28 SEP T E M BE R, 2 0 1 5 : MAKRO & MARKNAD EN UTMANAD VÄRLDSORDNING Den kinesiska regimens legitimitet utsätts för påfrestningar när tillväxten sjunker, börserna faller, sociala motsättningar växer och omfattande olyckor som kan knytas till korruption inträffar. Något hot mot regimen föreligger för den skull inte. Delvis skymd av den mediala rapporteringen om Kinas ekonomiska utveckling, utsätts den USA-ledda liberala ekonomiska och politiska världsordningen för växande utmaningar. Ryssland utgör av militära skäl den sedan en tid mest framträdande. Kina är dock den långsiktigt mest betydande: militärt i västra Stilla havet, geopolitiskt i Asien och strategiskt, ekonomiskt och finansiellt på global nivå. Öst- och Sydkinesiska sjön ser ut att kunna bli skådeplatsen för det 21:a århundradets kanske största militära och geopolitiska balansakt och diplomatiska utmaning. Anders Person, Senior Analyst at Councelor
DEN NYA SIDENVÄGEN USA är den enskilt ledande globala aktören, men dess position utmanas successivt på det geopolitiska, militärstrategiska, ekonomiska och finansiella området. Ekonomisk paritet mellan Kina och USA kan i nominella termer väntas inträda omkring 2025 och militär jämvikt möjligen fem-sex år senare, förutsatt att nuvarande trender inte varaktigt bryts. Om Rysslands pågående närmanden till Kina i främst Centralasien och ryska Fjärran östern utmynnar i en fördjupad relation, kan en försvagad regional amerikansk position i Asien anas. Beröringspunkter och synergier kan skönjas mellan den Rysslandsledda Euroasiatiska Unionen och den Kinaledda Shanghai Cooperation Organisation, båda med udden riktad mot den amerikanska närvaron i Asien. Den rysk-kinesiska samsynen i strategiska frågor manifesterades i somras i en gemensam flottövning i Medelhavet. Den vidgade kinesiska militära närvaron visade sig även den 2 september, när för första gången fem kinesiska örlogsfartyg stävade genom Berings sund i riktning mot Arktis. Det var knappast någon tillfällighet, att detta skedde samtidigt som USA:s president Barack Obama genomförde ett besök i Alaska. Även på det energipolitiska området sker ett närmande mellan Kina och Ryssland. Ett 30-årigt avtal om leveranser av naturgas har tecknats mellan länderna och i maj gick Ryssland om Saudiarabien som främsta leverantör av olja till Kina. I Sydasien sker kinesiska framstötar med Pakistan som ett av flera mål för investeringar i infrastruktur, särskilt vägar, hamnar och dammanläggningar. Satsningen ingår tillsammans med etablering i Centralasien, Iran och Irak och andra delar av Mellanöstern som led i det väldiga projekt som Kina inlett för att i modern tappning återupprätta de historiska handelsvägar som vi kallar Sidenvägen. Kina är Iraks största kund och köper 60 procent av landets råolja. Kina är Irans i särklass största handelspartner och utgör målet för 35 procent av Irans export. Kina bedöms ha betytt en hel del för att avtalet om Irans kärnteknologiska program skulle komma till stånd. Kineserna är sannolikt bättre positionerade än flertalet andra aktörer att göra affärer med Iran, när de internationella sanktionerna mot detta land väntas upphöra våren 2016. Vägen västerut. Kinas dubbla ambitioner inbegriper ökad närvaro längs den euroasiatiska landmassans sydkuster och en penetration landvägen mot Syd- och Centralasien genom öknar och bergspass ända fram till Europa. En utlöpare av nordvästra Himalaya skymtar i bakgrunden.
Vi anar bakom fortsatt kaos i delar av regionen framväxten av ett Mellanöstern, som återgår till historiska handelsmönster österut. Vi kan se den euroasiatiska landmassans sydkuster längs Indiska oceanen anta skepnad av en vattenburen motorled för transport av olja och naturgas till Syd-, Sydost- och Östasien. Uppförandet av och investeringar i hamnanläggningar i Sydasien och Östafrika ingår i förlängningen av detta projekt, liksom infrastrukturprojekt via Centralasien ända fram till östra Europa med vägar och järnvägar. Nyligen rapporterades Kina även ha uttryckt intresse av att bygga höghastighetsbanor för tåg även i Sverige. Tillsammans med handel, investeringar och närvaro av annat slag i Afrika och Latinamerika, utgör den mångfacetterade expansionen delar i försöken att återupprätta Kina som ledande asiatisk och global aktör. En sällan utforskad del av denna process utgörs av Kinas möjligheter, vilja och avsikter att skydda sina investeringar och sin personal, inklusive med militära medel. Det är ingen tillfällighet, att Kina sänt FN-trupp till Sudan, med tanke på landets intressen i oljeutvinningen där. Det torde stå klart, att vi i framtiden kommer att se mer av kinesisk truppnärvaro utanför landets egna gränser. Det förflutna är i högsta grad närvarande i dessa strävanden, mera än vad den moderne västerlänningen med sitt som regel begränsade historiska synfält förmår att uppskatta eller inse. I Kina är perspektiven längre. Processen drivs med hård hand av president Xi Jinping, som samlat makten i egna händer på ett sätt som inte setts sedan Mao Zedongs dagar. Omfattande utrensningar har skett av politiska motståndare och korrupta befattningshavare på alla nivåer och sektorer i samhället, civila som militära. Gränserna mellan kommunistpartiet och staten tenderar att göras alltmera diffusa, och partiet ersätter i många fall snarast statens funktioner, inte minst i samband med strejker och andra sociala protester. Antalet sociala protestaktioner runtom i Kina har under senare år ökat stort. Protesterna har gällt brutna kontrakt, uteblivna eller försenade löner, nedlagda arbetsplatser, avskedanden, korrumperade tjänstemän och miljöförstöring, särskilt luftföroreningar. Partiet har i ökande grad ingripit, sedan lagar och förvaltning visat sig otillräckliga eller oförmögna att lösa problemen. Någon regimhotande karaktär har de växande protestaktionerna likväl ännu inte antagit.
För första gången genomfördes i samband med firandet av årsdagen av andra världskrigets slut i Asien och segern mot Japan den 3 september en omfattande militärparad i Beijing. Mer än 12 000 soldater, 500 stridsfordon, kärnvapenrobotar, attackhelikoptrar, drönare och landets allra senaste stridsflygplan deltog och förevisades. Den politiska innebörden står klar för alla betraktare: Kina backar upp sina politiska ambitioner och territoriella anspråk i Öst- och Sydkinesiska sjön med avancerade militära medel. USA och Japan bör ha varit främsta internationella mottagare av budskapet. Att det dessutom var en manifestation som syftade till att förstärka regimens inhemska ställning och ingjuta enighet och stolthet hos Kinas medborgare, står givetvis också klart. Det var vidare ett sätt att visa på Xi Jinpings personliga ställning mot bakgrund av den senaste tidens ekonomiska osäkerhet och den kritik som även i Kina sipprat fram mot landets ledare. Det var slutligen ett sätt att visa på de starka banden mellan Folkets befrielsearmé och regimen. I Beijing talades det fram till finanskrisen 2008 ofta om att Kina söker ett fredligt framträdande på den globala scenen, i harmoni och samarbete med omvärlden. Därefter har tonen varit mera rättfram. Det är tydligt att Kina inte är berett att godta en världsordning under amerikansk ledning. Framför allt vänder sig landet mot den amerikanska närvaron i Asien. Särskilt gäller detta den amerikanska 7:e flottans patrullering i farvatten, som Kina anser falla inom det egna landets intressesfär. SPÄNNINGAR I SYDKINESISKA SJÖN Kina är geopolitiskt tryggt förankrat till lands men inte till havs. Det är mot Öst- och Sydkinesiska sjön, som Kina uppfattar sig ligga blottat. Kinas import av olja sker till 80 procent via dessa sjöleder och sammanlagt transporteras där årligen varor till ett värde om motsvarande 40 biljoner kronor. Utbyggnaden av Kinas flyg- och marinstridskrafter är mycket betydande. Tillväxttakten i de kinesiska stridskrafternas budgetanslag har under 20 års tid varit större än motsvarande tillväxttakt för landets BNP. En ökad satsning på marinstridskrafter är betecknande för hur Kina uppfattar sin säkerhetspolitiska hotbild. Motsättningarna i och kring Sydkinesiska sjön rör både realpolitiska och starkt symbolladdade tendenser som har med ledarskapet i det internationella systemet att göra. Sakligt sett rör de förekomsten av, konkurrensen om och transporten av råvaror. USA agerar av fördragsenliga plikter gentemot Japan och Filippinerna för att säkra den fria internationella sjöfarten genom Malackasundet samt Syd- och Östkinesiska sjön. Skärmytslingar har förekommit med kinesiska, filippinska, vietnamesiska och japanska (i Östkinesiska sjön) örlogsfartyg, patrulloch fiskebåtar inblandade. Amerikanska örlogsfartyg och stridsflygplan har även kommit i oönskad kontakt med kinesiska motsvarigheter. Utvecklingen har resulterat i avtal mellan USA:s och Kinas marinstridskrafter om hur ytstridsfartyg från de båda länderna ska uppträda för att mildra risken för konflikt om de möts i öppen sjö. Satellitbilder visar att Kina, i strid med andra regionala staters intressen och anspråk under lång tid fortsatt utvidga sin kontroll över delar av vissa ögrupper i Sydkinesiska sjön. Landet har bland annat förberett upprättandet av militärbaser och bosättningar och genom massiv tillförsel av sand och sediment konstruerat nya öar från grund, rev och atoller och uppfört flygfält och byggnader.
Så sent som under sista veckan i juli genomfördes en omfattande militärövning i Sydkinesiska sjön, en tydlig politisk markering och symbolhandling om Kinas avsikter och regionala anspråk motsvarande cirka 90 procent av hela havsterritoriet. Övningen omfattade ett hundratal örlogsfartyg och genomfördes med skarp ammunition och inbegrep landstigningsmoment med amfibietrupper, svävare och helikoptrar. Den 5 augusti meddelade Kinas utrikesminister att landet avbrutit arbetena med att bygga ut infrastrukturen på de omstridda öarna och i stället kallat till samtal med övriga strandstater om havsområdets framtida förvaltning. Meddelandet kunde tolkas som en diplomatisk hövlighetsgest inför ett då förestående möte med de sydostasiatiska ländernas samarbetsorganisation ASEAN och det planerade kinesiska statsbesöket i USA i slutet av september. Det kunde också uppfattas som ett försök att minska exponeringen av aktiviteten inför högtidlighållandet i Beijing av 70-årsminnet av andra världskrigets slut och under VM i friidrott i den kinesiska huvudstaden. Det kan slutligen förstås som att arbetets första fas avslutats, men att arbetena kommer att återupptas när de högtidliga ceremonierna avslutats, strålkastarljuset släckts och statsbesöket i USA genomförts. I ett försök att mildra de växande spänningarna i Sydkinesiska sjön har Kina inbjudit försvarsministrarna i ASEAN-länderna till ett möte i Beijing den 15-16 oktober. Till detta kan läggas att det virtuella kriget ökar i betydelse. Amerikanska FBI gör gällande, att en ökning med 53 procent skett av de cyberangrepp som riktas mot USA från Kina. Chefen för landets högsta underrättelseorgan utpekar Kina som huvudmisstänkt för att ha hackat sig in i den myndighet som för register över USA:s statsanställda, inklusive över personer med säkerhetsklassade tjänster, möjligen även fältagenter. USA förbereder sanktioner mot kinesiska företag och privatpersoner för deras inblandning i dessa angrepp. Ett kinesiskt statsbesök genomfördes i USA sista veckan i september. Tonvikten låg på handel och investeringar. Vissa framsteg gjordes avseende det bilaterala investeringsavtal som började förhandlas redan 2008. Den kinesiske presidenten försäkrade att Kinas ekonomiska reformprogram ligger fast. En överenskommelse i miljö- och klimatfrågan träffades liksom ett avtal om samarbete mot cyberangrepp och internationell kriminalitet. Det globala ekonomiska och politiska systemets stabilitet kommer på sikt att hänga på hur väl Kina och USA och dess allierade kan bemästra sina relationer och lägga tonvikten vid de ömsesidiga ekonomiska beroenden som genomsyrar det internationella systemet. En av de viktigaste skärningspunkterna mellan den etablerade supermakten USA och den framväxande utmanaren Kina utgörs som framgått av utvecklingen i Sydkinesiska sjön. Detta kan bli det 21:a århundradets mest avgörande diplomatiska utmaning och geopolitiska balansakt. Anders Person, Senior Analyst at Councelor
Källor i urval: American Institute for Peace Brookings Carnegie Endowment for International Peace Chatham House China Daily China Labour Bulletin Council on Foreign Relations Eurasia Group Foreign Affairs International Crisis Group International Institute for Strategic Studies South China Morning Post Stratfor The Economist The Financial Times The Guardian Weekly The New Yorker The New York Review of Books The New York Times The Wall Street Journal The Washington Post
Makro & Marknadsbrevet ska endast betraktas som allmän information och utgör inte en rekommendation om att köpa, sälja eller behålla finansiella instrument eller andra investeringar. I de fall Makro & Marknadsbrevet innehåller hänvisningar till investeringsanalyser bör du även ta del av dessa. Investeringar i fonder och strukturerade produkter samt andra finansiella instrument är förkippat med risker. Fondandelar (investeringsfonder): Investeringsfonder kan delas in i två typer, värdepappersfonder samt specialfonder. Reglerna för hur värdepappersfonder får placera är gemensamma för alla länder i EU och de följer ett EU-direktiv som kallas UCIT:s. Reglerna för hur en Specialfond får placera bestäms av varje medlemsstat för sig. Specialfonder har normalt sett vidare placeringsinriktning än värdepappersfonder. En specialfond kan exempelvis, i större omfattning än värdepappersfonder, koncentrera sitt innehav till ett enskilt bolag. Specialfondernas vidare placeringsinriktning kan medföra högre risk i fonden. Att investera i fonder innebär alltid ett risktagande. Fondandelarnas värde och avkastning kan såväl öka som minska och investerare kan förlora hela det investerade kapitalet. Historisk avkastning är inte någon garanti för framtida resultat. Strukturerade Produkter/Garantiprodukter: Emittentrisk: Såväl det eventuella kapitalskyddet som avkastningsmöjligheten är beroende av emittentens finansiella förmåga att fullgöra sina förpliktelser på förfallodagen. Om emittenten skulle hamna på obestånd riskerar investeraren att förlora hela sin investering oavsett hur den underliggande exponeringen har utvecklats. Emittentens kreditvärdighet kan förändras i såväl positiv som negativ riktning. Förtida avveckling: Kapitalskyddet i obligationerna gäller endast på den ordinarie förfallodagen. Emittenten kan i vissa begränsade situationer lösa in obligationerna i förtid och det förtida inlösenbeloppet kan då vara såväl högre som lägre än det ursprungligen investerade beloppet. Om investeraren väljer att sälja obligationerna före förfallodagen sker detta till rådande marknadspris vilket kan vara såväl lägre som högre än det ursprungligen investerade beloppet. Under onormala marknadsförhållanden kan andrahandsmarknaden vara mycket illikvid, vilket kan leda till att investeraren inte kan sälja sin obligationen alls. Exponeringsrisk: Utvecklingen för den underliggande exponeringen är avgörande för beräkningen av avkastningen på placeringen. Hur den underliggande exponeringen kommer att utvecklas är beroende av en mängd faktorer och innefattar risker såsom aktiekursrisker, kreditrisker, ränterisker, råvaruprisrisker och/eller politiska risker. En investering i strukturerade produkter kan ge en annan avkastning än en direktinvestering i den underliggande exponeringen. För mer information om risker med olika finansiella instrument hänvisas till Bolagets hemsida, www.exceed.se Du är själv ansvarig för dina investeringsbeslut och det är därför viktigt att du noga tar del av den information som framgår av förköpsinformation/broschyr/fondfaktablad eller motsvarande handling samt information om de avgifter, skattekonsekvenser och risker som en viss transaktion medför. Din rådgivare hos Exceed kan erbjuda dig individuellt anpassad rådgivning inför dina investeringsbeslut.