Sjuksköterskan och övrig vårdpersonals erfarenheter i mötet med kvinnor som utsatts för våld i nära relationer

Sjuksköterskan och övrig vårdpersonals erfarenheter i mötet med kvinnor som utsatts för våld i nära relationer Nurses and other health professionals experience in meeting with female victims of domestic violence Författare: Linda Karlsson Borup och Emelie Stenström VT 2017 Examensarbete: Kandidatnivå, 15 hp Huvudområde: Omvårdnadsvetenskap Sjuksköterskeprogrammet, Omvårdnadsvetenskap C, Självständigt arbete Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro Universitet. Handledare: Annsofie Adolfsson, Universitetslektor, Örebro Universitet Examinator: Sigrid Odencrans, Universitetslektor, Örebro Universitet

Sammanfattning Bakgrund: Våld i nära relationer är ett globalt hälsoproblem och forskning tyder på bristande respons från hälso-och sjukvården gällande omvårdnaden. För att undvika och förhindra långdraget lidande som kan innebära fara för livet, krävs ett professionellt bemötande, kunskap och engagemang tillsammans med empati från vården, där sjuksköterskan har en central roll. Syfte: Att beskriva sjuksköterskan och övrig vårdpersonals erfarenheter i mötet med kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relationer. Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design, där sökning av vetenskaplig litteratur utförts systematiskt. Resultat: Resultatet presenteras i tre teman som beskriver sjuksköterskans erfarenheter gällande kvinnor som utsatt för våld i nära relationer, Sjuksköterskan och övrig vårdpersonals utbildning och kunskap, Sjuksköterskans och övrig vårdpersonals känslomässiga upplevelse och Hinder i sjuksköterskan och övrig vårdpersonals arbete med kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Slutsats: För att tillhandahålla en individanpassad omvårdnad för kvinnor som utsatts för våld i nära relationer bör sjuksköterskan och övrig vårdpersonal inneha adekvat kunskap och färdighet. Det är viktigt med anpassade vårdrutiner och att det finns tid för att hjälpa kvinnorna. Med ovanstående förutsättningar kan sjuksköterskan känna sig något säkrare i sin profession, visa sympati samt vara mer känslomässigt förberedd. Nyckelord: erfarenheter, kunskap, sjuksköterska, våld i nära relationer

Innehållsförteckning 1. Inledning... 1 2. Bakgrund... 1 2.1. Historik... 1 2.2. Definition av våld i nära relation... 1 2.3. Tecken på våld... 1 2.4. Förekomst av våld i nära relationer... 2 2.5. Hälso- och sjukvårdens ansvar... 2 2.6. Sjuksköterskans ansvar... 3 2.7. Omvårdnadsteori... 3 2.8. Problemformulering... 4 3. Syfte... 4 4. Metod... 4 4.1. Design... 4 4.2. Sökstrategi... 4 4.2.1. Databaser... 4 4.3. Urval... 5 4.4. Granskning/Värdering... 5 4.5. Bearbetning/analys... 5 4.6. Forskningsetiska överväganden... 7 5. Resultat... 7 5.1. Resultatsammanfattning... 7 5.2. Sjuksköterskan och övrig vårdpersonals utbildning och kunskap... 7 5.3. Sjuksköterskan och övrig vårdpersonals känslomässiga upplevelse... 8 5.4. Hinder i sjuksköterskan och övrig vårdpersonals arbete med kvinnor som utsatts för våld i nära relation... 9 6. Diskussion... 9 6.1. Metoddiskussion... 9 6.2. Resultatdiskussion... 10 7. Slutsats... 12 7.1. Klinisk nytta... 12 Referenslista... 13 BILAGA 1. Sökmatris BILAGA 2. Artikelmatris BILAGA 3. Kristensson (2014) bedömningsmallar

1. Inledning Våld i nära relationer är ett globalt hälsoproblem och datainsamling från 80 länder världen över visar att nästan en tredjedel av alla kvinnor som varit i ett förhållande har upplevt fysiskt eller sexuellt våld från sin partner (WHO, 2016). Forskning har samtidigt visat att responsen från hälso-och sjukvården varit bristfällig i både bemötande och kunskap gällande situationer relaterade till våld i nära relationer. För att minska risken att offren för våld i nära relationer utsätts för ytterligare kränkande handling från vårdens sida krävs ett agerande som innefattar professionellt bemötande, kunskap och engagemang tillsammans med empati. Då offren för våldet ofta hamnat i hälso-och sjukvårdens händer är det av vikt att vården är adekvat så att en förtroendefull vårdrelation skapas (Nyame., Howard., Feder., & Trevillion, 2013). Intresse för ämnet väcktes under en kurs gällande kvinnors hälsa och delas av författarna. 2. Bakgrund 2.1. Historik Både i Sverige och internationellt sett är våld mot kvinnor något som förekommit inom hemmets ramar (Eliasson & Ellgrim, 2006). Sverige har haft en lång historisk tradition av husbondevälde, där mannen var överhuvudet i hushållet. Han hade lagen på sin sida att utöva husaga över både hustru, barn och tjänstefolk. År 1734 förbjöds mannen att aga sin hustru om följderna blev så grova att hon blev allvarligt skadad eller avled. Fall av våld av extrem karaktär, oftast innefattande av alkohol kunde göra att kvinnorna var tvungna att fly till släktningar eller vänner för att få skydd. Kunde de inte försörja sig själva fanns ingen tillflykt att ta och fick då utstå mannens legala våld fram till år 1864 då husaga lagstadgades. 1965 fick Sverige som första land i världen en lag som förbjöd våldtäkt inom äktenskapet. Under 1980-talet bildades många kvinnojourer med målsättning att hjälpa våldsutsatta kvinnor. Kvinnofridspropositionen var ett betänkande från regeringen som Riksdagen antog år 1998 med namnet Kvinnofridsreformen, vilket innefattade en skärpt lagstiftning, bättre bemötande samt förebyggande åtgärder för våldsutsatta kvinnor (ibid). 2.2. Definition av våld i nära relation Begreppet våld i nära relation (fortsättningsvis förkortad VNR) innebär att en intim partner eller ex-partner orsakar fysisk, sexuell eller psykisk skada, men även fysisk aggression, sexuellt tvång, psykisk misshandel och kontrollerande beteende anses ingå i begreppet (WHO, 2016). Partnervåld sker ofta i hemmet, en plats som ska förknippas med trygghet. Syfte med våldet är att etablera och utöva makt genom att skrämma och kontrollera sin partner. Våldet utförs av en partner - den som ska stå personen nära och som man ska kunna lita på. I och med detta blir våldet invecklat och osynligt med stort mörkertal och låg anmälningsbenägenhet. Våldet förekommer sällan till en början för att i många fall eskalera med tiden och särskiljer inte på etnicitet, sexuell läggning, ålder eller ekonomisk situation. Majoriteten av förövare är män men det förekommer även kvinnliga förövare (Brottsofferjouren, u.å). 2.3. Tecken på våld Enligt Gibbons (2011) är sjuksköterskor inom akutvårdsenheter de som oftast träffar våldsoffer som uppsöker vård där skadan och dess uppkomst är uppenbar och ibland livshotande. Det är då viktigt att sjuksköterskan innehar rätt kompetens för att närma sig offret på ett icke kränkande sätt och på ett hänsynsfullt sätt ställer frågor gällande förekomst av våld. Kvinnor som utsätts för våld söker vård upprepade gånger utan att nämna att våld förekommer eller att skadan är våldsrelaterad. Att kunna urskilja tecken på om våld 1

förekommer är väsentligt för sjuksköterskan och kan på sikt vara livsavgörande för många våldsoffer. Tecken på om våld förekommer/skadan är våldsrelaterad se tabell 1. Tabell 1. Tecken på våld (Gibbons, 2011) Patienter som söker vård för kvävning eller strypskador Patienter som uttrycker extrem rädsla och panik Patienter som ger oförklarlig eller ofullständig förklaring till skadan Patienter som ständigt återkommer i samband med missbruksskador, alkoholmissbruk, suicidförsök, ångest Patienter som söker vård lång tid efter att skadan skett Patienten visar tecken på sexuellt våld Vid röntgen framkommer gamla frakturer eller skador som läkts Skador på huvud, ansikte och hals, bröst eller mage är vanligt förekommande när det gäller våld i nära relation 2.4. Förekomst av våld i nära relationer Våld mot kvinnor är den mest förekommande men minst erkända av brott när det gäller brott mot mänskliga rättigheter i världen. Minst var tredje kvinna har någon gång blivit slagen, tvingad till sexuell handling eller på annat sätt blivit misshandlad i sitt liv. I mer än två decennier har grupper som värnar om kvinnans rättigheter arbetat för att uppmärksamma det akuta behovet av hjälp för kvinnor som utsatts för psykisk, fysisk och sexuell misshandel (Heise, Ellsberg & Gottemoeller, 1999). Enligt brottsförebyggande rådet (2016) visar statistiken att 29 000 fall av misshandel av kvinnor över 18 år polisanmäldes 2015. I 13 900 av fallen hade kvinnan en relation med förövaren. Stort mörkertal befaras då många våldsutsatta aldrig anmäler de övergrepp de utsätts för. Enligt uppskattning kommer 80% av fallen aldrig till polisens kännedom. 2.5. Hälso- och sjukvårdens ansvar Enligt Socialstyrelsen (2014) kan våldsutsatthet aktualiseras inom olika delar av sjukvården, till exempel akutmottagningar, primärvård, psykiatri eller kvinno- och mödravård. Sjukvården kan endast agera om våld upptäcks och först då ge adekvat vård, hjälp och stöd. Vårdgivaren ska utarbeta de rutiner som behövs samt på en rutinmässig basis ställa frågor om våld inom vuxenpsykiatrin, barn- och ungdomspsykiatrin samt mödravården. Enligt Socialtjänstlagen (SoL, 2001:453), 14 kap 1, ska vårdgivaren vid misstanke om våld eller andra övergrepp undersöka om det finns barn i familjen och i så fall göra en anmälan till socialtjänsten. Vårdgivaren bör även informera om vilka möjligheter till vård och stöd som kan ges från socialtjänsten, sjukvården samt tillgängliga frivilligorganisationer. Vidare står att läsa i föreskrifterna från Socialstyrelsen (2014) att frågan om våld, symtom eller tecken på våld ska ställas i enrum eller i en för patienten trygg miljö. En förutsättning för att hälso- och sjukvården ska kunna erbjuda vård och rätt hjälp till våldsutsatta är att våldet upptäcks. Grundläggande förutsättningar för identifikation av personer i ovan nämnda 2

situationer är att vilja se, vilja veta och våga fråga. Bara genom att fråga ges signal från verksamhetens sida att det är oacceptabelt med VNR. När frågor om våld ska ställas från hälso- och sjukvårdens sida är det viktigt under vilka omständigheter och hur frågan ställs, även att nyckelord/ledord för hur samtalet bör framställas är: respekt, förståelse och lyhördhet. Hälso- och sjukvården arbetar för att förebygga ohälsa och den 1 januari 2015 trädde patientlagen i kraft (SFS 2014:821) vars syfte är att tydliggöra patientens ställning och främja integritet, delaktighet och självbestämmande. Hälso- och sjukvårdspersonal lyder under offentlighets- och sekretesslagen (SFS 2009:400) vilket gör att uppgifter och information som patienten lämnar skyddas och får inte spridas vidare utan patientens godkännande. Det finns dock tillfällen när sekretessgenombrott får ske och det gäller främst läkarprofessionen och utställande av rättsintyg som får utställas utan samtycke av brottsoffret. Rättsintyg får utfärdas utan brottsoffrets samtycke, vid misstanke om brott som kan ge minimistraff på ett års fängelse (exempelvis grov misshandel) samt om misstanke om försök till brott med minimistraff på två års fängelse (exempelvis grov våldtäkt). Ett rättsintyg innehåller dokumentation från läkarundersökning, men kan även innehålla dokumentation från patientjournal och fotografier. I Sverige finns Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet som på regeringens uppdrag arbetar med att på en nationell nivå höja kunskapen om mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. NCK driver även en nationell stödtelefon som heter Kvinnofridslinjen vilken riktar sig till den som utsatts för hot och våld eller deras anhöriga. NCK är öppet dygnet runt, samtalet är gratis och syns inte på telefonräkningen (Nationellt Centrum för kvinnofrid, 2017). 2.6. Sjuksköterskans ansvar Sjuksköterskan kommer i sin yrkesroll att på olika sätt komma i kontakt med kvinnor som utsatts för VNR. Sjuksköterskan innehar en central roll i att upptäcka, ge råd och hjälp till dessa kvinnor då de frekvent återkommer i vården. Forskning visar att kvinnorna vill bli tillfrågade ifall våld förekommer, men på samma gång uppvisas brister ifrån sjukvårdens sida när det gäller att fråga och upptäcka våldet och de tecken som kvinnorna uppvisar. Vårdpersonal som är mest trolig att fråga och upptäcka om våld förekommer i nära relation är yngre, kvinnliga sjuksköterskor som har fått utbildning inom VNR (Awhonn Position Statement, 2015). Svensk sjuksköterskeförening (2017) beskriver sjuksköterskans roll som ett ansvarsfullt område med omvårdnad i fokus. Sjuksköterskans vetenskapliga kunskapsområde är omvårdnadsvetenskap vilket innefattar kunskap om hela människan, hennes hälsa och välbefinnande. All omvårdnad innebär en etisk dimension och varje sjuksköterska har således ett moraliskt ansvar inför utövandet av sitt yrke. Hur etiken tillämpas i sjuksköterskans yrke sätter ramar för hur omvårdnaden utövas. Centrala värden i omvårdnaden är att den ska innefatta respekt för mänskliga rättigheter, inkludera hänsyn till människans värderingar, tro, vanor och att rätten till självbestämmande ska beaktas. Sjuksköterskan ska i sitt arbete visa empati, respektfullhet, lyhördhet samt visa medkänsla och det är viktigt att främja de mänskliga rättigheterna. 2.7. Omvårdnadsteori Kari Martinsen en norsk sjuksköterska och filosofie doktor. Hon har under många årtionden förespråkat att omsorg är och bör vara en god förutsättning för god omvårdnad. Att vårda är en grundsten inom alla människliga relationer inom både sjukvården och det vanliga livet. 3

Martinsen menar att alla har samma värdighet och ett pris kan inte sättas på människan. En av de mest grundläggande etiska principerna är ansvaret för de svaga och människor är ömsesidigt beroende av varandra. Samspelet mellan sjuksköterskan och patienten är en ojämn relation där samarbetet kan ses som välgörenhet. Detta samarbete kan vara både bra och dåligt, men kan inte ifrågasättas då alla människor är lika värdefulla. För att kunna etablera en professionell relation tror Martinsen att den praktiska kunskapen som sjuksköterskan har kan öppna upp för kärlek om hon/han är osjälvisk och intresserad av patienten. Först efter det kan sjuksköterskan hjälpa patienter med upplevelser av förlust, lidande och smärta. Kari Martinsens fenomenologiska filosofi om omsorg är menad som en ram för att reflektera och anknyta till omvårdnaden. Relationsbaserad omsorg byggd på kärlek och tillit är essensen av god klinisk omvårdnad (Delmar, 2013). 2.8. Problemformulering Våld i nära relation är ett globalt problem. Då offren för våldet ofta uppsöker vården är det av vikt att mötet och omvårdnaden är adekvat och individanpassad. Att identifiera våldet kan vara problematiskt och kräver att sjuksköterskan innehar rutiner och resurser som tid, för att upptäcka tecken på våld. Dock visar forskning att det råder brister i omhändertagandet och identifieringen av kvinnor som utsatts för VNR. För att hjälpa sjuksköterskan och övrig vårdpersonal i sitt arbete kan det vara viktigt att sammanställa tidigare forskning för att få utbildningsmaterial, öka kunskapen och därmed förbättra vården. 3. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans och övrig vårdpersonals erfarenheter i mötet med kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relationer. 4. Metod 4.1. Design Denna uppsats är en litteraturstudie med deskriptiv design, där sökning av vetenskaplig litteratur utfördes systematiskt. Enligt Kristensson (2014) innebär systematisk sammanställning att tidigare studier inom ett visst område sammanställs. Med ett systematiskt arbete samt kritisk granskning höjs tillförlitligheten i resultatet. 4.2. Sökstrategi För att nå vetenskapliga artiklar användes databaserna och Medline, som är databaser för omvårdnadsvetenskap enligt Forsberg och Wengström (2003). För att komma fram till passande sökord togs de meningsbärande orden ur syftet ut och översattes enligt svenskengelskt lexikon. De meningsbärande orden var: sjuksköterska, vårdpersonal, erfarenheter och våld i nära relationer. De engelska motsvarigheterna blev då: nurse, health personnel och experiences. Vid översättning av våld i nära relationer framkom synonymer som domestic violence och intimate partner violence. Svenska MeSH användes för att finna översättning av ordet våld, varpå sökorden battered women framkom. 4.2.1. Databaser För att finna artiklar som var relevanta för att svara på syftet gjordes initialt sökning på de meningsbärande orden var för sig i Headings. De meningsbärande orden hade syftet att vara nyckelord. För att finna kombinationer av nyckelorden skapades sökblock med Booleska sökoperatorer OR och AND och på det viset gjordes sökningen mer specifik. Sökblocken gjordes genom att sätta ihop orden som hade liknande innebörd. Genom att använda både fritextsökning och nyckelord utökades sökningen och när fritextsökning tillämpades på 4

experince* kom det meningsbärande ordet fram i artiklarna. Sökorden Knowledge och attitude of health personnel framkom genom att läsa intressanta abstract från de artiklarna med relevanta titlar och på så vis framkom fler artiklar som innehöll relevant syfte. Enligt Forsberg och Wengström (2003) kan trunkering [*] användas för att utvidga sökningen till att innefatta fler ändelser och detta användes på ordet erfarenhet och sjuksköterska. Begränsningarna som sattes i sökningarna var: Peer Reviewed, English language, samt artiklar publicerade från 2007 fram till 2017. Samma sökning utfördes i databasen Medline och de artiklar som valdes därifrån visades vara dubbletter varpå enbart databasen valdes som enda källa. För att se sökstrategi se sökmatris, bilaga 1. 4.3. Urval Inklusionskriterier var både kvantitativa och kvalitativa artiklar som handlade om sjuksköterskor och övrig vårdpersonals erfarenheter av att möta och arbeta med kvinnor som varit utsatta för våld i nära relation. Exklusionskriterier var artiklar som handlade om män eller barn som blivit utsatta för våld i nära relation. Även kvinnornas erfarenhet och upplevelse av att ha blivit utsatta för våld exkluderades. Urvalen genomfördes i fyra steg vid två olika tillfällen, där det första steget var att läsa 426 titlar sammanlagt. Steg två valdes 105 abstract ut och därefter lästes 26 artiklar i helhet för att slutligen resultera i 10 utvalda artiklar, se sökmatris bilaga 1. 4.4. Granskning/Värdering Av de 26 artiklarna som valdes att läsas i fulltext var det 10 stycken som svarade mot syftet och kvalitetsgranskades. Granskningen utgick ifrån Kristenssons (2014) bedömningsformulär för kvalitativa artiklar och kvantitativa artiklar, se bilaga 3. Formulären är utformade med frågor som kan besvaras med ja eller nej och de artiklar som valdes ut hade övervägande ja som svar. När granskningen var genomförd bedömdes alla 10 artiklar ha en tillräcklig tillförlitlighet/trovärdighet för att få ingå i uppsatsen, se bilaga 2 artikelmatris. 4.5. Bearbetning/analys För att få en överblick och förståelse av artiklarnas innehåll lästes de var för sig av författarna. Artikelmatriser, bilaga 2, skapades gemensamt för att få en överblick av artiklarnas resultat. Dataanalysen i detta arbete har följt en tabell från Graneheim och Lundman (2004). Analysen innebär att det synliga och uppenbara i texten granskas, bryts ner i meningsenheter, kondensering av text, koder, kategorier för att sluta i teman (ibid). Meningsenheter med relevans för syftet identifierades, där ord eller meningar med liknande innebörd extraherades. Kondensering innebar att texten förkortades för att vara mer lätthanterlig och koder blev en egen tolkning av kondenseringens innebörd. Koder med liknande innehåll sammanfördes till kategorier. Tema bildades sedan från kategorierna, se exempel tabell 2. 5

Tabell 2. Exempel på innehållsanalys med meningsenheter, kondensering, koder, kategorier och tema. Meningsenheter Kondensering Koder Kategorier Tema Sjuksköterskan delgav att de inte fått erhållit någon utbildning gällande misshandel och omhändertagande Sjuksköterskan delgav Saknar att de saknade relevant relevant utbildning utbildning Utbildning saknas Sjuksköterskan är öppen om sin avsaknad av erfarenhet och kunskap när det kommer till mötet med kvinnor som utsatts för våld i nära relation och beskriver ett stort behov av mer utbildning Sjuksköterskan är öppen om sin avsaknad av erfarenhet och utbildning och vill ha mer kunskap Saknar och vill ha mer relevant erfarenhet och kunskap Erfarenhet/kunskap saknas Utbildning och kunskap Sjuksköterskan anser att de bör ha tillräckligt med kunskap och färdighetsförmåga att upptäcka de ibland vaga tecken på att misshandel förekommer Sjuksköterskan menar att färdighetsförmåga krävs för att upptäcka offrens vaga tecken på misshandel Kunskap och färdighet krävs för att identifiera misshandel Kunskap och färdighet krävs När innehållsanalysen var klar framgick tre teman med kategorier, se tabell 3. Tabell 3. Nedanstående tabell visar innehållsanalysens resultat med teman och kategorier. Tema Sjuksköterskan och övrig vårdpersonals utbildning och kunskap Sjuksköterskan och övrig vårdpersonals känslomässiga upplevelse Kategorier Utbildning saknas Frustration Tidsbrist Erfarenhet/kunskap saknas Kunskap och färdighet krävs Sympati Osäkerhet Obehag Hinder i sjuksköterskan och övrig vårdpersonals arbete med kvinnor som utsatts för våld i nära relationer Förtroende Språkbarriärer 6

4.6. Forskningsetiska överväganden Enligt Kristensson (2014) ska ett etiskt förhållningssätt prägla all forskning, likaså en kandidatuppsats. Enligt Forsberg och Wengström (2003) ska all fakta redovisas och inte enbart fakta som stödjer forskarens åsikt, då det anses vara oetiskt tillvägagångssätt (ibid). I uppsatsen ingår endast studier/artiklar som har etiskt godkännande av etisk kommité. Författarna understryker att ingenting har exkluderats i resultatet samt att eventuell förförståelse har åsidosatts. 5. Resultat 5.1. Resultatsammanfattning Att möta och ge omvårdnad till kvinnor som utsatts för VNR kan vara komplext för sjuksköterskan och övrig omvårdnadspersonal. I uppsatsens resultat framkom tre teman med underliggande kategorier som beskriver sjuksköterskan och övrig vårdpersonals erfarenheter gällande kvinnor som utsatts för VNR, se tabell 3. Det mest framträdande var att sjuksköterskan och övrig vårdpersonal uppgav avsaknad på utbildning och kunskap. De fick ofta ta eget initiativ till informationssökning och utbildning. Med rätt utbildning och erfarenhet kunde de känna trygghet med att ge specifik och anpassad omvårdnad. Genom att bevittna våld och lidande påverkades sjuksköterskorna och övrig vårdpersonal känslomässigt. Det kunde vara svårt att lämna upplevelsen på arbetet samt att skilja mellan yrkesroll och privatliv. En känsla av ansvar och en vilja att hjälpa kvinnorna som utsatts för VNR fanns gemensamt för all vårdpersonal. I arbetet med att ställa frågor om våld fanns hinder och brister till exempel brist på tid. Utöver tidsbristen uppstod hinder om kvinnans anamnes inte stämde med uppvisade skador, ständig närvaro av kontrollerande partner och språkbarriärer. 5.2. Sjuksköterskan och övrig vårdpersonals utbildning och kunskap Studiens resultat visade att flertalet sjuksköterskor upplevde att utbildning saknades gällande omvårdnaden av kvinnor som utsatts för VNR (Beynon., Gutmanis., Tutty., Wathen., & McMillan, 2012; Natan., & Rais, 2010; Sundborg., Saleh-Stattin., Wändell., & Törnkvist, 2012). Ofta eftersöktes information i ämnet på egen hand, på eget initiativ utan påbackning från arbetsgivaren och ofta saknades avdelningsrutiner för hur sjuksköterskan borde agera när VNR upptäcks (Sundborg et al., 2012). I en artikel om amerikanska specialistsjuksköterskor visade sig att de hade kunskap om att VNR förekommer i alla socioekonomiska grupper. För att kunna upptäcka och hjälpa kvinnorna som utsatts krävdes färdighetsförmåga i vilka tecken som kan uppvisas för att i tidigt skede identifiera våldet. Att få utbildning i ett tidigt skede var önskvärt samt ytterligare vetskap om resurser som fanns att tillgå, som rättshjälp och alternativ till annat boende för akut skydd. Sjuksköterskorna ansåg att rätt utbildning resulterade i sakkunnig och kvalificerad omvårdnad av kvinnorna, vilket kunde vara livsavgörande (Brykczynski., Crane., Medina., & Pedraza, 2011). Behov av ytterligare relevant utbildning i ämnet var stort för att inte utföra kränkande handling (Beynon et al., 2012). Vårdpersonal uppgav avsaknad av kunskap och erfarenhet i sin yrkesroll gällande omvårdnaden för kvinnor som utsatts för VNR (Chang., Buranosky., Dado., Cluss., Hawker., Rothe., McNeil., & Scholle, 2009; Meloni Vieira., Dos Santos., & Ford, 2012; Natan., & Rais, 2010). Svårigheter att prata om våldet då det inte var ett medicinskt ämne samt rädsla för att bli indragen i en farlig situation uttrycktes av sjukvårdspersonalen i en brasiliansk studie. De frågade bara om VNR när tydliga tecken uppvisades (Meloni Viera et al., 2012). Sjuksköterskor på gynekologmottagning och allmänmedicinmottagning med specialinriktning på kvinnors hälsa, upplevde att om fokuserad träning och erfarenhet saknades bidrog detta till 7

professionell otrygghet, ovilja och omöjlighet att hjälpa kvinnor som utsatts för VNR. Sjuksköterskor som var placerade på allmänmedicin kände sig inte trygga med sina kunskaper och färdigheter gällande VNR (Chang et al., 2009). En svensk studie visade att sjukvårdspersonal som erhållit utbildning om våld hade en större förståelse för problemet och att kunskap och färdighet krävs för adekvat bemötande och omvårdnad av våldsoffer. I de fall då kvinnan inte ville lyssna på råd och hjälp från vårdens sida ifrågasatte vårdpersonalen sin professionella kompetens och kunskap. Att känna tillkortakommande i dessa situationer ledde till känslor av maktlöshet, frustration som personalen relaterade till oerfarenhet och okunskap (Bengtsson-Tops., Saveman., & Tops, 2009). 5.3. Sjuksköterskan och övrig vårdpersonals känslomässiga upplevelse Sjuksköterskorna kände en frustration över att inte kunna göra något aktivt mot våldet (Beynon et al., 2012; Goldblatt, 2009; Natan., & Rais, 2010). Förutom en känsla av frustration över att inget kunna göra mot våldet kände sig sjuksköterskorna hjälplösa i sin yrkesroll och blandade känslor av empati och ilska uppstod. Att bli känslomässigt överväldigad var vanligt förekommande samt att uppleva svårigheter i att skilja mellan yrkesroll och privatliv. En vanlig jämförelse i de fallen var funderingar över sjuksköterskans roll som hustru och hennes roll i sitt föräldraskap (Goldblatt, 2009). I de fall när offret återvände eller stannade kvar med förövaren kände sjuksköterskorna frustration, framförallt om de hade engagerat sig i att skapa en förtroendefull vårdrelation. En del sjuksköterskor kunde vid liknande tillfällen känna förvirring snarare än frustration (Beynon et al., 2012). Genom att bevittna våldet och lidandet hos kvinnor som utsatts för VNR uttryckte sjuksköterskorna en känslomässig påverkan i form av sorg, rädsla och sympati. Minnen kunde dröja sig kvar länge, vara plågsamma och skapa en känsla av oro för patienten. Känslor av ilska mot förövaren kunde uppkomma hos sjuksköterskorna och vissa kunde få en känsla av maktlöshet inför det grova våldet. För att skydda sig själva kunde sjuksköterskorna skapa en känslomässig avskärmning och i de tillfällen det gick bra för offret kunde känslan av lättnad inträda (Van der Wath., Van Wyk., & Van Rensburg, 2013). Sjukvårdspersonal bestående av läkare och sjuksköterskor kände en osäkerhet i att adressera ämnet VNR då de upplevde att åtgärder och rutiner saknades (Meloni Vieira et al., 2011; Williston., & Lafreniere, 2013). I en artikel av Williston och Lafreniere (2013) upplevde sjuksköterskorna att de inte kunde ta till vanliga medicinska metoder varpå osäkerhet uppkom. Ovisshet på om samtalet kunde leda någonstans och vilka insatser som skulle utföras ledde till att sjuksköterskan kände sig utanför sin bekvämlighetszon professionellt sett och att inte kunna lösa problemet direkt upplevdes som en inre strid (ibid). När en kvinnas berättelse inte överensstämde med skadorna eller om en överbeskyddande partner fanns med kunde det upplevas som hinder i att upptäcka om kvinnan utsatts för våld. Osäkerhet med att ställa frågan om VNR framkom som hinder i arbetet för sjuksköterskan (Sundborg et al., 2012). Gemensamt för all vårdpersonal var att det var deras ansvar att försöka hjälpa alla kvinnor som utsatts för VNR trots en känsla av osäkerhet. Att ha tillgång till hjälpande resurser i form av telefonnummer, broschyrer i ämnet och remitteringsintyg kände personalen var nödvändiga verktyg (Chang et al., 2009). Kvinnans utsatta situation överfördes ibland till vårdpersonalen som upplevde känslor av obehag. Personalen upplevde i dessa sammanhang känslomässig stress och saknade handlingsberedskap för hur de skulle agera praktiskt och känslomässigt korrekt. I fall där 8

offret inte lyssnade på råd eller tog emot hjälp från vårdpersonalen kunde detta resultera i negativa tankar och känslor gentemot offret. Att känna negativa tankar och obehagskänslor går emot ett etiskt och professionellt agerande vilket ledde till att personalen kunde känna dåligt samvete (Bengtsson-Tops et al., 2009). 5.4. Hinder i sjuksköterskan och övrig vårdpersonals arbete med kvinnor som utsatts för våld i nära relation Sjuksköterskor och övrig vårdpersonal beskriver att tidsbrist var ett hinder för ett adekvat omhändertagande samt identifiering av kvinnor som utsatts för VNR (Bengtsson-Tops et al., 2009; Beynon et al., 2012; Brykczynski et al., 2011; Meloni Vieria et al., 2011; Sundborg et al., 2012). Tidsbristen resulterade i att det var svårare att identifiera och ge omvårdnad till kvinnor som utsatts för våld men genom att arbeta tvärprofessionellt underlättades omhändertagandet (Chang et al., 2009). För att kunna prata och ställa frågor gällande våld behövde förtroende och tillit skapas i vårdrelationen (Brykczynski et al., 2011; Bengtsson-Tops et al., 2009). Sjukvårdspersonal behövde etablera kontakt med andra hjälporganisationer för att kunna tillgodose rätt omhändertagande av kvinnor som utsatts för VNR. För att fort kunna vidta åtgärder försökte personalen att bygga upp en förtroendefull relation med kvinnan. (Bengtsson-Tops et al., 2009). För att undvika hinder i arbetet med att bygga upp en förtroendefull vårdrelation krävdes tid och uthållighet samt försiktighet från sjuksköterskans sida. Detta var väsentligt för att inte göra kvinnan defensiv och försvåra vidare omvårdnad (Williston., & Lafreniere, 2013). Sjuksköterskorna påpekade språkbarriärer och avskildhet som hinder i sitt arbete med kvinnor som utsatts samt deras familjer (Brykczynski et al., 2011; Meloni Vieria et al., 2011). Kulturella hinder uppstod ofta och språkbarriärer var ett hinder när det gällde att fråga om VNR (Beynon et al., 2012). 6. Diskussion 6.1. Metoddiskussion En litteraturstudie med systematisk sökning för att få ökad förståelse och kunskap inom området utfördes i denna uppsats. Antal artiklar som identifierades och granskades med Kristenssons mallar, se bilaga 3, i denna uppsats var 10 stycken. Av dessa var sju kvalitativa, två kvantitativa och en med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Kristensson (2014) skriver att kvalitativ forskning är en bra metod när uppsatsen ska handla om människors upplevelser, erfarenheter eller tankar. Till skillnad tar kvantitativ forskning fasta på att så objektivt som möjligt undersöka skillnader, likheter, förekomster, orsaker och samband gällande ett eller flera fenomen. Enligt Forsberg och Wengström (2003) kan fenomenet belysas ur olika synvinklar om både kvalitativa och kvantitativa studier används. Författarna ser det som en styrka att det använts kvalitativa och kvantitativa artiklar som underlag till denna studie då undersökningsfrågan tas upp från olika synvinklar på så vis. De inkluderade artiklarna har olika kulturella ursprung och belyser frågan från olika håll i världen vilket kan ses som en styrka då forskningen varit global. Det fanns många artiklar och stor datamängd varpå det kan diskuteras hur vida resultatet utfallit annorlunda om det inkluderats fler eller andra artiklar. Artikelsökningarna gjordes i med syftets meningsbärande ord och urvalet av relevanta artiklar gjordes i flera steg, se sökmatris bilaga 1. För att undersöka andra databaser utfördes en sökning med samma sökord i Medline och då framkom att de artiklar som valts ut från 9

fanns i Medline som dubbletter. För att öka sökningens sensitivitet användes de booleska sökoperatorerna OR och AND, vilket Kristensson (2014) rekommenderar, detta gav ett snävare sökresultat. Diskutabelt är om resultatet blivit annorlunda om fler databaser inkluderats och valet att enbart använda en databas kan därför ses som en svaghet i studien. Det anses som en styrka då granskningen utförts enligt bedömningsformulär och granskning av artiklarna genomfördes enskilt av författarna för att sedan granskas gemensamt och sammanställas utefter bedömningsformulär enligt Kristensson (2014). Bedömningsformuläret består av frågor som besvaras ja eller nej. Artiklarna anses tillförlitliga/trovärdiga när det finns övervägande ja som svar. Alla artiklar som är inkluderade i uppsatsen hade övervägande ja som svar enligt bedömningsmallarna, se bilaga 3. Begränsning gjordes så att artiklarna inte skulle vara äldre än 10 år, detta för att få fram senaste forskningsresultat. Artiklarna var originalartiklar för att nå primärkällor och språket var engelska. Då artiklarna var skrivna på engelska finns en risk för fel i översättning från författarnas sida som ses som en svaghet. Artiklarnas innehåll analyserades med hjälp av tabellexempel från Graneheim och Lundmans (2003) innehållsanalys, där meningsenheter, kondensering, koder, kategorier och teman sammanställs i tabell. Att på ett strukturerat sätt arbeta med texten anses vara en styrka i denna uppsats då det klart och tydligt framkommer tema som sedan presenteras i resultatet. För att tydliggöra utformades tabell 2 och 3, där det visas exempel på hur innehållsanalysen gick till samt vilka tema med underliggande kategorier som framkom. När det gäller studiernas urval har majoriteten varit sjuksköterskor och resterande annan sjukvårdspersonal, som på något vis har erfarenhet eller kunskap att möta kvinnor som utsatts för VNR. Insamlingsmetoderna har varierat mellan enkäter, frågeformulär med öppna frågor samt intervjuer. Det bör läggas till beräkning att enkäter kan svaras slarvigt då det bara är att kryssa i svarsalternativ, ämnet kan vara svårt att prata om vid en intervju och svaren kan vara beroende på vilken erfarenhet som innehas av ämnet. Enligt Ekstrand (2010) råder det skillnad om det är en manlig sjuksköterska som möter och ger omvårdnad till kvinnor som utsatts för våldsövergrepp. De manliga sjuksköterskorna ser sig som mindre lämpade att ta sig an arbetsuppgiften då förövaren ofta varit manlig. Ämnet ses även som tabubelagt av många manliga sjuksköterskor. Författarna belyser här att det kan råda genusskillnad, både vad gäller tankegång och omvårdnad. 6.2. Resultatdiskussion Litteraturstudien visar att evidensbaserad omvårdnad krävs när det gäller att vårda kvinnor som utsatts för VNR, då det kan bli komplext om kunskap och erfarenhet inte finns. Sundborg et al. (2012) beskriver att sjuksköterskorna saknade eller hade otillräcklig kunskap gällande omvårdnad för kvinnor som utsatts för VNR. För att inte utföra omvårdnaden på ett kränkande sätt menar Beynon et al. (2012) att det är viktigt att sjuksköterskan innehar relevant kunskap i ämnet. Kunskap om våld och kvinnors utsatthet när det kommer till VNR menar Brykczynski et al. (2011) är livsavgörande och bör tillhandahållas av sjuksköterskan tidigt. Häggblom och Möller (2006) menar att om utbildning och kunskap uteblir så kan sjuksköterskorna inte identifiera kvinnorna som utsätts för våld. Dragon (2015) skriver att bemötande och omvårdnad kan bli komplicerad och ett värdigt bemötande kräver kunskap och erfarenheter av sjuksköterskan och övrig vårdpersonal. Författarna upplever att utbildning om kvinnor som utsatts för VNR har saknats i sjuksköterskeutbildningen och kan förstå svårigheten legitimerade sjuksköterskor upplever i mötet om kunskap och erfarenhet inte 10

tillhandahållits. Som snart legitimerade sjuksköterskor kommer vi med största möjlighet att stöta på dessa kvinnor på ett eller annat sätt inom vården. Bemötandet samt omvårdnaden kan då bli avgörande om en tillitsfull relation ska kunna byggas upp med kvinnorna, vilket i bästa fall leder till att de vågar motta hjälp. Resultatet visar att sjuksköterskorna i en israelisk artikel uppgav att de saknade relevant kunskap och förmåga i mötet med kvinnor som utsatts för VNR, men ansåg inte att det var förolämpande att fråga om våldsförekomst (Natan & Rais, 2010). Däremot ansåg sjuksköterskor i en brasiliansk studie att det var förödmjukande och förolämpande att prata om VNR och att det var ett privat ämne (Meloni Vieira et al., 2011). Författarna antyder att skillnaden mellan länderna kan diskuteras ur kvinnosynpunkt och hur långt de har kommit i utveckling gällande kvinnohälsa. Samtidigt uppkommer frågan hur mycket samhället och dess åsikter kan influera och tillåta stigmatisering. Då olika kulturer innebär olika levnadssätt som inkluderar åsikter och värderingar världen över, kan det ha konsekvenser för hur vi handlar och agerar. Att utföra en global jämförelse länder emellan kan förutom svårigheter innebära feltolkning. Hur aktuellt ämnet har blivit och hur attityder och öppenhet är gällande våld och sexualitet beror mycket på medial uppmärksamhet men även utbildningsmöjligheter. Skillnaderna kan visa sig både på nationell och internationell nivå samt spegla av sig i bemötande och omhändertagande av offren. Åsikterna kan stärkas med en artikel av Vanwesenbeeck (2008) som menar att samhället har stor influens i hur vi agerar. Kulturer har olika synsätt och villighet att ta itu med våld av alla slag och kan därav leda till stigmatisering. Ett tema i studiens resultat var aspekten av känslomässig upplevelse för sjuksköterskan och övrig vårdpersonal. Vid tillfällen när kvinnor som utsatts för VNR inte ville lyssna på vårdpersonalens råd och hjälp kunde personalen känna en osäkerhet i sin kompetens samt maktlöshet och frustration över situationen (Bengtsson-Tops et al., 2009). I en av studierna uppgav sjuksköterskor att kunde de känna sorg, rädsla och sympati genom att bevittna lidandet och våldet som kvinnorna utsatts för. Minnen kunde stanna kvar länge och som skydd kunde sjuksköterskan avskärma sig känslomässigt vid vissa tillfällen (Van der Wath et al., 2013). Det var vanligt förekommande att inte kunna skilja mellan yrkes och privatliv vilket kunde leda till funderingar angående sin roll som hustru och förälder (Goldblatt, 2009). Bara genom att läsa historierna i de artiklar vi granskat kan svårigheterna förstås i mötet med kvinnor som utsätts för VNR. Att inte bli känslomässigt påverkad känns som en svårighet om det inte finns tillräcklig kunskap eller erfarenhet för adekvat tillvägagångssätt. Ett etiskt korrekt agerande med känslomässigt engagemang är något vi är ense om. Genom ett etiskt tänkande och medvetenhet kan man undvika eventuell kränkande handling från sjukvårdens sida. Här bör man ta hänsyn till kulturell härkomst och individens situation. Detta går då hand i hand med ett pliktetiskt tänkande. Enligt Sandman och Kjellström (2013) är utgångspunkten i ett pliktetiskt tänkande att behandla alla lika och bortse från personliga åsikter och perspektiv. Bengtsson-Tops et al. (2009) skriver att känna negativa tankar och känslor gentemot offer eller förövare går emot ett professionellt och etiskt agerande vilket kan leda till en känsla av dåligt samvete. Det visade sig att en känsla av frustration kunde uppträda när sjuksköterskan inte kunde göra något aktivt för att stoppa våldet och vid de tillfällen som offret gick tillbaka till förövaren (Beynon et al., 2012). När offrets berättelse inte överensstämde med skadorna eller om det fanns en närvarande kontrollerande partner kunde det upplevas som ett hinder i att ställa frågan om VNR för sjuksköterskan. Ett annat stort hinder var bristen på tid att ställa frågan (Sundborg et al., 2012). Brykczynski et al. (2011) skriver att tidsbrist, språkbarriärer och 11

svårigheter att finna avskildhet var hinder när det gällde frågor relaterade till VNR. Hawley och Hawley Barker (2012) skriver att det är viktigt med avskildhet och privat säker miljö när sjuksköterskan ska ställa frågor om våld. Speciellt viktigt är att iaktta om offrets partner vägrar att låta kvinnan vara ensam med vårdpersonal, talar för offrets räkning och är fientlig eller överdrivet konstlat vänlig. VNR kan misstänkas då offret uppvisar oförklarliga blåmärken och tecken på strypning, eller andra skador som inte är orsaken till vårdkontakten. Kopplat till studiens resultat är Kari Martinsens teori passande när det gäller att vårda kvinnor som utsatts för våld, i det avseende att inte vidare utföra kränkande handling. Med det menar författarna att den medicinska kunskapen som sjuksköterskan och omvårdnadspersonal innehar bör användas för att skapa en förtroendefull relation byggd på omsorg och tillit och inte i maktutövande syfte. Med ett öppet hjärta och ett intresse för sin patient kan sjuksköterskan och övrig vårdpersonal både ge adekvat omvårdnad samt erhålla värdefull erfarenhet i ett lärande syfte. Det är på samma gång lättare att se den enskilda individen och dennes specifika behov vilket kan ses både lärorikt och värdigt. I en artikel av Delmar (2013) beskrivs att Martinsen menar att alla människor har samma värdighet och att maktmissbruk inte ska existera i en professionell relation mellan sjuksköterska och patient. I sin profession har sjuksköterskan etiska riktlinjer i ICN:s kod (Svensk sjuksköterskeförening, 2014). Koden innebär att sjuksköterskan ska främja och återställa hälsa, förebygga sjukdom samt lindra lidande. Respekt för mänskliga och kulturella rättigheter, rätten till liv och egna val ligger i vårdens natur (ibid). Ovanstående bör vara ledord för sjuksköterskans arbete för att inte utöva makt och eventuellt kränkande behandling för kvinnor som utsatt för VNR. 7. Slutsats Att möta och vårda kvinnor som utsatts för VNR kan vara komplext och kräva specifika kunskaper hos sjuksköterskan och övrig vårdpersonal. Bristen på kunskap och erfarenhet ger upphov till en rädsla för att kränka de utsatta kvinnorna. Att möta kvinnor som utsatts för våld kan leda till en känsla av maktlöshet, sympati och oro för offret. Med mer resurser som tid, utbildning och känslomässig förberedelse i ett tidigt skede kan omhändertagandet och omvårdnaden av kvinnorna individanpassas. Tid, kunskap, anpassade vårdrutiner inklusive tvärprofessionellt arbete kan leda till professionell säkerhet och mindre oro i sitt yrkesutövande. 7.1. Klinisk nytta Resultatet i litteraturstudien visar på att bristen på kunskap och erfarenhet kan leda till att kvinnor som utsatts för VNR inte får adekvat vård eller upptäcks i tid. Sjuksköterskan innehar en central roll i att upptäcka och vårda kvinnor som utsatts för våld och bör ha relevant kunskap om detta. Att införa utbildning i ämnet våld i vårdutbildningar kan öka förståelsen. Förslag är att de nationella riktlinjer som skapats av Nationellt Centrum för kvinnofrid även inkluderas i utbildningsmaterialet. Den kliniska nyttan kan då bli en ökad förståelse och resultera i adekvat omvårdnad till kvinnor som utsatts för VNR. Om kvinnorna får hjälp i tid minskas lidande och den samhälleliga nyttan kan bli minskade vårdkostnader. Att forska vidare i ämnet är högaktuellt och då från olika vinklar. I dagens samhälle är invandringen stor och en vinkling skulle kunna vara våld i nära relationer som är hedersrelaterat. Även att särskilja på manliga och kvinnliga sjuksköterskors erfarenheter och åsikter för att undvika att förutfattade meningar och stigmatisering skapas. 12

Referenslista Artiklar markerade med * är inkluderade i resultatet Awhonn Position Statement (2015). Intimate Partner Violence. Journal of Obstetric, Gynecologic & Neaonatal Nursing, 44(3), 405-408, doi: 10.1111/1552-6909.12567 *Bengtsson-Tops, A., Saveman, B.-I., & Tops, D. (2009). Staff experience and understanding of working with abused women suffering from mental illness. Health and social care: in the community. 17(5), 459-465, doi: 10.1111/j.1365-2524.2009.00843.x *Beynon, C., Gutmanis, I., Tutty, L., Wathen, N., & McMillan, H. (2012). Why physicians and nurses ask (or don t) about partner violence: a qualitative analysis. BMC Public Health. 12(1), 473, doi: 10.1186/1471-2458-12-473 Brottsförebyggande rådet. (2016). Våld i nära relationer. Hämtad 28 februari, 2017, från Brottsförebyggande rådet, http://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/vald-i-nara-relationer.html Brottsofferjouren. (u.å). Våld i nära relationer. Hämtad 30 januari, 2017, från Brottsofferjouren, www.brottsofferjouren.se/fakta-om-brottsoffer/sarskilt-sarbara/vald-i-nararelationer/ *Brykczynski, K., Crane, P., Medina, C., & Pedraza, D. (2011). Intimate partner violence: Advanced practice nurses clinical stories of success and challenge. Journal of the American Academy of Nurse Practitioners, 23(3), 143-152, doi: 10.111/j.1745-7599.2010.00594.x *Chang, J., Buranosky, R., Dado, D., Cluss, P., Hawker, L., Rothe, E., McNeil, M., & Scholle, S. (2009). Helping Women Victims of Intimate Partner Violence: Comparing the Approaches of Two Health Care Settings. Violence and Victims.24(2), 193-203, doi: 10.1891/0886-6708.24.2.193 Delmar, C. (2013). Becoming Whole: Kari Martinsen s Philosophy of Care Selected Concepts and Impact on Clinical Nursing. International Journal for Human Caring. 17(3), 20-28. Från http://web.a.ebscohost.com.db.ub.oru.se/ehost/detail/detail?sid=0c197fc3-c509-4a1bbe007acb99c1964d%40sessionmgr4009&vid=0&hid=4207&bdata=jnnpdgu9zwhvc3 QtbGl2ZQ%3d%3d#AN=103867935&db=rzh Dragon, N. (2015). Stand by me: nurses and midwives putting a stop to domestic violence. Australian nursing and midwifery journal. 23(2), 16-22. Från http://anmf.org.au/featuredstories/entry/stand-by-me-nurses-and-midwives-putting-a-stop-to-domestic-violence Ekstrand, P. (2010). Att vara eller arbeta som manlig sjuksköterska? I H. Strömberg & H. Eriksson (Red.), Genusperspektiv på vård och omvårdnad (s.93-110). Lund: Studentlitteratur Eliasson, M., & Ellgrim, B. (2006). En kunskapsöversikt: Mäns våld mot kvinnor i nära relationer. [Broschyr]. Stockholm: Sveriges kommuner och Landsting. Från http://webbutik.skl.se/bilder/artiklar/pdf/7164-177-9.pdf Forsberg, C., & Wengström, Y. (2003). Att göra systematiska litteraturstudier. Stockholm: Natur och kultur. 13

Gibbons, L. (2011). Dealing with the effects of domestic violence. Emergency nurse.19(4), 12-17. Från http://web.b.ebscohost.com.db.ub.oru.se/ehost/pdfviewer/pdfviewer?sid=237f4d8d-9b02-49f4-a25a-48a799a205e0%40sessionmgr104&vid=4&hid=118 *Goldblatt, H. (2009). Caring for abused women: impact on nurses professional and personal life experiences. Journal of Advanced Nursing. 65(8), 1645-1654, doi: 10.1111/j.1365-2648.2009.05019.x Graneheim, U., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse education today. 24(2), 105-112, doi: 10.1016/j.nedt.2003.10.001 Hawley, D., & Hawley Barker, A. (2012). Survivors of Intimate Partner Violence: Implications for Nursing Care. Critical care nursing clinics of North America. 24(1), 27-39, doi: 10.1016/j.ccell.2011.12.003 Heise, L., Ellsberg, M., & Gottemoeller, M. (1999). Ending violence against women. Population reports. 27(4), 1-44. Från https://www.k4health.org/sites/default/files/l%2011.pdf Häggblom, M., & Möller, A. (2006). On a Life-Saving Mission: Nurses Willingness to Encounter With Intimate Partner Abuse. Qualitative Health Research. 16(8), 1075-1090, doi: 10.1177/1049732306292086 Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för studenter inom hälso- och vårdvetenskap. Stockholm: Natur och kultur. *Meloni Vieira, E., Dos Santos, M A., & Ford, N J. (2012). Seizing an opportunity to help- Knowledge and attitudes of doctors and nurses toward women victimized by intimate partner violence in Brazil. Health Care for Women International. 33(3), 228-249, doi: 10.1080/07399332.2011.646365 *Natan, M., & Rais, I. (2010). Knowledge and Attitudes of Nurses Regarding Domestic Violence and Their Effect on the Identification of Battered Women. Journal of Trauma Nursing. 17(2), 112-117, doi: 10.1097/JTN.0b013e3181e736db Nationellt Centrum för kvinnofrid. (2017). Våld i nära relation. Hämtad 28 februari, 2017, från Nationellt Centrum för kvinnofrid, http://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-inara-relationer/vald-i-nara-relationer/ Nyame, S., Howard, L., Feder, G., & Trevillion, K. (2013). A survey of mental health professionals knowledge, attitudes and preparedness to respond to domestic violence. Journal of Mental Health. 22(6), 536-543, doi: 10.3109/09638237.2013.841871 Sandman, L., & Kjellström, S. (2013). Etikboken: Etik för vårdande yrken. Lund: Studentlitteratur 14

SFS 2014:821. Patientlag. Hämtad 31 januari, 2017, från Riksdagen, http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientlag- 2014821_sfs-2014-821 SFS 2001:453. Socialtjänstlag. Hämtad 31 januari, 2017, från Riksdagen, http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svenskforfattningssamling/socialtjanstlag-2001453_sfs-2001-453 SFS 2009:400. Offentlighets- och sekretesslag. Hämtad 31 januari, 2017, från Riksdagen, http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svenskforfattningssamling/offentlighets--och-sekretesslag-2009400_sfs-2009-400 Socialstyrelsen. (2014). Våld: Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer. [Broschyr]. Stockholm: Socialstyrelsen. Från http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/20252/2016-6-37.pdf *Sundborg, E., Saleh-Stattin, N., Wändell, P., & Törnkvist, L. (2012). Nurses preparedness to care for women exposed to Intimate Partner Violence: a quantitative study in primary health care. BMC Nursing. 11(1), 1-11, doi: 10.1186/1472-6955-11-1 Svensk sjuksköterskeförening. (2014). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. [Broschyr]. Stockholm: Socialstyrelsen. Från https://www.swenurse.se/globalassetss/01-svensksjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterksforening/etikpublikationer/sjukskoterskornas.etiska.kod_2014.pdf Svensk sjuksköterskeförening. (2017). Sjuksköterskans profession - grunden för din legitimation. [Broschyr]. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Från https://www.swenurse.se/sa-tycker-vi/publikationer/om-svensksjukskoterskeforening/sjukskoterskans-profession-grunden-for-din-legitimation/ *Van der Wath, A., Van Wyk, N., & Van Rensburg, E J. (2013). Emergency nurses experience of caring for survivors of intimate partner violence. Journal of Advanced Nursing. 69(10), 2242-2252, doi: 10.1111/jan.12099 Vanwesenbeeck, I. (2008). Sexual violence and the MDGs. International Journal of sexual health. 20(1-2), 25-50, doi: 10.1080/19317610802157028 WHO. (2016). Violence against women. Hämtad 8 februari, 2017, från WHO, www.who.int/mediacentre/factsheets/fs239/en/ *Williston, C J., & Lafreniere, K D. (2013). Holy cow, does that ever open up a can of worms : Health care providers experience of inquiring about intimate partner violence. Health care for women international. 34(), 814-831, doi: 10.1080/07399332.2013.794460 15