Biotopkartering och naturvärdesbedömning av planområde Alehöjd, Ale kommun

NATURCENTRUM AB NATURINVENTERINGAR Biotopkartering och naturvärdesbedömning av planområde Alehöjd, Ale kommun Underlag för detaljplan På uppdrag av Ale kommun April 2010

Uppdragstagare Naturcentrum AB Strandtorget 3, 444 30 Stenungsund Ansvarig handläggare Naturvårdsbiolog Petter Bohman petter.bohman@naturcentrum.se Tel. 0303-726164 Uppdragsgivare Ale kommun, Göran Fransson Kartmaterial Underlagsfoto: Flygfoto erhållet från Ale kommun. Foton Naturcentrum AB 2

Innehåll INNEHÅLL... 3 UPPDRAG OCH METODIK... 4 SAMMANFATTNING... 5 KARTA PLANOMRÅDE... 6 OMRÅDEN MED NATURVÄRDEN... 7 1. Bäckskog... 7 2. Brandfält... 8 3. Hässle med inslag av asp och björk... 8 4. Kratteksbestånd i sydostsluttning... 9 5. Bäck med omgivande älgörtsäng... 9 6. Äldre tallskog... 9 7. Sumpskog...10 8. Hällmarker...11 9. Kraftledningsgata...11 10. Damm...12 11. Aspdunge...12 12. Öppen fattigmyr...12 13. Lövskogsbestånd...13 14. Strandzon...13 15. Generella biotopskydd öppna diken, åkerholmar och stenmurar...14 16. Skog med hög andel grov björk...14 ÖVRIGA OMRÅDEN... 16 Skogsmark...16 Produktionsskogar utan naturvärden...16 Jordbruksmark...17 Bebyggelse....17 BILAGA 1. BIOTOPKARTERING OCH NATUR- VÄRDESBEDÖMNING... 18 BIOTOPKARTERING... 18 NATURVÄRDESBEDÖMNING... 19 BILAGA 2. GENERELLT BIOTOPSKYDD... 23 3

Uppdrag och metodik På uppdrag av Ale kommun har Naturcentrum AB genomfört en biotopkartering och naturvärdesbedömning inom det drygt 100 hektar stora planområdet Alehöjd norr om Vimmersjön. Inventeringen har genomförts i april, 2010. Områden med naturvärden beskrivs med avseende på naturtyp, vegetation, typiska och viktiga arter samt värdefulla ekologiska strukturer och funktioner. Metodik för inventering och naturvärdesbedömning framgår av bilaga 1. Områden med naturvärden redovisas på karta, sidan 6. Områdesavgränsningar finns även redovisade som digitala polygoner (SWEREF 99, zon 12 00). Småbiotoper och strukturer som utgör viktiga habitat för olika djur och växter kan omfattas av generellt biotopskydd. Dessa biotoper har inventerats och beskrivis översiktligt. I bilaga 2 beskrivs vilka strukturer och biotoper som omfattas av det lagstadgade generella biotopskyddet. Övriga områden, som saknar direkta naturvärden men som kan ha andra värden, beskrivs översiktligt och mer generellt än naturvärdesobjekten. Inventeringen är i första hand ett faktaunderlag. Beskrivning av konsekvenser vid en eventuell exploatering har endast kommenterats översiktligt. 4

Sammanfattning Det inventerade området kan grovt delas in i de övergripande naturtyperna skogsmark, åkermark och bebyggelse. Skogsmarken utgörs till största delen av barrblandskog som kommit upp genom igenväxning av tidigare öppna hedmarker. Åkermarken som finns i planområdets centrala delar brukas främst som vall och har ett begränsat naturvärde. Bebyggelsen utgörs till stor del av villor med tillhörande tomtmark. Totalt har sexton områden med naturvärden avgränsats och beskrivits inom det planlagda området. Fem av dessa har naturvärdesklass 2 höga naturvärden och dessa bör helt undantas från exploatering. Områdena med höga naturvärden återfinns främst i anslutning till bäckar, bergsbranter och dalgångar. Här är inslaget av äldre träd, död ved eller ädellövträd hög vilket skapar ett högre naturvärd. De övriga elva områdena har naturvärdesklass 3 naturvärde. Även dessa bör beaktas vid en eventuell etablering av bebyggelse. De bidrar till biologisk mångfald och kan vara en tillgång i en attraktiv boendemiljö. Område 16, som är ett större område som har naturvärdesklass 3 naturvärde, är lämpligt för restaureringsåtgärder som på sikt kan stärka de värden som finns här. Med rätt skötsel kan man här skapa en gles och ljusöppen lövhage med stora rekreationsvärden, perfekt för promenader och picknickar. Ett sådant skogbestånd kan ytterligare bidra till en attraktiv boendemiljö. Stenmurar, öppna diken och åkerholmar förekommer sparsamt i anslutning till den åkermarken. Dessa småbiotoper omfattas av det lagstadgade generella biotopskyddet. Samtliga förekommande småbiotoper med generellt biotopskydd beskriv gemensamt i område 15. I första hand bör man välja att etablera bebyggelsen inom övrig, icke naturvärdesklassad skogsmark och de inre delarna av åkermarken. Vidare finns ett antal produktionsskogsbestånd som helt natur- och rekreationsvärde och därför med fördel kan avverkas. 5

Karta Planområde Karta föreställande planområdet Alehöjd. Områden med naturvärden är markerade och numrerade. Övrig, icke naturvärdesklassad skogsmarks har ljusgrön färg, åkermark ljusgul och bebyggelse markers med tomtgränser. Övrig teckenförklaring anges på kartan. 6

Områden med naturvärden 1. Bäckskog I planområdets västra kant rinner en naturlig skogsbäck som omges av varierade skogsbestånd. Vid bäckens övre lopp dominerar högvuxen, medelålders granskog med inslag av grova björkar. Längre nedströms blir inslaget av klibbal allt större och den omgivande marken mer fuktig. Norr om den korsande kraftledningen (objekt 8) övergår skogen till en ren klibbalskog med inslag av gamla grova tallar. Trots att alarna endast är medelålders har det redan bildats tydliga socklar och flera håligheter. Utmed bäckens nedre lopp förekommer hassel som buskskikt under alarna. Marken är mullrik och har hög näringsstatus. I rikare delar domineras vegetationen av revlummer, örnbräken och harsyra. I fattigare delar växer olika arter vitmossor. Följande signalarter påträffades; vågig sidenmossa, västlig hakmossa, långflikmossa och krusig ulota. Värde: Område med höga naturvärden klass 2. Skogsbestånd med betydelse för biologisk mångfald och en hög grad av naturlighet. Värdefull flora. En värdefull, lövdominerad bäckskog finns i planområdets västra del. 7

2. Brandfält I planområdets nordligaste del finns ett litet, 3 4 år gammalt brandfält. Innan branden växte här en tät skog av en, tall och björk. Skogsbeståndet var, som en stor del av skogen vid Alehöjd, ett resultat av successiv igenväxning. Branden har skapat en stor mängd död ved och en varm och solexponerad miljö vilket bland annat gynnar vedlevande insekter. Värde: Område med höga naturvärden klass 2. Öppen, varm och solexponerad miljö med mycket död ved. Värdefull biotop för insekter. Brandfältet vid Alehöjd är en öppen och varm miljö som troligen är en viktig biotop för insekter. 3. Hässle med inslag av asp och björk Objektet är två mindre hässlen med visst inslag av asp och spridda björkar. Marken är näringsrik och jordmånen mullhaltig. Arter som kranshakmossa, harsyra, smultron och klotpyrola växer här. Bitvis är terrängen brant och blockrik. Värde: Område med höga naturvärden klass 2. Hässle är en sällsynt biotop med stort värde för insekter, smådäggdjur samt epifytiska lavar och mossor. 8

4. Kratteksbestånd i sydostsluttning Kratteksbestånd med ett välutvecklat buskskikt av hassel. Marken är brant, blockrik och relativt näringsrik. Signalarterna västlig hakmossa och krusig ulota växer rikligt i området. Mitt i branten finns ett aktivt grävlinggryt. Naturvärde: Område med höga naturvärden klass 2. Skog med betydelse för den biologisk mångfalden och landskapsbilden. Kratteksbestånd med väl utvecklat buskskikt av gammal hassel. 5. Bäck med omgivande älgörtsäng Slingrande, naturlig bäck som på båda sidor omges av försumpad mark. Vegetationen domineras helt av älgörtsäng men här växer även bland annat midsommarblomster och veketåg. Bäckens botten är bitvis sandig. Värde: Område med höga naturvärden klass 2. Rinnande vatten har så gott som alltid ett stort landskapsekologiskt värde och bidrar starkt till ett områdes biologiska mångfald. 6. Äldre tallskog Äldre, grov och högstammig tallskog. Beståndet är relativt glest och saknar det täta buskskikt av en som annars är mycket utbrett i övriga delar av planområdet. Förutom tall växer här även enstaka granar och ekar. Marken sluttar svagt mot söder vilket skapar en varm miljö. 9

Värde: Område med naturvärde klass 3. Förutom naturvärdet har tallskogen ett visst rekreationsvärde eftersom beståndet är en trevlig promenadskog. Här finns också spår efter kojbyggen. Ett litet bestånd med äldre, grovstammig tallskog finns i utredningsområdets sydvästligaste del. Beståndet har både naturvärde och visst rekreationsvärde. 7. Sumpskog Tall-björk sumpskog med vitmossmatta. Träden är genomgående relativt unga med undantag för enstaka björkar som står kvar sedan marken betades och var mer öppen. Död ved förekommer glest. Vid besöket sjöng svartmes i området och signalarterna klippfrullania och västlig hakmossa hittades på enstaka björkar, respektive större stenblock. På en talltorraka hittades rikligt med vanlig barkplattbagge Pytho depressus. Sumpskogen är källflöde till bäcken i objekt 1. Värde: Område med naturvärde klass 3. Sumpskogen är viktigt som källa för bäcken i objekt 1. 10

8. Hällmarker Planområdets högsta punkter utgörs av öppna till halvöppna hällmarker. På ett par platser på Gallåsen är dessa hällmarker upptill en hektar i storlek och relativt sammanhållna. Mer spritt finns små rester av hällmarker i ett i övrigt starkt igenväxande landskap. De större hällmarkerna utnyttjas flitigt som vintertillhåll för älg och rådjur. Här finns mycket rikligt med spillning och betesskadorna på framför allt tall är påtagliga. Värde: Område med naturvärde klass 3. Hällmarkerna har betydelse för områdets klövvilt. Från hällmarkerna har man en fin utsikt över Götaälvdalen vilket bidrar till objektets rekreationsvärde. På de högsta punkterna finns fortfarande öppna hällmarker från vilka man har fin utsikt över Götaälvs dalgång. 9. Kraftledningsgata Genom planområdets västra del löper en kraftledningsgata som hålls öppen genom röjningar. Den öppna korridoren skapar en skarp kontrast till det i övrigt kraftigt igenväxta landskapet. I korridoren kan arter knutna till ett äldre hedlandskap överleva. Kambräken är ett sådant exempel som hittades i kraftledningsgatan. Värde: Område med naturvärde klass 3. Kraftledningsgatan har viss betydelse för biologisk mångfald. 11

10. Damm Norr om brandfältet i objekt 2 ligger denna lilla damm. Troligen är dammen delvis grävd. Djupet är drygt 1,5 meter på det djupaste stället. Vattnet är klart och det finns gott om nedrasad död ved på dammens botten. Värde: Område med naturvärde klass 3. Vatten har så gott som alltid stort landskapsekologiskt värde och bidrar starkt till ett områdes biologiska mångfald. Dammen i utredningsområdets norra del är relativt djup och har ett klart vatten. 11. Aspdunge Liten dunge med medelålders aspar nedanför en mindre bergsbrant. Marken är något rikare än i omgivande barrskog. I objektet noterades följande signalarter: långflikmossa, klippfrullania, västlig hakmossa och korallav på bergväggen bakom dungen. Värde: Område med naturvärde klass 3. Lövträdsdungar i barrdominerade landskap skapar variation och ökar därmed den biologiska mångfalden. 12. Öppen fattigmyr Liten, trädlös fattigmyr med två mindre, vattenfyllda höljor. Myren är omgiven av uppväxande barrsumpskog. Floran domineras av tuvull, klockljung och blåtåtel. Värde: Område med naturvärde klass 3. Även små våtmarker har ett visst landskapsekologiskt värde och bidrar till en ökad habitatvariation. 12

13. Lövskogsbestånd Litet aspdominerat bestånd med inslag av ek. Träden är genomgående relativt unga. Under lövträden finns ett tätt buskskikt av en. Enarna står kvar från tiden då området var mer öppet och betades. Värde: Område med naturvärde klass 3. Lövträdsdungar i barrdominerade landskap skapar variation och ökar därmed den biologiska mångfalden. Mindre lövskogsbestånd med inslag av ek. 14. Strandzon Vimmersjöns norra strandzon utgörs av en smal vassbård som övergår i ett bälte med vass- och bunkestarr, som i sin tur övergår i fastmark med gräs. Två diken mynnar ut i strandzonen. Området är ett sedan tidigare välkänt lekområde för framför allt vanlig padda. Värde: Område med naturvärde klass 3. Grunda solbelysta stränder är av särskild betydelse för sjöns produktion och viktiga livsmiljöer för bl a fåglar och fisk. Strandzonen används som lekområde för groddjur. 13

15. Generella biotopskydd öppna diken, åkerholmar och stenmurar I de öppna åkermarkerna finns fyra öppna diken som kan omfattas av generellt biotopskydd enligt miljöbalken och förordning (1998:1252) om områdesskydd. Tre små åkerholmar/odlingsrösen finns på en av åkrarna. Två längre stenmurar hittades. Dessa småbiotoper utgör viktiga nyckelelement i odlingslandskapet. Värde: Områden med naturvärde klass 3. Stenmurar och åkerholmar är viktiga övervintringsplatser för grod- och kräldjur och kan vara boplatser för smådäggdjur och vissa fågelarter. Öppna diken bidrar till att skapa vattenmiljöer i ett annars monotont landskap. I utredningsområdet förekommer ett antal strukturer som omfattas av generellt biotopskydd. Dessa är några öppna diken, ett par stenmurar och tre små åkerholmar. 16. Skog med hög andel grov björk Mellan den norra åkermarken och den lila fattigmyren (objekt 11) i områdets norra del finns ett diffust avgränsat skogsbestånd som har en påtagligt hög andel gammal och grov björk. Här finns även en del död lövved i form av björkhögstubbar. Genom att röja bort barrträden och friställa björkarna kan man återskapa en miljö som delvis påminner om de tidigare förekommande lövhagarna. 14

Värde: Områden med naturvärde klass 3. Skogsbeståndets värde är knutet till de grova björkar som växer här som en rest från tidigare markanvändning. Genom relativt enkla skötselåtgärder där gran och tall röjs bort kan man snabbt utveckla och förstärka områdets natur- och rekreationsvärden. En väl genomförd restaurering av område 16 skulle skapa en gles och ljusöppen lövskogs miljö. Ett sådant skogsbestånd kan lämpa sig bra som rekreationsområde med promenadstigar och rastplatser. Skötseln kan på så sätt bidra till att göra boendemiljö mer attraktiv för närboende. Grova björkar, både levande och döda, förekommer i det stora skogsbeståndet mellan åkermarken och fattigmyren i planområdets norra del. Genom att röja bort barrträden kan man återskapa den attraktiva lövhagsbiotopen som en gång fanns här. 15

Övriga områden Skogsmark. Största delen av utredningsområdet utgörs av sammanhängande skogsmark. Skogen sträcker sig från sydvästra hörnet upp genom området, runt de öppna åkermarkerna och ner en bit utmed åkermarkens östra sida. Det är framför allt höglänta och sluttande terrängavsnitt som är beskogade. Generellt är skogen relativt ung, ingenstans över hundra år. Där skogen växer idag fanns tidigare utbredda ljunghedsmarker som hävdades genom utmarksbete och möjligen även bränning. När hävden upphörde började igenväxningen som lett fram till dagens skogsbestånd av spärrgreniga tallar, klena björkar och ett kraftigt buskskikt av en. På öppnare platser som hällmarker, i kraftledningsgator och gläntor växer fortfarande ljung. Skogsbestånden är typiska för igenväxande hed- och hällmarker i Bohuslän. Dessa bestånd saknar ofta högre naturvärden eftersom den tidigare floran försvunnit och ännu har inga värden knutna till äldre skog hunnit skapas. Produktionsskogar utan naturvärden Fyra välavgränsade bestånd med ung, planterad barrskog förekommer i inventeringsområdet. Dessa bestånd saknar helt såväl naturvärden som rekreationsvärden. Granskogsplanteringar förekommer på ett fåtal platser i planområdet. Dessa miljöer saknar helt naturvärden. Värde: De planterade produktionsskogsbestånden i planområdet sakar helt natur- och rekreationsvärden. Bestånden kan med fördel avvecklas. 16

Jordbruksmark. Från Vimmersjöns norra strand löper ett stycke åkermark upp genom planområdet. Åkermarken brukas framför allt som vall. De enskilda åkrarnas naturvärde är mycket begränsat men den öppna marken som helhet har ett tydligt landskapsekologiskt och landskapsestetiskt värde. Det öppna partiet ger en idyllisk karaktär åt landskapet och skapar en öppen vy ner mot Vimmersjön. I och mellan åkrarna finns även ett antal öppna diken, stenmurar och åkerholmar som bedöms omfattas av generellt biotopskydd enligt miljöbalken och förordning (1998:1252) om områdesskydd. Dessa småbiotoper är klassade som områden med naturvärde och beskriv mer ingående som område 15 under rubriken Områden med naturvärde. De delar av åkermarken som är närmast Vimmersjön bidrar på ett tydligt sätt till den öppna landskapsbilden runt sjön. Vid en eventuell etablering av bostäder bör man beakta detta för att inte riskera en allt för kraftig påverkan av landskapsbilden runt sjön. Åkermarken som löper genom utredningsområdet har ett landskapsekologiskt och estetiskt värde. Bebyggelse. Utmed Vimmersjön och på båda sidor om den öppna åkermarken förekommer villabebyggelse med tillhörande tomter. Dessa marker är relativt ointressanta ur naturvärdesperspektiv. Enskilda tomter kan dock hysa specifika naturvärden kopplade till en speciell struktur eller företeelser, som gamla vårdträd, anlagda dammar, rishögar, etc. Några sådana strukturer hittades dock inte vid Alehöjd. 17

Bilaga 1. Biotopkartering och naturvärdesbedömning Biotopkartering Syfte Biotopkartering är en väl beprövad metod för inventering och värdering av skyddsvärda naturmiljöer. Syftet är att med en rimlig arbetsinsats kartera områden med naturvärden inom ett aktuellt område. Resultatet kan t ex användas som underlag för kommunal och regional planering, tillståndsärenden m.m. Biotopkartering kan göras översiktlig över större områden, t ex en hel kommun eller mer fördjupat och noggrant inom mindre och begränsade områden. Metoden är utarbetad efter samma principer och riktlinjer som gäller för Naturvårdsverkets, länsstyrelsens och Skogsstyrelsens inventeringar t ex ängsoch hagmarksinventering och nyckelbiotopinventering och är anpassad så att resultat från dessa inventeringar kan vägas in. Förarbete Tillgängligt underlagsmaterial från länsstyrelse, skogsstyrelse och kommun sammanställs och analyseras. Uppgifter om hotade eller i övrigt skyddsvärda arter inhämtas från artdatabanken och artportalen. Dessutom görs kompletterande studier av flygbilder för att identifiera områden som ej är kända. Inventering De möjliga biotoper som kommit fram under förarbetet besöks i fält. Inventeringen innebär i huvudsak identifiering, avgränsning och beskrivning av skyddsvärda biotoper. Dessa biotoper värderas enligt en 3-gradig skala (se Naturvärdes-bedömning). Avgränsning av varje område görs med utgångspunkt från ekologiskt funktionella gränser. Vid inventeringen eftersöks särskilt signalarter, rödlistade arter samt allmänna biotopstrukturer som kan ligga till grund för bedömning och värdering av varje biotop. Biotopinventeringen innefattar inte någon fullständig inventering av arter. Enskilda rödlistade arter eller signalarter kan förbises. För bästa resultat rekommenderas att inventering utförs under vegetationssäsong april oktober. Inventering kan i de flesta fall även utföras andra tider men bedömningarna blir mer osäkra. I de fall sjöar och vattendrag omfattas görs bedömningar endast med utgångspunkt från vad som kan uppfattas från land. Undersökningar under vattenytan ingår ej såvida inte särskild överenskommelse träffats kring detta. 18

Signalarter och rödlistade arter Med signalarter menas arter som indikerar högre naturvärden. Där signalarter påträffas är sannolikheten stor att andra skyddsvärda eller rödlistade arter också förekommer. Med rödlistade arter avses sådana som enligt specifika kriterier bedöms löpa riska att försvinna från Sverige. Sveriges officiella lista över rödlistade arter har fastställts av Naturvårdsverket. De rödlistade arterna indelas i olika kategorier utifrån utdöendrisk. Hotkategorier: RE Försvunnen (Regionally Extinct) CR Akut hotad (Critically Endangered) EN Starkt hotad (Endangerd) VU Sårbar (Vulnerable) NT Missgynnad (Near Threatened) DD Kunskapsbrist (Data Deficient) Kategorin DD innehåller arter som misstänks vara hotade eller missgynnade men där utdöenderisken inte gått att bedöma. Dessutom finns, utanför listan, kategorierna LC Livskraftig (Least Concern) för arter som inte kan placeras i någon av ovanstående kategorier samt NE Ej bedömd (Not Evaluated). Resultat Biotopkarteringen presenteras med kartor där områden med naturvärden redovisas. I text ges kort beskrivning till varje område. Beskrivning innehåller en textsammanfattning av varje områdes värde, känd förekomst av rödlistade eller andra särskilt intressanta arter samt områdets naturvärde enligt en 3-gradig skala. Naturvärdesbedömning Här presenteras Naturcentrums metod för att klassificera miljöer med utgångspunkt från deras biologiska och ekologiska värden naturvärdesbedömning. Det är naturligtvis ingen exakt vetenskap utan baserar sig på värdering av artinnehåll, strukturer och objektets ålder m m. I varje enskilt fall måste en lång rad aspekter bedömas, värderas och vägas mot varandra, men med den nationella skalan som utgångspunkt. Vid naturvärdesbedömningen värderas biotoper i olika klasser. Höga klassningar betyder att naturvärdet kan vara av nationell dignitet. En viss naturvärdesklass innebär inte automatiskt ett visst skydd. För att ett område skall vara skyddat krävs särskilda beslut eller förordnanden. Vissa områden med naturvärden är skyddade enligt lag, t ex naturreservat eller biotopskydd, men huvuddelen saknar formellt skydd. Däremot är det brukligt att man så långt som möjligt tar hänsyn till områden med naturvärden vid såväl samhällsplanering som vid skogs- och jordbruk. Naturvärdesbedömningar gäller alltid för de förhållanden och med den kunskap som var känd vid inventeringstillfället. Ny kunskap eller ändrade förhållande kan hypotetiskt innebära att ett områdes värde eller avgränsning kan ändras. Ett område som bara konstaterats ha naturvärden (skall läsas att objektet har minst naturvärden ) kan ha höga 19

naturvärden eller unika naturvärden. Det kan bero på hur väl undersökt det är, om inventering genomförts vid lämplig tidpunkt osv. Vid värderingen är områdenas biologiska värden mest betydelsefulla. Det biologiska värdet bedöms i första hand med utgångspunkt från vilka arter eller artgrupper som noterats eller sedan tidigare är kända, men även med utgångspunkt från förekomst av viktiga ekologiska strukturer (vilket kan vara viktiga förutsättningar för krävande arter). I de fall geologiska värden ingår i bedömningen anges detta särskilt. Betydelse för friluftsliv ingår inte i naturvärdesbedömningen. Om ett område har betydelse för friluftsliv anges det däremot separat som en tilläggsinformation. Objekt med naturvärden Det enskilda området har betydelse på lokal (kommun) nivå och för spridning av arter och för variation i landskapet. En förutsättning för att de nationella miljömålen skall kunna uppfyllas är att arealen av områden med naturvärden inte minskar, utan snarare ökar. Objekt med höga naturvärden Dokumenterad förekomst av vikiga strukturer och/eller arter. God förekomst av signalarter eller viktig ekologisk funktion. Ovanliga naturtyper. Förutsättningar för rödlistade arter. Viktiga spridningscentra och värdekärnor. Oftast svåra att återskapa. Det enskilda området har stor betydelse, åtminstone på regional (län) nivå. Objekt med unika naturvärden Mycket god förekomst (många olika arter eller stora populationer) av signalarter samt förekomst av rödlistade arter, eller mycket viktig ekologisk funktion. Mycket viktiga spridningscentra och värdekärnor. Sällsynta naturtyper. Dessa områden är oftast mycket svåra att återskapa. Det enskilda området har mycket stor betydelse på regional och nationell nivå (Sverige). Det finns få motsvarigheter i regionen och landet. Naturvärden En grundläggande fråga vid naturvärdesbedömning är att avgöra om ett område har naturvärden eller ej. Områden med naturvärde avser en miljöer som har större betydelse för djur och växter än vårt vanliga produktionslandskap (åkrar, brukade skogar och tätorter). Det kan t ex handla om ett vattendrag, en våtmark, ett öppet dike, en åkerholme, ett äldre eller ovanligt skogsbestånd, en stenmur eller ett gammalt träd. Dessa områden har betydelse för variationen i landskapet och det är viktigt för biologisk mångfald att denna typ av områden ej blir färre utan snarare tvärtom. Objekt som åtnjuter ett generellt biotopskydd enligt miljöbalken 7 kap 11 och förordning (1998:1252) om områdesskydd 5 bör betraktas som naturvärden. Av praktiska skäl kan dock inte alla sådana mindre områden redovisas. 20

Ett område som konstaterats ha naturvärden kan också ha höga naturvärden eller till och med unika. Det kan bero på vilken kunskap man hunnit skaffa sig, hur väl undersökt området är, om inventering genomförts vid lämplig tidpunkt osv. Vid en översiktlig inventering kan en van fältinventerare relativt snabbt identifiera de flesta miljöer med naturvärden. Genom fördjupade inventeringar av arter och strukturer kan man konstatera vilka områden som dessutom hyser höga eller kanske till och med unika naturvärden. Höga naturvärden Om man kan konstatera att området hyser livskraftiga bestånd av så kallade signalarter (arter med särskilda miljökrav) eller innehåller viktiga ekologiska strukturer har området höga naturvärden. Gemensamt för många områden med höga naturvärden är att de har värden som är svåra eller omöjliga att få tillbaka - om de försvinner. Sådana här miljöer har till viss del omfattats av naturtypsvisa inventeringar som ordnas i Länsstyrelsens, Skogsstyrelsens, Naturvårdsverkets och Jordbruksverkets regi, men långt ifrån alla områden är kända. Exempel på områden med höga naturvärden är t ex naturliga ängs- och betesmarker, nyckelbiotoper i skogen, opåverkade våtmarker, naturskogar m.m. Hit hör också livsmiljöer enligt EU:s habitatdirektiv med gynnsam bevarandestatus. Områden med höga naturvärden bör betraktas som Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt enligt miljöbalken 3 kap 6. Stöd för en sådan tolkning finns bl a i förarbetena till naturresurslagen. Sådana områden skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön. En förutsättning för att de nationella miljömålen skall kunna uppfyllas är att områden med höga naturvärden bevaras och sköts på ett sätt så deras värden består. Unika naturvärden I vissa fall kan det vara önskvärt att skilja ut de allra mest värdefulla områdena. Vi kallar dem områden med unika naturvärden. Till denna grupp hänför vi bl a livsmiljöer med livskraftiga bestånd av hotade eller rödlistade arter. Det kan också vara miljöer med lång historisk kontinuitet eller särskilt stor ekologisk betydelse t ex viktiga reproduktionsområden, rastplatser eller växtmiljöer. Det kan vara viktiga kärnområden inom en större miljö med höga naturvärden. Det kan också vara en större miljö med få motsvarigheter i regionen. 21

BILAGA - värdepyramid (natur) klass III klass II klass I UNIKA NATURVÄRDEN HÖGA NATURVÄRDEN NATURVÄRDEN Höga eller unika naturvärden motsvarar ekologisk särskilt känsliga områden enligt MB och PBL (motsvarar nyckelbiotoper enligt Skogsstyrelsen eller klass 1 2 i äldre inventeringar av länsstyrelsen). Ofta förekommer av en eller flera rödlistade arter. Dessa miljöer är ofta svåra eller omöjliga att återskapa. Områden med naturvärden som inte kunnat konstateras som höga. Har ändå stor betydelse på lokal nivå och för spridning av arter och variation i landskapet. Motsvarar klass 3 4* i äldre inventeringar av länsstyrelsen. LÄGRE NATURVÄRDEN * i enskilda fall klass 2 i våtmarksinventeringen eller lövskogsinventeringen Produktionslandskap (>80% av kommunens yta). Rationellt och modernt inriktad skogs- och jordbruksmark, städer, vägar och tätorter. Naturvärdesbedömningen som visas i värdepyramiden ovan bygger på erfarenhet och allmänna, vedertagna naturvårdsprinciper. Figuren är bredast vid basen och smalast vid toppen. Detta belyser att de miljöer som återfinns längst upp i pyramiden är sällsyntare än sådana som finns längre ner i pyramiden. 22

Bilaga 2. Generellt biotopskydd Mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda kan enligt Miljöbalken förklaras som biotopskyddsområde. Vissa typer av biotoper har även ett generellt biotopskydd enligt 5 i Förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Dessa redovisas nedan. Inom biotopskyddsområde får inte bedrivas verksamhet eller vidtas åtgärder som kan skada naturmiljön. Dispens får endast ges om det finns särskilda skäl. Dispens avseende det generella biotopskyddet ansöks hos länsstyrelsen. 1. Allé Lövträd planterade i en enkel eller dubbel rad som består av minst fem träd längs en väg eller det som tidigare utgjort en väg eller i ett i övrigt öppet landskap. Träden ska till övervägande del utgöras av vuxna träd. 2. Källa med omgivande våtmark i jordbruksmark Ett område i terräng där grundvatten koncentrerat strömmar ut och där den våtmark som uppkommer till följd av det utströmmande vattnet uppgår till högst ett hektar. 3. Odlingsröse i jordbruksmark På eller i anslutning till jordbruksmark upplagd ansamling av stenar med ursprung i jordbruksdriften. 4. Pilevall Hamlade pilar i en rad som består av antingen a) minst fem träd med ett inbördes avstånd av högst 100 meter i en i övrigt öppen jordbruksmark eller invid en väg där marken mellan pilträden är plan eller upphöjd till en vall, eller b) minst tre träd, om vallen är väl utbildad, mer än 0,5 meter hög och två meter bred. Biotopen omfattar trädradens längd med den bredd den vidaste trädkronans projektion på marken utgör. Om vallen är bredare än trädkronornas projektion på marken, omfattar biotopen vallen i sin helhet. 5. Småvatten och våtmark i jordbruksmark Ett småvatten eller en våtmark med en areal av högst ett hektar i jordbruksmark som ständigt eller under en stor del av året håller ytvatten eller en fuktig markyta såsom kärr, gölar, vätar, översilningsmarker, kallkällor, märgelgravar, öppna diken, dammar och högst två meter breda naturliga bäckfåror. Arealbegränsningen avser inte linjära element som öppna diken eller högst två meter breda naturliga bäckfåror. Dammar anlagda för bevattningsändamål innefattas inte i denna biotop. 6. Stenmur i jordbruksmark En uppbyggnad av på varandra lagda stenar som har en tydlig, långsträckt utformning i naturen och som har eller har haft hägnadsfunktion eller som funktion att avgränsa jordbruksskiften eller någon annan funktion. 7. Åkerholme En holme av natur- eller kulturmark med en areal av högst 0,5 hektar som omges av åkermark eller kultiverad betesmark. Förordning (2007:849). 23