SLC:s kommande miljöprogram har nu gått på utlåtanderunda Utkastet till nytt miljöprogram för SLC följer i stort sett tidigare ståndpunkter i GMO-frågan, men när det gäller kärnkraften innebär texten i utkastet en mer kritisk inställning än texten i handlingsprogrammet. I måndags skickade sekreteraren för SLC:s miljö- och markpolitiska utskott, jurist Helena Ålgars, utskottets utkast till nytt miljöprogram till medlemsförbunden för utlåtande. Avsikten är att kongressen i Vasa i sommar ska behandla programmet. Sista ordet kommer SLC:s fullmäktige att ha, det torde bli på höstmötet i år. Utkastet till det kommande programmet är betydligt mer komprimerat än det nuvarande miljöprogrammet, som senast reviderades 2002. Det fyller litet mer än en tredjedel av det nuvarande programmets textmassa. Bland annat puffarna där SLC anser att..., har miljö- och markpolitiska utskottet helt frångått, likaså redovisningen av olika logon för ekolivsmedel. En av avsikterna har varit att vi inte ska ta in sådant som redan finns i lagstiftningen eller i existerande regelverk, för det ska vi ju följa i vilket fall som helst, säger utskottets ordförande Markus Johansson. Därför har vi försökt koncentrera oss på sådant som vi kan och bör ta ställning till och påverka. Men vi är nog beredda på att det blir kompletteringar, fortsätter utskottsordföranden. Därför skickar vi också utkastet på utlåtanderunda nu, i god tid före kongressen. GMO fortfarande enligt försiktighetsprincipen Under beredningen gäller det också att kolla att ställningstagandena i miljöprogrammet följer linjerna i SLC:s övriga program. Det finns i övrigt en möjlighet för att vissa teman så som GMO och kärnkraft kan få känslorna i svall. I anslutning till SLC:s handlingsprogram som behandlades på kongressen i Mariehamn 2009 var GMO-frågan det mest debatterade ämnet. Utan omröstningar lyckades dock kongressen så småningom diskutera sig fram till att SLC inte vill förbjuda GMO, men gå fram enligt försiktighetsprincipen. I handlingsprogrammet som godkändes av fullmäktige senare under 2009 heter det bland annat att SLC arbetar för tillräckliga åtgärder gällande GMO-odlingar för att minimera riskerna för sammanblandning av konventionella och ekologiska odlingar med GMO-grödor. Valet av odling bör i första hand ligga hos odlaren utgående från för- och nackdelar. I vilket fall som helst fick det åländska producentförbundets strävan att
Åland ska vara en GMO-fri zon stöd av SLC, vilket egentligen blev klart redan före kongressen i Mariehamn. Detta i och med förbundsstyrelsens svar på en motion från ÅPF i frågan. Enligt det nuvarande miljöprogrammet öppnar genteknologin oanade möjligheter till utveckling. Och vidare: De risker som förknippas med genteknologi bör minimeras och godkännande av genmodifierade produkter bör föregås av en bred värdediskussion och dokumentering av nyttan. Genteknologins ekologiska, etiska och ekonomiska följder är svåra att förutsäga. Det är därför viktigt att tillräcklig försiktighet iakttas. Detta alltså enligt nuvarande miljöprogram. I det färska utkastet till kommande program heter det bland annat om GMO att odlarna bör ta ansvar för att förhindra sammanblandning mellan olika typer av grödor och noga följa myndigheternas anvisningar. GMO-tekniken har såväl positiva som negativa följder. Om modifierade gener sprids i naturen kan detta få oöverskådliga och negativa konsekvenser. Varje fall bör därför bedömas skilt för sig och alla länder bör själv få bestämma om hur GMO-tekniken används och övervakas. Speciellt viktigt är att hindra gener från GMO-odlingar från att sprida sig till konventionella och ekologiska odlingar. Om genmodifierade växter tas i bruk i praktisk odling i Finland måste försiktighetsprincipen iakttas. Något annorlunda formuleringar, men kravet på försiktighet kvarstår alltså. Skärpning om kärnkraft I SLC:s nuvarande miljöprogram heter det bland annat att de oöverskådliga risker som är förknippade med kärnkraft och de ödesdigra följder en olycka kan ha för lantbruket och hela samhället gör att kärnkraften på sikt måste avvecklas. På kongressen i Mariehamn modererades SLC:s inställning till kärnkraft något, och det skedde, kanske litet överraskande, utan diskussion i kongressalen. I handlingsprogrammet heter det således numera att om man inte kan fylla energibehovet i Finland bör en eventuell utbyggnad av kärnkraft i första hand ske på orter där den finns sedan tidigare. Nu heter det om kärnkraften i utkastet till kommande miljöprogram att i stora delar av världen går man in för decentralisering av produktionen och förnybar energi, medan vi i Finland ökar centraliseringen, sårbarheten och beroendet av en energikälla. Kärnkraften är i bästa fall en övergångskälla och den är inte på hållbar grund. Kärnavfallsfrågan är inte heller löst på ett hållbart sätt. Det här måste nog åter ses som en skärpning i inställningen till hela kärnkraften jämfört med handlingsprogrammet. Eller så kan man kanske säga att formuleringarna i utkastet ligger mer i enlighet med det
nuvarande miljöprogrammet än med handlingsprogrammet. Det blir alltså spännande att se utfallet av utlåtanderundan och debatten på kongressen. Vår skrivning i utkastet har närmast kommit till på basen av upplevelser vi har gått igenom efter 2009, till exempel händelserna i Fukushima för ett år sedan, förklarar utskottsordföranden Markus Johansson. Vi måste dra slutsatsen att kärnkraft är en sårbar energiform. Om det händer en olycka sätter det så djupa spår att de inte går att släta ut. Också fastän experterna nog gör förbättringar hela tiden så leker vi med ödet. Det att man ideligen kommer med nya ändringar också i byggnadsskedena vittnar om att läget inte är under full kontroll. Även när det gäller slutlagringen, ska det hela tiden övervakas att allt finns där det ska och väl isolerat. Vi erkänner dock att kärnkraften är en tillfällig lösning så länge vi inte har någon bättre, men på lång sikt bör vi satsa på förnybara energikällor. De har inte ännu gett det uppsving som vi hoppats på och som skulle behövas. Det gäller exempelvis vindkraften som hela tiden stöter på problem i beslutsprocesserna. Jag vågar till och med påstå att det finns en tendens att hitta på för många problem med just vindkraft. Biogasanläggningar var väldigt aktuella för något år sedan, men de har inte förverkligats i praktiken i större omfattning, inte heller tillverkningen av etanol. Till övriga delar följer kapitlet om energi i utkastet till miljöprogram i stort sett innehållet i handlingsprogrammet. Lönsamt jordbruk förutsättning för miljösatsningar I utkastet påpekas det att den grundläggande förutsättningen för att lantbruket ska satsa på miljön är att verksamheten är ekonomiskt lönsam. I övrigt poängterar man i utkastet att frivilliga åtgärder för att främja miljön inom lantbruket är att föredra fram om påbud. Därför bör också frivilliga åtgärder göras så attraktiva som möjligt för att garantera att många jordbrukare omfattas av miljöstödet. Tillräckligt med nationella medel måste anslås, så att finansiering från EU kan utnyttjas maximalt för miljöstödet som finansieras både nationellt och av EU. I texten heter det vidare att miljöåtaganden som höjer kostnaderna jämfört med övriga konkurrerande EU-länder bör ersättas av samhället. Enligt texten bör också konsumenterna inse värdet av det miljöarbete som jordbruket gör. Jordbruksmark en begränsad resurs
I utkastet betonas även jordbruksmarken som en begränsad resurs. Detta bör beaktas i planeringen på alla nivåer: Jordbruksmarken bör få en hög status i landskapsplaneringen och inte betraktas som en råmarksreserv för byggnadstomter. Det är möjligt att vi måste skärpa de här formuleringarna ytterligare, säger Markus Johansson. I markplaneringen så är jordbruksmarken inte ens nämnt med ett eget värde. Den är ofta vit på kartorna och upplevs som råmark. Inom planeringen börja man förstå att stora sammanhängande skogar är en resurs, och även åkermarken när det gäller att värna om kulturlandskapet. Däremot har jorden som odlingsresurs, som matjord ingen prioritet i planeringen, fastän den är en förutsättning för att vi kan leva. Har man en gång tagit ett område med odlingsjord i bruk för andra ändamål, till exempel ett fabriksbygge, så kan man inte bara upprätta ny matjord i närheten. Vattenvård i samråd När det gäller jordbrukets satsningar på vattenvård så bör dessa ske i samråd mellan jordbrukarna, samhället och forskningen och med beaktande av näringens möjligheter att existera. Den positiva trenden med minskande belastning från jordbruket bör fortsätta. Det sker bäst inom ramen för det av EU delfinansierade miljöstödet, där SLC eftersträvar en hög anslutningsgrad, heter det i programutkastet. Åtgärder för naturens mångfald Inom skogsvården tar programutkastet ställning för PEFC-certifieringen: Med den säkerställs skogarnas hållbara och goda skötsel, heter det. Certifieringen är en garanti för god vård av skogsnaturen och miljövänlighet. Även framöver bör så gott som alla våra privatskogar vara certifierade. För att främja och upprätthålla den biologiska mångfalden inom jordbruket är skötseln av vårdbiotoper samt etablering av naturvårdsåkrar och våtmarker effektiva metoder. Därutöver behövs dock flera objekt, till exempel naturbeten. Den ekologiska odlingen med sin mångsidiga växtföljd är också bra för naturens mångfald. I programmet understryks vidare att god åkermark och öppna landskap bör bevaras för att bibehålla möjligheterna att producera livsmedel i framtiden. Skogen som kolsänka
Programutkastet tar även ställning till klimatförändringen: den kommer att medföra nya utmaningar, men ger också nya möjligheter. I vilket fall som helst tar programtexten fasta på åtgärder som kan minska klimatförändringen, till exempel att ta tillvara skogens möjligheter som kolsänka. Jordbruket bör bli energieffektivare och framför allt minska användningen av fossila bränslen, heter det i utkastet. Det är speciellt i växtodlingen som vi måste minska användningen och beroendet av fossila bränslen, säger Markus Johansson. Då tänker jag inte bara på när vi har maskinerna på åkern eller spannmålstorken i gång, utan på hela kedjan, till exempel går det stora mängder naturgas åt för att tillverka kväve. Utskottsordförandens stora förhoppning är att SLC:s miljöprogram ska kunna engagera medlemmarna också i det som de gör på gården. Det är det stora målet att vi jordbrukare ska känna att nu gör vi själva en insats för miljön, att vi vårdar mark och vatten och luft. Utkastet till miljöprogram är tillgängligt på SLC:s extranät för medlemmarna från och med i dag fredag. Micke Godtfredsen micke.godtfredsen@slc.fi