Ett långt liv i välstånd

Ett långt liv i välstånd Fredrik Segerfeldt och Fabian Wallen juli, 2004 Livslängd, spädbarnsdödlighet och ekonomiskt välstånd

1 Innehåll Sammanfattning... 2 1. Inledning... 3 2. Sverige... 5 3. Rika länder... 8 TIDIGARE EMPIRISK FORSKNING...8 EN EKONOMETRISKUNDERSÖKNING...9 4. Globalt... 11 5. Avslutning... 16 Källförteckning... 17

2 Sammanfattning Högskattelandet Sverige hamnar ofta högt i jämförelser av välfärd mellan olika länder. Detta har tagits som intäkt för att hög skatt leder till god välfärd. Två indikatorer på välfärd som används ofta är förväntad livslängd och spädbarnsdödlighet. Denna rapport visar att ett högt ekonomiskt välstånd, och därmed hög ekonomisk tillväxt, är en mycket viktigare faktor än ett högt skattetryck när det gäller att förklara hur dessa välfärdsindikatorer har förbättrats i olika länder över tiden. Detta visas på tre olika sätt. 1. Den höga förväntade livslängden och den låga spädbarnsdödligheten är inte någon ny företeelse för Sverige. Jämfört med åtta andra västeuropeiska länder låg vi till och med bättre till 1960, då Sverige hade lägre skattetryck men högre BNP per capita än snittet för de övriga länderna. Skattetrycket är således inte den viktigaste förklaringen till att Sverige har högre förväntad livslängd och lägre spädbarnsdödlighet än andra länder. 2. Vi finner, i en ekonometrisk skattning, ett starkt positivt samband mellan ekonomiskt välstånd och förväntad livslängd bland 12 OECD-länder över en 30- årsperiod. Däremot kan vi inte finna något signifikant samband mellan högt skattetryck, eller närmare bestämt andelen offentliga utgifter, och förväntad livslängd. 3. En grafisk jämförelse med i stort sett alla världens länder visar att sambandet mellan ekonomisk tillväxt och hög förväntad livslängd/låg spädbarnsdödlighet är högt medan sambandet mellan andelen hälsoutgifter som är i offentlig regi och välfärdsindikatorerna är mycket lågt, om ens befintligt. Välfärdsmätningar som förbiser, nedprioriterar eller ignorerar det ekonomiska välståndet, i form av BNP per capita, gör därför ett allvarligt misstag. Mycket pekar på att en god utveckling av bruttonationalprodukten är en förutsättning för att vi ska kunna leva längre och för att fler spädbarn ska kunna överleva.

3 1. Inledning Begreppen välfärd och välstånd har förekommit en hel del i debatten på sistone. Det pågår en kamp om verklighetsbeskrivningen. och andra med oss har valt att beskriva Sveriges fall i välståndsligan, från 1970 och framåt, i BNP per capita. Det är numera ett känt faktum att Sverige förvandlats från ett mycket rikt land till ett medelmåttigt OECD-land, mätt i just BNP per capita. Mot detta har lyfts fram andra faktorer än BNP-måttet för att visa att Sveriges tillbakagång är en chimär eller att fallet i välståndsligan inte är så viktigt. Det är inte välståndet som är det viktiga, utan välfärden, och Sverige har ju trots allt fortfarande bäst välfärd i världen, hävdas det. Exempelvis har olika forskare skapat eller använt index över välfärd där Sverige hamnar högt. 1 Det mest kända och uppmärksammade av dessa rankningar av länders välfärd görs av FN:s utvecklingsorgan, UNDP, i organisationens årliga index över mänsklig utveckling (Human Development Index). Där har Sverige hamnat på fjärde, andra och tredje plats de senaste tre åren. 2 2004 års rapport från UNDP presenteras den 15 juli. Det finns en poäng i att mäta mer än bara ekonomiskt välstånd. BNP per capita mäter endast hur mycket som produceras inom ett lands gränser under ett år, det vill säga hur mycket resurser landet har att förfoga över. Det råder inget tvivel om att det finns mycket annat här i livet, utöver arbete, produktion och pengar, som är viktigt. Att få möjlighet att leva ett långt och innehållsrikt liv är utan tvekan något som många av oss värdesätter högt. En hög förväntad livslängd och en låg spädbarnsdödlighet är därför två viktiga måttstockar då vi jämför utvecklingen i olika länder. Dessa lyfts också fram av såväl UNDP som andra välfärdsrankare. Förväntad livslängd och spädbarnsdödlighet kallas därför genomgående i denna rapport för välfärdsindikatorerna. Men välfärdsdebattörer har inte bara lyft fram andra faktorer än ekonomisk tillväxt och välstånd. De har samtidigt ofta givit lägre vikt åt BNP per capita, inte minst när det gäller rika länder. I UNDP:s index över mänsklig utveckling har denna nedviktning skett i ordets rätta bemärkelse genom att varje ökning av BNP per capita rent tekniskt påverkar indexet med avtagande styrka. 3 UNDP försvarar sin nedviktning av BNPmåttet med att den ekonomiska utvecklingen inte spelar så stor roll för människors välfärd när ett land uppnått en BNP per capita på ungefär 10 000 dollar. 4 Som vi ska se stämmer det inte. En tendens i samma riktning är att många som är aktiva i denna debatt har tagit det faktum att Sverige hamnar högt i rankinglistor över välfärd, och att vi samtidigt har den utvecklade världens högsta skattetryck, till intäkt för att den skandinaviska modellen inte bara håller utan också är själva grunden för maximal mänsklig utveckling. Inte minst har man uttryckt det som en självklarhet att det finns en positiv korrelation mellan högt skattetryck och faktorer såsom förväntad livslängd och spädbarnsdödlighet. Det är de svenska skatterna som är förklaringen till att vi lever så länge och till att så många spädbarn överlever, hävdas det. 1 För en genomgång av dylika index se Vogel och Wolf (2004). 2 Se exempelvis UNDP (2003). 3 UNDP:s Human Development Index består av tre olika delindex, närmare bestämt Life expectancy Index, Education Index, GDP Index. Dessa vägs samman till HDI med en tredjedels vikt vardera. Faktum är dock att det delindex som avser BNP/capita, till skillnad från övriga två index, är framräknat med logaritmerade värden. Detta innebär att högre BNP per capitanivåer påverkar indexet med avtagande styrka. Syftet bakom detta är antingen att man vill tona ned betydelsen av den hårda välfärdsindikatorn till förmån för de båda mjuka välfärdsindikatorerna, eller att man antar att köpkraftsjusterad BNP/capita har avtagande marginalnytta för den mänskliga utvecklingen. 4 Haishan Fu, personlig intervju.

4 Det är emellertid viktigt att inte blanda ihop korrelation och kausalitet. Vid en ytlig betraktelse kan det se ut som om det finns ett samband mellan två faktorer, trots att de överhuvudtaget inte har något med varandra att göra. Både en elefant och en bil kan vara grå. Men att de har samma färg betyder inte att elefanten är en bil. På motsvarande sätt kan resonemanget bli förledande när man undersöker sambandet mellan skattetryck och förväntad livslängd eller spädbarnsdödlighet. Även om det är så att det går att finna en korrelation mellan välfärdsindikatorer och skattetryck behöver det inte betyda att ett högt skattetryck orsakar de andra två faktorerna (med detta inte sagt att det alltid finns ett sådant samband, som vi ska se senare). Det skulle lika väl kunna vara så att kausaliteten är den omvända, det vill säga att det är lång förväntad livslängd/låg spädbarnsdödlighet som orsakar det höga skattetrycket. I alla fall om man gör kausalitet av korrelation. Det kan också vara så att det finns en korrelation mellan de två faktorerna utan att det finns någon kausalitet över huvud taget, som i fallet med bilen och elefanten ovan. Ett liknande fel görs ofta i diskussionen om skattetryck och välstånd. De som hävdar att skattetryck är ett mått på utveckling brukar lyfta fram att skattetrycket i OECD-länderna har tenderat att stiga i takt med BNP per capita. Det stämmer. Historiskt har det ofta varit så att en god ekonomisk tillväxt har föranlett ett stigande skattetryck. Ju rikare människor har blivit, desto mer offentlig service och mer omfattande offentliga transfereringar har de förväntat sig. Det betyder dock inte att skatterna har skapat välståndet. Tvärtom. Det finns belägg i den ekonomiska forskningen för att ett högt skattetryck hämmar ekonomisk utveckling och därmed motverkar välståndsbildning. 5 I denna rapport hävdar vi istället att ekonomiskt välstånd, det vill säga BNP per capita, är en mycket viktigare faktor än skattetryck då man försöker förklara välfärdsskillnader länder emellan. Hög ekonomisk tillväxt ger resurser till ett hälsosamt liv, sjukvård och annat som gör att spädbarns överlevnadsgrad stiger samtidigt som människor lever längre. 6 Det gäller inte bara för fattiga länder, utan i alla inkomstskikt. Vi belägger vår så kallade välståndstes på tre olika sätt: För det första tittar vi på hur Sverige hamnar i en rangordning av de två välfärdsindikatorerna vid en tidpunkt i historien då vi hade lägre skattetryck men högre välstånd än andra jämförbara länder. För det andra undersöker vi, med hjälp av en ekonometrisk studie över 12 olika länder under en trettioårsperiod, sambandet mellan förväntad livslängd och välstånd respektive skattetryck. För det tredje tittar vi på sambandet mellan inkomstnivå och andelen vårdutgifter i offentlig regi å ena sidan och välfärdsindikatorerna i ett stort antal länder på global nivå å den andra. 5 Se till exempel Hansson (2000). 6 Det ska sägas att välstånd och skattetryck inte är de enda faktorer som påverkar den förväntade livslängden och spädbarnsdödligheten. Hälso- och livsstilsfaktorer så som rökning, matvanor och motion spelar sannolikt en viktig roll. Därutöver bör en ökad globalisering påverka dessa välfärdsindikatorer i positiv riktning, med bland annat en ökad spridning av hälsorelaterad kunskap, teknologi och läkemedel. Även andra, mindre förutsägbara faktorer kan påverka livslängden i positiv riktning. En studie från kanadensiska statistikmyndigheten pekar exempelvis på att icke-europeiska invandrare tenderar att ha en högre förväntad livslängd än kanadensare i största allmänhet (Chen och Wilkins, 1996). Detta innebär att ökad invandring indirekt skulle kunna påverka den förväntade livslängden positivt. Vår poäng här är med andra ord att BNP per capita långt ifrån är den enda förklaringen till att vissa länder har god välfärd, utan snarare att den förklaringen är viktigare än skattetrycket, som till och med kan ha negativa välfärdseffekter.

5 2. Sverige Låt oss så börja med att se på Sverige vid en tidpunkt då vi åtnjöt högre välstånd men hade lägre skatter än resten av den rika världen, och se hur Sverige då låg till när det gäller välfärdsindikatorerna. Vi utgår från 1960 och jämför med åtta andra västeuropeiska länder. Om skatterna är den viktigaste förklaringen till att Sverige har lång förväntad livslängd och låg spädbarnsdödlighet, borde vi alltså ha legat sämre till 1960, då Sverige var ett rikt lågskatteland i stället för ett medelrikt högskatteland. 7 Det urval av länder och de två jämförelseår vi har valt är baserade på tillgänglighet av data. De västeuropeiska länder för vilka det finns tillgänglig data när det gäller skattetryck, förväntad livslängd, spädbarnsdödlighet och köpkraftsjusterad BNP per capita så långt tillbaka som 1960 är Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Norge, Storbritannien och Tyskland. Dessa länder är relevanta som jämförelseobjekt eftersom de alla är västeuropeiska OECD-länder med både hög utvecklingsnivå och hög BNP per capita ur ett globalt perspektiv. Samtidigt finns det, ur ett västeuropeiskt perspektiv, en relativt stor spridning länderna emellan. Den senast tillgängliga statistiken för förväntad livslängd och barnadödlighet för de valda länderna gäller för 2001. Låt oss först se efter hur situationen ser ut idag. År 2001 hade Sverige 4 procent lägre inkomstnivå än genomsnittet för de andra länderna, men högre skattetryck. Norge, Danmark och Nederländerna hade alla en högre BNP/capitanivå, samtidigt som skillnaden mellan Sverige och övriga länder var försumbar. BNP/capita,köpkraftsjusteradeUSD,2001 40 000 35 000 30 000 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 0 Norge Danmark Nederländerna Sverige Frankrike Storbritannien Finland Tyskland Italien Snitt Källa: OECD Dock låg Sverige bättre till vad gäller de så kallade välfärdsmåtten, med en förväntad livslängd på närmare 80 år och en spädbarnsdödlighet på 3 promille, vilket illustreras i tabellen nedan. 8 Intuitivt kan man då tro att det är skatterna som ligger bakom Sveriges goda resultat. 7 Här bör man ha i åtanke att det tar tid innan BNP-utveckling får genomslag i välfärden. Det finns en fördröjning innan de nya resurserna hinner kanaliseras till aktiviteter som främjar välfärden, och det tar tid innan välfärdsfrämjande åtgärder får effekt. Detta kan möjligen vara en av förklaringarna till varför Sverige, trots fallet i välståndsligan, fortfarande ibland hamnar högt i välfärdsmätningar. 8 Välstånd definieras som köpkraftsjusterad BNP per capita i US dollar, skattetryck som totala skatteintäkter som andel av BNP, mätt i procent, förväntad livslängd som år och spädbarnsdödlighet som promille av födda barn som avlider under det första levnadsåret.

6 Tabell 1: Välstånd, skattetryck och välfärdsindikatorer i Sverige och åtta andra västeuropeiska länder 2001 BNP/capita (USD, PPP) Skattetryck (% av BNP) Förväntad livslängd (år) Barnadödlighet (promille) Sverige 26 900 53,2 79,9 3 8 länder (snitt) 28 100 42,6 78 4,4 Skillnad -4% +10,2 +2% -1,4 Källa: OECD, UNDP och Human Mortality Database. Låt oss då gå tillbaka drygt 40 år i tiden och undersöka hur situationen såg ut då. Först och främst kan vi konstatera att svensk BNP per capita var mycket hög relativt sett. Bland de jämförda länderna hade Sverige klart högst BNP/capita. Vi var 6 procent rikare än Storbritannien och Tyskland som var näst rikast och vår BNP/capita var 18 procent högre än snittet för samtliga 8 länder. BNP/capita, köpkraftsjusterade USD, 1960 2500 2000 1500 1000 500 0 Sverige Storbritannien Tyskland Danmark Nederländerna Frankrike Norge Finland Italien Snitt Källa: OECD Därutöver hade vi redan 1960 såväl högre förväntad livslängd som lägre spädbarnsdödlighet än genomsnittet för de andra länderna, vilket visas i tabellen på följande sida. Skillnaden är dock att vi då, den goda välfärden till trots, hade ett något lägre skattetryck än de andra länderna. Det verkar med andra ord inte som om det är de senaste decenniernas skattehöjningar som är den viktigaste förklaringen till att vi lever längre än i andra länder, eller att en större andel av våra spädbarn överlever sitt första levnadsår.

7 Tabell 2: Välstånd, skattetryck och välfärdsindikatorer i Sverige och åtta andra västeuropeiska länder 1960 BNP/capita (USD, PPP) Skattetryck (% av BNP) Förväntad livslängd (år) Barnadödlighet (promille) Sverige 2 010 28,7 73,03 16,7 8 länder (snitt) 1 700 29,6 71,03 25,2 Skillnad +18% -0,9 +3% -8,5 Källa: OECD, UNDP och Human Mortality Database. Men det är inte bara så att Sverige 1960 hade bättre välfärd än de andra länderna, enligt de indikatorer vi använder i denna rapport. Tabellen ovan visar att skillnaderna i välfärd mellan Sverige och de andra länderna till och med var större då än nu. 1960 var den förväntade livslängden 3 procent längre än genomsnittet för de andra länderna, mot 2 procent 2001. När det gäller spädbarnsdödligheten var skillnaden mellan Sverige och de andra länderna hela 8,5 promilleenheter, mot endast 1,4 promilleenheter 2001. En stor del av vårt försprång när det gäller denna välfärdsindikator hade alltså ätits upp mellan 1960 och 2001, trots att skatter och offentliga utgifter hade stigit avsevärt mer i Sverige än i de andra länderna under samma period. En viktig del av förklaringen till vårt goda resultat vad gäller välfärdsmåtten 1960 finns med stor sannolikhet att hämta i faktumet att Sverige då var ett mycket rikt land. Det rika lågskattelandet Sverige hade 1960 bättre välfärd i förhållande till andra länder än det medelrika högskattelandet Sverige 2001. Enligt dessa data kan man med andra ord starkt ifrågasätta tesen att det skulle vara de höga skatterna som är orsaken till att vi i Sverige lever längre eller till att fler spädbarn överlever här än i andra länder. Vår första prövning av tesen att välståndet är viktigare för välfärden än vad skattetrycket är, håller mer än väl. Det är tillväxten, inte skatterna, som avgör.

8 3. Rika länder Om då Sveriges välfärd inte verkar kunna förklaras av skattetrycket, hur är det då om man tar ett större antal rika länder? Är då sambandet mellan skatter och välfärd starkare än sambandet mellan välstånd och välfärd? Låt oss börja med att se vad tidigare forskning säger. TIDIGARE EMPIRISK FORSKNING Sambandet mellan välfärd å ena sedan och ekonomiskt välstånd har undersökts i en rad empiriska studier. Många studier har, för enkelhetens skull, approximerat välfärden som den förväntade livslängden. 9 Även om det finns en hel del metodologiska problem med dylika ekonometriska regressioner kan det vara intressant att försöka få en uppfattning om sambandet variablerna emellan. 10 I en klassisk studie från 1975 undersöker Samuel Preston sambandet mellan bruttonationalinkomst och förväntad livslängd i såväl utvecklade länder som utvecklingsländer under 1900-talet. Preston finner ett tydligt positivt samband mellan ekonomiskt välstånd och förväntad livslängd, men påpekar samtidigt att en rad exogena faktorer över tiden har blivit allt viktigare för människans förväntade livslängd. Preston finner dock inget stöd för att dessa exogena faktorer kan förklaras av en jämn inkomstfördelning eller omfattande offentlig sjukvård. Prestons slutsats är snarare att de exogena faktorerna förklaras av en ökande globalisering, med spridning av kunskap om ny teknologi och läkemedel som exempelvis vaccin och antibiotika. 11 I en studie från 1979, omfattande 56 utvecklade länder och utvecklingsländer under perioden 1951-1969, finner även C. B. Rodgers ett positivt samband mellan ekonomiskt välstånd och förväntad livslängd. Rodgers resultat pekar emellertid på att det därutöver verkar finnas ett positivt samband mellan en jämn inkomstfördelning och förväntad livslängd. 12 Rodgers resultat har sedermera blivit utsatt för en hel del kritiskt granskande. Den kanske mest gedigna kritiken återfinns i en studie av Gravelle, Wildman och Sutton (2002), i vilken författarna testar Rodgers resultat genom att skatta exakt samma ekvationer men med tjugo till trettio år färskare tidsserier. Gravelle, Wildman och Sutton avfärdar Rodgers resultat då de överhuvudtaget inte finner något signifikant samband mellan en jämn inkomstfördelning och förväntad livslängd. 13 En av de mest omfattande studierna på området återfinns i en forskningsartikel av Pritchett och Summers från 1996. I en länderjämförande tidsserieanalys över åren 1960-1985 finner de båda ekonomerna starka bevis för ett signifikant positivt samband mellan per capita-inkomster och en rad olika hälsoindikatorer. De visar dessutom, genom att isolera för omvänd kausalitet, att sambandet är kausalt. Det positiva sambandet mellan livslängd och ekonomiskt välstånd förklaras av att stigande inkomster i stor utsträckning genererar såväl högre utbildningsnivåer som bättre hälsotjänster. Resultaten från regressionerna implicerar, enligt författarna, att en 9 Vi har därför i detta avsnitt valt att helt fokusera på förväntad livslängd som välfärdsindikator. Vi återkommer dock till spädbarnsdödlighet i nästa avsnitt. 10 Ett problem som alltför ofta inte tas i beaktning är faktumet att såväl livslängden som den offentliga välfärdens andel av BNP, till skillnad från BNP-volymen, är utsatta för vissa numeriska begränsningar. Människan kan helt enkelt inte bli hur gammal som helst och skattetrycket kan inte överstiga 100 procent. 11 Preston (1975). 12 Rodgers (1979). 13 Gravelle, Wildman och Sutton (2002).

9 procents högre BNP per capita i utvecklingsländerna reducerar spädbarnsdödligheten med över 30 000 liv per år. Pritchett och Summers övergripande slutsats är att de länder som är intresserade av att förbättra den allmänna hälsan även bör arbeta för att öka befolkningens ekonomiska välstånd. 14 Forskningen ger alltså inget generellt stöd till att höga skatter leder till bättre välfärd, definierad som hög förväntad livslängd. Däremot finns det stöd för tesen att ett högt ekonomiskt välstånd ger bättre välfärd. EN EKONOMETRISK UNDERSÖKNING Låt oss så på ekonometrisk väg undersöka förhållandet mellan förväntad livslängd å ena sidan och ekonomiskt välstånd och offentliga utgifter å den andra. 15 Då mycket av den forskning som har skett på området har varit inriktat på utvecklingsländer har vi valt att undersöka sambandet för 12 redan utvecklade länder under en tidsperiod då välfärdsstatens omfattning ökade dramatiskt. Vi undersöker sambandet med hjälp av en tidsserieanalys med en panel om 12 länder. De länder som ingår i studien är Österrike, Kanada, Danmark, Storbritannien, Finland, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Spanien, Sverige och USA. Den period som vi undersöker är 1970-2001. Precis som i föregående avsnitt är urvalet av länder samt tidsperiod begränsat av tillgängligheten av data. 16 Då vi vill förklara den förväntade livslängden utifrån ekonomiskt välstånd och offentliga utgifter kan ett tillvägagångssätt vara att som utgångspunkt formulera en väldigt generell modell uttryckt i exponentiell form: L xt =C(Y xt ) β1 (G xt ) β2 [1.1], där L är förväntad livslängd för land x vid år t, C är en konstant, Y är BNP/capita uttryckt i 1995 års köpkraftsjusterade priser och G är de offentliga utgifternas andel av BNP. 17 Respektive variabels elasticitet beskrivs av parametrarna β1 samt β2. Genom logaritmering erhåller vi följande ekvation: l xt= c+ β1 y xt + β2 g xt + ε xt [1.2], där ε xt ~ N(0,σ 2 ), det vill säga residualen är normalfördelad med konstant varians och väntevärde noll. Små bokstäver indikerar logaritmerade variabler. 14 Pritchett och Summers 1996. 15 Vi väljer i detta kapitel att undersöka sambandet mellan offentliga utgifter, istället för skattetryck, och förväntad livslängd. Detta då det är storleken på de offentliga utgifterna snarare än skatteintäkterna i sig som skulle kunna påverka den förväntade livslängden. 16 Tyskland faller ur denna jämförelse på grund av bristfällig BNP/capitastatistik till följd av återföreningen mellan Östoch Västtyskland. 17 Data över förväntad livslängd är hämtad från Human Mortality Database, för några länder har uppgifterna för 2000 och 2001 kompletterats med data från UNDP. Data över såväl offentliga utgifter som köpkraftsjusterad BNP/capita är hämtade från OECD.

10 En skattning av ekvation [1.2] ger följande resultat: Tabell 3: Resultat från skattning av paneldata över 12 OECD-länder, 1970-2001 Beroende variabel: l xt Variabel Koefficient Std.avvikelse T-värde P-värde c 3,52 0,05 71,97 0,00 y xt 0,08 0,01 15,08 0,00 g xt 0,01 0,01 1,01 0,31 R 2 = 0,41 Resultatet från skattningen pekar på att koefficienten framför BNP/capita är signifikant skild från noll, men att koefficienten framför offentliga utgifter ej är signifikant skilt från noll. Vidare kan resultatet tolkas så som att en ökning av BNP/capita med 1 procent bidrar till en ökad förväntad livslängd med 0,08 procent. Detta låter kanske inte så mycket, men ett enkelt räkneexempel skildrar effekten något tydligare. Om BNP/capita växer med i genomsnitt 3 procent per år kommer den att vara dubbelt så stor efter 24 år. Det ovan skattade sambandet mellan BNP/capita och förväntad livslängd säger oss då att livslängden kommer att ha stigit med 8 procent. För Sveriges del skulle detta innebära en ökad livslängd med lite drygt 6 år. Skattningen ovan tyder alltså på att om Sverige hade en ekonomisk tillväxt på tre procent i ett kvartssekel skulle medelsvensken leva sex år längre. Mycket pekar dessutom på att de offentliga utgifterna under den valda perioden och i de undersökta länderna stigit som en följd av den goda ekonomiska utvecklingen, som tidigare påpekats. Då det ekonomiska välståndet har ökat har befolkningen i länderna efterfrågat reformer som tvingat fram högre offentliga utgifter som andel av BNP. Mot denna bakgrund är det i själva verket än mer anmärkningsvärt att vi inte kan säkerställa något samband mellan offentliga utgifter och förväntad livslängd. Sammanfattningsvis kan man alltså med hävd påstå att höjt ekonomiskt välstånd är en viktig förklaring till att den förväntade livslängden har stigit i 12 rika länder de senaste 30 åren, medan skattehöjningar inte är det. Vår andra prövning av tesen att välståndet är viktigare för välfärden än vad skattetrycket är håller mer än väl. Det är tillväxten, inte skatterna, som avgör.

11 4. Globalt I mitten av 1800-talet var Sverige ett u-land. På 1860-talet samlades det in pengar till Sveriges svältande barn på gator och torg i London. Under slutet av 1860-talet var den förväntade livslängden 43 år i Sverige. Nästan vart femte barn som föddes 1868 fick inte uppleva sin första födelsedag. Detta kan jämföras med dagens Gambia där den förväntade livslängden är 54 år och där spädbarnsdödligheten är 7,5 procent. Även Sveriges BNP/capita var faktiskt lägre än i dagens Gambia. Sverige var med andra ord vad vi idag skulle kalla ett mycket fattigt u-land. Tabell 4: Välfärdsindikatorer i Sverige och Gambia Sverige, 1868 Gambia, 2002 Förväntad livslängd, år 43 54 Spädbarnsdödlighet, % 17,4 7,5 BNP/capita, USD 1 660* 1 800** * Avser 1870, mätt i 1990 års USD ** Avser 2002, mätt i köpkraftsjusterade USD Källor: The Human mortality database, CIA samt Maddison 2001. Då, liksom ofta är fallet idag, öppnade de ekonomiska svårigheterna vägen för strukturella förändringar. En rad företags- och tillväxtorienterade reformer banade vägen för världens näst högsta tillväxt mellan 1870 och 1970, och särskilt mellan 1870 och 1950. Denna resa från u- till i-land hade inga skatter i världen kunnat genomföra. Endast växande företag, ekonomisk tillväxt, har gjort det möjligt för oss att leva som vi gör idag. Men hur är det då med resten av världen? Hur ser sambandet mellan tillväxt och välfärd ut på det globala planet?

12 Om vi börjar med den förväntade livslängden ser vi att det finns ett mycket tydligt samband mellan inkomstnivå och hur länge människor lever i genomsnitt. På x-axeln i bild 1 nedan anges köpkraftsjusterad BNP per capita och på y-axeln anges förväntad livslängd. Det går en mycket tydlig linje nerifrån det vänstra hörnet, där länder med låg inkomstnivå och låg förväntad livslängd återfinns upp till det övre högra hörnet där länder med hög inkomstnivå och hög förväntad livslängd återfinns. Kort sagt, ju högre BNP per capita desto längre lever människor i genomsnitt. Bild 1: Förväntad livslängd och BNP per capita i världens länder, 1995-1999 Källa: World Health Chart 2001

13 Samma sak är det med spädbarns chans att överleva. Bild 2 nedanför visar på sambandet mellan andelen barn som överlever sitt första år och BNP per capita, i likhet med bild 1 ovan. Som synes är sambandet mycket tydligt. Ju rikare ett land är, desto större chans har ett barn i detta land att överleva sitt första år. Sambandet mellan BNP per capita och välfärdsindikatorerna är mycket tydligt. Ju högre välstånd, desto bättre välfärd. Bild 2: Barns överlevnad och BNP per capita i världens länder, 1995-1999 Källa: World Health Chart 2001

14 World Health Chart som har möjliggjort produktionen av bilderna ovan har tyvärr inte skattetryck som en av sina indikatorer och vi kan därför inte presentera några bilder som visar på sambandet mellan skattetryck och välfärdsindikatorerna. Det närmaste vi kan komma är sambandet mellan andelen totala hälsoutgifter som är offentliga och nämnda indikatorer. Av bild 3 nedan att döma är det svårt att belägga ett positivt samband variablerna emellan. Bild 3: Andelen hälsoutgifter i offentlig regi och förväntad livslängd i världens länder Källa: World Health Chart 2001 Bilden ovan visar att det inte finns något starkt samband mellan andelen hälsoutgifter i ett land som är i offentlig regi och den förväntade livslängden. Det finns länder med hög förväntad livslängd där den största andelen av de totala hälsoutgifterna för vård är offentliga, precis som det finns sådana länder där den övervägande delen av hälsoutgifterna är privata. Samma sak är det med spädbarnsdödligheten, enligt bild 4 nedan.

15 Bild 4: Andelen hälsoutgifter i offentlig regi och spädbarnsdödlighet ivärldensländer Källa: World Health Chart 2001 Inte heller mellan spädbarnsdödlighet och andelen hälsoutgifter i offentlig regi finns det något starkt samband. Det verkar alltså inte som att det offentligas åtagande när det gäller hälsa har någon effekt på hur länge människor kan förvänta sig att de ska leva eller på hur många barn som överlever det första levnadsåret. Sambandet mellan välstånd och dessa två faktorer är däremot desto tydligare. Också på global nivå har vi belagt vår tes att det ekonomiska välståndet är viktigare för välfärden än vad skattetryckets nivå är.

16 5. Avslutning Debatten om välstånds- och välfärdsligor, ekonomisk tillväxt och skatter kommer med all sannolikhet att fortsätta. Denna rapport har dock visat att tillväxten inte bör ignoreras eller nedprioriteras i mätningar av välfärd, snarare tvärtom. BNP per capita är en viktigare faktor för att öka välfärden, definierad som hög förväntad livslängd och låg spädbarnsdödlighet, än vad skattetryck och offentliga åtaganden är. För Sverige har tillväxten varit en viktigare faktor för att få upp den förväntade livslängden och få ner spädbarnsdödligheten än vad skattetryckets utveckling har varit. 1960, då Sverige hade högre BNP per capita men lägre skattetryck än andra länder, var vi än mer överlägsna på välfärd än idag. Det betyder att det svenska skattetrycket inte kan anses vara den huvudsakliga förklaringen till att Sverige hamnar högt i välfärdsrankningar. Tvärtom. Höga skatter, särskilt de mest skadliga, hämmar den ekonomiska tillväxten och minskar sannolikt resurserna till välfärd, snarare än ökar dem. På samma sätt kan vi säkerställa ett signifikant positivt samband bland 12 rika länder, under en trettioårsperiod, mellan hög BNP per capita och god välfärd. Vi kan däremot inte finna något signifikant samband mellan höga offentliga utgifter, som andel av BNP, och god välfärd. Det indikerar återigen att höga skatter inte är den främsta välfärdsgeneratorn. Snarare är det den ekonomiska tillväxten som är den grundläggande drivkraften. Också på global nivå finns det ett starkt samband mellan BNP per capita och välfärd. Något sådant samband finns dock inte mellan andelen hälsoutgifter som är i offentlig regi och välfärd. Sammantaget ger dessa tre analyser fog för att hävda att för välfärdsindikatorer såsom förväntad livslängd och spädbarnsdödlighet spelar det ekonomiska välståndet en avsevärt större roll än skattetrycket. Därför är det förvånande att aktörer med hög trovärdighet, såsom UNDP och SCB, år efter år släpper välfärdsrapporter där tillväxt och BNP per capita tonas ned till förmån för andra faktorer, som exempelvis offentliga utgifter. Rapporterna presenteras som forskningsresultat och slås upp stort. Men det är inte neutrala forskningsrön som redovisas, utan opinionsbildande partsinlagor. 18 Chefen för UNDPs statistikavdelning har också sagt att Human Development Report är advocacy, det vill säga att syftet med rapporten är att påverka regeringar runt om i världen i en viss politisk riktning. 19 På samma sätt har SCB:s välfärdsforskare Joakim Vogel sagt att man inte ska forska fritt utan att man måste tänka på vad resultatet ska användas till. 20 Dettabörmanhai åtanke nästa gång välfärdsforskarna slår på trummorna. 18 För ett exempel på den tydligt politiska retorik som omgärdar denna diskussion, se Estes och Vogel (2003) där författarna under rubriken Sverige leder internationell välfärdsliga bland annat hävdar att Offentlig sjukvård till alla ger Sverige världens högsta medellivslängd. 19 Haishan Fu, personlig intervju. 20 Dagens Industri, 2003-02-07.

17 Källförteckning Chen, J, Wilkins, R, Ng, E, Health Expectancy by Immigrant Status, 1986 and 1991, Health Reports 8, 3 (Winter 1996), Statistics Canada, 1996. CIA: The World Fact book 2003, http://www.cia.gov/cia/publications/factbook Dagens Industri, 2003-02-07. Estes, Richard och Vogel, Joakim (2003): Sverige leder internationell välfärdsliga, debattartikel i Dagens Nyheter 2003-07-10. Fu, Haishan: Personlig intervju, utförd av Fredrik Segerfeldt på UNDP:s huvudkontor i New York, oktober 2002. Gravelle H, Wildman J, Sutton M. (2002): Income, income inequality and health: what can we learn from aggregate data?, Social Science and Medicine 2002:54. Hansson, Åsa (2000): Limits of Tax Policy. Lund Economic Studies nr 90. Human Mortality Database http://www.mortality.org Maddison, Angus, red., (2001): The World Economy: A Millennial Perspective. Paris: OECD. Preston, SH. (1975): The Changing Relation between Mortality and Level of Economic Development. Population Studies 1975:2. Pritchett, Lant och Lawrence H. Summers (1996): Wealthier is Healthier, The Journal of Human Resources, 31(4), 1996. Rodgers, G. B. (1979): Income and inequality as determinants of mortality: an international cross-section analysis, Population Studies, 39, 1979. Segerfeldt, Fredrik (2003): Världens högsta skatter ger inte världens bästa välfärd. Stockholm:. United Nations Development Program (2003): Human Development Report 2003, New York, Oxford University Press. Vogel, J, Wolf, M, Index för internationella välfärdsjämförelser - Sverige i täten, Välfärd Nr 1/2004, Statistiska Centralbyrån, 2004. World Health Chart, datorprogram tillgängligt på webben: http://www.whc.ki.se/files/basicinfo.php