Riktlinjer för prövning av bistånd mm i äldreomsorgen. Reviderad med anledning av nya socialtjänstlagen December 2001

Stadsledningskontoret cáå~åë~îçéäåáåöéå= ûäçêéçãëçêöëäéêéçåáåöéåë= â~åëäá= = qà åëíéìíä í~åçé ëáç=n=eouf=ommnjnnjov Handläggare: Inger Weurlander Tfn: 08 508 29 604 Riktlinjer för prövning av bistånd mm i äldreomsorgen Reviderad med anledning av nya socialtjänstlagen December 2001 NMR=PR=píçÅâÜçäãI=_Éë âë~çêéëëw=e~åíîéêâ~êö~ík=p=_= qñåw=mu=j=rmu=ov=mmmi=c~ñw=mu=rmu=ov=ouv= =

ëáç=2 (28) Riktlinjer för prövning av bistånd för socialtjänstens omsorg om äldre. Innehållsförteckning 1.Tillämplig lagtext...4 1.1 Insatser som prövas enligt 4 kap. 1...6 2. Överklagande...7 2.1 Den enskildes rätt att klaga...7 2.2 Kommunalbesvär...7 3. Riktlinjer för prövning av bistånd för socialtjänstens omsorg av äldre....7 3.1 Handläggning av biståndsansökan...7 3.2 Val av insatser...9 3.3 Beslut om hjälp i hemmet...10 3.4 Dagverksamhet...10 3.5 Trygghetslarm...11 3.6 Beslut om boende i särskild boendeform...11 3.6.1 Gruppboende...12 3.6.2 Ålderdomshem...12 3.6.3 Sjukhem...12 3.6.4 Servicehus...12 3.7 Ansökan om önskan att flytta från annan kommun...12 3.7.1 Ansökan från annan kommun till en stadsdelsnämnd...13 3.8 Beslut om korttidsboende...13 4. Informationsöverföring och samordnad vårdplanering...13 5. Utlandssvenskar....14 6. Anmälan om missförhållanden i omsorger om äldre eller funktionshindrade, Lex Sarah...15 8. Hantering av enskilds privata medel...16 8.1 Allmänt...16 8.2 Hantering av privata medel...17 9. Om god man och förvaltare...18 9.1 God man...18 9.2 Förvaltare...20 9.3 Gemensamma regler om förvaltning för förvaltare och gode män...21 10. Riktlinjer för anhörigstöd...22 10.1 Anhöriganställning...22 10.2 Hemvårdsbidrag...23 10.2.1 Anvisningar för hemvårdsbidrag...23 10.3 Hemsjukvårdsbidrag...24 10.4 Närståendepenning via försäkringskassan...24

ëáç=3 (28) 10.5 Avlösning...24 10.6 Garanterad rätt till avlösning...24 10.7 Personligt stöd...24 11. Sekretess...25 Ändringar i texten är gjorda enligt följande:...27 Rekommendation...27 Ny socialtjänstlag från jan. 2002...27

ëáç=4 (28) Riktlinjer för prövning av bistånd inom socialtjänstens äldreomsorg mm. 1.Tillämplig lagtext Följande lagrum ur Nya socialtjänstlagen (prop. 2000/01:80) är av särskilt intresse för socialtjänstens äldreomsorg. 2 kap 2 Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. 2 kap. 3 En person som önskar flytta till en annan kommun, men till följd av ålderdom, funktionshinder eller allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser och därför inte kan bosätta sig där utan att inflyttningskommunen erbjuder behövliga insatser, får hos den kommunen ansöka om sådana insatser. En sådan ansökan skall behandlas som om den enskilde var bosatt i inflyttningskommunen. Det förhållandet att sökandens behov är tillgodosedda i hemkommunen får inte beaktas vid prövning av sådan ansökan. Hemkommunen skyldig att på begäran bistå med den utredning som inflyttningskommunen kan behöva för att kunna pröva ansökan. 3 kap. 1 Till socialnämndens uppgifter hör att göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen, medverka i samhällsplanering och i samarbete med andra samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer i kommunen, informera om socialtjänsten i kommunen, genom uppsökande verksamhet och på annat sätt främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden, svara för omsorg och service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det. 3 kap. 3 Insatserna inom socialtjänsten skall vara av god kvalitet. För utförande av socialnämndens uppgifter skall det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. 3 kap. 4 Socialnämndens insatser för den enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne och vid behov samverka med andra samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar.

ëáç=5 (28) 3 kap. 6 Socialnämnden bör genom hemtjänst, dagverksamhet eller annan liknande social tjänst underlätta för den enskilde att bo hemma och att ha kontakt med andra... 4 kap 1 Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt (annat bistånd). Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. 4 kap 2 Socialnämnden får ge bistånd utöver vad som följer av 1 om det finns skäl för det. 5 kap. 4 Socialnämnden skall med respekt för äldre människors självbestämmande och integritet verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt, under trygga förhållanden. 5 kap. 5 Socialnämnden skall verka för att äldre människor får goda bostäder och ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service. Kommunen skall inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor med behov av särskilt stöd. 5 kap. 6 Socialnämnden skall göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för äldre människor samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på detta område. Kommunen skall planera sina insatser för äldre. I planeringen skall kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer. I socialtjänstlagen 11 kap. finns de grundläggande reglerna för socialtjänstens utredningsskyldighet och dokumentation. 5 kap. 10 Socialnämnden skall genom stöd och avlösning underlätta för dem som vårdar närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller som har funktionshinder. 5 kap. 12 För insatser inom omsorgen för äldre människor eller människor med funktionshinder får regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddela sådana föreskrifter som behövs till skydd

ëáç=6 (28) för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa. Här har jag inte ännu hittat lagtexten! 14 kap. 2 Var och en som är verksam inom omsorger om äldre människor eller människor med funktionshinder skall vaka över att dessa får en god omvårdnad och lever under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar eller får kännedom om ett alvarligt missförhållande i omsorgen om någon enskild skall genast anmäla detta till socialnämnden. Om inte missförhållandet avhjälps utan dröjsmål, skall nämnden anmäla missförhållandet till tillsynsmyndigheten. Första stycket gäller även inom motsvarande yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet. Anmälan sak göras till den som är ansvarig för verksamheten. Den ansvarige är skyldig att utan dröjsmål avhjälpa missförhållandet eller anmäla det till tillsynsmyndigheten. 15 kap 1. Den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som avser insatser enligt denna lag får inte till obehöriga röja vad han eller hon fått veta om enskildas personliga förhållanden. 15 kap. 3 I det allmännas verksamhet gäller sekretesslagen 16 kap. 3. Socialnämndens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol om nämnden har meddelat beslut i fråga om ansökan enligt 2 kap 3 bistånd enligt 4 kap. 1. 2. Insatser som prövas enligt 4 kap. 1 Utgångspunkten i lagtexten är att alla människor ska ha rätt till insats efter behov. Begreppet för sin livsföring i övrigt är inte preciserat utan sammanfattar en lång rad av olika behov av stöd hjälp och service, vård och omsorg, Behoven kan tillgodoses med olika insatser, som kan variera utifrån individuella förhållanden och tillgängliga resurser för att uppnå skälig levnadsnivå.. SoL 4 kap 1 avser bla. bistånd i form av hjälp i hemmet och särskilt boende, där framförallt följande insatser ska prövas: hjälp i hemmet (hemtjänst)och ledsagarservice, som har direkt anknytning till hjälp i hemmet och annan ledsagarservice särskilt boende för service och omvårdnad för äldre inkl. korttidsboende bostad med särskild service för funktionshindrade

ëáç=7 (28) trygghetslarm hemvårdsbidrag avlastning växelvård 3. Överklagande 3.1 Den enskildes rätt att klaga För att kunna förverkliga en rättighet måste det finnas ett sätt för den enskilde som är missnöjd med ett myndighetsbeslut att kunna få det prövat på rättslig väg. Enligt 16 kap. 3 skall alla former av biståndsbeslut enligt socialtjänstlagen kunna överklagas genom förvaltningsbesvär hos allmän förvaltningsdomstol (länsrätten). Förvaltningsbesvär innebär att man kan få en allsidig materiell överprövning av stadsdelsnämndens beslut. Detta innebär att domstolen kan pröva beslutets laglighet och dess lämplighet. Vid bifall kan domstolen inte enbart upphäva beslutet utan även ändra dess innehåll och ersätta med ett nytt beslut i det gamla beslutets ställe. Förvaltningsbesvär kan bara göras av den som berörs personligen av ett beslut. = 3.2 Kommunalbesvär Kommunala beslut kan överprövas enligt 10 kap. kommunallagen genom kommunalbesvär. Rätten att besvära sig tillkommer varje kommunmedlem oavsett om beslutet angår honom personligen eller ej. Beslutet överklagas till länsrätten som gör en laglighetsprövning, vilket innebär att domstolen endast kan upphäva beslutet men inte ändra dess innehåll. Någon prövning av sakfrågan sker inte utan endast en prövning av beslutets laglighet, inte av dess lämplighet. 4 Riktlinjer för prövning av bistånd för socialtjänstens omsorg av äldre. 4.1 Handläggning av biståndsansökan I Stockholms stad har stadsdelsnämnderna socialtjänstansvar i allt som inte är särskilt förordnat till socialtjänstnämnden. En utredning enligt SoL 11 kap 1 skall utan dröjsmål inledas när någon genom ansökan, anmälan eller på annat sätt inkommit med uppgifter till nämndens kännedom som kan föranleda någon åtgärd av nämnden. Innan utredningen inleds måste dock bedömas huruvida de sakförhållanden som påkallat utredningen kan leda till någon åtgärd av nämnden. Om det redan från början står klart att någon åtgärd inte kommer att vidtas, exempelvis om personen avstår från att ansöka om bistånd, skall inte heller någon utredning göras. En redan påbörjad utredning ska avslutas genom ett beslut, när det blir klarlagt att någon åtgärd inte är påkallad i det enskilda fallet. Vad som kommit fram vid utredningen och som har betydelse för ett

ëáç=8 (28) ärendes avgörande skall tillvaratas på ett betryggande sätt. Den grundläggande principen är att utredning alltid ska genomföras med den enskildes samtycke. När den enskilde söker bistånd från nämnden bör uppgifter för beslutet främst hämtas från honom eller henne. Utredning skall inledas senast en vecka från det datum nämnden fått kännedom om uppgifter som kan föranleda åtgärd av nämnden. Biståndshandläggaren skall dock alltid agera utan dröjsmål för att inleda utredning. Vid akuta situationer skall utredning inledas omedelbart. Socialtjänstnämndens trygghetsjour har delegation att fatta biståndsbeslut i öppna hemtjänsten under icke kontorsarbetstid. Trygghetsjouren kan på stadsdelsnämnds delegation fatta beslut om korttidsboende för högst en vecka. En ansökan om bistånd skall alltid leda till en utredning som dokumenteras. Det gäller även om det från början står klart att det sökta biståndet inte kommer att beviljas. Biståndshandläggaren skall göra klart för sig om det är fråga om en ansökan eller ett rådgivande samtal. Vid minsta tveksamhet skall detta diskuteras med den sökande. Ett ärende avgörs alltid genom ett beslut. Ett beslut i ärendet skall tas direkt när en utredning är slutförd oavsett om beslutet kan verkställas vid denna tidpunkt. Alla beslut ska skriftligen omgående meddelas den enskilde. Utredning och bedömning ska utföras i samråd med den som söker bistånd och beslutet ska bygga på en helhetssyn av den enskildes situation. Sociala, fysiska, medicinska, psykiska och existentiella behov ska beaktas. I samband med beslut om bistånd skall ingen hänsyn tas till den enskildes ekonomi Den enskildes önskemål och förslag ska prövas. Anhöriga och/eller närstående eller annan företrädare ska, om den enskilde vill det, beredas möjlighet att ge sina synpunkter. Biståndshandläggaren ska göra behovsbedömningen och fatta beslut om insatser. Beslutet ska vara tydligt och begripligt för den enskilde. Av beslutet ska klart framgå vad den enskilde ansökt om, vilka insatser som beviljats målet med insatserna för hur lång tid beslutet gäller

ëáç=9 (28) motivering till eventuellt avslag. Den enskilde ska alltid få ta del av utredningen som föregår beslutet och vara införstådd med beslutet. Om förslaget till beslut avviker från den begärda insatsen ska detta ha kommunicerats, d v s den enskilde ska ha fått ta del av utredningen och förslaget till beslut, innan beslutet fattas. Beslut om avslag och delvis avslag på ansökan ska alltid motiveras. Avslagsbeslut ska alltid följas av information om hur man överklagar. Förenklad delgivning av beslut rekommenderas inte inom äldreomsorgen. Beslutet om hjälp i hemmet och andra motsvarande beslut ska alltid vara tidsbestämt, inga beslut fattas för längre tid än ett år. Beslutet ska omprövas om en förändring påkallar det. Beslutet ska nyprövas när tidigare beslut tidsmässigt löper ut. Beslut om särskild boendeform skall inte tidsbegränsas. Biståndsbeslutet ska innehålla en individuell plan som upprättas tillsammans med den enskilde och, om den enskilde så önskar, dennes anhöriga/närstående eller annan företrädare. Stadsdelsnämnderna ska verka för och sträva efter att likställighetsprincipen efterlevs vid handläggning av ansökan om bistånd. 4.2 Val av insatser Det är angeläget att valet av insatser sker mot bakgrund av individens totala situation. Alla insatser bygger på frivillighet och med beaktande av den enskildes integritet. Insatserna ska utformas tillsammans med den enskilde och, så långt som möjligt, utifrån dennes bakgrund och önskemål. I första hand bör prövas om ett behov kan avhjälpas eller minskas genom generella åtgärder t.ex. bostadsanpassning, hjälp med bostadsbyte eller tekniska hjälpmedel. Äldreomsorgen ska bistå den enskilde med insatser som denne inte själv kan utföra och därmed ge den enskilde möjligheter till ett fortsatt självständigt liv. Vid val av insatser bör man ta hänsyn till enskildes sociala nätverk och också undersöka om någon närstående önskar bistå den enskilde. Att få hjälp av någon närstående ska dock alltid vara ett fritt val. Kommunfullmäktige har i juni 2001 beslutat om införande av valfrihetsmodell med äldreomsorgspeng. Varje person med biståndsbeslut som ger rätt till hemtjänst får from. 1 januari 2002 välja utförare och anlita eller någon privat utförare som staden tecknat avtal med eller någon av stadens enheter..

ëáç=10 (28) 4.3 Beslut om hjälp i hemmet Genom att besluta om hjälp i hemmet bidrar äldreomsorgen till att den enskilde kan fortsätta att bo kvar i sin invanda miljö. Den enskilde ska genom beslutet få hjälp med att utnyttja sina egna resurser så långt möjligt, liksom att bevara eller utvidga sitt sociala och kulturella kontaktnät. Insatserna ska utformas så att de utgör ett komplement för den enskilde att leva ett så normalt liv som möjligt. Den enskildes resurser och möjlighet att själv delta i göromålen ska beaktas i utredningen och när beslutet fattas. Beslutet ska innefatta den enskildes möjlighet att träna för att bibehålla och utveckla sina funktioner. Insatserna ska utformas i samråd med den enskilde och denna ska ha största möjliga inflytande över hur insatserna utförs. Den enskilde har rätt att få sin omvårdnad i hemmet också om behovet av hjälp och vård är omfattande. Den enskilde ska beredas möjlighet att bo kvar och vårdas i hemmet till livets slut oavsett om vård i särskild boendeform skulle vara ekonomiskt fördelaktigare för stadsdelsnämnden. Personer som haft personlig assistans enligt lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS) innan de fyllt 65 år har fortsatt rätt till personlig assistans efter det de fyllt 65 år. Likaså kan den som tidigare haft personlig assistans som upphört på grund av att den enskilde fyllt 65 år, efter ansökan återfå sådan assistans. Den enskilde betalar ingen avgift för insatser enligt LSS. 4. Dagverksamhet Socialtjänstlagen anger i 3 kap.6 att socialnämnden genom hemtjänst, dagverksamheter eller annan liknande social tjänst bör underlätta för den enskilde att bo kvar i sitt hem och ha kontakt med andra. Dagverksamheter är vanligen verksamheter för personer med minneshandikapp eller annan sjukdom eller funktionshinder som kräver regelbunden tillsyn, träning och social samvaro. Vistelse på dagverksamhet förutsätter ett biståndsbeslut och ingår i den individuella planen ofta tillsammans med andra insatser. För vistelse på dagverksamhet betalar den enskilde avgift för vård och omsorg och för maten. Skäl till vistelse på dagverksamhet kan även vara avlastning för närståendevårdare. Därutöver kan stadsdelsnämnderna erbjuda verksamheter med social inriktning för personer som behöver stimulans och sysselsättning. Sådana

ëáç=11 (28) verksamheter kan drivas av frivilligorganisationer eller motsvarande. Verksamheterna bygger på frivilligt deltagande i aktiviteterna, men kan vara en viktig del i att minska social och kulturell isolering och dess följdeffekter. Deltagande i dessa öppna verksamheter förutsätter inte biståndsbeslut. Deltagandet är därför kostnadsfritt för den enskilde. Dock finns det rätt att ta ut avgift för kostnader i samband med t.ex. utflykter eller för mat och dryck. = 4.5 Trygghetslarm Målet med beslut om trygghetslarm i bostaden är att den enskilde kan känna trygghet genom att lätt kunna få kontakt och hjälp vid behov. Trygghetslarm ökar möjligheterna för äldre att bo kvar i sin invanda miljö och har avgörande betydelse för närståendevårdare. Beslut om larm kan fattas separat eller tillsammans med annan insats. Vid utryckning till den som inte har avgift för beviljad bistånd i form av hemtjänstinsats kan stadsdelsnämnderna ta ut avgift av den enskilde enligt nivå 1 (tillfällig avgift). 4.6 Beslut om boende i särskild boendeform Äldre vars behov av vård endast kan tryggas i ett särskilt boende med dygnetruntomsorg (sjukhem, ålderdomshem eller gruppboende) ska få flytta till sådant boende. Boende i servicehus kan också vara ett alternativ. Principen om kvarboende gäller även för särskilda boendeformer. I vissa fall kan det dock, för att den enskildes vårdbehov ska tillgodoses, bli aktuellt med en flyttning till annan vårdform. Det gäller framförallt från gruppboende till sjukhem. Eventuellt beslut om flyttning ska dock alltid föregås av vårdplanering tillsammans med den enskilde och dennes anhörig/företrädare. För samtliga särskilda boendeformer gäller att boendet och omvårdnaden ska vara så utformade att den enskildes kapacitet och resurser tillvaratas och att dennes sociala och kulturella nätverk bevaras och utvidgas. Den enskilde ska få hjälp att träna för att bibehålla sina funktioner. I samband med beslut om särskild boendeform ska den enskildes önskemål om visst särskilt boende, en viss adress, tillmötesgås om och när det är möjligt. Om det inte är möjligt att inom rimlig tid bereda plats på önskad adress ska särskild boendeform beviljas, men avslag ges på det önskade boendet. Rimlig tid är en månad för sjukhem, tre månader för övriga boendeformer. Biståndshandläggaren ska efter sådant beslut om avslag, vid behov, bevaka det enskilda ärendet under de närmaste sex månaderna för att se om en nyprövning av ansökan kan bli aktuell.

ëáç=12 (28) Den enskilde har rätt att tacka nej till erbjuden adress om särskilda skäl finnes. Den enskilde ska då få ett nytt erbjudande. 4.6.1 Gruppboende Beslut om gruppboende gäller framförallt för personer med demenssjukdomar och som inte längre kan vårdas i sitt hem. Beslutet ska alltid föregås av geriatrisk demensutredning. Gruppboendet ska vara hemlikt och erbjuda den boende tillfälle att delta i alla i ett hem förekommande sysslor, utevistelse och andra aktiviteter. 4.6.2 Ålderdomshem Beslut om ålderdomshemsboende gäller framför allt för dem som inte längre klarar sina måltider, sin personliga hygien eller andra dagliga göromål och som därmed har behov av heldygnsomsorg. 4.6.3 Sjukhem Beslut om sjukhemsboende gäller för dem där andra vårdformer eller där vård i hemmet inte längre är möjlig. Sjukhemmet ska förutom god omvårdnad också kunna erbjuda möjlighet till utevistelse och andra aktiviteter. Alla som vill ska erbjudas eget rum. 4.6.4 Servicehus Normalt skall insatser i det egna hemmet ha prövats innan servicehusboende beviljas. Beslut om servicehusboende gäller för Dem som har ett omvårdnadsbehov som inte kan tillgodoses i den nuvarande bostaden Dem som på grund av den nuvarande bostadens otillgänglighet hotas av social isolering med påföljande sjukdomstillstånd Dem som av medicinska skäl har behov av närhet till personalen och larm. 4.7 Ansökan om önskan att flytta från annan kommun En person som önskar flytta till annan kommun, men som till följd av ålderdom, funktionshinder eller allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser och därför inte kan bosätta sig där utan att inflyttningskommunen erbjuder behövliga insatser har enligt socialtjänstlagen 2 kap. 3 rätt att ansöka om detta i inflyttningskommunen. En sådan ansökan skall gälla som om den enskilde vore bosatt i inflyttningskommunen. Ansökningsförfarandet gäller såväl inom riket, länet som inom staden. Det förhållandet att den enskildes behov är tillgodosedda i hemkommunen får inte beaktas vid prövning av

ëáç=13 (28) sådan ansökan. 4.7.1 Ansökan från annan kommun till en stadsdelsnämnd Enskild som från annan kommun ansöker om boende i heldygnsomsorg ska endast lämna sin ansökan till en stadsdelsnämnd, den som handlägger ärendet. Om den enskilde vid förfrågan uppger att ansökningar är inlämnade till flera stadsdelsnämnder skall han uppmanas återkalla alla utom en. = 4.8 Beslut om korttidsboende Korttidsboende ska i princip undvikas om det innebär många förflyttningar och förlängd vårdkedja för den enskilde. Beslut om korttidsboende kan beviljas som bistånd enligt SoL 4 kap 1 för att den enskilde ska kunna bo kvar i sitt hem så länge som möjligt, få nödvändig rehabilitering och förstärkt omvårdnad eller att anhöriga får avlastning i sitt vårdarbete. Korttidsboende är ett komplement till olika vårdformer i hemmet. Beslut om korttidsboende fattas för viss planerad tidsperiod eller för regelbundna tidsintervaller. Beslut om korttidsboende kan också förekomma efter sjukhusvistelse under tiden behovet av framtida vård- och/eller boendeform utreds. Beslut om korttidsboende med vardagsrehabilitering gäller för den som har behov av kortare tids rehabilitering för att återfå funktioner som blivit nedsatta på grund av sjukdom eller skada och där landstingets rehabiliteringsansvar på mottagning, i hemmet eller i dagrehabilitering är avslutat. Beslut om korttidsboende i form av växelvård gäller för dem som för att fortsättningsvis kunna vistas och vårdas i sitt hem behöver intensivare medicinsk vård eller omvårdnad under regelbundet återkommande perioder. Beslut om korttidsboende i form av avlastning gäller för dem som vårdas i hemmet av framför allt anhöriga för att dessa ska få ett uppehåll i sitt vårdarbete. 5. Informationsöverföring och samordnad vårdplanering I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd SOSFS 1996:32 föreskrivs att så fort det föreligger underlag för att en patient efter utskrivning från sjukhus behöver såväl sociala insatser och hälso- och sjukvårdsinsatser bör en samordnad vårdplanering ske. Därmed avses en fortsatt samordning av insatser som kan bli aktuella inom socialtjänsten och den öppna hälsooch sjukvården efter sjukhusvistelsen. SOSFS 1996:32 bör också användas som vägledning i andra fall där det är frågan om informationsöverföring. Ett kommunalt betalningsansvar (lagen om kommunalt betalningsansvar SFS 1990:1404) inträder dagen efter att en patient av sjukhuset bedömts

ëáç=14 (28) som medicinskt färdigbehandlad under förutsättning att vårdplanering inletts fem dagar tidigare. Vid vårdplanering i samband med utskrivning av medicinskt färdigbehandlade personer är det angeläget att denna sker i samråd med den enskilde men också tillsammans med primärvården där deras insatser förutsätts för att hemgång skall bli möjlig. Socialtjänstlagens 3 kap 5 förutsätter att insatserna för den enskilde ska utformas och genomföras tillsammans med honom och vid behov samverka med andra samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar. I stadens och landstingets gemensamma policydokument om samverkan anges särskilt vikten av gemensamma rutiner för individuell vårdplanering av insatser för äldre. Stadsdelsförvaltningen har ansvar för att ha rutiner för hur sådana individuella vårdplaneringar ska genomföras. Rutinerna ska upprättas tillsammans med landstingets primärvård inklusive hemsjukvård och rehabiliteringsinsatser liksom med andra vårdorganisationer exempelvis särskilda hemsjukvårdsteam som är sjukhusanknutna, privata vårdgivare etc. Målsättningen med att upprätta sådana rutiner skall vara att stadsdelsnämnden säkrar att biståndsbeslut och individuella planer väger in kompetens och resurser hos medicinsk och paramedicinsk personal. 6. Utlandssvenskar. För utlandssvenskar, dvs. svenska medborgare som är bosatta utomlands och som vill flytta tillbaka till Sverige när de blir äldre, men behöver omfattande vård eller särskilt boende, gäller följande; Socialtjänstlagens tillämplighet styrs av vistelsebegreppet och lagen blir tillämplig först då den enskilde vistas i Sverige. När den som avser att flytta tillbaka till Sverige har ett varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser, är därför SoL 2 kap. 3 inte tillämplig. Även om kommunen alltid måste ta det yttersta ansvaret för de som vistas i kommunen är det i detta läge mycket otryggt för den enskilde om han eller hon inte innan en planerad flytt kan veta om behövliga insatser kan fås vid hemkomsten till Sverige. EG-rätten verkar för den fria rörligheten och rätten att bosätta sig i ett annat land. När en person som är bosatt utomlands vill återvända till Sverige kommer han eller hon på grund av reglerna i SoL inte att kunna behandlas lika som andra svenska medborgare som bor i Sverige. Enskild som bor utomlands, och som är svensk medborgare och har anhöriga boende i Stockholms stad skall ha samma rätt ansöka om att flytta till äldreboende i Stockholm som boende i andra kommuner i landet.

ëáç=15 (28) 7. Anmälan om missförhållanden i omsorger om äldre eller funktionshindrade, Lex Sarah Socialtjänstlagen ålägger i 14 kap.2 var och en som är verksam inom omsorger om äldre och/eller funktionshindrade ett personligt ansvar att vaka över att de enskilda får god omvårdnad och lever under trygga förhållanden. Den som har uppmärksammat eller på annat sätt fått kännedom om allvarliga missförhållanden i omsorgen om någon enskild ska vara skyldig att genast anmäla detta till verksamhetsansvarig eller socialnämnden. Om inte missförhållandet avhjälps utan dröjsmål, ska nämnden anmäla förhållandet till tillsynsmyndigheten länsstyrelsen. Anmälningsskyldigheten gäller också motsvarande yrkesmässig bedriven enskild verksamhet. Anmälan ska göras till den som är ansvarig för verksamheten. Den ansvarige ska utan dröjsmål avhjälpa missförhållandet eller anmäla detta till länsstyrelsen. Anmälningsskyldigheten gäller såväl yrkesmässig verksamhet som frivilligarbetande. I de fall missförhållandet inte genast kan rättas till, föreligger en skyldighet för den verksamhetsansvarige att anmäla bristen till länsstyrelsen. När det gäller enskild verksamhet som drivs med tillstånd enligt 7 kap. 1.2 i socialtjänstlagen har socialnämnden därutöver tillsynsansvar över löpande verksamhet. Länsstyrelsen har genom sin allmänna tillsynsskyldighet ansvaret för att följa upp att anmälda brister eller missförhållanden åtgärdas. Länsstyrelsen är också tillsynsmyndighet och tillståndsgivare för enskilt bedriven verksamhet och kan därigenom utfärda föreläggande om att åtgärda missförhållanden eller återkalla tillstånd att bedriva verksamhet. Anmälningsskyldigheten påverkar inte sekretessen eftersom anmälan i första ledet stannar inom samma myndighet/verksamhet. När det gäller anmälan till tillsynsmyndigheten finns lagstöd för utlämnande av uppgifter i 14 kap 1 sekretesslagen. Socialstyrelsen har i sina anvisningar SOSFS 2000:5 angett arten av missförhållanden som kan ge anledning att tillämpa anmälningsförfarandet. Anmälningarna ska utformas med stor respekt för den enskildes vilja. Anmälningsskyldigheten ska ses som ett stöd för personal att utan risk för repressalier kunna göra anmälan till tillsynsmyndigheten. Stadsdelsnämnderna skall upprätta instruktioner där det framgår vem som ansvarar för att ta emot anmälning om allvarliga missförhållanden, vem som ansvarar för att utredning med anledning av anmälan görs, att

ëáç=16 (28) anmälan alltid skall registreras och hur denna registreras. All personal skall informeras om sina skyldigheter och om vilka rutiner som gäller. En kopia av instruktionen skall lämnas till länsstyrelsen. På motsvarande sätt ska stadsdelsnämnder i sina avtal med externa vårdgivare/utförare bevaka rutiner för anmälningsskyldighet finns. Observera att tidigare föreskrift SOSFS 1996:11 om anmälan av övergrepp från anhörig har upphört. 8. Hantering av enskilds privata medel 8.1 Allmänt Den enskilde ska i princip själv svara för sin ekonomi. Om den enskilde på grund av sjukdom eller annan orsak inte kan sköta sina ekonomiska angelägenheter ska anhörig/närstående eller förordnad god man eller förvaltare företräda den enskilde och inom ramen för sitt uppdrag ta hand om den enskilde/huvudmannens privatekonomi. Anmälan om god man eller förvaltare kan enligt gällande delegation i respektive stadsdelsnämnd göras av biståndshandläggare. Också make eller andra nära släktingar liksom den enskilde själv kan anmäla behov av god man eller förvaltare. Anmälan skickas till överförmyndarnämnden som efter prövning ansöker hos tingsrätten om förordnande om god man. Se vidare kapitel om god man och förvaltare. Enligt socialtjänstlagen 2 kap 2 är kommunen skyldig att se till att den enskilde får den omvårdnad denne behöver. I omvårdnadsbegreppet ingår att vara behjälplig med hantering av privata medel om så erfordras. Den enskilde måste få ha tillgång till medel för personliga behov och möjligt att på ett säkert sätt förvara kontanta medel och värdesaker. Med nödvändighet förekommer därför inom äldreomsorgen en viss hantering av privata medel. Med hantering av privata medel avses handhavande av den enskildes privatekonomi, fickpengar och förvaring (deposition) av kontanta medel och värdesaker. Om den som hanterar den enskildes medel tillika är anställd hos myndighet finns särskilda regler för dels personalens, dels myndighetens agerande. Som grundprincip gäller att den enskildes medel hanteras separat i syfte att redovisa dessa för den enskilde/huvudmannen. För att underlätta det praktiska handhavandet av den enskildes privata medel ska den enskilde eller dennes företrädare uppmanas att använda autogiro i bank. Vidare ska den enskilde uppmanas anskaffa eget bankfack

ëáç=17 (28) för förvaring av värdehandlingar/- saker såsom testamente, smycken eller värdepapper. 8.2 Hantering av privata medel För att största möjliga säkerhet ska uppnås för såväl personal som den enskilde ska nedanstående regler följas vid omhändertagande av den enskildes kontanter, värdehandlingar och värdeföremål. Reglerna är utformade efter revisorernas anvisningar och gäller i första hand för boende i särskild boendeform. 1. Vid mottagandet av pengar eller värdesaker /handlingar ska ett inlämningskvitto lämnas. Originalet överlämnas till ägaren eller denne företrädare. En kopia förvaras i en särskild pärm märkt Inlämningskvitton. Kopian är en verifikationshandling. 2. På kvittot ska antecknas vad som mottagits, vem som är ägare till kontanter/ värdesaker och vem som är överlämnare. Vid mottagandet av kontanter som är avsedda för den enskildes löpande personliga behov ska den kontantsumma som antecknats på inlämningskvittot även antecknas på ett personligt kassablad. På detta kassablad förs sedan fortlöpande varje utgifts- och intäktspost. Kassakvitto från verkställt inköp ska finnas på ett bilagt lösblad. Varje transaktion ska ha ett verifikationsnummer. 3. Vid överlämnande av kontanter till den enskilde är huvudregeln att personen själv kvitterar beloppet på kassabladet. Om vederbörande inte själv kan kvittera beloppet ska handläggaren jämte en annan person vara närvarande och med sina namnteckningar på kassabladet intyga kontantutlämnandet. Då summan av utbetalningarna överensstämmer med det inlämnade beloppet häftas kassabladet och lösbladet med kassakvittona vid inlämningskvittot. 4. Uttaget kontantbelopp från personens bankkonto ska antecknas på inlämningskvittot, som förses med påskriften uttag från konto nr... Kassabladet förs enligt punkt 1. 5. Övertar innehavaren själv eller dennes företrädare t ex god man ansvaret för kontanter, värdehandlingar värdesaker ska utkvittering ske på utlämningskvitto 6. Radering på kvitto får inte förekomma. Om ändring är nödvändig ska den felaktiga noteringen strykas över på ett sådant sätt, att den ursprungliga skriften alltjämt är läslig. Den som utfört ändringen ska skriva datum för ändringen och sin namnteckning.

ëáç=18 (28) 7. Kvitton och fullskrivna kvittensblock ska behållas ett (1) år och därefter lämnas till stadsdelsförvaltningen för arkivering. 8. Kontanter/värdesaker/värdehandlingar ska förvaras i låsta kassaskåp och nycklarna förvaras med säkra rutiner. Den som ansvarar för kassaskåp och nycklar är personligt ansvarig för att inte obehöriga kommer åt nycklarna. Värdesakernas ägare ska noga anges på föremålen, eller på emballaget. Varje emballage/deponering ska sammanställas till en förteckning där det framgår vem som lämnat in depositionen, datum, den enskildes namn samt innehåll. Vid utlämning anges datum och kontroll sker mot denna lista. Det högsta belopp som får förvaras i kassaskåp på enhet beslutas av respektive stadsdelsförvaltnings ekonomienhet. 9. Kontanter som mottagits för förvaring för enskilds räkning ska förvaras åtskilda från andra penningmedel. Gemensam kassa för flera personer får inte förekomma. Undantag från denna regel är om bokföring av inoch uttagna kontanta medel sker med hjälp av dataprogram, var ur individuella verifikations- och kontantuttagslistor kan erhållas. 10.Personer med kvitteringsrätt ska förtecknas på gemensam lista. Vid semester eller annan ledighet ska redovisning och överlämnande ske till ersättare/vikarie, som erkänner mottagandet genom kvittering på respektive enskilds kassablad, 11.Kassagranskning och övrig kontroll av den ekonomiska verksamheten ska fortlöpande ske och ombesörjs av tjänsteman vid stadsdelsförvaltningens ekonomienhet och av stadens revisorer. 9. Om god man och förvaltare. 9.1 God man Den som är myndig, dvs. den som har fyllt 18 år och inte har förvaltare, råder själv över sin egendom och får själv åta sig juridiska förbindelser. (Personen har vad som brukar kallas rättslig handlingsförmåga dvs. förmåga att med rättsligt bindande verkan själv träffa avtal, sätta sig i skuld eller dylikt). Den enskilde kan dock hamna i en sådan situation t ex på grund av sjukdom eller psykisk störning att han eller hon behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person. I föräldrabalken (FB) finns det regler om godmanskap och förvaltarskap som sörjer för dessa situationer.

ëáç=19 (28) Ett viktigt fall av godmanskap regleras i FB 11 kap. 4. Det innefattar inte endast förmögenhetsförvaltning utan inbegriper också personlig omsorg om den enskilde. Tanken är att man skall använda sig av ett sådant godmanskap i första hand för en hjälpbehövande i stället för att tillämpa de mer ingripande reglerna om förvaltarskap. I 11 kap. 4 FB stadgas: Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten, om det behövs, besluta att anordna godmanskap för honom eller henne. Ett sådant beslut får inte meddelas utan samtycke av den för vilken godmanskap skall anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas. När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall rätten samtidigt förordna en god man att utföra uppdraget. Om en god man i något annat fall skall förordnas på grund av ett beslut enligt första stycket, skall förordnandet meddelas av överförmyndaren. En god man skall alltså förordnas endast när det behövs. Om personens angelägenheter redan sköts på ett tillfredsställande sätt behöver inte en god man utses. Det kan t ex vara fallet om personen i fråga givit någon släkting fullmakt att sköta ekonomin och detta fungerar tillfredsställande. Den enskilde kan själv begära att få en god man och själv ge förslag på vem han eller hon vill ha som god man. Ansökan kan sändas antingen till överförmyndaren i den kommun där den sökande är skriven eller till tingsrätten. Till ansökan fogas ett personbevis (från skattemyndigheten) samt ett intyg från kurator, biståndsbedömare inom socialtjänsten, föreståndare på sjukhem eller läkare som styrker behovet av god man. Många som är i behov av god man kan av naturliga skäl inte själv ansöka om detta. Det kan t ex vara fråga om senildementa eller svårt handikappade personer. Ansökan om god man får enligt bestämmelserna i FB 11 kap. 15 göras, förutom av den enskilde själv, dennes make, sambo, närmaste släktingar eller av dennes förvaltare samt av överförmyndaren. När en anhörig gör en sådan ansökan måste denna kompletteras med ett läkarintyg för den som ansökan avser, där det framgår om huvudmannen kan tillfrågas om samtycke eller ej. Om läkaren anser att personen i fråga till viss del kan förstå vad saken gäller måste ett skriftligt samtycke inhämtas. När det inte finns någon ansökan från den aktuella personen eller någon anhörig till honom eller henne kan i stället företrädare för en vårdinrättning eller socialtjänsten anmäla behovet till överförmyndaren.

ëáç=20 (28) (Se Socialtjänstförordningen 42.) Vem på Stadsdelsnämnden som har behörighet att anmäla behov av god man framgår av respektive nämnds delegationsordning. I Stockholm skickas anmälan till överförmyndarnämnden. En sådan ansökan förutsätter fortfarande huvudmannens samtycke eller att läkaren intygar att huvudmannen inte kan lämna ett samtycke. I dessa fall är det överförmyndaren som ansöker om godmanskap hos tingsrätten. Av ansökan skall alltid framgå vad godmansuppdraget skall omfatta. Det kan vara fråga om ett fullständigt godmanskap som innefattar att bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person eller endast någon av dessa delar. Utifrån detta avgör tingsrätten hur förordnandet skall utformas. Det är tingsrätten som beslutar om förordnandet. Överförmyndaren utfärdar bevis om förordnandet genom att skriva ut ett registerutdrag till den gode mannen. Blir det fråga om byte av god man beslutas detta av överförmyndaren. 9.2 Förvaltare För det fall när godmanskap inte är tillräckligt får domstolen (tingsrätten) med stöd av FB 11 kap. 7 i stället förordna om förvaltare för den som inte kan vårda sig själv eller sin egendom. Förvaltarskapet är mer ingripande än godmanskapet och skall inte anordnas om det är tillräckligt med godmanskap eller om den enskilde på något annat, mindre ingripande sätt får hjälp. Förvaltarskapet skall anpassas till den enskildes behov och får begränsas till att avse viss egendom eller viss angelägenhet. Begränsning kan även göras med hänsyn till egendomens värde. Förvaltaren fungerar som ställföreträdare för sin huvudman. Han har ensam rådighet över huvudmannens egendom och kan företräda huvudmannen i alla angelägenheter som ingår i uppdraget. Förutsättningarna för anordnande av förvaltarskap är desamma som för godmanskap. En vuxen person som på grund av sjukdom, psykisk störning eller försvagat hälsotillstånd behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person kan förordnas en förvaltare. Det måste dessutom framgå ur ett läkarintyg att en person på grund av sitt hälsotillstånd är ur stånd att vårda sig själv och sin egendom och att det inte är tillräckligt att en god man förordnas eller att personen får hjälp på ett mindre ingripande sätt. Ansökan om förvaltare görs i princip på samma sätt och av samma personer som vid ansökan om god man. När det gäller förvaltare kan ansökan även göras av den gode mannen. Stadsdelsnämnden, läkare och

ëáç=21 (28) kuratorer kan anmäla behov av förvaltare till överförmyndaren. När det gäller Stadsdelsnämnden regleras detta i Socialtjänstförordningen 42. Nämnden skall om den finner att god man eller förvaltare bör förordnas för någon anmäla detta till överförmyndaren. Överförmyndaren avgör därefter om det finns tillräckliga skäl för att ansöka hos tingsrätten om förvaltarskap. Det är vanligt att en social utredning tillsammans med ett läkarintyg ligger till grund för förvaltarskapet. Förvaltarskapet är en mycket ingripande åtgärd och skall bara användas om det verkligen behövs. Den enskilde förlorar genom förvaltarskapet stora delar av sina egna handlingsmöjligheter. Även om grundkriterierna för förvaltarskap är uppfyllda kan det vara så att personen ändå kan klara sig med endast en god man, banktjänster, advokattjänster eller professionella insatser från handläggare inom socialtjänsten eller psykiatrin. Eftersom förvaltarskapet är ett stort ingrepp i den personliga integriteten skall det användas mycket restriktivt. 9.3 Gemensamma regler om förvaltning för förvaltare och gode män I FB 14 kap. finns bestämmelser om vård av egendomen. Enligt bestämmelser i FB 14 kap. 1 skall förmyndare och gode män inom två månader efter förordnandet lämna in en förteckning till överförmyndaren över den egendom som de förvaltar. Denna skyldighet gäller dock inte vid byte god man eller förvaltare. Den gode mannen och förvaltaren skall uppfylla vissa allmänna plikter och förvalta egendomen efter i lagen reglerade principer. Den gode mannen och förvaltaren är redovisningsskyldiga till överförmyndaren för sin förvaltning av huvudmannens egendom. Om en god man eller förvaltare inte längre behövs skall godmanskapet eller förvaltarskapet upphöra. Beslut om att godmanskap enligt FB 11 kap. 4 eller förvaltarskap enligt 11 kap. 7 skall upphöra fattas av domstolen. En god man eller förvaltare har alltid rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Överförmyndaren fattar beslut om frågor som enbart rör entledigandet av en god man eller en förvaltare. När en god man eller förvaltare har slutfört sitt uppdrag skall han genast anmäla detta till överförmyndaren. Ansökan om entledigande av god man eller förvaltare samt upphörande av godmanskap eller förvaltarskap får göras av den enskilde själv, av hans eller hennes make eller sambo och närmaste släktingar. Rätten och överförmyndaren kan även självmant ta upp frågor om entledigande eller upphävande av förvaltarskap och godmanskap. Anmälan om att behov av god man eller förvaltare inte längre föreligger kan också göras av en stadsdelsnämnd enligt den delegationsordning som finns på respektive

ëáç=22 (28) nämnd 10. Riktlinjer för anhörigstöd. I SoL 5 kap 10 anges att socialnämnden genom stöd och avlösning bör underlätta för dem som vårdar närstående som är långvarigt sjuka eller äldre och personer med funktionshinder. Också i nationella handlingsplanen för äldrepolitiken och i stadens översiktsplan för äldreomsorgen 2001-2005 poängteras vilken stor och viktig insats som anhöriga, vänner och grannar gör för att stödja de äldre på olika sätt. Även frivilligorganisationernas insatser måste uppmärksammas och stödjas. Det är viktigt att alltid poängtera att det är ett fritt val att vårda anhöriga och inte ett tvång på grund av äldreomsorgens bristande resurser. Det är angeläget att äldre och deras närstående får information om vilket stöd staden kan erbjuda anhörig/närståendevårdare. I det arbetet har den uppsökande verksamheten bland de äldre som inte har hemhjälp väsentlig betydelse. En viktig grupp är de närstående som inte bor tillsammans med de äldre men som har avgörande betydelse för att dessa ska kunna bo kvar hemma. För att de närstående ska orka stöda sina anhöriga är det väsentligt att de vet att insatserna fungerar. En stor trygghet och avlastning för dessa närstående är att veta att den äldre har trygghetslarm. I den nationella handlingsplanen så föreslås att en telefonjour riktad till äldre och deras anhöriga inrättas. Verksamheten föreslås drivas av pensionärsorganisationerna. Stadsdelsnämnderna föreslås ta initiativ till sådan verksamhet. 10.1 Anhöriganställning Den enskilde som fått beslut om bistånd i form av hemtjänst har möjlighet att som utförare av insatser välja att få närstående anställd som vårdbiträde. Som vid andra anställningar är det stadsdelsförvaltningen som avgör om det är lämpligt med en anställning. Man bör dock ta stor hänsyn till den äldres egen önskan. Till grund för arbetstidens omfång ligger biståndsbeslutet. Staden har som arbetsgivare ansvar för att arbetstidslagar, semesterlagen och övriga avtal följs. Detta ska den enskilde och dennes närstående upplysas om vid anställningstillfället. De som är anhöriganställda bör minst två gånger per år erbjudas gemensamma möten tillsammans med arbetsledaren. De bör också erbjudas arbetsledning och utbildningsinsatser på samma sätt som annan anställd personal.

ëáç=23 (28) Den enskilde betalar avgift på vanligt sätt. Om den anställde utöver sin arbetstid hjälper sin anhörig under alla tider på dygnet har den anhöriganställde rätt till garanterad avlösning 4 timmar i veckan på icke avlönad tid. 10.2 Hemvårdsbidrag Hemvårdsbidrag är en möjlighet till ekonomisk ersättning till de personer vilkas familjer utför väsentligt merarbete som annars skulle utföras inom ramen för social hemtjänst. Hemvårdsbidraget är en ekonomisk ersättning för dem som vårdar sina anhöriga. Hemvårdsbidraget kan kombineras med avlösning och andra former av stöd till anhöriga t.ex. i form av anhörigträffar. Vid omfattande omvårdnadsbehov kan hemvårdsbidraget kombineras med ytterligare hemtjänstinsatser. 10.2.1 Anvisningar för hemvårdsbidrag. Bidraget ges till den enskilde som förutsätts ersätta den anhöriga som utför vården. Efter beslut enligt SoL 4 kap. 1 som fastställer behovet av insatsen kan sedan behovet tillgodoses genom att familjemedlem kan få ersättning för arbetet via hemvårdsbidrag. I utredningsunderlaget ska hänsyn tas till om det finns andra ersättningsformer som ersätter samma hjälpbehov. Merarbetet ska främst bestå av personlig omvårdnad och vara av sådan art som man normalt inte hjälper varandra med i en familj. Främst ska hjälpbehovet ha karaktär av personlig omsorg men kan också vara stor arbetsbörda t ex. i form av tvätt förorsakad av sjukdom eller funktionshinder. Behovet ska normalt vara dagligt återkommande. Bidraget är inte skattepliktigt så länge det är en ersättning till en nära anhörig i gemensamt hushåll och omfattar inga sociala förmåner. Avser bidraget att betalas till personer som inte tillhör hushållet skall denna uppge bidraget som inkomst vid inkomstdeklaration. Bidraget upphör vid månadsskiftet när det inte längre finns något omsorgsbehov. Bidraget kan inte betalas ut retroaktivt för vård som utförts innan beslut om hemvårdsbidrag fattades. Om hemvårdsbidraget kombineras med andra insatser av hemtjänst betalas avgift för dessa men de insatser som täcks av hemvårdsbidraget räknas inte in i underlaget för avgiftsgruppberäkning. Halvt bidrag kan utgå om den som får bidraget deltar i dagverksamhet eller korttidsboende. Den som har enbart hemvårdsbidrag betalar ingen hemtjänstavgift. Summorna för hemvårdsbidraget baseras på vårdbehovets omfattning i omsorgsnivå och beräknas på andel av basbeloppet. Bidraget utgår som ett månadsbidrag och delas, beroende på omvårdnadsnivå in i fyra klasser som utgår med en tolftedel av 30, 60,90 och 120 procent av basbeloppet.

ëáç=24 (28) För 2001 (basbeloppet: 36 900 kronor) utgår följande belopp: Grupp Omsorgsnivå Summa per månad N= = P= = VOR=âêçåçê= 2 4-5 1845 kronor 3 6-7 2770 kronor 4 8 3690 kronor Hemvårdsbidrag kan betalas ut för boende i servicehus och då vägs även merarbete i form av sjukvårdande uppgifter in. 10.3 Hemsjukvårdsbidrag Hemsjukvårdsbidrag beslutas och betalas ut av landstinget. Bidraget ges endast för utförda sjukvårdsinsatser och inte för omvårdnadsarbete. Kontakt tas med distriktssköterska. 10.4 Närståendepenning via försäkringskassan Anhörig/ närstående som vill vårda en svårt sjuk närstående har rätt till tjänstledighet från sin anställning och får under tiden närståendepenning via försäkringskassan motsvarande sjukpenning. Den som vårdas förutsätts ha en mycket allvarlig sjukdom och ersättning betalas ut i högst sextio dagar. Läkarutlåtande krävs och försäkringskassan fattar beslut. 10.5 Avlösning Socialnämnden skall enligt ovanstående paragraf i socialtjänstlagen underlätta för dem som vårdar anhöriga genom stöd och avlösning. Ett av målen i stadens äldreplan är att alla anhöriga eller närståendevårdare ska få nödvändigt stöd och avlösning. Sådan avlösning kan vara i form av avlösning i hemmet, dagverksamhet eller korttidsboende. = 10.6.1 Garanterad rätt till avlösning En person som hjälper en anhörig i hemmet under alla tider på dygnet har i staden garanterad rätt till avlösning minst 4 timmar per vecka. Den enskilda stadsdelsnämnden kan besluta om att avlösning kan utgå med fler timmar. Det innebär att hemtjänstpersonal avlöser den anhörige. Avlösningen är till för den anhöriges rekreation. Bistånds handläggaren beslutar om denna form av bistånd. Den garanterade avlösningen är avgiftsfri om den inte kombineras med annan insats. 10.7 Personligt stöd Personligt stöd till anhöriga, grannar och vänner som informellt utför mycket stora insatser är av avgörande betydelse. De anhöriga som inte redan har kontakt med stadsdelsförvaltning bör kunna nås genom