i Sverige alternativt i hela EU) är det dock köparens marknadsandel som är relevant. Till EU-gruppundantaget finns också riktlinjer.

18 Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete Selektiv försäljning anses inte konkurrensbegränsande alls bl a om systemet bygger på objektiva, kvalitativa kriterier och är öppet för alla som uppfyller dessa. Gruppundantaget medger att man tar in även vissa kvantitativa restriktioner, t ex begränsning av antalet återförsäljare. Enmärkesklausuler kan användas, men måste vara generella och får inte rikta sig bara mot vissa konkurrentmärken. Ett exklusivt inköpsavtal innebär att en återförsäljare är skyldig att köpa vissa produkter endast från en angiven leverantör. Detta tillåts av gruppundantaget, men giltighetstiden får inte vara länge än fem år. Samma gäller om inköpsåtaganden som täcker mer än 80 procent av köparens totala behov. Franchising, dvs att någon ger andra tillstånd att utnyttja ett affärskoncept under gemensamt kännetecken m m är knappast konkurrensbegränsande som sådant. Normalt behöver dock förhållandet regleras i ett avtal som då kan innehålla restriktioner med sådan effekt. En möjlighet är att utforma avtalet i enlighet med gruppundantaget. Likaså är ett agentavtal inte konkurrensbegränsande, om agenten helt är uppdragsgivarens förlängda arm och inte själv bär någon finansiell eller kommersiell risk. Är agenten mer självständig kan det bli annorlunda, men möjligheten finns att få avtalet att omfattas av gruppundantaget. Samverkan i frivilliga detaljistkedjor omfattades tidigare av ett särskilt, svenskt gruppundantag. Detta har tagits bort. Det nuvarande gruppundantaget täcker nämligen också vertikala avtal mellan en sammanslutning och dess medlemmar eller dess leverantörer, om ett antal närmare villkor är uppfyllda. tekniköverföring, FoU m m. En legal ensamrätt, som patent, upphovsrätt, mönsterrätt m fl, kan förstås inte som sådan angripas med konkurrensreglerna. Restriktioner som är en direkt och nödvändig följd av ensamrätten omfattas inte heller. Använder man däremot ensamrätten för att genomdriva andra konkurrensbegränsningar, då slår konkurrenslagstiftningen till. Ett exempel kan vara att en patentlicens kopplas till föreskrifter om prissättningen på den produkt som ska tillverkas. Vilka inskränkande villkor som tillåts i licenser är en besvärlig fråga. För patent och know-how finns dock gruppundantag som ger viss vägledning 8. FoU-samarbete har uppenbara fördelar och är allmänt sett en förutsättning för industriell utveckling. Produktspecialisering medför ofta effektivitetsvinster. Samtidigt kan båda dessa typer av samverkan minska konkurrensen, särskilt om de innehåller ytterligare bindningar mellan företagen. Därmed kan de behöva läggas upp så att de uppfyller kraven på undantag. De gruppundantag som finns NOT 8 Ett nytt EU-gruppundantag med tillhörande riktlinjer har antagits med ikraftträdande 1 maj 2004.

Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete 19 godtar inte prisöverenskommelser och inskränkningar i produktion, försäljning, kundkategorier m m. De nämnda gruppundantagen gäller under marknadsandelsgränser på 20 30 procent. underleverantörer. Ett företag som lägger ut uppdrag på underleverantörer kan behöva reglera detta på olika sätt, framförallt om uppdragsgivaren tillhandahåller teknik eller utrustning. Om det rör sig om sådant som är nödvändigt för uppdraget och som underleverantören inte själv har eller är allmänt tillgängligt, kan avtalet föreskriva att tekniken/utrustningen inte får användas för andra ändamål än uppdraget. Det går också att hindra att de produkter som framställs levereras till andra än uppdragsgivaren. samarbeten utanför förbudsområdet. Man ska komma ihåg att samarbeten mellan företag bara fångas in av konkurrensreglerna om de går ut på att märkbart begränsa konkurrensen eller får sådan effekt. Samverkan mellan företag från olika branscher i t ex ett konsortium för att gemensamt leverera en beställning ligger utanför förbudet, helt enkelt därför att företagen inte är konkurrenter om ordern. En rad gemensamma aktiviteter är på samma sätt fria just för att de inte begränsar konkurrensen. Det kan bl a gälla gemensamma marknadsundersökningar, gemensam reklam eller ett gemensamt kvalitetsmärke. Det viktigaste generellt sett är att resultatet inte blir att företagens marknadsbeteende samordnas eller att deras handlingsfrihet inskränks. Om kalkylmodeller, se s 17. Gemensamt sammanställande av sådan information som företagen självständigt använder för individuell marknadsbedömning är normalt inte konkurrensbegränsande. Motsatsen kan bli följden om materialet innehåller rekommendationer eller annat som leder till likriktning av företagens agerande. Även konkurrenter kan utbyta information om sin verksamhet om detta bara ger dem tillgång till branschtäckande aggregerad statistik för förfluten tid, exempelvis tidigare produktionssiffror eller historiska priser. Det får inte vara möjligt att ur branschstatistiken få fram uppgifter om enskilda företag.

20 Karteller Karteller synen på karteller. vad innebär hard-core? Man kan diskutera hur en kartell ska definieras. I vid mening är det en företagssamverkan som går ut på att begränsa eller snedvrida konkurrensen. De allra flesta tänker nog emellertid på hemliga prisuppgörelser och liknande mellan konkurrenter. En kartell, kan man säga, är alltså ett konkurrensbegränsande arrangemang där konkurrenter samordnar sina priser, rabatter, anbud och/eller delar upp marknaden mellan sig, på engelska price-fixing, bid-rigging and market-sharing. Uppdelningen kan ske i säljkvoter, marknadsandelar, geografiskt eller på annat sätt. Kartellen kan också innefatta olika former av produktions- eller utbudsbegränsningar. Dessa karteller sägs vara hard-core, dvs de utgör särskilt allvarliga och skadliga överträdelser som ligger i förbudets helröda område. De som är inblandade i kartellverksamhet brukar också anstränga sig för att dölja vad som försiggår. Man kan notera att flera av de företeelser som står i förbudets exempellista (se s 14) just är sådana som brukar räknas som hard-core. Att egentliga karteller skulle kunna uppfylla kraven för undantag från samverkansförbudet ter sig uteslutet. Ingen kan rimligen vara okunnig om att hard-core-karteller är förbjudna. På senare år har den skada på samhällsekonomin och för konsumenter och andra kunder som karteller orsakar kommit alltmer i fokus. Det innebär att konkurrensmyndigheterna nu lägger större resurser på kartelljakt och att metoder och befogenheter utvecklats. Hit hör bättre och intensivare spaning, incitament för att få upp karteller till ytan och hårdare påföljder. Ökat samarbete med informationsutbyte och koordinerade aktioner är led i att attackera karteller med internationell utbredning. Spektakulära fall där sådana karteller sprängts har inträffat på produkter som grafitelektroder, fjärrvärmerör, lysin (en aminosyra), vitaminer, grafit- och kolprodukter (elkomponenter), peroxider m fl. Elektrodkartellen (1992-97) ansågs t ex ha medfört prisökningar på upp till 60 % och påverkat en världsomsättning på 5 7 miljarder dollar. I lysinfallet kombinerades mycket precist fastställda priser med kvoter för olika marknader. Systemet uppskattas ha på tre år lett till en överprissättning på 140 miljoner dollar. Karteller kan alltså göra rejäl skada, även om deras framgång kan variera betydligt. Till de konstlat höjda priserna kommer dessutom effektivitetsförluster genom att trycket på företagen att rationalisera och utveckla försvagas eller bortfaller.

Karteller 21 Karteller är olagliga i sig, eftersom de just går ut på att sätta konkurrensen ur spel. För att kartellmedlemmarna ska fällas krävs alltså inte att konkurrensmyndigheten visar att överenskommelsen faktiskt haft effekt eller hur stor skadan varit (men däremot förstås att kartellen verkligen funnits, vad den avsett etc). Påföljderna för olaglig kartellverksamhet kan bli drastiska. I elektrodkartellen dömdes företagen av EU-kommissionen att betala böter på sammanlagt nästan 220 miljoner euro för den europeiska delen. I värmerörkartellen var motsvarande belopp 92 miljoner och i lysinmålet 110 miljoner, men för vitaminkartellen (som innehöll flera delkarteller) utdömdes hela 855 miljoner euro (mot 8 företag). Böterna för peroxidkartellen uppgick till 70 miljoner. För kartellen på grafit/kolprodukter dömdes fem företag till sammanlagt drygt 100 miljoner euro. En tendens med stigande bötessiffror kan iakttas. Till böterna kan komma skadestånd till dem som drabbats ekonomiskt av kartellen. Dessutom ska man inte underskatta de förluster avslöjade kartellföretag kan göra i form av goodwillskador, försvagade varumärken, intern turbulens etc. Många gånger kan nog detta vara det allra värsta. Kartellfall uppmärksammas typiskt sett i media och det kan ske upprepat under det att ärendet utvecklas. Det börjar ofta redan med att företaget utsätts för en gryningsräd. Kartellföretag tenderar också att på sikt tappa konkurrenskraft, eftersom priserna tillåter ett kostnadsläge som man inte annars skulle kunna ha. Även i Sverige har karteller avslöjats. Konkurrensverket har gjort ett antal tillslag - s k gryningsräder (se nedan) - mot misstänkta företag, i några fall utan resultat men i andra har aktionen lett till ärenden i domstol. Den högsta svenska konkurrensskadeavgift som hittills slutligt fastställts mot ett enskilt företag för kartellverksamhet är 8 miljoner kr (plaströr), men i ett par pågående mål yrkas helt andra belopp 9. Anledningen till att hard-core-karteller betraktas som den generellt mest flagranta konkurrensöverträdelsen är förstås den skada de typiskt sett åstadkommer på det ekonomiska systemet. Men inställningen skärps nog också av att kartellerna oftast får drag av konspiration och att de inblandande försöker att med ibland sofistikerade metoder få det att se ut som om företagen konkurrerade. Förfarandet kan t ex NOT 9 I det s k bensinmålet dömde Stockholms tingsrätt 2003 de fem företagen att betala drygt 50 miljoner sammanlagt, vilket dock bara motsvarade ca 10% av det belopp som Konkurrensverket begärt. Tingsrättens dom har överklagats till Marknadsdomstolen, som beräknas meddela slutgiltig dom i början av 2005. I det s k asfaltsmålet har verket yrkat totalt 1,6 miljarder i avgifter. Målet handläggs i tingsrätten och dom kan knappast påräknas förrän under 2005.

22 Karteller vid upphandling maskeras genom att kartellmedlemmar lägger varierande, men riggade bud som alla ligger över det som kartellen utsett att vinna. hårdare tag. gryningsräder och andra åtgärder. Med början den 1 maj 2004 ändrades hanteringen av konkurrensreglerna (se s 10). Det innebär bl a att resurser frigörs hos konkurrensmyndigheterna som alltså får större möjligheter att koncentrera sig på karteller och andra allvarliga överträdelser. Samarbetet mellan myndigheterna byggs ut. Kommissionen har fått ökade befogenheter och kommer t ex att kunna genomsöka även privata bostäder efter bevis. Konkurrensmyndigheterna har långtgående möjligheter att ålägga företag att lämna uppgifter, handlingar och annat om det behövs för att utreda om reglerna överträtts. Konkurrensverket kan också kalla den som man bedömer sitter inne med relevant information till förhör. Att myndigheterna kan vidta så ingripande åtgärder ska ses mot bakgrund av att de har bevisbördan för att misstänkta företag verkligen har brutit mot reglerna och att vissa överträdelser till sin natur är sådana att de inblandade gör allt för att dölja dem och undanröja bevisning. Det förklarar också att myndigheterna kan göra inspektioner på plats, s k gryningsräder, för att utreda misstänkta överträdelser. Dessa sker i regel utan förvarning för att inte dokumentation m m ska kunna skaffas undan. Konkurrensverket måste dock få tillstånd till räden av Stockholms tingsrätt. Det fordras bl a att man kan anta att en överträdelse har skett och att åtgärden ter sig så viktig att ingreppet är motiverat. I praktiken bör det alltså vara fråga om något allvarligt, som misstänkt kartellbildning eller svårare dominansmissbruk. En räd kan också rikta sig mot ett företag som inte är misstänkt, men där man har särskild anledning att tro att bevis finns. Kronofogdemyndigheten biträder vid undersökningar av detta slag och kan besluta om att lås ska öppnas och i övrigt använda det tvång som behövs. Verket har rätt att få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra utrymmen. Där kan man granska och kopiera bokföring och andra affärshandlingar samt begära förklaringar på platsen. Undersökarna ska självmant visa upp beslutet om räden och företaget bör få någon timme på sig att tillkalla juridisk hjälp, om myndigheten tillförsäkras att material inte försvinner under väntetiden. Under vissa förutsättningar kan verket också genomföra en inspektion på begäran av en annan konkurrensmyndighet. Bestämmelserna för EU-kommissionens gryningsräder är inte helt identiska, men upplägget är i stort detsamma. Konkurrensverket har en särskild informationsmottagning, Konkurrensjouren, dit den som vill tipsa om något konkurrensproblem kan vända sig.

Karteller 23 självangivelse. systemet för s k leniency. I många länder används som ett led i bekämpningen av karteller ett system som innebär att företag som avslöjar sådan olaglig verksamhet där de själva deltar kan slippa böter eller få dessa nedsatta. Bakom detta finns förstås tanken att det är viktigare att få stopp på kartellerna än att alltid straffa varje medverkande företag fullt ut. Förutom att få upp den förbjudna samverkan till ytan är syftet också att skapa osäkerhet om lojaliteten i karteller och därmed motverka att de alls bildas. Dessa system benämns ofta med det engelska ordet leniency (ung. mildhet, överseende; bra översättning saknas). År 2002 infördes sådana regler också i Sverige. Dessa har inte med förmildrande (eller försvårande) omständigheter hos själva överträdelsen att göra (se s 9), utan avser att företaget avslöjat denna, eller lämnat annan särskilt värdefull information. För att konkurrensskadeavgiften ska bortfalla helt, efterges, vilket sker genom att Konkurrensverket inte väcker talan, fordras följande: Kartellen måste anmälas till verket av ett av de medverkande företagen. Gemensam anmälan från flera kartellmedlemmar räknas inte. Det måste vara företaget som sådant som träder fram (genom behörig företrädare). Att någon enskild anställd tipsat om överträdelsen eller liknande räcker inte. Ett företag som klart varit ledare för kartellen kan diskvalificeras för eftergift, om det vore stötande att företaget skulle slippa undan. Det gäller att vara först. Har ett annat företag i kartellen redan vänt sig till verket är det som huvudregel kört att bli helt befriad från avgift, även om det gått aldrig så kort tid mellan anmälningarna. Att ett företag anonymt testar förutsättningarna för eftergift med verket, vilket man kan göra, innebär inte att överträdelsen anmälts. För det krävs att företaget identifierar sig och dessutom berättar allt relevant man vet. Anmälan måste göras innan verket på annat sätt fått tillräckligt underlag för att ingripa mot kartellen. Företaget måste också kontinuerligt samarbeta och till verket lämna information, handlingar etc som kommer fram senare och får inte försvåra utredningen t ex genom att berätta för de andra i kartellen om utredningen. Företaget måste vidare sluta delta i kartellen. Det finns en liten möjlighet till eftergift även för ett företag som inte självt avslöjat kartellen, främst om det kommer med helt avgörande bevisning.

24 Karteller Kartellmedlemmar som inte kan bli befriade från konkurrensskadeavgiften, kan få avdrag på denna nedsättning. Det ska då vara fråga om att företaget väsentligt underlättar utredningen genom att förse verket med information av betydande mervärde. Även här spelar det roll när ett företag träder fram det första företaget som uppfyller kraven på nedsättning får större reduktion än de som följer därefter. Anmälan kan göras till Konkurrensverkets samordnare (tel 08-700 15 99, e-post: eftergift@kkv.se). Många länder har alltså liknande system. Dessa är dock inte koordinerade, vilket betyder att anmälan i ett land inte gäller på annat håll. För leniency krävs därför separata anmälningar om kartellen varit verksam i flera länder. Kommissionens leniency-program täcker dock hela EU, men det förutsätter att kommissionen accepterar ärendet. Leniency befriar inte från andra påföljder, som skadestånd.

Förbudet mot missbruk av dominerande ställning 25 Förbudet mot missbruk av dominerande ställning vad är marknadsdominans? Det andra av de två förbuden riktar sig mot missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på marknaden. Också till detta förbud finns en icke uttömmande, exemplifierande lista. Dominansmissbruk kan särskilt bestå i bl a: att oskäliga priser eller andra oskäliga affärsvillkor påtvingas någon, att produktion, marknader eller teknisk utveckling begränsas till nackdel för konsumenterna, att företag diskrimineras så att de får en konkurrensnackdel, att kopplingsförbehåll ställs upp. Observera att det inte är förbjudet att ha en dominerande ställning. Det otillåtna utgörs av missbruket. För att bedöma om ett företag (eller flera tillsammans) har en dominerande ställning är första steget att definiera den relevanta (berörda) marknaden, se s 7. En rad faktorer påverkar sedan själva dominansbedömningen. Den viktigaste är marknadsandelen. Företag med en andel under 30 % kan inte vara dominerande. Inte heller andelar mellan 30 40 % medför dominans, om inte andra faktorer särskilt skulle tala för det t ex starka etableringshinder, teknikförsprång p g a patent eller liknande. En andel över 40 % indikerar mer eller mindre starkt dominans och vid mer än 50 % utgår man från att företaget är dominerande om inte annat pekar i motsatt riktning. Vid ändå högre tal, t ex 65 % eller mer, blir det påtagligt svårt att komma ifrån dominans. Annat som kan inverka är potentiell konkurrens, marknadstillträdet (lätt eller svårt), köparmakt, konkurrenternas storlek, finansiell styrka, tillgång till insatsvaror, ensamrätter (patent etc) m m. Sammantaget kan dominans beskrivas som en så stark ekonomisk ställning hos ett företag att detta i hög grad kan uppträda oberoende av sina konkurrenter och kunder. Det låter kanske extremt, men vad som menas är att företaget har en frihet att göra sådant som företag utsatt för normal konkurrens inte kan utan att straffas av marknaden. I motsats till samarbetsförbudet krävs här inte att det finns ett avtal eller liknande. Tvärtom, det typiska är att marknadsdominanten agerar ensidigt. Två eller flera företag kan dock också missbruka en dominerande ställning. Med det menas att de genom ett gemensamt förfarande missbrukar den ställning de tillsammans har.