Den offentliga sektorn och sysselsättningen

MAPSEC PÅ UPPDRAG AV Svenskt Näringsliv Den offentliga sektorn och sysselsättningen - en jämförande studie September 2006

MAPSEC KB Box 70396 Telefon 08-506 361 50 Fax 08-506 362 10 info@mapsec.com www.mapsec.com

I nnehåll 1 Sammanfattning 4 2 Inledning 9 2.1 Uppdrag 9 2.2 Studiens fokus och upplägg 9 2.5 Rapportens struktur 10 2.3 Ansvariga 10 3 Tillväxt, sysselsättning, arbetslöshet och inkomstfördelning 11 3.1 Tillväxt 11 3.2 Sysselsättning 12 3.3 Arbetslöshet 13 3.4 Inkomstfördelning 14 4 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 16 4.1 Finansieringen av de offentliga utgifterna 16 4.2 De offentliga utgifternas volym och sammansättning 17 5 Utbudet av arbetskraft 19 5.1 Skatt på arbete 19 5.1.1 Utveckling och nuläge 19 5.1.2 Förväntade konsekvenser 21 5.2 Trygghetssystem 22 5.2.1 Utveckling och nuläge 22 5.2.2 Förväntade konsekvenser 28 5.3 Omsorg 31 5.3.1 Utveckling och nuläge 31 5.3.2 Förväntade konsekvenser 33 5.4 Sjukvård 34 5.4.1 Utveckling och nuläge 34 5.4.2 Förväntade konsekvenser 35 5.5 Skola och högre utbildning 37 5.5.1 Utveckling och nuläge 37 5.5.2 Förväntade konsekvenser 40 6 Efterfrågan på arbetskraft 44

6.1 Skatt på företag och kapital 44 6.1.1 Utveckling och nuläge 44 6.1.2 Förväntade konsekvenser 45 6.2 Offentliga investeringar 47 6.2.1 Utveckling och nuläge 47 6.2.2 Förväntade konsekvenser 48 6.3 Arbetsmarknadspolitik 49 Appendix 1 Referenslista 3

1 Sammanfattning Denna rapport är fokuserad på den offentliga sektorns effekt på utbud och efterfrågan av arbetskraft. De faktorer som diskuteras i rapporten är, på utbudssidan, skatt på arbete, trygghetssystemens utformning, utbildningssystemet, omsorgen och sjukvården och, på efterfrågesidan, skatt på vinst och kapital, arbetsrätt och arbetsmarknadspolitik samt offentliga investeringar. I studien jämförs fem länder: Sverige, Danmark, Finland, Irland och Storbritannien. Analysen är baserad på en genomgång av statistik från i första hand Eurostat och OECD kompletterad med en genomgång och sammanställning av resultat presenterade i ett antal ämnesfokuserade rapporter. Syftet är att vaska fram faktorer som kan förklara de betydande olikheter i tillväxt och arbetslöshet som kan observeras i de fem länderna under de senast femton åren. Särskilt lyfts i rapporten fram skillnaderna i utveckling mellan Sverige och Irland. Sålunda har sedan 1990 BNP per capita i Irland mer än fördubblats medan den i Sverige endast har ökat med 40 procent. För Irlands del har en per-capita BNP som, från att för femton år sedan låg under genomsnittet, stigit till närmare 40 procent högre än genomsnittet i de tjugofem EU-länderna, medan Sverige oförändrat ligger på knappt 20 procent över snittet. Från att 1995 ha legat på över tio procents arbetslöshet hade arbetslösheten i Irland 2004 sjunkit till under fyra procent, lägst av de fem länderna. Sysselsättningen var 2004 högst i Danmark (76%), följt av Sverige (72%) och lägst i Irland (66%) där dock sysselsättningsgraden ökat med ca femton procentenheter sedan början av nittiotalet. Det är värt att notera att Irland trots lägsta sysselsättningsgrad har högsta per capita inkomst. Inkomstfördelningen mätt som kvoten mellan den genomsnittliga disponibla inkomsten för de 20 procent av befolkningen som har högst inkomst och de 20 procent som har den lägsta var 2004 jämnast i Sverige (3,3) och ojämnast i Storbritannien (5,3). De fem länderna uppvisar stora skillnader i volym och sammansättning av de offentliga utgifterna. Medan utgiftskvoten i de nordiska länderna under period 1995 2003 genomsnittligt låg mellan 50 och 60 procent låg den i Irland på omkring 35 procent och i Storbritannien på strax över 40 procent. Den största enskilda skillnaden utgörs av ändamålskategorin Social trygghet. I Sverige omfördelades under perioden ca 25 procent av BNP genom de offentligfinansierade sociala trygghetssystemen. I Irland var motsvarande siffra ca 10 procent. Men även andra viktiga skillnader finns. Medan drygt 10 procent av BNP i Sverige utgjordes av Allmänna offentliga tjänster, var motsvarande siffra i Irland genomsnittligt endast drygt fem procent. När det gäller övriga områden var skillnaderna mellan de fem länderna betydligt mindre. Den offentligfinansierade 4

hälso- och sjukvården utgjorde i alla de fem länderna mellan drygt sju och drygt nio procent BNP. Länderna skiljer sig även kraftigt åt hur de offentliga utgifterna finansieras. Den stora skillnaden är skatten på arbete. Medan denna skatt uppgick till 31,5 procent av BNP och 62,5 procent av det totala skatteuttaget i Sverige så uppgick den till endast 10,5 procent av BNP och 34,7 procent av det totala skatteuttaget i Irland. Beskattningen av kapital som del av BNP och som del av det totala skatteuttaget är däremot högre i såväl Irland som i Storbritannien än i Sverige: 8,6 och 28,4 procent respektive 10,5 och 29,1 procent jämfört med 6,1 och 12,1 procent. När det gäller skatten på arbete så är det inte endast det totala skatteuttaget som skiljer den s.k. implicita skattesatsen 1 på arbete 2004 var 45,9 procent i Sverige mot 26,3 procent i Irland utan kanske i ännu högre utsträckning skattekilar och tröskeleffekter för låginkomsttagare. OECD presenterar regelmässigt ett mått på skattekilar (dvs. hur mycket av den totala kostnaden för arbetsgivaren som består av skatt och sociala utgifter) för en ensamstående arbetare utan barn som tjänar två tredjedelar av genomsnittsinkomsten. I Sverige var den skattekilen 2004 46,2 procent medan den i Irland var 15,7 procent. Övriga länder ligger däremellan med Storbritannien närmare Irland. OECD tar även fram ett mått benämnt låglönefällan där man även tar med förlorade bidrag om och när en ensamstående person går från att tjäna 33 procent till 67 procent av genomsnittslönen. Kombinationen av högre skatt och lägre bidrag gör att 81 procent av inkomstökning försvinner i Danmark, 66 procent i Sverige mot 47 procent i Irland. Det känns nästan överflödigt att påpeka att all ekonomisk forskning pekar på att framför allt höga marginaleffekter i inkomstbeskattningen påverkar arbetskraftsutbudet negativt och att skillnaderna mellan t.ex. Sverige och Irland kan förklara en stor del av olikheterna i förmågan att bemästra arbetslösheten. Trygghetssystemen har olika omfattning och utformning i de fem länder som ingår i studien och dessa skillnader kan i vissa delar påverka utbudet av arbetskraft. När det gäller trygghetssystemens totala omfattning utgör Sverige, Danmark och Finland en grupp med relativt sett höga utgifter, och Irland och Storbritannien en grupp med relativt sett lägre utgifter. Om hypotesen är att mindre generösa trygghetssystem ger ökade incitament för den enskilde individen att gå från arbetslöshet till arbete, kan dessa skillnader vara en orsak till den ökade sysselsättningen på Irland och i Storbritannien under de senaste åren. Däremot är det svårt att dra några mer långtgående slutsatser när det gäller effekterna på sysselsättningen av omfattningen och utformningen av de olika delsystemen i trygghetssystemet. Sådana slutsatser kräver en väsentligt mer ingående analys än vad som varit möjlig i denna studie. Skattesystemets effekter på nettobidragen, liksom det privata sparandet måste också vägas in när trygghetssystemens effekter 1 Denna definieras som faktiskt inbetald skatt enligt nationalräkenskaperna i förhållande till en beräknad skattebas för denna skatt. 5

diskuteras. Exempelvis kan nämnas att Irland förefaller ha ett betydligt högre och jämnare privat sparande än övriga länder i studien. När det gäller effekterna av trygghetssystemens omfattning och utformning, är det noterbart att vare sig inkomstskillnaderna eller fattigdomstalen har ökat på Irland under den period då man såväl sänkt skatterna som minskat omfattningen på trygghetssystemen. I övriga länder i studien har det inte skett så stora förändringar att några mer långtgående slutsatser går att dra. Skillnader i stödet till barnomsorgen kan vara en delförklaring till kvinnors låga förvärsfrekvens i Irland, och delvis i Storbritannien. I framför allt Irland har dock ökningen av kvinnornas förvärvsfrekvens varit markant sedan början av 1980-talet, med en positiv utveckling på sysselsättningen som en konsekvens. När det gäller hälso- och sjukvårdens effekter på sysselsättningen, så kan de mer direkta effekterna i första hand förväntas vara relaterade till sjukvårdens funktionssätt. I det avseendet är det intressant att notera att Sverige har väsentligt längre väntetider till vården än andra jämförbara länder, vilket leder till att personer i arbetsför ålder som är sjuka i många fall går sjukskrivna längre än i andra länder. Detta påverkar i någon mån tillgången på arbetskraft negativt. När det gäller utbildningssystemet så finns det skillnader mellan länderna vad avser såväl utgifterna för verksamheten som utnyttjandet av olika insatsfaktorer och effekterna av dessa. Det finns också indikationer på att framför allt Irland har ökat sina satsningar inom området under de senaste åren. Det är dock vanskligt att bedöma om skillnaderna inom utbildningsområdet mellan de studerade länderna har någon mera direkt effekt på sysselsättningen i respektive land. Efterfrågan på arbetskraft påverkas av skatten på företagsinkomster och på kapital genom den senares påverkan på företagens investeringsvilja och investeringsförmåga. Av de fem länder som vi studerar här, skiljer sig Irland kraftigt från de övriga. Från att 1995 legat på 40 procent har skattesatsen sänkts stegvis och ligger nu på 12.5 procent, mindre än hälften av den svenska. De övriga länderna i urvalet ligger i spannet 26 till 30 procent. Den faktiska beskattningen av företagsvinster varje enskilt år påverkas av en mängd andra faktorer, såsom skattebasens storlek vilket bl.a. påverkas avdragsmöjligheter, konjunkturen, kapitalvinstbeskattningens utformning, börsens utveckling etc. På samma sätt som för arbete beräknar Europakommissionen en Implicit Skattesats (ITR) för kapital- och företagsinkomster. Denna skattesats skiljer sig inte lika kraftigt åt mellan de fem länderna 2. För företag som har att avgöra i vilket land man skall lägga en nyinvestering är det dock rimligt att tänka sig att den nominella skattesatsen är betydelsefull då den tillsammans med utformningen av avdragsreglerna ger en indikation av hur mycket företaget kan förvänta sig betala under investeringens livslängd. På sikt bör ITR för företags- och kapitalinkomster närma sig, i varje fall inte överstiga, den nominella skattesatsen. 2 Anledningen till att den är så pass hög i Irland diskuteras i rapporten. 6

I vilken mån sänkningen av den nominella företagsskatten förklarar den höga investeringsnivån är omöjligt att uttala sig om, men man kan konstatera att de privata investeringarna i Irland under den senaste tioårsperioden legat klart högst av de fem länderna. 2004 utgjorde privata investeringar 20,9 procent av BNP medan de i Sverige låg på 13,0 procent. Övriga länder låg i spannet däremellan. Höga offentliga investeringar har kompletterat de privata; 2004 utgjorde de 3,6 procent av BNP. Här ligger Sverige på andra plats med 3,0 procent. Lägger man samman de privata och de offentliga investeringarna ligger Irland under större delen av perioden klart över de övriga länderna vilket kan antas vara en starkt bidragande orsak till den snabba tillväxten och den snabbt sjunkande arbetslösheten. Från en arbetsgivares perspektiv är det angeläget med flexibla anställningsarrangemang för att kunna anpassa storlek och sammansättning av arbetsstyrkan allteftersom efterfrågan på producerade varor och tjänster varierar. Olika länder, inklusive de som valts ut för denna studie, reglerar arbetsmarknadens funktionssätt på olika sätt och olika mycket. För att skapa jämförbarhet har OECD sammanställt ett index som söker mäta stramheten i arbetslagstiftningen dvs. graden av anställningsskydd som arbetslagstiftning bereder. En intressant fråga är hur regelverkets utformning och stramhet påverkar de anställdas upplevda trygghet på arbetsmarknaden. För att studera detta har OECD genomfört enkäter för att mäta den subjektivt upplevda anställningstryggheten och sedan ställt framräknade index för detta mot stramhetsindexen. Slutsatsen är att det inte finns någon korrelation mellan de två. Det vill säga, stramare arbetslagstiftning skapar inte nödvändigtvis en större trygghet. I en besläktad studie har ILO ställt upplevd anställningstrygghet mot anställningarnas genomsnittliga längd. Inte heller här finns det någon korrelation. Det kan finnas flera skäl till dessa resultat. Sannolikt påverkas den upplevda tryggheten av möjligheten att få ett nytt jobb om man skulle förlora det gamla. Och genom att det finns en tydlig korrelation mellan genomsnittlig anställningstid och den tid det tar att återigen få ett jobb samt mellan genomsnittlig anställningstid och mellan sannolikheten att gå från ett tillfälligt till ett permanent arbetet finns det fog för detta. Storbritannien och Danmark som har den genomsnittligt kortaste anställningstiden är de två länder där sannolikheten att gå från ett tillfälligt till ett permanent jobb är störst. 3 Även i Irland som har en förhållandevis något längre genomsnittlig anställningstid är det lätt att komma in på den riktiga arbetsmarknaden. Det snabbare återinträdet på marknaden och den större proportionen av personer som går från tillfällig till fast anställning gör att den totala arbetslösheten för ungdomar och kvinnor är lägre i de minst hårt reglerade länderna Irland, Storbritannien och Danmark. 3 Tyvärr saknas data för Sverige. 7

Det tre länderna har dock uppnått den lägre arbetslösheten på olika vägar. Danmark har genom en kombination av höga ersättningsnivåer, relativt lågt lagstiftat anställningsskydd och en aktiv arbetsmarknadspolitik uppnått en god rörlighet på arbetsmarknaden och en relativt låg arbetslöshet. Prislappen för detta policypaket är dock högt cirka fem procent av BNP. I Irland har utgifterna för aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder varit betydligt mer modesta mindre än hälften i förhållande till BNP än i Danmark. Där har samma rörlighet och en ännu lägre arbetslöshet i första hand uppnåtts tack vare den snabba tillväxten sporrad av höga investeringsnivåer i såväl privat som offentlig sektor. Irlands låga utgifter för arbetsmarknadspolitik dock inte inverkat menligt på den upplevda anställningstryggheten som ligger på samma nivå som Danmarks. För att sammanfatta kan man säga att Irland valt en offensiv politik stimulans för att få ekonomin, och därmed efterfrågan på arbetskraft, att växa och incitament till arbetstagarna att arbeta medan Danmark (och Sverige) har valt en defensiv politik inkomsttrygghet genom sociala stödsystem och hjälp till matchningen av arbetskraften mot befintliga jobb. 8

2 Inledning 2.1 Uppdrag Svenskt Näringsliv har tillsatt den s.k. Bäckström-kommissionen vars syfte är att lämna förslag som ska skapa förutsättningar för 500 000 nya jobb under en femårsperiod. För att ge underlag för kommissionens samlade förslag har Svenskt Näringsliv lagt ut ett antal uppdrag med syftet att översiktligt analysera strukturella förhållanden som kan tänkas påverka sysselsättningen i Sverige. Mapsec KB har fått i uppdrag att genomföra en övergripande studie vars syfte är att genom jämförelser med relevant länder inom OECD-kollektivet identifiera strukturella skillnader som kan tänkas påverka tillväxt och sysselsättning och som kan vara relevanta för Sverige. Studien är övergripande och är tänkt som ett första steg för att ge vägledningen för en eller flera mer hårt fokuserade delstudier. 2.2 Studiens fokus och upplägg Fokus i rapporten är på den offentliga sektorns effekt på sysselsättning och arbetslöshet. Sysselsättning och arbetslöshet bestäms i mötet mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Arbetstagare ställer sin arbetskraft till arbetsmarknadens förfogande och arbetsgivare efterfrågar arbetskraft för att möta efterfrågan på de varor eller tjänster som de producerar eller när det gäller den offentliga sektorn för att leva upp till ett politiskt fastställt mandat. Löner, sysselsättning och arbetslöshet fastställs således på en marknad men påverkas av den offentliga sektorn. Denna påverkan sker dels via nivå, sammansättning och utformning av de skatter och avgifter som den offentliga sektorn tar in och de utgifter som dessa finansierar, dels via det offentliga regelverk som på olika sätt påverkar utbud och efterfrågan av arbetskraft. De faktorer som denna studie tar upp framgår av nedanstående tabell. Tabell 2.1 Den offentliga sektorns påverkan på utbud och efterfrågan på arbetskraft Utbud av arbetskraft Skatt på arbete Trygghetssystemet Utbildningssystemet Omsorgen Sjukvård Efterfrågan på arbetskraft Skatt på vinst och kapital Arbetsmarknadspolitik Offentliga investeringar Skatt på arbete och trygghetssystemets utformning påverkar incitamenten för individer att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Utformningen och finansieringen av utbildning påverkar individers incitament att öka sitt 9

kunskapskapital. Omfattningen och effektiviteten i utbildningsväsendet påverkar volymen på det kunskapskapital som faktiskt levereras till arbetsmarknaden. Omsorgens och sjukvårdens omfattning och effektivitet påverkar i vilken mån och hur snabbt personer som av medicinska eller andra skäl hamnat utanför arbetsmarknaden kan återföras till denna eller när man väljer att lämna densamma. Skatt på vinst och kapital påverkar företagens lokaliserings- och investeringsbeslut och därmed efterfrågan på arbetskraft. Arbetsmarknadspolitiken som riksdag och regering råder över (samt kollektivavtal och andra avtal som arbetsmarknadens parter råder över) påverkar arbetsmarknadens funktionssätt och lönebildning och därmed företagens efterfrågan på arbetskraft. Den offentliga konsumtionens och de offentliga investeringarnas volym och sammansättning påverkar efterfrågan på arbetskraft direkt och indirekt genom efterfrågan på företagens varor och tjänster inverkan på företagens produktionsförutsättningar. För att om möjligt se mönster i hur olika utformning av skattesystemet (nivå och sammansättning), de offentliga utgifternas sammansättning samt av det regelverk som påverkar arbetsmarknadens funktionssätt påverkar sysselsättning och arbetslöshet görs i studien systematiska jämförelser mellan fem EU-länder, inklusive Sverige. Det som styrt valet av länder har varit önskan att ha med ett par likartade nordiska länder även om det vid närmare skärskådande är tydligt att det finns klara skillnader mellan länderna samt ett par länder som avviker mer markant från den nordiska modellen. De länder som valts förutom Sverige är: Finland, Danmark, Storbritannien och Irland. Studien är i första hand baserad på en genomgång av finansiell statistik för de fyra länderna. Kompletterande information om de institutionella förutsättningarna har samlats in för att bedöma jämförbarheten. Analysen av tillgänglig statistik har kompletterats med en genomgång av utredningar, konsultrapporter, forskningsrapporter etc. som gjorts under de senaste åren. 2.5 Rapportens struktur I kapitel 3 presenteras data om tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet. Även olika mått på inkomstfördelning presenteras. Kapitel 4 innehåller övergripande statistik om den offentliga sektorns inkomster och utgifter i de fem länderna. Därefter följer i kapitel 5 en genomgång av faktorer som den offentliga sektor förfogar över och som kan förväntas påverka utbudet av arbetskraft. I kapitel 6 görs en motsvarande genomgång av faktorer som kan förväntas påverka efterfrågan på arbetskraft. 2.3 Ansvariga Studien har genomförts av Allan Gustafsson, PhD och Ekonomie doktor Gert Paulsson. 10

3 Tillväxt, sysselsättning, arbetslöshet och inkomstfördelning 3.1 Tillväxt Figur 3.1 visar ackumulerad för de fem länderna under perioden 1990 2005. Det land som mest markant avviker från Sverige är Irland. Landets per capita BNP har på femton år mer än fördubblats medan t.ex. Sveriges endast ökat lite drygt 40 procent. Figur 3.1 Ackumulerad per capita tillväxt 1990 2005 Resultat är att Irland har en per capita BNP som, från att för femton år sedan ha legat under genomsnittet, idag är närmare 40 procent högre än genomsnittet i de tjugofem EU-länderna, medan Sverige oförändrat legat på knappt 20 procent över snittet. Se figur 3.2. 11

Figur 3.2 BNP per capita i förhållande till genomsnittet för EU 25 3.2 Sysselsättning Sysselsättningsnivån, dvs. hur stor del av befolkningen i arbetsför ålder som faktiskt arbetar 4, skilde sig i början av nittiotalet kraftigt åt men skillnaderna har minskat. Sysselsättningsgraden i Irland har ökat kraftig under perioden men är fortfarande lägst bland de fem länderna. Det är intressant att notera att Irland, trots man har den lägsta sysselsättningsgraden, ändå har den högsta BNP per capita inkomsten. Den genomsnittliga produktiviteten hos den yrkesverksamma befolkningen är med andra ord betydligt högre än i de övriga fyra länderna. 4 Den exakta definitionen är enligt Eurostat: Employed persons are persons aged 15 and over who during the reference week performed work, even for just one hour per week, for pay, profit or family gain or were not at work but had a job or business from which they were temporarily absent because of, e.g., illness, holidays, industrial dispute and education or training. 12

Figur 3.3 Sysselsättningsgrad 1992 2004 3.3 Arbetslöshet Figur 3.4 visar hur den öppna arbetslösheten utvecklats under i stort sett samma tidsperiod. 5 Av den fem länderna har Finland systematiskt haft en högre öppen arbetslöshet än de övriga länderna. Efter att i början av perioden ha haft en öppen arbetslöshet på över 10 procent hade Irland, tillsammans med Storbritannien, istället den lägsta, under fyra procent. 5 Öppen arbetslöshet är definierad som: alla personer i åldern 15-74 år som inte hade anställning under referensveckan, som aktivt sökte efter arbete under de gångna fyra veckorna och som var beredda att börja arbete omedelbart eller inom två veckor. (Eurostats definition) Någon annan internationellt jämförbar statistik över arbetslöshet definierat på något annat, bredare sätt finns inte att tillgå. 13

Figur 3.4 Öppen arbetslöshet 1995 -- 2004 3.4 Inkomstfördelning Offentliga utgifter för trygghetssystemen kan ha delvis olika syften. Det handlar dock i flertalet fall om att utjämna inkomstskillnader och/eller att förbättra levnadsstandarden för de individer och hushåll som har de lägsta inkomsterna. Mått på inkomstskillnader och olika fattigdomsmått kan vara indikationer på systemens effektivitet. En indikator på inkomstfördelningen i de studerade länderna presenteras i tabell 3.1. Tabell 3.1 Kvoten mellan den disponibla inkomsten bland höginkomsttagare och låginkomsttagare 67 Sverige Danmark Finland Irland UK -97-99 -04-95 -99-04 -96-00 -04-95 -00-04 -95-00 -03 3,0 3,1 3,3 2,9 3,0 3,4 3,0 3,3 3,5 5,1 4,7 5,0 5,2 5,2 5,3 Källa: Eurostat (2006) Tabellen visar att inkomstskillnaderna är större i Irland och Storbritannien än i de tre nordiska länderna, men den visar också att inkomstskillnaderna ökat i de Sverige, Danmark och Finland från mitten av 1990-talet medan de under samma period varit i det närmaste oförändrade i de två andra länderna. 6 Med höginkomsttagare avses de 20% av befolkningen som har högst disponibel inkomst och med låginkomsttagare avses de 20% av befolkningen som har lägst disponibel inkomst. 7 Observera att det inte är exakt samma årtal för samtliga länder. Orsaken till det är att tillgången på data varierar mellan länderna. 14

Eurostat presenterar även ett fattigdomsmått benämnt At-risk-of-poverty rate. Måttet definieras som den andel av befolkningen som har en disponibel inkomst under 60% av landets median för disponibla inkomst. Måttet presenteras dels före transfereringar, dels efter. Skillnaden mellan före och efter kan ses som ett mått på hur väl trygghetssystemet minskar risken för fattigdom. Tabell 3.2 Risk för fattigdom före och efter transfereringar 8 Sverige Danmark Finland Irland UK -95-01 -04-95 -01-04 -96-00 -04-95 -00-04 -95-00 -03 Före transf. n.a. 17 30 n.a. 29 31 23 19 29 34 31 33 32 29 29 Efter transf. n.a. 9 11 10 10 11 8 11 11 19 20 21 20 19 18 Källa: Eurostat (2006) Tabellen visar att det inte är någon stor skillnad mellan länderna vad avser risk-ofpoverty rate före transfereringar, men att transfereringssystemen i Sverige, Danmark och Finland antingen är mer generösa eller mer effektiva när det gäller att få ner fattigdomstalen. Om man istället tittar på utvecklingen över tiden vad gäller fattigdomstalen efter transfereringar, är det noterbart att Irland, trots sänkta skatter och minskade offentliga utgifter för trygghetssystemen under den aktuella perioden, inte har fått någon tydlig försämring i tryggheten mätt i termer av inkomstskillnader och fattigdomstal. 8 Observera att det inte är exakt samma årtal för samtliga länder. Orsaken till det är att tillgången på data varierar mellan länderna.. Eurostat påpekar också att förändringen över tiden för framför allt Sverige och Finland måste tolkas med viss försiktighet eftersom det skett förändringar i beräkningssätt. 15

4 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 4.1 Finansieringen av de offentliga utgifterna Tabell 4.1 nedan visar nivå och sammansättning av den totala beskattningen i de fem länderna. Skatterna är grupperade i skatter konsumtion, arbete och kapital. Förutom den stora skillnaden i totalt skatteuttag, som speglar skillnaden i de total offentliga utgifterna, framträder en viktig skillnad mellan å ena sidan de nordiska länder och å andra sidan de två anglosaxiska länderna nämligen den betydligt hårdare beskattningen av arbete i den första gruppen länder. Medan skatten på arbete i Sverige uppgick till 31,5 procent av BNP och 62,5 procent av det totala skatteuttaget så upp gick den i Irland till endast 10,5 procent av BNP och 34,7 procent av det totala skatteuttaget. Beskattningen av kapital som del av BNP och som del av det totala skatteuttaget är däremot högre i såväl Irland som i Storbritannien än i Sverige: 8,6 och 28,4 procent respektive 10,5 och 29,1 procent jämfört med 6,1 och 12,1 procent. I Irlands fall kommer de relativt höga intäkterna från kapitalbeskattningen från höga kapitalvinster på grund av bl.a. kraftigt ökade fastighetsvärden samt från inkomstskatten på företag. I det senare fallet så har, trots sänkta skattesatser, skattintäkterna ökat under senare år på grund av stabilt höga företagsvinster vilket med tiden uttömt möjligheterna till förlustavdrag. Företags- och kapitalbeskattningen diskuteras vidare i avsnitt 6.1. Hur beskattningen av arbete i påverkar arbetsutbudet diskuteras i avsnitt 5. Figur 4.1 Skatteuttag och skattestruktur 2004 Källa: Eurostat 16

4.2 De offentliga utgifternas volym och sammansättning När det gäller den offentliga utgifternas omfattning och inriktning delar de fem länderna upp sig i två grupper - de nordiska länderna i ena gruppen och Irland och Storbritannien i den andra. Medan utgiftskvoten i de nordiska länderna ligger mellan 50 och 60 procent ligger den i Irland på omkring 35 procent och i Storbritannien på strax över 40 procent. Den största enskilda skillnaden utgörs av ändamålskategorin Social trygghet. I Sverige omfördelades under perioden ca 25 procent av BNP genom de offentligfinansierade sociala trygghetssystemen. I Irland var motsvarande siffra ca 10 procent. Men även andra viktiga skillnader finns. Medan drygt 10 procent av BNP i Sverige utgjordes av Allmänna offentliga tjänster, var motsvarande siffra i Irland genomsnittligt endast drygt fem procent. När det gäller övriga områden var skillnaderna mellan de fem länderna betydligt mindre. Den offentligfinansierade hälso- och sjukvården utgjorde i alla de fem länderna mellan drygt sju och drygt nio procent BNP. Samhällsskydd och rättskipning upptog mellan en och två procent av BNP med Sverige mitt i spannet. Utbildning och universitetsforskning upptog mellan fem och åtta procent av BNP och där låg Sverige näst högst efter Danmark medan Irland låg lägst. Figur 4.2 Volym och fördelning av offentliga utgifter (genomsnitt 1995 2003) 9 Källa: Eurostat För de flesta sektorer har andelen av BNP legat relativt stabilt under perioden. Två sektorer skiljer sig dock från mönstret. Allmänna offentliga tjänster och utgifter för social trygghet. Andelen allmänna tjänster har minskat i alla länder under perioden, 9 För Danmark t.o.m. 2004 och för Irland t.o.m. 2002 17

kraftigast i Irland. Från att ha utgjort 7,4 procent av BNP 1995 uppgick de till endast 3,5 procent 2002. Offentliga utgifter för social trygghet som andel av BNP minskade också under slutet av nittiotalet men har sakta krupit upp igen i alla länder. För de nordiska länderna var utgifterna tillbaka till i stort sett till samma nivå som i början av perioden. För Irlands del var dock nivån fortfarande betydligt lägre 8,7 procent jämfört med 12,2 procent. Den senare minskningen kan man anta i hög grad beror på minskningen av arbetslösheten från 10,6 till 3,6 procent under perioden. 18

5 Utbudet av arbetskraft I det här kapitlet behandlas tänkbara effekter av den offentliga sektorns omfattning och utformning på individers förmåga och incitament att bjuda ut sina tjänster på arbetsmarknaden, och därmed på sysselsättningen. Det som avhandlas är inkomstskatterna, trygghetssystemen, barnomsorgen, äldreomsorgen, sjukvården samt utbildningssystemet Det är viktigt att påpeka att det är vanskligt att dra några alltför långtgående slutsatser när det gäller effekterna av en enskild faktor på sysselsättningen i och med att antal faktorer samspelar på ett inte alltid självklart sätt. Det man kan göra är att föra en allmän diskussion om effekterna på arbetskraftsutbudet och göra en rimlighetsbedömning av kausaliteten. Det är också den ansats som valts i detta kapitel. 5.1 Skatt på arbete 5.1.1 UTV E C K L I N G O C H N U L Ä G E Eurostat studerar fortlöpande utvecklingen när det gäller skatter i de s.k. EU25- länderna. Data från 2005 (Eurostat, 2005a) visar bl.a. förändringen i inkomstskatt mellan 1995 och 2003 vad gäller såväl genomsnittsskatt som högsta inkomstskattesatsen. Tabell 5.1 Genomsnittlig inkomstskatt 1995 och 2003 Sve Dan Fin Irl UK -95-03 -95-03 -95-03 -95-03 -95-03 Genomsnittlig 46,8 46,1 40,9 40,0 43,9 42,1 29,7 25,2 25,7 24,6 inkomstskatt 10 Källa: Eurostat (2005a) Av tabellen framgår att det är stora skillnader i inkomstskattesatsen i de studerade länderna. Sverige har den klart hösta skattesatsen, följt av Finland och Danmark, medan Irland och Storbritannien har en väsentligt lägre skattesats. Tabellen visar också att den genomsnittliga skattesatsen har sänkts i samtliga länder under den aktuella tidsperioden, men att det endast är Irland som har gjort en mera substantiell sänkning. 10 Genomsnittlig inkomstskatt är den s.k. Implicit taxe rate on labour som definieras på följande sätt: All personal income taxes, pauroll taxes and compulsory social security contributions as labour tax revenue and, as the tax base, the total amount of compensation of employees in the economy. 19

Tabell 5.2 Högsta inkomstskattesats 2005 Sve Dan Fin Irl UK Högsta inkomstskatt 11 56,5 59,0 52,1 42,0 40,0 Källa: Eurostat (2005a) Tabell 5.2 visar tydligt att också när det gäller högsta inkomstskattesats ligger de tre nordiska länderna i studien väsentligt högre än Irland och Storbritannien. Tabell 5.3 som redovisar faktiskt influten skatt i förhållande till en beräknad skattebas visar på samma bild av beskattningen av arbete i de fem länderna. Hårdast beskattar Sverige arbete, 2004 var den implicita skattesatsen 45,9 procent Storbritannien lägst, 24,8 procent. Tabell 5.3 Implicit skattesats på arbete, 1995-2004, i % Land År 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 1995-2004 1995-2004 1995-2004 Danmark 40.1 40.2 40.6 38.8 40.1 40.9 40.7 38.8 38.0 37.4 39.6-0.7-2.8 Irland 29.7 29.3 29.4 28.5 28.5 28.2 27.4 25.9 25.0 26.3 27.8-1.8-3.4 Finland 43.4 44.7 43.3 44.1 43.5 44.1 44.6 43.6 42.3 41.9 43.5-0.4-1.5 Sverige 46.8 48.0 48.4 49.4 49.0 47.9 46.8 45.6 45.7 45.9 47.4-0.6-0.8 Storbritannien 25.7 24.9 24.4 25.2 25.0 25.4 25.1 24.0 24.3 24.8 24.9-0.3-0.9 EU-25 36.9 37.4 37.4 37.5 37.2 37.1 36.6 36.3 36.6 36.5 36.9-0.3-0.4 EU-15 36.9 37.4 37.4 37.5 37.2 37.1 36.7 36.3 36.6 36.5 36.9-0.3-0.4 Källa: European Commission (2006) Ur ett sysselsättningsperspektiv är beskattningens marginaleffekter lika om inte mer intressanta än det genomsnittliga skattetrycket. Europakommissionens Generaldirektorat för skatter och tullar beräknar och redovisar regelbundet ett mått på hur stor del av kostnaden för att anställa en arbetare till två tredjedelar av genomsnittslönen som går bort i skatter, arbetsgivar- eller likartade avgifter, dvs. skattekilen. Skattekilarna för våra fem länder plus genomsnittet för EUs länder för den senaste utvidgningen (EU-15) presenteras i tabell 5.4. Här är skillnaden ännu större mellan de tre nordiska och de två anglosaxiska länderna. Extremerna är Sverige och Irland. Medan skattekilen för denne typarbetare i Sverige 2004 var 46,2 procent var den endast 15,7 procent i Irland. Eftersom skattekilen påverkar såväl brutto- som nettolön, påverkar den såväl efterfrågan som utbud på arbetskraft ju högre skattekil desto lägre sysselsättning. 11 Hösta inkomstskatt är den s.k. Top statury personal income tax rate som definieras på följande sätt: the tax rate for the highest income bracket without surcharges. 20

Tabell 5.4 Skattekilar för en arbetare som tjänar 2/3 av genomsnittslönen, 1996-2004, i % Land År 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 95-04 Danmark 41,3 41,7 40,4 41,3 41,2 40,6 39,9 39,9 39,4-1,9 Irland 26,5 24,9 23,4 21,5 18,1 17,3 16,7 16,7 15,7-10,8 Finland 45,3 44,2 44,0 42,6 42,5 41,0 40,2 39,5 38,6-6,7 Sverige 48,6 49,2 49,3 48,7 47,7 46,8 45,8 44,8 46,2-2,4 Storbritannien 26,8 28,4 28,5 25,8 25,3 24,5 24,5 26,2 26,4-0,4 EU-15 38,9 39,1 38,6 38,0 37,5 36,6 36,2 36,1 35,6-3,3 Källa: European Commission (2006) Ett annat mått på vilka incitament det finns för en individ att från arbetslöshet till arbete, eller från deltidsarbete till heltidsarbete, är Eurostats (2005b) s.k. låglönefällemått (Low wage trap 12 ) kan vara en indikator på hur denna marginaleffekt ser ut i olika länder. Tabell 5.5 visar låglönefällan i länderna i den här studien. Tabell 5.5 Låglönefällan Sve Dan Fin Irl UK År -01-04 -01-04 -01-04 -01-04 -01-04 Låglönefällan 65 66 84 81 57 62 46 47 61 62 Källa: Eurostat (2005b) Av tabellen framgår att Sverige, Finland och Storbritannien ligger på ungefär samma nivå, medan Danmark utmärker sig med en relativt sett hög och Irland med en relativt sett låg marginaleffekt. Förändringarna mellan 2001 och 2004 är små i de studerade länderna, med undantag för Finland som haft en viss ökning av marginaleffekten. 5.1.2 F Ö R V Ä N T A D E K O N S E K V E N SER Inkomstskattesatsen i ett land kan förväntas påverka arbetskraftsutbudet och sysselsättningen på så sätt att en lägre skattesats bör innebära att individerna är mer benägna att bjuda ut sina tjänster på arbetsmarknaden. Mot den bakgrunden borde nivån på inkomstskatterna i Irland och Storbritannien och, inte minst sänkningen av skattesatsen på Irland, skapa förutsättningar för en högre sysselsättning än motsvarande skatter i de tre övriga länderna i Studien. Vi kan också de att sysselsättningen har utvecklats bättre i dessa länder än i de nordiska länderna under den aktuella tidsperioden. Det som torde vara mest intressant i sammanhanget är dock marginaleffekterna, dvs. hur inkomstskatterna påverkar individens ekonomiska situation, om denne väljer att gå från arbetslöshet till arbete, eller ökar sitt deltagande på arbetsmarknaden från t.ex. deltids- till heltidsarbete. Såväl måttet på skattekilen för arbetare som tjänar två tredjedelar av genomsnittslönen som låglönefällemåttet 12 Low wage trap definieras på följande sätt av Eurostat: The low wage trap measures what percentage of the gross earnings is taxed away by the combined effects of higher taxes and reduced or lost benefits, when an employed single person moves from 33% to 67% of the average earnings of a production worker. 21

pekar på att incitamenten för att gå från att leva på bidrag till anställning eller före en låginkomsttagare att öka sin arbetsinsats är betydligt lägre i Sverige (och Danmark) än i framför allt Irland. 5.2 Trygghetssystem 5.2.1 U T V E C K L I N G O C H N U L Ä GE Figur 4.2 visar tydligt att de sociala trygghetssystemen utgör en mycket stor andel av de totala offentliga utgifterna. Figuren visar också att det är stora skillnader i omfattningen på dessa system mellan de länder som ingår i studien. Definitionen av trygghetssystem är emellertid inte helt enhetlig i de olika ländernas nationalräkenskaper. OECD har utvecklar ett komplementärt mått public social expenditure som del av BNP. Tabell 5.6 visar nivån på detta mått under tre år för de fem länderna i urvalet. Tabell 5.6 Utgifter för trygghetssystem som en andel av BNP År Sverige Danmark Finland Irland UK 1990 30,78 29,32 24,75 18,65 19,55 1995 33,20 32,40 31,10 19,35 23,01 2001 29,78 29,22 24,80 13,75 21,82 Källa: OECD (2006) Tabellen bekräftar bilden från figur 4.2 i meningen att de tre nordiska länderna har väsentligt högre utgifter för trygghetssystem än Irland och Storbritannien. När det gäller Sverige, Danmark, Finland och Storbritannien har det inte skett någon större förändring från början av 1990-talet till början av 2000-talet. Däremot har Irland minskat sina utgifter för trygghetssystemen som en andel av BNP relativt kraftigt under samma period. En intressant fråga när det gäller trygghetssystemen är i vilken utsträckning offentliga utgifter kompletteras med privata. Generellt sett finansieras trygghetssystemen i europeiska länder i mycket stor utsträckning med offentliga medel. En OECD-studie (OECD 2005a) visar att ca 90% av utgifterna för trygghetssystemen är offentliga. Jämförelser av offentliga utgifter för trygghetssystem försvåras av bl.a. att beskattningen av stöden varierar mellan länderna. Dessa skillnader kan påverka stödets nettovärde för individen på åtminstone tre olika sätt; direkt beskattning av stödet, indirekt beskattning av stödet genom beskattning av de varor och tjänster som stödet skall användas till, samt stöd som innebär skatteavdrag eller motsvarande vid köp av privata tjänster istället för bidrag (OECD, 2005a). Olikheter i den direkta beskattningen innebär att det kan vara olika stor skillnad i olika länder mellan de bruttoutgifter som anges i olika budgetdokument, och de nettoutgifter som når individerna. OECD (2005a) har tagit hänsyn till skillnaderna i 22

beskattning av stöden i olika länder och gjort en beräkning av såväl brutto- som nettoutgifterna. Tabell 5.7 Skillnad mellan brutto och netto för offentliga utgifter för sociala ändamål (social expenditure 13 ) som en andel av BNP Sverige Danmark Finland Irland UK Skillnad mellan netto och brutto 4,5 7,8 5,4 1,4-1,7 Källa: OECD (2005a), s 32 Tabellen visar tydligt att det är stora skillnader mellan länderna vad gäller differensen mellan brutto- och nettoutgifterna. Sverige, Danmark och Finland har en relativt hög skatt på stödet och får därför en större skillnad mellan brutto- och nettostöd än framför allt Irland som har låga skatter på motsvarande stöd. När det gäller effekterna på nettovärdet av stödet av skillnader i den indirekta beskattningen och skatteavdrag m.m. är det betydligt svårare att göra jämförelser mellan olika länder eftersom det är komplicerat att beräkna hur den indirekta beskattningen och avdragsmöjligheter i skattesystemet träffar de grupper som är berörda av stödet. En annan faktor som är intressant att studera, framför allt i förhållande till pensionerna, men också de övriga stöden, är det privata sparandet. En genomgång av länderna i studien visar också att det är relativt stora skillnader i det avseendet. Tabell 5.8 Hushållens nettosparande som en andel av disponibel inkomst 14 År Sverige Danmark Finland Irland UK 1990 1,2 1,9 3,6 6,1 8,0 1995 8,7 1,3 4,7 8,5 10,0 2000 3,3-1,9-1,3 9,6 5,0 2004 8,6 2,9 2,7 9,9 4.4 Källor: OECD (2006b) Av tabellen framgår att det privata sparandet fluktuerar mycket i flera av länderna i studien. Det gäller inte minst Sverige och Finland. Hushållens sparande är däremot både högre och mera stabilt i Irland. Det kan möjligen tolkas som att irländarna kompenserar för ett mindre generöst offentligt trygghetssystem med ett högre och 13 Social expenditure definieras på följande sätt i OECD (2005a): The provision by public and private institutions of benefits to, and finacial contributions targeted at, households and individuals in order to provide support during circmstances which adversely affect their welfare, provided that the provision of the benefits and financial contributions constitutes neither a direct payment for a particular good or service nor an individual contract or transfer. (sid 7) 14 Uppgifterna för Danmark och Storbritannien är bruttosparande 23

ökande privat sparande, men också att de låga inkomstskatterna kan ha skapat goda förutsättningar för ett privat sparande. Trygghetssystemen omfattar ett antal delsystem. Den följande översiktliga genomgången utgår huvudsakligen ifrån OECDs länderrapporter under huvudrubriken Benefits and Wages (OECD, 2004, a-e). Dessa rapporter omfattar följande delsystem: Arbetslöshetsförsäkring (unemployment insurance), Grundläggande stöd vid arbetslöshet (unemployment assistance), Socialbidrag, Bostadsbidrag, Stöd till familjer, Stöd till ensamstående föräldrar, Anställningsrelaterade förmåner, samt Pensionssystemet. Stöd vid arbetslöshet Inom Eurostat talar man om Labour Market Policy (LMP) och utgifterna för dessa insatser avgränsas på följande sätt: Public expenditure on labour market policy measures is explicitly devoted to unemployed, employed at risk, and inactive persons who would like to enter the labour market. (Eurostat, 2006). Eurostats data omfattar både direkt arbetslöshetsunderstöd och olika offentliga arbetsmarknadspolitiska insatser för att få den arbetslöse i arbete. Omfattningen av dessa utgifter i de olika länderna framgår av tabellen nedan. Tabell 5.9 Satsningar på labour market policy i % av BNP 1998, 2000 och 2003 Sverige Danmark Finland Irland UK -98-00 -03-98 -00-03 -98-00 -03-98 -00-03 -98-00 -03 LMP - insatser 2,24 1,55 1,04 1,66 1,69 1,53 1,02 0,77 0,75 0,94 0,80 0,61 0,16 0,19 0,16 - direkt stöd 1,83 1,37 1,22 2,96 2,41 2,68 2,58 2,11 2,10 1,48 0,79 0,91 0,62 0,44 0,34 -TOTALT 4,10 2,92 2,25 4,62 4,10 4,21 3,60 2,88 2,85 2,42 1,59 1,52 0,78 0,63 0,50 Källa: Eurostat (2006) Tabellen visar att det är stora skillnader i utgifterna för stöd vid arbetslöshet, både mellan de berörda länderna och över tiden inom ett visst land. Precis som när det gäller andra delar av trygghetssystemen så utgör Sverige, Danmark och Finland en grupp med relativt sett höga utgifter, och Irland och främst Storbritannien en grupp med relativt sett låga offentliga utgifter. Det ska även noteras att samtliga länder har minskat sina utgifter under den aktuella perioden, men att det är Irland som gjort den största minskningen. Av tabellen framgår också att samtliga länder avsätter den största delen av det totala stödet vid arbetslöshet för direkt arbetslöshetsunderstöd. Fördelningen mellan ett sådant stöd och olika arbetsmarknadspolitiska insatser varierar dock mellan länderna och över tiden. I avsnittet om trygghetssystem är det huvudsakligen det direkta stödet som berörs. 24

Arbetslöshetsförsäkring Tillgång till arbetslöshetsförsäkringen är i samtliga studerade länder villkorat med antingen medlemskap i en A-kassa eller utfört arbete under en viss minimitid före arbetslösheten. Försäkringarna är utformade på olika sätt, och det är därför vanskligt att göra en bedömning av eventuella skillnader i generositet. Svårigheterna att göra jämförelser förstärks av att de i samtliga länder är beskattningsbara, vilket innebär att också skattesystemets utformning påverkar vilket nettostöd den enskilde erhåller och därmed vilken påverkan det kan förväntas ha på arbetskraftsutbud och tillväxt. Noterbart är dock att Sverige och Storbritannien har en kortare ersättningsperiod än övriga länder. Grundläggande stöd vid arbetslöshet Denna typ av stöd (unemployment assistance), som är riktat till individer som inte omfattas av arbetslöshetsförsäkringen, finns i Sverige, Finland och Irland. Stöd kräver i samtliga tre länder att individen är beredd att acceptera ett jobberbjudande. I övrigt är stödet olika utformat i de tre länderna. Bruttostödet är högre i Sverige och Finland där det dock är beskattningsbart. I Sverige är ersättningsperioden begränsad till 300 dagar, medan den är obegränsad i Finland och Irland. Socialbidrag I samtliga länder är socialbidragen inkomstprövade. De är i övrigt olika utformade och av det skälet svåra att jämföra vad gäller graden av generositet. Ett försök till räkneexempel ger följande resultat. Tabell 5.10 Socialbidrag för två vuxna och två barn Sverige Danmark 15 Finland Irland UK Socialbidrag för familj med två vuxna och två barn (per månad i SEK) ~8.000 ~9000 ~10.000 ~8.500 ~5.000 Källa: Beräkningar på underlag från OECD (2004a-e) Det som är gemensamt för samtliga bidragssystem är att ersättningsperioden är begränsad. Bidraget är beskattningsbart endast i Danmark. Bostadsbidrag Samtliga länder har någon form av bostadsbidrag som i samtliga fall är inkomstprövade. I Irland har man dock inte något separat stöd för just bostadskostnader, utan man har istället ett supplement till socialbidraget för att garantera en viss lägsta disponibel inkomst efter betalning av boendekostnader. Bidragssystemen är relativt komplicerade och det är svårt att göra någon 15 Stödet i Danmark är beskattningsbart vilket innebär att det netto är betydligt lägre än 9 000. 25

rättvisande jämförelse vad gäller deras grad av generositet och därmed den förväntade effekten på arbetskraftsutbud och tillväxt. Barnbidrag Samtliga studerade länder har någon form av barnbidrag eller motsvarande, och inget av länderna har någon inkomstprövning av bidraget. Bidragen är inte heller beskattningsbara i något av länderna. I Sverige, Finland och Irland finns i praktiken ett flerbarnstillägg som innebär att man får högre bidrag per barn ju fler barn man har. I Danmark och Storbritannien blir bidragen istället lägre per barn ju fler barn man har. I Danmark varierar bidragets storlek med barnets ålder. I Danmark, Finland och Storbritannien får ensamstående föräldrar dessutom ett ytterligare tillägg per barn. Skillnader i bidragets uppbyggnad gör det svårt att göra helt rättvisande jämförelser. I tabellen nedan har dock ett försök gjorts att jämföra bidragen för en familj med två barn. Tabell 5.11 Barnbidrag för två barn Sverige Danmark Finland Irland UK Barnbidrag för familj med två barn (per månad i SEK) ~2.000 ~2.500 ~1.900 ~2.200 ~1.500 Källa: Beräkningar på underlag från OECD (2004a-e) Sammantaget kan man konstatera att det inte är några dramatiska skillnader i barnbidragets storlek i de aktuella länderna, dock med Storbritannien och Danmark som ytterfall. Stöd till ensamstående föräldrar I Danmark och Finland är stödet till ensamstående föräldrar direkt kopplat till de övriga stödformerna som behandlas ovan. I Sverige finns ett månatligt bidrag per barn och månad som ska betalas av den andre föräldern. Om denne inte kan betala fyller staten upp till den beslutade normen. På Irland finns ett inkomstbaserat bidrag som inte är beskattningsbart, och i Storbritannien finns en möjlighet för ensamstående att få ett tillägg till Working Tax Credit (se nedan). Anställningsrelaterade förmåner Anställningsrelaterade förmåner förekommer i Finland i form av ett visst inkomstrelaterat bidrag till individer som har låg inkomst. På Irland finns det flera tidsbegränsade stöd som syftar till att ge individer som är arbetslösa eller endast har möjlighet att ta deltidsarbete incitament att öka sin sysselsättningsgrad. Exempelvis kan man få behålla en del av socialbidraget om man som arbetslös väljer att starta eget. Vidare kan man få ett visst stöd om man som långtidsarbetslös tar ett deltidsarbete. I Storbritannien finns en Working Tax Credit för låginkomsttagare med försörjningsbörda. 26

Pensionssystem I OECD (2005e) görs en uppdelning av pensionssystemen i en grundläggande pension (first tier), och obligatoriska pensionsförsäkringar samt privata pensionsförsäkringar (second tier). För var och en av dessa delar av pensionssystemet finns det sedan olika tänkbara utformning, och de länder som ingår i studien har också valt att konstruera sina offentliga pensionssystem på olika sätt. OECD (2005e) konstaterar att samtliga länder har någon form av system för grundläggande pension i syfte att undvika fattigdom bland äldre. Den obligatoriska offentliga pensionsförsäkringen, som syftar till att pensionärer ska få en rimlig relation mellan tidigare inkomster och pensionen, saknas däremot i Irland. Tabell 5.12 innehåller ett antal parametrar som kan vara relevanta när man ska jämföra pensionssystem i olika länder. Tabell 5.12 Parametrar i pensionssystem (2002) Sverige Danmark Finland Irland UK Grundläggande pension i % av genomsnittslön 34 34 21 31 33 Pensionsavsättning/år (i % av lön) 16 1,21 1 1,5 0 0,89 Pensionsålder (normal) 65 67 65 66 65 Pensionsålder (faktisk) 63,5 65,3 60,8 65,2 63,1 Källa: OECD (2005e), s 29-30 Tabellen ger en översiktlig bild av villkoren i de offentliga pensionssystemen. Jämförelser försvåras dock av att det bl.a. finns olika upplägg vad gäller skatt på pensionerna, och därmed olika relationer mellan brutto- och nettopensionen. I flera länder, bl.a. Danmark, Finland, Irland och Storbritannien, finns det någon form av avdrag eller lägre skattesats för pensionsinkomster, medan någon sådan förmån inte finns i exempelvis det svenska systemet. Ett mått på pensionssystemets generositet är hur stor procent pensionen utgör av den genomsnittslön individen haft under sin yrkesverksamma tid. Denna andel återfinns i tabellen nedan. 16 I vissa fall varierar avsättningen med ålder, i andra fall med inkomst, och i åter andra fall med antal yrkesverksamma år. Det finns också betydelsefulla skillnader när det gäller bl.a. värderingen av de totala inkomsterna (bästa 15 åren, hela yrkesverksamma perioden etc). 27