VÅLD MOT KVINNOR OCH BARN

VÅLD MOT KVINNOR OCH BARN Föredrag vid EUROPEAN MEETING i BRISTOL 3 6 September 2015 Christine Berggren Past Board Director cbberggren@gmail.com 1

VÅLD MOT KVINNOR OCH BARN Detta år var det svårt att välja ut fakta till ett föredrag. Vi lever i en farlig och mycket mörk värld och det finns så många saker jag vill lyfta fram. Genom media, får vi ofta en känsla av att situationen har förbättrats för kvinnor - men den har blivit värre. Vi tänder ljuset på våra möten i vänskap för alla kvinnor i världen - men vad är vi beredda att göra rent konkret? Det handlar inte endast om pengar - det handlar om vårt engagemang. Låt oss inte bara lysa upp vägen, utan också ge insikt och hjälp till dem som behöver förändra sin situation. Jag har i tidigare föredrag informerat om utbildning, Malala Yuosazfai, grooming, hedersmord och kvinnlig könsstympning (FGM). I dessa områden kommer jag endast att ge er några uppdateringar. Den här gången vill jag lyfta fram några berättelser från tidningar och från en bok jag läst. Det handlar om kvinnor från olika länder i världen. Mellan raderna i deras berättelser, kan du få en inblick i hur svårt det är för kvinnor att leva och skapa ett bättre liv för henne och hennes barn. FN: s generalsekreterare Ban Ki-moon har sagt: - Våld mot kvinnor får aldrig accepteras, aldrig ursäktas, aldrig tolereras. Varje flicka och kvinna har rätt att respekteras, värderas och skyddas. - 2

INTRODUKTION På FN:s världskonferens i Etiopiens huvudstad Addis Abeba skrevs i juli 2015 ett förslag, till ett historiskt avtal om internationell utveckling kallad Addis Abeba Action Agenda 2015 för att nå FN:s nya millennieutvecklingsmål. Förslaget ska antas i FN i september månad. Ambitionerna är storslagna och bland annat ska: fattigdom och hunger utrotas klimatförändringar stoppas alla länder ska ha jämställda samhällen och allt detta till 2030 Hur kan man åstadkomma en förändring? Ja, om du lämnar allt till männen kommer ingenting att hända. Man måste helt enkelt se till att kvinnor får mer att säga till om. UTBILDNING I rapporten från The World Bank 2015 står att jämställdhet är nyckeln till att uppnå millennieutvecklingsmålen. Man bör investera i kvinnor och flickor. Till exempel kan ett extra år i skolan för flickor öka deras framtida löner med 10 till 20 %. 65 % av världens kvinnor har endast lågstadieutbildning och 58 miljoner barn går fortfarande inte i skolan. Utbildning är en stark drivkraft för utveckling och en av de starkaste instrumenten för att förbättra hälsa, jämställdhet, fred och stabilitet. Världsbanken har placerat utbildning i spetsen för sitt fattigdom bekämpande uppdrag. En flicka med ett extra skolår kommer troligen att: gifta sig vid en senare ålder har färre barn minskar hennes risk att bli smittad med HIV / AIDS börjar arbeta senare i livet möjlighet att söka sjukvård möjlighet att få rösta möjlighet till finansiell hjälp GROOMING Internet-relaterade brott grooming har kommit med utvecklingen av nya kommunikationskanaler. Gärningsmannen skapar en känslomässig bindning, en intensiv icke-sexuell kontakt, som så småningom blir allt mer sexualiserat. Den sexuella groomingen sker långsamt och stegvis, så att barnet blir gradvis mindre känsligt för sexuella inbjudningar. Uttrycket "grooming" innebär att vuxna, ofta med en fiktiv identitet, försöker aktivt att skapa en förtroendefull relation med barn på nätet, för att sedan utsätta dem för sexuella övergrepp. Ett möte på Internet kan förefalla oskyldigt, men kan snabbt förvandlas till en mardröm. Missbruket orsakar starka känslor av skuld och rädsla, för att orka och vilja berätta vad som hände. Jag är ledsen att behöva säga att grooming eskalerar och det är viktigt att föräldrarna känner till vad deras barn gör framför datorn. HEDERSMORD Statistiken visar att det sker ungefär fem hedersmord per år i Sverige. Enligt FN begås det upp till 5 000 hedersmord varje år i världen. Emellertid är mörkertalet högt av inrapporterade fall. Många fall klassificeras som självmord eller olyckor, på grund av bristande bevis. 3

I Sverige hade vi också minst 10 så kallade "Balkong Flickor". "Balkong Flickor" är namnet på olyckor, med fall från en balkong. De rubriceras som självmord, men är ofta misstänkta hedersmord. Några få fall har varit uppe i rättegång. Just nu tar HD upp ett fall från 2013. Det handlar om en kvinna som överlevde ett fall på 6 våningar och har minnesbilder från vad som hände före fallet. En enad Tingsrätt dömde maken till nio års fängelse för mordförsök. Maken överklagade och Hovrätten friade maken. Nu tar HD upp fallet och rättegången bedöms vara avslutad 16-17 september 2015. Hon kan inte räkna med något rättsystem att luta sig emot Hon är vältalig, slagfärdig, lång och elegant. Hon är föräldralös och har växt upp hos sina släktingar i norra Kaukasien. Nu kräver de att hon ska gifta sig. Hon vägrar och säger: Han är Salafist! Jag tror inte ens på gud, jag är ateist. Han kommer att kräva att jag ska gå i hijab. Jag kommer inte att få studera. Inte jobba. Hon är 21 år gammal, myndig enligt rysk lag. I norra Kaukasien spelar sådan saker ingen roll. Så länge hon är ogift är det hennes farbror och hans fru, som bestämmer över hennes liv. Nu vill de tvinga in henne i ett äktenskap, med en man hon inte känner. Hon får inte lämna hemmet, annat än för att gå på föreläsningar. De har tagit hennes telefon ifrån henne hon har i hemlighet skaffat en ny. De har tagit hennes bankkort utan att veta att hon förutsåg detta och skaffade ett nytt. Hon är rädd. Men hjälplös? Nej, det är hon inte. Några månader senare skriver hon till mig att hon har bestämt sig för att rymma. Några dagar senare får jag ett nytt meddelande: Jag gjorde det. Jag sitter i flygplanet. Vi träffas i Moskva. Hon har hittat en bostad. Hon har varit på ett antal arbetsintervjuer. Hon håller på med det som är varje människas grundläggande rättighet - att bo var man vill, jobba med vad man vill och leva sitt liv som man vill. En 21 årig kvinna uppfostrad till att lyda andra. Hon tagit en livsfarlig risk och kan inte vara lugn. Hon säger: Mina släktingar letar efter mig. Får de reda på var jag är kidnappar de mig. De kallar mig prostituerad och säger att jag drar skam över familjen. Hon kan inte göra något åt hotet och hon kan inte räkna med något rättsystem som kan hjälpa henne. Vi vet också båda två, att det inte lönar sig att söka asyl i något EU-land. Vi tar avsked och jag ser henne gå mot metron. Hon är en av de modigaste personer jag någonsin träffat: -säger journalisten. KÖNSSTYMPNING På IIW:s hemsida finns mycket bra information om könsstympning. Hennes mål är att minska kvinnlig könsstympning till noll Som tonåring vägrade hon att bli omskuren vilket fick till följd att hon blev bortstött i byn. Nu leder kenyanskan Lanoi Parmuat en organisation vid namn Enai Africa. De arbetar mot kvinnlig könsstympning, i ett land där traditionen är djupt rotad. Hon har myndigheterna med sig, men anser att det också är en global fråga där länder måste samarbeta. Beslutet kom långt inifrån. Lanoi hade i skolan skaffat sig information från kvinnliga lärare. När tiden var inne berättade hon för sina föräldrar att hon inte ville bli omskuren. Föräldrarna stöttade henne. Men familjen blev utfryst och de flyttade till en stad där traditionen inte var lika djuprt rotad. Hos massajerna stympas omkring 90 % av flickorna. I Kenya uppges totalt 27 % av kvinnorna vara omskurna. Under sin uppväxt var Lanoi närvarade vid flera ingrepp och såg flickor som hölls fast när de fick delar av sitt kön bortskuret. World Health Organisation säger att stympningen anses minska könsdriften. På visa platser beskrivs flickor som mer rena efter att manliga kroppsdelar (klitoris) tagits bort. Lanoi understryker att kvinnlig omskärelse har med gamla myter att göra och inte religion. 4

ISLAMISKA STATEN (IS) En prislista på barnslavar som cirkulerat bland IS-krigare i Syrien och Irak är äkta. Det bekräftas officiellt av FN. Enligt Zainab Bangura FN-sändebud för sexuellt våld i konflikter: sker handel med barn på samma sätt som med andra varor. Dokumentet är en lista med tillfångatagna barn med en prislapp. Listan ska ha cirkulerat inom en grupp bestående av både IS-krigare och rika affärsmän i Mellanöstern-regionen. En flicka kan säljas och köpas av flera män. Ibland säljer krigarna tillbaka barnen till deras familjer för tusentals dollar i lösensumma. För IS-krigare är priset för flickor och pojkar i åldern ett till nio år motsvarande drygt 140 Euro. Priset för flickor som nått tonåren är lägre, ungefär motsvarande 108 Euro och ännu lägre för kvinnor över 20 år. Ordningen är att IS-ledarna först väljer de barn och kvinnor de vill ha från listan. Därefter får välbeställda utomstående chansen att bjuda på de som finns kvar, till priser upp till tusentals dollar. Efter det erbjuds de som är kvar till organisationens krigare. "De använder sexuellt våld som terrorist metod", säger FN: s särskilda sändebud. En kvinna tvingades opereras 20 gånger för att "återfå sin oskuld" efter att ha blivit våldtagen av IS-terrorister. Missbruket är omfattande och genomförs på ett systematiskt sätt. Efter våldtäkterna, tvingade de kvinnor att få sin "oskuld återställd" genom operation. Överlevande berättar att de kidnappar flickor så unga som fem år och våldtar dem. Några av dem får återvända hem när de blir gravida, där de riskerar att utestängas från samhället. BARNÄKTENSKAP Varje minut tvingas 28 flickor i världen till giftermål. Kommer ni ihåg filmsekvensen från Irak jag visade förra året (http://www.svt.se/nyheter/varlden/barnaktenskap-valet-i-irak-avgor). Den 12-åriga flickan som tvingats gifta sig eftersom hennes föräldrar behövde pengar. Hon berättade att hennes föräldrar hade sålt hennes systrar på samma sätt. Irak hade parlamentsval maj 2014. Ett förslag var att sänka äktenskapsåldern för flickor från 18 år till nio år. Jag har sökt efter information på nätet, men har inte kunnat få någon klarhet i om förslaget gått igenom. Dotter såldes för att lösa familjens skuld Extrem fattigdom och drygt trettio år av krig har gjort flickor till handelsvara i Afghanistan. När sjuåriga Naghma Mohammads far inte kunde betala tillbaka en skuld bestämde byrådet att han skulle ge bort sin dotter. Fadern berättar att familjen: hustrun, Naghma och hennes sex syskon flydde för drygt 4 år sedan från oroligheter i Helmad i södra delen av Afghanistan. De tog sig till ett flyktingläger i huvudstaden Kabul. Ett år senare föddes Naghmas lillebror. I samband med förlossningen blev Naghmas mamma svårt sjuk. De tog henne till sjukhus. Eftersom de inte hade några pengar till behandlingen fick de låna av en annan familj i lägret. Tiden gick och Naghmas mamma blev bättre, men skulden på 1 700 Euro låg kvar som ett tungt ok över familjen. Fadern hade inget jobb och att betala tillbaka skulden var omöjligt. När mannen som lånat ut pengarna tröttnade på att vänta, beslöt lägrets byråd att fadern skulle betala med sin dotter. Tanken var att hon skulle gifta sig med familjens 18-årige son. Enligt afghanska konstitutionen som bygger på sharialagar, är det förbjudet att tvinga en person att gifta sig. Det är också förbjudet att sälja kvinnor. Fadern hade alltså gjort sig skyldig till dubbla brott, som han säger sig inte känna till. En afghansk människorättsorganisation engagerade sig i fallet och en anonym donator betalade skulden. Det har gett Naghma viss respit. Men förklarar fadern, eftersom dottern redan är bortförlovad till den andra familjen blir hon aldrig fri. Dottern får bo hemma tills sonen vill gifta sig. Skulle han av någon anledning inte vilja gifta sig med henne, kan någon annan av sönerna i familjen göra det. Hon tillhör dem, trots att skulden är betald förklarar han. Uppmärksamheten har fått polisen att agera. Men inte i syfte att skydda dottern, utan för att sätta dit fadern. Nu riskerar han flera års fängelse, vilket har fått familjen att flytta tillbaka till kaoset i Helmand. 5

Dottern har suttit tyst under hela intervjun. Hon ser rädd ut. Fadern berättar att hon förändrats mycket de senaste månaderna. Tidigare var hon en glad och utåtriktad person. Nu är hon rädd för främlingar. DE FÖRKLÄDDA FLICKORNA I KABUL Bacha Posh De kallas bacha posh flickorna som kläs ut till pojkar av föräldrar som har ett desperat behov av söner. I förklädnaden kan flickorna röra sig friare i ett hårt segregerat samhälle, där pojkar och män är det enda som räknas. De kan också arbeta och gå i skolan, tills puberteten sätter stopp och tvingar dem att bli kvinnor igen. Sedan 2001 har utvecklingen för Afghanistans kvinnor varit mycket negativ. Fler kvinnor syns förvisso ute på gatorna i Kabul och fler flickor är inskrivna i skolorna. Men mycket av det som talibanerna förordade och förbjöd för kvinnor är i praktiken lag i stora delar av landet. På landsbygden kan man se att ingenting har förändrats i kvinnornas liv. De lever fortfarande som slavar, som djur. Det kommer att ta lång tid innan kvinnor betraktas som riktiga människor i det här samhället. De flesta giftermålen är fortfarande tvångsäktenskap. Hedersmord är inte ovanliga. Om rättsväsendet blandar sig i ett våldtäksfall resulterar det ofta i att endast offret hamnar i fängelse. Kvinnan anklagas för otrohet eller för att ha haft sex utom äktenskapet. Det finns bara några tusen kvinnliga universitetsstudenter i hela landet. Många fäder låter inte döttrarna utbilda sig efter att de fyllt 10-12 år. En del säger att det inte är nödvändigt att utbilda en flicka, som ändå snart ska gifta sig. För mycket utbildning kan göra en flicka mindre attraktiv som maka, eftersom hon kan få för sig att hon vill arbeta eller helt enkelt har för många åsikter om saker och ting. Azita har varit en av ledamöterna i landets nya parlament i fyra år. Hennes klädsel är viktig. Hon måste klä sig noggrant för att avleda uppmärksamheten. En persons rykte är mycket mer än en symbol i Afghanistan. Det är en viktig personlig handelsvara, som är svår att reparera om den en gång har skadats. En kvinna ska tydligt signalera sitt kön genom klädseln, men gränsen är flytande när det gäller hur mycket hon får visa. Ingen kvinnlig form får kunna urskiljas när hon rör sig. Den dolda kroppen symboliserar sex det som officiellt inte existerar, förutom inom äktenskapet i reproduktionssyfte. Det är därför som den minsta glidning av ett tygstycke kan skicka en provocerande signal. Varje detalj i Azitas klädsel har valts i enlighet med Afghanistans hederskultur, där en kvinna alltid representerar sin familjs rykte. En kvinna som drar till sig fel sorts uppmärksamhet stämplas genast som en hora. Det kan få allvarliga konsekvenser. Grannarna börjar skvallra, föräldrarna bli förkrossade, skammen faller över familj och släktingar och kan fläcka deras rykte och status. För Azita höll bristen på en son att också rasera allt som hon försökte åstadkomma som politiker. Hon ifrågasattes om hon var lämplig som lagstiftare och som offentlig person. Vad kunde hon åstadkomma i politiken, som inte ens lyckades ge sin man en son. Därför kom förslaget till den yngsta dottern - Vill du se ut som en pojke, klä dig som en pojke, göra roliga saker som pojkar gör, cykla, spela fotboll och cricket? Och skulle du vilja bli som din far? Det ville dottern absolut. Det var ett fantastiskt erbjudande. Allt som behövdes var en ny frisyr, ett par byxor från bazaren och en jeansskjorta med superstar tryckt på ryggen. På en eftermiddag gick familjen från att ha fyra döttrar till att ha välsignats med tre flickor och en pojke. Familjen hade äntligen blivit komplett. Att ha en låtsasson var bättre än att inte ha någon alls. Även Azitas man var nöjd. Hon märkte också att hon fick ett bättre bemötande i sällskap med sin sexårige son. Det fanns ytterligare en anledning till förvandlingen, säger Azita: Jag ville visa min yngsta hur livet ser ut på andra sidan. Men vad händer när puberteten slår till? Det är inget problem. Vi gör om henne till flicka igen. Att ha minst en son är obligatoriskt för en familjs rykte och goda anseende. En familj är inte bara ofullständig utan en son, även svag och sårbar. Det är varje gift kvinnas plikt att snabbt föda en son, det är hennes absoluta syfte i livet. Om hon inte uppfyller detta, är det något fel på henne, i andras ögon. Den allmänna uppfattningen är, att en kvinna kan välja vilket kön hennes ofödda barn ska få, bara genom att bestämma sig för det. Oförmågan att få en son möts därför inte med sympati. I stället blir kvinnan vanligen 6

utdömd både av samhället och av sin egen man, som någon som inte har önskat en son tillräckligt starkt. Kvinnor klandrar också ofta sig själva och sin svaga vilja, om de misslyckas med att producera söner. En liten pojke är en triumf, en framgång. Hennes status höjs bland kvinnorna i huset och hon är en god hustru. En flicka betyder förödmjukelse, misslyckande. Kvinnan återvänder till byn med huvudet sänkt i skam och hånas av släktingar och vänner. Hon kan bli slagen och skickas till uthuset, för att sova bland djuren, som straff för att ha påfört familjen ytterligare en börda. Den ena sortens barn anländer med löfte om ägande och en värld som väntar på honom. Den andra sorten har bara en värdefull tillgång - sin livmoder - som inskränks och kontrolleras, för att ge möjligheten att så småningom föda egna söner. Om - endast flickor- föds, kommer de flesta kvinnor att fortsätta försöka få en son. Den förväntade livslängden för kvinnor i Afghanistan är 44 år och en stor del av tiden tillbringar de med att vara gravida. Enligt många afghaner är flickor dumma av födseln, eftersom en kvinna likt boskap saknar visdom pga sin svaga hjärna. En man kommer att väljas ut åt henne, kanske innan puberteten. Ägandet av en afghansk flicka går bokstavligen från en man -hennes far -till en annan man -hennes make. Han blir den som styr över hennes liv. Äktenskap mellan kusiner uppmuntras och är vanligt i Afghanistan. Det är ett sätt att behålla egendom och andra tillgångar i släkten. Men det viktigaste är att sådana äktenskap antas stärka familjebanden, eftersom blodsbanden då inte tunnas ut av inblandning utifrån. Så fort flickan blir könsmogen måste hon skyddas och gömmas för alla män utanför familjen. Hennes oskuld är ett kapital som tillhör hennes far och som han kan använda att handla med. Ju mer skyddad, anständig och tystlåten föräldrarna kan visa att deras dotter är, desto högre värde på hennes oskuld. Niima är en bacha posh. Hon går i skolan två timmar varje morgon, klädd i klänning och huvudduk. Sedan går hon hem, byter till arbetskläder och går till jobbet som butiksbiträde i en matbutik i närheten. Niima klär ut sig till bacha posh enbart för familjens överlevnad. Familjen består av åtta systrar och deras mor. Niima visar ingen entusiasm över att vara pojke. För henne är det ett hårt arbete med få fördelar. Hon vill hellre se ut som en flicka. Henns mor tröstar henne och säger att det bara blir några år till, sedan kan hon få bli flicka igen. Modern har redan planerat för familjens framtida överlevnad: När Niima inte längre kan vara pojke, kan hennes yngre syster bli pojke och ta hennes plats och därefter nästa syster. Esmaeel är 12-år och den intelligentaste i syskonskaran berättar hans mor. Han bor tillsammans med sin mor och 10 systrar. Esmaeel är familjens ljus säger modern och han kom till familjen genom ett gudomligt ingripande. När hennes sjätte dotter föddes bestämde hon sig för att barnet skulle presenteras som en pojke. Det påhitttade gossebarnet hade inget praktiskt syfte däremot ett magiskt syfte. Hon hade hört, att om man gjorde om flicka till pojke, så skulle det ge henne tur och med tur menades en riktig son. Den manövern hade tidigare hjälpt många familjer: --genom att en kvinna ser en pojke framför sig varje dag, kommer hennes kropp till slut att bli havande med en son. Bacha Posh Eventuella gynnsama efftekter av att ha levt på den andra sidan verkar vara förbehållna de kvinnor, vars tid som pojke var kort och tog slut före puberteten. Efter det blir det snabbt betydligt mer komplicerat. Många bacha posh vill inte gå tillbaka och bli flickor igen, efter att ha prövat på och sett de möjligheter som pojkar har. Men kanske handlar det också om att fly från det öde som det innebär att vara kvinna i Afghanistan. Jag citerar författaren: Hon, liksom hennes mor, har fötts i det som FN kallar det värsta stället i världen att födas på och det farligaste landet att vara kvinna i. Det handlar om Shukria: Talaq Talaq Talaq. Han sa han det 3 ggr och gick sin väg utan att säga något mer. Shukria hörde honom tydligt redan första gången, men förstod inte exakt vad det betydde förrän hon slog upp det. Genom att uttala ordet Talaq - vilket bokstavligen betyder att - lösa upp en knut skilde sig hennes man ifrån henne. Genom att säga det tre gånger gjorde han det slutgiltigt 7

Både män och kvinnor skulle nu se på henne med misstänksamhet och antagligen förakt, som en misslyckad hustru och i förlängningen en misslyckad kvinna. Den djupa ojämlikheten vad gäller skilsmässor i Afghanistan förklaras ofta med tanken, att kvinnor har mindre hjärnkapacitet. Enligt den afghanska civilrätten som baseras på sharia, tillhör barnen sin far eftersom varje barn har skapats av sin far. Sharia antas vara Guds ord och att ifrågasätta den är en hädelse. Det här är mitt tredje öde fortsätter hon. Först var jag man, sedan kvinna och nu frånskild kvinna. En skild kvinna är en fallen kvinna, som förlorar alla sina privilegier som tillhör äktenskapet, liksom den högre status hon haft genom sin make. Och det är andra kvinnor som kommer att slå ner hårdast på henne. När barnen tas ifrån henne blir hon reducerad till något hon inte kan beskriva. Det blir mitt fjärde öde en gift kvinna utan sina barn. Shukria säger: Just nu är jag ingenting. Jag var ingenting och nu är jag ingenting. Jag var aldrig någon man och aldrig någon kvinna. Jag var en hustru och nu kommer jag inte att vara hustru längre. När han tar barnen ifrån mig kommer jag inte att vara mor. För vem har jag då något värde? Kan du säga mig det? För vem? EFFEKT AV UTBILDNING Solenergi ger oberörbar mod att möta blickar När Santosh Devi var barn vågade hon inte titta upp när grannarna som tillhör ett högre kast gick förbi. Hon var oberörbar och trodde aldrig att hon skulle kunna göra något som grannarna inte kan. Nu ger hon grannarna ljus och ström. Santosh klättrar upp på hustaket för att rengöra solcellerna. Hon installerade solcellerna förra året. Det är en ovanlig detalj bland de enkla envåningshusen på den indiska landsbygden. 19-åriga Santosh kan knappt läsa. Hon är Dalit tillhör den lägsta klassen i det indiska kastsystemet men är den första solenergiexperten i denna del av Indien. Som barn täckte Santosh sitt ansikte för dem som tillhörde högre kaster. Nu kommer de till henne för att få hjälp och hon kan se dem i ögonen. Hon säger: I deras ögon är jag en expert som kan reparera och installera solpaneler. Santosh utbildades på Barfotahögskolan i Tilonia. Hon bor i en by där de flesta invånarna är Daliter och fem hushåll är Hinduer som tillhör högre kaster. I huset bor hon tillsammans med sin man, sin son och sina svärföräldrar och det är det enda huset som är byggt med cement istället för lera. Ett av de tre rummen är en verkstad, där hon reparerar elektriska lyktor som laddas med solenergi. Huset är byggt med hjälp av pengarna hon tjänat i sitt arbete med solpanelerna. Santosh har gett de andra invånarna i byn tillgång till solenergi. Modellen från Barfotahögskolan är att användarna betalar en månadsavgift, som baseras på hur mycket de i annat fall hade spenderat på lampolja, reservdelar, batterier, ved och stearinljus. Pengarna går till komponenter och till hennes lön. Santosh arbetar inte längre på fälten. Hon har fullt upp hemma med att ta hand om sin snart två-årige son, sköta djuren, ta hand om kunderna i den lilla matvaruaffären hon har i huset och reparera lyktor. Hon är kvicktänkt och full av självförtroende, men första dagen på högskolan var skrämmande, säger hon. Jag trodde aldrig jag skulle lyckas förstå något av detta, än mindre göra det själv. Jag visste inte ens att det var möjligt att använda solljus, för att lysa upp husen på natten. Undervisningen på Barfotahögskolan går ut på att kvinnorna lyssnar och lär sig utantill. För dem som inte kan läsa eller skriva finns tabeller med färgkoder, som gör det lättare att minnas, i vilken ordning sladdarna ska kopplas. Det har Santosh lärt sig och hon ler stolt när hon klättrar ner från sitt tak. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna göra något av värde. Hon räknar på sina fingrar vad hon skulle vilja köpa åt sin familj: en TV-apparat, en liten kvarn för att mala mjöl och en motorcykel till maken, som måste varje dag gå en mil till jobbet. Önskemålen är nu möjliga att uppnå, tack vare utbildningen som garanterar hennes uppehälle. 8

EPILOG Det handlar om Malala från Pakistan, Lanoi från Kenya, Azita och andra flickor/kvinnor från Afghanistan och Santosh från Indien. Malala Yousafzai behöver ingen närmare presentation. Hon belönades med Nobels Fredspris 2014. Hon har fått toppbetyg i skolan. En prestation hon gör utöver andra uppgifter hon tagit på sig. Bland annat har hon precis startat en skola i Syrien. Lanoi Parmaut som arbetar för att minska kvinnlig könsstympning. Azita med flera som kämpar för att flickor och kvinnor ska få ett bättre liv. Santosh Devi som genom utbildning stärkte sitt självförtroende och fick ett bättre liv. Tillsammans -unga kvinnor som åstadkommit stora saker. Det handlar om engagemang, men det visar också vilken betydelse utbildning har. FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan har sagt att: - det finns inte något kraftfullare verktyg än flickors skolgång för att uppnå utveckling. Ett lands ekonomiska tillväxt ökar när utbildningsklyftan mellan kvinnor och män minskar. Att stärka flickor är att skapa starka kvinnor och att stärka kvinnor är att skapa en mer jämställd värld. En jämställd värld har alla nytta av, det är ingenting som sker på pojkars och mäns bekostnad. En flicka Malala började engagera sig vid 12 års ålder och har förändrat världen. Vad skulle inte vi kunna göra i de länder vi bor i. Vi är välutbildade kvinnor med andra finansiella möjligheter och tillgångar. Tänk vad 105 000 Inner Wheel kvinnor i världen tillsammans kan åstadkomma till förändring? REFERENSER: The World Bank Report 2015 Flertalet svenska tidningar (SDS, Svenska Dagbladet, Aftonbladet) De förklädda flickorna i Kabul av, Jenny Nordberg. Hon är undersökande journalist och författare bosatt i New York. Hon är skribent och kolumnist för SD. År 2005 deltog hon I ett projekt för New York Times som vann Pulizerpriset. 2010 erhöll hon Robert F Kennedy Award for Exellence in Journalism för en TVdokumentär om afghanska kvinnor. Hon har också fått priser från Investigate Reporters and Editors (IRE) och Föreningen Grävande Journalister i Sverige för sitt arbete på Sveriges Radios Ekoredaktion. Ni kan läsa mer om Jenny Nordberg och hennes bok genom att söka på bokens titel. Barfotahögskolan Barfotahögskolan i Tilonia, 30 mil sydväst om huvudsatden New Delhi, startades 1972 av Sanjit Roy. Han ville ge landsbygdsbor kunskaper som gör att de kan utveckla sina byar, oavsett kön, kast, etnisk härkomst och ålder - även om de inte kan läsa eller skriva. Högskolan uppger att 15 000 kvinnor under åren utbildats i bland annat solkraftsenergi, hälsovård och kontroll av vattenkvalitet. Sanjit Roy säger att hans arbete utgår från de resurser som redan finns i byarna. Sedan solkraftskursen startade 2005 har över 300 barfotaingenjörer skänkt ström till 13 000 hushåll runt om i Indien. Bara avlägsna, svårtillgängliga byar utan ström kan få hjälp av barfotaingenjörerna. 9