Medan livet är är en ny samling poesi. Det är min fjärde bok, men min första. Maria ISBN 978-91-89424-94-4

Medan livet är är en ny samling poesi. Det är min fjärde bok, men min första E-bok. Jag vann bokförlaget Serums Poesicup 2009, och de tre dikter jag tävlade med finns i början av denna samling. Innehållet i den här poesisamlingen rymmer tro, tankar, hopp, längtan, drömmar, sorg och stänk av livsglädje. Här finns också en del av min poesi som rör min Gudstro, del 2, som betyder oerhört mycket för mig. Ett flertal av dessa dikter är också tonsatta. Välkommen in i boken och se vad den vill säga just till dig. Stanna gärna upp och lyssna in. Den talar tyst, men det den har att säga är viktigt, och kanske finner du här de ord som du letat efter för att själv komma vidare i ditt liv. Maria ISBN 978-91-89424-94-4

Innehåll Inledning Innehållsförteckning del 1 Del 1 En liten och trasig flicka Om jag får sova Om inte skuggorna fallit Du söker och söker Fastfrusen Förlåt Spegelbild Hoppet Lilla lilla barn I tårar som är dina Ibland grumlas blicken Vänd mig inte ryggen Det gjorde så ont att födas Innanför själens fönster Regn Nytt hopp Is på mitt fönster Glädjens rum Minnets vita arkiv Jag kunde aldrig ana Kluvna tårar Vet du att jag älskar Lilla jag Misslyckad Det läkande tåreflödet Hoppas livet bär Sommaren i mig

fortsättning innehållsförteckning del 1 Tårar Mitt hjärtas kärlekssång Om Min gråt Läkande flöde Där finns själva livet I ett stilla hav Hösteld Tills värmen segrar Jag såg dig, havet Tåresjöar Iskristaller Livet älskar Insikt När jag såg dina händer Vad hände? Livet Mina tårar Livet är mitt

Del 1

Jag ser en liten och trasig flicka helt nära diket där går hon fram En vilsen männska med sorg i blicken en liten själ som inte vet sitt namn Hon stryker tårar med smuts i handen och ingen famn finns att gråta i Hon bygger ensam sitt slott i sanden i sina drömmar hon vill förbli I hennes ögon så porlar vatten salta tårar på barnrund kind Hon är så rädd för den mörka natten när kylan värker från nordan vind Vassa stenar under småbarnsfötter helt sidenlena de var förut De skavits sönder av trädens rötter längtar efter att vila ut En tonårsflicka på gatans stenar som inte alls vet vart hon ska gå Inga ord hörs som själen lenar minnen smärtar från livet då Fast tiden läker de öppna såren gör det ont ännu idag när jag tänker på den lilla flickan i min spegel att det är jag

Om jag får sova på din trygga arm om än bara i min fantasi om jag får drömma om beröring så varm leka i tanken, det är vi så hjälper det mig ta ännu ett steg skänker mig värme, hopp och tröst kanske kan det lindra min sorgsenhet kanske blir det sommar efter höst Vill hoppas att det snart blir en morgon att det ljusnar så att jag kan se är otäckt att vandra i mörker håll min hand, blunda och be att min sorg ska släppa sitt fäste och jag får fyllas med ny energi kunna skratta och leka som barnet bli verklighet, ingen utopi Om jag får sova på din utsträckta arm och det inte är en fantasi om jag får känna beröring så varm vet jag livet är inte är förbi vill aldrig sluta hoppas, att barnsligt drömma aldrig släppa tron på kärleken jag ser en liten skymt utav vägen dit i dig min allra bäste vän

Om inte skuggorna fallit på träden skulle aldrig bilden blivit så skön Har inte tänkt på det starka ljuset hur det värmer i den kalla snön Om inte skuggorna funnits i livet skulle inte dagarna haft någon glans Har inte tänkt på att utan djupet det erfarna själshjärtat inte fanns Om inte skuggorna trasat mitt hjärta skulle aldrig nöden för min nästa varit stor Har inte tänkt på att utan såren kanske jag inte älskat min granne eller bror Om inte skuggorna gett mig sitt mörker skulle inte solljusets sken ha nått in Har inte tänkt på att det är livet en rikedom som i allt är min

Du söker och söker packar dina väskor försvinner iväg till de vita strändernas befrielse - långt där borta Oron måste stillas Bland gungande palmer och solheta gator i ett rungande folkvimmel söker du Där finns nog lyckan där kan jag nog fylla igen - tomheten Gapande stort är hålet inuti Den lyckan är kort Den resan är snart över kvar finns tomheten De inre tårarnas sälta fräter hålet ännu större Pröva en ny resa utan flygbiljett och fullpackade resväskor Res inåt sök mötet med dig själv Våga tystnaden på den grusiga vägen En lång och skakig resa väntar I stormens öga finner du friden I den inre resans centrum når du målet - ditt eget Jag

Fastfrusen kommer ingenstans kall och ensam fastbunden mellan bryggorna i tron på den eviga sommaren

Får jag be dig om ett ögonblick av tiden om bara för en kort sekund Hör hur vilset mitt hjärta ropar ljudlös smärta från en stängd mun Men om du lyssnar från en öppen själ så kan du höra litens djupa gråt för allting som har varit glömt formas bönen till ett tyst förlåt

Först när jag stegade tillbaka blundade släppte det upprörda havets vågor så stillade sig stormen Jag såg hur vågorna lade sig hur himmelens milda andetag kom bredde ut sig på det utarbetade havet Plötsligt såg jag där i stillheten - Min egen spegelbild

Det fanns inte alls inte ens bakom hörnet men tid och rum en varm famn ögon som ser och en ljuskrigares älskande hjärta kan trolla - Nu finns det om än bakom hörnet ännu Hoppet

Hur ska jag göra för att hjälpa dig för att röra vid din själ till ro Du lilla barn som lever inom mig blicka framåt och försök att tro att även du kan få del av solens glans den behagliga värmen av varats fenomen Du tror att din plats är ingenstans och över ditt hjärta vilar en sten Jag vill lova dig en ljusare tid Jag vill skydda dig i alla mina dar När månljuset flyr så tar dagen vid lilla lilla barn, stanna alltid kvar

I tårar som är dina kan läsas ditt liv höras ljudet från ditt hjärtas djupa gråt kristallklara droppar kan jag tydligt se ord som inte sagts och uteblivna förlåt På dina saltstänkta kinder kan ännu anas ökentorra marker som ingen har rört rodnad som inte fötts utav hetaste kärlek men av uttröttad gråt som ingen har hört Finstilta ord mellan livets klädda rader förlossningsstyrka som bara en moder vet Varandet visar väg ur svartaste mörker ditt inre vill lära dig sin hemlighet Din kropp och din själ din ande det är du Låt tårarna vittna tills frusna läppar le läkedom finns i varandet av smärtan och lyckan den finns i glädjen av att ge

Ibland grumlas blicken av allt livets bråte Man går liksom bara på glömmer att följa ljuset som visar vägen Rätt som det är ligger man i diket Det gör ont att falla att slå sig Reser mig upp igen söker åter att fånga ljuset som leder framåt på stadig mark

Vänd mig inte ryggen för att min plånbok är tom och min garderob vittnar om att det var länge sen den fylldes på med något nytt Vänd mig inte ryggen för att mina steg inte är så snabba som dina för att jag inte orkar som förr att vara med i allt Vänd mig inte ryggen när det värker i kroppen och modet sjunker mina tårar kommer Då kan du trösta Vänd mig inte ryggen för att du inte förstår du kan ju också läsa söka svar på varför om du är min vän Vänd mig inte ryggen glöm inte att jag också finns när trevliga saker planeras Kanske orkar jag inte men fråga ändå Vänd mig inte ryggen - då är du inte min vän

Det gjorde så ont att födas, att bli mig själv, mitt rätta jag När jag föddes fanns inte de där händerna som tog emot, som hjälpte mig ut höll om mig i en trygg famn Det gjorde så ont att födas, att falla fritt Slog mig hårt, så hårt Blev liggande länge så länge att alla blev vana att se mig därnere så länge att de slutade att se, nu tittade de bara så länge tills jag själv lärde mig att gå på stapplande ben Fallen var hårda och de spruckna knäskålarnas blod hann aldrig torka Lycklig fann jag sen kompassen efter ändlöst sökande i snårig terräng men kartan letar jag fortfarande efter Det gjorde så ont att födas men jag föddes ju för att leva och på den vägen är jag

Innanför själens fönster står hon ser ut mot friheten fingrar på flagorna som skickligt böjt sig upp likt små skidbackar av livets tårar som vätt karmen Tar ett djupt andetag i den instängda unkenheten Plötsligt ser hon fönsterhaken - nyckeln ut Så länge sen det var öppet Den friska luften sveper om henne virvlar runt i hennes hår smeker hennes kropp letar sig in i de sorgsna blå ögonen banar sin väg in i själva hon där livet bor - innanför själens fönster

Ibland kommer bara regnet utan förvarning öser det ner svider gör de röda ögonen svider gör det inuti i det lilla rummet i själen där de mörka molnen finns där kallt och varmt krockar där ovädret börjar Regndropparna tränger sig fram skapar fritt fall ur de sorgsna ögonen Låter dem falla Låter dem skapa en liten saltvattensjö i mina händer till dess solen bryter fram - snart

Inte ens en krusning - Inget som rubbar lugnet i ögonvikens lilla sjö Inte en tår fälld på flera dagar Höststormen tog rädslans ok iväg lämnade kvar regnbågslövens hav över markerna Fallit har de till backen efter ivrig höstvindsfärd Kupade är de fyllda med solspeglande vatten genomsköljd är jag - av nytt hopp

Det är is på mitt fönster det gnisslar illa när det skrapas bort frostflagorna virvlar ihop sig som en mäktig surfingvåg Det är imma på mitt fönster kallt möter varmt Jag andas och droppar banar sig osäkert nedåt likt sorgetårar som ingen tar hand om Det är sol på mitt fönster plötsligt syns allt så klart låter ljuset värma gör rent tror jag -tills skuggan kommer åter kyler bildar imma skapar is - på insidan

Jag bor ju i mig själv Trodde jag ägde alla rättigheter men inser att jag inte har alla nycklar Kan inte ta mig in i mitt eget hjärta till rummet där glädjen bor I åratal har jag letat överallt Det är ju där jag vill vara Det är där jag trivs allra bäst Vilsna längtande tårar faller Jag faller också om jag inte hittar nyckeln till mitt hjärta till rummet där glädjen bor

Jag gläntar på dörren till minnets vita arkiv finner pärmen jag sparat med minnen ifrån dig Jag hade ju allt men så förlorade jag ditt liv bläddrar och läser vad ditt hjärta sa om mig Ser alla foton på ett skrattande par en sparad liten nalle i gul kostym Det är fina minnen som får leva kvar och en utnött etikett med doft av din parfym Vemodets tårar faller fritt en liten stund tills minnet av mitt sanna nu varmt tar vid jag gömmer det som var i hjärtats blomsterlund där allt kan finnas kvar bortom rum och tid

Jag kunde aldrig ana att jag skulle få se ljuset jag som gått i oändliga tunnlar som famlat fram i nattsvart mörker Jag kunde aldrig ana att mitt trassliga nervnystan skulle redas ut jag som så många gånger gett upp hoppet som tappat bort mitt eget jag Nu har jag fått ana till och med fått se ljusupplysta vägar och broar över mörka vatten Nu har jag fått ana till och med fått se nervtrådarnas granna färger och funnit mitt eget jag

Kluvna tårar jagar i kapp Omedvetna om varför tränger de sig fram för att nå målet - friden Tårarna söker förgrenas i saltälvar Vilse i jagandet efter själsro strömmar de alla nedåt för att blicka uppåt laga det trasiga Behövs gör - tiden

Känner du min hand märker du hur den darrar Vet du att det är vibrationer från dina ord som fått den i gungning Känner du min smärta märker du hur jag skälver Vet du att det är mollackorden du spelade in i min själ toner som gråter Känner du min själ märker du hur den blöder Vet du att det är ett flöde du öppnat utav sorg i mitt känsliga hjärta Känner du vem jag är märker du att jag förlåter Vet du att jag älskar - Dig

Tiderna som farit, alla åren som nu har gått allt trasigt som har blivit, och ro jag inte fått Det har satt sina spår, av trötthet och av gråt av smärtsamma sorger och bortglömda förlåt Jag kan se en liten flicka, ett vilset hjärta utan mål Jag kan se hennes dagar och alla svartmörka hål Små händer som sökte finna någon att hålla i när faror ständigt hotade och de vuxna såg alltid förbi Jag kan höra en liten fågel som är född ur flickans sår Jag kan höra hur den sjunger om en kommande vår Små fötter som vågar gå mot alla okända vatten men gryning har bara börjat, kvar är kylan ifrån natten Jag öppnar mina armar, vila flicka vid mitt bröst Jag har sett dig och jag älskar, kom jag ger dig min tröst Alla dagar som sen ska komma, ska jag vara nära dig Jag lovar att inte svika, kom och bo i mig Lilla jag, lilla flicka, det var ju så allting var Du kan inte hjälpa det, men sorgens drag finns kvar Lilla jag, lilla flicka, vi söker och finner svar Trots allting som har varit, du är det finaste jag har

Manuset är borta Hon såg det ju nyss Paniskt letande Den svarta manusmappen - försvunnen Nu är det snart dags att inta scenen Förtvivlan stegrar Hon har glömt sina repliker - sin roll och utan manuset kommer hon ingen vart gråten fyller hela hennes varelse vänder ryggen mot scenen och springer iväg - misslyckad

Med en åskas sprängkraft tränger de fram forsar Saltvattenfallet föds lossar fördämningen letar sin frihet i minnet av innan - det läkande tåreflödet -

Innanför den darrande huden finns hon gallerlösa fängelsemurar hånar Därute hörs skratt o barfotafötter glittrande ögon ler Kaffekoppar töms fnissningar vänner emellan ger vila och återhämtning De orkar de vanliga Ensamheten bakom murar av värk o trötthet känner ingen annan Det är ett annat språk ett eget som ingen förstår utom den som gått samma stig andats samma uttorkande ökenluft mil efter mil vandrat i skoskavsfötters smärta överallt inuti som utanpå Innanför den darrande huden finns hon Vilar för att ta nästa steg och hoppas på att livet bär

Morgonsolen leker kurragömma med himlens bomullstussar Frostnätternas kristaller har tinat och gråsparven vadar glatt i det klara himmelsvattnet Min själs spröda vingeslag hälsar nyvaket på vinden på dagen som är på livet som kommit på sommaren i mig

Nu föll de Med en rasande kraft piskade de sig ner över ansiktslandskapets berg och dalar - tårarna som så ostadigt hängt sig fast likt de sista istapparna i mars innanför de rödkantade ögonlocken Det räckte med en liten mening för att saltvattenforsens fördämning skulle brista Mitt i vågorna kämpar jag - utan flytväst Tänk om jag drunknar

Om du haft vingar, skulle jag då ha fått skydd och fått vila trygg, där hos dig Om du haft makt över ljuset, skulle jag då ha fått del och blivit hel inom mig Om natten fanns i din hand, skulle jag då ha fått sova skulle du kunna lova, en gång Om allt fanns inom dig, skulle jag då inte saknat varje morgon när jag vaknat, glädjens sång Men du har ju inga vingar, men du skyddar mig ändå jag vilar trygg, där hos dig Och ingen makt du har över ljuset, men du ger det du har för att jag ska bli hel inom mig I din hand finns inte natten, men du gör vad du kan och hoppas jag finner vilan nån gång I dig finns inte allt, men inget jag saknar på morgon när jag vaknar, mitt hjärtas kärlekssång

om jag ändå kunde fånga ljuset låta det törstande mörkret ini fånga kraften utifrån eller kanske inifrån - ur alltings källa om strålarna ändå kunnat tränga sig in genom sprickorna i min själ kanske kunde jag då återfå glädjen i att leva

Plötsligt hör jag gråt och inser att det är min egen - min gråt som sköljer genom själens mörker som förenar mig med det lilla barnet - lilla Jag

Saltstänkta ökenkinder tar emot Ofrånkomliga droppar letar sin väg Ett befriande flöde från den värkande själens spegel - läker -

Ser upp på björkarnas lätt böjda toppar de når himlen Ser ner på det fukttörstande gräset det kittlar mina fötter Ser in i mig själv och häpnar där finns själva livet

Som flytande på ett ändlöst hav Panflöjtens dova melodi dansar stillsamt med gitarrklangen från känsliga fingertoppar Havsbrus och fågelkvitter i fjärran - bara anandes Livsstunder, ögonblickssekunder passerar revy I ett stilla hav av minnen vilar hon - läker

Lönnarna har börjat brinna De eldsprakande löven tar långsamt adjö Trädens utsträckta armar håller ännu tag Svindlande lyckliga planerar de en svävande flygtur med vindarna Glänsande hösttårar från himmelen väter de torra löven till diamanters skönhet och rubinens röda färg Landar sen över frostnätters vägdiken Dansar mellan små barnafötter somnar till slut när leken är över sida vid sida med sina vänner vaggade av små små snöflingor i den sena höstnatten

sommarvilande vindar kämpar motströms vinterhotande ryggtavlor nalkas Blåser snösmältande andetag tills värmen segrar - inuti

Stod där såg dig, havet leka med vinden Stilla vågor dansade Den januarigrå himlen brydde du dig inte om och kylan fick inget fäste ingen chans för isen att lägga sig över kväva din glädje lekfullheten är ju ditt liv varför lägga sig ner låta isen få fäste säger jag - till mitt eget isbelagda hav

ser tåresjöar vid mina frusna fötter förvånas av det klara, glänsande vattnet trodde det skulle vara rött, av blod - det gör ju så ont känner att själen blöder inser att de salta tårarna är ju själens blod de diamantskimrande skiftningarna däri - det är ju jag

iskristaller oktobermorgonens trappsteg ut i den nyvakna dagen glittrar som ett nyförälskat par i gryningssolens första andetag Ve den som bryter förtrollningen när stunden rör vid dig under huden och når ända in Följ med låt dig dansa i ett magiskt ögonblick av evighet släpp in själva livet Ta dig tid att se iskristallerna på oktobermorgonens trappsteg ut i den nyvakna dagen

Långsamma är stegen De vassa stenarna på vägen gör ont - men livet älskar mig jag bara vet det varför skulle annars solens strålar envist tränga sig in i själens djup varför skulle skogens vila annars omfamna mig så varmt - ja, livet älskar mig men det gör så ont att födas och växtvärkens ihärdighet smärtar men varför måste man springa Jag tar hellre en lång skön promenad genom livet tar tid till att se, höra, dofta, känna, älska kanske kan solens värme och skogens skönhet lindra inutivärkens utanpåont och påminna mig dag efter dag - att livet älskar mig

Insikt Som en frimodig ballerina dansar den fram Där finns jag dörrarna är öppna hela jag får andas Åldrarna som varit bär på en skatt Den lilla i den stora livet kan levas ta plats - Det är sann rikedom

Redan när jag såg dina händer så visste jag visste, att i dig finns ett älskande hjärta en själ som vidrör likt en stilla efterlängtad vårvind där torkan slagit rot och livsgnistan ebbat ut När jag hörde din röst så förnam jag anade källan till alltings ursprung smekande toner skapande magisk musik skapande liv i en bortglömd öken När jag mötte din klara blick såg jag kände ögon som verkligen berörde rörde till värme det som nästan frusit ihjäl det jag sökt efter så länge mina fötter orkat gå När jag kände din närhet föddes jag Där anade jag meningen med mitt liv Där fann jag den borttappade pusselbiten Jag visste det, redan då när jag såg dina händer

Vad hände? Plötsligt flög fönstret upp Vinden tog tag förintade lugnet - orkan Regnet piskade mot rutan - inifrån

Varför detta jagande Du hinner ändå inte ikapp Det finns inte ens där Inte där du söker där borta Det finns här precis nu Stanna upp Sluta jaga Se, här och nu finns det - livet

Visste inte att jag kunde trolla men plötsligt fanns bara magin där förvandlade en liten flickas små tårar till en stilla å flytande genom barndomens landskap bildande en kristallklar älv som banar väg mot en öde mark där den vilsna tonåringen badar vattnet som saknar gränser breder ut sig till ett hav, det sårade hjärtats hav saltvattenhavet, Döda havet - Det är mina tårar

Ännu är dagen fast frostnätters iskristaller vittnar om nattens kyla Trotsigt söker morgonen envist tränga sig igenom själspersiennens glipande gluggar Ännu är ljuset fast mörka molnkuddar söker hindra värmens lugna stunder Trotsigt söker sig strålarna in under huden Nyvakna ögon kisar mot soluppgången Ännu är värmen fast kylan hårt biter tag biter tag i själens sköra glashud Trotsigt sjunger den toner av sammet Som i magi trasslas orosnystan upp Ännu är hoppet fast misströstan hånar kallt och den svarta blekheten skrattar Bärande är ändå hoppets lovsång och livet är trots allt och det är mitt

Del 2

Innehåll del 2 Josef, kom och se Tvivel Himmelska toner Helande Förtröstan Om jag får tro Bland soporna Spela på mig Byt strängar, Herre Agape Inte bara ett kors Det finns tecken Jag såg ett kors Han gav mig gåvan Han som ville ditt liv När tjälen gått Trygghet Tvinnad tråd Lövtunn Beslutsam

Josef kom och se på barnet han som ligger i min famn som vilar vid mitt modersbröst han som ängeln gett ett namn Jag ser himlen i hans ögon Jag hör änglasångens ljud Se han håller i mitt finger vårt lilla barn som kom från Gud Alla stjärnorna de tindrar för att himlen kommit ner och Guds änglaskara dansar hans lilla gossebarn de ser Vår frälsare är nu kommen Stäm in med dem och sjung att barnet i Marias famn är hela jordens kung Se min käre Josef Hans lilla fot ini min hand Det är här som livet börjar vårt lilla barn från himlens land Det är på honom alla väntat vårt lilla barn vid mammas bröst Herren gav oss sin största gåva vår försoning, liv och tröst

Spåren jag så gärna vill följa leder ut mot det öppna vattnet Tvekar Så rädd att tappa ögonkontakten med den som kallar

Är det toner från himmelen som strålar från kisande Gudsögon Är det de som vill tala tränga sig fram genom täta skogsdunkelgrenar i vilsestegens rädsla Är det regnbågens skapare som vill värma det darrande hjärtat lyfta upp i sina armar vagga ömt tills musiken hörs igen de himmelska tonerna - inifrån

förnimmer händer anar osynliga trådar som lagar knyter ihop trasiga kärl som brustit frusit till is i den kalla vinternatten plockar skärvor av ler hittar så många som havets sand likt krossad kristall hör andetagen de läkande känner magin i luften när jag helas

Om du bara för ett ögonblick kunde låta mig få veta vilken kärlek som sägs finnas i din varma fadershand Om jag bara för en liten stund kunde slippa friden leta söka ro i vilset sinne känna vilan finns ibland Men jag tror på att du ser mig jag vet att du finns här om jag bara fäster blicken och ser att du står där då skulle stormarna bedarra och min oro bytas ut emot lugnet i din närhet just där min rädsla ska ta slut Om bara tiden kunde stå stilla kanske bara för en liten stund Jag ville sitta i din varma famn du min klippa och min starka grund Jag ska ropa högt ditt dyra namn om du ger mitt hjärta ro men trots alla höga vågor i din närhet vill jag bo

Om jag får tro på att det finns en Gud när jag i livet söker vägen till Dig Om jag får se en liten skymt av Din frid kan jag tro på att Du ska fylla mig Det rör vid mitt frostbrutna hjärta ger en aning om själva himmelen Om Du håller min hand så kan jag veta att Du är min allra bästa vän Om jag får tro på att det finns en Gud när jag tvivlar och ingen utväg ser Om jag får känna att Du älskar mig att det finns nån som hör mig när jag ber Det värmer mitt frostbrutna hjärta ger en trygghet som stannar ini mig Om Du rör vid mig så ska jag förklara hur mycket jag älskar Dig Om jag får tro på att det finns en Gud när jag drömmer men inte orkar gå Om jag får höra att Du skapat mig att jag är värdefull som jag är ändå Det hjälper mitt frostbrutna hjärta ger mig läkedom för alla mina sår Om Du finns vid min sida när jag gråter kan jag veta att jag lyckan får

I högen av sopor hittade du mig En smutsig och liten människa jag var Av osjälvisk kärlek fick jag komma till dig och i din famn får jag alltid vara kvar Som skatan letade bland soporna så sökte du efter mig Bland smutsen så fann du guldet Min Gud, vad jag älskar dig

Jag kan inte säga hur du ska spela vilka toner som du ska ta det är ju du som har gjort instrumentet den lilla flickan som blivit jag Från mollackord till dur du kliver mina strängar stäms till ren harmoni Med skaparhand du livet giver blir skön och vilsam, en ljuv symfoni I smältdegelns tärande brännheta ugn kom smärtan som fanns där inom mig du hörde mina rop och gav mig ett lugn efter ångestens år, jag fick vila i dig Nu från ett lagat och nyfött instrument med renat hjärta kan jag äntligen se ut kvar finns allt guldet och resten är bränt Spela nu på mig som aldrig förut

Du har fått ett instrument i dina händer som är skapat av ditt andetag Tonerna som klingat så vackert har tystnat Byt strängar Herre så jag åter kan ljuda för dig Den spruckna lacken vittnar om det tårdränkta träets gråt Så längesen du spelade på mig Jag längtar Låt mig åter igen få känna livet i tonerna inifrån min själ Spela på mig Herre med dina händer på de nystämda strängarna

Hjärtat i mitt liv är din förlåtande kärlek Du har skapat mig för att Älska leva i Kärlek Din död på korset har befriat mig gjort mig till ett kärlekens väsen för att visa världen vem Du är att Du Älskar oavsett med Din alldeles speciella kärlek som ingen har förtjänat Agape

Det finns ingen gräns för den ensamhet Han känner när Getsemanetimmarnas gråt faller ner Ingen gräns finns för ångesten som bränner ingen gräns för kärlekens eld ifrån Gud Han måste ha gråtit själv när Han såg sin älskade son Han måste ha svettats blod i samma stund När Han hörde spikarnas ljud, Han måste ha vänt sig från Tårarna från fadern kan jag nästan se Förhänget brast och himlen blev som natten och Marias modershjärta gick itu Det tröstar inte mer att fukta Hans panna med vatten Guds son har gjort allt klart, nu är Han fri Det blev glädje i uppståndelsens magiska timmar De fick möta igen sin frälsare kär Min Jesus lever och försoningsljuset glimmar Hans död på korset har gett mig ett liv Inte bara ett kors det var en död som förändrade allt Inte bara en människas liv Det var hela världens salt Ett litet barn, född för att dö - för oss

Det finns tecken i tiden som talar och som visar det vi redan vet det finns tecken i tiden som viskar gör dig redo för en evighet Det finns tecken i varje männska när Gud skapade dig och mig han ristade in i hjärtat om gemenskap mellan oss och sig Det finns tecken i tiden som talar om ett evigt fadersband han sände sin son till jorden för att räcka oss sin hand Det finns tecken för oss att följa som ska ge oss en evig frid det är korset och Jesu seger våga tro på att Han går bredvid

Jag såg ett kors som var tomt och ödsligt ett brustet trä som var utan glans men det var innan jag mötte Jesus innan blodet på korset fanns Sen blev det tecknet för alla tider den enda vägen som vi kan gå som ger oss seger i livets vardag biljett till himlen som vi kan få Jag var så fylld utav allt mitt eget av alla sorger och gråa dar Jag visste inget om hemligheten att i korset finns alla svar Jag är så liten, av ringa värde Ja, i mig själv jag inget är Det var på korset som Han tog smärtan och försoningens stund var här Det är en glädje helt obeskrivlig och Hans kors gäller också dig fast jag blott är en liten männska så vill Hans kärlek helt fylla mig Han gav sitt liv och lät blodet rinna en sargad kropp för att lyda Far som i sin kärlek till varje männska till evigheten vill hålla kvar Jag måste vända min blick mot korset Jag måste höja mitt lov till Dig Jag tackar Gud, ger mitt liv till Jesus för korsets nåd, att Han friat mig

Han gav mig gåvan att se tårarna under din hud de som ingen annan kunde se de som farit fram och ödelagt ditt hjärta Han gav mig gåvan att höra orden utan ljud de som ingen annan kunde höra de som lurat dig att tro att du ingenting är Han gav mig gåvan att känna allt ditt ont de känslor som andra har vänt sig ifrån de som gjorde kaoset i din sorgsna själ Han gav mig gåvan att förnimma guldet det som ingen annan kunde ana fanns det som egentligen är ditt äkta du

Han som ville ditt liv finns också med i mörkret när din inre byggnads hörnpelare har gett vika när tonerna av musiken ersatts med tystnad när du kämpar bland resterna för att få luft när du tränger dig fram i rasmassorna för att med din blick få se en skymt av ljuset för att få ny kraft att ta dig dit Han som ville ditt liv finns med hela vägen när byggstenarna åter igen ska muras på plats när nya melodier börjar ljuda i ditt inre när orken att andas byts mot hunger när rasmassornas kaos lämnas bakom för att du åter ska få känna blommans doft för att fåglarnas sång ska få glädja ditt hjärta

När tjälen gått ur själens mark och ljuset där kan bryta in med läkedom som gör mig stark så hela jag i allt blir din Du låter alla skuggor fly skapande nytt där trasigt var äntligen ska en ny dag gry och frågor finner sina svar Ett brutet strå ej längre är en blomma blott med faders band din kärlek Gud mig alltid bär var alltid nära håll min hand

Där ingen finns och allt är tyst hör jag andetagen Där marken är öde och inga fotspår syns vet jag att din kraft finns Där jag saknar hopp - bär du mig -

Som en tvinnad tråd av renaste guld smyckad av ädlaste rubiner går din tanke genom mitt liv går din kärlek in i mitt hjärta går dina fötter före banar väg och din hand leder mig

Lövtunn är den isen kring ditt frostbrutna hjärta Smälter gör det av Guds värmande andetag

Jag glömde hur det stormade När jag mötte din blick blev allt så lugnt Såg hur du sträckte ut dina händer mot mig Utan tvekan gjorde jag det - klev över relingen Jag ville ju vara där du är och du fanns inte i båten Du stod där ute på det vilda havet och ropade Med fasta steg gick jag mot dig utan att vända mig om