Unga mäns kriminella beteende

Högskolan i Halmstad Sektionen för Hälsa och Samhälle Socialpsykologi 61-90 HP / 15 HP HT 2010 Unga mäns kriminella beteende - En studie av vilka sociala och personliga förhållanden som kan påverka unga män att utveckla ett kriminellt beteende Författare: Minela Zariovic, 870617 Handledare: Ove Svensson Examinator: Christopher Kindblad

Abstrakt Mitt syfte med uppsatsen var att undersöka vilka sociala och personliga förhållanden som bidrar till utvecklingen av ett kriminellt beteende bland unga män. Jag har genomfört intervjuer med ett antal unga män i 18-19års åldern ur samma vänskapskrets för att få en inblick i deras förklaringar till sitt kriminella beteende. Uppsatsen bygger på deras berättelser och funderingar kring sin situation. Uppsatsens material har samlats in genom kvalitativa intervjuer som analyserats ur socialpsykologiska perspektiv. Resultatet visar bl.a. att ungdomar uppger att de begår brott av rationella skäl för att få snabba pengar och saker de vill ha. De medgav även sociala motiv för sitt beteende som att planera och genomföra brott tillsammans med andra. Av deras berättelser framgick att det även finns bakomliggande orsaker som skulle kunna förklara deras beteende. Det kan gälla familjeförhållanden och uppfostran under uppväxten. Ungdomarnas berättelser beskriver familjens ekonomi som ansträngd, många föräldrar var ensamstående och måste lägga ned mycket tid på arbete för att kunna försörja sig och familjen. Det innebar att tillsynen av de unga kunde komma i andra hand. De unga anger även situationella och miljömässiga förhållanden i bostadsområdet som bidragande till deras brottsliga beteende. De flesta unga beskriver i intervjuerna bostadsområdet de växte upp i som nedgånget. Det var en miljö som omgivningen såg ned på och där kriminella värderingar och normer var vanliga. Nyckelord: Ungdomar, kriminalitet, avvikelse, socialpsykologi 2

Abstract My purpose of this paper was to explore the social and personal circumstances that contribute to the development of criminal behaviour among young men. I have conducted interviews with a number of young men aged 18 to 19 years old from the same circle of friends to get an insight into their explanations of their criminal behaviour. This essay draws on their stories and reflections on their situation. Essay material has been collected through qualitative interviews which were analyzed from a social psychological perspective. The result shows in particular that young people report that they are committing crimes of rational reasons to get quick money and things they want. They also acknowledged social motives for their behaviour as to plan and carry out crimes with others. Of their stories revealed that there are underlying causes that would explain their behaviour. It may include family relationships and upbringing in childhood. Adolescents' stories describing the family's finances as tight, many parents were single and have to spend much time at work to support themselves and family. This meant that supervision of the young could be secondary. The young consider also situational and environmental conditions in the residential area as contributing to their criminal behaviour. Most young people described in the interviews, the neighbourhood grew up in the run-down. It was an environment in which the environment was looked down upon and in which criminal values and norms were common. Keywords: Youth, crime, tolerance, social psychology 3

Innehåll 1. Inledning 6 1.1 Syfte 7 1.2 Frågeställning 7 1.3 Disposition 7 2. Bakgrund 8 2.1 Ungdomskriminalitetens omfattning i Sverige 8 2.2 Vem blir kriminell 9 2.3 Tidigare forskning 10 2.3.1 Ungdomsasocialitet och hemmiljö behov av tvärvetenskaplig modell 11 2.3.2 Att övervaka sina barn eller inte 12 3. Teoretiska utgångspunkter 15 3.1 Howard S. Beckers stämplingsteori 15 3.1.1 Avvikelse och samhället 15 3.1.2 Avvikelse och individen 16 3.2 Walter Millers kulturöverföringsteori 16 3.2.1 Slumområden och beteende 17 3.2.2 Slumområden och familj 17 3.3 Peter L. Berger och Thomas Luckmanns socialisationsteori 18 3.3.1 Primär socialisation 18 3.3.2 Sekundär socialisation 19 3.4 Jerzy Sarnecki 19 3.4.1 Skola 19 3.4.2 Familj 20 3.4.3 Arbetslöshet 20 3.4.4 Fritid och umgänge 21 3.4.5 Miljö och arv 21 3.5 Sammanfattning av uppsatsens teoretiska utgångspunkter 22 4. Metod 23 4

4.1 Val av metod 23 4.2 Vetenskapsteoretisk ansats 24 4.3 Förförståelse 25 4.4 Urval 26 4.5 Tillvägagångssätt 26 4.6 Etiska aspekter 28 4.7 Trovärdighet 28 4.8 Reflektioner 29 5. Presentation av det empiriska materialet 30 5.1 Familjesituationen 30 5.2 Umgänget med jämnåriga 31 5.3 Miljön och samhället 33 5.4 Brotten 34 5.5 Risken att åka fast 36 5.6 Framtiden 37 6. Socialpsykologisk analys och tolkning 38 6.1 Strukturella bakgrundsfaktorer 38 6.2 Sociala kontrollprocesser 40 6.2.1 Uppfostran 40 6.2.2 Skolan 41 6.2.3 Normbrytande påverkan 42 6.2.4 Utfall i ungdomen 43 6.3 Utveckling i vuxen ålder 43 6.3.1 Brott och normbrytande beteende 44 6.3.2 Sociala band 44 7. Sammanfattning 45 8. Reflektioner 46 9. Referenser 48 10. Bilaga 1 49 5

1. Inledning Sedan ett tag tillbaka har allt fler kriminella ungdomshandlingar begåtts och framhävts i media. Jag fann detta intressant och ville nå en djupare förståelse om varför unga män väljer att begå kriminella handlingar. Denna uppsats tar upp både personliga och sociala faktorer som kan vara en orsak till unga mäns kriminella handlingar. Min studie utgår från ett gäng män som har växt upp med varandra och umgås än idag, så här kan man se likheter samt skillnader utifrån ett och samma umgänge som berör deras kriminella handlingar. Det är kanske inte särskilt förvånande att ungdomstiden är den mest brottsaktiva perioden under vår utveckling. Det är en dramatisk övergångstid från barndomen till etableringen som vuxen med ansvar för egen försörjning och utformningen av ett självständigt liv. Som ungdom får man ta ställning till många olika alternativ inför en kommande framtid. För många unga kan det vara svårt att välja. De närmast gränslösa möjligheterna som det moderna samhället utlovar grusas för många unga som blir medvetna om att tidigare livsval och försummade studier sätter gränser för deras framtid. En insikt som påverkar hur de unga ser på sig själva, sin identitet och sina framtida livschanser. Saknas det legitima möjligheter att etablera sig i samhället ligger det nära tillhands att söka sig till kriminalitet och den alternativa gemenskap som detta innebär (Sarnecki 1981). Förklaringarna till unga mäns kriminella beteenden är många. Det finns dem som tillskriver detta beteende till ungdomars ökade fritid och deras anspråk på materiella tillgångar. Något som vuxenvärlden kritiserat ungdomar för i alla tider. Min ambition med denna uppsats har varit att försöka förstå hur de unga männens kriminella beteende kan förklaras. I min studie har jag valt att fokusera på de sociala och personliga förhållanden som dessa unga män själva beskriver kan ha bidragit till deras kriminella beteende. Studien baseras på ett antal intervjuer med unga män i åldern 18 till 19 år som brukar umgås med varandra och som stundtals begår brott. Det är deras erfarenheter och berättelser som ligger till grund för min uppsats. Min förståelse av deras situation utgår från ett ungdomsperspektiv som betonar unga mäns särskilda ställning och från relevanta socialpsykologiska teorier som betonar miljöns och omgivningens betydelse. 6

1.1 Syfte Syftet med min undersökning är att beskriva och försöka förstå vad som bidrar till unga mäns kriminella beteende utifrån deras egna berättelser. Uppmärksamheten riktas mot förhållanden som bidrar till uppkomsten och upprätthållande av kriminalitet bland en grupp unga. Det innefattar både sådant som de unga själva tillskriver betydelse för att de begår brott men även andra bakomliggande orsaker till deras beteende som indirekt framgår av deras berättelser om bland annat uppväxtförhållanden, familjesituationen, etnicitet och umgänge. 1.2 Frågeställning Vilka sociala och personliga förhållanden påverkar unga män att utveckla och upprätthålla ett kriminellt beteende som unga vuxna? 1.3 Disposition Förutom ovanstående inledning samt syfte och frågeställning består min uppsats av ytterligare sju kapitel. Det andra kapitlet handlar om omfattning i Sverige samt tidigare forskning kring ämnet. I det tredje kapitlet så tar jag upp vilka teorier jag ska tillämpa och vad dessa handlar om. Därefter följer en redogörelse för vilken metod jag har valt att utgå ifrån samt mitt tillvägagångssätt. I det femte kapitlet beskrivs presentationen av det empiriska materialet jag har fått under mina interjuver. Därefter följer den socialpsykologiska tolkningen och analysen av det empiriska materialet jag har fått fram. I kapitel sju beskriver jag min sammanfattning över uppsatsen, vad som har påverkat dessa unga män till att utveckla ett kriminellt beteende. Sist men inte minst i kapitel åtta hittar man min reflektion där jag lyfter fram aspekter av min slutsats samt hur man kan arbeta med ämnet i framtiden för att bidra med förändringar. 7

2. Bakgrund Enligt Brottsförebyggande rådets rapport 2001:15 visar vissa ungdomar riskfaktorer som i framtiden kan leda till brott. Ungdomar kan i tidigare ålder t.ex. ha vissa uppmärksamhetsstörningar eller andra svårigheter i den kunskapsrelaterade eller känslomässiga utvecklingen. Forskningen visar att ungdomar som drabbats av dessa svårigheter är mer utsatta för att utveckla en kriminalitet. I vissa fall kan det handla om aggressivitet, koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet, svårigheter i den emotionella utvecklingen samt en tendens att förstöra för andra och ha sönder saker. Ofta handlar den ökade risken för ett kriminellt beteende om samspel mellan flera olika faktorer. Något som anses otroligt viktigt är föräldrarnas roll i ungdomars utveckling. Föräldrar med problem såsom missbruk eller psykiska sjukdomar är ofta begränsade och har svårt att utveckla en känslomässig relation till barnet, vilket forskningen visar kan ha betydelse för ungdomars risk att utveckla ett kriminellt beteende. I Brottsförebyggande rådets rapport 2001:15 tas det även upp att det är mer vanligt att de som är kriminellt aktiva i många fall kommer från miljöer med svårare ekonomiska förhållanden. Studier som det hänvisas till på hemsidan visar att bostadsområdets sociala struktur till en viss del kan påverka risken för att utveckla ett kriminellt beteende. 2.1 Ungdomskriminalitetens omfattning i Sverige När det gäller brottsutvecklingen i Sverige så har jag funnit information fram till år 2007 på Brottsförebyggande rådets hemsida som utgår ifrån Estrada och Granath (2008). Här ser man klart och tydligt att ungdomsbrottsligheten har ökat under efterkrigstiden, som tyder på att det kan leda till framtida sociala problem både för ungdomarna och för samhället. Eftersom de ungdomar som begår någon sorts brott kan komma att påverka andra ungdomar till att börja som till slut går runt i en ond cirkel. Inom ungdomsbrottslighet, åldrarna 15-20 år, räknas tillgrepsbrott, skadegörelse och våldsbrott. Tillgrepsbrott inkluderar bl.a. snatteri och rån medan våldsbrott inkluderar bl.a. olaga hot, misshandel och mord. År 2007 kom det fram enligt kriminalstatistiken att ungdomarna är störst brottsaktiva i samhället, detta baseras på siffrorna som visade att cirka 21 400 stycken i åldern 15-20 år misstänktes för brott. 8

Oftast brukar det vara så att majoriteten utav ungdomarna lämnar sina brottsliga aktiviteter efter 20 års ålder, man kan säga att dessa ungdomar genomgår en övergångsfas. Typiska ungdomsbrott är butiksstöld, skadegörelse och cykelstöld eftersom dessa sorters brott förekommer mest bland unga och den senaste tiden har man kunna tillägga misshandel och personrån till dessa ungdomsbrott. Enligt brottsrapport 2008:23 är det mestadels män som står för brottsligheten och dessa berör grövre brott. Under de senaste 30 åren har antalet misstänkta för brott varit oförändrat. Den senaste tiden fram till år 2007 har antalet anmälda brott varit oförändrat sedan antalet misstänkta har ökat. När det gäller de olika brottstyper så har inbrott och biltillgrepp, skadegörelse och trafikbrott varit oförändrat medan misshandel, snatteri och narkotikabrott ökat kraftigt. 2.2 Vem blir kriminell Enligt Brottsförebyggande rådets rapport 2006:7 är det vanligt att ungdomar begår brott någon gång under sin ungdomsperiod. Det brukar oftast vara så att första brottet inkluderar något slags snatteri. Denna period brukar vara under en begränsad tid mellan 15-17 års ålder. Även om de flesta ungdomarna upplever det som en övergångsfas så fastnar en liten mängd ungdomar i brottsligheten. Det är just denna mängd som utgör en stor del utav ungdomsbrottsligheten. Ungdomars kriminella handlingar beror på att flera faktorer samspelar och i sin tur påverkar individen. De olika faktorerna kan vara störningar i uppförandet, den känslomässiga utvecklingen samt den kunskap som ungdomen besitter. I Brottsförebyggande rådets rapport 2006:7 har det även visat sig att det finns genetiska faktorer som i samband med sociala faktorer kan påverka ungdomen till kriminella handlingar. Att utveckla en kriminell karriär gör man genom s.k. strategiska brott som syftar på att brotten är taktiska och välplanerade t.ex. bilstöld, grova stölder och rån. Genom den kriminologiska forskningen har man kommit fram till vilka uppväxtvillkor och levnadsförhållanden som har en betydelse för unga när det gäller brottslighetens omfattning och struktur. De ungdomar vars föräldrar arbetar och bor i lägenhet begår oftare brott än de ungdomar vars föräldrar som är högre tjänstemän och som bor i villa. Det visar sig att fattigdom tillsammans med andra slitningar och destruktiva konflikter kan innebära en hel del problem för familjer. 9

Det kan handla om de ekonomiska förutsättningarna eller det sociala stödet och även olika sorters missbruk. Alla dessa faktorer kan komma att påverka ungdomarna negativt som leder till konsekvenser. Andra ungdomar som är väldigt utsatta är de som växer upp i fosterhem eller har kontakt med sociala myndigheter. Ungdomarnas uppväxtförhållanden är väldigt avgörande för deras kommande framtid. Enligt rapporten 2006:7 är det även allmänt känt att familjer med utländsk bakgrund har sämre ekonomi, utbildning och arbetsmarknadsanknytningar. De bor oftast också i sämre miljö där de påverkas negativt p.g.a. att dessa bostadsområden är oftast drabbade utav problem. De sammanfattande faktorer för unga enligt Brottförebyggande rådets rapport 2006:7 som kan komma att utveckla ett brottsligt beteende är: Om man är aggressiv, fientlig med ett utagerande beteende mot vuxna och barn. Om man förstör för andra, har sönder saker och i övrigt uppvisar ett bråkigt beteendemönster. Om man tidigt har koncentrationssvårigheter och är hyperaktiv. Om man har svårt att tolka och bemöta andra samtidigt som man är sen i kunskapsrelaterande och känslomässiga utveckling. Föräldrar har en stor och central roll för barnens utveckling som betyder mycket för dem om vem dem kommer att bli i framtiden d.v.s. deras identitet. 2.3 Tidigare forskning I följande del har jag tagit upp fakta ur två vetenskapliga artiklar som är hämtade ur läkartidningen. Den ena artikeln är skriven av Per-Anders Rydelius (2001) och beskriver hur rationella förklaringar kring barn och ungdomar har utvecklats när det gäller asocialitetsutvecklingen. Medan den andra är skriven av Håkan Stattin (2001) och tar upp undersökningar som går ut på föräldrars övervakande av barnen och hur den påverkar dem. 10

2.3.1 Ungdomsasocialitet och hemmiljö behov av tvärvetenskaplig modell I artikeln Ungdomsasocialitet och hemmiljö - behov av tvärvetenskaplig modell publicerad av Rydelius (2001), skriver han om risker som kan komma att utsätta ungdomar för asocialitet och få en psykosocial anpassning senare i vuxen ålder. Samt står det fakta om hur det har utvecklats sen förr i tiden och vilka individer som har haft en betydelse för vetenskapen. Nuförtiden existerar riskfaktorer överallt i samhället i olika former, inom just beteendevetenskaperna så refereras dessa till sjukdom eller har sitt ursprung i familjens, vänners och samhällets påverkan. De riskfaktorer som är allmänna har större betydelse än de som är ärftliga eftersom dessa är begränsade när det gäller deras betydelse. Att kunna påverka riskfaktorer och vända det till något positivt kan man uppnå via yttre omständigheter, bl.a. att ha stödjande föräldrar och en bra skolgång som kallas för skyddsfaktorer. Om en individ påverkar själv sina riskfaktorer till det bättre t.ex. genom sin personlighet kallas dessa riskfaktorer för maskrosbarnsfaktorer. Rydelius (2001) tar upp Dr Georg Still som var en utav Englands ledande professorer i pediatrik under 1902, han utgick från begreppet moralisk kontroll. Här påpekar han att unga inte påverkas av arvet utan att sådana riskfaktorer utvecklas i samband med deras kognitiva relation till miljön. Om den här förmågan utvecklades på ett negativt sätt så skulle ungdomar komma att lida av karakteristiska symtom. Till detta identifierade han två mediciniska och ett psyktillstånd som kunde antas som orsaksförhållanden. Dessa tre orsaksfaktorer var allmän försämring av intellektet, fysisk sjukdom och en sjuklig manifestation utan allmän försämring av intellekt och utan fysisk sjukdom. Rydelius (2001) beskriver även en studie som Dr Georg Still utförde, den gick ut på cirka tjugo stycken fall där han analyserade unga och kom fram till att det mest slående bevis finns i familjens historia. Under studien fann han störningar av intellekt, epilepsi eller moraliska förfall av ett eller annat slag i familjens historia i en stor del av dessa fall. Denna punkt noterades i sjutton av tjugo fall och tolv patienter av sjutton stycken visade tecken på instabilitet hos denna typ. Han fann även ett antal psykosociala och mediciniska riskfaktorer i de ungas uppväxtmiljö. Dessa karakteristiska symptom var bl.a. svartsjuka, laglöshet, oärlighet, elakheter m.fl. De mer allvarliga psykosociala och mediciniska faktorerna var bl.a. att fadern var alkoholist, att fadern var galen och mördade moder, att modern var neurotiska och att syskonen hade återkommande attacker av svartsjuka m.fl. 11

Det Dr Still tar upp enligt Rydelius (2001) kan relateras till det som i Sverige tidigare har kallats för dåligt uppförande, psykopati och karaktärsstörningar och som nuförtiden med DSM-terminologi kallas för uppförandestörningar. Dr Still förknippade beteendestörningar till konstitution, sjukdom och miljö. Han ansåg att en dysfunktionell uppväxtmiljö där den konstitutionella faktorn var begåvningen som i samband med familjefaktorerna bidrog till beteendestörningar. Han påpekade även att grunden till hypotesen var i behov av en helhetsmodell med pedagogiska, mediciniska och psykosociala inslag för att man skulle kunna förstå problemet, under senare tid har det framgått att ett tvärvetenskapligt samarbete behövs för att först asocialitetsutvecklingen hos barn. Två andra betydelsefulla avhandlingar som Rydelius (2001) tar upp har skrivits av Torsten Ramer och Bertil Hallgren. Hallgren tog upp ämnet dyslexi, han visade att i hälften av fallen med läs- och skrivsvårigheter låg det en ärftlig enhet i andra fall skulle man söka efter begåvningssvårigheter i hem- och skolmiljö. Medan Ramer tog upp inlärningsproblem, begåvningsfaktorer och skolans roll för de ungas kommande anpassning. Hans uppfattning kan även idag ses som användbar för att förstå skolans roll för asocialitetsutveckling. Ramer återgår till Stills undersökning och påpekar att den var realistisk då unga med sämre skolförutsättningar löper en större risk att bli asociala eller få psykiska problem, om inte man anpassade skolan till deras villkor. Unga som var utsatta för detta påpekade Ramer vara känsliga och sårbara, han tog även upp att temperamentsfaktorerna kan ha större påverkan än begåvningsfaktorerna för att få en förståelse för riskerna med senare dålig anpassning. Ramers kunskaper togs till hänsyn och undervisningen, då klassens storlek samt lärarens utbildning anpassades till barnens förmågor. Det som ansågs vara relevant var att i klassen skulle det finnas max femton stycken barn om det gällde inlärningsproblem medan det skulle finnas max tio till tolv barn om det gällde beteendeproblem. 2.3.2 Att övervaka sina barn eller inte Håkan Stattin (2001) sammanställer ett tiotal specifika undersökningar, med sammanlagt 8000 ungdomar och deras föräldrar. Det har varit mest tvärsnittsundersökningar av 14-15 åringar men även en longitudinell undersökning av 13-14 åringar som har genomförts av olika forskare där syftet har varit att ta reda på vilken påverkan föräldrars övervakning har. 12

Idag finns sociala anpassningsproblem bland ungdomar över hela västvärlden, dessa problem kan vara kriminalitet, alkohol- och droganvändning som oftast börjar i tretton till fjorton års ålder. Hos vissa ungdomar i undersökningen kan dessa problem bara vara tillfälliga men hos andra kan de bli bestående. Föräldrar vill veta vad de kan göra för att deras ungdomar inte ska utsättas för dåligt inflytande. Enligt artikeln Öppna, inte övervakande, barn löper mindre risk att bli kriminella av Håkan Stattin (2001) framgår det att de ungdomar som inte är sociala har svaga band till sina föräldrar, de saknar värme och tillit samt får de inte stöd och uppmuntran av sina föräldrar. Enligt empiriska studier som har genomförts tidigare har det visat sig att familjesammanhållningen är något som saknas hos dessa ungdomar. Föräldrarna ska övervaka deras beteende, de ska få reda på vad de gör ute, vem de umgås med och vad de gör på fritiden. Här kan man dra slutsatsen att föräldrars övervakning kan upphäva ungdomars beteende och sociala problem men är det den slutgiltiga problemlösningen. Enligt Stattin (2001) framgår det att föräldrar som inte övervakar sina ungdomar kan leda till att de är ute sent på kvällarna, skaffar sig ett dåligt umgänge och andra problem. De ungdomar som saknar övervakning löper en större risk att bli utsatta för kriminalitet och drogvanor. Ungdomar vars föräldrar inte visar intresse för är oftast brottsbelastade, använder droger och är inte sociala. Utifrån detta framgår det att de här ungdomarna inte klarar sig i skolan och har oftast kriminella vänner som drar de till brott. Det har senare visat sig vara missledande, den här idén om att föräldrarnas kontroll över sina ungdomars beteende har fram till idag varit accepterad men det håller inte i längden. Det har byggts upp på en felaktig slutsats vilket syftar på att föräldrars kunskap har kommit från deras kontroll och övervakning. I artikeln tar Stattin (2001) även upp undersökningar som forskare genomförde för att få reda på hur föräldrarna fick sin kunskap om sina ungdomars beteende utanför hemmet. Till detta studerades två källor, den ena var att föräldrarna frågade sina ungdomar om vad de gör på sin fritid och den andra var att föräldrarna försökte kontrollera samt skapa sig en uppfattning om deras beteende. Här visade det sig att föräldrarna inte agerat själva och frågat ut sina ungdomar utan att de själva hade berättat för dem. Den viktigaste informationen blev det som ungdomarna valde att berätta för sina föräldrar om när det gällde deras fritidssysslor. Föräldrarnas utfrågande och kontroll visade sig ha en mindre betydelse. 13

För att detta skulle försäkras och inte visa sig vara ett slumpmässigt resultat gjordes en pilotstudie utifrån samma undersökning där 744 stycken ungdomar och deras föräldrar i Mellansverige undersöktes. Den större undersökningen omfattade 1 100 stycken ungdomar och deras föräldrar i en större kommun. Här framkom det ingen större skillnad då resultaten var nästan identiska, som baserades på att föräldrarna inte tar egna initiativ utan utgår ifrån sina ungdomar. Andra liknande undersökningar har resulterat i samma sak, att unga löper mindre risk att bli antisociala ju större kunskap föräldrar har om deras betydelse. Analyser utifrån dessa undersökningar som genomfördes har visat att föräldrarnas kunskap baseras på ungdomars berättande. Det går inte ut på att föräldrarna övervakar sina ungdomar utan deras öppenhet mot föräldrarna. Det har visat sig att föräldrar som övervakar sina ungdomar bidrar till att de unga känner sig kontrollerad. Dessa ungdomar som upplever detta visade sig ha en sämre relation till föräldrarna som bidrog till bl.a. att de hade sämre yttre samt sämre intern anpassning. Dessa undersökningar som har genomförts hänvisar att hur mycket ungdomar väljer att berätta för sina föräldrar har grunden i hur föräldrarna reagerar. Om föräldrarnas reaktion är negativ påverkar det ungdomarna och leder till att föräldrarna inte får veta mycket. En annan faktor som är avgörande för hur mycket de unga berättar är hur ofta föräldrarna frågar ut samt kontrollerar de. Det kan även vara så att om ungdomar känner misstro från föräldrarna så kan det ha en negativ påverkning. Det handlar om att föräldrarna måste på något sätt acceptera sina ungdomars privatliv samt att känna tillit till att de reagerar rätt när dem inte är i närheten. På detta sätt kan föräldrarna få mer kunskap och ungdomarna kan känna tillit. Desto mer föräldrarna frågar ut sina ungdomar desto mindre villighet finns det från deras sida att vara öppen. Andra anledningar till att ungdomar inte delar med sig kan vara om föräldrarna utnyttjar, bestraffar och gör narr utav det de berättar. Att de unga ska vara villiga till att berätta för föräldrarna om sitt beteende krävs det även värme från föräldrarna. Denna värme skapar en grund till relationen mellan de. 14

3. Teoretiska utgångspunkter Här kommer jag att presentera fyra olika teorier som jag har valt att utgå ifrån för att sedan kunna analysera det som sagts under intervjuerna. Dessa teorier anser jag har ett samband med mitt valda ämne, där dessa teorier ska skapa en förståelse till varför unga män kan komma att utveckla ett kriminellt beteende. 3.1 Howard S. Beckers stämplingsteori Stämplingsteorin är en kedja sammanfogade idéer som avser att öka förståelsen för hur ett beteende blir identifierat som avvikande. Det som kännetecknar stämplingsteorin är hur själva avvikelsen skapas mellan avvikare och icke-avvikare (Becker 2006). När en handling eller ett beteende stämplas som avvikande måste hänsyn tas till hur den eller det bemöts av omgivningen. Det som studeras för att komma fram till ett avvikande beteende är processen och interaktionerna kring avvikelsens skapande (Becker 2006). 3.1.1 Avvikelse och samhället Enligt Becker (2006) skapas avvikelse av samhället, han menar att en social grupp kan skapa avvikelse genom att grunda egna regler som utgör själva förseelsen (Becker 2006, s 22). Själva avvikelsen är på så sätt inte ett kännetecken i sig utan den skapas till följd av omgivningens reaktioner. Om en handling eller ett beteende är avvikande eller inte beror helt och hållet på hur omgivningen reagerar på den eller det (Becker 2006, s 22). Något som också har stor betydelse med tanke på det avvikande beteendet är vem det är som begår handlingen. Vissa regler kan tillämpas mer på vissa personer än andra och detta kan ha att göra med vart personen i fråga kommer ifrån. Har det till exempel att göra med ungdomsbrottslighet visar studier att pojkar från medelklassområden inte kommer lika långt i rättsprocessen som pojkar från slumområden (Becker 2006, s 25). Avvikelse är således inte en egenskap hos själva beteendet utan finns i samspelet mellan personer som begår en handling, samt dem som reagerar på den (Becker 2006, s 25). I det moderna samhället är det inte lätt att komma överrens om vilka regler det är som gäller eftersom att de skiljer sig åt och tillämpas beroende på vilken situation man befinner sig i. De avgörs beroende på klassmässiga, etniska, yrkesbestämda och kulturella riktningar. De olika grupperna har ofta olika regler och detta utvecklar i sin tur skilda regelgrupper (Becker 2006). 15

3.1.2 Avvikelse och individen När ungdomsbrottslighet studeras är det viktigt att se på intelligensen, området där den unge bor, hur familjeförhållandena ser ut eller helt enkelt en kombination av dessa faktorer (Becker 2006). Studier tyder på att en person som begår en avvikande handling redan första gången gör det avsiktligt och att det finns en drivkraft bakom vilket Becker (2006) kallar avsiktlig nonkonformitet. Enligt psykologiska teorier ligger orsaken till personens drivkraft i tidiga erfarenheter vilka skapar omedvetna behov hos individen. Dessa behov måste i sin tur tillfredställas för att individens balans ska kunna bibehållas, (Becker 2006, s 36). Helt beroende på individen och dennas sätt att leva kan vissa personer vara helt fria att följa sina impulser, vilket i sin tur kan leda till avvikelse. Enligt Becker (2006) bygger vissa individer hela sin identitet genom sitt avvikande beteende. Det handlar i vissa fall om att utveckla både motiv och intressen genom det avvikande beteendet. Vissa individer lär sig med tiden att delta i specifika subkulturer som är arrangerade kring ett speciellt avvikande (Becker 2006). När en individ tar steget in i en organiserad avvikargrupp förändras dennas självbild. De har alla en sak gemensamt; avvikelsen, och genom denna skapas en känsla av ett gemensamt öde (Becker 2006, s 44). Genom detta kan en gemenskap hos gruppen växa som i sin tur kan få dem att se världen ur ett annat perspektiv, det vill säga att de kan få en känsla av hur de som grupp kan hantera världen på ett sätt som passar dem som avvikande grupp. De flesta i en organiserad avvikande grupp har olika skäl som får dem att fortsätta sitt avvikande beteende. I deras ögon verkar skälen sunda vilka får dem att se positivt på handlingarna de begår. De får även upp ögonen för hur de kan utföra sina handlingar på enklaste sätt och på så sätt undvika vissa besvär. Det som är negativt med detta är att de till stor del får individerna som ingår i gruppen att fortsätta sin karriär eftersom individen både lärt sig att undvika vissa problem samtidigt som denna ökat sin motivation för att fortsätta på samma bana (Becker 2006, s 44). 3.2 Walter Millers kulturöverföringsteori Millers kulturöverföringsteori som Ohlsson och Swärd (1994) beskriver utgår ifrån att ungdomskriminalitet orsakas av normer och värderingar som finns i den lägre klassens kultur. Miller genomförde en studie där han studerade innevånare i miljöer med hög grad av kriminalitet och här förklarade han att slumområden hade en avgränsad stabil kulturell miljö. 16

Samtidigt att dess innevånare levde på gränsen till resten utav samhällets sociala och ekonomiska system. Innevånare i slumområden har inte samma möjligheter som övriga innevånare i samhället därför söker de sin framgång i sitt eget område (Ohlsson & Swärd 1994). 3.2.1 Slumområden och beteende De beteenden som blev accepterade i slumområden enligt Miller var avvikande och medförde oftast kriminalitet. Beteenden som förekommer i slumområden är bråkstake, tuffhet och smarthet. I slumområden ska en individ helst ha bra rykte om sig att vara en slagskämpe men att utföra det offentligt kan slå emot en själv och det kan leda till att man förlorar sin status. Att vara tuff anses vara viktigt eftersom styrka värderas väldigt högt, dessa vill inte visa sig vara svaga och mjuka. När det kommer till smarthet ska man vara det men inte i en intellektuell betydelse utan endast när det gäller att kunna klara sig i området. I slumområden har oftast ungdomar brist på annat så de söker sig till spänning vilket oftast resulterar i kriminalitet. I ett slumområde ska varje individ sträva efter att vara fri och självständig. Ungdomar i de flesta slumområden söker sig till gäng som består av klara gränser för att vara medlem. Att tillhöra ett gäng i ett slumområde och vara framgångsrik inom den ger ungdomar en hög status där de anses vara vuxna och accepterade utav andra individer. Alla dessa beteenden som en individ ska ha i ett slumområde bidrar till att man står i konflikt med samhällets normer och värderingar (Ohlsson & Swärd 1994). 3.2.2 Slumområden och familj Att kunna vara en kärnfamilj i ett slumområde är inte enkelt eftersom det är oftast så att mannen i familjen är begränsad när det gäller t.ex. arbete och detta leder till att han inte klarar av försörjningen och sysselsätter sig med annat. Här får kvinnan vara den dominanta i hemmet och därför lider pojkarna av att hitta sin manliga identitet eftersom en ordentlig fadersfigur saknas. Medan modern försöker skydda sina barn så söker dem sig automatisk till olika gäng i slumområden. När dessa ungdomar väl tillhör ett gäng så känner dem sig dugliga och får känna av den manliga identiteten de är i behov utav. 17

Miller beskriver att varje slumområde har sina normer och värderingar som skiljer sig från den vanliga kulturens, samt att kriminalitet bildas utav dessa som en naturlig konsekvens än att det är ett medvetet brott mot de normer och värderingar som existerar i den dominerande kulturen (Ohlssons och Swärd 1994). 3.3 Peter L. Berger och Thomas Luckmann socialisationsteori Enligt Berger & Luckmann socialisationsteori formas individens identitet med hjälp av olika sociala processer. För att en individ ska kunna förstå dess medmänniskor samt en uppfattning om hur den sociala verkligheten ser ut krävs en internalisering av verkligheten (Berger & Luckmann 1979). Individen blir social i samspel med andra människor och på så sätt skapas en meningsfull verklighet. Individen måste skapa en förståelse för samhället, både objektivt och subjektivt. Genom olika socialisationsprocesser skapar individen kunskap samt medvetenhet om samhällets regler och normer. På så sätt formar individen även sitt eget beteende (Berger & Luckmann 1979). 3.3.1 Primär socialisation Den första socialisationen individen genomgår kallas; primär socialisation. Denna är grundläggande för individens utveckling. Individen gör en tolkning av en objektiv händelse, vilken i sin tur är en annan individs subjektiva process. På så sätt blir upplevelsen av den objektiva händelsen istället subjektivt meningsfull för individen och denna formar en förståelse för sina medmänniskor (Berger & Luckmann 1979, s 153-161). I situationer som denna är det inte nödvändigt att individen förstår den andra individen helt men åtminstone förstår den subjektiva meningen. Detta kan förklaras genom att individen preliminärt tar över den signifikante andres tolkning av situationen. Med signifikante andre menas någon som finns nära barnet i dess uppväxt såsom till exempel dennas mamma eller pappa, någon som bestämmer helt enkelt och som barnet kan identifiera sig med. Barnet föds in i de normer och regler som dess omgivning följer och lär sig att följa dessa. Detta upphör när barnet har de förkunskaper som krävs för att kunna fungera i samhället (Berger & Luckmann 1979, s 153-161). 18

3.3.2 Sekundär socialisation Den sekundära socialisationen är de processer som följer den socialiserade individen in i nya sektorer i samhället. Individen kan då märka att det som den signifikante andre har internaliserat individen i kanske inte riktigt stämmer och att det finns fler upplevelser och tolkningar av världen än dessas (Berger & Luckmann 1979, s 162-171). Denna socialisation är den utveckling som sker efter den primära. Den sekundära socialisationen kan innebära att individen väljer att fördjupa sig i något i samhället som denna är intresserad av. För att detta ska fungera krävs vissa förkunskaper för att individen ska kunna genomföra fördjupningen av det valda temat. Det gäller alltså för individer att bredda sina kunskaper för att processen ska kunna utvecklas (Berger & Luckmann 1979, s 162-171). 3.4 Jerzy Sarnecki Sarnecki (1981), professor i kriminologi hävdar en flerfaktorteori i förklaringen till kriminellt beteende. Det är sammanvägning av dessa som förklarar varför ungdomar begår brott. Det handlar om misslyckanden under skoltiden, föräldrars omsorgsförmåga, arbetslöshetens inverkan, de ungas fritidsintressen och samspelet mellan ärftliga förhållanden och uppväxtmiljön. Nedan följer en redovisning av dessa förhållanden. Till ungdomar räknas individer mellan 16-20 år, d.v.s. de anses inte vara barn men accepteras inte som vuxna. Enligt forskare bör kriminella beteenden undersökas i individens tidiga barndom. Under ungdomstiden genomgår en individ massor med olika avgörande punkter i sitt liv (Sarnecki 1981). 3.4.1 Skola Enligt Sarnecki (1981) har ungdomar som är invandrare har större benägenhet att begå brott eftersom de är i ett främmande samhälle där dem måste ta hänsyn och anstränga sig mer till ett nytt samhälle. Ungdomar som inte är invandrare har redan det språkliga och kulturella arvet medan ungdomar med invandrarbakgrund måste kämpa mer. Detta utmärker sig oftast i skolan då skillnaderna är stora och de som inte klarar av skolan löper större risk att bli asociala. 19

Dessa ungdomar kommer automatiskt att söka sig till en värld utanför skolan för att räcka till på andra områden. En annan värld utanför skolan brukar oftast bestå av brottsliga aktiviteter. Har en individ redan problem i skolan lär det inte bli lättare i framtiden som kommer få svårt för att känna tillfredställande. Ungdomar som är brottsliga väljer att skolka och har betydligt lägre betyg i skolan. Dessa har oftast dåliga betyg innan de börjar ägna sig åt brott. Ungdomar som är med om detta kan känna sig misslyckade i skolan som leder till ett avvikande beteende och som småningom leder till brott. Eller så kan det även vara så att ungdomar är redan med i ett avvikande gäng och väljer att lära in deras normer och värderingar istället för skolans. Att inte kunna anpassa sig till skolan påverkar en individs val av umgänge, normer och värderingar (Sarnecki 1981). 3.4.2 Familj En förälders uppfostran är en stor och viktig del av barnens uppfostran. Därför är det viktigt att barnens känslomässiga och sociala relation inte har med för många individer att göra. Det är inte bara viktigt att ta hand om barnen utan också på vilket sätt man gör det på. Förutom relationen mellan föräldrar och deras barn ska vara bra, så ska även föräldrarna hjälpa, kontrollera, ha tillsyn och förutsägbara reaktioner till sina barn. Föräldrarna måste ha regler i hemmet som barnen förstår och att kraven på dem är anpassade efter barnens förmåga att uppfylla dessa. Detta är extremt viktigt under barndomen och ungdomstiden. Uppfostran har att göra med ett samspel mellan föräldrar och deras barn. En avsaknad av en fadersfigur under en längre tid har visat sig påverka pojkar negativt. För deras psykiska och sociala utveckling är det viktigt att ha en fadersfigur oavsett om det är en biologisk eller inte (Sarnecki 1981). 3.4.3 Arbetslöshet I Sverige går man i skolan till 18-19 års ålder och efteråt är det meningen att man ska bege sig ut i arbetslivet men ungdomar börjar oftast syssla med kriminalitet i 13-15 års åldern. Detta leder till att de redan förstör sitt brottsregister och får svårt att få arbete eftersom det inte är många som vill anställa en individ med brottsligt register. 20