Recipientkontrollen i ÄTRAN 2003 Ätrans vattenvårdsförbund

Ätran vid Tullbron i Falkenberg (Foto:Per Olausson). Recipientkontrollen i ÄTRAN 2003 Ätrans vattenvårdsförbund

INNEHÅLL SAMMANFATTNING... 1 BAKGRUND... 8 AVRINNINGSOMRÅDET Orientering... 9 Hydrologi... 9 Geologi... 9 Föroreningskällor, utsläppsmängder... 9 METODIK Provtagningsstationer... 12 Vattenkemiska undersökningar... 14 Metallhalter i vattenmossa... 14 Vattenföring... 14 Beräkning av transporter och arealförluster... 15 Bottenfauna... 15 Växtplankton... 17 RESULTAT Lufttemperatur och nederbörd... 18 Vattenföring... 19 Vattenkemiska undersökningar... 20 huvudfåran... 20 biflöden... 24 sjöar... 28 Transporter... 31 Arealspecifika förluster... 33 Metaller i vattenmossa... 35 Bottenfauna... 39 Planktiska alger... 47 REFERENSER... 48 BILAGA 1. Vattenföring... 51 BILAGA 2. Vattenkemiska analysresultat, ALcontrol... 55 BILAGA 3. Vattenkemiska analysresultat, PMK... 61 BILAGA 4. Temperatur och syreprofiler i sjöar... 65 BILAGA 5. Transporter och arealförluster... 69 BILAGA 6. Metallhalter i vattenmossa... 77 BILAGA 7. Bottenfauna, allmänt... 83 BILAGA 8. Bottenfauna, artlistor, lokalbeskr. mm... 91 BILAGA 9. Planktiska alger,allmänt, bedömningsgrunder... 121 BILAGA 10. Planktiska alger, fältprotokoll, artlistor, resultat... 125 BILAGA 11. Kalkuppföljningsdata... 133

ÄTRAN 2003 ALcontrol Sammanfattning SAMMANFATTNING Ätrans vattenvårdsförbund, som bildades 1973, har till främsta uppgift att samordna kontrollen av vattenkvalitén i sjöar och åar inom Ätrans avrinningsområde. ALcontrol AB har på förbundets uppdrag utfört kontrollen även år 2003, i samarbete med Medins Sjö- och Åbiologi AB. Undersökningarna sker enligt ett av länsstyrelserna godkänt kontrollprogram. Vattenföring 2003 var nederbördsmängderna lägre än normalvärdet och även något lägre än föregående års värde. Vattenföringen 2003 (35 m 3 /s) var lägre än genomsnittet för perioden 1961-1993 (48 m 3 /s), och även betydligt lägre än vatteföringen under 1998-2000 (Figur I). Försurningen Gynnsamma geologiska förhållanden gör att motståndskraften (alkalinitet) mot försurning är mycket god i övre delen av avrinningsområdet. Även i nedre delen av Ätrans huvudfåra är alkaliniteten god. Biflödena i avrinningsområdets nedre del är däremot känsliga för den höga försurningsbelastningen i området. Omfattande kalkningsverksamhet pågår därför i dessa. Tidvis uppmättes låg alkalinitet i de bidflöden som inte avvattnar områden med kalkrika och lättvittrade mineral. Bottenfaunasamhällena visade ingen försurningspåverkan på någon av de undersökta lokalerna. Fosfor Fosforbelastningen på Ätrans avrinningsområde är förhållandevis måttlig jämfört med många andra vattendrag. I jordbruksdominerade delområden, främst i Ätrans nedre dalgång mellan Ätrafors och kusten, är dock fosforbelastningen hög eller mycket hög. De minskade fosfortransporterna under 2003 jämfört med 2002 beror till stor del på den lägre vattenföringen under 2003. (Figur I). ton/år 80 60 40 20 0 Fosfortransport till havet 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 fosfortransport vattenföring m3/s Figur I. Årlig transport av fosfor med Ätran till havet 1989-2003. Kväve Kvävebelastningen på Ätrans avrinningsområde är hög. I jordbruksdominerade delområden, främst i Ätrans nedre dalgång mellan Ätrafors och kusten, är den mycket hög. Dessutom utgör Svenljunga avloppsreningsverk en betydande punktkälla för kväve. 80 60 40 20 0 I likhet med fosfortransporten blev även kvävetransporten något mindre än året innan som en följd av att vattenföringen var något lägre (Figur II). 1

ÄTRAN 2003 ALcontrol Sammanfattning ton/år Kvävetransport till havet m3/s Färgtal - Sjöar 4000 80 3000 2000 60 40 80 60 40 1000 20 20 0 0 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 kvävetransport nitratkväve- vattenföring 0 3, Lönern 9, Åsunden 10, Y Åsund. A12, Sämsjön D11, Tjärnesjön B1 V. Fegen Figur II. Årlig transport av kväve (hela stapelhöjden) och nitratkväve (ljusare delen) med Ätran till havet 2003. Figur III. Färgtal i Ätrans sjöar. Årsmedelvärden av ytprover 1992-2003. Den streckade linjen anger gränsen mellan svagt och måttligt färgat vatten. Över den heldragna linjen är vattnet betydligt färgat. Metaller i vattenmossa I vattenmossan uppmättes alltjämt höga halter av krom i Ätran nedströms Svenljunga. Bottenfaunan tycks dock inte påverkas av den förhöjda kromhalten. I Lillån nedströms Sjötofta, där en kraftig påverkan av koppar och zink förkommit tidigare år, var påverkan marginell 2003. Organiskt material och färgtal Flera år (1999-2000) med högre nederbörd än normalt har medfört ökad utlakning av organiskt material från marken och därmed även ökad brunfärgning av vattendragen. 2003 var färgtalen betydligt lägre än under 2002 i alla provpunkter utom i Lönern där det istället hade ökat jämfört med tidigare år (Figur III). Ökande färgtal under 1990- talet har, i likhet med flertalet andra vattensystem, förekommit även i Ätran. Bottenfauna i rinnande vatten Ingen av de undersökta lokalerna i rinnande vatten bedömdes vara negativt påverkad av vare sig försurning eller näringsämnen/organiskt material. Flera av lokalerna bedömdes också ha höga eller mycket höga naturvärden med avseende på bottenfaunan. Bottenfauna i sjöar Bottenfaunaundersökningen i Åsunden visade på ett måttligt näringsrikt tillstånd. Profundalfaunan indikerade måttligt syrerika förhållanden i det djupa bottenvattnet och sublitoralfaunan visade på syrerika eller mycket syrerika förhållanden på mellannivån. 2

ÄTRAN 2003 ALcontrol Sammanfattning Planktiska alger Biomassa (mg/l) Planktonundersökningen visade på ett måttligt näringsrikt tillstånd i Åsunden. Sjön klassas som skogssjö, vilket innebär att om den vore helt opåverkad av mänsklig verksamhet skulle den vara näringsfattig eller mycket näringsfattig. Åsunden bedömdes därför som tydligt påverkad av näringsämnen. 5 4 3 2 Tot. växtpl. Blågrönalger Med undantag för i år har biomassan av blågrönalger inte utgjort någon större andel av biomassan (Figur IV). Biomassan i år bedömdes visserligen som mycket liten, men risken för algblomningar bedömdes ändå som tydlig. Det förekommer ett stort antal potentiellt toxiska släkten av blågrönalger. Dessutom har det förekommit relativt höga värden för den totala biomassan och sjöns planktonsamhälle har vissa år visat på näringsrika förhållanden. 1 0 94 97 99 00 02 03 Figur IV. Total växtplanktonbiomassa samt biomassa av blågrönalger i Åsunden. Mölnlycke, 2004-04-26 Anders Ternsell Medins Sjö- och Åbiologi AB (Rapportskrivning) Håkan Olofsson ALcontrol AB (Projektledare) 3

ÄTRAN 2003 ALcontrol Sammanfattning 4 FALKENBERG 24 Kattegatt D4 Vinån V2 D16 Högvadsån 20 D11 Ätra n 18a Så1 13a 15 16 Lillån Ätran B5 B2 10 SVENLJUNGA A4 11 Assm an Kalv ån A15 Månstadsån 9 6 A12 TRANEMO 2 3 ULRICEHAMN S ä mån Huvudfåra N 1:650000 5 0 5 10 kilometer Jälm ån A2 5b 7b A11 Ä t ran totalfosfor Fosfortillstånd Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter Figur V. Medelhalter av fosfor i Ätrans avrinningsområde år 2003. 4

ÄTRAN 2003 ALcontrol Sammanfattning 4 FALKENBERG 24 Kattegatt D4 Vinån V2 D16 Högvadsån 20 D11 Ätra n 18a Så1 13a 15 16 Lillån Ätran B5 B2 10 11 A15 SVENLJUNGA Assm an A4 Kalv ån Månstadsån 9 6 A12 TRANEMO 2 3 ULRICEHAMN Huvudfåra N 1:650000 5 0 5 10 kilometer S ä mån Jälm ån A2 5b 7b A11 Ä t ran totalkväve Kvävetillstånd Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter Figur VI. Medelhalter av kväve i Ätrans avrinningsområde år 2003. 5

ÄTRAN 2003 ALcontrol Sammanfattning 4 FALKENBERG 24 Kattegatt D4 Vinån V2 D16 Högvadsån 20 D11 Ätra n 18a 13a 15 16 Lillån Ätran B5 B2 10 11 Månstadsån SVENLJUNGA Assm an A4 Kalv ån A15 9 6 A12 TRANEMO Ä t ran 2 3 ULRICEHAMN S ä mån Huvudfåra N 1:650000 5 0 5 10 kilometer Jälm ån A2 5b 7b A11 Organiskt material Mycket låg halt Låg halt Måttligt hög halt Hög halt Mycket hög halt Figur VII. Medelhalter av TOC i Ätrans avrinningsområde år 2003. 6

ÄTRAN 2003 ALcontrol Sammanfattning Ä t ran 3 Ätran SVENLJUNGA Assm an 10 Månstadsån 9 A12 ULRICEHAMN S ä mån Jälm ån TRANEMO Kalv ån Vinån Högvadsån D11 Ätra n Lillån B2 årslägsta syrehalt Syretillstånd Syrerikt Måttligt syrerikt svagt Syrefattigt Syrefritt eller nästan syrefritt FALKENBERG N Huvudfåra Kattegatt 1:650000 5 0 5 10 kilometer Figur VIII. Årslägsta halt för syrgas i sjöar i Ätrans avrinningsområde år 2003. 7

ÄTRAN 2003 ALcontrol Bakgrund BAKGRUND Ätrans vattenvårdsförbund är en sammanslutning av de kommuner och större företag vilka har verksamhet som berör vattendragen i Ätrans avrinningsområde. Förbundets huvuduppgift är att samordna recipientkontrollen av vattendragen inom avrinningsområdet enligt ett kontrollprogram (daterat 1998-03-30) som fastställs av länsstyrelserna i Västra Götalands och Hallands län. Förbundet har följande medlemmar: Borås kommun Falkenbergs kommun Falköpings kommun Svenljunga kommun Tranemo kommun Ulricehamns kommun Sydkraft Vattenkraft AB Sjötofta Tråddrageri Borgstena Textile Sweden AB Provtagning av bottenfauna har utförts av John Sandin och Andreas Lundgren (Alcontrol AB, Skara). Artbestämning, utvärdering och rapportering av bottenfauna och växtplankton samt rapportskrivning har utförts av Medins Sjö- och Åbiologi AB. Rapportering av de vattenkemiska undersökningsresultaten sker löpande under året till förbundets medlemmar och till länsstyrelserna. Varje år görs en sammanställning av resultaten från alla undersökningsmomenten. Syftet med recipientkontrollen är att: åskådliggöra utsläpp från punktkällor ge en allmän bild av föroreningsläget belysa effekten av förorenande utsläpp och andra ingrepp ge underlag för miljöskyddande åtgärder upptäcka långsiktiga trender ALcontrol AB har under många år haft vattenvårdsförbundets uppdrag att utföra recipientkontrollen. Projektansvarig 2003 var Håkan Olofsson, ALcontrol AB Halmstad. Provtagning av vatten, vattenmossa och växtplankton har utförts av Per Olausson (ALcontrol AB, Halmstad). 8

ÄTRAN 2003 ALcontrol Avrinningsområdet AVRINNINGSOMRÅDET Orientering Ätran har sitt källflöde i Västergötland ca 10 km öster om Ulricehamn. Den rinner först norrut genom Lönern (239,5 möh) därefter åt sydväst ner till Ulricehamn och sedan vidare genom sjöarna Åsunden och Yttre Åsunden (164 möh). Den fortsätter huvudsakligen åt sydväst genom bl.a. Svenljunga och passerar den Halländska kustslätten innan den rinner ut i Kattegatt vid Falkenberg. Avrinningsområdet är 3342 km² varav sjöar utgör ca 6%, skog ca 58% och jordbruksmark ca 14%. Hydrologi Årsnederbörden är hög (700-1000 mm) utom närmast kusten. En stor del av fallhöjden i Ätran utnyttjas för kraftproduktion. Långtidsreglering sker i Åsunden/Yttre Åsunden, i Sämsjön och i Kalvsjön/Fegen. Korttidsreglering sker i dammarna vid Ätrafors, Yngeredsfors, Skogsfors och Skåpanäs. Långtidsmedelvärdet för vattenföringen vid utloppet är ca 48 m 3 /s. Föroreningskällor Ätrans avrinningsområde belastas av utsläppen från ca 40 kommunala avloppsreningsverk (Tabell 2 och Figur 1.). Industriusläpp till Ätran sker från garveriet i Svenljunga (via kommunens reningsverk) och från färgeriet i Timmele. Lillån mottar utsläpp från Tråddrageriet i Sjötofta. Olika verksamheters bidrag till näringsämnesbelastningen i avrinningsområdet har beräknats av Peter Nolbrant på uppdrag av vattenvårdsförbundet (Tabell 1). Tabell 1. Närsaltsbelastningens fördelning i Ätrans avrinningsområde (P. Nolbrant 1997) källa kväve fosfor % naturligt 26 40 luftföroreningar 21 2 skogsbruk 7 2 jordbruk och djurhålln. 29 41 enkilda avlopp 4 11 reningsverk inkl. industri 13 4 Geologi Berggrunden i avrinningsområdet utgörs av olika gnejser utom längst i norr där sedimentära bergarter förekommer. Jordlagren domineras av morän. I dalgångarna finns isälvsavlagringar. I norra delen av avrinningsområdet är dessa kalkhaltiga vilket gör Ätradalen bördig och ger Ätrans huvudfåra en god buffertkapacitet och skydd mot försurning. Många biflöden är dock försurningspåverkade och flera av dessa kalkas regelbundet. Vid kusten och i Ätradalen upp till trakten av Ätrafors dominerar ishavsavlagringar av lera, sand, mm. 9

ÄTRAN 2003 ALcontrol Avrinningsområdet Tabell 2. Kända utsläpp av kväve och fosfor från reningsverk och industrier i Ätrans avrinningsområde kväve, ton/år fosfor, ton/år anläggnin recipient medel medel 2001 2002 2003 01-03 2001 2002 2003 01-03 Falköping N Åsarp* Ätran 1,2 1,5 1,2 1,3 0,013 0,007 0,007 0,009 Ulricehamn Hössna Ätran 0,13 0,35 0,43 0,30 0,006 0,001 0,001 0,003 Trädet Ätran 1,4 0,6 0,82 0,94 0,006 0,03 0,006 0,014 Borgstena TPD Ätran 1,34 1,34 0,75 1,14 0,033 0,007 0,004 0,014 Timmele Ätran 7,1 6,3 7,03 6,8 0,064 0,041 0,040 0,048 Ulricehamn Åsunden 33 31 26 30 0,30 0,34 0,23 0,29 Marbäck Åsunden 0,92 0,83 0,94 0,90 0,015 0,004 0,005 0,08 Gällstad Sämån 1,7 2,0 2,49 2,06 0,014 0,014 0,012 0,013 Hulu Y Åsunden 0,66 0,63 1,09 0,79 0,015 0,016 0,015 0,015 Borås Dannike bäck fr Rammsj. 1,3 0,9 0,8 1,0 0,012 0,016 0,008 0,012 Aplared Såken 0,97 0,95 1,0 0,97 0,026 0,048 0,027 0,034 Svenljunga Hillared Ätran 0,002 0,800 1,97 0,92 0,00005 0,009 0,025 0,011 Sexdrega Ätran 0,2 1,88 0,86 0,98 0,02 0,02 0,034 0,025 Svenljunga Ätran 99 85 78 87 0,58 0,39 0,49 0,49 Axelfors Ätran 0,14 0,09 0,12 0,002 0,002 0,003 0,002 Ö Frölunda Ätran 0,19 1,18 0,60 0,66 0,003 0,005 0,002 0,003 Mårdaklev Ätran 0,35 1,2 0,3 0,62 0,002 0,019 0,002 0,008 Håcksvik Stångån 0,13 0,1 0,12 0,0016 0,001 0,004 0,0022 Överlida St Hallången 0,96 1,82 1,11 1,3 0,011 0,012 0,011 0,011 Mjöbäck Högvadsån - 0,63 0,69 0,66-0,003 0,01 0,0065 Holsljunga Holsjön - 0,79 0,56 0,68-0,006 0,01 0,008 Åstafors Assman 0,14 0,12 0,13 0,0005 0,001 0,007 0,0028 Tranemo Tranemo Assman 12 11 8,8 10,6 0,11 0,12 0,068 0,1 Länghem Torpasjön 1,8 2,0 2,0 1,9 0,011 0,010 0,011 0,011 Ambjörnarp Lillån 0,61 0,70 0,75 0,69 0,006 0,006 0,008 0,007 Sjötofta Kalvån 0,77 0,80 1,10 0,89 0,004 0,004 0,004 0,004 Dalstorp Jälmån 1,9 1,9 2,8 2,2 0,016 0,080 0,017 0,038 Nittorp Jälmån 0,75 0,75 0,79 0,76 0,004 0,010 0,005 0,006 Månstad Månstadsån 0,28 0,60 0,09 0,32 0,003 0,010 0,002 0,005 Falkenberg Vessigebro Ätran 2,2 2,64 2,35 2,4 0,044 0,027 0,034 0,035 Okome Högvadsån 0,27 0,48 0,41 0,39 0,003 0,004 0,002 0,003 Köinge Högvadsån 1,08 1,02 0,9 1,0 0,015 0,014 0,017 0,015 Ullared Högvadsån 4,23 6,54 5,82 5,5 0,027 0,043 0,037 0,036 Lia Högvadsån 0,17 0,24 0,072 0,16 0,003 0,005 0,001 0,003 Källsjö Hjärtaredsån 0,64 0,68 0,65 0,66 0,009 0,007 0,007 0,0077 Fagered Fageredsån 0,06 0,07 0,097 0,076 0,001 0,001 0,003 0,0017 Älvsered Högvadsån 0,94 0,91 0,73 0,86 0,010 0,011 0,008 0,0097 Gällared Ätran 0,14 0,18 0,23 0,18 0,012 0,015 0,020 0,016 Ätran Ätran 1,27 1,49 1,50 1,4 0,034 0,045 0,040 0,040 Fegen Fegen 0,44 0,89 0,47 0,60 0,007 0,022 0,008 0,012 summa: 180 173 156 170 1,4 1,4 1,25 1,35 10

ÄTRAN 2003 ALcontrol Avrinningsområdet Tabell 3. Kända utsläpp av metaller från reningsverk och industrier i Ätrans avrinningsområde år Z Cu Cr N Pb Cd H kg/år Svenljunga 2001 30 9 73 16 <0,7 <0,6 <0,1 avlopps- 2002 * * * * * * * reningsverk 2003 23 9 58 14 0,4 0,1 0,1 medel 26,5 9 65,5 15 0,5 0,3 0,1 Borgstena 2001 6,8 1,6 0,2 TPD 2002 3,5 2,2 0,4 i Timmele 2003 4,4 1,5 0,2 medel 4,9 1,8 0,3 Ulricehamn 2001 * * * * * * * avlopps- 2002 161 72 9,2 5,3 7,4 0,16 0,16 reningsverk 2003 * * * * * * * medel 161 72 9,2 5,3 7,4 0,16 0,16 Sjötofta 2001 14,9 0,4 tråddrageri 2002 17,9 0,4 2003 2,3 1,0 medel 11,7 0,6 *Uppgift saknas 11

ÄTRAN 2003 ALcontrol Metodik METODIK Provtagningsstationer Tabell 4. Provtagningspunkter i Ätrans avrinningsområde koordinater vatten botten- metaller station sjö/å plats X Y kemi fauna i mossa 2 Ätran nedstr Böne 642102 136467 x x 4 Ätran uppstr Åsarp 643650 136760 x x 5a Ätran sågen vid Plate 642040 135940 x 5b Ätran uppstr Timmele 641755 135938 x 5f Ätran nedstr Timmele 641565 135882 x 5g Ätran Nybygget 641490 135890 x 6 Ätran Vist kyrka 641238 135777 x x 11 Ätran Forsa 639577 134720 x 13a Ätran upps Svenljunga 637780 133865 x x x 14 Ätran neds Svenljunga 637427 133808 x 15 Ätran Axelfors 637201 133748 x x x 16 Ätran Ledet 636399 133510 x 17a Ätran Norrströmmen 635355 133075 x x 18a (PMK1) Ätran Skåpanäs 633350 132205 x x 20 Ätran Ätrafors 632740 130951 x 24 (PMK2) Ätran Falkenberg 631335 129832 x x x 7b Pineboån f.d. Järnvägsbron 640375 135715 x Så1 Såkenån nedstr Hillared 639237 134152 x A11 Sämån nedstr reningsanl. 639446 135612 x x A15 Månstadsån uppstr Tranemo 637760 135252 x x A2 Jälmån uppstr Tranemo 637668 135358 x x x A4 Assman Örsås 637120 133995 x x x B5 Lillån Mölneby 635942 133362 x x x B10 Lillån uppstr Sjötofta 636290 134865 x B11 Lillån nedstr Sjötofta 636205 134838 x D16 Högvadsån Sumpafallen 633431 131022 x x x D4 Högvadsån utloppet 632729 130869 x V2 Vinån Faurås 631460 130303 x x koordinater vatten botten- växtstation sjö/å plats X Y kemi fauna plankton 3 Lönern djupaste punkten 642348 137005 x x 9 Åsunden djupaste punkten 640550 135617 x x x 10 Yttre Åsunden djupaste punkten 639550 135075 x x A12 Sämsjön djupaste punkten 639350 135475 x x D11 Tjärnesjön djupaste punkten 633925 132165 x x B2 V Fegen djupaste punkten 634820 133920 x x 12

ÄTRAN 2003 ALcontrol Metodik Ê Ätran Ê # Ê Ê Ê Såken # 11 Så1 Ê Ê Ê # Ê # Ê Ê # Ê # 10 # # Ê # SVENLJUNGA # Ê # 13a A15 TRANEMO Ê # 14 A2 # Ê # A4 15 Ê # Ê Ê Lönern 3 # 5a # # 2 5f # 5b # Ê# ## # 5e 5g Ê # 6 ULRICEHAMN Assm an Åsunden Månstadsån 9 # 7b A12 Jälm ån Ä t ran S ä mån A11 4 Ê Ê 17a # Ê # 16 # B5 Lillån Ê Kalv ån B10 # # Ê B11 D4 V inån Ê Ê Ê Ê # # Ê # D16 Ê 20 Högvadsån Ätran Ê Ê Ê Ê Ê Ê B2 # # Fegen 18a # Tjärnasjön D11 Ê N Kommunalt avloppsreningsverk FALKENBERG V2 # # 24 Kattegatt 1:650000 5 0 5 10 Kilometers Figur 1. Provtagningspunkter och kommunala avloppsreningsverk i Ätrans avrinningsområde. 13

ÄTRAN 2003 ALcontrol Metodik Vattenkemiska undersökningar Provtagning Vattenproverna i rinnande vatten togs från bro med Ruttnerhämtare (Figur 2) eller, där bro saknas, med en 2 m lång provtagningskäpp. Temperaturen mättes i fält. Vid provtagning i sjöar mättes temperatur och syrehalt med en kombinerad temperaturoch syreelektrod. Vid klorofyllprovtagning togs prov med slang från 2 meters djup och upp till ytan. Alla vattenprover togs av utbildad provtagningspersonal. Proven transporterades och förvarades enligt gällande svensk standard för vattenundersökningar. Alla analyser utfördes vid ackrediterat laboratorium. Metallhalter i vattenmossa Provtagning Undersökningen utfördes enligt BIN VR212 (SNV rapport 3108, 1986). Metallhalterna i vattenmossa undersöktes vid de stationer som anges i Tabell 4 och med metoder enligt Tabell 5. Exponeringstiden för vattenmossan var minst tre veckor. Analysmetoder Tabell 6. Analysmetoder vattenmossa Parameter metod arsenik SS-EN 11885-1 bly SS-EN 11885-1 järn SS-EN 11885-1 kadmium SS-EN 11885-1 koppar SS-EN 11885-1 krom SS-EN 11885-1 kvicksilver fd. SS028175-1 mod nickel DIN38406E22 zink DIN38406E22 Figur 2. Ruttnerhämtare för vattenprovtagning. Analysmetoder Tabell 5. Analysmetoder, fysikaliska-kemiska undersökningar Parameter metod ph SS028122-2 mod alkalinitet SS-EN 9963-2 färg SS-EN 7887, 4 konduktivitet SS-EN 27888-1 turbiditet fd. SS028125-2 syre SS-EN 25 814 fosfor SS-EN 1189-6 mod kväve SS-EN 028131-1 mod nitratkväve SS028133-2 mod TOC SSEN1484 klorofyll a SS028146-1 siktdjup BIN SR11 Vattenföring Vattenföringsuppgifter har inhämtats enligt Tabell 7. Beräkningarna för stationerna 6, 24 och B5 är relativt osäkra. För B5 har tillförlitliga vattenföringsuppgifter inte gått att få tag i på senare år. Även de äldre uppgifterna antas vara osäkra på grund av att avbördningskurvan för pegeln vid Kalvsjöns utlopp kan vara felaktig. Fr.o.m. 1998 har därför vattenföringen vid B5 beräknats enligt tabellen på nästa sida. 14

ÄTRAN 2003 ALcontrol Metodik Tabell 7. Källor till uppgifter om vattenföring i Ätran station källa amnärkning 2 SMHI beräkning enligt PULS-modellen, via lst i Västra Götaland 4 SMHI beräkning enligt PULS-modellen, via lst i Västra Götaland 6 Q4*1,69 11 Sydkraft Forsa 13a SMHI beräkning enligt PULS-modellen, via lst i Västra Götaland 15 Q13a * 1,04 18a (PMK1) Sydkraft Q Yngeredsfors * 0,89 20 Sydkraft QYngeredsfors * 1,01 24 (PMK2) Q20 + QD4 + QV2 + (3,3 * QV2) A11 SMHI beräkning enligt PULS-modellen, via lst i Västra Götaland A4 SMHI Pegel 103-1166 B5 QNorrströmmen Q13a - QA4 -(0,33 * QD16) D16 SMHI Pegel 103-2341 D4 QD16 * 1,24 V2 SMHI beräkning enligt PULS-modellen, via lst Halland Beräkning av transporter och arealförluster Beräkning av transporter har gjorts genom att analysresultat har multiplicerats med aktuellt dygnsvattenflöde (m 3 /s). Ämneshalter mellan de olika provtagningstillfällena har beräknats genom linjär interpolation till dygnsvärden. Summering av dygnstransporterna ger årstransporten av respektive ämne (kg/år). Arealspecifik förlust av fosfor och kväve beräknades som årstransporten (kg/år) dividerat med avrinningsområdets yta (ha). Bottenfauna i rinnande vatten Provtagning och analys Provtagningen genomfördes på sju lokaler i december 2003. Provpunkternas läge framgår av Figur 1. Mer exakta angivelser av lokalernas läge finns i bilaga 8. Vid varje lokal uppmättes en tio meter lång sträcka och inom denna togs fem kvantitativa prov enligt (SS-EN 27 828). Även anvisningarna i Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning följdes. Metoden innebär i korthet att proverna togs med en fyrkantig håv (25 x 25 cm, maskstorlek 0,5 x 0,5 mm) som hölls mot botten under det att ett område på 0,25 m 2 framför håven rördes upp med foten. Det uppsamlade materialet konserverades i 70 % etanol. På laboratoriet plockades sedan djuren ut och artbestämdes under lupp. Utvärdering Med utgångspunkt från ett antal kriterier hos bottenfaunan kan man dra slutsatser om miljöpåverkan. Vi har i denna undersökning gjort en bedömning av påverkansgraden med avseende på näringsämnen/organiskt material och av försurning. Vi har även gjort en bedömning av eventuell annan påverkan samt av faunans naturvärden. Allmän information om bottenfauna och en mer ingående beskrivning av bedömningsgrunderna finns i bilaga 7. I bilagan finns även en beskrivning av provlokalerna samt fullständiga artlistor Vid bedömningen av näringsämnen/organiskt material med hjälp av bottenfaunan användes framförallt dessa kriterier: Danskt faunaindex ASPT-index Shannon index Vid bedömningen av försurning användes Surhetsindex. 15

ÄTRAN 2003 ALcontrol Metodik Förutom ovanstående fyra index, som föreslagits av Naturvårdsverket använder vi ytterligare några parametrar som vi tycker är viktiga för bedömningarna. Dessa är: Förekomst av indikatorarter Totalantal taxa Medelantal taxa/prov Individtäthet EPT-index (antal taxa av dagbäck- och nattsländor) Bottenfaunans påverkan av organisk belastning och försurning samt i förekommande fall annan påverkan har bedömts efter tre klasser: Ingen eller obetydlig påverkan Betydlig påverkan Stark eller mycket stark påverkan Bottenfauna i sjöar Provtagning och analys Provtagningen genomfördes i Åsunden i december 2003. Provpunkternas läge framgår av Figur 1. Två provytor undersöktes om 100x100 meter enligt den standardiserade metoden SS 02 81 90. De två provytorna var belägna dels i sjöns djuphåla (profundal) och dels i ett grundområde (sublitoral). I varje provyta togs fem prov. Proven sållades på plats genom ett såll med masktätheten 0,5 X 0,5 mm och konserverades sedan i etanol. På laboratoriet sorterades djuren ut och artbestämdes till en nivå där relevanta tillståndsbedömningar är möjliga. Provtagningen i sjöar skedde på våren till och med 1998, därefter har proverna tagits på hösten-vintern. Utvärdering Med utgångspunkt från ett antal kriterier hos profundalfaunan kan man dra slutsatser om näringstillgången i sjön och om syreförhållandena i bottenvattnet. Allmän information om bottenfauna och en mer ingående beskrivning av gränsvärden och bedömningsgrunder finns i bilaga 8. I bilagan finns även en beskrivning av provlokalerna samt fullständiga artlistor. Vid bedömningen av näringsämnen/organiskt material och syresituationen med hjälp av bottenfaunan användes framförallt dessa kriterier: BQI O/C-index Förutom ovanstående index, som föreslagits av Naturvårdsverket använder vi ytterligare några parametrar som vi tycker är viktiga för bedömningarna. Dessa är: Förekomst av indikatorarter Totalantal taxa Medelantal taxa/prov Individtäthet Näringstillgången i sjön har bedömts efter tre klasser: Näringsfattigt eller mycket näringsfattigt tillstånd Måttligt näringsrikt tillstånd Näringsrikt eller mycket näringsrikt tillstånd Syreförhållandena i sjöns bottenvatten har bedömts efter tre klasser: Syrerikt eller mycket syrerikt tillstånd Måttligt syrerikt tillstånd Syrefattigt eller mycket syrefattigt tillstånd 16

ÄTRAN 2003 ALcontrol Metodik Planktiska alger Provtagning och analys Provtagningen genomfördes i augusti 2003. För artsammansättning togs håvprov från en lokal centralt i sjön. Håvning skedde genom att en planktonhåv med maskstorlek 25 µm långsamt drogs genom vattenmassan från någon meter ovan botten upp till ytan. För bestämning av individantal och biomassa totalt togs samlingsprov med rörhämtare på fem lokaler centralt i sjön. På varje lokal togs prov i 2- metersskikt ner till 6 meters djup. Artbestämning och räkning av växtplankton gjordes med hjälp av ett inventerat faskontrastmikroskop (Leica DM IRB), så kallad Utermöhl-teknik. Sedimenterad volym var 10 eller 25 ml. För de dominerande arterna utfördes kvantitativa analyser av individtätheter och beräkningar av biovolymer enligt BIN PR 066 (SNV 1986). Frekvensen av samtliga arter skattades i räknekammaren efter en femgradig skala. Utvärdering Utifrån de planktiska algerna har sjöarnas näringsstatus utvärderats, dessutom har förekomst eller risk för massförekomst av toxiska eller besvärsbildande alger bedömts. Bedömningsgrunderna är i huvudsak hämtade från Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999). Dessutom har ett antal parametrar som inte beskrivs i de allmänna råden bedömts. Bedömningsgrunder för dessa parametrar framgår av Bilaga 9. Fullständiga artlistor samt sammanställningar av årets samt tidigare års resultat redovisas i Bilaga 10. 17

ÄTRAN 2003 ALcontrol Resultat RESULTAT Lufttemperatur och nederbörd Mindre nederbörd och varmare 2003 jämfört med normalt 2003 föll det något mindre regn än 2002 i Ulricehamn (704 mm jämfört med 778 mm). Jämfört med normalvärdet 909 mm (medelvärde för perioden 1961-1990) var nederbörden betydligt lägre 2003. Genomsnittstemperaturen för året var högre än normalt (6,6 C jämfört med 5,1 C). 120 100 80 60 40 20 mm 2003 1961-90 Nederbörd 25 C Lufttemperatur 0 jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec 20 15 2003 1961-90 Figur 4. Månadsnederbörd i Ulricehamn 2003. Linjen anger normalnederbörd 1961-90. 10 5 0-5 jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec Figur 3. Månadsmedeltemperatur i Ulricehamn 2003. Linjen anger normaltemperatur 1961-90. Året inleddes med för årstiden normal temperatur. Januari och februari var ungefär lika kalla som normalt (Figur 3). Efter den 5 februari föll nästan ingen nederbörd över Götaland, vilket fick till följd att flödena i vattendragen blev lägre än normalt. I mars blev vädret milt och till påsk (17-21 april) upplevdes sommarvärme i södra Sverige. Det vackra vårvädret dagtid växlades med kalla nätter, och solsken med snöoväder. Nederbördsmängderna var mycket mindre än normalt i januari, februari och mars (Figur 4). I slutet av april skedde en övergång till ostadigare väder med nederbörd. Både månadsmedeltemperaturen och nederbördsmängden överskred det normala. Under maj var vädret ostadigt, bland annat i form av flera åskoväder, även om månaden tidvis bjöd på fint sommarlikt väder. Maj och juni blev både varmare och mer nederbördsrika än normalt. Det fina vädret från i slutet av maj höll i sig en bit in i juni, då det byttes mot ostadigare väder. Midsommarhelgen blev en blöt helg i stora delar av landet. Under juli drog flera häftiga skyfall och åskväder in över södra Sverige. Detta i kombination med värme och hög luftfuktighet gav en delvis tropisk prägel på vädret i framförallt södra Sverige. Sommarvärmen höll i sig långt in i augusti, som blev 1,9 grader varmare än normalt. Även första delen av september var varm och solig. Regnmängderna var mycket under det normala i både augusti och september. 18

ÄTRAN 2003 ALcontrol Resultat I september föll mindre än hälften av normal mängd nederbörd, endast 32 mm mot normala 90 mm. 100 m 3 /s Årsmedelvattenföring - Falkenberg Oktober blev klar och kall i hela Sverige. Månadsmedeltemperaturen var för första gången under året under den normala. I mitten av månaden drog ett lågtryck in över landet med ymnigt snöfall som följd. Trots detta blev nederbördsmängden väldigt mycket lägre än normalt med endast 23 mm mot normala 93 mm. 75 50 25 0 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 I Ulricehamn var temperaturen något över den normala och nederbörden något mindre än normalt i november. December inleddes med dämpad kyla, moln och regn. I mitten av månaden sjönk temperaturen något vilket medförde att ett intensivt lågtryck som rörde sig över sydsverige den 20:e gav ett litet snötäcke. Den 23:e steg temperaturen och detta tillsammans med regn gjorde att snön töade bort och det var barmark lagom till julafton. Inför nyårshelgen sjönk temperaturen åter, och året avslutades med kallt och gnistrande vinterväder. Flera köldrekord sattes under nyårsnatten. Nederbördsmängden under december var 3 mm större än den normala. Vattenföring Tabeller med vattenföringsdata för de aktuella punkterna finns i bilaga 1. I Figur 6- Figur 8 följer några exempel som belyser variationen i avrinningsområdets olika delar. I Figur 7 och Figur 8 har provtagningstillfällena för vattenkemi markerats. Figur 5. Årsmedelvattenföring vid Falkenberg. Linjen markerar normalflödet under perioden 1961-93. m 3 /s 200,0 150,0 100,0 50,0 0,0 Vattenföring - Falkenberg j f m a m j j a s o n d Figur 6. Månadsmedelvattenföring i Ätran vid Falkenberg (24) 2003. Normal-, max- och minvärden för respektive månad under perioden 1961-93 markeras med linjer. Årsmedelvattenföringen år 2003 i Ätrans utlopp var 35 m 3 /s, vilket var mindre än genomsnittet för perioden 1961-1993 (48 m 3 /s), och även betydligt lägre än vatteföringen under 1998-2002 (Figur 5). Under hela året var vattenföringen klart under den normala, förutom maj och juli då den var större än normalt, samt juni, augusti och december då den var normal, (Figur 6). 19

ÄTRAN 2003 ALcontrol Resultat m 3 /s Vattenföring - Åsarp Vattenkemiska undersökningar 5 4 3 2 1 0 20 15 10 5 0 0 10 20 30 40 50 m 3 /s Vattenföring - Svenljunga 0 10 20 30 40 50 Figur 7. Veckomedelvattenföring i Ätran vid Åsarp samt Svenljunga (13a) 2003. Svarta kvadrater anger provtagningstillfällen. Bedömningarna är gjorda enligt bedömningsnormerna i Naturvårdsverkets rapport 4913 med vissa undantag. Vi har valt att i vattendrag även bedöma närsaltssituationen utifrån kväve- och fosforhalter och inte bara utifrån arealförluster. Vid bedömning av närsalthalter i rinnande vatten har de klassgränser använts som är avsedda för sjöar. Bedömningar enligt bedömningsgrunderna har kursiverats. Huvudfåran utom sjöarna. Försurning Mycket god buffertförmåga i huvudfåran Ätrans huvudfåra är väl skyddad mot försurning på grund av de kalkrika jordlagren i de nordliga delarna av avrinningsområdet. Trots att vissa biflöden har låg alkalinitet är buffertförmågan mycket god även i huvudfårans nedre del. De lägsta årsmedelvärdena uppmättes vid Ätrafors och Falkenberg där ph-värdena bedömdes vara nära neutrala och buffertförmågan mycket god (0,45 mekv/l och ph ca 7,3; Figur 9). År 2003 innebar inga väsentliga avvikelser jämfört med tidigare år. Bottenfaunaundersökningarna påvisar ingen försurningspåverkan (sid 39-46). m 3 /s Vattenföring - Vinån 2,0 1,8 1,6 1,4 1,2 1,0 0,8 0,6 0,4 0,2 0,0 0 10 20 30 40 50 Figur 8. Veckomedelvattenföring i Vinån 2003. Svarta kvadrater anger provtagningstillfällen. 20

ÄTRAN 2003 ALcontrol Resultat mekv/l Alkalinitet - Huvudfåran 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0 2, nedom Böne 4, ovan Åsarp 5b, ovan Timmele 6, Vist 11, Forsa 13a, Svenljunga 15, Axelfors 16, Ledet 18a, Skåpanäs 20, Ätrafors 24, Falkenberg Figur 9. Alkalinitet i Ätrans huvudfåra. Årsmedelvärden 1992-2003. Vita staplar är 2003 års värde. Linjen markerar övre gräns för svag buffertkapacitet. Fosfor och kväve Måttligt höga fosforhalter i huvudfåran Flertalet provpunkter i huvudfåran hade höga fosforhalter (Figur 10). Sjöarna Åsunden och Yttre Åsunden har tidigare år gett en viss sänkning av fosforhalten (jämför Vist och Forsa). Dessa effekter som man har kunnat se tidigare år var obetydliga under 2003. Detta kan vara en effekt av den lägre vattenföringen under 2003. De jordbrukspåverkade provpunkterna uppströms Åsunden hade fosforhalter som motsvarade måttligt höga fosforhalter (0,018 mg/l). Nedströms Åsunden, efter att en del fosfor sedimenterat, låg årsmedelvärdena mellan 0,012-0,016 mg/l. Efter att vattnet passerat jordbrukslandskapet i de nedre delarna av huvudfåran ökade fosforhalterna åter. I det senare området var fosforhalten endast något förhöjd jämfört med den ursprungliga, naturliga nivån. Bottenfaunan visade ingen eller obetydlig påverkan av näringsämnen/organiskt material (sid 39-46). Jämfört med 2002 var fosforhalterna i den övre delen av huvudfåran lägre. Med början i Forsa och nedströms var de uppmätta fosforhalterna lika eller något högre under 2003. Höga kvävehalter i huvudfåran Kvävehalten var hög eller mycket hög i samtliga undersökta punkter i huvudfåran (Figur 11). Liksom för fosfor märks en tydlig retention av kväve i sjöarna genom sedimentation och denitrifikation (biologisk omvandling av nitrat till kvävgas). Genomgående förhöjd kvävehalt och påverkan från garveriet i Svenljunga Kvävehalten var starkt förhöjd jämfört med den ursprungliga, naturliga nivån i hela huvudfåran, även nedströms Yttre Åsunden (Forsa). Särskilt påtagligt är detta i områdena med jordbrukspåverkan före inflödet i Åsunden (Vist) samt på kustslätten i Halland. I dessa områden är andelen nitratkväve högre (Figur 12). 21

ÄTRAN 2003 ALcontrol Resultat mg/l 0,04 Fosfor - Huvudfåran 0,03 0,02 0,01 0,00 2, nedom Böne 4, ovan Åsarp 5b, ovan Timmele 6, Vist 11, Forsa 13a, Svenljunga 15, Axelfors 16, Ledet 18a, Skåpanäs 20, Ätrafors 24, Falkenberg Figur 10. Fosforhalt i Ätrans huvudfåra. Årsmedelvärden 1992-2003. Vita staplar är 2003 års värde. Den vita linjen anger gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Över den streckade linjen är halterna mycket höga. Kvadraten markerar den beräknade ursprungliga fosforhalten. mg/l 2,0 Totalkväve - Huvudfåran 1,5 1,0 0,5 0,0 2, nedom Böne 4, ovan Åsarp 5b, ovan Timmele 6, Vist 11, Forsa 13a, Svenljunga 15, Axelfors 16, Ledet 18a, Skåpanäs 20, Ätrafors 24, Falkenberg Figur 11. Kvävehalt i Ätrans huvudfåra. Årsmedelvärden 1992-2003. Vita staplar är 2003 års värde Den vita linjen anger gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Över den streckade linjen är halterna mycket höga. Kvadraten markerar den ursprungliga kvävehalten. 22

ÄTRAN 2003 ALcontrol Resultat mg/l 1,5 Nitratkväve - Huvudfåran 1,0 0,5 0,0 2, nedom Böne 4, ovan Åsarp 5b, ovan Timmele 6, Vist 11, Forsa 13a, Svenljunga 15, Axelfors 16, Ledet 18a, Skåpanäs 20, Ätrafors 24, Falkenberg Figur 12. Nitrathalt (NO 3 -N) Ätrans huvudfåra. Årsmedelvärden 1992-2003. Vita staplar är 2003 års värde. I Ätran vid Axelfors orsakades den höga kvävehalten även av utsläpp från garveriet i Svenljunga via kommunens avloppsreningsverk. Förhöjningen av totalkvävehalten utgjordes här främst av organiskt-n och ammonium-n (Figur 11, Figur 12). I några av provpunkterna i huvudfåran var kvävehalterna lägre och i andra högre än vad som uppmätts under de senaste åren. De senaste åren har uppvisat en trend mot minskande halter, vilket framför allt syns i Svenljunga och Axelfors. Organiskt material Organiskt material mäts sedan 1994 som TOC (Total Organic Carbon). Dessförinnan mättes det som COD Mn (Chemical Oxygen Demand). Trots att metoderna egentligen mäter olika saker (kolhalt respektive syreförbrukning) är de i detta sammanhang ungefär numeriskt lika i ytvatten (Figur 13). Observera att för andra typer av vatten, t.ex. avloppsvatten, behöver det inte vara så. Det organiska materialet utgörs till övervägande del av naturligt förekommande humusämnen. Andelen organiskt material som härstammar från avloppsutsläpp är mycket liten i Ätrans avrinningsområde. Nedströms Svenljunga (Axelfors) märks t.ex. ingen nämnvärd förhöjning jämfört med punkten uppströms. Måttligt höga halter organiskt material I alla provpunkter i Ätrans huvudfåra har mängden organiskt material bedömts som måttligt hög. Tidigare år har en viss minskning av mängden organiskt material uppmätts nedströms Åsunden, där de organiska ämnena sedimenterar eller bryts ned. Denna minskning var obetydlig under 2003 möjligen beroende på den lägre vattenföringen jämfört med tidigare år. Bottenfaunaundersökningarna i Ätran påvisade ingen påverkan av dåliga syreförhållanden 2003. Generellt måttligt färgat vatten i huvudfåran Färgtalet är i detta sammanhang starkt korrelerat till TOC (Figur 14). 2003 var vattnet måttligt färgat i flertalet punkter i huvudfåran. I de nedersta punkterna (Ledet Falkenberg) var dock vattnet betydligt färgat. Det lägre färgtalet vid Forsa beror troligen på att humusämnena sedimenterar i Åsunden. Från Forsa steg färgtalet succesivt ända ned till Falkenberg. 23

ÄTRAN 2003 ALcontrol Resultat mg/l Organiskt material - Huvudfåran 16 14 12 10 8 6 4 2 0 2, nedom Böne 4, ovan Åsarp 5b, ovan Timmele 6, Vist 11, Forsa 13a, Svenljunga 15, Axelfors 16, Ledet 18a, Skåpanäs 20, Ätrafors 24, Falkenberg Figur 13. Halt av organiskt material i Ätrans huvudfåra mätt som COD Mn 1992-1993 och som TOC 1994-2003. Vita staplar är 2003 års värde. Den vita linjen anger gränsen mellan låg och måttligt hög halt. Över den streckade linjen är halterna höga. Färgtal - Huvudfåran 140 120 100 80 60 40 20 0 2, nedom Böne 4, ovan Åsarp 5b, ovan Timmele 6, Vist 11, Forsa 13a, Svenljunga 15, Axelfors 16, Ledet 18a, Skåpanäs 20, Ätrafors 24, Falkenberg Figur 14. Färgtal i Ätrans huvudfåra. Årsmedelvärden 1992-2003. Vita staplar är 2003 års värde. Den vita linjen anger gränsen mellan måttligt färgat och betydligt färgat vatten. Över den strecakde linjen är vattnet starkt färgat. Ökande färgtal under 1990-talet Färgtalet har tenderat att öka under andra halvan av 1990-talet och början av 2000- talet, ett mönster som har förekommit i flera avrinningsområden i södra Sverige. Vattenfärgen följer till stor del variationerna i vattenföring, och under 2003 uppmättes betydligt lägre färgtal än vad som uppmätts under de senaste åren. Troligen är detta en följd av att flödena under 2003 var lägre än tidigare år. Biflöden Försurning Generellt god buffertkapacitet i biflödena Sämån och Månstadsån har en naturligt god buffertkapacitet tack vare den omgivande, kalkrika och lättvittrade jordbruksmarken. 24

ÄTRAN 2003 ALcontrol Resultat mekv/l 1,2 Alkalinitet - Biflöden 1,0 0,8 0,6 0,4 0,2 0,0 7b, Pineboån Så1, Såkenån A11, Sämån A15, Månst.- ån A2, Jälmån A4, Assman B5, Lillån D16, Högv.ån Sumpaf. D4, Högv.ån utlopp V2, Vinån Figur 15. Alkalinitet i Ätrans biflöden. Årsmedelvärden 1992-2003 (Pineboån 1994-2003, Såkenån 1991-93). Vita staplar är 2003 års värde. Linjen anger gränsen mellan svag och god buffertkapacitet. I viss mån gäller det även Assman eftersom Månstadsån rinner samman med denna. Såkenån, Jälmån, Lillån och Högvadsån har haft betydligt lägre alkalinitet (Figur 15) och kalkningsverksamhet pågår därför i dessa avrinningsområden. God buffertkapacitet även i Lillån Lägst alkalinitet uppmättes i Lillån där buffertkapaciteten var god. En svag uppgång under mitten av 1990-talet avbröts 1999 då medelakaliniteten åter understeg 0,1 mekv/l. 2003 var medelalkaliniteten åter över 0,1mekv/l (0,14mekv/l) förmodligen beroende på de små nederbördsmängderna. 2003 uppmättes lägsta alkaliniteten i februari (0,1 mekv/l). Andra provpunkter som tidvis uppvisade sämre buffertkapacitet än normalt var Högvadsån (0,15 mekv/l i februari) och Vinån (0,13 mekv/l i februari). Trots flera år av lite lägre buffertkapacitet i Lillån påvisar inte bottenfaunaundersökningarna någon försurningspåverkan. Kalvsjön och Fegen utjämnar försurningsbelastningen så att effekter från surstötar begränsas. Fosfor och kväve Måttligt höga fosforhalter i flertalet biflöden Låga halter uppmättes i Såkenån, Lillån och Högvadsån. I övriga biflöden var fosforhalterna måttligt höga (Figur 16). I Pineboån, Sämån och Högvadsåns utlopp ökade fosforhalten jämfört med 2002. De högsta halterna uppmättes i juli och då analyseras inte turbiditet och konduktivitet varför det är svårt att härleda ökningarna till avloppsreningsverk. Ökningarna kan även vara ett resultat av åskskurar och skyfall som drabbade denna del av landet under juli. Högst fosforhalter uppmättes i Vinån. 2003 bedömdes halterna vara höga. Fosforhalterna 2003 var något högre än under 2002 men ändå klart de näst lägsta som uppmätts sedan 1996. Vinån är liksom flertalet vattendrag på den halländska kustslätten näringspåverkad på grund av jordbruket. Höga kvävehalter i flertalet biflöden I flertalet biflöden var kvävehalterna höga (Figur 17) vilket är betydligt över den naturliga, ursprungliga nivån på ca 0,20 mg/l. Såkenån, Månstadsån och Lillån hade något lägre kvävehalter (måttligt höga) men värdena var ändå klart förhöjda över den naturliga nivån. 25

ÄTRAN 2003 ALcontrol Resultat mg/l Fosfor - Biflöden 0,07 0,06 0,05 0,04 0,03 0,02 0,01 0,00 7b, Pineboån Så1, Såkenån A11, Sämån A15, Månst.- ån A2, Jälmån A4, Assman B5, Lillån D16, Högv.ån Sumpaf. D4, Högv.ån utlopp V2, Vinån Figur 16. Fosforhalt i Ätrans biflöden. Årsmedelvärden 1992-2003 (Pineboån 1994-2003). Vita staplar är 2003 års värde. Den vita linjen anger gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Över den streckade respektive heldragna linjen är halterna höga respektive mycket höga. Kvadraten markerar den ursprungliga fosforhalten. mg/l Totalkväve - Biflöden 5 4 3 2 1 0 7b, Pineboån Så1, Såkenån A11, Sämån A15, Månst.- ån A2, Jälmån A4, Assman B5, Lillån D16, Högv.ån Sumpaf. D4, Högv.ån utlopp V2, Vinån Figur 17. Kvävehalt i Ätrans biflöden. Årsmedelvärden 1992-2003 (Pineboån 1994-2003). Vita staplar är 2003 års värde. Den vita linjen anger gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Över den streckade respektive heldragna linjen är halterna mycket respektive extremt höga. Kvadraten markerar den troliga ursprungliga kvävehalten. Den jordbrukspåverkade Vinån hade höga kvävehalter, ca 20 ggr högre än den ursprungliga. En mycket stor andel av kvävet utgjordes av nitrat vilket är typiskt för påverkan från jordbruksmark (Figur 18). Kvävehalterna 2003 avvek inte nämnvärt från tidigare år. 26

ÄTRAN 2003 ALcontrol Resultat mg/l 5 Nitratkväve - Biflöden 4 3 2 1 0 7b, Pineboån Så1, Såkenån A11, Sämån A15, Månst.- ån A2, Jälmån A4, Assman B5, Lillån D16, Högv.ån Sumpaf. D4, Högv.ån utlopp V2, Vinån Figur 18. Nitratkvävehalt i Ätrans biflöden. Årsmedelvärden 1992-2003 (Pineboån 1994-2003). Vita staplar är 2003 års värde. Organiskt material Angående mätning av organiskt material se sid. 23. Det organiska materialet utgörs till övervägande del av humusämnen vilket gör vattnet brunfärgat (Figur 20). Generellt låga halter organiskt material Låga halter organiskt material uppmättes i Pineboån, Särnån, Högvadsån (D16, D4) och Vinån. I övriga provpunkter var halten organiskt material måttligt hög (Figur 19). Generellt betydligt färgat vatten Variationen i färgtal mellan biflödena följer till stor del variationen i halten organiskt material (Figur 20). Måttligt färgat vatten uppmättes i Pineboån och Vinån. Övriga vattendrag bedömdes ha betydligt färgat vatten, förutom Jälmån och Assman som hade starkt färgat vatten (Figur 20). Färgtalen 2003 var högre eller lika höga i samtliga provpunkter jämfört med föregå ende år. Det enda undantaget är Jälmån där färgtalet var något lägre under 2003 jämfört med 2002. De högsta färgtalen 2003 uppmättes i augusti varför det troligtvis är skyfall och åskväder som drabbade denna del av landet under juli och augusti som ligger bakom de ökade färgtalen.vattenfärgen styrs till stor del av avrinningen från omgivande mark. När avrinningen är hög, exempelvis vid höga nederbördsmängder eller snösmältning, lakas humusämnen ut från marken och vattnet blir brunfärgat. Den rikliga nederbörden under sommaren och hösten 1998 samt under flera perioder under 1999 och 2000 medförde en ökad urlakning av humusämnen från marken. Både TOC-halten och framför allt färgtalen blev därför, med få undantag, högre än vanligt under 1998-2000. Under 2001 2003 uppmättes däremot lägre färgtal. 27

ÄTRAN 2003 ALcontrol Resultat mg/l 15 Organiskt material - Biflöden 10 5 0 7b, Pineboån Så1, Såkenån A11, Sämån A15, Månst.- ån A2, Jälmån A4, Assman B5, Lillån D16, Högv.ån Sumpaf. D4, Högv.ån utlopp V2, Vinån Figur 19. Halt av organiskt material i Ätrans biflöden mätt som COD Mn 1992-1993 och som TOC 1994-2003. Vita staplar är 2003 års värde. Den vita linjen anger gränsen mellan låg och måttligt hög halt. Över den streckade linjen är halterna höga. Färgtal - Biflöden 200 150 100 50 0 7b, Pineboån Så1, Såkenån A11, Sämån A15, Månst.- ån A2, Jälmån A4, Assman B5, Lillån D16, Högv.ån Sumpaf. D4, Högv.ån utlopp V2, Vinån Figur 20. Färgtal i Ätrans biflöden. Årsmedelvärden 1992-2003. Vita staplar är 2003 års värde. Den vita linjen anger gränsen mellan måttligt färgat och betydligt färgat vatten. Över den streckade linjen är vattnet starkt färgat. Sjöar Försurning Generellt god buffertkapacitet Lönern, Åsunden, Yttre Åsunden och Sämsjön har en naturligt god buffertkapacitet mot försurning tack vare att omgivningarna till stor del utgörs av lerrika jordarter med lättvittrade och kalkrika mineral (Figur 21). Tjärnesjön och Fegen är känsligare för försurning. Tjärnesjön var kraftigt försurad fram till hösten 1995 då den kalkades, vilket medförde en drastisk förbättring. Dessförinnan hade den ej kalkats eftersom den utgjorde referenssjö för kalkningsverksamheten. Åren efter kalkningen sjönk alkaliniteten påtagligt för att åter stiga igen efter upprepad kalkning. 2002. Under 2003 sjönk alkaliniteten åter igen något men den bedömdes fortfarande som god. I Fegen var bufferkapciteten god. Fegens avrinningsområde har kalkats under en längre tid. 28

ÄTRAN 2003 ALcontrol Resultat 1,2 mekv/l Alkalinitet - Sjöar mg/l 0,03 Fosfor - Sjöar 0,8 0,02 0,4 0,01 0,0 0,00 3, Lönern 9, Åsunden 10, Y Åsund. A12, Sämsjön D11, Tjärnesjön B1 V. Fegen 3, Lönern 9, Åsunden 10, Y Åsund. A12, Sämsjön D11, Tjärnesjön B1 V. Fegen Figur 21. Alkalinitet i Ätrans sjöar. Årsmedelvärden av ytprover 1992-2003 (Tjärnesjön och Fegen 1994-2003). Vita staplar är 2003 års värde. Linjen markerar gränsen mellan svag och god buffertkapacitet. *Tjärnesjön kalkades första gången hösten 1995. Den var dessförinnan starkt försurad (alk. = 0). Fosfor och kväve Högre fosforhalter i flera sjöar På grund av den glesa provtagningen (1-2 ggr/år) och variationen under året blir variationen i fosforhalt stor och trender svåra att urskilja. 2003 var fosforhalterna låga i Yttre Åsunden, Tärnesjön och V. Fegen medan Lönern, Åsunden och Sämsjön hade måttligt höga halter (Figur 22). I Åsunden var halterna 2003 ungefär i storleksordning med ursprungshalterna medan halterna i Lönern, Y. Åsunden och Sämsjön var något över ursprungshalterna. Ursprungshalter har ej beräknats för Tärnesjön och Fegen. Fosforhalten i samtliga sjöar verkar ha minskat senare år mot en naturligt näringsfattig nivå. Under 2003 bröts minskningen i Lönern, Yttre Åsunden och Sämsjön som hade den högsta fosforhalt som uppmätts de senaste 3 åren. För Lönern får man gå tillbaka till 1997 för att hitta lika höga halter fosfor. Planktonundersökningarna i Åsunden indikerar måttligt näringsrika förhållanden. Figur 22. Fosforhalt i Ätrans sjöar. Årsmedelvärden av ytprover 1992-2003. Vita staplar är 2003 års värde. Den streckade linjen anger gränsen mellan låg och måttlig hög halt. Över den heldragna linjen är halterna höga. Kvadraterna anger de troliga ursprungliga halterna. Måttligt höga till höga kvävehalter Måttligt höga kvävehalter återfanns 2003 i Sämsjön, Tjärnesjön, Yttre Åsunden och V Fegen. I Lönern och Åsunden var kvävehalterna höga (Figur 23). Åsunden, Yttre Åsunden och Lönern får sitt vatten till stor del från naturligt näringsrika omgivningar, som dessutom till stor del är jordbrukspåverkade. Halterna låg här klart över ursprungsnivåerna. I Åsunden tas en hel del kväve om hand, varför halterna är genomgående lägre nedströms i Yttre Åsunden. Stor variation på grund av gles provtagning Kvävehalterna har varierat mycket sedan 1992, delvis på grund av att prov tas i sjöarna (bortsett från Åsunden) endast två gånger per år. I flera av sjöarna var kvävehalten relativt låg 2003 jämfört med föregående år. Nitrathalten varierar ännu mer under året än totala kvävehalten och osäkerheten blir därför stor (Figur 24). Relativt höga nitrathalter i Åsunden indikerar dock påverkan av kväveläckage från jordbruksmark. 29

ÄTRAN 2003 ALcontrol Resultat mg/l 1,5 1,0 0,5 Totalkväve - Sjöar Litet siktdjup i Lönern och Yttre Åsunden Lönern hade minst siktdjup av de undersökta sjöarna men även Yttre Åsunden hade 2003 ett siktdjup som bedömdes som litet (Figur 25). En bidragande orsak är sannolikt de relativt höga färgtalen, och för Lönern även att sjön är ganska näringsrik. Övriga sjöar hade måttligt siktdjup. Att siktdjupen var så låga 2003 kan bero på högre humushalter än vanligt. 0,0 3, Lönern 9, Åsunden 10, Y Åsund. A12, Sämsjön D11, Tjärnesjön B1 V. Fegen Figur 23. Kvävehalt i Ätrans sjöar. Årsmedelvärden av ytprover 1992-2003. Vita staplar är 2003 års värde. Den streckade linjen anger gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Över den heldragna linjen är halterna mycket höga. Kvadraterna markerar de troliga ursprungliga halterna. Minskande siktdjup sedan mitten av 90- talet Sämsjön, Tjärnesjön och V. Fegen har uppvisat ett minskande siktdjup sedan mitten av 1990-talet på grund av ökande färgtal, något som förekommit i stora delar av södra Sveriges vattensystem. Siktdjup 0,8 mg/l Nitratkväve - Sjöar 0 3, Lönern 9, Åsunden 10, Y Åsund. A12, Sämsjön D11, Tjärnesjön B1 V. Fegen 0,6 2 0,4 4 0,2 6 0,0 3, Lönern 9, Åsunden 10, Y Åsund. A12, Sämsjön D11, Tjärnesjön B1 V. Fegen Figur 24. Nitrathalt (NO 3 -N) i Ätrans sjöar. Årsmedelvärden av ytprover 1992-2003. Vita staplar är 2003 års värde. 8 m Figur 25. Siktdjup i Ätrans sjöar. Årsmedelvärden av sommarprover 1992-2003. Vita staplar är 2003 års värde. Den streckade linjen anger gränsen mellan litet och måttligt siktdjup. Under den heldragna linjen är siktdjupet stort. Ljusförhållanden Siktdjupet i sjöar beror delvis på deras näringsrikedom genom att en riklig planktonproduktion gör vattnet grumligt. Även halten av humusämnen, vilka tillförs från marken i avrinningsområdet, har stor betydelse för siktdjupet. 30