STUDENTEXAMENS- NÄMNDEN MODERSMÅLET II, ESSÄPROVET 24.9.2012 Jasmine, 4 år, USA 1
Alla skrivuppgifter finns på s. 2 3 i detta häfte. Till en del av uppgifterna hör material som ska utnyttjas på det sätt som anges i uppgiften. Läs igenom uppgifterna, titta på materialet och välj ut en av uppgifterna. Uppgifterna bedöms med poängen 0 60. Skriv en sammanhängande och språkligt välformulerad texthelhet. En lämplig längd är 4 5 sidor. Texten ska skrivas ren med kulspets eller bläckpenna. Några uppgifter är givna som färdiga rubriker och markerade med fet stil. I övrigt väljer du själv rubrik till din text. Skriv ut uppgiftsnumret framför rubriken. Om du väljer en materialbaserad uppgift ska din text fungera som en självständig helhet som kan förstås också av en läsare utan tillgång till materialet. I materialbaserade uppgifter måste du hänvisa till materialet. UPPGIFTER 1. Om jag själv hade fått välja mitt namn 2. Kan man lita på bilder i tidningarna? 3. Vad är orsaken till de finländska heavy metal-bandens framgångar? 4. Ett museum som jag gärna besöker på nytt 5. Vissa accepterar inte att man har husdjur endast för sitt eget nöjes skull, eftersom de tycker att det är oekologiskt och oetiskt. Vad anser du? 6. Solen vän eller fiende? 7. Kan Finland klara sig utan andra länder? 2
8. Reflektera över hur barn i olika delar av världen lever utgående från bilderna på sidorna 1 och 12. 9. Analysera och tolka novellen Främlingen av Bo Carpelan (s. 4 5). 10. Analysera Solveig von Schoultz dikt (s. 6) utgående från versraden du tror du kuvar mig liv?. 11. Diskutera näthat som fenomen. Utgå från Nina Fellmans ledare i Nya Åland den 5 augusti 2011 (s. 7). 12. Kvalitet eller ekonomi? Reflektera över skolmaten utgående från texterna på sidorna 8 9. 13. Vilken bild av vår värld ger första sidan av Hufvudstadsbladet 31.5.2011 (s. 10)? 14. Vilka faktorer styr valet av bilköp? Använd materialet på sidan 11. * MATERIAL TILL UPPGIFTERNA 8 14 James Mollison: fotografier...1 och 12 Bo Carpelan: Främlingen... 4 5 Solveig von Schoultz: Nödvändighetens näve...6 Nina Fellman: Ta ansvar för att hatord blir handlingar...7 Bianca Holmberg: Politiker tar avstånd från storkök...8 Elias Vartio: Föräldrar och elever är kritiska till förslaget... 9 Hufvudstadsbladet, förstasida...10 Testbetyg ur Auto, motor & sport... 11 Bilannonser ur Västra Nyland...11 Obs! Språket i texterna är identiskt med språket i originalpublikationerna. 3
Främlingen Tag mig vid handen, sade pappa, så följer jag dig till skolan. Tag mig vid andra handen, så följer jag med, sade mamma. Och jag sträckte fram händerna mot dem trots att jag visste att de inte var min pappa och mamma, och så gick vi till skolan. Det kändes väldigt obehagligt att gå med två främmande människor, men eftersom de trodde att jag var deras pojke eller föreställde de sig? så måste jag följa dem, så som det brukar ske i drömmen, men jag drömde inte, jag visste att det var sant. Skolan var stor och ekade av skrikiga röster. Där luktade bonvax, och pappa och mamma följde mig upp för trapporna till Rektor. Rektor var en hög mörk man med glasögon, som böjde sig fram emot mig så djupt, att jag kunde ha bitit av honom näsan, men jag gjorde det inte. Den som sade sig vara min pappa talade viskande med rektor och den som sade sig vara min mamma lyfte ett mörkt flor framför ansiktet och såg på mig med kalla ögon. Du är inte alls min mamma, sade jag till henne, men hon bara gjorde en gest med handen och vände sig halvt bort som om hon velat gå men av plikt stod kvar. Vi väntar på dig när dina lektioner är slut, sade pappa som nu avslutat sitt samtal med rektorn och var på väg ut. Han slängde fram orden som om han skyndsamt ville komma ifrån dem. Sedan försvann pappa och mamma genom dörren och jag stod kvar utan att veta vad jag skulle göra. Nå, packa dig i väg, sade rektorn, packa dig i väg till din klass! Här drönar man inte. Här lyder man. Och jag gick till närmaste klassrum där fyrtio pojkar satt bakom pulpeter och svängde ansiktet mot mig när jag kom in. Läraren pekade med en pekpinne på den enda tomma pulpeten rakt framför sig och jag satte mig med fyrtio par ögon fästade i min nacke. Som en böld, tänkte jag, men satt helt stilla. Jag är alldeles ensam, tänkte jag, det är bäst att jag håller mig lugn och inte visar någon hur rädd jag är. Och jag satt rak, som om någon kört en järnstång genom mig. Framför mig på tavlan skrev läraren en formel som jag inte förstod. Han pekade på mig och jag gick upp, tog kritan och löste upp formeln med nya formler. Jag skall inte visa dem att jag inte förstår någonting tänkte jag, medan jag med rasande iver skrev tavlan full med de djärvaste och märkligaste tecken. Medan jag skrev skymde det, och någon tände de kalla lamporna i klassrummets tak. När jag slutat vände jag mig om som för att bli avrättad, men det var alldeles tyst. Läraren kom fram till mig, lade sin stora kritvita hand på mitt hår som om han velat trycka mig ned i jorden, men i själva 4
verket strök han mig sakta över håret. Han förde mig tillbaka till pulpeten och sade: Det är snart slut, och sedan går vi hem tillsammans. Nu såg jag att han var min riktiga pappa, och jag satt kvar i min pulpet med en väldig inre glädje som jag inte vågade visa för någon. När jag stod utanför skoldörren väntade min falska pappa och mamma på mig utanför. Tag mig vid handen, sade pappa, så går vi hem. Tag mig vid andra handen så följer jag med, sade mamma. Då drog jag mig tillbaka mot dörren och blev stående där medan jag ropade: Ni är inte alls min pappa och min mamma. Min pappa är lärare här i skolan och han följer mig hem! Då kom pappa och mamma leende emot mig och sade: Du yrar, stackars pojke, du är sjuk. Kom så går vi hem tillsammans. De drog och slet i mig och jag gjorde häftigt motstånd medan jag förtvivlad såg mig tillbaka. Där, i ett fönster, såg jag läraren som var min pappa stå vid en svart tavla med handen på en främmande pojkes huvud. Då förstod jag att jag var ensam och följde min pappa och min mamma hem. Jag satt vid det tunga matbordet och åt med dem, och en lågt hängande lampa med en grön skärm kastade sitt gula ljus över ångande fat. Tag mera, ät mera, ropade de, och jag satt med mitt ansikte rakt framför en vit tallrik och svarade dem inte. De skall inte tro att de kan lura mig, tänkte jag. Ju mer de trugade desto tystare och orörligare satt jag och åt knappt någonting, medan jag ansträngde mig att inte se på dem, på deras välkända ansikten. Tårarna stod mig i ögonen av ansträngningen, i dis såg jag bordssilvret på skänken och höstlöven i deras vas på bordet. Kom, tag mig i handen, så följer jag dig till ditt rum, sade pappa. Tag mig i handen så följer jag med, sade mamma. Jag sträckte fram mina händer, jag följde dem till mitt rum, de kysste mig godnatt och jag blev sittande på sängen i mitt rum som var alldeles främmande. Där var böcker som inte var mina, och kläder framlagda som jag aldrig burit. Det var redan sent, och jag gick fram till fönstret och såg ut över en tyst gata, kantad av stora mörka träd. Medan jag stod där tänkte jag: De är kanske min pappa och min mamma, men de vet inte att jag inte är deras pojke, och de skall aldrig få veta det. Jag känner inte dem, jag känner inte mitt rum, jag känner inte gatan utanför mitt fönster: allt är främmande för mig, men jag är främmande bara för läraren som är min pappa. Det är ingenting att göra åt det, bara att acceptera. Så gick jag och lade mig, och låg länge och såg skuggorna från träden långsamt röra sig i det dunkla taket ovanför mig, tills jag äntligen föll i sömn. Bo Carpelan, Jag minns att jag drömde (1979) 5
N Ö D V Ä N D I G H E T E N S N Ä V E Tre gånger dagligen tvingad på knä av nödvändighetens näve med mull på knogarna, fyra gånger sänkt i en svartspräcklig förvirring medan det försummade knackar i ett tomt bakhuvud, fem gånger åderlåten på den sista uthålligheten medan kärleken rinner bort genom fingertopparna, sex gånger bortmotad från rummet med den hemliga flöjten, sju gånger nedtrampad, sju gånger uppstigen med ett nytt trots, varje natt famnad av en sorg som sjunkit till botten, svalkad av drömmar, vitsippor, slängda vid vägkanten, väckt av en gryning med mörka ringar under ögonen du tror du kuvar mig liv? Solveig von Schoultz (1946) 6
7 Nya Åland 5.8.2011
VN-ARKIV/NINA AHTOLA 8 Västra Nyland 16.8.2010
Var och hur ska maten i skolorna, daghemmen och ålderdomshemmen i Raseborg tillredas i framtiden? En konsult föreslår att staden går in för ett enda storkök, men den idén ogillas av många. Kritikerna befarar bland annat att kvaliteten på maten skulle lida. VN-ARKIV/NINA AHTOLA VN-ARKIV/NINA AHTOLA Västra Nyland 16.8.2010 9
10 Hufvudstadsbladet 31.5.2011
Auto, motor & sport 18/2011 Västra Nyland 9.9.2011 11
Hang, 5 år, Kina Utan identitetshandlingar, 4 år, Italien 12 James Mollison, Where Children Sleep (2010)