MODELLJÄRNVÄGENS MAGI Välkommen till MODELLJÄRNVÄGENS MAGI, till en värld av små elektriska tåg styrda av transformatorer och ställpultar, av modellbyggare och samlare. I vår utställning ryms enbart några aspekter på modelljärnvägar, med övervikt på Märklin, för de oinvigda nästan synonymt med modelljärnvägar. Hur kom modelljärnvägen in i kulturhistorien? Modelljärnvägspojken var en kusin till Jan Myrdals Meccanopojke. Logiskt nog har engelska Hornby tillverkat både Meccano och modelltåg, liksom tyska Märklin. Byggandet och körandet handlade ursprungligen om att fostra industrialismens tjänstemannasöner i konstruktion, elektroteknik, modellbygge, samhälls- och trafikplanering. Modelljärnvägar var dyra och knutna till köpstarka samhällsskikt. Många kom aldrig längre än till den spåroval de fick i julklapp. Efter andra världskriget blev modelljärnvägen mer folklig i en tid av växande fritid och ekonomi. Kvantitativt kan man tala om en svensk guldålder 1945-1975. Så länge var modelljärnvägen (bredvid kemilådan) det mest avancerade man kunde ha på pojkrummet. För nästa generation var tåg gammaldags. TV-spel och datorer tog över. Modelljärnvägar blev en exklusiv hobby för medelålders män. Undantag finns. Ann-Marie Brandt vid Skövde modelljärnvägsklubb har räknats som en av landets främsta modellhusbyggare. Annars finns en märklig spännvidd modellrallare mellan Hermann Göring och Rod Stewart, liksom mer lågmälda personer. Nörden eller excentrikern finns där, idag mer accepterad än någonsin i folkhemmet.
1835-1945 LEKSAKER OCH BLECKPLÅT Redan när järnvägen Nürnberg-Fürth invigdes 1835 göts tennmodeller av tåg. 1862 tillverkades det första ångdrivna modellloket i London. Mot 1800-talets slut utvecklades leksaksindustrin, främst i Nürnberg. Leksaker massproducerades i litograferad bleckplåt, sammansatt med invikta flärpar i små slitsar, s. k. nürnbergnitar. Under tiden hade leksakstillverkare som Märklin och Fleischmann etablerats. Under 1880-talet grundades Gebrüder Bing, som från 1885 tillverkade urverksdrivna leksaker, bl. a. tåg. På en mässa i Leipzig 1891 presenterade Märklin ett system med urverkståg på räls med växlar och signaler. Innan 1800-talet gick ut började man sätta elektriska motorer i tågen. Olika spårvidder utvecklades (Spår 1, 48 mm, Spår 2, 54 mm och Spår 3, 75 mm). Under 1900-talets första decennier var Spår 1 (skala 1:32) och Spår O (skala 1:45) vanligast. Det tidiga 1900-talet dominerades på kontinenten av firmorna Bing, Märklin, Carette och Bub, i England av Basset-Lowke och Hornby och i USA av Lionel och American Flyer. Skala O blev vanligast. För denna fanns urverkståg, elektriska tåg men också spriteldade ånglok. Liksom urverkstågen kunde dessa stoppas med signaler. Försök med mindre skalor gjordes, bland annat av firma Trix. Vid 1930-talets mitt gick det att tillverka små elmotorer. År 1935 presenterade Märklin elektriska tåg med 16,5 mm spårvidd, mittledare och plåtbanvall, ett system som utvecklats successivt sedan dess. Skalan hette 00, senare HO och kom efterhand att definieras till 1:87. Tågen blev alltmer förebildstrogna. Redan 1938-1939 bildades modelljärnvägsklubbar i Stockholm och 1945 i Göteborg. I Nazi-tyskland lät Hermann Göring på 1930-talet anlägga en stor modelljärnväg i skala 0 i residenset Karinhall.
1945-1975 KVANTITATIV GULDÅLDER Andra världskriget innebar ett avbrott för den nya hobbyn. Märklin och andra ställde om till krigsproduktion. I Sverige dominerades 1940-talet av hembyggen. Redan 1945 var modelltågsproduktionen igång igen och 1949 hävdes de sista hindren mot svensk modelljärnvägsimport. Märklinoch Fleischmanntåg i skala O kunde, liksom Märklins HOtåg säljas till det svenska folkhemmet. Efter kriget lanserade Märklin metallgjutna modellgodsvagnar. År 1953 övergick Fleischmann till tåg i skala HO och 1954 övergav Märklin helt skala 0. Konkurrensen hårdnade. Märklins och Fleischmanns tåg var inte kompatibla. Medan märklintåg går på 16 volts spänning och växelström och mittledare går fleischmanntåg (och nästan alla andra märken) på 12 volts spänning och likström med plus i en räl och minus i den andra. Märklins fördel är driftsäkerheten medan fleischmannsystemets är modelltroheten. Eftersom systemen inte kunde förenas gällde det att vinna kampen om startsatserna, vars pris krafigt subventionerades. Konkurrensen framtvingade för Märklins del mer förebildsmässig räls med punktkontakter istället för mittskena. Med den nya serien godsvagnar i thermoplast, lanserad i 1952 års katalog, gjorde ett nytt material sitt intåg i modelltågens värld. Den litograferade plåten fortsatte dock att användas för personvagnarna. Modellhusen gjordes vid början av 1950-talet av plåt eller trä och kartong, exempelvis av Vau-Pe. Den ledande firman Faller kombinerade kartong, trälister och plastdetaljer för att 1953 gå över till plastbyggsatser, liksom andra tillbehörsfirmor, exempelvis Kibri och Pola.
Den tyska dominansen i Sverige gjorde att många modelljärnvägar byggdes efter tyska förebilder. Ideallandskapet var romantiskt och hämtat från Schwarzwald eller Alperna. Bland branta berg, tunnlar och broar kunde tyska, franska, österrikiska, schweiziska och italienska tåg samsas. En ledande firma på landskapssidan var Noch. I Sverige fanns sedan 1940-talet önskan att avbilda hemlandets tåg och landskap. Mästerbyggaren Uno Milton skapade 1956 en idealmodelljärnväg, som än idag visas på Tekniska museet i Stockholm. Här går hembyggda svenska tåg genom ett naturtroget småländskt landskap. Märklin och Flesichmann erbjöd från 1957 svenska Da-lok med SJ-bruna vagnar. Reklammålade svenska godsvagnar av högsta kvalitet tillverkades från 1957 av italienska Pocher, liksom personvagnar. Under 1960-talet kunde man köpa Märklins svenska tankvagnar eller Fleischmanns ASGvagn. 1967 kom RC-lok och nya personvagnar i plast. Österrikiska Liliput var en annan firma som erbjöd svenska vagnar. Från 1967 blev österrikiska Roco ett stort företag. Efterhand lanserades ännu mindre skalor. År 1960 kom N- skalan (1:160 på 9 mm spår och 1972 lanserade Märklin Z- skalan (1:220 på 6,5 mm spår). Märklin lanserade 1970 K- skenan med plastslipers som ett alternativ till plåträlsen. Perioden 1945-1975 var en guldålder för den breda modelljärnvägshobbyn, när modelltåg stod på var pojkes önskelista. Modelltågen sålde bra i leksaksaffärerna och det gavs regelbundet ut handböcker. Skribenter som Jan Jangö gav ut järnvägsböcker och tidskrifter, som Allt om Hobby, grundad 1966. I Helsingborg blev den 1957 grundade butiken Hobby-Center en viktig specialbutik. Även Bröderna Boréus hade en stor modelljärnvägsavdelning.
1975-2016 EXKLUSIVITET OCH DIGITALTÅG På 1970-talet fick de tyska modellhusen konkurrens av danska Heljan, vars hus för skånska modellrallare stämde bättre med verklighetens. Hus, vagnar, modellbilar (ex. Wiking) och tillbehör (ex. Preiser) blev allt mer modellenliga. Märklin höll länge fast vid sitt vagnsortiment. Nybörjarvagnarna såg ända fram till 1980 ut som de gjort vid 1950-talets mitt. Bokserien Järnvägshobby 1-4 (1976-1987) sammanfattade de bästa av 1970-talet. Här kunde man läsa om modellenliga klubbanläggningar m. m. År 1979 publicerade Allt om Hobby det första reportaget om Westergötland-Nerikes järnvägar, alias Skövde modelljärnvägsklubb. Utsökt foto, fingerad historik och högkvalitativa modeller satte en helt ny norm för vad en modelljärnväg kan vara. Krister Brandt gjorde litteratur av hobbyn. Under 1990-talet utgavs årsboksserien Modelltåg under hans redaktion. När tillväxten hos ungdomen avstannade blev modelljärnvägshobbyn alltmer ett dyrt specialintresse för medelålders män. Från 1984 kunde tågen styras med digitalteknik, något Rutger Friberg beskrev. Modellerna blev mer exakta, allt fler småtillverkare etablerades,(ex. svenska Perl, Jeco och norska NMJ). Märklin lanserade 1996 C-rälsen med plastbanvall och svenska tåg i små engångsserier. 1930-talståget med äkta träpanel från 1988 tillhör de mer bekanta. År 2000 upphörde Märklin med sina klassiska plåtskenor, ett system som då funnits sedan 1935. Efter millennieskiftet har Allt om Modelltåg, utgiven av modelljärnvägstekniska rådet, utkommit som årsbok. År 2009 började den svenska specialtidningen Modelljärnvägsmagasinet utkomma.
NUTIDA INGÅNGAR I HOBBYN I specialaffärer, som Eurohobby i Munka Ljungby eller Hobby Center i Göteborg, finns ett rikt utbud. Endast fantasin, tiden, platsen och plånboken sätter gränser för MODELLJÄRNVÄGENS MAGI. Två gånger om året hålls Leksaks- och Nostalgimarknad på Fredriksdal i Helsingborg (6 mars 2016), där många klassiska modelltåg omsätts. I välsorterade pressbyråer kan man köpa ledande internationella tidsskifter som amerikanska Model Railroader och tyska MIBA. På Internet hittar man otaliga sidor, bilder och klipp med anknytning till modelljärnvägshobbyn. På sajter som Tradera handlas flitigt med begagnade modelltåg. Dags för en titt på pappas vind? HOBBYNS BEGRÄNSNINGAR Modelljärnvägen som hobby brukar begränsas av ekonomi och plats. Under de perioder D-marken stod starkt var tyska importvaror dyra. Idag är hobbyn billigare, inte minst för den som köper begagnade tåg på samlarmarknader. Bredvid kvalitetsmärken som Märklin och Fleischmann etablerades billigare modelltåg från Asien och Sydeuropa (Lima och Electrotren). Vissa hade lågpriskaraktär, andra konkurrerade med lägre löneläge. Östblocket hade sina egna tillverkare. Platsfrågan brukar lösas med skalakompromisser. På en modelljärnväg är kurvradierna mycket skarpare än i verkligheten. Tågen är kortare liksom vagnarna (i synnerhet boggivagnarna). Husen är oftast i en något mindre skala. På leksaksnivå fungerar allt detta medan den seriösare modellbyggaren vill hålla på skalatroheten, något som endast blir möjligt på stora klubbanläggningar.
MODELLJÄRNVÄGAR I KULLABYGDEN Kanske var det i barnkammaren på Krapperup som Kullabygdens första elektriska tåg rullade? Modelltågshjul kunde pressas av järnpulver från Höganäsbolaget, något som föranledde ett fotografi där Sven Hulthén kör amerikanska Lionel-tåg med sin son och namne. Större modelljärnvägar i Höganäs fanns bland annat på målaren Tage Rydbergs vind i kvarteret Oden och i Stadshusets källare (!), där vaktmästaren Georg Lord 1966 målade landskapsfonder direkt på väggarna. Kring 1980 var konstnären Ebbe Höglunds Lilla Europa i Konstnärsgården i Mölle en bekant sevärdhet, lanserad som Europas största modelljärnväg. Ebbe Höglund visade en HO-järnväg inomhus med ljus och ljuseffekter och en trädgårdsjärnväg i större skala (1:22,5). Modelltåg kunde i 1950- och 60-talens Kullabygd köpas hos Handelsfirman Kullen i Strandbaden (Krapperupsvägen 5) liksom i järn- och leksakshandeln, exempelvis hos Anton Widov på Köpmansgatan 17 och hos Thornblads på Storgatan. På 1990-talet fanns Hobbyboden på Bruksgatan 13. Leklådan på Storgatan sålde modelltåg in på 2000-talet, liksom Lekia på Storgatan 19.
BYGGA; KÖRA ELLER SAMLA? Det finns tre huvudströmningar inom modelljärnvägshobbyn. För vissa står modellbyggandet i centrum, för andra körandet och för ytterligare andra samlandet. Byggandet kan ske med modellbyggsatser (out of the box), men också som kitbashing (där modeller byggs ihop på nya sätt), som konverteringar eller som scratch-bygge (där allting tillverkas själv). Ofta kombineras teknikerna. En särskild teknik är wheathering (väderbitning/vädring), när man förser byggnader, lok och vagnar med spår av slitage, rost, rök och nedsmutsning. Många väljer att avbilda en särskild epok i järnvägshistorien med därtill hörande tåg. Avancerad tidtabellskörning förekommer främst på klubbanläggningar. Samlandet kan inriktas på olika tillverkare eller vagnstyper (ex. tankvagnar). Fåtöljrallare kallas den som läser om andras modelljärnvägar men inte har någon egen.
Modelljärnvägens magi: Idé, text och produktion: Henrik Ranby. Utställningens tåg tillhör olika samlare. Tack till: Eurohobby, Munka Ljungby, Hobby Center, Helsingborg, Hobby Center Göteborg, Bengt Petersson samt till Anders Ranby, som först introducerade mig i modelljärnvägens magi. (PDF-reviderad 2016-03-29).