Arbets- och näringspolitiska utvecklingsmål för välfärdssektorn

Arbets- och näringspolitiska utvecklingsmål för välfärdssektorn ARBETS- OCH NÄRINGSMINISTERIET - strategiska projekt Välfärdsprojektet HYVÄ

Välfärdsprojektet HYVÄ Arbets- och näringsministeriet (ANM) tillsatte den 2 februari 2009 ett strategiskt projekt för arbets- och näringspolitisk utveckling av välfärdssektorn. Projektet pågår fram till utgången av februari 2011. Utgångspunkten för projektet är regeringsprogrammets mål om utvidgat införande av beställar-utförarmodeller inom välfärdstjänsterna. Projektet förverkligar de mål i ministeriets koncernstrategi som gäller förbättrad produktivitet för offentliga tjänster. Projektet koncentrerar sig på sektorn för social- och hälsovårdstjänster och de uppgifter och åtgärder som ANM-koncernen ansvarar för. Projektet leds av näringsminister Mauri Pekkarinen och stöds av en bredbasig delegation där olika intressentgrupper finns representerade. Kontaktuppgifter: Postadress: Arbets- och näringsministeriet HYVÄ-projektet PB 32 00023 Statsrådet Växel: 010 606 000 Fax: (09) 1606 2166 Officiell e-postadress: Personalens e-postadresser har formen fornamn.efternamn@tem.fi Internet: www.tem.fi/hyvinvointihanke 2

Till läsaren Arbets- och näringsministeriet (ANM) inledde den 2 februari 2009 ett strategiskt projekt för arbets- och näringspolitisk utveckling av välfärdssektorn. Målen för välfärdsprojektet (HYVÄ) är att trygga tillgången på kunnig arbetskraft, utveckla förutsättningarna för företagande och företagsverksamhet samt förbättra produktiviteten inom sektorn. Projektet koncentrerar sig på social- och hälsovårdstjänster, närmare bestämt de tjänster inom sektorn som arbetsoch näringsministeriets förvaltningsområde ansvarar för. Utgångspunkten för välfärdsprojektet är regeringsprogrammet för statsminister Matti Vanhanens andra regering, enligt vilket regeringen främjar partnerskap i serviceproduktionen mellan den offentliga, privata och tredje sektorn samt sporrar införande av beställarutförarmodeller. Den strategi som beretts inom ramen för välfärdsprojektet styr de åtgärder för arbets- och näringspolitisk utveckling av social- och hälsovårdstjänsterna som vidtas inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde. I strategin presenteras också arbets- och näringsministeriets initiativ för gemensam lösning av problem förknippade med andra förvaltningsområdens ansvarsområden. Beredningen av strategin utgår från de grundläggande kartläggningar som utarbetades inom projektet våren 2009 samt de utvecklingsbehov som identifierats vid den dialog som förts med samarbetspartner och intressentgrupper. De aktörer som finns representerade i projektdelegationen har aktivt medverkat i övervägandet av målen. I strategin beskrivs också de helheter av åtgärder som ska vidtas för att uppnå målen. Dessa organiseras vid ministeriet hösten 2009, så att de konkreta resultaten kan rapporteras när projektet avslutas i februari 2011. Genom koncernstyrningen vid arbets- och näringsministeriet bestäms den underlydande förvaltningens roll i genomförandet. Genom arbets- och näringsministeriets utvecklingsriktlinjer stöds genomförandet social- och hälsovårdsministeriets välfärdspolitik och dess centrala nationella projekt, såväl som den kommun- och servicestrukturreform för vars genomförande finansministeriet ansvarar. De mål och åtgärder som hänför sig till tillgång på arbetskraft, företagsverksamhet och produktivitet gäller i många avseenden också andra branscher. Det är motiverat att pilotprojekt genomförs i fråga om social- och hälsovårdstjänster, där många problem måste lösas snabbare än inom andra sektorer. Oktober 2009 Mauri Pekkarinen näringsminister 3

Arbets- och näringspolitiska utvecklingsmål för välfärdssektorn Innehåll INLEDNING...5 UTGÅNGSPUNKT...5 SERVICESYSTEMET UTVECKLAS I SAMARBETE...5 PROGNOSTISERING AV SERVICEBEHOVENS KOMMANDE...6 UTVECKLING...6 BEFOLKNINGSUTVECKLINGEN...6 KVALITATIV UTVECKLING AV EFTERFRÅGAN PÅ TJÄNSTER...6 REGIONALA SÄRDRAG...7 CENTRALA UTVECKLINGSBEHOV FÖR VÄLFÄRDSSEKTORN...8 DEN HOTANDE BRISTEN PÅ ARBETSKRAFT...8 FÖRETAGSVERKSAMHET SOM OUTNYTTJAD MÖJLIGHET...9 SVAG PRODUKTIVITETSUTVECKLING...10 ARBETS- OCH NÄRINGSPOLITISKA UTVECKLINGSMÅL FÖR...11 VÄLFÄRDSSEKTORN...11 MÅL FÖR ATT TRYGGA TILLGÅNGEN PÅ KUNNIG ARBETSKRAFT...12 UTVECKLING AV FÖRUTSÄTTNINGARNA FÖR FÖRETAGSVERKSAMHET...14 FÖRBÄTTRADE RESULTAT...16 GENOMFÖRANDE AV MÅLEN...17 ANM:S KONCERNSTYRNING...17 ÅTGÄRDER SOM VIDTAS FÖR GENOMFÖRANDE AV STRATEGIN...17 FÖRSLAG RIKTADE TILL ANDRA FÖRVALTNINGSOMRÅDEN OCH AKTÖRER...19 FAKTA OM SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSTJÄNSTERNAS AVKASTNING, SERVICEPRODCENTER OCH PERSONAL INOM SEKTORN...20 4

Inledning Utgångspunkt Social- och hälsovårdstjänsterna har en stor betydelse för människornas välbefinnande, samhällsekonomin och den offentliga finansieringen av tjänster. År 2007 uppgick det sammanlagda värdet av privat och offentligt producerade social- och hälsovårdstjänster till över 19 miljarder euro. Social- och hälsovårdstjänsterna utgör cirka hälften av kommunernas och samkommunernas utgifter. Befolkningens åldrande ökar samtidigt behovet av tjänster och personal inom sektorn. Fram till 2020 kommer cirka hälften av dem som arbetar med social- och hälsovårdstjänster att ha pensionerat sig. Om användningen av tjänsterna och sektorns produktivitet utvecklas som hittills, kommer det att behövas 200 000 nya arbetstagare för social- och hälsovårdstjänsterna fram till år 2040. Stora förändringar i omvärlden kräver en reform av de offentliga tjänsterna. Kravet på produktivitet framhävs ytterligare förutom på grund av befolkningens åldrande och det ökade servicebehovet också till följd av den ekonomiska lågkonjunkturen. När det gäller att hålla tillbaka trycket på att höja skatterna intar produktiviteten för de offentliga tjänsterna en nyckelställning. De fungerande välfärdstjänsterna spelade en stor roll när Finlands konkurrenskraft byggdes upp. I och med reformen av tjänsterna säkerställs att de är viktiga även i framtiden. Den offentliga sektorn producerar fortfarande över 70 procent av social- och hälsovårdstjänsterna. Även om andelen tjänster som olika företag och organisationer producerat har ökat under de senaste åren, finns det ännu gott om outnyttjade möjligheter inom företagsverksamheten. I samband med näringslivets omstrukturering kan välfärdssektorn utvecklas till en växande och internationaliseringsinriktad bransch inom servicesektorn. Servicesystemet utvecklas i samarbete Kommunerna har ansvar för att ordna social- och hälsovårdstjänster. Kommunerna beslutar till vilken del de producerar tjänsterna själva, i vilken mån de köper tjänster av olika företag och organisationer eller i vilken utsträckning de nyttjar servicesedlar vid anordnandet av tjänsterna. Den lagstiftning som gäller för social- och hälsovårdstjänster och kommunernas ansvar för att ordna tjänsterna medför att sektorn har sådana strukturer och ramar för verksamheten som avviker från många andra branscher. Utvecklingen av sätten att producera tjänsterna förutsätter tätt samarbete och partnerskap mellan den offentliga sektorn kommunerna och den privata sektorn företag och organisationer för att man ska kunna utveckla en servicehelhet som motsvarar servicebehovet. Vid utvecklingen av servicesystemet är utgångspunkten kundernas servicebehov. För att kunderna ska ha bättre möjligheter att välja förutsätts att kunden på ett genuint sätt kan jämföra olika tjänster och servicehelheter samt deras innehåll, prissättningsprinciper och priser. Konsumentperspektivet ska beaktas när sätten att producera tjänsterna blir mångsidigare. 5

Samarbete och nätverk spelar en viktig roll för att innovationer ska uppstå. I och med att nya innovationer och idéer uppstår utanför den egna organisationen, är det med tanke på reformen av de offentliga tjänsterna viktigt att det kan skapas partnerskapskontakter med den privata sektorn och kunderna. Prognostisering av servicebehovens kommande utveckling Befolkningsutvecklingen Den viktigaste faktorn som påverkar behovet av och efterfrågan på social- och hälsovårdstjänster är befolkningens åldrande. I Finland är ökningen av andelen äldre befolkning snabbare än någon annanstans i Europa. Det förutspås att antalet personer som fyllt 65 kommer att uppgå till 1,55 miljoner fram till år 2040, m.a.o. fördubblas jämfört med nuläget. Andelen äldre befolkning som fyllt 85 år kommer att öka från nuvarande 1,8 procent till något över sex procent fram till år 2040. Således kommer deras antal att öka från nuvarande 94 000 till cirka 350 000. Till följd av åldersutvecklingen kommer andelen befolkning i arbetsför ålder att minska. Äldreförsörjningskvoten, dvs. antalet 65 år fyllda i proportion till befolkningen i arbetsför ålder 15 64 år ökar från nuvarande 25 procent till 35 procent fram till år 2020 och till mer än 45 procent fram till år 2040. Också den tämligen höga nativiteten kommer på kort sikt att medföra en mycket tung försörjningsbörda, som befolkningen i arbetsför ålder måste bära, även om det på lång sikt är mycket positivt. Servicebehovet påverkas utöver åldrandet också av utvecklingen i hälsotillstånd och funktionsförmåga. Under de senaste årtiondena har livstiden blivit längre och den tid då människan har funktionsförmåga har blivit ännu längre. Det finns grunder för att utvecklingen ska fortsätta i gynnsam riktning, men många osäkerhetsfaktorer finns. Kvalitativ utveckling av efterfrågan på tjänster Ett ökat antal levnadsår med funktionsförmåga och minskad marginalisering stävjar ökningen av servicebehoven. En särskilt avgörande faktor är om man lyckas hålla tillbaka spridningen av diabetes, demens och psykiska problem. Dessutom har de problem som hänför sig till missbruk och de problem som beror på att barnfamiljer missgynnas ökat kraftigt. Under det pågående decenniet har kundstrukturen för olika tjänster förändrats så att det krävs ännu mer resurser, bl.a. på grund av att demens har blivit vanligare. Om denna utveckling fortsätter blir följden att demenspatienter redan i slutet av nästa decennium behöver hela den rekommenderade kvoten av heldygnsvårdplatser. I reflexionerna kring alternativ utveckling av servicebehoven betonas att social- och hälsovårdens viktigaste uppgift under de kommande årtiondena är att säkerställa att det finns tillräckligt med tjänster. Utvecklingen utmanar läkarvetenskapen och dessutom också socialoch hälsovårdstjänsterna till att finna innovativa lösningar. Sådana är till exempel service- 6

koncept som stöder att äldre med olika grad av nedsättning av funktionsförmågan kan klara sig i vardagen och de därmed sammanhängande teknologierna. Det bästa sättet att hålla tillbaka ökningen av servicebehoven är att förebygga sjukdomar och nedsättning av funktionsförmågan och att främja hälsan. Frågan om i hur stor utsträckning befolkningen i arbetsför ålder och pensionsålder kan fås att sköta sin hälsa och kondition påverkas utöver det hur aktiva människorna är också av de möjligheter till idrott och kultur som kommunerna skapar. Dagens äldre befolkning konsumerar mer fritidstjänster än tidigare generationer, men jämfört med tidigare har det ännu inte uppnåtts någon nämnvärd förändring. Det finns dock skäl att förvänta sig att de äldres konsumtion när det gäller idrott, hälsa, välbefinnande och kultur kommer att öka i och med den förbättrade levnadsstandarden och funktionsförmågan. De aktiva människor som idag är i medelåldern och som är vana att köpa tjänster på gym, golfbanor, slalombackar eller skidtunnlar kommer att utgöra den äldre befolkningen under de kommande årtiondena. Regionala särdrag I och med befolkningens åldrande ökar skillnaderna mellan regionerna. Till följd av flyttningsförluster har andelen äldre befolkning redan länge varit hög i de flesta landsbygdsregioner. Under de närmaste åren kommer dock åldrandet att ske snabbast i städer och omgivande landsbygd. Den proportionella andelen personer som fyllt 64 år ökar på 2010-talet mest i trakten av Uleåborg, Helsingfors och Jyväskylä. Andelen pensionerade invånare i städer kommer att tredubblas fram till år 2040. Detta påverkar bl.a. ökningen av servicebehoven i dessa områden och utvecklingen av försörjningskvoten. Andelen befolkning i arbetsför ålder kommer att minska till cirka 200 000 fram till år 2020 och till cirka 270 000 fram till år 2030. Endast i trakten av Helsingfors, Uleåborg och Tammerfors kommer andelen befolkning i arbetsför ålder troligtvis att öka. Det förutses att arbetskraftsvolymen i Östra och Norra Finland år 2020 kommer att vara endast 80 procent av den nuvarande nivån. Det faktum att befolkningen i arbetsför ålder minskar syns i dessa regioner i utbudet av arbetskraft, försvagar region-, och kommunekonomin, minskar skatteintäkterna och ändrar konsumentefterfrågan samt minskar företagspotentialen i området. Den försvagade regionala ekonomin försvårar utvecklingen av näringsverksamheterna i regionerna. I Finland finns ett stort antal kommuner och regioner som är problematiska med tanke på försörjningskvot och utveckling av näringarna, eftersom det inte finns tillräckligt med invånare i arbetsför ålder för att sköta alla uppgifter. I dessa områden medför minskningen av kommunernas skatteintäkter också minskade möjligheter att på ett jämlikt sätt erbjuda välfärdstjänster. Detta gäller i synnerhet Lappland, Kajanaland och Norra Karelen. Regionernas förmåga att svara mot de utmaningar som den allt kraftigare omstruktureringen medför varierar dock mycket. Utifrån befolkningsprognosen kommer förändringen i åldersstrukturen att fortsätta ännu under flera årtionden. Detta försvårar i synnerhet situationen i glesbebodda områden. Detta innebär dock inte att det i framtiden endast kommer att finnas problematiska regioner där. 7

Företag inom social- och hälsovård utvecklar sin verksamhet i områden där det finns ett tillräckligt befolkningsunderlag och där efterfrågan på tjänster ökar. Över hälften av företagens och organisationernas verksamhetsställen och personal finns i tre stora landskap i södra Finland Nyland, Egentliga Finland och Birkaland. Med tanke på utvecklingen av marknaden för tjänster har i synnerhet de till invånarantalet små kommunerna och trakterna i norra och östra Finland helt annorlunda utgångspunkter. Utvecklingen av tjänster som baserar sig på beställar-utförarmodellen försvåras av att det inte finns många producenter. Skillnaderna mellan regionerna syns också i konkurrensen. Även om konkurrensutsättningen effektiviserats i och med upphandlingslagstiftningen, har den verkliga konkurrensen inte nödvändigtvis ökat i alla regioner just på grund av att det inte finns många serviceproducenter. Centrala utvecklingsbehov för välfärdssektorn Den hotande bristen på arbetskraft Om produktiviteten och servicebehovet kvarstår på nuvarande nivå kommer det att inom social- och hälsovården behövas 360 000 fler yrkesverksamma utöver de nuvarande 200 000 fram till år 2040. Servicebehovets tidsmässiga placering har en stor inverkan på utvecklingen av personalbehovet. Om behovet av omsorg bland dem som fyllt 65 år tack vare den förväntade förlängda livstiden och förbättrade funktionsförmågan har senarelagts med fem år fram till år 2040, kommer det att för omsorgstjänsterna behövas 70 000 fler yrkesverksamma i stället för 200 000. En tredjedel av arbetstagarna inom social- och hälsovården är över 50 år och deras genomsnittliga ålder ökar fort. Fram till år 2020 har cirka hälften av den nuvarande personalen pensionerat sig. I arbetet med att stärka sektorns attraktivitet och öka personalens ork i arbetet och förlänga yrkeskarriärerna spelar arbetslivets kvalitet, organisationernas handlingssätt, ledningen och arbetsprocessernas funktionalitet en viktig roll. Utbildningsplatserna inom social- och hälsovården har ökats jämnt under detta millennium. Utbildningsbehovet för sektorn förutses öka också i framtiden. Det finns dock stor variation mellan utbildningsområdena. Den största ökningen av utbildningsbehovet gäller grundläggande yrkesutbildning. Även om unga fortfarande betraktar social- och hälsovården som ett attraktivt utbildningsområde, täcker de unga årskullarna inte sektorns behov av personal. Arbetskraft måste sökas bland dem som byter bransch, dem står utanför arbetskraften och dem som är arbetslösa samt bland invandrare. Eftersom organisationer inom social- och hälsovården årligen erbjuder flera tusen arbetslösa arbete inom välfärdstjänsterna, finns det utanför den öppna arbetsmarknaden en arbetskraftsreserv med erfarenhet av uppgifter inom branschen. Social- och hälsovården har länge sysselsatt väl. Antalet arbetslösa har minskat jämnt under flera år och samtidigt har efterfrågan på arbetskraft ökat. Det finns regionala skillnader i matchningen mellan sektorns arbetsplatser och arbetslösa arbetssökande. Det finns ett stort behov av och en stor efterfrågan på personal, i synnerhet i de största stadsregionerna, där svårigheterna att få bostäder och de höga boendekostnaderna utgör ett problem. I glesbe- 8

bodda områden beror problemen med tillgång på utbildad arbetskraft i synnerhet på bristen av arbetsplatser för maken, men också andra attraktivitetsfaktorer för regionen. Social och hälsovården syns kraftigt i inriktningen av arbetskraftsutbildning. År 2008 var andelen hälso- och sjukvård av elevarbetsdagarna inom yrkesinriktad arbetskraftsutbildning cirka en miljon elevarbetsdagar, nästan 22 procent. Ökningen jämfört med 2005 var fyra procentenheter. Utvecklingen i servicebehoven och efterfrågan på tjänster skapar också behov som gäller sektorns personalstrukturer. De nationella målen för service för åldrande befolkning framhäver öppenvårdstjänster som stöder självständigt boende och att de äldre klarar sig på egen hand. Detta är möjligt om det finns tillräckligt med arbetstagare för uppgifter som ger hjälp i vardagen och med skötseln av hemmet. Den minskning av arbetskraftsutbudet som följer av åldrandet gäller alla branscher. Producenterna av social- och hälsovårdstjänster konkurrerar om arbetskraften på arbetsmarknaden med andra branscher. I dessa förhållanden är det inte möjligt att tillgodose behovet av arbetskraft utan en långsiktig och väsentlig förbättring av produktiviteten. Företagsverksamhet som outnyttjad möjlighet I kommunernas servicestrategier finns det fortfarande ett för svagt samband med områdets näringspolitik och dess aktörer. I och med att det inte finns tydliga strategier och principer för hur tjänster produceras eller servicesedlar införs är det svårt för företag inom social- och hälsovården att på lång sikt planera och utveckla sin verksamhet. Utgångspunkten är att kommuner och andra offentliga samfund måste konkurrensutsätta upphandling utanför sin egen organisation i enlighet med upphandlingslagen. Tills vidare har kommunerna i sina mål för konkurrensutsättningen prioriterat kostnadsbesparingar och bemötande av den ökande efterfrågan genom anskaffning av tilläggskapacitet från marknaden. Äkta partnerskap som syftar till att reformera tjänsterna och utveckla nya servicekoncept har hittills förekommit i mindre skala. Utvecklingen av marknaden för tjänster förutsätter produktifiering av tjänsterna. Detta gäller både offentliga och privata serviceproducenter. Det krävs också att prissättningen är transparent och jämförbar för att konsumenten ska ha möjlighet att välja. Utgående från verkställandet av upphandlingslagen finns det inte behov att se över lagstiftningen i sig. Problem förekommer i det praktiska kunnandet i upphandling och anbudsförfarandet samt på beställar- och producentsidan. Detta betonas i synnerhet i små upphandlande enheter och små företag. Inom ramen för de offentligt finansierade tjänsterna för företag har man inte i tillräcklig mån identifierat de kompetensbehov som upphandlingsförfarandet kräver. Genomförandet av upphandlingsprocessen kräver personal- och kostnadsresurser av både upphandlande enheter och företag när de svarar på en detaljerad anbudsbegäran. Den nytta som konkurrensutsättningen medför försvinner speciellt vid små upphandlingar. För att förbättra situationen har man för avsikt att höja det nationella tröskelvärdet för upphandling av social- och hälsovårdstjänster från 50 000 euro till 100 000 euro vid ingången av år 2010. 9

Efter omändringen kan dessa upphandlingar göras genom ett lättare förfarande än det som följer upphandlingslagen. Den nya upphandlingslagen och annonseringsskyldigheten i HILMA det centraliserade elektroniska annonseringssystemet (www.hankintailmoitukset.fi) har ökat marknadens öppenhet och förbättrat företagens möjlighet att få information om aktuell upphandling vid offentliga samfund. För små företag och yrkesutövare är det också problematiskt att koncentrera upphandlingen till ännu större helheter. Merparten av företagen inom social- och hälsovården är små och det är inget självändamål att åstadkomma större företag. Genom en kraftig utveckling av samarbetet mellan företag samföretag och företagsnätverk kan man uppnå tydlig nytta i verksamhetsutvecklingen, marknadsföringen, upphandlingen och anbudsförfarandet, förbättrandet av leveranssäkerheten såväl som i rekryteringen och personalutbildningen vid små företag. I och för sig har det inte identifierats utvecklingsbehov i arbets- och näringsförvaltningens företagsfinansieringsformer problemet är snarare hur de som tänker starta företag eller företagare som utvecklar sin verksamhet ska finna information om befintliga finansieringsformer och andra lämpliga tjänster för företag. Den särskilda frågan inom företagsfinansiering är investeringar. Offentliga finansiärer för lokaler för social- och hälsovårdstjänster är Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet och Penningautomatföreningen (RAY). Också finansiering via arbets- och näringsministeriets samt jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområden kan komma i fråga vid finansiering av företagens investeringar. Olika finansiärers kriterier för finansieringen försätter dock aktörerna i ojämlik ställning. En aktör som fått offentligt stöd för servicelokalerna vinner inte nödvändigtvis kommunens konkurrensutsättning av tjänsteproduktionen. Om ägandet av servicelokalerna och tjänsteproduktionen skiljs åt blir läget tydligare för såväl beställare, producenter som kunder. Finländska företag har mycket erfarenheter av export av högteknologiprodukter anknutna till välbefinnande. Däremot har man inte lyckats få igång export av tjänster. Tjänster som utvecklats för finländska förhållanden, som till exempel system för barn- och mödrarådgivning och daghem, kan inte heller exporteras till miljöer som är annorlunda i fråga om kultur, strukturer och samhälleliga förhållanden. Ett undantag utgörs av de andra nordiska länderna, i synnerhet Sverige där det genomförs lagstiftningsmässiga lösningar som öppnar möjligheter för företag som tillhandahåller omsorgstjänster på finska. Också på den globala marknaden kan det finnas stora möjligheter att kombinera högteknologiprodukter och servicekoncept. Svag produktivitetsutveckling Enligt statistiken har produktivitetsutvecklingen i fråga om social- och hälsovårdstjänster försvagats under de senaste åren. Genom förbättrad produktivitet kan man i betydande mån påverka sektorns behov av arbetskraft en halv procents produktivitetsökning per år minskar behovet att öka sektorns personal fram till år 2040 från 200 000 personer till 80 000. Även en halv procents produktivitetsökning är ett krävande mål. Begreppet produktivitet är emellertid problematiskt inom välfärdssektorn, eftersom det inte inbegriper information om tjänstens kvalitet och dess effekter på individernas eller befolkningens välbefinnande. 10

I stället för produktivitet borde man kunna mäta resultat, som också inbegriper kvalitet och verkningsfullhet. Riksomfattande mätare för resultat inom välfärdssektorn finns inte. När bättre resultat eftersträvas vidtas samtidigt åtgärder som utvecklar organisationen, dess ledning, arbetsprocesserna, handlingskulturen, personalens kompetens och införandet av teknologier. På nationell nivå fattas beslut som gäller detta inom flera förvaltningsområden. Koordineringen mellan förvaltningsområdena är inte alltid tillräcklig. Till exempel resultatinriktad utveckling av teknologin förbättrar inte servicesystemet eller dess produktivitet om lagstiftnings- eller förvaltningsmässiga lösningar försvårar införandet av teknologin. Också det att kommuners, samkommuners och andra serviceproducenters informationssystem inte är kompatibla utgör ett stort hinder för förbättringen av produktiviteten. Genom utveckling av teknologin och innovationerna kan man förbättra resultaten för servicesystemet. Inom arbets- och näringsförvaltningen ansvarar Tekes utvecklingscentralen för teknologi och innovationer för finansieringen av projekt som siktar till en reform av social- och hälsovårdstjänsterna. År 2008 startades programmet Innovationer i social- och hälsovårdens servicesystem. Programmet har möjliggjort finansiering också för kommuner och samkommuner. Det finns inte mycket kännedom om detta program eller om Tekes andra utvecklingsinstrument bland sektorns aktörer, i synnerhet bland små och medelstora företag, och innovationstjänsterna i sin helhet nyttjas också lite. På grund av att utvecklingen av arbetslivet (Tykes) på ett övergripande sätt integrerats med Tekes projekt och program, uppstår utmaningen att utveckla av arbetslivet i brett perspektiv. Det finns flera skäl till att det inte förekommer mycket innovationsverksamhet inom de offentliga tjänsterna. De offentliga tjänsterna har inte varit föremål för likadant tryck mot utveckling som företag som är verksamma på marknaden. Tanken om att en tjänst lämpar sig för alla har också länge varit rådande, det har inte funnits behov av individuell tjänsteutveckling. Personalen har inte haft tillräckliga incitament för utvecklingen innovationsverksamheten är alltid förknippad med en risk och på den offentliga sidan har man ytterst noga undvikit risker. Traditionen att allt görs själv har levt stark i de offentliga organisationerna. Samarbete och partnerskap med den privata sektorn, eller med andra organisationer inom den offentliga sektorn har inte varit rådande praxis inom den offentliga sektorn. Arbets- och näringspolitiska utvecklingsmål för välfärdssektorn Arbets- och näringsministeriets mål: Säkerställa förutsättningarna för social- och hälsovårdstjänster och utvecklingen av tjänsterna genom att trygga förutsättningarna för tillgång på kunnig arbetskraft genom att utveckla och reformera förutsättningarna för tjänsterna och förutsättningarna för företagsverksamhet med hjälp av de nya servicekoncepten genom att förbättra resultaten för sektorn Utveckla välfärdssektorn mot tillväxt och internationalisering genom att stödja att hela sektorn förnyas 11

genom att höja nivån för sektorns innovationsverksamhet och nyttjandet av innovationstjänsterna genom att främja efterfrågebaserade och användarorienterade servicekoncept Mål för att trygga tillgången på kunnig arbetskraft Vid tryggandet av tillgången på kompetent arbetskraft är det viktigt att påverka uppkomsten av servicebehov och bidra till förbättringen av sektorns produktivitet och attraktivitet genom att utveckla arbetslivet i sin helhet i syfte att främja orken i arbetet och uppnå förlängda yrkeskarriärer. Utbildning Vid tryggandet av tillgången på kompetent personal för social- och hälsovården intas en nyckelroll av utbildning som siktar till grundexamen. Genom arbetskrafts- och läroavtalsutbildning stöds tillgodoseendet av sektorns behov av arbetskraft vid omställningssituationer i arbetslivet och vid övergångar på arbetsmarknaden samt i utvecklingen av den yrkesinriktade kompetensen. För att trygga utbudet av yrkeskunnig arbetskraft beaktar närings-, trafik- och miljöcentralerna (ELY) och landskapsförbunden välfärdssektorns behov av personal vid den regionala prognostiseringen av utbildningsbehov och dimensioneringen av utbildningen, i fråga om både frivillig utbildning som utbildningsförvaltningen finansierar och arbetskraftspolitisk vuxenutbildning som arbets- och näringsförvaltningen finansierar. Tyngdpunkten i utbudet av arbetskraftsutbildning anpassas för att motsvara efterfrågan på arbetskraft i de olika branscherna och yrkena, genom att man minskar utbildningsutbudet för de sektorer där efterfrågan på arbetskraft inte ökar eller där den minskar. På motsvarande sätt ökas utbildningsutbudet för de sektorer där efterfrågan ökar. Eftersom det förutses att efterfrågan på arbetskraft ännu kommer att öka inom social- och hälsovården, ökas utbudet av arbetskraftsutbildning för sektorn så att den sammanlagda andelen av de elevarbetsdagar som riktas till dessa branscher gradvis ökas från nuvarande 22 procent till 25 procent av de elevarbetsdagar som riktas till yrkesinriktad arbetskraftsutbildning. De utbildningsprogram som anskaffas för att upprätthålla utbildningens kvalitet siktar i första hand till avläggande av sådana examina eller sådan yrkesbehörighet som utbildningsstyrelsen och hälsomyndigheterna godkänt. Tyngdpunkten ligger på yrkesinriktade examina och yrkesbehörighet på andra stadiet. Utöver dessa utbildningar genomförs också kortvariga utbildningar som kompletterar kompetensen och yrkesfärdigheterna och utbildningsprogram som ger tillräckliga färdigheter att sköta assisterande uppgifter inom social- och hälsovården i syfte att svara mot arbetsmarknadens behov. I utbildningsutbudet beaktas de särskilda gruppernas behov genom att man erbjuder fortbildning, kompletterande utbildning och examensinriktad fortbildning bl.a. för komplettering av föråldrade examina, uppdatering av kompetensen när personer återvänder till arbetsmarknaden samt omvandlande av examina som avlagts utomlands så att de motsvarar de nationella kraven. I utbildningsutbudet och utbildningsinnehållen beaktas också främjandet av sm-företagande inom social- och hälsovården. 12

I bedömningen av personkundernas service- och utbildningsbehov samt i utbildnings- och yrkesvägledningen uppmuntras personer till att byta bransch och välja yrken som inte är typiska för könet vid övergångar på arbetsmarknaden och situationer där omställningsskydd kommer i fråga. Arbetsförmedling Tillgodoseendet av välfärdssektorns behov av arbetskraft förutsätter att efterfrågan och utbud av arbetskraft samordnas också genom arbetsförmedling. Samarbetet mellan den offentliga och den privata arbetsförmedlingen utvecklas i syfte att skapa nya innovativa samarbetsformer. Genom utveckling av tillvägagångssätten stöds arbetsgivare i rekryteringen av arbetskraft och erbjuds en mångsidig bild av arbetsmarknaden för sektorn till dem som söker arbete. I arbets- och näringsbyråernas (TE-byråerna) verksamhet stärks riksomfattande specialisering genom att man bildar ett nätverk med rekryteringsexperter som samordnar välfärdssektorns arbetskraftsbehov. För detta ändamål utses till 5 6 centralområden tjänstemän som är ansvariga för rekrytering inom välfärdssektorn. Nätverkets verksamhetsområde är hela landet. De rekryteringsansvariga har bl.a. till uppgift att på ett omfattande sätt följa upp efterfrågan och utbud av arbetskraft, ha tätt samarbete i synnerhet med speciellt stora arbetsgivare och branschens personalorganisationer, förmedla information om större behov av rekrytering i hela nätverket av TE-byråer och vara sakkunniga i betydande rekryteringsprojekt. De rekryteringsansvariga ska samarbeta med TEcentralernas nätverk för socialservicebranschen. I syfte att kartlägga arbetsmarknadsläget utarbetas vid TE-byråerna för varje TEcentralsområde branschspecifika kartläggningar av arbetssökande. Vid kartläggningarna klarläggs bl.a. kompetensen, yrkeskunnigheten, fortbildningsbehoven, möjligheterna till rörlighet och eventuella uppgiftsalternativ för de arbetssökande. Kartläggningen gäller också invandrare som är arbetssökande vid TE-byråerna. På detta sätt får man också information om dem för vilka byte av bransch är det enda alternativet. Främja arbetsbaserad invandring Arbetsbaserad invandring i synnerhet för hälsovårdens behov främjas enligt förslagen i det förvaltningsövergripande åtgärdsprogrammet för arbetskraftsinvandring, som bereds vid inrikesministeriet. Dessutom beaktas andra pågående utredningar och projekt som gäller internationell rekrytering till hälsovården, i synnerhet ESF-utvecklingsprojekt som stöder främjandet av arbetskraftsinvandring. Vid rekrytering av utländsk arbetskraft betonas att de etiska spelreglerna måste följas. Som stöd för internationell arbetsförmedling i fråga om rekrytering från EU/EES-området används de europeiska arbetsförvaltningarnas nätverk Eures. Man ska förmedla mera information om lediga jobb inom hälsovården till finländska yrkesmänniskor som vistas utomlands. Den offentliga arbetskraftsservicen deltar i genomförandet av sådana projekt av den privata personalservicesektorn som siktar på bestående rekrytering av arbetskraft till social- och 13

hälsovården. När utländsk arbetskraft rekryteras betonas iakttagande av de etiska spelreglerna, innovativa integrationsmodeller, transparens, öppenhet, samhällsansvar samt samarbete mellan olika aktörer. Samarbete med organisationer för att få mera arbetskraft till sektorn Organisationer inom social- och hälsovården erbjuder ett stort antal tidsbegränsade anställningar i anslutning till välfärdstjänster. Staten stöder ekonomiskt dessa arbeten som erbjuds arbetslösa, i synnerhet långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättning. Arbetsplatserna vid organisationerna ger de stödsysselsatta en möjlighet att bekanta sig med uppgifter inom välfärdssektorn samt att komma in i arbetslivet och få ett nytt yrke. Under det lönesubventionerade anställningsförhållandet kan personen avlägga en examen eller en delexamen i form av arbetskraftspolitisk vuxenutbildning eller läroavtalsutbildning. För organisationerna erbjuder de som anställts med lönesubvention en möjlighet att få arbetskraft och utvidga serviceutbudet samt utveckla de avgiftsfria och avgiftsbelagda tjänsterna. Stärka samarbetet på arbetsmarknaden De problem som gäller tillgång på arbetskraft för social- och hälsovården förutsätter tätt samarbete också mellan arbetsmarknadsparterna. Stärkandet av det samarbete som sektorns centrala arbetstagar-, arbetsgivar- och branschorganisationer inledde år 2008 stöds. Utveckling av förutsättningarna för företagsverksamhet Utvecklingen av marknaden för tjänster och utvecklingen av företagsverksamheten förutsätter att kommunerna har servicestrategier som fastställer den egna serviceproduktionen, de tjänster som köps av företag och organisationer samt de mål och principer som gäller för användningen av servicesedlar. För att integrera den näringspolitiska synvinkeln med anordnandet av tjänster, krävs tätt samarbete med de aktörer som ansvarar för kommunernas social- och hälsovårdstjänster och näringspolitik, såväl som med företag och organisationer i regionen. Fungerande konkurrens Den inbördes ställningen mellan den offentliga och den privata sektorn bedöms och utvecklas så att parterna har lika förutsättningar att vara verksamma på marknaden för tjänster. För att främja detta ska man genomföra de förslag som arbetsgruppen som utredde konkurrensneutralitet mellan offentlig och privat näringsverksamhet lade fram. När social- och hälsovårdssektorns lagstiftning utvecklas, ska man beakta lagstiftningens konsekvenser för företagsverksamheten i sektorn. Den näringspolitiska utvecklingen av social- och hälsovården förutsätter ett tätt förvaltningsövergripande samarbete såväl på landsomfattande som på regional nivå. Utveckling av företagstjänsterna För att bli serviceföretagare inom social- och hälsovården förutsätts kunskap om marknaden för tjänster, affärsverksamhet och det regelverk och den övervakning som gäller för företagsverksamheten. 14

Arbets- och näringsförvaltningens verktyg för förbättring av företagens kompetens är systemet för företagstjänster. Kompetensen hos de regionala aktörer som ger företagsrådgivning och tillhandahåller företagstjänster och ansvarar för anordnandet av dessa utvecklas så att de kan identifiera särbehoven hos företagare inom social- och hälsovården. Arbets- och näringscentralernas (ELY) branschnätverk för socialservice utvidgas så att det också täcker hälsovårdstjänster. Dessutom stärks nätverkets verksamhet. Det krävs kunnande i upphandling och anbudsförfarandet för att sådan serviceproduktion som baserar sig på beställar-utförarmodellen ska fungera. Kännedomen om de olika upphandlingsförfaranden som lagstiftningen möjliggör utökas, för att de bättre ska kunna utnyttjas vid upphandling som gäller social- och hälsovårdsservice. För att lyckas med att förbättra serviceinnovationerna och kvaliteten måste man uppmuntra till sådant samarbete mellan upphandlande enheter och serviceproducenter som upphandlingslagen möjliggör. Kvalitetsmätarna måste också utvecklas. Samarbete och nätverkande mellan företag Kunder och leverantörer har en central roll som källa för innovationer i företag. Företagen har också försökt skapa samarbetsnätverk och partnerskap mellan sina kunder och viktiga leverantörer. Man har upptäckt att det finns kompetens också utanför det egna företaget och ansvar för innovationsverksamhet har överförts till leverantörer. Genom nätverkande och andra samarbetsformer för företag samföretag, kedjeföretag kan verksamhets- och utvecklingsförutsättningarna för små företag inom social- och hälsovårdsbranscherna förbättras. Genom nätverkande kan man också lösa regionala särbehov, som till exempel problem som beror på ett litet befolkningsunderlag eller långa geografiska avstånd. Inom ramen för tjänster för företag och företagsfinansiering utvecklas lösningar för stärkande av nätverksbildning och samarbete. Nya former av företagande I företagsverksamheten inom social- och hälsovården finns det också utrymme för nya former av företagande. Samhälleliga företags användbarhet i produktionen av tjänster som den offentliga sektorn ansvarar för utreds i ett utvecklingsprojekt för handlingsmodellen för sociala företag. Projektet genomförs under styrning av arbets- och näringsministeriet. Utvecklingen av modellen analyseras i synnerhet med tanke på organiseringen av organisationernas avgiftsbelagda verksamhet. Man beaktar också behoven att bygga upp samarbete mellan frivilligarbete och yrkesmässig service, i synnerhet företagsverksamhet, och därigenom skapa nya modeller för produktionen av omsorgstjänster. Företagsfinansiering Användarvänligheten för arbets- och näringsförvaltningens företagsfinansiering förbättras. Samarbetet med aktörer som har hand om offentlig finansiering till investeringar intensifieras och arbetsfördelningen förtydligas. Målet är att utveckla principerna för offentlig finansiering så att serviceproducenter inte hamnar i ojämlik ställning på marknaden för tjänster. Finansieringen av investeringar i företag inom social- och hälsovården förtydligas. Speciellt på grund av konkurrenslagstiftningsmässiga orsaker är utgångspunkten att ägandet av de lokaler som behövs för tjänsterna separeras från tjänsteproduktionen. 15

Stärkande av innovationsverksamheten Främjandet av innovationsverksamheten förutsätter ofta offentlig finansiering som stöd. Kännedomen om TEKES olika finansieringstjänster och i synnerhet de möjligheter som programmet Innovationer i social- och hälsovårdens servicesystem erbjuder måste utökas ytterligare. Innovationstjänsterna syftar till att stödja företagens tillväxt och internationalisering. Genom att stödja öppna samarbetsnätverk för finansiärer, kommuner och företag kan Finland erbjuda ett lockande fält att utveckla sina tjänster och produkter och genomföra behövliga pilotprojekt också för internationella företag inom social- och hälsovården. Detta erbjuder finländska företag en väg till internationalisering och export i suget av de internationella företagen. Kundorienterade lösningar för utveckling av servicekoncepten och marknaden för tjänsterna Utvecklingen av kundorienterade och efterfrågebaserade tjänster och servicekoncept förutsätter att de som behöver och konsumerar tjänsterna deltar i utvecklingsprocesserna. Utvecklingen av marknaden för tjänster och till exempel ibruktagandet av servicesedlar lyckas om konsumenterna har möjlighet att välja och jämföra olika producenters tjänster och avgifter. Detta förutsätter att det utvecklas kommensurabla system för kvalitet och prissättning. Vid förbättrandet av matchningen mellan efterfrågan och utbud av social- och hälsovårdstjänster och förmedlingen av tjänsterna måste man utveckla nättjänsterna och den elektroniska kundservicen. För att serviceproducenterna ska kunna utveckla sin verksamhet i kundorienterad riktning kan också återkopplingskanaler införas i e-tjänsterna. I samarbete med sektorns centrala aktörer startas utvecklingen av en riksomfattande nättjänst ( Hoiva Suomi.fi ). Förbättrade resultat Genom tidsmässig placering av servicebehov, i synnerhet allvarliga behov, och genom utveckling av servicekoncept som stöder att de som behöver service klarar sig på egen hand kan man förbättra hela servicesystemets produktivitet. I stället för att förbättra produktiviteten för enskilda tjänster eller serviceenheter bör man analysera förutsättningarna för att förbättra resultaten. Det måste utvecklas riksomfattande mätare för utvärdering av de uppnådda resultaten. För att bättre resultat ska kunna åstadkommas förutsätts flera åtgärder som genomförs samtidigt för att ta i bruk sådan teknologi som främjar utvecklingen av organisationerna, ledarskapet, arbetsprocesserna och personalens kompetens samt produktiviteten. Denna helhetsbetonade synvinkel på arbetslivsutveckling säkerställs vid utvecklingen av teknologier och innovationer. Kännedomen om program, tjänster och finansieringskanaler för teknologi och innovationer såväl som arbetslivsutveckling utökas och användbarheten förbättras. 16

Genomförande av målen ANM:s koncernstyrning De arbets- och näringspolitiska utvecklingsmålen för välfärdssektorn inkluderas i processerna för koncernstyrning vid arbets- och näringsministeriet. En väsentlig del av ANM-koncernens resultatplanering utgörs av målriktlinjerna i koncernstrategin och de resultatmål, mätare och åtgärder på nivån för politiksektorn som baserar sig på målriktlinjerna. De prioriteringar som gäller för välfärdstjänster utgör det centrala innehållet i målriktlinjen Produktiviteten ökas speciellt inom offentliga tjänster och arbetslivskvaliteten förbättras. På hösten konkretiseras politiknivåns resultatmål ytterligare för att de ska vara lämpliga resultatmål för verksamheten vid ämbetsverk och inrättningar. Riktlinjerna för detta arbete uppgörs av styrgruppen för koncernpolitik under ledning av kanslichefen. Perspektivet välfärdstjänster beaktas också i det allmänna utvecklingsarbetet som inletts för att utvärdera verkningsfullheten och mäta resultaten. Åtgärder som vidtas för genomförande av strategin Tillgång på arbetskraft: Åtgärder inom arbetskraftsutbildning: Det vidtas åtgärder för att de elevarbetsdagar som riktas till arbetskraftsutbildning för social- och hälsovården ska ökas gradvis från nuvarande 22 procent till 25 procent av de elevarbetsdagar som riktas till yrkesinriktad arbetskraftsutbildning. Åtgärder för att TE-byråerna ska specialisera sig: Som ett led i TE-byråreformen påbörjas en beredning för att 5 6 byråer ska specialisera sig på arbetsförmedlings- och rekryteringsfrågor inom omsorgssektorn och vidare bilda samarbetsnätverk med TEcentralernas branschnätverk för socialservice. Åtgärder för utveckling av samarbetet mellan den offentliga och den privata arbetskraftsservicen för rekrytering inom välfärdssektorn: Möjligheterna att starta ett pilotprojekt som utvecklar handlingsmodellerna för rekrytering för välfärdssektorns behov inklusive internationell rekrytering antingen som ett nationellt projekt eller i samarbete med vissa EUländer. Utveckling av förutsättningarna för företagsverksamhet: Åtgärder för utveckling av tjänsterna för företag: Som en del av servicesystemet FöretagsFinland utvecklas offentligt finansierade tjänster för företag som motsvarar välfärdssektorns särbehov. Dessa är i synnerhet förbättrat kunnande i upphandling och anbudsförfarandet. I utvecklingsarbetet fästs särskild uppmärksamhet vid praktiknära lösningar som utvecklar anbudsförfarandet. Åtgärder för att främja nätverkande och samarbete mellan företag: Det startas ett forskningsprojekt för att utreda de behov, hinder, utvecklingsmöjligheter och fungerande praxis som hänför sig till samarbete och nätverkande mellan företag inom social- och hälsovården. Åtgärder för utveckling av marknaden för tjänster och införande av servicesedlar: I samarbete med social- och hälsovårdsministeriet, Finlands Kommunförbund och bransch- 17

och företagarorganisationer inom omsorgssektorn påbörjas uppbyggandet av nättjänsten Hoiva Suomi.fi. I arbetet tillgodogörs bl.a. erfarenheterna från uppbyggandet av webbplatserna Yritys-Suomi.fi, VisitFinland.com och hoivayrittäjät.com. I samarbete med sektorns intressentgrupper utreds möjligheterna att utveckla kommensurabla principer som säkerställer konsumenternas möjlighet att välja, i synnerhet när det gäller sådana tjänster inom social- och hälsovården som inbegriper boende. Principerna ska beakta servicehelheterna, tjänsternas innehåll och kvalitet samt prissättningsgrunderna och avtalsvillkoren. Åtgärder för att förtydliga företagsfinansieringen: Principerna för finansiering av servicelokaler och arbetsfördelning förtydligas i samarbete med Penningautomatföreningen (RAY), Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet samt jord- och skogsbruksministeriet. Åtgärder för internationell export av social- och hälsovårdstjänster: Aktivt samarbete med Finsk-svenska handelskammaren i Stockholm i fråga om exportprojektet för företag inom omsorgssektorn, när läget på marknaden för tjänster ändras i Sverige. Erfarenheterna av projektet följs upp och utvärderas och tillgodogörs vid planeringen av exportfrämjande åtgärder. Åtgärder för utveckling av företagsformerna: I utvecklingsprojektet för sociala företag (ESF) utreds i synnerhet nyttjandet av samhälleliga företag i utvecklingen av omsorgssektorns tjänster och tryggandet av tillgång på arbetskraft samt utvecklingen av samarbetet mellan frivilligverksamhet och yrkesmässig service. Regionala utvecklingsprojekt: I samarbete med kommunerna, TE-centralerna, andra regionala aktörer inom företagsservice och landskapsförbunden kartläggs regionernas beredskap för startande av regionala HYVÄ-projekt som lämpar sig för regionernas behov och utvecklar servicesystemet som helhet. Målsättningen är att åstadkomma 3 5 sådana projekthelheter i olika regioner som baserar sig på samarbete mellan olika aktörer och samlande och koordinering av den finansiering som finns tillgänglig inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde. Arbets- och näringsministeriet samordnar samarbetet och nätverkandet mellan de regionala utvecklingsprojekten, följer upp genomförandet, sammanställer och förmedlar information om projekten. 18

Förslag riktade till andra förvaltningsområden och aktörer Säkerställande av tillgången på kunnig arbetskraft Förslag riktat till undervisningsministeriet: Examensuppbyggnaden utvecklas så att den motsvarar behoven av och efterfrågan på social- och hälsovårdstjänster samt de nationella utvecklingsmålen för utvecklingen av servicesystemet. Beträffande de vardagliga tjänster som stöder hemmaboende och att klienterna klarar sig på egen hand ökar behovet av assisterande arbete. Delar av examina som ger färdigheter för assisterande arbete och som avläggs som en del av grundexamen inom social- och hälsovården tjänar förändringarna i arbetskraftsbehovet inom sektorn. Dessutom främjas att personer som befinner sig i omställningssituationer och de som står utanför arbetsmarknaden ska få sysselsättning inom sektorn. Beredningen görs i tätt samarbete med social- och hälsovårdsministeriet och sektorns arbetsmarknadsorganisationer. Förslag riktat till sektorns arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer: Det strategiska samarbete för arbetsmarknadsparternas förutseende rekrytering som inleddes år 2008 utvecklas genom att utöver organisationerna samla ihop arbets- och näringsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet och undervisningsministeriet till ett arbetskraftsforum för att bilda en gemensam vision om centrala lösningar i fråga om tillgång på arbetskraft för sektorn. Förbättring av förutsättningarna för företagsverksamhet Förslag riktat till finansministeriet och social- och hälsovårdsministeriet samt Finlands Kommunförbund: Det näringspolitiska perspektivet och förnyelsen av produktionssätten kopplas tätare samman med genomförandet av kommun- och servicestrukturreformen och utvecklingen av servicesystemet. Till den påbörjade utvecklingen av servicekoncept för åldrande befolkning kopplas utvecklande av företags- och affärsverksamhetskoncept och samarbete med näringsutvecklare och aktörer inom företagsservice. Förslag riktat till miljöministeriet, jord- och skogsbruksministeriet och Penningautomatföreningen (RAY): I samarbete förtydligas principerna för finansieringen av de lokaler som behövs för socialoch hälsovårdstjänsterna samt arbetsfördelningen mellan olika aktörer i syfte att uppnå konkurrensneutralitet. Förbättrade resultat Förslag riktat till finansministeriet och social- och hälsovårdsministeriet samt Finlands Kommunförbund: Möjligheterna att komplettera pågående processer som syftar till förbättrad produktivitet med gemensam beredning utreds. På lång sikt syftar den gemensamma beredningen till utveckling av ett riksomfattande resultatmätningssystem med enhetliga kriterier. Genom systemet kan olika producenters servicekvalitet och verkningsfullhet följas upp och utvärderas. 19

Fakta om social- och hälsovårdstjänsternas avkastning, serviceprodcenter och personal inom sektorn (Källa: Statistikcentralen och Suunnittelu- ja tutkimuspalvelut Pekka Lith) Tabell 1 Kalkylerad personal 1 inom social- och hälsovårdstjänster per kommunens uppgiftskategori och producent 2007 2 Personal sammanlagt, antal Kommunsektorns andel, % Företagens andel, % Organisationernas andel, % Barndagvård 48060 89,8 5,2 5,0 Institutionsvård för barn och unga o.d. 6695 31,9 50,1 18,0 Institutionsservice för äldre 15489 81,1 2,3 16,6 Institutionsservice/handikappvården 5033 78,4 3,9 17,7 Arbetsverksamhet och rehabilitering 4549 49,7 3,8 46,5 Hemtjänster 14970 83,3 14,6 2,1 Servicehus och boendetjänster 28697 36,3 28,9 34,8 Tjänster inom missbrukarvården 2316 32,3 6,6 61,1 Hälsocentralstjänster o.d. 58333 75,8 22,4 1,8 Sjukhustjänster 3 77849 96,4 1,8 1,9 Tabell 2 Social- och hälsovårdstjänsternas kalkylerade avkastning per kommunens uppgiftskategori och producent 2007 4 Avkastning sammanlag, 1000 eur Kommunsektorns andel, % Företagens andel, % Organisationernas andel, % Barndagvård 1947795 92,1 4,1 3,8 Institutionsvård för barn och unga o.d. 408471 35,5 47,4 17,1 Institutionsservice för äldre 891419 83,3 2,1 14,6 Institutionsservice/ handikappvården 192597 74,3 2,4 23,3 Arbetsverksamhet och rehabilitering 188817 67,5 2,5 30,0 Hemtjänster 683086 86,5 11,8 1,7 Servicehus och boendetjänster 1618176 49,2 23,2 27,6 Tjänster inom missbrukarvården 131064 57,3 4,3 38,4 Hälsocentralstjänster o.d. 4519535 66,9 30,6 2,5 Sjukhustjänster 4829674 94,8 2,5 2,6 1 Personalvolymen i tabellen beskriver helårssysselsättning, varför det branschvisa antalet sysselsatta i regel är mindre än enligt den officiella sysselsättningsstatistiken (arbetskraftsundersökning, sysselsättningsstatistik, nationalräkenskaperna), där även varje deltidssysselsatt är en yrkesverksam person (jfr figur 2). 2 Tabellen innehåller inte icke närmare specificerade socialtjänster eller till exempel uppgifter för kommunernas socialbyråer. I fråga om socialtjänster omfattar tabellen dock merparten av de viktigaste tjänsterna som kommunerna ansvarar för och de motsvarande tjänster som privata aktörer producerat. När det gäller hälso- och sjukvården omfattar beskrivningen kommunernas hälsocentralstjänster och tjänsterna vid privata läkarstationer inklusive tandvård samt sjukhusvård. Således exkluderar beskrivningen övriga icke närmare specificerade hälsovårdstjänster i synnerhet inom den privata sektorn. Kommunsektorns sjukhusvård innebär specialsjukvård. 3 För kommunsektorns del inkluderar tjänsterna hela specialsjukvårdens uppgiftskategori. 4 Tabellen omfattar inte icke närmare specificerade socialtjänster eller till exempel uppgifter för kommunernas socialbyråer. I fråga om socialtjänster omfattar tabellen dock merparten av de viktigaste tjänsterna som kommunerna ansvarar för och de motsvarande tjänster som privata aktörer producerat. När det gäller hälso- och sjukvården omfattar beskrivningen kommunernas hälsocentralstjänster och tjänsterna vid privata läkarstationer inklusive tandvård samt sjukhusvård. Således exkluderar beskrivningen övriga icke närmare specificerade hälsovårdstjänster i synnerhet inom den privata sektorn. Kommunsektorns sjukhusvård innebär specialsjukvård. 20