1(8) Handläggare Eva Ness 1 Minnesanteckningar möte nr 1 Resursgrupp Tillgänglighet Land och Sjö 2016-02-04 Tid: Torsdag 2016-02-04, kl. 13:00 16:00 Plats: Konferensrum T-Centralen, plan 2, Lindhagensgatan 100 Deltagare: Från organisationerna: Lars Eklund, HSO/Hjärt- och lung Britt-Marie Färm, HSO, Mag och tarm Roland Hedman, HSO/HRF Jaan Kaur, DHR och personlig assistent Anders Lissegårdh, HSO/RTP-S Leif Pehrson, SRF Sirkka Husso, SRF Bengt Jansson, HSOs kansli Alma Asic, HSOs kansli Hamaddah Mansour, SRFs kansli Förhinder: Amir Amirriazi, SRF Kerstin Fagerström, HSO/AASL Tomas Hellström, HSO/SDF Gunnel Skårstedt, SRF Från Trafikförvaltningen Ditte Kahlström Jansson, Utvecklingsstrateg Tillgänglighet, SU/ Melker Larsson, Utvecklingsstrateg Tillgänglighet. SU/ Per Larsson, Tillgänglighetsansvarig, Keolis Sverige AB (Punkt 2) Bernth Karlsson, Utbildningsledare, Keolis Sverige AB (Punkt 2) Damir Dravac, (Punkt 3) Fredrik Jenslin, IT-arkitekt, Applikationsstrateg, SU/IT Utveckling (Punkt 3) Mikael Nysten, Affärsområdesansvarig, TA/Järnväg (Punkt 6) Johan Nordenblank, Affärsförvaltare TA/Järnväg (Punkt 6) Katja Wennerström, t.f. tågtjänstchef, Stockholmståg Anders Silver, Konsult Delprojektledare Citybanan, Personsäkerhet (Punkt 8) Stockholms läns landsting Trafikförvaltningen 105 73 Stockholm Leveransadress: Lindhagensgatan 100 Godsmottagningen 112 51 Stockholm Telefon: 08 686 16 00 Fax: 08-686 16 06 E-post: registrator.tf@sll.se Säte: Stockholm Org.nr: 232100-0016 www.sll.se Besök oss: Lindhagensgatan 100. Kommunikationer: Stadshagen/Thorildsplan
2(8) 1. Inledning Ditte Kahlström Jansson hälsade välkommen. Alla presenterade sig kort. Ett speciellt välkommen riktades till Alma Asic, nybliven kanslist hos HSO som ska ersätta Bengt Jansson, som går i pension från och med 1 april. Punkten 5 på dagordningen flyttas till resursgruppmöte 12 maj, då Kerstin Fagerström, som tagit upp frågan, cyklat omkull och skadat en arm. När det gäller punkten 4 på dagordningen SL Accesskort i olika färger, hade Susanne Sivert tyvärr fått förhinder för vård av barn. Frågan diskuteras under mötet och synpunkter lämnas vidare till Susanne. Enligt en överenskommelse mellan Trafikförvaltningen och organisationerna bjuds bussentreprenörerna in för att informera om sitt arbete med utbildning och tillgänglighet så att organisationerna kan ha dialog med entreprenörerna. Arriva i maj och Nobina i höst. Till dagens möte hälsade Ditte representanterna från Keolis Sverige AB välkomna. 2. Keolis utbildning och förarbeteende Per Larsson och Bernth Karlsson presenterade sig. Per Larsson hade sammanställt ett antal punkter kring tillgänglighetsarbetet inom Keolis som delades ut. Skickas ut tillsammans med minnesanteckningarna. Per slog ett extra slag för den konceptbuss, som Keolis tagit fram och där det finns flera tillgänglighetsfrämjande åtgärder. bl.a. finns en hörselslinga, som gör att du hör utropen som görs i bussen i din egen hörapparat. Det finns automatiskt säkerhetssystem för rullstolar så att de inte kan tippa. Keolis ska genomföra en risk- och konsekvensanalys innan systemet börjar användas allmänt i bussar. De förare, som har kört den speciella bussen, blir involverade och får större insikt. Sirkka Husso frågade hur de har tänkt på personer med synnedsättning. Per Larsson svarade att alla ledstänger är gula t.ex. Keolis välkomnar idéer från intresseorganisationerna. Projektet med konceptbussen ska utvärderas. Målet är att alla bussar i en framtid ska kunna utrustas med de förbättringar som finns i bussen, svarade Per Larsson på frågan från Hamaddah Mansour. Det är Keolis själva som arbetar med den här konceptbussen. Trafikförvaltningen är inte involverade, förklarade Ditte. Bengt Jansson frågade om det finns något nytt koncept för rampen i bussen. Enligt Per Larsson finns det inte det, utan förarna ska hjälpa till att fälla ut rampen, som idag. De som städar bussarna har fått särskilda påpekanden att städa ordentligt i och kring rampen. Roland Hedman frågade om förarna utbildas för att kunna prata med påstigande om t.ex. har en hörselskada, att de lär sig betoning för hur de ska tala för att det ska bli tydligt? Bernth Karlsson svarade att i programmet i några av utbildningarna att förarna ska vara tydlig genom att prata lugnt och inte för snabbt. Idéer till bra övningar från organisationerna tycker Keolis vore jättebra. Bernth Karlsson informerade om de olika utbildningarna som Keolis genomför med sina bussförare se bilaga. Utbildningen för resande med särskilda behov är baserad på Trafikförvaltningens mål Alla nyanställda utbildas en heldag i frågor som FN-konventionen och hur man
3(8) bl.a. bemöter äldre, personer med funktionsnedsättning och inte minst barn. Utbildningen är både teoretisk och praktisk. Lokala utbildningar genomförs kring hur man ska hantera ramp och utrop. Även de som inte kan läsa ska få bra information. E-learning används också för utbildning. När Keolis tar över nya avtalsområden utbildas alla förare i tillgänglighet och vad de ska leverera enligt avtalet. Grunderna är våra värderingar med resenären i fokus, ansvar och respekt. Det finns EU-direktiv om yrkeskompetens, som bedrivs under 140 timmar med prov på Trafikverket. Sedan sker utbildning fortlöpande vart 5 år. Trafikförvaltningens mål 2001-2021 om tillgänglighet och en sammanhållen region och resor för alla ligger som grund. Inom varje trafikområde sker utbildning en dag varje år i frågor som berör resenärer med funktionsnedsättningar. Det finns en kurs i ramphantering som kan anpassas efter behov. Det finns även individuell kompetensutveckling under en heldag, för förare som inte fungerar. Ditte får kopia för kännedom från SL Kundtjänst om någon klagar på en bussförare t.ex. kopia skickas till Per Larsson för kännedom, så att de snabbt får reda på vad som kommit in. Vi har bra kontakt. Teamcheferna har samtal med de/den förare som ifrågasatts, enligt Bernth Karlsson. Hamaddah tycker det är bra med konceptbussen och utbildningarna. SRF har tidigare tagit upp med Keolis om problem med att alla bussar inte stannar vid stolpen när det kommer flera bussar till samma hållplats. För en som inte ser är det omöjligt att veta om det är en eller flera bussar efter varandra. Organisationerna anser att buss 2 och 3 inte ska gå innan buss 1 har gått. De ska kunna se att det inte står någon kvar, som ska åka med. Hur jobbar Keolis med den frågan? Enligt Per Larsson ska teamcheferna tala med sina förare om detta. Det ingår i utbildningen för nya förare. Tidigare stod det i reglerna och i tidtabellerna på 60-talet att buss 2 skulle stanna, enligt Leif Pehrson. Keolis tar med sig frågan. Vid en tidigare insiktsövning hade man vid något tillfälle genomfört en s.k. sugrörsövning, för att förarna ska få känna på hur det är att försöka hinna med en buss när man t.ex. är astmatiker eller lungsjuk. Det verkar dags att ta upp den övningen igen, enligt Bernth Karlsson. Bengt Jansson hade åkt med en buss där föraren tipsade om att det kunde bli aktuell med att svänga eller bromsa snabbt. Hur stor är omsättningen på förare? I Stockholm utbildare Keolis nya bussförare på sommaren, 300 i hela regionen för Stockholm. På sommaren anställs 10 % extra förare och de flesta stannar kvar, samtidigt som ca 10 % av deltidarna försvinner. Sirkka Husso frågade om alla hinner gå de obligatoriska utbildningarna. Enligt lag måste alla genomgå YKB minst en gång vart femte år. Annars får de inte köra för SL. Trafikområdesdagen är obligatorisk. Senast hade Stockholm Sydväst en sådan dag och då ingick även insiktsutbildning. Övriga distrikt ska genomföra utbildning. Det blir någon form av repetition minst varje år och ibland två gånger per år. I avtalen skrivs att utbildning ska ske av alla ny personal samt fortsatt vart femte år. Ditte får uppgifter varje år på hur många som har genomgått utbildningen. Sirkka Husso frågade hur stoppknapparna på bussarna ska sitta för att bli tillgängliga.
4(8) Enligt Bernth Karlsson har nästan alla bussar olika inredning. Ditte tycker det är ett utvecklingsområde tillsammans med SRF att hitta kontinuitet för att man lätt ska hitta knappen. Sirkka Husso föreslog att man sätter knappen på sidan av stolen t.ex. Keolis kan ha direktdialog med SRF. Per Larsson föreslog att man testar någon form av placering i konceptbussen. Keolis är franskägt till 70 % och 30 % ägs av riskkapitalbolag, svarade Per och Bernth på fråga från Leif Pehrson. Information mejlas ut med minnesanteckningarna. 1 Ditte tackade Per och Bernth. Ditte ser fram emot att få se konceptbussen. Organisationerna var nöjda med Keolis presentation. Visning av armband med SL-Accesskort Damir Dravac, Zimple AB, presenterade sig. Han och en kollega har i samarbete med SL tagit fram ett armbandsur innehållande SL Accesskort. De villa få synpunkter och idéer från organisationerna på detta armbandsur. Armbandet har utvecklats för att underlätta för människor som har svårt att greppa ett vanligt SL Accesskort, genom att det monteras i ett armband som man kan ha på armen. Arbetet är i prototypfas och man testar den tekniska funktionen. Just nu jobbar man med att designa armbandet. Stort fokus på att få till att armbandet ska vara lätta att sätta på sig och enkelt att använda. Vad tycker organisationerna om ett sådant armband? Det är precis som ett vanligt SL Accesskort, men anpassat för armbandet. Tekniken från SL Accesskortet är överförd till armbandet, som fungerar likadant som kortet gör. Enligt Damir har de flesta den vanliga klockan på vänster arm. SL Accessarmbandet är bäst att ha på höger hand, då det är lättare att visa så, enligt Damir. Man undersöker på möjligheterna att använda armbandet för flera funktioner. Armanbandet fungerar som ett vanligt SL Accesskort och blippas som kan kontrolleras som vanligt. Eftersom det är en prototyp och annorlunda än själva SL Accesskortet, kan man behöva vägleda kontrollanterna när de vill kontrollera kortet. Det vore bättre om det gick att få ett kort med hål i, tycker Anders Lissegårdh, som gärna har det runt halsen. Damir vill ha input och idéer. Varför kan man inte använda både sitt SL Accesskort och klockkortet samtidigt, frågade Leif. Då kan ju samma kort användas av två olika personer, enligt Melker. Tål klockan vatten, frågade Sirkka Husso. Om man glömmer den hur vet man då vems den är? Enligt Damir tål klockan en del vatten och SL Accessfunktionen på klockan går att registrera på Mitt SL och då är det enkelt att spärra den om man tappar den. Det är OK att visa prototypen på HSOs hemsida, svarade Damir på fråga från Bengt. Hur skulle organisationerna vilja använda produkten? Vill Damir veta. Tycker organisationerna att det finns potential för att använda klockan laddad med SL Accesskort, frågade Ditte. Lars Eklund tror att ungdomar kan tycka att det är bra med klockan laddat med SL Accesskort. Ytterligare diskussioner med Damir kan ske genom mejlväxling. Sirkka Husso vill ha möjlighet att ha informationen i en ring.
5(8) När man reser med färdtjänsttaxi måste man ha kort med bild på.färdtjänstkortet är personligt med vanligt SL Accesskort är opersonligt. Systemet med klocka är inte aktuellt för färdtjänstkorten, enligt Ditte. Ditte tackade Damir för en intressant dragning. 3. SL Accesskort i olika färger, vilka behov finns? Susanne Sivert från Kommunikationsavdelningen hade lämnat återbud för vab i sista minuten. När remsan försvann diskuterades utveckling av SL Accesskorten bl.a. med olika färger för att man lätt skulle kunna skilja på dem för olika typer av resor. Ett tag kunde man välja olika färger på SL Accesskorten. Sedan bestämde politikerna att det endast skulle finnas en färg att tillgå. Nu lyfts frågan på nytt. Vilka förslag och idéer kan vi lämna vidare till Susanne Sivert som vi kan diskutera idag? Finns behov för att utveckla SL Accesskortet? Hur stort är behovet? Vilka kanaler skulle kunna tillämpas för olika färger? Organisationerna framförde att de hört att zonsystemet ska avskaffas och då faller vitsen med att ha olika färg på SL Accesskorten. Inget är beslutat i den frågan. Enligt Melker har man inte låst fast sig. Man kan ju vara flera hemma och då är det bra om alla har var sitt kort. Roland Hedman påpekade att det finns osynliga funktionsnedsättningar, som inte syns på utsidan. Roland är intresserad av att kunna märka korten, så att taxiförare och andra kan se vilken typ av funktionsnedsättning det rör sig om. Övriga mötesdeltagare är inte alls intresserade av möjligheten. Många vill inte att det ska synas/märkas vilken typ av funktionsnedsättning man har. Anders Lissegårdh tog upp frågan om det dubbla blippet (kommer om du är pensionär, barn eller har färdtjänstkort) som skulle tas bort, då det inte fyller någon funktion. Vi får återkomma i frågan, sa Ditte. Man kan ju ha både reskassa och periodkort och då kan det ju vara bra att kunna skilja dem åt, beroende på vilken typ av resa man ska göra. Förutom att några vill att korten ska vara taktila, vad kan ni mera tänka er, frågade Ditte. Enligt Hamaddah skulle det underlätta om det fanns punktskrift på kortet. Olika färger bör markeras taktilt. Anders Lissegårdh tycker att det borde fungera med ett litet runt hål på SL Accesskortet så att han kan hänga det om halsen. Vi måste motivera hur stort behovet är för olika användningsområden med olika färger sa Ditte. Går det att göra hål när kortet produceras, frågade Bengt Jansson? 6 Rutin för dörröppning av pendeltåg som blir stående vid stationen Mikael Nysten, Johan Nordenblank och Katja Wennerström presenterade sig. Stockholmståg villa ha synpunkter från organisationerna. Stockholmståg har infört två rutiner där inte alla dörrar öppnas på en gång. Detta för att behålla komforten ombord på tåget. Klimatanläggningen tål inte alltför stort insläpp av luft utifrån. Om uppehållet vid station blir längre än 2 minuter ställs dörrarna på resenärsöppning. Även vid extrem kyla -10 o eller mer ställs dörrarna på resenärsöppning eller om det blåser och är snöglopp. Det är en bedömningsfråga som de operativa cheferna får besluta från dag till dag eller från fall till fall vid dåligt
6(8) väder. Hur sker informationen till resenärerna om ni ändrar från dag till dag, frågade Sirkka Husso. Stockholmståg går ut med instruktioner. Beslut fattas när vädret är riktigt illa, då går det ut instruktioner med färdigintalade meddelanden att resenärerna får öppna dörrarna själva. Stockholmståg ber också att resenärerna också ska hålla koll på medresenärer. Dessutom uppmanas personalen vara extra uppmärksam. Finns det kortfattade textremsor för dem som inte hör, frågade Bengt. Katja Wennerström tror inte att det är möjligt i det system som finns idag, där texterna är inprogrammerade lång tid i förväg. Enligt Bengt vore det bra med samma information på skyltarna som i högtalarna. Ett sådant system kanske kommer längre fram. När tågen står längre än 2 minuter informeras både inne i tåget och utanför att man måste trycka på knappen. Tågvärdarna håller uppsikt och hjälper till. När det t.ex. görs utrop nära bostadsområden t.ex., får man tänka sig för, enligt Katja Wennerström, så att de inte stör. 30 sekunder innan avgång från stationerna öppnas alla dörrar i tåget. Hamaddah Mansour tycker att det vore bättra om man öppnar alla dörrar när tåget kommer in på stationen. De som ser dåligt får först leta efter dörren och sedan efter knappen, som kan vara svår att hitta. En som ser dåligt eller inte alls måste känna sig fram. Som resenär vill man ju vara säker på att tåget inte går innan man hittat knappen. Trafikförvaltningen gick med på resenärsöppning av dörrarna under tiden juni till augusti. Att man sedan ändrar på rutinerna ställer till problem för organisationerna. Det gäller att hitta lösningar som kan hjälpa alla. Det är förvillande att det kommer att ske ad hoc och olika dagar, framförde Leif Pehrson. Det är lugnare att veta att man själv måste öppna dörrarna under vissa månader. För oss med dålig syn men också för personer med kognitiva funktionsnedsättningar kan det vara förvillande. Det finns risk att man kan klämmas i dörrarna. Knapparna har förbättrats, enligt Katja Wennerström. Ditte svarade att vi är med i det arbetet, men det måste finnas enhetliga rutiner, enligt Ditte. En del når inte till knappen t.ex. Det är inte bara synnedsatta som har problem. Det vore önskvärt med synkning mellan rullande text och utrop i högtalarna, anser Bengt Jansson. Trafikverket styr texterna på skärmarna, enligt Katja Wennerström. Rutinen för att resenärerna ska öppna dörrarna själva är beslutade för tiden juni augusti, annars bör dörrarna öppnas automatiskt, framförde Hamaddah Mansour. Roland Hedman vill att informationen inne i tåget om vilken station man närmar sig ska finnas kvar på displayen även när tåget stannar på stationen. Stationsnamnet försvinner och ersätts av information om ändstationen. Enligt Melker är det så på alla fordon även bussar och lokalbanor. Det är ett principbeslut, som måste tas inom SL, så att man får samma information oavsett vilket trafikslag man reser med. Tunnelbanan grenar ut sig, därför står ändstationen på displayen. Med nya C30 kommer nya möjligheter, sa Ditte. Gällande resenärsöppning av dörrar skulle ingen ändring ske förrän 2017 tidigast, när de gamla tågen försvinner. Nya rutiner har tagits fram utan att Stockholmståg har samrått med oss, sa Ditte.
7(8) Det är därför Katja Wennerström är här idag. Innan tågen lämnar stationen öppnas alla dörrar 30 sekunder. Leif Pehrson är skeptiskt till att förarna eller någon annan ska göra utrop och tror inte det kommer att fungera med speciella utrop speciella dagar. Enligt Katja Wennerström kommer dessa utrop också att vara automatiska. Förarna som skapar dem. Oerhört viktigt med hörbarhet, då är automatiska utrop bra. Rutinen med synlighet och utrop, kommer att följas upp under 2016. Vi tror vi behöver förbättra rutinerna. Ditte tycker inte att frågan om resenärsöppning av dörrarna är tillräckligt genomgången och kallar till möte med SRF och några andra organisationer. Stockholmståg frångår den överenskommelse som finns på papper. Särskilt möte för denna fråga ned SRF och HSO. Ditte återkommer med mötesförslag. 7. Återkoppling mock-up C30 bilder + insteg Hanns inte med. Melker sätter ihop ett dokument och mejlar ut, så att organisationerna får återkoppling. Eventuella frågor och funderingar kring detta tas på majmötet. 8. Här är jag knapp citybanan Anders Silver visade bild över Stockholm city. Tre trapphus och det finns en anropsplats i varje trapphus. Vid Odenplan finns fyra trapphus med anropsplats i varje. Visade bild med knapp. Glasavskiljningen i trapphusen är brandskyddsklassad. Man är säker under minst en halvtimme om det skulle börja brinna eller komma rök. De som förväntas använda knappen är de som inte själva kan ta sig upp för rulltrapporna och hissen kanske inte fungerar. Hissarna finns inte i anslutning till rulltrapporna. De kan vara svåra att hitta då man måste gå mot strömmen. Enligt Sirkka Husso går det inte med hund i rulltrappan. Det finns dubbla hissar, som kommer att fungera vid alla typer av utrymningar utom vid brand, då stängs de av. Hissarna går så länge rökdetektorerna inte löser ut. Om det blir röklarm, går hissen till den plats man valt. Sedan går det inte att styra hissen längre. Knappen på stolpen sitter 85 cm från golvet. Mikrofon och högtalare sitter 100 cm från golvet. Stolpen monteras mot glasväggen. Knappen på stolpen är samma som alarmknappen på hissarna. Den ska hållas intryckt 3 sekunder. Funktionen på stolpen kommer bara att aktiveras när ledningscentralen bestämt att stationen ska utrymmas. Leif Pehrson tycker att texten på stolpen är krånglig och att det bara borde stå Ska bara användas vid utrymning.. Det är viktigt att placeringen av stolpen är konsekvent i alla trapphus, tycker Hamaddah Mansour. Som inte hade förstått att man måste hålla in knappen i 3 sek, vilket även ska ske i hissen, men då under 10 sek. Stolpen kommer att monteras till höger när man kommer in i glasavskiljningen och 1,7 meter in från dörren, enligt Anders Silver. Vid organisationernas nästa besök på Citybanan kan man gå in i trapphuset, enligt Ditte. Hamaddah Mansour efterlyste ljudfyrar. Så att de som inte ser kan hitta stolparna vid nödsituation. En som ser dåligt orienterar sig ganska långsamt.
8(8) Vi har lyckats få igenom mycket med trafikverket, enligt Ditte, men vi har inte fått till ljudfyrar. Allt annat har vi fått med. Vilka behöver stolparna? Vi tror inte att det först och främst är personer som kan ta sig upp för rulltrapporna. Om du inte ser kan du få hjälp att komma upp i rulltrappan. Vi har en del kvar att göra, enligt Ditte. Om den endast aktiveras vid utrymning, kanske det redan finns personal på plats, som kan hjälpta till, enligt Sirkka Husso. Ja svarade Anders, det kommer att finnas personal vid utrymning. Det är en prototyp som ska testas så att vi snabbt kan se vad som fungerar bra och mindre bra. Då får vi utveckla prototypen. Stationerna är TV-övervakade. När någon trycker på knappen går signal till ledningscentralen som ser vilket trapphus det är. Ledningscentralen pratar med den som har tryckt på knappen. Vid nästa besök i Citybanan kanske stolpen finns på plats och vi kan se den. Ditte tackade Anders Silver för allt jobba han har lagt ner. Det är en utmaning att arbete med trafikverket. 9. Övriga frågor Sirkka Husso klagade på utropen i de gamla tunnelbanevagnarna. Hon hörde ingenting av vad som sades. Sirkka kan mejla Ditte, som v b till rätt person. Det är högtalarna det är fel på. När Ditte och Melker hade åkt i samma sorts vagn hade utropet varit mycket tydligt och bra. Antecknat av Eva Ness