Fällor i naturen vad gäller?

Fällor i naturen vad gäller? En hel del av er ser dem säkert då och då fällorna ute i markerna. Fällfångst är nämligen en vida spridd jaktmetod och det finns en uppsjö av olika typer och modeller av fällor för både fåglar och däggdjur. Vi har förstått att åtskilliga av SkOFs medlemmar och andra som rör sig ute i de skånska markerna inte vet särskilt mycket om detta ämne. Vilka arter är de olika fällorna avsedda för? Vad är tillåtet och vad är inte tillåtet? Hur ser regelverket ut och var finner jag det? KENNETH BENGTSSON, ARNE OHLSSON & AMBJÖRN CARLSSON, SKÅNES ORNITOLOGISKA FÖRENING För att en fälla skall vara lovlig att använda skall den vara typgodkänd samt byggd efter den gällande ritningen. Fällan skall också hållas i sådant skick att konstruktionens intentioner efterlevs. I Sverige finns det för närvarande (mars 2009) minst 162 olika typgodkända fälltyper! Allt från traditionella mus- och råttfällor till fällor avsedda för lodjur och vildsvin. Tyvärr förekommer det också en hel del otillåtna hemmasnickrade fällor, samt fällor som inte fullt ut följer rådande regelverk. Vi finner också en del slarvigt lagade eller på annat sätt bedagade fällor. Gemensamt för de senare är att de fångade djuren löper uppenbar risk att skada sig eller på annat sätt lida nöd. Viktigt att minnas i sammanhanget är att fällfångst är en jaktform som lyder under jaktlagen. En reflektion Som vi nämner ovan kanske du stöter på fällor då och då när du är ute i markerna. Eller kanske ändå inte? Fällorna placeras nämligen ofta på platser som inte brukar besökas av allmänheten, i s.k. viltremisser, nära godsens och de stora gårdarnas byggnader, i täta och risiga grandungar ute på åkrarna och liknande platser. Detta för med sig att omfattningen av fällfångst är svår att få grepp om och tillika att eventuella missförhållanden är svåra att upptäcka och rätta till. När vi färdas i det skånska landskapet passerar vi därför ofta fällor och fångstanordningar på kanske något hundratals meters avstånd utan att vi är medvetna om det. Hur många fällor som finns i markerna och hur många djur som fångas för att avlivas (eller frisläppas) är således okänt. Svenska Jägareförbundets årliga jaktstatistik är inte till någon hjälp härvidlag. Men vi borde ha klart för oss att omfattningen av fällfångst är stor och att påverkan på de aktuella djurarternas populationer är betydande, åtminstone lokalt. Jakt med fällor är med andra ord effektiv och ger jägarna under en jaktsäsong klart större möjligheter att döda fler djur än vid vanlig jakt. Fällorna står gillrade 24 timmar om dygnet och i alla slags väder. Jakt med bössa kan givetvis inte bedrivas i så stor omfattning tidsmässigt, varken av yrkesjägare eller av personer som har jakt som hobby. Be- Tidskriften Anser 81

Foto 1: Ambjörn Carlsson. Knöppelfälla där gillerpinnen sitter på tok för högt. Istället för 30 cm under den övre ramen sitter denna gillerpinne 10 cm över! Risken för skador vid fångst är mycket stor. kvämlighetsaspekten är också en påfallande del av jaktformen. Just att jakt med fällor sker i tysthet, på sällan besökta platser och att den även pågår under höst- och vinterdygnens många mörka timmar gör att den är till övervägande del föga känd, eller rentav okänd, hos den naturintresserade allmänheten och ornitologer. Anmärkningsvärt är också hur lite frågorna om jakt med fällor figurerar i debatter inom naturvård, djurskydd och djurrätt. Lika anmärkningsvärt är att fällfångst inte kräver någon form av utbildning, inte ens jägarexamen. Jaktkort och givetvis jakträtten på aktuell mark räcker. Snarfångst av ripa och räv samt bruk av slagfälla för bäver är oss veterligen de enda undantagen som kräver utbildning. SkOF och fällfångst Eftersom det finns en hel del fällor som är avsedda för fåglar och eftersom fåglar även låter sig fångas i många fällor avsedda för däggdjur (så kallad felfångst) har vi för SkOFs räkning och som en del av föreningens fågelskyddsarbete, funnit anledning att studera detta fenomen för att förbättra vår och föreningens kunskap om vad som är tillåtet respektive förbjudet. Vi har varit ute i fält och sett hur verksamheten bedrivs och hur fällorna sköts. Under dessa studier har vi noterat en hel del oegentligheter allt från smärre brister till allvarligt slarv där såväl lockfåglar som fångat vilt far, eller riskerar fara, illa. Men vi har givetvis också stött på jägare som skött verksamheten oklanderligt efter gällande regelverk. Andra jägare har tagit till sig det vi påpekat och åtgärdat bristerna. Tyvärr har vi också kommit i kontakt med jägare som ansett vår närvaro besvärande eller till och med icke önskvärd. Dessa har heller inte visat någon stor vilja till förändring vad gäller påtalade brister. De erfarenheter vi redovisar i följande text är i huvudsak gjorda under de senaste fem åren. Våra fältbesök har i vissa fall varit riktade, i andra fall slumpmässiga och åter i andra fall gjorts efter tips från allmänhet. Vi kan inte redovisa hur stor andel av de skånska fällorna som är behäftade med fel eller sköts i strid med regelverket. Men vår absoluta uppfattning är att denna andel tyvärr inte är försumbar. Vi vill så här inledningsvis klargöra att de erfarenheter vi gjort, och som det refereras till i följande text, är med full sanning överensstämmande. Detsamma gäller för samtliga foton som följer texten. Vi fabulerar inte, vi manipulerar inte och vi lägger inte till något. Ett sådant förfarande hade 82 Tidskriften Anser

varit ödesdigert för såväl vårt personliga som SkOFs förtroendekapital. Regelverket är emellertid omfattande och stundom snårigt. Om vi missuppfattat något ur regelverket, eller om regelverket ändrats utan vår vetskap, kommer vi att publicera en rättelse i kommande nummer. Vi vill också påminna om att de jägare som sköter sin fällfångst efter regelverket inte på något sätt berörs av innehållet nedan. En väsentlig regel i sammanhanget, en regel som alla bör känna till, är 27 i Jaktlagen. Den säger att Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara. Fällfångst av djur är en kontroversiell syssla. Det finns engagerade utövare och det finns minst lika engagerade motståndare. Något som båda parter borde kunna enas om är att verksamheten skall bedrivas efter rådande regelverk och på ett för de fångade djuren (och lockfåglarna) så skonsamt sätt som möjligt. Majoriteten av jägarna agerar också utifrån dessa självklara kriterier. Men det finns alltså de som missköter sig, och som därmed utsätter djuren för onödigt lidande. SkOF är kritiska till en del fälltyper och vi anser också att det finns brister i gällande regelverk. SkOF har därför vid några tillfällen föreslagit skärpningar av regelverket och kommer sannolikt att framföra ytterligare sådana krav/önskemål. SkOF kommer dessutom att göra polisanmälan när uppenbara brott mot regelverket upptäcks. Vilka fåglar fångar man i fällor? Först skall vi titta på vilka fågelarter som är tillåtna att fånga i fällor. När det gäller fåglar är levandefångst det enda tillåtna (med ett undantag snarfångst av ripor i delar av Norrland). För diverse däggdjur finns däremot många dödande slagfällor. I princip är alla jaktbara fågelarter tillåtna för fällfångst i godkända fällor, men vanligtvis handlar det om kråkfåglar, ibland måsfåglar samt, för dem som har tillstånd, även duvhök. Det finns särskilda fällor avsedda för gräsand, orre, fasan, rapphöna och duvor, men de används så vitt vi känner till inte särskilt ofta. En fälla avsedd för småfåglar (!) Romme- Human Micro L107 är uppenbarligen så ny att någon beskrivning ännu (mars 2009) inte finns att tillgå på Naturvårdsverkets Foto 2: Erik Arbinger. Ung kungsörn fångad i Skånefälla. hemsida (förmodligen är den avsedd för gråsparv och pilfink inomhus). Även den så kalllade Ottenbyfällan, som används vid fångst av vadarfåglar för ringmärkning, är en typgodkänd fälla. Den heter Ottenbyfällan, L1. Viktiga föreskrifter (hänvisningar till paragrafer i Jaktkungörelsen) Fällor avsedda för fåglar skall kontrolleras, och vid fångst vittjas, minst en gång per dygn varav en kvällskontroll är villkorad (67 Jk). Tidskriften Anser 83

Däggdjursfällor för levandefångst skall vittjas en till två gånger per dygn beroende på fälltyp och djurslag. En morgonkontroll är villkorad för samtliga (67 Jk). De fällor som är avsedda för såväl fågel som däggdjur skall, åtminstone enligt vår tolkning, således vittjas minst två gånger per dygn (morgon och kväll). Kommentar: Tyvärr har vi vid flera tillfällen noterat slarv med de dagliga kontrollerna. Ibland kommer ansvarig jägare till fällan först vid middagstid (däggdjursfällor) och i de allra värsta fallen har den dagliga kontrollen helt uteblivit (norsk kråkfälla med fåglar i). Varje fälla, oavsett typ, skall vara märkt med väderbeständig skylt som informerar om fällans typ, ansvarig jägare samt adress och telefonnummer till denne. Denna regel gäller alltid om fällan är placerad i allemansrättsligt område. Notera att denna regel även gäller för ogillrade fällor. Däremot är personuppgifter inte obligatoriska om fällan används vid hus, gård eller trädgård (64 Jk). Kommentar: Tyvärr slarvas det mycket med märkningen av fällorna. Ofta finns ingen uppgift alls, eller så är den skriven på en slarvig papperslapp och mer eller mindre oläslig. Detta är givetvis inte bra om fällan visar sig innehålla en felfångad fågel. Sådan felfångst sker frekvent av framförallt ormvråk och glada, men även arter som kungsörn och berguv har påträffats i till exempel rävfällor. Särskilt tillstånd erfordras vid jakt med fångstredskap där levande djur (oftast duvor, vår anm.) används i syfte att locka vilda däggdjur samt vid jakt med fångstredskap efter rovfågel, läs duvhök (61 Jk). Däremot säger 66 Jk att fåglar som fångats under tillåten jakttid får hållas i fångenskap och användas som lockfåglar i fångstredskap i syfte att locka frilevande fåglar av samma art (vår understrykning). Härvidlag behövs uppenbarligen inget särskilt tillstånd. Lagändring på gång! Från www.naturvardsverket.se/sv/arbete-med-naturvard/jaktoch-viltvard/fallor-for-vilda-djur/ citerar vi I framtiden kommer reglerna för jakt med fångstredskap att ändras. Inom EU diskuteras att införa gemensamma krav på utbildning för dem som jagar med fällor. Ett EU-direktiv kan väntas vara klart 2010. Hur stora förändringar detta kommer att innebära återstår alltså att se. Det kan finnas anledning att återkomma till detta. Foto 3: Ambjörn Carlsson. Felgillrad Skånefälla. Se hur armeringsjärnet fallit ner till duvan på foto 2. 84 Tidskriften Anser

Felfångad fågel vad gör man? En felfångad fågel skall enligt regelverket frisläppas och enligt vår tolkning skall det ske omedelbart eller åtminstone snarast möjligt. Men eftersom fällorna vanligtvis inte kontrolleras/vittjas mer än en till två gånger per dygn kan en felfångad fågel få vänta länge. I Jaktkungörelsens 65 står det Om fredat vilt fångats skall detta frisläppas om det är oskadat eller bedöms kunna fortsätta leva utan onödigt lidande. Om viltet är allvarligt skadat, skall det avlivas. Anmälan om att fredat vilt fångats och avlivats eller påträffats dött i fångstredskap skall snarast göras till berörd polismyndighet. Upptäcker du en felfångad fågel skall du i första hand ta kontakt med ansvarig jägare. Denne når du via den märkning som fällan skall vara försedd med. Förhoppningsvis kommer ni överens om att frisläppa fågeln. Saknas uppgift om fällans ägare bör du ta kontakt med Polisen och då insistera på att få muntligt tillstånd att frisläppa fågeln. Nämn att fällan saknar obligatorisk märkning och att den fångade fågeln, vanligtvis en rovfågel, lider av stress. Hur vet jag då att det handlar om en felfångst? Jo, enligt vår tolkning är alla fågelarter, utom de som fällan är avsedd för, felfångade! Det vi kan vara absolut säkra Foto 4-5: P-G Bentz/Sturnus. Norsk kråkfälla med död ormvråk i bortre änden. Tidskriften Anser 85

Foto 6: Ambjörn Carlsson. Närbild på stege till Norsk kråkfälla. på är att samtliga icke jaktbara arter (utom duvhök i förekommande fall) inte får fångas och att de därmed är felfångade om de råkar fastna i en fälla. För jaktbara arter gäller att de är tillåtna för fångst i godkända redskap. Givet att jakttiderna medger jakt (som ju fångst är). Fasaner och rapphöns kan också sitta i godkända fälleliknande konstruktioner och tamduvor fungerar ofta som levande lockbete (mer om dem senare). Vad gäller jakttider skall nämnas att många jägare söker (och vanligtvis får) dispens för kråk- och skatfångst till omkring den 10 maj i Skåne. Ordinarie jakttid på dessa arter upphör den 15 april. Vem får fånga duvhök? Det är i princip bara de gods eller större markägare som bedriver fälthönsuppfödning (främst av fasan) som söker, och ofta får tillstånd att fånga duvhök. I Skåne har det årligen under 2000-talet handlat om 10-19 olika gods/markägare (10 säsongen 2008-09). Fram till och med säsongen 2007/2008 fick vissa gods årligen tillstånd att avliva ett specificerat antal duvhökar. Antalet duvhökar som fick skjutas minskade år för år (två gods fick tillstånd att avliva vardera tre individer i Skåne 2007-2008) och i början av 2008 ändrades regelverket på så sätt att Länsstyrelserna inte längre kunde ge sådana tillstånd. Numera kan således enbart tillstånd för fångst och förflyttning av levande duvhök ges. Som SkOFs medlemmar säkert känner till har föreningen under en följd av år på olika nivåer agerat för att förbjuda avlivning av duvhök. Det var därför med stor tillfredsställelse vi mottog beskedet i början av 2008 att regeringen beslutat att tillstånd till dödande av duvhök inte längre kan utfärdas. I och med detta har den sista legala förföljelsen av rovfåglar upphört i Sverige. Även om det under senare år rörde sig om ett litet antal duvhökar är detta en viktig symbolfråga. Vägen till hundraprocentig fredning av Sveriges rovfågelarter har varit lång. Fällorna Det finns alltså minst 162 olika, typgodkända fällor i Sverige (mars 2009)! Många av dem påminner om varandra och de allra flesta är avsedda för däggdjur. 50 av dem är dödande slagfällor (samt snara för ripa) medan resten är levandefångstfällor. I den 86 Tidskriften Anser

följande genomgången tittar vi lite närmare på de vanligaste fågelfällorna samt på de däggdjursfällor som lättast fångar fågel. Samtliga av dessa fällor skall alltså vara utrustade med typ- och ägaruppgifter. Fullständiga konstruktionskrav och ritningar för samtliga fällor finns på Naturvårdsverkets hemsida http://swenviro.naturvardsverket.se/ dokument/epi/fallor/sok.php#soka Knöppelfällan, L14 Duvhök, kråka, skata. Bygger på principen med lockfågel (duva). Denna sitter i ett eget utrymme nederst i fällan. Fällan används frekvent vid duvhöksfångst. Konstruktionen är av gammalt datum och många av fällorna som används har sett sina bästa dagar. Konstruktionsfel, slarvigt lagade fällor samt handhavandefel är tyvärr vanligt förekommande. Gillerpinnen (den som utlöser fällan) skall sitta minst 300 mm under den övre ramkanten. Tyvärr slarvas det frekvent med denna regel (foto 1). När gillerpinnen placeras för högt upp ökar risken för skador på den fågel eller det däggdjur som fångas. De två locken slår igen med kraft och bildar i slaget läge ett uppochnedvänt V. Om den fångade individen inte är tillräckligt djupt nere i fällan när denna slår, så är risken för skador alltså stor. Med tanke på att en illa skadad fredad fågel skall avlivas (65 Jk), kommer vi inte ifrån misstanken att denna felgillring ibland sker med avsikt att skada. Skånefällan, L67 Duvhök och kråka. Bygger på principen med lockfågel (duva). Denna sitter i ett eget utrymme nederst i fällan. Fälltypen är av nyare datum och används ofta för duvhöksfångst. Beroende på storlek fångar denna fälla allt från falkar till kungsörn och berguv. Maxmåttet för den övre ramen är 900 x 900 mm, men vi upptäcker ibland fällor som överstiger detta mått. Risken för felfångst av t.ex. kungsörn ökar då rejält (foto 2). Utlösningsmekanismen (gillringen) skall enligt konstruktionskraven bestå av en tråd och utlösningen ske genom belastning på golvet i fångstrummet. En tyvärr vanlig (men enligt vår tolkning ej godkänd) variant av giller består av ett armeringsjärn som, när fällan löser, likt ett spjut faller ner i duvans utrymme (foto 3). Duvan riskerar således att spetsas. Norsk kråkfälla, L12 Kråka, skata. Detta är en mycket vanligt Foto 7: Olof Jönsson. Kråk- och skatfälla, modell Trolle Ljungby. Tidskriften Anser 87

förekommande fälla. Den är i huvudsak avsedd för kråka och skata men fångar även korp, råka och kaja samt diverse rovfåglar, främst vråkar. Fällan fångar genom att fåglarna tar sig in genom den stege som ligger vågrätt över den nedsänkta mittdelen av fällan (foto 4). Kråkfåglar (och vissa rovfåglar) tar sig med lätthet ner i fällan, men har mycket svårt för att ta sig upp och ut igen. Ibland spänns en tråd under och längs med stegen (godkänt) vilket ytterligare försvårar för de fångade individerna att ta sig ut. Felfångst av rovfågel går att minimera genom att minska avståndet mellan de tvärgående ribborna på stegen. Tyvärr är denna del av stegens utformning (avstånden mellan tvärribborna foto 6) inte reglerad i typgodkännandet. I äldre ritningar för norsk kråkfälla och liknande fällor (t.ex. Leufstadsbruksfällan L10) angavs ribbavståndet till 85 mm. Detta är borttaget i nyare anvisningar. För en annan kråkfälla med rutnät i taket (L65) säger konstruktionskravet att måtten skall vara 150 x 150 mm. Ett villkorat maxmått, absolut inte överstigande 150 mm., helst inte mer än 100 mm., borde givetvis gälla även för den norska kråkfällan. Varför finns inte detta med som krav i typgodkännandet idag? Varför envisas många utövare med att ha en alltför glesribbad stege? Vi har funnit norska kråkfällor med över 300 mm. ribbavstånd! En sådan fälla fångar med lätthet ormvråk och flera andra rovfågelarter. Det finns tyvärr välgrundade skäl att misstänka avsikt med detta hos en del användare av just denna typ av fälla, att med effektivitet fånga rovfåglar. Ett annat ganska självklart krav saknas i konstruktionskraven för Norsk kråkfälla nämligen obligatorisk sittpinne för de fångade fåglarna. Saknas sådan (vilket ofta förekommer) tvingas fåglarna att sitta på marken, alternativt klänga på burens nätsidor. SkOF anser att det för Norsk kråkfälla föreligger allvarliga brister i Naturvårdsverkets typgodkännande. Kråk- och skatfällor, t.ex. M/Trolle Ljungby, L84 Kråka, skata. Används främst vid jakt efter revirhållande kråkor/skator under våren och tidig häckningssäsong. Flera olika typer finns men huvudprincipen framgår av Trolle-Ljungbyfällan (foto 7). En tidigare Foto 8-9: Laddad resp. slagen Slagfälla för hök. Notera de vidriga omständigheterna för den fångade ormvråken. 88 Tidskriften Anser

fångad kråka/skata fungerar som lockfågel och drar de revirhävdande fåglarna till sig. Den allmänna jakttiden för kråkfågel upphör den 15 april, men många söker dispens för förlängd jakt efter kråka och skata. Länsstyrelsen i Skåne beviljar som regel dessa dispensansökningar fram till omkring 8-10 maj. Aktiva kråk- eller skatfällor kan därför vara tillåtna att användas ytterligare några veckor efter ordinarie jakttids slut. Slagnät för hök, L17 Hök, skata. Detta är en fälla som SkOF anser bör förbjudas. Tills så sker måste den vid användande kontrolleras ofta, i princip hållas under ständig uppsyn. I annat fall strider användandet som vi ser det mot 27 i Jaktlagen. Fällan är mycket effektiv och fångar ett brett spektrum av arter. Gemensamt för samtliga fångade individer är att de trycks ner mot den ofta kalla eller snötäckta marken efter fångst. Foto 8 och 9 visar fällan i laddat läge samt med fångad ormvråk. Den senare (fotot från 1980-talet) var mycket medtagen efter att ha legat i fällan under uppenbart lång tid. Slagnät för hök har använts av ringmärkare och då befunnits vara mycket effektiv för fångst av diverse rovfåglar och ugglor. Vid dessa tillfällen hölls fällan under kontinuerlig uppsikt. Tyvärr är slagnät för hök idag tillåten att använda för fångst av duvhök med endast en villkorad kontroll per dygn. Detta är en styggelse. Vi har dock en känsla av att fällan inte används så ofta numera och inte alls av ansvarskännande jägare. Å andra sidan är denna fälla lätt att gömma och svår att upptäcka. Låt oss hoppas att vår förmodan om minskad användning stämmer med verkligheten. Låt oss också hoppas att fällan förbjuds, åtminstone att ständig tillsyn villkoras, snarast möjligt. Nyborgsfällan, L53 För räv, grävling och duvhök. Detta är en mycket vanlig fälla och den används främst för fångst av räv och grävling, men i typgodkännandet nämns också duvhök. Därmed måste den enligt vår tolkning kontrolleras och vid behov vittjas både morgon och kväll. Tyvärr är Naturvårdsverkets nuvarande inställning den att endast morgonkontrollen är obligatorisk. En duvhök som går i fällan på förmiddagen kan alltså få sitta till nästa morgon! SkOF har egen erfarenhet av att sådant också sker. Nyborgsfällan kan vara av såväl enkel som dubbel typ (foto 10). Den har också Tidskriften Anser 89

ett särskilt rum för levande lockfågel (duva). I dubbelvarianten sitter duvan i mitten av buren och i enkelvarianten i bortre gaveln. Fällan får vara 500-1000 mm hög och 600-1200 mm bred (invändigt mått). Ju större den görs desto större är risken att rovfåglar, t.ex. örn och ibland också berguv, låter sig fångas. Vi förordar därför mindre varianter av denna fälltyp. Gillrets utlösningsmekanism består ofta av råttfälla/or som sitter helt öppna på fällans ovansida (foto 11). Enligt vår tolkning av konstruktionskraven är detta inte tillåtet. Åtminstone menar vi att råttfällorna måste förses med ett skyddande hölje. Risken för att fåglar av diverse slag, inte minst rovfåglar, eller mindre däggdjur, som uppehåller sig på fällans ovandel, utlöser råttfällan (och skadar sig eller rent av fastnar) måste anses som reell. Rävfälla Lillienberg L59 Räv, grävling. Ännu en vanlig variant av räv och grävlingfälla som ofta görs onödigt stor. Därmed ökar risken för felfångst av framförallt rovfåglar. Såväl bredd som höjd får vara upp till 1000 mm (invändigt mått). Vi förordar små varianter av denna fälla. Fällan fångar genom att den övre delen faller ner och därmed innestänger djuret. Fällan på foto 12 är av mindre storlek. Stockfälla för mård, S19 Mård. Denna fälltyp borde enligt SkOF inte vara tillåten. Det är en fast konstruktion som bygger på att en övre gillrad stock faller ner över en undre stock och därmed klämmer ihjäl djuret (foto 13). Eftersom utösningsmekanismen är åtkomlig för vilket klättrande djur som helst och givetvis också för fåglar, så fångar fällan inte selektivt. Den är alltså farlig för andra arter än mård, bland annat för duvhök och i värsta fall för nyfikna barn. Vi har också funnit stockfällor med kvarvarande dun från uppenbart felfångade duvhökar. Stocken faller ner med kraft och träffar enligt vår erfarenhet blint. Ibland slår den över icke vitala delar av djuret och den fångade individen utsätts då för en utdragen dödskamp (foto 14). Fälltypen är stationär och har ofta flera år på nacken. Det senare innebär allt för ofta att precisionen blir lidande och att fällan därmed dödar sämre. Foto 10: Ambjörn Carlsson. Nyborgsfälla L53 en vanlig och allround fälltyp. 90 Tidskriften Anser

Andra fällor Vi har i denna text informerat om ett fåtal av de minst 162 tillåtna fälltyperna. Det finns alltså åtskilliga andra typer av fällor som vi kan stöta på ute i markerna. Majoriteten av dessa är små fällor avsedda för mindre däggdjur som mink, råttor och möss. Men det finns, som nämnts inledningsvis, också flera fällor för större djur, samt fällor för andra fåglar än dem som behandlats i texten. Samtliga fälltyper redovisas på Naturvårdsverkets hemsida se länk under rubrik Fällorna ovan. Förfallna fällor Vi har under våra vandringar funnit flera uttjänta fällor som stått kvar som bedagade vrak i naturen. Några har faktisk varit gillrade, andra har stått kvar i mer eller mindre förfallet skick. Utöver att det ser allmänt illa ut löper fåglar och andra djur en uppenbar risk att fastna i t.ex. trasiga nätdetaljer. Ett lika enkelt som självklart råd är därför; ta bort fällan när den tjänat ut. Detta är en uppmaning som borde gå ut från ansvariga myndigheter, det vill säga Naturvårdsverket och Länsstyrelserna. Möjligen borde övergivna fällor gå under lagen om nedskräpning? Lockfåglar duvor och andra vad gäller? Fångst av skator och kråkor sker ofta med hjälp av en lockfågel av samma art som den som avses fångas. Lockfågeln sitter då i ett särskilt fack och lurar sin frände att gå in i ett annat fack. Detta är tillåtet utan särskilda tillstånd. Däremot krävs särskilda tillstånd om lockfågeln är av annan art än den som skall fångas. Sådana tillstånd krävs alltså när levande duvor används som lockfåglar. När Länsstyrelsen i Skåne utfärdar tillstånd för fångst av duvhök (för förflyttning) ges också råd och anvisningar för hur lockduvorna ska hanteras. Vi utgår från att samma råd och anvisningar gäller när duvorna används som levande lockmedel för räv och andra däggdjur. I råden och anvisningarna ingår ordet bör på flera ställen Detta innebär en betydande svaghet i regelverket. SkOF för- Foto 11: Ambjörn Carlsson. Oskyddad råttfälla (utlösningsmekanism) på Nyborgsfälla. Tidskriften Anser 91

ordar därför att flera bör ersätts av ska. Av råden och anvisningarna framgår bl.a.: Att daglig tillsyn ska ske och att den ska omfatta kontroll av såväl duvans hälsotillstånd som tillgång på foder och vatten. Utfodringen bör ske under tak så att fodret inte påverkas av nederbörd. Vattnet ska hållas friskt och fritt från föroreningar. Om fångst bedrivs då det råder minusgrader ska duvan erbjudas ljumt vatten minst två gånger per dygn. Kommentar: Att mat och vatten är obligatoriska krav är en självklarhet. Tyvärr finner vi ändå ibland brott mot denna regel. Ibland saknas vatten, ibland är både mat och vatten minst sagt förorenade. Foto 15 visar en vattenbehållare som sannolikt suttit orörd sedan förra säsongen. I fällan satt en lockduva och detta vatten var vad den erbjöds (Skåne oktober 2008). Att sju dygn i följd är den längsta tid som en duva får hållas som lockfågel i ett fångstredskap. Länsstyrelsen rekommenderar dock att duvorna inte hålls som lockfåglar längre än två dygn och att de byts ut i samband med att en hök fastnat i fällan. Lockfågelutrymmet bör rengöras från träck och foderrester i samband med byte av lockfågel. Att maximitiden 7 dygn endast bör tillämpas då det råder gynnsamma väderleksförhållanden. Vid sträng kyla, intensivt snöfall, ihållande regn eller mycket hård vind bör fångsten av djurskyddsskäl avbrytas och återupptas först då förhållandena förbättrats. Lockduvorna ska ha vind- och regnskydd och hur dessa ska se ut framgår av fällans typgodkännande. Länsstyrelsen i Skåne till- Foto 12: Ambjörn Carlsson. Rävfälla Lillienberg. 92 Tidskriften Anser

lägger att sittpinne bör erbjudas lockfågeln. Bör borde här vara ersatt med ska och sittpinnen borde vara ersatt av sittbräda. Tamduvor sitter nämligen hellre på flata ytor än på runda pinnar. SkOF har dokumenterat ett flertal exempel där bristfällig tillsyn och skötsel inneburit att duvorna verkligen farit illa. Avsaknad av färskt dricksvatten och föda, mängder med avföring som inte städats bort och utsatthet för besvärliga väderförhållanden är några exempel. Eftersom duvan är tam faller den under djurskyddslagen. Kanske borde det rättsligt prövas om duvhållning på detta sätt verkligen är förenlig med lagens intentioner? Frågan har under årens lopp fått mycket begränsad uppmärksamhet. Ringmärkning I texten har ringmärkning nämnts vid ett par tillfällen. Det ska poängteras att all fångst av fågel för ringmärkning i Sverige lyder under jaktlagen och att det krävs särskild licens från Ringmärkningscentralen för att få verka som ringmärkare. Det är således inte tillåtet att fånga fåglar för ringmärkning utan att ha vederbörligt tillstånd. Allmänna råd till SkOFs medlemmar Vid tveksamheter om fällors konstruktion, placering eller vid upptäckt felfångst: Kontakta ansvarig jägare se fällans märkning. Saknas sådana uppgifter bör du vid felfångst samt vid uppenbara och allvarliga brister kontakta polisen. Foto 13: Ambjörn Carlsson. Stockfälla för mård betad med fasantupp. Tidskriften Anser 93

Vid tveksamheter kan författarna kontaktas se Anser eller www.skof.se. Rör inte fällorna! Det är egenmäktigt förfarande att på något sätt manipulera eller sabotera annans egendom eller att avsiktligen störa tillåten verksamhet. Undantag från detta självklara påpekande sker på enskilds eget initiativ och denne får då också själv stå för konsekvenserna. Under vissa omständigheter, t.ex. om felfångad fågel löper risk att skada sig och kontakt med jägare och/eller polis inte är möjlig, bör det dock vara möjligt för utomstående att på egen hand ingripa med hänvisning till djurskyddslagen och jaktlagens 27. Låt den aktuella fällan vara stängd efter frisläppandet eller omhändertagandet. Det är lämpligt att efter en sådan åtgärd kontakta ansvarig jägare eller polis i efterhand. Foto 14: Ambjörn Carlsson. Illa träffad mård i en stockfälla. Foto 15: Ambjörn Carlsson. Orent vatten i smutsig behållare var vad duvan erbjöds. Regelverket var hittar jag det? Svenska Jägarförbundet ger i samarbete med Norstedt Juridik AB ut boken Jaktlagstiftningen. Här finns all information samlad. Det finns också mycket information på Naturvårdsverkets hemsida www. naturvardsverket.se Här kan man klicka sig fram till diverse sidor varav en del är tipsade om i vår text ovan. KENNETH BENGTSSON, ARNE OHLSSON & AMBJÖRN CARLSSON, SKÅNES ORNITOLOGISKA FÖRENING 94 Tidskriften Anser