LJUSNAN-VOXNANS VATTENVÅRDSFÖRBUND

Ljusnan Foto: Glenn Mattsing LJUSNAN-VOXNANS VATTENVÅRDSFÖRBUND 29

INNEHÅLL SAMMANFATTNING. 1 ÅRSREDOGÖRELSE.. 1 BAKGRUND 12 AVRINNINGSOMRÅDET.. 14 METODIK 15 RESULTAT.. 2 Lufttemperatur och nederbörd 2 Vattenföring 21 Dricksvattenkontroll.. 22 Avloppsvattenkontroll 23 Fiskodling.. 27 Recipientkontroll 27 Vattenkemi 27 A Inlandsvatten.. 27 B Kustvatten... 62 Bottenfauna.. 74 Växtplankton 77 REFERENSER. 79 BILAGOR. 81 Bilaga 1 - Medlemsförteckning... 81 Bilaga 2 Resultat av dricksvattenkontrollen. 82 Bilaga 3 Förteckning över avloppsutsläpp... 85 Bilaga 4 Recipientkontrollprogram.. 89 Bilaga 5 Kartor över avrinningsområdet och provstationer.. 91 Bilaga 6 Analysparametrarnas innebörd 98 Bilaga 7 Förteckning över tillämpade analysmetoder 15 Bilaga 8 Analysresultat vattenkemi 16 Bilaga 9 Analysresultat flerårsmedelvärden 118 Bilaga 1 Transport och arealspecifik förlust. 122 Bilaga 11 Bottenfauna A. Fältprotokoll... 123 B. Biomassa. 125 C. Artlistor 126 D. Resultat 128 Bilaga 12 Växtplankton fältprotokoll, artlistor mm... 131

Sammanfattning SAMMANFATTNING Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund har ansvarat för den recipientkontroll som bedrivits i Ljusnans avrinningsområde samt i kustområdet utanför Ljusne och Söderhamn. I föreliggande rapport har resultaten för 29 sammanställts tillsammans med uppgifter från kommunernas dricksvattenoch avloppsvattenkontroll samt resultat från industrins utsläppskontroll. mm 18 16 14 12 1 8 6 4 2 Nederbörd 29 1961-199 Lufttemperatur och nederbörd jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Det var varmare än normalt i genomsnitt över året på samtliga stationer. Stationen vid Sveg hade minsta temperaturöverskottet gentemot det normala med,5 ºC och Hede och Söderhamn det största med,9 ºC. November var den månad där temperaturen var som högst över det normala där stationen vid Hede hade störst temperaturöverskott med 5,2 ºC.Februari och oktober var de månader med störst temperaturunderskott för samtliga stationer jämfört med det normala. Årsnederbörden var större än normalt vid samtliga stationer. Största överskottet (33 %) i jämförelse med det normala var vid Hede. Mest nederbörd kom det vid stationen i Söderhamn, 775 mm. Under sommaren, främst juli var nederbörden som störst, och avvek tydligt från det normala (figur I- II). mm 14 12 1 Nederbörd 29 1961-199 Figur II. Månadsnederbörd vid SMHI:s meterologiska station i Söderhamn. Vattenföring Årsmedelvattenföringen i Ljusnan var något högre 29 än 28 med 245 respektive 217 m³/s och var nära den normala nivån. April var den månad då medelvattenföringen var som högst med 311 m³/s vilket tyder på en något tidigare avsmältning än normalt. Största dygnsmedelvattenföringen inträffade i slutet av april med 556 m³/s och det lägsta i början på juli med 59 m³/s. I Ljusnan vid Bergvik var vattenföringen i genomsnitt i nivå med det normala under första halvåret och något över det normala under andra halvan (figur III). m3/s 5 4 3 2 Tappningen vid Bergvik 29 1995-28 8 6 1 4 2 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Figur III. Månadsmedelvattenföringen i Ljusnan vid Bergvik. Figur I. Månadsnederbörd vid SMHI:s meterologiska station i Hede. 1

Sammanfattning I Voxnan var dygnsmedelvattenföringen 44 m³/s vilket är högre än både 28 och perioden 1968-28 (33 respektive 36 m³/s). Dricksvattenkontroll Dricksvattenkontrollen i avrinningsområdet har omfattat mikrobiologiska och kemiska prov från såväl enskilda som allmänna vattenanläggningar i Bollnäs, Härjedalens, Ljusdals, Ovanåkers och Söderhamns kommuner. Sammantaget under 29 har analyserats 165 vattenprov från 61 allmänna anläggningar varav 41 prov var råvatten eller vatten som av annan anledning ej bedömts. Vattenkvaliteten har mestadels varit hög och endast 12 av de 124 dricksvattenproven som undersökts har bedömts som otjänliga Avloppsvattenkontroll I de fem medlemskommunerna har avloppsvatten behandlats i 67 kommunala reningsanläggningar. Utbyggnaden av de kommunala avloppsreningsanläggningarna innebär att ca 8.5 personer är anslutna till gemensamma reningsanläggningar (inkl ca 23.9 turister). Av dessa är 74 % anslutna till reningsverk med höggradig kemisk eller biologisk-kemisk rening, jämfört med 32 % 1973. Antalet personer som är anslutna till låggradiga reningsanläggningar är lågt (ca 2 %). Under 29 uppgick det samlade utsläppet av fosfor till 7,3 kg/dygn vilket motsvarar 6 % av fosforutsläppet 197. Utsläppet var något lägre än under 28 (7,6 kg/dygn). Det största samlade fosforutsläppet till Ljusnan, 2,4 kg/dygn, sker från Bollnäs avloppsreningsverk (Häggesta) motsvarande 33 % av totalutsläppet från de kommunala verken inom avrinningsområdet under 29. Analys av kväve på utgående avloppsvatten har utförts sedan 1991 på många av reningsverken. Det sammanlagda utsläppet av kväve från dessa anläggningar var 549 kg/dygn 29. Även det största samlade utsläppet av kväve sker från Bollnäs avloppsreningsverk och var 21 kg/dygn under 29. Ytterligare utsläpp av fosfor och kväve sker från enskilda avlopp. Storleken av dessa utsläpp styrs i hög grad av närheten till vattendragen och är därför svåra att beräkna. Dessa fosforutsläpp har uppskattats till ca 11 kg/dygn 29. Ytterligare utsläpp av kväve sker också från anläggningar som saknar mätning (ca 19. pe) och från enskilda avloppsanläggningar som tillsammans uppskattas ge ett tillskott på ca 28 kg/dygn. Mycket betydande mängder av närsalter tillförs också Ljusnefjärden från Vallviks sulfatfabrik. Utsläppen av dessa syreförbrukande ämnen (BOD 7 ), som till största delen utgjordes av utsläpp från skogsindustrin, var som mest ca 2 ton/dygn 197 och minskade till 21 ton/dygn 198. Under 29 uppgick utsläppen av syreförbrukande ämnen från kommuner och industrier sammantaget till 7, ton BOD 7 /dygn (2,2 ton COD Cr /d) vilket är lägre än 28. Recipientkontroll Inlandsvatten Vattnet i Ljusnan har mycket god buffertkapacitet. Alkaliniteten var som tidigare högst i Ljusnans övre del där vattnet var mycket välbuffrat under året. Den höga alkaliniteten orsakas av kalkrik bergrund. Jämfört med femårsperioden 23-27 har alla stationerna utom Ljusnedal något lägre medelvärden 29 men i jämförelse med femårsmedelvärdena för perioden 2

Sammanfattning 1983-1987 som är de lägsta under hela mätperioden så är årets värden högre. Landafors får tillståndsbedömningen god buffertkapacitet medan övriga stationer bedöms ha mycket god buffertkapacitet. Surhetstillståndet bedöms vid samtliga stationer i medeltal vara nära neutralt. Årets medelvärden är i stort samma som 28. Vid en jämförelse mellan femårsmedelvärden för åren 1978-1992 med senare femårsmedelvärden visar dessa för flera av stationerna i Ljusnan på en stigande trend. Dock visar flera av de senaste åren något lägre värden. Vattenfärgen var låg i Ljusnan övre del vid Ljusnedal under större delen av året och varierade mellan som lägst 5 i april och 5 i maj i början på smältperioden. För de flesta stationer ökade vattenfärgen i samband med ökad avrinning i framförallt maj. Vattnet i älven bedöms i genomsnitt som svagt till betydligt färgat. Från mitten av 197-talet till mitten av 198-talet ökade vattenfärgen i Ljusnan påtagligt. Liknande färgökning rapporterades också från ett stort antal sjöar och vattendrag över hela landet, vilket förklarats med en övergång från ett ovanligt torrt klimat till en period med högre nederbörd och avrinning. Trots att nederbörd och avrinning åter minskade har vattenfärgen legat kvar på en högre nivå än tidigare i stora delar av Ljusnan. En bidragande orsak till den ökade vattenfärgen är också det faktum att älven är kraftigt årstidsreglerad. Under mitten av 197-talet tillkom Svegsjön som är ett stort magasin som fylls upp med brunfärgat vatten på våren och försommaren. Under resten av året och efterföljande vinter tappas detta vatten vilket medför att vattenfärgen i älvens nedre delar blir högre än innan magasinets tillkomst. Vattnet vid älvens övre tre stationer var obetydligt grumligt under större delen av året. Grumligheten ökade något i strömriktningen och vid Landafors var medelhalten som högst i Ljusnan och bedöms där som måttlig. Resultaten från 29 är både lägre och högre än 28 men är i medeltal vanligtvis lägre än för perioderna 1998-22 och 23-27. Medelhalten slam är genomgående lägre än 28 och alla stationer utom Ljusnedal visar på lägre medelvärden än de senaste flerårsperioderna. Halten organiskt material (TOC) varierade orgelbundet under året men vid de flesta stationer var halten lägst under senvintern. I medeltal var halten TOC lägst vid Ljusnedal (mv 1,6 mg/l) och högst vid Ljusne Strömmar (mv 8,9 mg/l). Årets medelhalter är högre än 28 för alla stationerna utom Ljusnedal. Värdena är även mestadels något högre än medelvärdena för perioden 1998-22 och 23-27 och halterna bedöms att vara mycket låga till måttliga. För Ljusne Strömmar ingår analys av tungmetaller. För 29 visar dessa analyser på mycket låga halter. De näringsämnen som reglerar växtsamhällenas tillväxt är i inlandsvatten i de flesta fall fosfor och i undantagsfall kväve. I genomsnitt var halten av totalfosfor som lägst i Ljusnedal med 4 µg/l och som högst vid Ljusne Strömmar med 11 µg/l. För samtliga stationer bedöms årets medelhalter som låga. De flesta stationer har något högre medelvärden 29 än 28 men ligger i huvudsak med de låga resultat som konstaterats tidigare. Utbyggnaden av de kommunala avloppsreningsverken har medfört kraftigt minskade utsläpp av växtnäringsämnen till vattendragen liksom även avvecklingen av skogsindustrin i nedre delen av avrinningsområdet. Utsläppen har minskat med mer än 1 kg/dygn sedan början av 197- talet (94 %). Resultaten från vattendragskontrollen visar att fosforhalterna i älven minskade kraftigt under 196- och 197- talet då insatserna var som störst. Minskningen har fortsatt och medelhaltens i älvens nedre del är nu kring 1 µg/l vilket är en normal nivå i näringsfattiga vattendrag. 3

Sammanfattning Fosfortransporten var som vanligt lägst vid Ljusnedal med 1,7 ton och som högst vid Ljusne Strömmar med 91 ton. Under 29 var transporten av fosfor i stort på samma nivå som 28. Dock avviker Ljusne Strömmar från detta genom ett tydligt förhöjt värde på fosfortransporten med 91 ton i jämförelse med 57 ton 28. Arealförlusterna bedöms som låga vid Ljusnedal och mycket låga vid de övriga tre stationer där transporten är beräknad. Samtliga värden avviker obetydligt från jämförvärdet. Under 29 var utsläppen från de kommunala reningsanläggningarna 2,7 ton (7,3 kg/ dygn) vilket utgör ca 3 % av transporten vid Ljusne Strömmar. Vid Ljusnedal var årsmedelvärdet på totalkväve samma som förra året (15 µg/l) medan övriga stationer i Ljusnan visade på något högre medelvärden i jämförelse med 28. Vid Ljusnedal var medelhalten som lägst med 15 µg/l (låg halt) och vid Ljusne Strömmar som högst med 38 µg/l (måttligt hög halt). Medelhalterna bedöms med undantag från Ljusne Strömmar som låga. Som framgår är halterna i medeltal lägre under senare år än under 197- och 198-talet men kurvorna har börjat plana ut. Utsläpp av avloppsvatten från enskilda avlopp och kommunala reningsverk leder till förhöjt antal tarmbakterier i vattnet. Förekomst av Escherichia coli (termotoleranta koliforma bakterier) påvisar färsk fekal förorening. Antalet E. coli var betydligt lägre vid Ljusnedal 29 än 28. Värdet från 29 är ett av de lägsta i jämförelse med äldre data. Detta gör att årsmedelhalten i Ljusnan istället är högst i Landafors där årets halt är betydligt högre än 28. De prover som tagits i Orsjön, Bergviken, Smalsjön och Marmen visar att höga syrehalter var som vanligast under senvintern då de flesta stationer visar visar på syrerika förhållanden. Syresituationen var mestadels som sämst i september där Smalsjön hade lägst värde med,7 mg/l vilket bedöms som syrefritt/nästan syrefritt tillstånd Skogens kol som tidigare släppt ut processvatten från sin verksamhet har efter omläggning i processen sommaren 28 slutat med detta. En följd av detta är att deras verksamhet inte belastar recipienten Ljusnan med organiskt syrekrävande material och fenol vilket syns på resultatet från station 295 i Bergviken utanför Sibo. Vattnet i Voxnan vid Sunnerstaholm hade god buffertkapacitet och vanligtvis nära neutralt ph under hela året. Vattnet var mestadels betydligt färgat under första delen av året medan färgtalen ökade under andra halvan till att vara mest starkt färgat. Vattnets genomsnittliga färgtal var det högsta sedan provtagningarna påbörjades i början på 196-talet. Vattnet var mestadels svagt grumligt under första delen av året och måttligt grumligt under andra delen. Slamhalten var som lägst under vintern då den mestadels var mycket låg. Medelhalten TOC under 29, 8,7 mg/l, är ett av de högre värdena i jämförelse med äldre data vilket till stor del beror på den förhöjda tillrinningen mellan åren. Halterna fosfor och kväve var vanligtvis låga. Fosforhalten var som högst i maj med 15 µg/l under vårfloden och som lägst i januari med 3 µg/l. Kvävehalten var däremot högst i december med 37 µg/l och som lägst i juni med 23 µg/l. Medelhalterna är något högre för både fosfor och kväve i jämförelse med 28 och 27 men i jämförelse med många äldre resultat är detta värden som är relativt låga. Transporten av fosfor och kväve under 29 var 14 respektive 46 ton vilket är tydligt mer än för 28 vilket är en följd av den förhöjda vattenföringen mellan åren. Arealförlusterna av fosfor och kväve bedöms 4

Sammanfattning som mycket låga med ingen/obetydlig avvikelse från jämförvärdet I Tännån har årsmedelvattenföringen under 29 beräknats till 5,6 m³/s vilket är något lägre än för perioden 1995-25 (5,9 m³/s). Vattnet vid de två stationerna i Tännån hade ett ph-värde som liksom 28 bedöms som nära neutralt och bedöms ha en mycket god buffertkapacitet. Vattnet var vanligtvis svagt/måttligt färgat (färgtal 2-4) och hade liksom 28 obetydlig grumlighet med mycket låg slamhalt. Halten TOC bedöms även lika som 28 med mycket låg halt. Fosfor- och kvävehalterna var i medeltal lika för båda stationerna och bedöms som låga. Årstransporten av fosfor och kväve vid station 13 var,9 respektive 3 ton vilket motsvarar en arealförlust som bedöms som mycket låg respektive låg med obetydlig avvikelse från jämförvärdena. Bottenvattnet i Brändåstjärn hade som de flesta övriga år dåliga syreförhållanden på senvintern då halten bedöms som syrefri eller nästintill syrefri. I ytvattnet var näringsnivåerna mestadels låga. Ytvattnet i Lofssjön var neutralt och buffertkapaciteten var god. Färgen på ytvattnet bedöms som betydligt färgat. Fosfor- och kvävehalterna var genomgående låga i ytvattnet med medelhalt på 9 respektive 21 µg/l. Syrehalten i Härjeåsjöns bottenvatten var som lägst i mars med,5 mg/l (syrefritt/nästan syrefritt) vilket är det lägsta uppmätta värdet i sjön och bygger på trenden mot allt lägre årsminimumhalter. Fosfor- och kvävehalterna i ytvattnet bedöms som låga. Detta beror på den ansträngda syresituationen under denna period vilket medfört att näringsämnena frigjorts från bottensedimentet och interngödslat sjön. Årsmedelvattenföringen vid station 92 i Vemån har beräknats till 8,2 m³/s vilket är högre än 28 (6,9 m³/s) och i jämförelse med medelvärdet för perioden 1987-27 överstiger årets värde detta med 15 %. Vattnet vid båda stationerna hade ett phvärde som vanligtvis vara nära neutralt och ha mycket god buffertkapacitet. Grumligheten ökade i strömriktningen och vattnet bedöms vid den övre stationen i medeltal vara svagt grumligt. Vattnet får i medeltal bedömningen mycket låg slamhalt. Årets fosforhalter är förhållandevis höga i jämförelse (måttliga halter) med äldre resultat medan kvävehalterna ligger mera i nivå med tidigare år (låga halter). Arealförlusten av fosfor och kväve var som tidigare större vid station 93 och årets resultat är något högre än 28 och bedöms som låga med ingen/obetydlig avvikelse från jämförvärdena. Sör-Vemåns vatten hade i genomsnitt en mycket god buffertkapacitet och vara nära neutralt i surhetstillståndet. Vattnet var ej eller obetydligt grumligt och slamhalten var normalt mycket låg. Färgen var måttlig och näringsnivåerna bedöms som låga. I Hoan var årsmedelvattenföringen vid station 134 2 m³/s vilket överstiger medelvattenföringen för perioden 1995-25 (mv 14 m³/s) med 43 %. Den höga medelvattenföringen för året gör att årets värden på ph och alkalinitet är förhållandevis låga i jämförelse med 28 och 27. 29 års bedömning blir att vattnet har mycket god buffertkapacitet och nära neutralt ph-värde. Vattnet i ån var betydligt färgat vid station 131 och starkt färgat vid station 134. Grumligheten var måttlig och slamhalten mycket låg vid båda stationerna. Näringsnivån var låg under året. Årets stora vattneföring gjorde att värdena från den beräknade transporten av näringsämnen blev höga. Trots det bedöms arealförlusterna som låga och avviker obetydligt från jämförvärdena. Vid flertalet tillfällen var vattnet påverkat av färsk fekal förorening vid båda stationerna 5

Sammanfattning Västersjön i Leåns vattensystem hade 29 i bottenvattnet som lägst en syrehalt i september på 3,4 mg/l vilket bedöms som ett svagt syretillstånd. Stor naturlig tillförsel av humus påverkade vattenfärgen som 29 bedöms ligga på gränsen mellan betydligt och starkt färgat vilket är tydligt högre än 28. Fosfor- och kvävehalten var låg respektive måttlig och stämmer i huvudsak med tidigare resultat. Årets siktdjup är ett av de sämre. Leåns vatten var vanligtvis nära neutralt och hade god buffertkapacitet. Under 29 var vattnet i ån mestadels måttligt färgat och hade låg halt TOC. Näringstillståndet i ån visar mestadels på låga halter av fosfor och kväve. Både fosfor och kvävehalten är högre än på flera år men halterna är fortfarande relativt små. Syreförhållandena i Kyrksjöns bottenvatten var som tidigare år mycket dåliga med sämst värde i mars med,6 mg/l (syrefritt/nästan syrefritt tillstånd). Näringsnivån i sjöns ytvatten visar mestadels på låga halter av både fosfor och kväve. I sjöns bottenvatten förorsakade de dåliga syreförhållandena förhöjda halter av lösta närsalter, framförallt kväve, vilket tillför närsalter även till de övre vattenmassorna där dessa kan tillgodogöras av växtplankton. Medelhalten klorofyll uppmättes under vegetationsperioden till 1 µg/l (hög halt) vilket är betydligt högre än för 28. Näringsnivån under 197-talet och fram till mitten av 198-talet var betydligt högre än under senare år. De lägre halterna av fosfor och kväve har ockmedfört minskande halter av klorofyll och därmed ökande siktdjup I Bodasjön var syreförhållandena i bottenvattnet liksom de senaste åren mycket dåliga där september var som lägst med,3 mg/l och mars högst med,9 mg/l. Dessa värden ger ett tillstånd som bedöms som syrefritt/nästan syrefritt över hela året vilket är sämre än det brukar vara. Vid sådan ansträngd syresituation som Bodasjön påvisar frigörs det vanligtvis närsalter från bottensedimentet vilket syns på de uppmätta halterna. Klorofyllhalten är betydligt högre jämfört med föregående år. De höga halterna av klorofyll tyder på riklig förekomst av växtplankton vilket tillsammans med vattenfärgen reducerade siktdjupet från föregående år. Förekomsten av tarmbakterier var låg. Mätningar i såväl yt- som bottenvattnet visar inga fenoliska ämnen. I Ullungens bottenvatten var syresituationen mycket ansträngd både i mars och i augusti med lägsta halten i augusti vilket bedöms som syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd. Näringsnivån i ytvattnet var vanligtvis måttligt hög. Medelhalten klorofyll under vegetationsperioden var mycket hög och högre än 28. Medelsiktdjupet är litet och är en följd av den stora algförekomsten tillsammans med den höga vattenfärgen. Antalet tarmbakterier var låga och inga fenoliska ämnen uppmättes. Under 29 i Hässjaåns vatten visade alkaliniteten oftast på god buffertkapacitet och bedöms i medeltal vara nära neutralt. Vattnet i ån var starkt färgat vid samtliga provtagningar. Medelfärgtalet är betydligt högre än de senaste årens uppmätta värden. Medelhalterna fosfor och kväve i Hässjaån bedöms som måttligt höga. Syrehalten i Västersjöns bottenvatten visar på ett syrefritt/nästan syrefritt tillstånd i augusti (,3 mg/l) vilket är det lägsta uppmätta värdet på flera år. Ytvattnet var liksom föregående år nära neutralt med mycket god buffertkapacitet. Vattnet i sjön var vid samtliga provtagningar starkt färgat. I ytvattnet var medelhalten av total fosfor och kväve måttliga. Halterna ligger dock i stort i nivå vad man uppmätt tidigare. Halterna av klorofyll är liksom äldre resultat mycket och extremt höga med högsta värdet i augusti med 52 µg/l. Antalet tarmbakterier var betydligt högre än förra året. 6

Sammanfattning I Östersjön i Regnsjö var syrehalten som lägst i augusti (,4 mg/l) och visar på ett syrefattigt eller nästan syrefritt tillstånd. Sjöns ytvatten var betydligt färgat vid samtliga provtagningar och medelhalten organiskt material var måttligt hög. Dessa värden ligger något över värdena från 28. De mycket dåliga syreförhållandena i bottenvattnet medförde tidvis en del kraftigt förhöjda halter av lösta närsalter i bottenvattnet. Medelhalten totalfosfor och totalkväve i ytvattnet bedöms som höga halter. Klorofyllhalten var under årets vegetationsperiod hög och var i medeltal på samma nivå som 28. Antalet tarmbakterier var vanligtvis lågt. I kontrollprogrammet ingår även en analys av tungmetaller i yt- och bottenvattnet. Med undantag för arsenik bedöms halterna som mycket låga eller låga. Syrehalten i Florsjöns bottenvatten var liksom föregående år mycket ansträngd och lägst i augusti och september med,3 mg/l vilket bedöms som syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd. Sjöns ytvatten var betydligt färgat och medelhalten organiskt material bedöms vara måttlig. Näringsnivåerna bedöms som måttliga. Klorofyllhalten i ytvattnet är betydligt lägre i medeltal lägre än 28 vilket främst beror på värdet från provtagningen i augusti. Vattnet innehöll vanligtvis få eller inga tarmbakterier. Som ett resultat av den kraftiga algblomningen 27 påbörjades i augusti ett lokalt projekt som syftar till att minska läckaget av växtnäringsämnen till vattendragen i Florsjöns avrinningsområde. Årsmedelvattenföringen i Florån vid station 2415 och 2425 i ån har beräknats till,79 respektive 1,1 m³/s vilket är något högre än för 28. Medelvärdena för de båda stationerna gällande ph och alkalinitet bedöms som nära neutralt surhetstillstånd respektive mycket god buffertkapacitet. Vattnets färgtal skiljde sig stort mellan de båda stationerna där medelvärdet var mellan de båda stationerna. Bedömningen blir därmed starkt färgad för den övre stationen och betydligt färgat för den nedre. Näringsnivåerna var minst dubbelt så höga vid station 2415 för alla parametrar utom totalkväve i jämförelse med den nedre stationen. Halterna fosfor och kväve bedöms som måttliga vid den övre stationen och höga vid den nedre. Arealförlusternas avvikelse gentemot jämförvärdena blir tydlig för fosfor och obetydlig för kväve. Årsmedelvattenföringen i Lötån var 3,6 m³/s vilket är 17 % högre än medelflödet för perioden 1999-28 (3,1 m³/s) och något högre än för 28 (3,1 m³/s). Vattnet i ån bedöms antingen som svagt surt eller nära neutralt och mestadels med mycket god buffertkapacitet. Vattnet hade mestadels en betydande grumlighet och hade ett lägre medelvärde än både 28 och 27. En stor påverkan av humus medförde att vattnet var starkt färgat vid samtliga provtagningar. Näringsnivåerna bedöms som måttliga och arealförlusten är låga och avviker obetydligt från jämförvärdena. Antalet E.coli var betydligt högre än 28. Medelvattenföringen i Söderhamnsån uppmättes till,54 m³/s vilket är något lägre än för 28 (,86 m³/s) men högre än 27 (,22 m³/s). Förutom ph-värdet i november så bedöms vattnet surhetstillstånd i övrigt vara nära neutralt med mycket god buffertkapacitet. Vattnet var genomgående starkt färgat I jämförelse med äldre data så är årets medelvärde det högsta. Medelhalterna av totalfosfor och totalkväve är 36 respektive 88 µg/l och bedöms som höga. Årstransporten för fosfor och kväve 29 är lägre än 28 och beror främst på den minskade vattenföringen. Arealförlusterna bedöms som låga och avviker obetydligt från jämförvärdena. 7

Sammanfattning Kustområdet Vattnet i Söderhamnnsfjärden var vid de flesta provtagningar skiktat i ett utsötat ytvatten och ett saltare bottenvatten. Samtliga stationer var istäckta vid den första provtagningen i februari. Syrehalterna i bottenvattnet mättes vid provtagningen i februari och augusti. Sämst var situationen i augusti då syrehalten var som lägst vid den inre stationen. Trots relativt stora skillnader i syrekoncentrationer mellan de tre stationerna bedöms samtliga värden i augusti som mindre höga enligt naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Med anledning av de utsläpp av alkaliskt processvatten som sker från Svenska Mineral AB:s fabrik i Sandarne mäts ph och suspenderat material i yt- och bottenvattnet vid station K35. Resultatet från 29 visar på en liten påverkan från företagets utsläpp av processvatten jämfört med tidigare resultat. Årsmedelvärdet TOC var liksom övriga år högst vid de innersta delarna av fjärden. TOC halten påverkas här tydligt av uttransporten av humusrikt sötvatten som för med sig naturligt organiskt material från både Söderhamnsån och Lötån.. En svag trend mot minskande TOC-halter finns sedan utsläppen upphörde från sulfatfabriken vid årsskiftet 1991/1992. Näringsnivån i Söderhamnsfjärdens inre del var vanligtvis högre än vid de yttre stationerna på grund av tillförseln av fosfor och kväve från Söderhamnsåns och Lötåns avrinningsområden och från Granskärs reningsverk. Genom utbyggnad av avloppsreningsverket och kompletteringen med våtmarksrening 24 så har utsläppen av både näringsämnen och syretärande ämnen successivt minskat. Under främst sommaren visar de flesta tillståndsbedömningar på en sämre status i de innersta delarna av fjärden jämfört med de yttre. Årets utsläpp av kväve ligger i nivå med de senaste årens resultat vilket är betydligt lägre än de utsläppen som registrerades på 199- talet. Årets fosforutsläpp på,5 kg/dygn är hälften så stort som 28 och det lägsta uppmätta i jämförelse med äldre data. Ljusnefjärden var isfri vid alla provtagningar. Syreförhållandena i fjärdens bottenvatten var överlag bra men något bättre i februari jämfört med augusti. Jämförelser med äldre resultat visar att inga stora förändringar skett för syremättnaden i fjärdens bottenvatten och det är svårt att se någon trend mot ökad syremättnad. Genom Ljusnans stora utflöde av humusrikt sötvatten var TOC-halten högre och saliniteten lägre vid alla provtagningar i den övre vattenmassan i jämförelse med proverna från bottenvattnet. Halterna är något högre jämfört med föregående år vilket troligtvis beror på den högre medelvattenföringen i Ljusnan mellan dessa år. I jämförelse med äldre data är dock årets halter relativt låga. Överlag under året var totalhalterna av fosfor och kväve mycket låga i Ljusnefjärden. Bottenvattnet hade i jämförelse med den övre vattenmassan mestadels något högre halter av fosfor och lägre av kväve, men skillnaderna är små. Dock är det svårt att utläsa någon generell trend för fosforhalterna i fjärden sedan mätningarna påbörjades i mitten av 197-talet. För kvävehalterna i Ljusnefjärden syns en generell trend mot minskande halter i jämförelse med äldre data och årets medelhalter i den övre vattenmassan är bland de lägsta uppmätta sedan mätningarna påbörjades för båda stationerna. Mängden klorofyll a var låg i fjärdens ytvatten med liten avvikelse från jämförvärdet för båda stationerna. Uttransporten av färgat vatten till Ljusnefjärden styrs i hög grad av vattenföring och humushalt i Ljusnan. Vattenrika år inverkar därför negativt på siktdjupet. 29 var medelvattenföringen i Ljusnan högre än 28 medan årsmedelvärdet på siktdjupet var lägre mellan åren. Siktdjupet bedöms som mycket stort vid station 382 och stort vid 39. Avvikelsen från jämförvärdet är dock tydlig vid båda stationerna. 8

Sammanfattning Bottenfauna I 29 års undersökning bedömdes Söderhamnsfjärden ha måttlig på gränsen till otillfredsställande status med avseende på näringämnespåverkan. 2 %-percentilen av BQI m klassade området med otillfredsställande status. Arter som är känsliga mot låga syrenivåer och hög organisk belastning förekom dock, om än i ringa mängd, vilket motiverar att bedömningen avviker jämfört med Naturvårdsverkets kriterier. Individtätheten var måttligt hög och biomassan var hög. Station K347 den lägsta individtätheten och K342 hade den högsta individtätheten. Den högsta biomassan återfanns på station K354 och den lägsta biomassan återfanns på station K347. Fjädermygglarver Chironomidae dominerade bottenfaunan på fyra av stationerna. På tre av stationerna dominerade östersjömussla Macoma balthica och på en station dominerade havsborstmasken Marenzelleria neglecta 1. Vitmärlan Monoporeia affinis som vid 23 års undersökning påträffades på åtta av stationerna i Söderhamnsfjärden återfanns endast med en individ på två av stationerna vid undersökningen 29. M. neglecta. Individtätheten av M. neglecta minskade på sex av stationerna vid årets provtagning, ökade på tre och var oförändrad på en station. I hela fjärden låg abundansen av havsborstmasken på samma nivå som förra året. Vitmärlan M. affinis som förekom på fem stationer vid 28 års undersökning återfanns endast med ett fåtal individer på tre av stationerna i år. Växtplankton Växtplanktonundersökningen 29 visade mycket låga biomassor enligt bedömningsgrunderna för sjöar och vattendrag vid de undersökta platserna i Söderhamn- och Ljusnefjärden. Högst biomassor uppmättes i Söderhamnsfjärden, K333 D. Den totala biomassan för denna lokal motsvarar låg halt omräknat till klorofyll vilket också blev resultatet för de två andra undersökta lokalerna. Blågrönalger utgjorde ingen betydande del av biomassan och bedöms som mycket liten i samtliga undersökta punkter. Vid 29 års undersökning bedömdes Ljusnefjärden ha måttlig status med avseende på näringämnespåverkan. I Ljusnefjärden hade station K45 och K49 den lägsta och station K42 den högsta individtätheten. Den lägsta biomassan noterades på station K48 och den högsta på station K45. Flest antal taxa påträffades på de grundare stationerna och lägst antal taxa återfanns på de djupa stationerna. Totalt påträffades nio olika taxa vid de tio stationerna. På fem stationer var östersjömussla M. balthica den dominerande arten och på fyra av stationerna dominerade havsborstmasken 1 Vid tidigare provtagning är denna art benämnd som Marenzelleria viridis. 9

Årsredogörelse ÅRSREDOGÖRELSE Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund är en sammanslutning mellan kommuner, industriföretag, kraftföretag, fiskevårdsområden och andra, vilka på grund av att de påverkar eller påverkas av vattenförhållandena inom dels Ljusnan och Voxnan med tillflöden och av dem genomflutna sjöar dels ock Söderhamns- och Ljusnefjärden med dit avrinnande vattendrag, har intresse av vattenvården inom dessa vattenområden. Förbundet skall verka för god vattenvård inom angivna vattenområden och därvid tillvarata medlemmarnas gemensamma intressen i vattenvårdsfrågor. Medlemmar Antalet medlemmar var vid årsskiftet 29-21 35 st, vilket är en ökning med en medlem i jämförelse med 28-29. Under året har Helsinge Vatten AB invalts som medlem i förbundet. Medlemsförteckning bifogas (bilaga 1). Styrelse Styrelsen har haft följande sammansättning: F.d. kommunstyrelsens ordf. Björn Mårtensson, Edsbyn, ordförande Ingenjör Erik-Olof Bergman, Sveg Teknisk chef Jerker Blomqvist, Ytterhogdal Kommunstyrelsens vice ordf. Evy Degerman, Bollnäs Miljövårdsingenjör Elin Floresjö, Vallvik (f.o.m. 4/6) Hemmansägare Bertil Karlsson, Ljusdal Miljösamordnare Andreas Larsson, Sandarne (t.o.m. 3/6) Verkställande direktör Per Lundman, Söderhamn (fr.o.m. 4/6) Miljövårdsingenjör Annika Månsson, Vallvik (t.o.m. 3/6) Kommunstyrelsens ordf. Eva Tjernström, Söderhamn, vice ordförande Personliga suppleanter har varit: Kommunfullmäktigeordf. Ingrid Hammarberg, Bollnäs (för E Degerman) Hemmansägare Bengt Larsson, Ljusdal (för B Karlsson) Carina Lindberg, Edsbyn (för B Mårtensson) Planeringschef Ingemar Olofsson, Söderhamn (för E Tjernström) Laboratorieingenjör Erika Onelius, Vallvik (t.o.m. 3/6 för A Månsson, fr.o.m 4/6 för E Floresjö) Produktionschef Kenneth Revelj, Sveg (för J Blomqvist) Kvalitetschef Christer Rosén, Söderhamn (t.o.m. 3/6 för A Larsson, fr.o.m. 4/6 för P Lundman) Fiskmästare Sigvard Uppman, Ljusne (för E-O Bergman) Förbundets valberedning har utgjorts av Stefan Almén, Vallvik, Bertil Eriksson, Edsbyn (sammankallande) och Kenth Pudas, Söderhamn. Förbundet har under året hållit ett årsmöte och styrelsen fyra sammanträden. Sekreterare har varit förbundsdirektör Claes Ånell. Verksamhet Förbundets verksamhet omfattar recipientkontrollen inom Ljusnans avrinningsområde. Därutöver har förbundet sammanställt medlemskommunernas dricksvattenoch avloppsutsläppskontroll och resultaten från industrins utsläppskontroll. Under 23 fastställde länsstyrelserna ett nytt samordnat recipientkontrollprogram för kust- och inlandsvattnen inom förbundets verksamhetsområde som började gälla 1

Årsredogörelse 24. Förbundets behov av analys- och konsulttjänster inom recipientkontrollen har sedan dess tillgodosetts genom de avtal som tecknats med ALcontrol AB. Under året har arbetet med EU:s ramdirektiv för vatten fortsatt i Sverige och i vårt distrikt, Bottenhavets vattendistrikt, har detta arbete letts av vattenmyndigheten i Härnösand med hjälp av beredningssekretariatet på länsstyrelsen i Gävle. Förbundet har fortsatt att driva Ljusnan och Hälsinglands skog- och kustvattenråd som ett projekt med femton intressenter och under året har två samverkansmöten hållits. Vattenrådet har även varit huvudman för projekt Östersjön-Florsjön som är ett lokalt samverkansprojekt som syftar till att minska näringsbelastningen i ett delavrinningsområde till Ljusnan. Vid årsskiftet påbörjade Daniel Rickström sin tjänst som limnolog vid förbundet. Verksamhetsområde och ändamål Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund är en sammanslutning mellan kommuner, industriföretag, kraftföretag, fiskevårdsområden och andra, vilka på grund av att de påverkar eller påverkas av vattenförhållandena inom dels Ljusnan och Voxnan med tillflöden och av dem genomflutna sjöar dels ock Söderhamnsfjärden med dit avrinnande vattendrag, har intresse av vattenvården inom dessa vattenområden. Förbundet skall verka för god vattenvård inom angivna vattenområden och därvid tillvarataga medlemmarnas gemensamma intressen i vattenvårdsfrågor. För detta ändamål skall förbundet fortlöpande följa vattnens beskaffenhet genom recipientkontroll och recipientundersökningar i enlighet med förbundets arbetsplan; i enlighet med uppgifter, som lämnas av medlemmarna eller införskaffas på annat sätt, föra förteckning över planerade eller befintliga ytvattentäkter, avloppsutsläpp samt reningsanläggningar med angivande av läge och beskaffenhet; på begäran lämna medlemmarna råd och upplysningar i ärende som kan beröra vatten inom förbundets verksamhetsområde; årligen lämna medlemmarna en skriftlig redogörelse för skedda undersökningar rörande vattnets tillstånd inom verksamhetsområdet, samt eljest på lämpligt sätt belysa frågor av betydelse för vattenvården inom förbundets verksamhetsområde. 11

Bakgrund BAKGRUND Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund har ansvarat för den recipientkontroll som bedrivits i Ljusnans avrinningsområde samt i kustområdet utanför Ljusne och Söderhamn under 29. Under 23 utarbetades ett nytt kontrollprogram av länsstyrelserna i Jämtlands och Gävleborgs län i samråd med förbundet som började gälla 24. I föreliggande rapport har resultaten för 29 sammanställts tillsammans med uppgifter från kommunernas dricksvatten- och avloppsvattenkontroll samt resultat från industrins utsläppskontroll. Jämförelser har också gjorts med äldre resultat. Förbundet har bedrivit undersökningar i Ljusnan och Voxnan sedan 196 på uppdrag av förbundets medlemmar. När flera kommuner, industrier och andra verksamhetsutövare utnyttjar samma vattenområde som recipient är det motiverat att samordna recipientkontrollen. Genom detta erhålls bättre och mer överskådlig information om tillstånd, påverkan och förändringar i vattenområdet jämfört med vad enskilda undersökningar skulle ge. Genom att förbundet ansvarar för undersökningarna uppnås också en kontinuitet i resultaten som annars är svår att uppnå. Alla provtagningar samt analyser av vattenkemi har utförts av ALcontrol AB. Analyser och utvärdering av bottenfauna och plankton har utförts av Medins Biologi AB. Under året har följande personer har deltagit i kontrollen: Daniel Rickström, Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund kvalitetsgranskning och utvärdering av vattenkemiska analyser samt sammanställning av årsrapport. Jenny Palmkvist, Medins Biologi AB artning samt utvärdering av bottenfauna. Annika Liungman, Medins Biologi AB artning samt utvärdering av plankton. Per Wallenborg, ALcontrol Söderhamn provtagning. Målsättningen med recipientkontrollen framgår av Naturvårdsverkets Allmänna Råd (86:3): att åskådliggöra större ämnestransporter och bidrag från enstaka föroreningskällor, att relatera tillståndet och utvecklingen i vattenområdet till belastande utsläpp och förväntade bakgrundshalter, att belysa utsläppens effekter i vattenområdet och att ge underlag för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder. 12

Bakgrund I april 1999 antog riksdagen 15 nationella miljökvalitetsmål. Målen beskriver de egenskaper som natur- och kulturmiljön måste ha för att samhällsutvecklingen ska vara ekologiskt hållbar. De nationella miljökvalitesmålen preciseras och förklaras med delmål. Delmålen och åtgärder för att nå dem fattade riksdagen beslut om under hösten 21. Utifrån de nationella delmålen har regionala och lokala mål tagits fram. Följande nationella miljökvalitetsmål berör sjöar och vattendrag: Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. Ingen övergödning Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. Giftfri miljö Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Hav i balans samt levande kust och skärgård Västerhavet och Östersjön skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall bevaras. Kust och skärgård skall ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård skall bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar. 13

Avrinningsområdet AVRINNINGSOMRÅDET Orientering Ljusnans källflöde uppstår i fjällvärlden nordväst om Ramundberget vid gränsen mot Norge, medan Voxnan rinner upp sydost om Sveg. Voxnan rinner samman med Ljusnan strax söder om Bollnäs. Ljusnan mynnar i Bottenhavet vid Ljusne. Ljusnans avrinningsområde omfattar 19.816 km 2. Sjöar utgör 4,8 % av avrinningsområdets yta. Det undersökta området innefattar även Lötån och Söderhamnsån samt angränsande kustområde utanför Söderhamn och Ljusne. I bilaga 5 finns kartor över avrinningsområdet. verksam- Föroreningsbelastande heter Ljusnan-Voxnans avrinningsområde påverkas av diffusa utsläpp från framför allt skogsbruk och lufttransporterade föroreningar. Utsläpp från punktkällor sker från kommunala avloppsreningsverk, industrier och fiskodlingar. Dessutom sker utsläpp från ett stort antal enskilda avloppsanläggningar. Samtliga större avloppsutsläpp finns redovisade i förteckning och på kartor i bilaga 3. Markanvändning Skogsmark dominerar i hela avrinningsområdet (62 %). Arealen åkermark är liten (1 %) och finns huvudsakligen i nedre delarna av Ljusnans och Voxnans älvdalar. I Härjedalen är torvmark vanligt förekommande och av Härjedalens yta utgörs 19 % av torvmark. Avrinningsområdet har en befolkning på ca 72. personer var av ca 48. bor i tätorter. 14

Metodik METODIK Lufttemperatur och nederbörd Data över lufttemperatur i form av månadsmedelvärden samt månadsnederbörd 29 har inhämtats från SMHI:s meteorologiska stationer i Hede, Sveg, Järvsö och Söderhamn. Vattenföring Uppgifter om vattenföring vid Ljusnedal (3), Sveg (9), Laforsen (13), Bergvik, Ljusne Strömmar, Tännån (13), Vemån (92), Hoan (134), Sunnerstaholm (2195), Lötån (N4) och Florån (2415, 2425) har inhämtats från SMHI och från Fortum. Vid station S4 i Söderhamnsån har flödets mätts med stångflygel enligt HR13. Dricksvattenkontroll De prov som ingått i dricksvattenkontrollen vid de allmänna anläggningarna har tagits av personal vid kommunernas tekniska kontor och analyserats av ALcontrol. Provtagningar och analyser har utförts enligt de anvisningar som föreskrivs av Livsmedelsverket och resultaten har bedömts efter gällande bedömningsnormer. Avloppsvattenkontroll De prov som ingått i avloppsvattenkontrollen vid de kommunala avloppsreningsanläggningarna har tagits av personal vid de tekniska kontoren och analyserats av ALcontrol. Provtagningarna har utförts enligt de anvisningar som föreskrivs av Naturvårdsverket. Recipientkontroll Undersökningarna har utförts enligt de kontrollprogram som under 23 fastställts av länsstyrelserna i Jämtlands län (dnr 2475-1965-1) och Gävleborgs län (dnr 52-1559-3 14). Provtagningsstationernas lägen och vilka undersökningar som utförts vid respektive station framgår av tabeller och kartor i bilaga 4 och 5. Som ett komplement till kontrollprogrammet redovisas även resultat från SLU:s Flodmynningsstation Ljusne Strömmar. Samtliga vattenprover i inlandsvattnen har tagits med Limnoshämtare. I kustvattnen har prov på den övre vattenmassan tagits med rörhämtare (Rambergrör) medan prov på bottenvattnet tagits med Limnoshämtare. Vid provtagningarna noterades istjocklek (i förekommande fall), vattentemperatur och siktdjup (i sjöar). Dessutom noterades vindriktning, vindstyrka och väderlek. I Ljusnan har prov för kemisk analys tagits vid 7 stationer i rinnande vatten och vid 7 station i sjöar. I Voxnan har prov tagits vid en station i rinnande vatten och vid en sjöstation. Dessutom har kontrollen i bivattendrag till Ljusnan och Voxnan omfattat 13 stationer i rinnande vatten och 11 stationer i sjöar. I kustområdet har vattenkemiska prov tagits vid 6 stationer. Dessutom har bottenfauna undersökts vid 2 stationer och växtplankton vid 3 stationer. De vattenkemiska proven i rinnande vatten har tagits i ytvattnet (,5 m) och i sjöarna har prov även tagits på bottenvattnet (botten 1 m). I kustvattnet har prov dels tagits på den övre vattenmassan med rör (i förekommande fall som ett samlingsprov -1 m) och dels på bottenvattnet med Limnoshämtare (botten - 1 meter). Vid 15

Metodik undersökning av den makroskopiska bottenfaunan har van Veen-hämtare använts. Proven för växtplanktonanalys har tagits med rör (i förekommande fall som ett samlingsprov -1 m). Vid 4 av stationerna i rinnande vatten har månatliga prov tagits medan övriga prov i rinnande vatten huvudsakligen tagits vid 6 tillfällen. Provtagningar i sjöar liksom i kustvattnet har huvudsakligen utförts 4 gånger under året. All provtagning har utförts av certifierad provtagare och proven har transporterats och förvarats enligt gällande svensk standard för vattenundersökningar. Undersökta parametrar samt analysmetoder framgår av bilaga 7. Samtliga vattenkemiska analyser har utförts av ALcontrol. Vid samtliga beräkningar av medelvärden och transporter där analysresultat mindre än (<) ingår har halva värdet använts. Analysparametrarnas innebörd och bedömningsgrunder för dessa redovisas i bilaga 6. Som ett komplement till det föreskrivna recipientkontrollprogrammet har Escerichia coli (tarmbakterie) analyserats på alla ytprov i inlandsvattnen. Dessutom har en mikrobiologisk undersökning utförts i Ljusnans övre del i mitten av april. Transport och arealspecifik förlust Årstransporter av fosfor, kväve, organiskt material (TOC) och metaller (Fe, Mn, Al) har beräknats för Ljusnan, Voxnan, Tännån, Vemån, Hoan, Lötån, Söderhamnsån och Florån. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder bör näringstillståndet i ett vattendrag bedömas bland annat efter storleken på arealspecifika förluster av fosfor och kväve. Denna bedömning görs för respektive medelvärde för de senaste tre åren. Transportberäkningarna har gjorts genom att analysresultatet (d.v.s. halten av respektive ämne vid ett provtagningstillfälle) multiplicerats med aktuellt, uppmätt eller beräknat, vattenflöde (m 3 /s). Efter summering och korrigering för årsmedelvattenföringen har årstransporten beräknats för respektive ämne. För Söderhamnsån grundas transportberäkningarna endast på uppmätta flöden och ingen korrigering för årsmedelvattenföringen har kunnat göras. Arealspecifika förluster av fosfor, kväve och TOC har sedan beräknats genom att årstransporterna (kg/år) dividerats med avrinningsområdets areal (ha). Bottenfauna Under juni 29 utfördes en undersökning av den makroskopiska bottenfaunans utbredning i Söderhamnsfjärden och i Ljusnefjärden. Undersökningar av bottenfaunan har tidigare utförts vid ett flertal tillfällen i de olika fjärdarna och har redovisats i Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbunds årsrapporter. I Söderhamnsfjärden är bottenfaunan tidigare undersökt 1975-1979, 1984, 1988, 1991, 1994, 1997, 2 och 23-28. I Ljusnefjärden är bottenfaunan tidigare undersökt 1975-1977, 198, 1988, 1991, 1994, 1997, 2 och 23-28. Årets undersökning utfördes enligt Naturvårdsverkets Handledning för miljöövervakning, Mjukbottenlevande makrofaunakartering, utgåva 26-2-2 + Metodbeskrivning för provtagning och analys av mjukbottenlevande makroevertebrater i marin miljö (Kjell Leonardsson 24-2- 11) + SS-EN ISO 16665:26. Den vid undersökningen använda van Veenhämtaren hade en area av,19 m 2. Proven sållades genom ett såll med 1 mm maskstorlek. Tidigare undersökningar har utförts med delvis annorlunda och varierande provtagningsmetodik (ALcontrol Laboratories, 24). Vid provtagningen valdes ett prov av tre från varje station. Det utvalda 16

Metodik provet var det som nådde djupast ner i sedimentet. Undersökningen omfattar 2 prov fördelade på 2 stationer i två olika fjärdar/havsområden; Ljusne- och Söderhamnsfjärden. Stationernas lägen framgår av kartan i bilaga 5:7. I bilaga 11 finns en beskrivning av provlokalerna samt fullständiga artlistor. I bilaga 11 finns även listor över fördelningen av biomassa mellan olika taxa. Med utgångspunkt från ett antal kriterier hos bottenfaunan kan man bland annat dra slutsatser om påverkan från näringsämnen/organiskt material och låga syrehalter i undersökningsområdet. Tidigare användes AAB-index vid bedömningen av mjukbottenfauna (Naturvårdsverket, 1999). Detta index beräknas utifrån antal arter, abundansen och biomassan för de bottenlevande djur som påträffas på lokalen. I denna rapport redovisas resultaten i förhållande till Naturvårdsverkets nya bedömningsgrunder (Bedömningsgrunder för kustvatten och vatten i övergångszon) som blev klara i december 27. Där klassificeras statusen av bottenfaunan utifrån BQI m (Benthic Quality Index) framtaget för mjuka bottnar. Indexet är baserat på artsammansättning (proportionen känsliga och toleranta arter), antal arter och antal individer (abundans). Indexet bygger på att dessa parametrar förändras vid ökad organisk belastning. Klassgränserna för BQI m skiljer sig mellan vattentyperna längs kusten. Enligt de nya bedömningsgrunderna klassificeras statusen för en hel vattenförekomst istället för en enskild provtagningspunkt. Data behövs från flera stationer, helst minst fem stationer. Ju fler stationer som provtas desto säkrare blir klassificeringen. Av försiktighetsskäl används 2%- percentilen av BQI m -värdet för klassificeringen. Klassgränserna för statusindelningen skiljer sig åt mellan olika typområden längs Sveriges kust. I tabell I redovisas aktuella klassgränser för de områden som ingår i denna undersökning (nr 16). Tabell I. Statusklassgränser för BQI m i typområde 16. Statusklassificering typomr 16 Hög > 1,7 God 4, - 1,7 Måttlig 2,7-4, Otillfredsställande 1,3-2,7 Dålig < 1,3 En ökad organisk belastning leder ofta till minskad syrehalt i bottenvattnet då syre förbrukas vid nedbrytningen av organiskt material. I många fall kan syreåtgången vara så stor att det försämrar livsmiljön för de organismer som lever i och strax ovanför sedimentet. I föreliggande rapport görs även en expertbedömning av påverkan av näringsämnen/organiskt material d v s näringsstatusen i de undersökta områdena. Som ett led till anpassningen av att följa de nya bedömningsgrunderna görs i årets rapport enbart en expertbedömning i varje vattenförekomst d v s i Söderhamnsfjärden och i Ljusnefjärden. I föregående undersökningar har en expertbedömning gjorts för varje provpunkt alltså endast ett hugg. Detta innebär en stor risk för felbedömning eftersom de slumpmässiga förhållandena kan variera väldigt mycket. En art som funnits vid en station ett år kan saknas året efter vilket lika gärna kan bero på slumpen som på mellanårsvariationer. Att göra en total bedömning (statusklassificeringen) över varje fjärd för sig blir därför mer rättvisande. Dessutom blir värdena jämförbara med nationella trendövervakningsområden. Tidigare gjordes expertbedömningen i tre olika klasser (ingen eller obetydlig påverkan (A), betydlig påverkan (B) samt stark eller mycket stark påverkan (C)). Som en anpassning till de nya bedömningsgrunderna görs i denna rapport en bedömning av näringsstatusen i fem olika klasser. God och hög näringsstatus motsvarar tidigare bedömningen A, måttlig näringsstatus motsvarar B och dålig och otillfredsställande näringsstatus motsvarar C (se nedan). 17