1(6) Diarienummer SAM2015-1022-432:3 Lena Drejare, 0611-34 81 94 lena.drejare@harnosand.se Vtn-m. d.nr 537-7197-14 Länsstyrelsen Västernorrland 871 86 Härnösand via vattenmyndigheten.vasternorrland@lansstyrelsen.se Samråd över förslag till Åtgärdsprogram m.m. 2015-2021 Beskrivning av ärendet Vattenmyndigheten för Bottenhavet distrikt har för sexårscykeln 2015-2021 skickat samråd om förslag till förvaltningsplan samt förslag till åtgärdsprogram. Förslag till miljökvalitetsnormer (MKN) samt miljökonsekvensbeskrivning finns dessutom att hämta på vattenmyndighetens hemsida. Samrådstiden är till den 30 april 2015. och HEMAB, affärsområde vatten, lämnar detta remissyttrande för. Fokus på materialet har varit att ge synpunkter på Åtgärdsprogrammet. Bedömning/kommentarer Övergripande anser överlag att ambitionen med remissförslaget är hög. Vi konstaterar att åtgärdspunkter för kommunerna är desamma oavsett vattendistrikt. Motivtexterna för respektive åtgärdspunkt kunde ha anpassats i högre grad utifrån respektive distrikt för att det tydligare ska framgå vilka åtgärdsförslag som är de viktigaste per vattendistrikt. Var finns bilaga 1? I Åtgärdsprogrammet har Kommunerna tilldelats nio åtgärdsförslag, förutom den årliga återrapporteringsskyldighet som åläggs samtliga myndigheter och kommuner. Dessutom omnämns kommunen i många av de åtgärdspunkter som riktar sig till de statliga myndigheterna. anser att det är en stor utmaning för Vattenmyndigheten att få olika myndigheter att samverka mot samma åtgärdsmål. För att lyckas med genomförandet av åtgärdsprogrammet behöver Vattenmyndigheten lägga resurser på att samordna berörda myndigheters och kommunernas insatser. Postadress 871 80 Härnösand Besöksadress Johannesbergshuset Brunnshusgatan 4 Hemsida www.harnosand.se E-post samhallsforvaltningen@harnosand.se Telefon 0611-34 80 00 vx Fax 0611-34 81 65 Organisationsnr 212000-2403 Bankgiro 5576-5218
2(6) För s del är det av största vikt att Länsstyrelsen Västernorrlands tillsynsvägledning stödjer kommunerna i arbetet med genomförandet av lämpliga åtgärder utifrån de regionala förutsättningarna. Länsstyrelsen Västernorrland bör ta initiativ till kompetensutveckling av länets kommuner för att ge kommunerna förutsättningar att genomföra bl.a. tillsyn och prövning som bidrar till att miljökvalitetsnormerna kan följas. Miljöproblemet övergödning Den största enskilda påverkanskällan för fosfor och kväve, dvs. som ger övergödning, är enligt materialet, sid 85, skogsmark. Det slås inledningsvis fast att forskning och tillämpning av åtgärder för att begränsa näringsläckage från skog skulle behöva utvecklas. Trots detta har inga särskilda åtgärder för skogsbruket föreslagits i vattendistriktet, vilket måste bedömas som en brist. Avloppsreningsverk med ledningsnät pekas dock ut. Sverige uppfyller krav på fosforrening enligt avloppsdirektivet, vilket framgår av sid 155 och man ställer sig då frågan - hur mycket hårdare krav på fosforutsläpp från avloppsreningsverk är rimligt och kostnadseffektivt? Vi frågar oss vidare hur den enskilde handläggaren hos Länsstyrelsen eller kommunen ska hitta rätt nivå på åtgärdskrav då stödet i programmet är formulerat enligt följande, se även Kommunernas åtgärdspunkt 4 nedan: Kommuner behöver genomföra tillsyn på avloppsledningsnät och mindre reningsverk och införa krav på ökad rening, eller på annat sätt minimera utsläpp, som bidrar till att vattenförekomster inte följer, eller riskerar att inte följa, miljökvalitetsnormerna för vatten. Vad är rimligt? Samhällsekonomisk konsekvensanalys I åtgärdsprogrammet, sid 241, finns ett avsnitt om hur mycket ökade reningskrav slår på VA- taxan. Om detta är genomsnittlig taxeökning eller om det skulle vara följden för just Stockholm vattens kunder är vi inte helt säkra på men klart är att oavsett vilket så skulle det slå mycket olika i landets kommuner. Denna aspekt gäller samtliga ökade krav (ökad fosforrening, rening av bräddvatten, rening av prioriterade och särskilt förorenade ämnen osv.) på åtgärder vid reningsverk och på ledningsnät. Mindre kommuner med avflyttningsproblematik och få kunder per ledningsmeter och reningsanläggning brottas redan idag med ekonomi i förhållande till behovet av underhåll och reinvestering både avseende renvatten och avloppsvatten. Varje gång det ställs ökade krav på administration och åtgärder får det tydligare effekter på taxan i avflyttningskommuner än i större kommuner med inflyttning. Det finns redan idag kommuner där taxan är mer än tre gånger så hög som i de billigaste kommunerna. Med dagens finansieringslösning medför generella ökade krav att differensen i taxa mellan kommuner kommer att öka ytterligare. Sannolikt används vatten och avloppsfaciliteterna på likvärdigt sätt runtom i landet och då kan man fundera över vilken kostnadsbelastning som är rättvis och samhällsekonomiskt hållbar i längden. Stora skillnader i taxa kommer i förlängningen att skynda på den pågående urbaniseringen.
3(6) Vi vill med detta resonemang belysa nackdelarna med att skjuta över nya högre krav med åtgärdskostnader för finansiering av respektive VAhuvudmans kunder. Om man ur ett statligt perspektiv bedömer att åtgärder på reningsverken runt om i landet är det mest kostnadseffektiva sättet att förbättra miljön så bör man hitta ett finansieringssystem med bidrag eller motsvarande för dessa utökade krav. VA-branschen har redan ett åtgärdsberg framför sig som en följd av reinvesteringar i anläggningar och ledningar som till stora delar byggdes under 1960- och 1970-talet med statlig finansiering. Många kommuner har som sagt färre invånare idag än då varför kostnaderna och taxeskillnaderna redan med dagens krav blir betydande. Avseende avsnittet Fördelningseffekter och förorenaren betalar, sid 255-256, upplever vi att analysen om vem som är förorenare är för grund. Om det är problem med läkemedelsrester och andra prioriterade ämnen så bör man väl som i andra branscher rikta ansvaret/kostnader för hantering av restprodukter mot den som producerar. Jämför exempelvis med förpackningsindustrin. Kanske skulle en avgift motsvarande utsläppsrätter kunna införas för läkemedelsproducenter vilken efter upplevt behov och verkan kan fördelas till de åtgärder man nu identifierar för reningsverk. Sammanvägda konsekvenser av åtgärdsprogrammet är frågande till att kostnader för fysiska åtgärder i arbetet med främmande arter läggs på kommunerna, sid 296. Vilka åtgärder åsyftas, vilken åtgärdspunkt? Information från VISS visar att vattenförekomster i hela är oklassad vad gäller främmande arter. Det vill säga det finns inget underlagsmaterial som kan vägleda i frågan. Myndigheters åtgärdspunkter är positiv till många av de föreslagna åtgärdspunkterna, t.ex. Jordbruksverkets, Naturvårdsverkets och Trafikverkets åtgärdspunkter. Några åtgärdspunkter vill vi särskilt kommentera: HaV, åtgärd 1b, Vägledning till länsstyrelserna kring prövning och tillsyn av enskilda avlopp: Vägledningen bör riktas inte minst till kommunerna, som är den instans som i första hand prövar och tillsynar enskilda avlopp. HaV, åtgärd 7, Vägledning för länsstyrelsernas och kommunernas tillsyn av vattenskyddsområden: Mycket bra/nödvändigt att tillsynen av vattenskyddsområden prioriteras. HaV, åtgärd 8 b, Medverka till att minska närsaltsbelastningen bl.a. genom att verka för tillräckliga medel avsätts: Positiv åtgärd. Naturvårdsverket, åtgärd 1, Styrmedel för avloppsreningsverk: Om detta innebär att Naturvårdsverket ska hitta nya modeller för omfördelning av medel mellan avloppsreningsverk i Sverige så är vi positiva till åtgärden. Åtgärder bör sättas in där de gör mest nytta med en kostnadsbelastning som är rättvis. Viktigt är också att sätta avloppsreningsverkens utsläpp i relation till övriga utsläpp. Vidare behöver man beakta att om kraven på rening ökas för reningsverken så ökas även kemikalie- och energiförbrukning vilket också påverkar miljön. Vad är en rimlig nivå på rening?
4(6) Länsstyrelsernas åtgärd 12 a, b och c om vattenskyddsområden: Åtgärderna är viktiga. En flaskhals i arbetet har varit länsstyrelsens brist på resurser för arbete med fastställande av vattenskyddsområden. Detta arbete bör prioriteras upp. d) Hur kan ett saknat tillstånd för vattenuttag innebära risker för den långsiktiga vattenförsörjningen ur kvalitets- och kvantitetsaspekter? Motiveringstexternas numrering bör ses över. Kommunernas åtgärdspunkter Kommunen väljer att även redovisa hur arbetar med åtgärdsförslagen redan idag. Åtgärd 1 Kommunernas behöver bedriva tillsyn och prövning av miljöfarliga verksamheter och förorenade områden: Åtgärdsförslaget är relevant. Motivtext a) är ofullständig. Åtgärd 2 Tillsyn på jordbruk och hästhållning samt växtskyddsmedel: Lagstiftning som stödjer ovanstående åtgärder avseende framförallt växtnäringshantering är relativt svag i regionen jämfört med lagstiftning inom känsliga områden. Till stor del finns enbart allmänna råd och de allmänna hänsynsreglera i miljöbalken som stöd för åtgärder. Rådgivningen är därmed ett mycket viktigt redskap för att nå åtgärdsmål som inte kan uppnås med enbart lagstiftning. Kommunen har små möjligheter att bedriva rådgivning men utförs i begränsad omfattning i samband med tillsyn. Vilket underlag finns för den generella bedömningen att tillsyn inte bedrivs i tillräcklig omfattning av kommunerna, som anges i motiveringen till åtgärden? I genomförs under 2014 och 2015 tillsyn avseende bland annat växtnäringshantering och växtskyddsmedelshantering på samtliga jordbruk med 5 eller fler djurenheter. Även kommunens handelsträdgårdar och golfbana har 2014 haft tillsynsbesök avseende bland annat växtskyddsmedelshantering. Åtgärd 3 Ställa krav på hög skyddsnivå: Det hade varit intressant om motiveringstexten till åtgärdpunkten hade redovisat hur många kommuner i vattendistriktet som beslutat om ett sådant ställningstagande. Vattenmyndighetens kunskap om vad kommunerna gör i tillsyn och inventeringar ger inte alltid en rättvisande bild. har sedan 2011 systematiskt inventerat enskilda avlopp. Vi har hittills inventerat ca 600 avlopp av ca 2200 där wc är anslutna. Vi har ställt krav i det fall där åtgärder krävs, utom längs Södra Härnön, där inventeringen utgjorde underlag inför inrättande av verksamhetsområde. Bedömning över vilka områden i kommunen som omfattas av hög respektive normal skyddsnivå togs fram redan 2010.
5(6) Åtgärd 4 Tillsyn på avloppsledningsnät och mindre reningsverk: I Härnösands kommun är flera anmälningspliktiga avloppsreningsverk sedan tidigare miljölagstiftning reglerade genom tillstånd eller dispens och det kan därigenom vara svårt att reglera verksamheterna ytterligare genom tillsynsbeslut. Ett arbete pågår i vår kommun att inte hantera åtgärds/saneringsplaner för respektive avloppsreningsverk var för sig utan att istället styra åtgärder ur ett mer övergripande miljömässigt synsätt. Insatser ska göras där de gör mest nytta. Där är recipienternas status en faktor som tas hänsyn till. Motivtextens siffror om övergödning bör jämföras med motivtexten för åtgärd 3. Åtgärd 5 Kommunerna behöver minska närsaltsbelastningen: Det hade varit intressant att få en bild av i vilken omfattning denna åtgärdpunkt är aktuell för kommunerna i detta vattendistrikt. Vilka ska ta initiativ till att punkten blir aktuell att genomföra? Kan detta läggas på kommunerna? Motivtexten bör utvecklas. Åtgärd 6 Säkerställa långsiktigt skydd för nuvarande och framtida drickvattenförsörjning: Att inrätta vattenskyddsområden är nödvändigt. Det är bra att ha en målsättning, men är det rimligt att sätta tiden till 2021? Det är inte minst viktigt att länsstyrelsen prioriterar frågan så att det finns resurser för att hantera dessa ärendet. Detta har varit en flaskhals de senaste åren med länsstyrelsens brist på resurser för arbete med fastställande av vattenskyddsområden. Detta arbete bör prioriteras upp. Här liksom i Trafikverkets åtgärd 3 och Livsmedelsverkets motivtext står att i Bottenhavets vattendistrikt finns minst elva kommunala vattentäkter med otillfredsställande vattenskyddsområden eller bestämmelser. I enbart finns sju kommunala vattentäkter med otillfredsställande vattenskyddsområden eller bestämmelser Åtgärd 7 Utveckla översikts- och detaljplanering och prövning enligt PBL med hänsyn till vattenförekomster: motsäger inte åtgärdsförslaget, men konstaterar att rutiner för att MKN beaktas i översiktsoch detaljplanering finns och att detta beaktas aktivt i Härnösand sedan vattenmyndighetens första 6-årscykel. Åtgärd 8 Utveckla vatten- och avloppsplaner: Åtgärdspunkten om vatten- och avloppsvattenplaner är snarlik den som fanns i förra åtgärdsplanen, punkt 37. Punkten skulle då som nu genomföras efter samverkan med länsstyrelserna. Processen med att ta fram en VA- plan tar tid. har under 2014 tagit fram en VA-översikt och planerar att under 2015 gå vidare med framtagande av en VA-policy. Först därefter bedömer vi att en VA-plan kan framarbetas.
6(6) Eftersom punkten kvarstår från tidigare 6-årscykel, borde länsstyrelsen ta initiativ till att vägleda kommunerna i arbetet. Åtgärd 9 Inventera vandringshinder för fisk: Av Förvaltningsplanen framgår att en av de största utmaningarna i Bottenhavets vattendistrikt, och där det inte finns åtgärder som räcker till, är fysisk påverkan i våra vattendrag som leder till att fisk och andra vattenlevande organismer inte kan vandra fritt. motsätter sig inte att genomföra åtgärder enligt åtgärd 9, dvs. inventera, planera och genomföra åtgärder mot vandringshinder för fisk och andra vattenlevande djur vid vägpassager över vatten i det kommunala vägnätet där det finns risk för att miljökvalitetsnormerna inte följs. En förutsättning för att dessa åtgärder ska kunna vidtas är dock att det säkerställs att statsbidrag finns och går att söka för åtgärderna. För samhällsnämnden och HEMAB Lena Drejare miljöhandläggare Tobias Sjöstrand affärsområdeschef vatten, HEMAB