tema: mod När det var som mörkast vågade Tommy Franzén öppna ögonen mot det gömda ljuset. Det visade sig finnas i dansens värld. Tommy har en sällsynt livskraft och är idag en etablerad dansare och koreograf i London. ans som Drivkraft Tommy Franzén dricker cider med citron och ingefära. Han skrattar lite snett och visar etiketten. Älska står det på den. Det är måndag och midsommar är runt hörnet. Men som alltid känns det inte vidare midsomrigt i England. Men i vår svenska lilla gemenskap känns det ändå lite speciellt, där vi sitter på den svenska puben Harcourt Arms. Tommy är mitt uppe i en rikstäckande turné med föreställningen Flash Mob, en produktion som bjuder på ett spektrum av olika dansstilar, från latinorytmer till streetdance, och som tidigare har gått för fulla hus på Sadlers Well s Peacock Theatre i West End. I Flashmob är Tommy i sitt rätta element, då han har gjort sig känd som en mångsidig dansare och är orädd för att prova på nya stilar och i största allmänhet, en risktagare, men en kalkykerad sådan. - If you don t risk anything you ll risk everything, utbrister Tommy och citerar en av sina mentorer. Det ligger mycket sanning i det. För att nå framgång måste vi ta risker i livet. Jag har alltid följt mitt hjärta och litat på min magkänsla. Tommy symboliserar för mig det skandinaviska, jordnära lugnet. Han är ödmjuk och varm. Närvarande i stunden och alltid respekfull, och oerhört trygg i sig själv. Men också en av de modigaste människor jag någonsin träffat. Han föddes 1981 i Lund och växte upp i det lilla skånska samhället Ålstorp. Närheten till havet, naturen och tystnaden är bestående minnen från de tidiga barndomsåren. - Då var livet väldigt tryggt och bekymmersfritt, berättar Tommy medan han sipprar på sin cider. Men så förändrades allt över en natt när jag var 11 år. Det var då som Tommys pappa avled i en plötslig hjärtattack.två år senare bestämde sig Tommys mamma att hon inte ville leva längre. Det obegripligt svåra som hade hänt var svårt att ta in, och allt Tommy hade var sin storasyster Elena. Tillsammans tvingades de att växa upp snabbt. - Vi var tvungna att fatta beslut som man inte borde behöva tänka på i så ung ålder, säger Tommy och tänker till. Som att betala räkningar och ta ansvar för ett hushåll. Givetvis var det jättetufft. Jag stod väldigt nära min pappa, och jag upplever hans närvaro ofta. Om jag hamnar i svåra situationer så vänder jag mig fortfarande till honom. Jag känner fortfarande att han finns med mig, och vill tro att båda mina föräldrar har lett mig i rätt riktningar i livet och att de absolut har varit en del i min framgång. Tommys mamma kom ursprungligen från Hong Kong, och Tommy har en stark länk till sitt österländska arv. Han är mycket intresserad av Martial Arts och reser ofta till Asien för att ägna sig helhjärtat åt detta. Han har också dansat vid ceremonierna vid Asian Games och de olympiska spelen i Beijing. Det var hans sju år äldre syster Elena som introducerade honom till dansens värld. Idag är hon verksam danspedagog på Dans- och musikalgymnasiet i Lund. Tommy var 11 år då han första gången bestämde sig för att ta hip hop-lektioner av David Johnsson, som blev hans första mentor. 8
9
10
11
12 tema: mod - David var en kille som lärt sig från gatan, och hade inte en aning om namnen på stegen, så därför hade jag ju inte heller en aning om vad jag gjorde. Det var bara kul och på det viset utvecklade jag snabbt en egen och unik stil. Dansen blev under denna tid alltmer viktig och tog allt större plats. - Dansen blev min drivkraft, det som tog mig igenom de svåra åren. Hade jag inte haft dansen så vet jag inte var jag hade varit idag, det blev mitt fokus. Systern Elena blev tidigt en inspirationskälla, och var redan under denna tid aktiv som musikalartist. Tommy följde med på hennes repetitioner och fick som 14-åring chansen att vara med i musikalen Joseph på Slagthuset i Malmö. Sedan blev det West Side Story och Speleman på taket med flera. - Jag satt ofta i publiken och tittade på under repetitionerna och till sist så fick jag hoppa in eftersom en av ensemblemedlemmarna inte kunde fortsätta. Jag hade sett föreställningen så pass många gånger att jag kunde alla roller utantill - det var klivet in i teatervärlden, berättar Tommy. Därefter blev det samhällsprogram med musikinriktning på Katedralskolan. Förutom dansen så var kemi, matte, fysik och teknik favoritämnen i skolan. - Jag hade kanske satsat på en ingenjörsutbildning om jag inte hade upptäckt dansen, säger han och ler snett. Men han hoppade av gymnasiet under andra året för att satsa på dansen. Det kändes rätt i hjärtat, berättar Tommy öppenhjärtligt. Han etablerade snabbt ett namn i Malmös musikalvärld. Men trots framgångar på hemmaplan började Tommy fundera på att skafffa sig en mer formell utbildning och sökte sig utomlands. - Jag ville inte träna där alla andra tränade och var rädd för att bli formad på exakt samma sätt som alla andra. Min plan var att utbilda mig utomlands, sedan flytta hem till Sverige igen och sticka ut, förklarar Tommy. År 2000 tilldelades han ett treårigt stipendium för att studera på Urdang Academy i London. 19 år gammal flyttar Tommy till den brittiska huvudstaden. - Det var inte ett helt lätt beslut att bryta upp och börja om från scratch i ett nytt land; jag hade ju börjat etablera mig i Sverige och det kändes konstigt att plötsligt bli student igen. Man kan säga att jag gav upp en hel del. Den första tiden i England var tuff. Hemlängtan var stark, och Tommy minns hur han packade resväskan full med svensk mat varje gång han återvände från Sverige. - På den tiden var den engelska maten jättedålig och bostadsstandarden var mycket sämre än idag. Samtidigt var det otroligt skönt att få börja om i ett nytt land och lämna allt det svåra bakom sig, säger Tommy och tänker till. Tommy gjorde ett studieuppehåll under andra året för att arbeta med en produktion skapad av den svenska gruppen Bounce. De hade sålt rättigheterna till en engelsk producent och Tommy fick möjligheten att turnera i både Storbritannien och Tyskland, vilket var ett första genombrott och erkännande på utländsk mark. Därefter började han att bygga ett nätverk av koreografer och hamnade i agenternas register. Året därpå utexaminerades Tommy och fick alltså National Diploma i Performing Arts för sina prestationer. - Sedan gick allting bara undan, jag hann inte tänka efter eftersom jag fick jobberbjudande direkt efter utbildningen och det bara rullade på. Jag behövde aldrig armbåga mig fram. Planerna på att flytta hem hann aldrig utvecklas. - Två dagar efter examen hoppade jag på ett plan till Italien för att medverka i musikalversionen av Lucio Dalla s Tosca. Därefter öppnade sig ett brett arbetsfält, allt från hip-hop dans teater till filmer och musikvideos. några av tommys många milstolpar är bland annat huvudrollen som Ali Baba på Asian Games i Doha 2006 och Pekings olympiska och paralympiska överlämningceremonier 2008, där Tommy inte bara dansade utan även assisterade den välrenommerade koreografen Katie Prince med koreografin. - Det var oerhört maffigt, en väldigt stor upplevelse. Jag minns hur vi entrade publikmassorna i en Londonbuss som sedan öppnade sig som en blomma. Han får det att låta ganska självklart, det där med att våga kasta sig ut och omfamna nya utmaningar. Men vissa beslut har såklart varit svårare än andra. Såsom att tacka ja till att medverka i So you think you can dance, där han kammande hem andraplatsen. - En fantastisk once in a life time utmaning som jag först ställde mig tveksam till och det var med en viss försiktighet som jag tackade ja. Men det blev en riktig dörröppnare, bland annat till koreografin. Tommy har även turnerat runtom i Storbritannien och Europa, bland annat tillsammans med den kände koreografen Russel Maliphant och The Rodin Project. Han har nominerats till en Oliver Award i kategorin Outstanding Achievement in Dance och vann en National Dance Award i kategorin Outstanding Modern Performance (male). Han har prytt förstasidan på flera brittiska
danstidningar och en förstasida i Storbritanniens största; Dancing Times. tema: mod Förra året stod Tommy på scen i Zoo Nations föreställningen Some Like it Hip Hop på The Peacock Theatre i West End. Där stod han även bakom delar av koreografin tillsammans med Kate Prince. Därmed lyckades han med konststycket att ta streetdance till West End och utveckla hip hop till berättande teater som lockade stora publikskaror. Men dansen sliter på kroppen och Tommy är på det klara med att han antagligen måste ge upp dansen inom en tioårsperiod, åtminstone den akrobatiska delen av hip hop. Han har redan börjat förbereda en framtida karriär. Vid sidan om dansen arbetar Tommy som property developer och med personlig utveckling. - Jag har några år kvar i mig som dansare, men jag måste förbereda mig inför framtiden, säger Tommy. Jag kan tänka mig att utveckla koreografisidan framöver. Fastighetsutveckling är något jag brinner för och bygger just nu min portfolio. Det är riktigt spännande och jag ser fram emot att köpa mitt allra första Londonhem på sikt. Medan han blickar tillbaka på sin resa säger han plötsligt; - Det hade varit så himla roligt att dela min resa med mina föräldrar, det finns så mycket jag skulle vilja berätta för dem! Men jag vet att de ändå, på något vis är med mig i allt det jag gör. Hans stora dröm är en soloshow och planerna finns på att göra detta möjligt, men han poängterar att planeringe är i ett tidigt skede. Förhoppningen är att föreställningen ska se dagens ljus 2015. - Rädsla är tillfälligt, ånger är evigt. Jag vill fortsätta utmana mig själv så länge som det är möjligt, säger Tommy Franzén. För mer information om Tommy, besök www.tommyfranzen.com jag har några år kvar i mig som dansare text: emelie krugly hill foto: rikard österlund 13