Helgon Sankt Mikau (Kastaria) Dag 21, första sommarmånaden Kastarias skyddshelgon, kartritarnas skyddshelgon, den rättrådige sonens skyddshelgon, skyddshelgon mot tyranniska föräldrar, speciellt mödrar. Mikaus mor var hövding i Kastaria under 200-talet. Sonen sändes till Gregorien för att utbildas till kartritare och där blev han omvänd till den rätta tron. Dock vågade han inte berätta detta för sin mor, hövdingen, men skickade i hemlighet kartor över sin mors område till den gregoriska kyrkan. När hans mor fick reda på detta blev hon rasande och tvingade Mikau till lönskaläge för att sedan halshugga honom. Sankt Mikau avbildas hållandes sitt huvud i håret i högra handen och med kartor under vänstra armen. Sankt Narl (Kastaria) Dag 18, andra vårmånaden Soldaternas skyddshelgon, rådgivarnas skyddshelgon, skyddshelgon mot bukskador och magvärk. Narl var krigare och rådgivare åt en klanhövding i det hedniska Kastaria på 300-talet. Han omvändes till den rätta tron och lyckades till slut även omvända sin klanhövding, som vann många strider efter att ha fått Guds beskydd. Narl dräptes av klanhövdingens son, som var hedning. Narl symboliseras med tecknet för den upplåsta nyckeln och ett svärd i buken Sankt Thondur (Kastaria) Dag 19, första vintermånaden De resandes skyddshelgon, skyddshelgon för Thondurs pass, skyddshelgon mot fall och fallskador, skyddshelgon för en säker resa. Thondur var en präst och missionär som på 500-talet försökte missionera i Kastaria. Han var dock inte så bra på det, och Gud verkar ha haft andra planer för honom. Han bosatte sig i det pass mellan Gregorien och Kastaria som idag kallas Thondurs pass. Där hjälpte han och räddade många resenärer som inte hittade och hade tagit med sig för lite mat. Än idag kan folk som går längs de gamla spåren bli mystiskt ledda av ett vandrande ljus och ett plingande ljud i dimman, och flera har blivit hårt puttade av en osynlig hand för att sedan inse att de varit på väg att vandra ut över ett stup. Thondurs grotta är ett känt pilgrimsmål. Thondur symboliseras med en stav i den högra handen, en lykta i den vänstra och en konformad mössa med en bjällra i toppen. Sankt Monessa Dag 13, sista vintermånaden De svagas och de hungrandes skyddshelgon, skyddshelgon mot hunger och fattigdom, och skyddshelgon mot halsbesvär. Monessa var biskop i Cittabatti under den svåra svälten 523 och många rika hade köpt upp den mat som fanns och vägrade dela med sig. Monessa bad då till Gud om ett under och på det sättet fyllde hon ett stort lagerhus med utsökt mat som hon började dela ut bland de fattiga. De rika ville då också ha av den goda maten och krävde att de skulle få sälja den till de fattiga. Monessa vägrade och hann precis dela ut all mat innan hon mördades och därigenom led martyrdöden. Monessa symboliseras med en pil genom halsen och med bröd och kött i händerna. Sankt Tellande av Gregorien (Gregorien) Sankt Tellande är Gregoriens och kungamaktens skyddshelgon. Hon står för vishet, gudomlig makt och vägledning men även för lojalitet och heder. Många ber till henne i tider av oro och förvirring då de inte klart kan se sin väg. Tellande var dotter till en furste i ett av många små furstendömen i centrala Sharran. I tidiga år sökte hon sig till Guds heliga kyrka och med tiden prästvigdes hon. Gud sände henne uppenbarelser om ett återuppståndet ärofullt Gregorien, och hon förstod att hon kallats att ena de splittrade furstendömena och leda de sorgliga resterna av det forna Gregorien till ett nytt starkt rike. Hon sökte audiens hos påven och väntade tåligt i ett halvt år för att få tala med henne. När påven så hörde hennes bud så insåg hon att gud talat till Tellande och utvalt henne att ena folket. Med påvens och kyrkans välsignelse löstes Tellande från sina prästlöften för att kunna utföra sitt världsliga värv och satte ut för att söka sin faders och dennes lydfurstars stöd. Hon blev med tiden den första drottningen av det nya enade Gregorien. Sankt Tellande avbildas på knä på huvudet uppåt, bedjandes och med Guds strålglans skinande i sitt ansikte, och med en krona på huvudet. Sankt Etienne Dag 7, sista vårmånaden Sankt Etienne är krigarnas skyddshelgon och står för alla de positiva egenskaper en god krigare skall ha, trofasthet, klokhet, hög moral, ståndaktighet, rättvisa, medkänsla och vapenskicklighet. Sankt Etienne var en riddare av gregorisk börd. En drake plågade hans hembygd och i ett slag förlorade han sin hustru, sina två barn och sitt gods när draken gick till angrepp. Nedtyngd av sorg svor Etienne att hämnas deras död. Han samlade sitt stridsfolk och kallade på sina stridsbrödrar och -systrar. Femton riddare slöt sig till hans sak och i två månaders tid jagade de draken kors och tvärs över Alenneslätten och kämpade tappert. Slutligen lyckades de nedbringa draken och Etienne slog ihjäl den med ett enda mäktigt hugg. I striden föll två av de tappra riddarna och när draken dog blandades dess blod med de tappra riddarnas och en källa sprang fram på platsen. Källan förklarades av Adrianna som helig och den som dricker därav sägs bli en trofast och god krigare. Källan beskyddas numer av baronätten de Valloise. Riddare Etienne var svårt skadad, men hörsammade genast kallelsen när Gregoriens kung kallade honom och hans följeslagare till sig. De belönades rikligt, men Etienne avböjde belöningar i form av guld och rikedomar, då han var nöjd med att ha hämnats sin hustrus och sina barns död och önskade ingen ytterligare belöning. Kungen utnämnde då Etienne och hans följeslagare till»rikets beskyddare» och de svor alla att stå redo att försvara riket, monarken och befolkningen mot alla hot när denna så begärde. Riddar Etienne dog en kort tid därefter av de skador han ådragit sig i striden mot draken. Sankt Etienne helgonförklarades 15 år efter sin död. Helgonet avbildas som en bevingad och barhuvad ung man, iklädd en silverne rustning, hållandes ett gyllene svärd och balanserandes rättvisans vågskålar. Under hans fötter ligger fienden, draken, besegrad. Sankt Teidrus Dag 8, första sommarmånaden Missionärernas skyddshelgon, skyddshelgon mot alver, Guds Följes skyddshelgon. 1
Sankt Teidrus var en av de första av Guds Följe och led martyrdöden samma år som Guds Följes skapades. Han dog i sitt värv när han försökte missionera bland alverna. När han misslyckats med orden gick det hela till stridigheter, varvid han dog. Teidrus avbildas som en av Guds Följe med ett svärd i handen. Sankt Sedrius Dag 16, första sommarmånaden Alvernas skyddshelgon, havandets och födandets skyddshelgon. Sedrius var en präst från Guds Följe som missionerade bland skogsfolket och alverna. Han led martyrdöden då han försvarade en alvkvinna och hennes nyfödda barn från trollen. Helgonet symboliseras med ett alvbarn på den vänstra armen och handen i tecknet för utelåsning mot ett troll och en alvkvinna liggande på marken bakom sig. Sankt Bernarde Dag 8, andra sommarmånaden Inkvisitionens och kyrkoriddarnas skyddshelgon. Sankt Bernarde ledde folket ur den nedanska fångenskapen (se Bibeln, Fjärde boken). Kyrkoriddarorden, eller som den kompletta namnet lyder Den heliga nyckelns väktare av Sankt Bernardes orden, ansvarar för att skydda kyrkan och dess folk mot Nattens gudinna och hennes onda anhang. Sankt Thérèse Dag 7, sista vintermånaden Är kyrkoriddares och alla kyrkliga striders (må det vara teologiska, retoriska eller fysiska) skyddshelgon. St. Thérese är idealet för alla kyrkoriddare, en god krigare, en ödmjuk kyrkans tjänare, de troendes försvarare, en välverserad teolog och en inspirerande ledare. Sankt Velessa Dag 23, första vårmånaden Stigfinnarnas skyddshelgon, skyddshelgon mot troll, skyddshelgon för en säker resa. Velessa var en stigfinnare i Irebas skogar, känd för att mirakulöst kunna hitta de stigar som inte användes av bestar och mörkervarelser för att därigenom tryggt kunna leda folk genom skogen. Hon lär också vid flera tillfällen ha motat bort troll genom att endast åkalla Gud. Sankt Velessas spår används fortfarande och inget troll vågar närma sig denna stig. Hon symboliseras av långt hår, med en stav i den vänstra och ett horn i den högra handen. Sankt Alensius Dag 22, sista vintermånaden Martyrers, resenärers och upptäckares skyddshelgon. Sankt Alensius var en mycket vis kringvandrande munk som fick i uppdrag från Andrinna att utforska världen. Han var den förste att med bläck och pergament framställa kartor. Han mördades grymt under en av sina resor vid gränsen mellan nuvarande Lenorien och Nedan av blodtörstande hedningar som flådde honom levande och sedan brände honom på bål. Någon tid innan sin död hade han dock färdigställt den ofta citerade»mina resor bland de djuriska halvfolken». Han avbildas som en enkelt klädd äldre munk, hållande i en karta och en passare. Sankt Bernadette av Seris (Gregorien) Dag 1, andra sommarmånaden Föräldrars, barnaföderskors och föräldralösas skyddshelgon. Sankt Bernadette var jordemor i staden Sibilane i nordvästra Gregorien. Hon var en mycket religiös kvinna och tillhörde i sin ungdom tertiärorden. Som vuxen gifte hon sig med en framträdande medlem i stadens råd och födde sex barn. I sitt arbete hjälpte Sankt Bernadette åtskilliga barn till livet och var särskilt skicklig att klara även de mest besvärliga förlossningar som annars skulle ha slutat illa. Hennes tjänster efterfrågades i hela norra Gregorien. På äldre dar, som änka, drog Bernadette sig tillbaka till den extroverta kongregrationen och öppnade ett hem för föräldralösa barn, där även fattiga kvinnor kunde få föda sina barn. Sankt Bernadette dog vid hög ålder och helgonförklarades en kort tid därefter. Hon avbildas som en äldre kvinna i nunnedok, med armarna utsträckta som för att famna världen, hållande en rosenkrans i den högra handen. Sankt Paulette Dag 2, andra sommarmånaden Barnens, ungdomens och oskuldens skyddshelgon, hedras av ogifta unga män och kvinnor och anses kunna visa på den rätta vägen i fråga om uppförande och uppfostran, varför föräldrar och barnafostrare ofta riktar sina böner till Sankt Paulette. Sankt Paulette var en ogift och mycket dygdig kvinna av hög moral. Hon drev en skola nära gränsen mellan Gregorien och Lenorien för välartade unga män och kvinnor. Skolan var känd för sin fina bildning och det fina uppträdande som de utexaminerade visade prov på. Trettioåtta av Sankt Paulettes elever gjorde storartade karriärer inom Livets Nyckel, två blev nunnor, tjugoen blev präster, fem blev kyrkoriddare, två blev inkvisitorer, en blev abbedissa och en abbot, tre blev biskopar, en kardinal och en blev i slutet av sitt liv påve. På så sätt kunde en hel generation av kyrkans ledare sägas stamma från samma skola. Alla tackade och hedrade under hela sina liv sin»moder Paulette» för sin framgång. Åtta år efter sin död helgonförklarades Sankt Paulette. Helgonet avbildas med en bok i sin ena hand och en käpp i sin andra. Sankt Marisa Dag 5, sista höstmånaden Fredsmäklares och diplomaters skyddshelgon, står för endräkt och hårt arbete, dessutom Frata och Mosius skyddshelgon. Sankt Marisa var rådgivare åt överjarlen i Ireba, utsänd att till varje pris stifta fred mellan de båda stridande klanerna Frata och Mosiu. Helgonet dog som martyr genomborrad av tusen pilar på slagfältet när hon sökte skapa fred mellan dem och med sin egen kropp försökte hindra de stridande. Helgonets insats har efteråt framhållits som ett av skälen till varför de forna jarlastaterna Frata och Mosiu senare lade alla sina meningsskiljaktigheter åt sidan för att istället gå ihop. Marisa avbildas med händerna utsträckta mot två ryttare som kommer mot henne från vardera hållet. Sankt Sebastian Dag 4, andra sommarmånaden Är alla tjänares skyddshelgon, särskilt påklädares och kammartjänares. Ofta påbörjas dagen med en bön om Sankt Sebastians stöd och hjälp under dagen och om att få vara hans avbild i fråga om uppträdande. Man talar ofta om Sankt Sebastians fem dygder trohet, diskretion, tjänstvillighet, godhet och förutseende. Sankt Freodora Dag 19, första höstmånaden Matlagningens skyddshelgon, de kyrkliga ämbetspersonernas skyddshelgon, munskänkarnas skyddshelgon, skyddshelgon mot gift. Freodora var vakt åt drottning Hedrainna och fick en ingivelse från Gud att dricka upp sin drottnings vin under en fest till Guds ära. Hon slet vinbägaren ur drottningens hand och drack hela vinstopet i ett svep. Det visade sig att bägaren var förgiftad och hon föll sjuk till marken. Hon dog två dagar senare i stora smärtor. Freodora avbildas med ett vinstop i handen. Sankt Minlessa Dag 28, första vintermånaden Skogshuggarnas skyddshelgon, skogens skyddshelgon, skogsvandrarnas skyddshelgon, skyddshelgon mot ormbett. 2
Minlessa var en eremit som strövade över myrmarkerna mellan Gregorien och Kastaria strax efter det att Guds folk hade återvänt från Nedan. Hon spenderade sin tid genom att bekämpa demonerna och ormarna i träsken närmare Nedans ogudaktiga land. För henne förtäljde Gud om vilka medel som hjälpte mot ormgift och andra gifter. Minlessa avbildas med en orm runt högra underarmen och med dess huvud i ett fast grepp i högra handen. I vänstra handen har hon en stav. Sankt Ospita Dag 17, första vårmånaden Läkekonstens skyddshelgon, skydd mot ormbett, skydd för giftkännare. Ospita var lenorisk nunna som var väl bevandrad i läkekonsten i början av 100-talet. Ett år var det ovanligt många ormar i trakterna där hon var verksam och det var många som dog på grund av smärtsamma ormbett. Hon fick då en syn från Gud om att använda ett annat gift, giftet från trolltickeekens ollon, som hon gav åt dem som blivit ormbitna. Detta räddade många från att dö den sommaren och framöver. Sankt Ospita avbildas med en orm runt armen som skyggar från ekollonet i hennes hand. Sankt Benedicte Dag 16, sista vårmånaden Rättsväsendets, sakförares och rättskipares skyddshelgon, står för rättvisa och balans. Sankt Benedicte var en nunna som på resa mellan två kloster blev skamligt överfallen av ogudaktiga människor som rånade henne, våldförde sig på henne och lämnade henne att dö av sina skador. Sankt Benedict bad med sitt sista andetag till Gud att de skyldiga skulle straffas. Hon bönhördes och de skyldiga dog när en blixt från klar himmel fällde en mäktig ek rakt över deras läger. Endast de oheliga skurkarnas barn, och de kvinnor och män som var oskyldiga till dådet sparades. Avbildas nedkallandes en blixt mot en ek. Sankt Gregor Dag 31, andra vintermånaden Omvårdnadens, välgörenhetens och barmhärtighetens helgon, påminner alla om att vandra i Guds ljus och att hjälpa de fattiga och de sjuka. Sankt Gregor var under många år av sitt liv munk i ett litet kloster i södra Kastaria. Under en tid då markerna och byarna runt omkring lidit av en fruktansvärd torka anklagades två fattiga kvinnor för att ha hämtat vatten från en helig källa till att dricka och för att ge åt sina barn. Munken Gregor vädjade till biskopen att visa medlidande och fria de två kvinnorna, men biskopen, som var en bister och lagkunnig kvinna, vägrade. Gregor bönföll för kvinnornas skull, men biskopen ville inte ändra sig. När biskopen nekat för andra gången började starka vindar blåsa och marken att skaka. Gregor höjde då armarna mot skyn och ropade högt:»guds barmhärtighet och godhet är större än alla människors makter och lagar! Guds helighet är given till människorna i kärlek, och i kärlek måste vi mottaga dem. Om annat än kärlek finns i era hjärtan när ni mottager Guds gåvor ska Gud svara med vrede!» Biskopen blev vid detta så rädd att hon lät frikänna de två kvinnorna, varpå marken lugnade sig och vindarna dog ut. Efter detta lämnade Gregor klostret för att vandra längs vägarna. Med sig fick han endast sin kåpa, sin mantel, sina skor och ett stycke bröd. När han kom till den första staden träffade han en fattig gammal man som tiggde mat. Till honom gav Gregor brödet, men mannen ville först inte ta emot det, rädd för att den gode välgöraren skulle svälta. På detta svarade Gregor att han ingen mat behövde, Guds närhet höll honom mätt och förnöjd. Efter detta vandrade han vidare, och han klarade sig utan att äta någon mat under flera månvarv. På vägarna träffade han sedan en ung vandrerska som satt vid vägkanten och gnydde över sina ömma fötter. Till henne gav han sina skor och sade att han inte behövde dem, för han gick Guds ärenden och då blev vägen aldrig lång. Efter detta fortsatte han att gå ända tills det blev vinter och hans fötter blev aldrig ens ömma. När det blivit vinter och snön föll över landet träffade han på en sjuk gammal änkling som fördrivits från sin by då man varit rädda för hans sjukdom. Till honom gav Gregor sin mantel med orden:»trots att du är döende behöver du den mer, ty mig håller Guds kärlek varm även i den mörkaste natten.» Sedan vandrade Gregor iväg och syntes aldrig till igen, för det sägs att han i soluppgången vandrade raka vägen upp i himlen och in i Guds hjärta. Sankt Gregors symbol är ett hjärta med en nyckel inuti och ovanför detta en uppstigande sol. Sankt Gregors dag infaller när det är som allra mörkast och kallast och då är det sed att man bjuder in åtminstone någon som har det sämre ställt och bjuder på mat. På många ställen hålls det allmänna fester på den här dagen dit alla är välkomna och dit man medtar vad man kan avvara för att skänka till de fattiga. Sankt Dumira Dag 3, första höstmånaden Jaktens och de vilda djurens skyddshelgon. Sankt Dumira är ett av Irebas äldsta och populäraste helgon men hon dyrkas även i andra länder. Helgonet är också populärt bland nunnor av Sankt Ursulas heliga orden för sin ödmjukhet inför sin heliga uppgift. Dumira föddes i en gammal och rik ätt och var berömd över hela landet för sin skönhet. Hennes hy var mjölkvit, ögonen skimrade som ädelstenar och hennes gyllene hår täckte hennes huvud som en slöja och nådde ända ner till marken. Men i trakten där hon bodde härjade ett vildsint monster som varje nymåne överföll och dödade bönder och vandrare. Hennes far och mor skickade då bud till alla stora krigare om att den som kunde nedgöra monstret skulle få en stor skatt i belöning. Många kom till trakten men lyckades inte med sitt uppdrag utan blev själva offer för monstrets käft. Till slut fanns det ingen kvar som vågade möta odjuret. Jungfruns far och mor blev då tvungna att själva bege sig ut för att förgöra det. Men också de föll efter en lång kamp och uppslukades av monstret. Jungfruns sorg visste ingen ände, hon grät och ropade ut sin smärta mot den mörka natten. När hon så trodde att allt hopp var ute kom det till hennes gård tre varelser som talade till henne, en hjort, en örn och en orm.»även vi lider av odjurets grymhet», sade de.»vi delar din sorg över fäder och mödrar som mördats, men det ligger inte i vår makt att dräpa detta nattens vidunder.»»men varför kommer ni då till mig? Jag har ingen kvar som kan möta besten, och själv är jag ingen krigare», svarade hon.»för att möta vidundret och dräpa det krävs ingen krigare, blott någon med rent hjärta och mod.»»hur ska jag kunna jaga och dräpa monstret?»»du kan rida på min rygg så tar jag dig fram snabbare än vinden», svarade hjorten.»jag ska vara dina ögon från skyn så att du kan se i det djupaste mörker», svarade örnen.»och mitt gift ska du stryka på spjutets spets att förgöra din fiende med», svarade ormen. Jungfrun tog så ett spjut vars spets hon lade gift på, satte sig på hjortens rygg och gav sig av. Örnen ledde henne till monstrets lya, djupt i den mörka skogen, i det allra innersta av Giseiban Sus. Där kastade vidundret sig snart över henne och kampen blev jämn och blodet flöt. När så vidundret öppnade sina käftar för att sluka henne föll hennes hår ut ur huvan som skylde det och vidundret, som trodde det var självaste solen som kommit fram, ryggade tillbaka. Jungfrun stötte då spjutet djupt i hjärtat på monstret, som dog med ett fasansfullt tjut. Sankt Dumira avbildas sittande på en hjort med örnen på hennes högra arm, hållande spjutet i vänstra handen och med ormen som halssmycke. 3
Sankt Konstantin Dag 10, tredje vintermånaden Skyddshelgon för lagmän, den blinda rättvisans skyddshelgon, skyddshelgon mot förhastade domar och beslut, de oskyldigt anklagades skyddshelgon, de blindas skyddshelgon, skyddshelgon mot ögonsjukdomar Konstantin var en väl ansedd gregorier som levde under slutet av 500- talet. Han var en lärd lagman som dömde vist bland dem som kom till hans domstol. Dock hände det att hans egen son föll offer för en mördare som levde bland människorna i staden. Konstantin blev då så vred att han anklagade en handelsman, som länge legat i bråk med Konstantin, för mordet. Denne fängslades och dömdes till döden, men kvällen innan avrättningen kom Gud till Konstantin med orden:»som en blind man ska du döma, för att kunna se endast sanningen och icke vad du själv önskar se.» Och så tog Gud ifrån Konstantin synen och Konstantin insåg då sitt misstag. Han släppte handelsmannen fri och fann snart den verklige mördaren. Han framlevde sina dagar som blind, men dömde än visare än förut och fick vid flera tillfällen höra Guds röst som gav honom råd att föra vidare till människorna. Dessa finns idag sammanställde i boken»rättvisans ord Det Gud talade till Konstantin». Den helige Konstantin avbildas med tomma ögonhålor, hållande de strålande ögonen i händerna. Sankt Theodor Dag 10, första vårmånaden Adelns och välborenhetens skyddshelgon. Förkroppsligar de adliga dygderna, ödmjukhet, stolthet, storhet, trohet, ära och mod. Theodor var greve i Kastaria när landet fortfarande var en provins till Gregorien. Grevinnan i grevskapet norrut var en grym kvinna som plågade sitt eget folk och gjorde räder in mot Theodors land, brände fält och stal böndernas kreatur. Greven visste att hans plikt var att strida mot grevinnan, men han tvekade, för han hade sett i drömmar hur hans egen hustru dog i ett sådant slag. När han en dag gick i skogen och grubblade över sitt dilemma fick han syn på en blind man som vandrade längs stigen utan att tveka på steget. Nyfiken på vem mannen kunde vara följde Theodor efter. Den blinde gick med långsamma men självsäkra steg och Theodor kunde höra att han högt bad böner där han gick. Efter en stund kom den blinde fram till ett stup och utan att tveka föll han över kanten men knappt hade hans fötter lämnat marken förrän han förvandlades till en fågel som flög högt upp i skyn och försvann. Theodor stod kvar, förskräckt över vad han sett, och då kom ett litet barn fram till honom och sade:»framtiden kan ingen utom Gud veta, människans väg är att följa de plikter Gud givit dem.» Efter detta försvann barnet och Theodor visste vad han måste göra. För sitt folk gick han i strid med grevinnan. I slaget leddes hans hand av starka krafter och han sägs ha strålat som solen själv. Han segrade och hyllades av alla, men i slaget miste han sin högt älskade hustru. Till hennes minne lät han bygga en kyrka av glas där alla som gick in botades från sjukdomar. Dock har kyrkans avlägsna läge gjort att ingen längre minns var den ligger. Sankt Theodors symbol är en nyckel omgiven av en sol. Sankt Sabina Dag 11, tredje vintermånaden Den heliga Sabina är skyddshelgon för skrivare, lärda och bibelstuderande. Hon är populär på läroinstitutioner och kloster, samt hos skrivare. Sabina var en skrivare som arbetade för den helige Konstantin och skrev ner de budskap han fick från Gud så att de kunde föras vidare till andra människor på andra platser och i andra tider. En morgon då Gud på nytt talade till Konstantin upptäckte Sabina att Nattens gudinna under natten stulit allt bläck så att hon inte kunde nedteckna orden. Sabina skar då upp sina armar och använde blodet som strömmade ur såren som bläck. Efteråt bad hon Gud om hjälp och nåd och såren slöt sig då genom Guds vilja. Sabina dog många år senare i kamp mot de nattens demoner som önskade stjäla de heliga texterna. Hon lade då sin hand på skrifterna med orden:»ända in i döden ska jag vaka över dessa ord, ingen orättfärdig ska kunna komma dem nära och besmutsa dem med sin närvaro, inget av ondskans hantlangare ska kunna förvrida dessa sanningar till lögn.» Hon dog därefter men demonerna kunde inte röra vid skrifterna. Allt sedan dess kan inga demoner eller andra barn av Nattens gudinna vidröra en Bibel eller någon annan helig text. Hon avbildas med utsträckta armar med blödande sår på handlederna, ibland trampande på en demon. Hennes andra attribut är en uppslagen bok med hennes namn på ena sidan och en nyckel på den andra. Sankt Clarissa Dag 30, tredje vintermånaden Trohetens och ståndaktighetens skyddshelgon. Sankt Clarissa åkallas som hjälp under tortyr eller annan plåga och i stunder då lojaliteten sätts på prov. Clarissa var en adelsdam från Lenorien, gift med en gregorisk prins. När hon en vinterdag var ute på ridtur tillsammans med sin ännu unge son tillfångatogs hon av fiender (vissa menar att det var nedaner, andra att det rörde sig om upprorsmän). I fiendernas läger blev hon under många dagar torterad och plågad, men vägrade att berätta något om sin make eller dennes bror konungen. Inte ens när hon tvingades se dem mörda hennes son gav hon upp utan förblev trogen. Slutligen hängde de henne i ett träd och spetsade henne på ett spjut. När hon gav upp livsandan slog trädet ut i blom och alla klockor i landet ringde som för att hylla hennes upphöjelse. Sankt Clarissa avbildas genomborrad av ett spjut och med blommor i håret. Hennes symboler är tre utslagna blommor och en knuten näve. Sankt Synijsa Dag 27, sista vårmånaden Bardernas och spelemännens skyddshelgon. Synijsa föddes på en båt på havet utanför Lakmariens kust. En väldig storm rasade och båten hade börjat slås sönder mot reven, men när Sinijsa väl hade fötts lugnade sig stormen och båten blev åter hel genom ett mirakel. En gång när hon var nio år gammal besökte hon med sin familj en marknad där en lurendrejare predikade och spred sina irrläror. Bland dem som lyssnade fanns en bonde med en åsna. När bonden bugade för skojaren bugade hans åsna för Synijsa (djur kan inte luras med synvillor utan ser saker för vad de är). Synijsa sade då lugnt till bonden:»jag ser att din åsna är både klok och gudfruktig», varpå åsnans päls blev till klaraste guld. Synijsa spred genom hela sitt liv tur och glädje runt sig, hon var skämtsam och öppen och var känd för sin sångröst och sina makalöst vackra hymner som kunde få folk att gråta öppet av hänförelse. Hon fick tidigt ett rykte om sig att vara mirakelgörerska och man ville på grund av detta göra henne till biskop, men Synijsa ville inte utan gömde sig i skogen. Dock avslöjades hennes gömställe genom att det i övrigt regnade, som brukligt i Lakmarien, men där hon var sken solen. Till slut gick hon med på att bli biskop men Synijsa mördades av en demon natten innan hon skulle upphöjas. Demonen blev till sten i det ögonblick han rände svärdet i Synijsas hjärta och står ännu kvar som en staty på stora torget i De Middendorp, där befolkningen varje dag kastar sten och ruttna frukter på den. Det händer att människor färdas långväga ifrån för att få kasta något på den förstenade demonen, kallad»drek van den Krevtzer». Sankt Synijsa helgar sång och musik och är därför barders helgon, men genom sin lyckobringande förmåga anropas hon även vid spel, tävlingar och vadslagning. Hon avbildas alltid leende och spelandes på en harpa, ibland med den knäböjande åsnan vid sidan. Hennes symbol är en harpa med stjärnor bland strängarna. Sankt Nannia Dag 26, första höstmånaden Bågskyttarnas skyddshelgon. 4
Nannia var en fattig fåraherde från Ireba som blev driven på flykt från sitt hem av hungersnöden. När hon kom till Bosiesti var hon svag och klädd i endast trasor. Där pågick då en tävling om vem som skulle få bli överjarlens hustru. Driven av hunger och kyla gick hon fram till överjarlen och bad om att få delta, men han skickade iväg henne eftersom hon var så smutsig och eländig. Men Nannia gav inte upp utan kom åter och bad om att få delta. Detta gjorde överjarlen så vred att han då gav henne en uppgift så svår att hon omöjligt skulle kunna klara den. För att vinna hans hand var hon tvungen att skjuta en pil så högt att den nådde in i himlen och tog med sig ner en lock av hår från Sankt Dumiras gyllene hårsvall. Nannia riktade då bågen mot himlen och uttalade orden:»för nöden jag söker nåd, styr min hand till välsignelse och rättvisa.» Sedan avfyrade hon pilen, som försvann upp i skyarna. När den kom tillbaka ner hade den en gyllene hårlock med sig. Nannia blev överjarlens hustru och styrde rättvist vid hans sida under många år. Sankt Dumiras gyllene hårlock förvaras nu i domkyrkan i Surdulis i Bontidu, som var Sankt Dumiras hemstad, och är ett av de populäraste vallfärdsmålen i hela den kända världen. Sankt Nannia avbildas med en båge riktad mot skyn och med solstrålar som riktas ner mot henne. Hennes berömda ord används ofta av bågskyttar, och ibland av andra soldater, före slag eller speciellt viktiga skott. Sankt Sonea Dag 11, andra vintermånaden Suputernas skyddshelgon. Sonea var inte en människa med gott leverne, hon var girig, njutningslysten och slösade sitt liv på rusdrycker och tobak. En dag när hon var på väg mellan två städer såg hon i en korsning Sankt Gregor och Sankt Ursula stående på ett stenröse med utbredda armar och vända mot henne. Hon överväldigades av en stor kärlek och glädje och lovade då att ändra sitt liv till att tjäna Gud och göra sig värdig Guds kärlek. Från den dagen levde hon fattigt och gav alla sina pengar till de behövande och hjälpte många att hitta den rätta vägen i livet. Hon stängde aldrig någon ute, varken suputer, våldsverkare eller prostituerade. Sankt Sonea avbildas med utbredda armar och med en nyckel i kedja runt halsen. Sankt Erika Dag 12, första vintermånaden Soldaternas skyddshelgon, Kiri Reclusas skyddshelgon, den rättfärdiga ordervägrans skyddshelgon. Sankt Martin Dag 24, sista sommarmånaden Böndernas och odlarnas skyddshelgon, välsignar skörden och gör fälten dignande. Sankt Margot Dag 18, andra vintermånaden Handelns, myntets och köpenskapens skyddshelgon. (Det gregoriska guldmyntet brukar därför kallas för»guldmargot».) Sankt Ursula Dag 10, första höstmånaden Ödmjukhetens och de heliga ständernas skyddshelgon. (Stiftade en orden.) Sankt Florin Dag 31, sista höstmånaden Tjuvarnas och de fattigas helgon. (Stiftade en kongregation.) Sankt Corinne Dag 15, sista vintermånaden Läkekonstens, doktorernas och apotekarnas skyddshelgon. Sankt Madeleine Dag 15, tredje vintermånaden Teologins och filosofins skyddshelgon. Dog av svarthosta när hon hade skrivit den sista delen av mästerverket»guds filosofi». Sankt Leopold (Gregorien) Dag 7, andra vårmånaden Bågskyttars och pilmakares skyddshelgon. Sankt Élise Dag 20, andra vårmånaden Hantverkares skyddshelgon, även skyddshelgon för sådd och alla skapande konster. Sankt Amélie Dag 29, sista sommarmånaden Skrivares och ämbetsmäns skyddshelgon, står för flit och nit, ärlighet, trofasthet och noggrannhet. Sankt Clément Dag 3, sista höstmånaden Måltidens, kryddors och alla kockars skyddshelgon, populär även bland kryddhandlare. Ofta inleds en måltid med en bön till Sankt Clement. Sankt Élodie Dag 15, sista höstmånaden Soldaternas skyddshelgon, sägs även skydda mot sårröta. Sankt Jérôme Dag 3, andra sommarmånaden De sköna konsternas och även deras utövares skyddshelgon, musik, sång, dans, poesi etc. Sankt Tova Dag 13, andra vårmånaden Jägarnas skyddshelgon. Sankt Andros Dag 11, sista sommarmånaden Smedernas skyddshelgon. Sankt Novner Dag 23, andra sommarmånaden De prostituerades skyddshelgon. Sankt Fogina Dag 12, sista vårmånaden. De latas skyddshelgon. Sankt Fom Dag 17, andra sommarmånaden Räknekonstens skyddshelgon. Sankt Josefin Dag 28, första sommarmånaden Bagarnas skyddshelgon. Sankt Krever Dag 26, andra vintermånaden Läkekonstens skyddshelgon. Sankt Tuva Se särskilt dokument om Glimminges eget helgon. 5