Nya arter och nya landskapsfynd av sköldlöss (Hemiptera, Coccoidea) från Sverige fram till år 2010

Nya arter och nya landskapsfynd av sköldlöss (Hemiptera, Coccoidea) från Sverige fram till år 2010 CARL-AXEL GERTSSON Gertsson, C-A.: Nya arter och nya landskapsfynd av sköldlöss (Hemiptera, Coccoidea) från Sverige fram till år 2010. [New species and new province-records of scale insects from Sweden (Hemiptera: Coccoidea) up to the year 2010.] Entomologisk Tidskrift 132 (1): 39-45. Uppsala, Sweden 2011. ISSN 0013-886x. This paper presents data on two new species for Sweden, Carulaspis minima and Pulvinaria regalis. Although C. minima has never been found in Sweden, records from the US Plant Quarantine testify that specimens of this insect were present on juniper berries imported from Sweden 1956. P. regalis was observed in 2006 and is now spreading in the south province. This paper also presents 30 new province records which are presented with notes on host plants and distribution patterns in the country. C.-A. Gertsson, Murarevägen 13, SE-227 30 Lund, Sweden. E-post: carl-axel.gertsson@ mailbox.swipnet.se. Sköldlöss tillhör den grupp av insekter som sprider sig över världen genom handel med växtmaterial som planteras ut i parker och trädgårdar. Dessa insekter utbreder sig också i likhet med andra gradvis norrut i Europa (Jansen 2009, Kozár pers. medd. 2009). De två nya arter för landet som beskrivs nedan representerar detta. Den första arten, hästkastanjsköldlusen (Pulvinaria regalis) har med all säkerhet kommit in till södra Sverige via plantmaterial från kontinenten. Den andra arten, mindre cypressköldlus (Carulaspis minima), med stor utbredning i medelhavsområdet, är på frammarsch norrut i Europa. Det är nog en tidsfråga innan fler medelhavsarter anländer och att våra sk. växthusarter etablerar sig utomhus, åtminstone i lugna och skyddade solexponerade platser. Detta är den fjärde artikeln sedan 1997, där nya arter för landet och nya landskapsfynd redovisas. Från detta år har totalt 16 nya arter och 126 landskapsfynd noterats (Gertsson, 1997, 2000 och 2005a). Endast en art som kan definieras som växthusart finns i detta material, nämligen Pulvinaria floccifera (Westwood). Resultat Nedan följer en förteckning över nya landskapsfynd från Skåne till Uppland. Insamlingarna har skett framförallt på trädstammar, grenar och rötter under perioden 2003 till 2010. För varje art beskrivs dess hittills funna utbredning. Speciellt utrymme ägnas åt den invasiva arten hästkastanjsköldlus, Pulvinaria regalis, som är på väg att sprida sig i västra Skåne. Varje art är numrerad enligt SEF s provinskatalog (Gertsson 2003). Nomenklaturen följer Ben-Dov m.fl. (2010). Två nya arter för landet och 30 nya landskapsfynd redovisas. Av våra 8 familjer finns i denna sammanställning 6 representerade. Det totala artantalet sköldlusarter i Sverige är nu 82 frilevande. Räknar man in växthusarter blir antalet 94 (Ben- Dov m.fl. 2010). Matsucoccidae, tallbarksköldlöss 1. Matsucoccus pini Green, tallbarksköldlus (Fig. 1 & 2). Sk Fynd av larvskinn (exuvier) från följande lokaler: Lund Vombs fure 16.6 2005; Området med tallpartier på ömse sidan väg från Veberöd mot Silvåkra 26.7; NO Kranke- 39

Carl-Axel Gertsson Ent. Tidskr. 132 (2011) Figur 1. Matsucoccus pini, fullbildad hona på tall (Pinus sylvestris). Matsucoccus pini, adult female on a pine tree (Pinus sylvestris). Figur 2. Matsucoccus pini, andra nymfstadiet (cysta). Endast mundelar och andningsöppningar finns i cyststadiet. Storlek 4-5 mm. Second instar or cyst of Matsucoccus pini, only mouthparts and thoracic spiracles in this phase. Size 4-5 mm. sjön, 1km N Silvåkra 26.7; Björka 2.8 2005. Bl Sölvesborg Ynde 27.7 2006, Ronneby Aspan 5.6 2010, fullbildade honor. Öl Mörbylånga Gårdby sandstäpp, 2.7 2007; Torp, Böda Kronopark, 25.7 2008. Sm Lessebo Hällasjön (Hovmantorp, Tollstorp), 31.7 2005. Go Fröjelgården, 26.7 2008. GS N. Fyren, 15.7 2007; Las Palmas 16.7 2007. Ög Vadstena Omberg Storpissan, 17.6 2006; Vadstena Omberg Renstadfällan, 18.6 2006; Vadstena Tåkern Svärlinge, 18.6 2006. Vg Karlsborg Djäknesundet (väg ner till badplats), 20.7 2010. Bo Orust, Henån, Krogarne-Hogen, 23.6 2007. Nä, Örebro, Vinön, 13.6 2009. Sö Katrineholm, Brofors, Forsabruk, 10.10 2008, Katrineholm, Fiskeboda, 12.6 2009. Up Älvkarleby Marma skjutfält Förläggningen 2.8 2007. Samtliga fynd, undantaget det från Aspan i Blekinge, har varit exuvier från andra stadiets nymfer på tall (Pinus sylvestris). Fynden från Skåne samt beskrivning av artens biologi har tidigare presenterats (Gertsson 2005b). Dessa ovannämnda stadier tycks vara mycket allmänna. Jag har studerat oerhört många tallar, men underligt nog endast hittat adulta individer vid ett tillfälle, Aspan i Blekinge. Tidigare har adulta individer påträffats vid två tillfällen i Abisko (Ossiannilsson 1959, 1972). Arten är förmodligen allmän i hela landet. Pseudococcidae, ullsköldlöss 19. Fonscolombia tomlini (Newstead). Ög Vadstena Omberg Isberga 17.6 2006 (leg. H. Jälminger) på rödkämpar (Plantago media). Arten är för mer än 30 år sedan funnen i Östergötland och Småland under artnamnet Euripersia tomlini (Gertsson 2001). 27. Phenacoccus piceae (Löw). Ån Örnsköldsvik Långrå, Skuleskogen, Malaisefälla i bäckravin, blandskog, 17.7-29.7 2003 (Svenska Malaisefälleprojektet). Tidigare funnen i 6 landskap, från Småland till Västerbotten (Gertsson 2001). 32. Peliococcus (Spinococcus) calluneti (Lindinger) (Fig. 3). Öl Mörbylånga Gårdby sandstäpp, 2.7 2007, på ljung (Calluna vulgaris). I landet allmänt förekommande på ljung. Arten är tidigare endast känd från palearktiska regionen, i ett tiotal europeiska länder (Ben-Dov m.fl. 2010). Helt nyligen påträffades den från Nearktis, Grönland. Vid genomgång av äldre (1958) insamlat material från Arctostaphylos (mjölon m.fl.) hittades några exemplar (Gertsson 2004). Eriococcidae, filtsköldlöss 44. Cryptococcus fagisuga Lindiger, boksköldlus. Ög Vadstena Omberg Ellen Keys strand, 17.6 2006. Några enstaka kolonier på bok 40

Figur 4. Eulecanium franconicum, fullbildad hona på odon (Vaccinium uliginosum). Eulecanium franconicum, Heather soft scale, adult female on bog bilberry (Vaccinium uliginosum). Figur 3. Peliococcus (Spinococcus) calluneti, äggsäckar på underjordiska stammar av ljung (Calluna vulgaris). Peliococcus (Spinococcus) calluneti, ovisacs on underground stems on heather (Calluna vulgaris). (Fagus sylvatica). Den är funnen upp till Uppland (Gertsson 2001). 45. Pseudichermes fraxini (Kaltenbach), asksköldlus. Ög Vadstena Omberg Pers sten, 16.6 2006 på ask (Fraxinus excelsior). Oerhört stora mängder av insekten förekom på ett träd, men inte på andra i närheten. Arten är funnen upp till Västmanland och Uppland (Gertsson 2005a). Kermesidae, eksköldlöss 50. Kermes quercus (Linnaeus), randig eksköldlus. Sö Haninge, Stegsholm, 11.6 2005. Fynd på ek (Quercus robur). Arten är hittad upp till Uppland (Gertsson 2005a). Asterolecaniidae, gropsköldlöss 51. Asterodiaspis variolosa (Ratzeburg), ekskottsköldlus. GS Lägerplatsen, 15.7 2007. Nä Örebro, Vinön, 13.6 2009. Sö Haninge, Stegsholm, 11.6 2005. Fynd på ek (Quercus robur). Påträffas allmänt i ekens utbredningsområde (Gertsson 2005a). Coccidae, skålsköldlöss 58. Eulecanium franconicum (Lindinger). Fig. 4). Öl Mörbylånga Gårdby sandstäpp, 2.7 2007, på ljung (Calluna vulgaris). Tidigare påträffad i Sk, Sm, Vg och Ds (Gertsson 2005a). 69. Parthenolecanium pomeranicum (Kawecki), idegransköldlus. Ög Norrköping (centrum), 14.6 2009. Arten lever framförallt på idegran (Taxus spp.), men har även påträffats på en (Juniperus sp.) och Thuja (Ben-Dov m.fl. 2009). Den har tidigare endast påträffats i Skåne på två lokaler, Limhamn och Alnarp (Gertsson 2000). Den har en Palaearktisk utbredning i framförallt Eurpeiska länder (Ben-Dov m.fl. 2010). 70. Physokermes hemicryphus (Dalman). Ög Mjölby Kyrkogården, 18.6 2006, Norrköping, Matteus-kyrkogården, 14.6 2009. Bo Orust Henån, Krogarne-Hogen, 23.6 2007. Samtliga fynd på sockertoppsgran (Picea glauca var. conica). Påträffad i södra Sverige upp till Vr (Gertsson 2005a). 41

Carl-Axel Gertsson Ent. Tidskr. 132 (2011) Figur 6. Hästkastanjsköldlus, Pulvinaria regalis, honor med äggsäckar. Horse chestnut scale, Pulvinaria regalis, with ovisacs. Figur 5. Kolonier av hästkastanjsköldlus, Pulvinaria regalis, på lind (Tilia cordata). Colonies of Horse chestnut scale, Pulvinaria regalis, on lime-tree (Tilia cordata). Pulvinaria regalis Canard, hästkastanjsköldlus (Fig. 5 och 6). Arten är ny för Sverige. Sk Malmö Ö. Kyrkogården, 14.6 2006; Lomma Alnarpsparken, 13.5 2007 på hästkastanj (Aesculus hippocastanum); Lund (västra stadsdelen), 27.7 2009 enstaka individer på lönn (Acer plantanoides). Under 2010 (observationer under sommarmånaderna) har en spridning skett i västra och centrala delarna av Lund på lönn och lind (Tilia cordata); Lund Botaniska trädgården, 11.8 2010 på Japansk magnolia (Magnolia kobus). I Malmö finns nu sköldlusen på ett flertal platser i centrum samt i området i närheten av oljehamnen (observationer under sommarmånaderna, 2008 och 2009). På lokalen i Malmö (Ö. Kyrkogården) förekom den i oerhört stora mängder på framförallt lind (Tilia cordata), alm (Ulmus glabra) och lönn (Acer spp.) men även på hästkastanj (A. hippocastanum) samt poppel (Populus spp.). Fullbildade honor med tydliga 42 äggsäckar satt i täta massor på såväl stammar som grenar högt upp i träden Förmodligen har insekten kommit in i landet genom importerat plantmaterial. Lindar inköptes från Holland 1996 samt från Holland och Danmark 2000 (E. Ljungberg muntl. uppg.). Den är polyfag med ett värdväxtspektrum på mer än 60 arter från 25 växtfamiljer (Ben-Dov m.fl. 2010). Den fullbildade honan är brun till svartbrun med gulaktiga inslag och inklusive den vitaktiga äggsäcken 6,5-8 mm. En hona kan i sin äggsäck ha upptill 3000 ägg. Enligt holländska uppgifter kläcks äggen i juni-juli (Jansen 2000). De nykläckta nymferna rör sig ut till bladens undersidor, där utvecklingen sker under sommaren. Under hösten förflyttar sig insekterna till trädets stammar och grenar, där de övervintrar i tredje nymfstadiet. Förökningssättet är framförallt partenogenetiskt. Första stadiets nymfer kan spridas från träd till träd med vindens hjälp. De små nymferna klättrar gärna upp på fåglars näbbar och ben. Det finns även uppgifter om att flugor och bin kan transportera nymferna. Insekten dödar ej träden, men angreppen har ändå stor betydelse på framförallt yngre träd, då insekterna avger en stor mängd honungsdagg. Detta ger i sin tur tillväxt av sotdaggsvampar, vilket påverkar trädens fotosyntes negativt (Speight 1991). Enligt Jansen (2000) utvecklar den i jämförelse med andra sköldlusarter tämligen låga mängder

av honungsdagg. Motsatta uppgifter finns dock angivna i litteraturen (Wittenberg 2005). I likhet med många sköldlöss gynnas den i stadsmiljöer, där träden ofta är stressade av torka och dålig jordstruktur (Jansen 2000). Sköldlöss parasiteras ofta hårt av parasitsteklar, men väldigt få stekelarter är funna på P. regalis. Det finns emellertid två arter av nyckelpigor, Chilocorus bipustulatus (Linnaeus) och Exochomus quadripustulatus (Linnaeus) som är predatorer på denna sköldlusart (Jansen 2000, Ben-Dov m.fl. 2010). Dessa två arter av nyckelpigor finns i landet (Lundberg 1995). Enligt nya holländska uppgifter har populationerna av P. regalis starkt reducerats de senaste 15 åren, delvis med hjälp av nyckelpigorna (M. Jansen, muntlig uppgift). Arten förekommer i följande västeuropeiska länder: Belgien, Frankrike, Tyskland, England, Nederländerna, Schweiz, Irland (Kozár 1998, O Connor & Fox 2000) samt Danmark (leg. E. Ljungberg 16.6 2006, Gertsson 2007). Arten upptäcktes först i England och Frankrike på 1960-talet. Den har sitt ursprung från Asiens tempererade områden (Pellizzari & Germain 2010). Därefter har spridningen i västeuropa skett tämligen snabbt. Den påträffades i Holland i mitten av 1980-talet i Tyskland 1989, Schweiz och Irland 1992 (Jansen 2000, O Conner & Fox 2000, Trierweiler & Balder 2005). Den är ett typexempel på en s.k. invasionsart, som kännetecknas av hög reproduktivitet, polyfagi och är partenogenetisk. Diaspididae, pansar- eller locksköldlöss 74. Aulacaspis rosae (Bouché), rosensköldlus. (Fig. 7). Sm Jönköping, Rosenlunds Rosarium, 18.7 2006. På Rosa spinosissima (syn. R. pimpinellifolia) Hybr. R. poppius fanns den i oerhört stora mängder, såväl honor som hanar på stammarna. Tidigare fanns endast fynd från fyra landskap, Sk, Sö, Up och Vr (Gertsson 2005a). Jag har endast hittat arten på småbladiga sorter av rosor. Carulaspis minima (Signoret) (Fig. 8 och 9) mindre cypressköldlus Sk. Lomma (Alnarpsparken) 21.10 2009 på pelar-en (Juniperus communis). Arten är ny för Sverige och Norden. I den Palaearktiska katalogen över sköldlöss finns den ej upptagen som funnen i vårt land (Kozár 1998). I Fauna Europaea (2007) upptas Figur 7. Aulacaspis rosae, rosensköldlus, honor och hanar på pimpinellros (Rosa pimpinellifolia). Aulacaspis rosae, Rose scale, females and males on Rosa pimpinellifolia. arten som tveksamt förekommande. I databasen ScaleNet är den dock registrerad som funnen i Sverige under referenserna Watson (2002) samt Miller & Davidson (2005). Watson (2002) refererar i sin tur till Nakahara (1982). Detta baserar sig på amerikanska uppgifter från Chicago. Man hittade, vid en inspektion, insekten på importerade enbär från Sverige. Fyndet är daterat den 2 mars 1956 (D. Miller pers. medd.). Den har en stor spridning i medelhavsländerna, men även i västra Asien, Sydafrika och Amerika (Ben-Dov m.fl. 2010). Nyligen har sköldlusen också hittats på Irland. Här påträffades arten på cypress, Chamaecyparis sp. (O Connor m.fl. 2011). Arten är, som framgår av namnet, mycket liten, ca. 1,5 mm. Den gula centrala delen hos honorna är själva insekten (Fig. 9). Arten fördrar värdväxter som tillhör släktena Chamaecyparis (cypress) och Juniperus (en) (Kosztarab & Kozár 1988). Det är en typisk art som långsamt spridit sig norrut i Europa, förmodligen med hjälp av import från sydliga plantskolor (F. Kozár, pers. medd.). Kosztarab & Kozár (1988) omnämner att arten är en besvärlig skadegörare i vanliga planteringar. Den närbesläktade arten C. juniperi, som hittades ny för landet 2001 (Gertsson 2005a), har en liknande utbredning i världen, men i Europa är den mera nordlig i sin förekomst (Kosztarab & Kozár 1988). Ytterst små morfologiska karaktärer skiljer de två arterna från varandra (Zahradnik 1990). 43

Carl-Axel Gertsson Ent. Tidskr. 132 (2011) Figur 9. Mindre cypressköldlus, Carulaspis minima, honor och hanar. Minute cypress scale, Carulaspis minima, females and males. Figur 8. En-sköldlus, Carulaspis juniperi, och mindre cypressköldlus, Carulaspis minima, angrepp på pelar-en (Juniperus communis). Juniper scale, Carulaspis juniperi, and minute cypress scale, Carulaspis minima, attacks on Juniperus communis. 77. Diaspidiotus bavaricus (Lindinger). GS N. Fyren, 15.7 2007. Sö Ornö, Ornöboda, 12.6 2005 Båda fynden på ljung (Calluna vulgaris). Fynd av arten i södra Sverige upp till Dr (Gertsson 2005a). 86. Leucaspis loewi Colvée, Löw s tallsköldlus. GS Riklig förekomst på hela ön 18.7 2007. Nä Örebro, Vinön, 13.6 2009. Fynd på tall (Pinus sylvestris). Arten är allmän och funnen upp till Vr (Gertsson 2000). Tack Tack till M.G.M. Jansen, Plant Protection Service, Wageningen, Holland, för kontrollbestämning av P. regalis. Erik Ljungberg Kyrkogårdsförvaltningen i Malmö för tackas värdefulla uppgifter om ovanstående art. Tack även till Kajsa Glemhorn och Dave Karlsson Svenska Malaisefälleprojektet för tillgång av Homoptera material. F. Kozár, Plant Protection Institute, Budapest och D. Miller, U.S. Dept. of Agriculture, Beltsville, USA, tackas för hjälp med att spåra den för mig gäckande arten C. minima. Ekonomsikt stöd för delar av inventeringen har erhållits från Artdatabanken, Svenska artprojektet. Litteratur Ben-Dov, Y., Miller, D.R. & Gibson. G.A.P. 2010. ScaleNet. A Database of the Scale Insects the World. http://www.sel.barc.usda.gov/scalenet/scalnet.htm. Fauna Europaea Web Service. 2007. Fauna Europaea version 1.3. http://www. faunaeur.org Gertsson, C-A. 1997. Nya arter och nya landskapsfynd av sköldlöss från Sverige. Ent. Tidskr. 118: 111-118. Gertsson, C-A. 2000. Nya arter och nya landskapsfynd av sköldlöss från Sverige fram till år 2000. Ent. Tidskr. 121: 147-153. Gertsson, C-A. 2001. An annotated checklist of scale insects (Homoptera: Coccoidea) of Sweden. Ent. Tidskr. 122: 123-130. Gertsson, C-A. 2003. Provinskatalog över sköldlöss. SEF s hemsida. http://sef.nu/insektsguiden. Gertsson, C-A. 2004. The scale insects (Hemiptera: Coccoidea) of Greenland. Proceedings of the X International Symposium of Scale Insect Studies, ISSIS- X. Adana, Turkiet. Gertsson, C-A. 2005a. Nya arter och nya landskapsfynd av sköldlöss från Sverige fram till år 2004. Ent. Tidskr. 126: 35-42. 44

Gertsson, C-A. 2005b. Spår av en intressant sköldlus funnen på skånska tallar. Fazett 18: 25-28. Gertsson, C-A. 2007. Pulvinaria regalis Canard en ny skjoldlusart fundet i Danmark. Ent. Meddr. 75: 147-149. Jansen, M.G.M. 2000. The species of Pulvinaria in The Netherlands (Hemiptera: Coccidae). Entomologische Berichten 60: 1-11. Jansen, M.G.M. 2009. New and less observed scale insect species for the Dutch fauna (Hemiptera: Coccoidea) Entomologische Berichsten 69: 162-168. Kosztarab, M. & Kozár, F. 1988. Scale insects of central Europé. Akadémiai Kiadó. Budapest. Kozár, F. 1998. Catalogue of Palearctic Coccoidea. Plant Protection Institute, Hungarian Academi of Sciences, Budapest. Lundberg, S. 1995. Catalogus Coleopterorum Sueciae. Naturhist. Riksmus. & Ent. Föreningen. Stockholm. Miller, D.R & Davidson, J.A. 2005. Armored Scale Insect Pests of Trees and Shrubs. Cornell Univ. Press, Ithaca, NY. Nakahara, S. 1982. Checklist of the armored scales (Homoptera: Diaspididae) of the conterminous United States. Animal and Plant Health Inspection Service, Plant Protection and Quarantine, United States Department of Agriculture, Washington, D.C., USA. O Connor, J.P. & Fox, H. 2000. The horse chestnut scale Pulvinaria regalis Canard (Hemiptera: Coccidae) new to Ireland. Entomologist s Gazette 51: 145-146. O Conner, J.P., Gertsson, C-A. & Malumphy, C. 2011. A review of the Irish scale insects (Hemiptera: Coccoidea). Irish Naturalists Journal: in press. Ossiannilsson, F. 1959. Bidrag till kännedom om den svenska sköldlusfaunan (Hom. Coccoidea) II. Opusc. Ent. 24: 193-201. Ossiannilsson, F. 1972. Till kännedom om Abisko-traktens Hemiptera. Ent. Tidskr. 93: 88-89. Pellizzari, G. & Germain, J-F. 2010. Scales (Hemiptera, Superfamily Coccoidea). Kap. 9.3. In: Roques, A. m.fl. (Eds) Alien terrestial arthropods of Europe. BioRisk 4: 475-510. doi: 10.3897/biorisk.4.45 Speight, M.R. 1991. The impact of leaf-feeding by nymphs of the horse chestnut scale, Pulvinaria regalis Canard (Hom.: Coccidae), on young host trees Journal of Applied Entomology 112: 389-399. Trierweiler, P. & Balder, H., 2005. Spread of horse chestnut scale (Pulvinaria regalis) in Germany. Introduction and spread of invasive species. International symposium, Berlin. - http://dpg-bcpc-symposium.de/fikeadmin/alte_webseiten/invasive_symposium. Watson, G.W. 2002. Arthropods of economic importance Diaspididae of the world. - http://ip30.eti.uva.nl/ bis/diaspididae.php Wittenberg, R. (ed.), 2005. An inventory of alien species and their threat to biodiversity and economy in Switzerland. CABI Bioscience Switzerland Centre report to the Swiss Agency for Environment, Forests and Landscape. Zahradnik, J. 1990. Diaspidid pest problems and control in crops, conifers. In: Rosen, D. (ed.). Armored scale insects. Their biology, natural ene-mies and control. Vol. 4B p. 637. Elsevier Amsterdam.!" # $%&'( )** +, -($-./.0.122 341' $(55'641 7' *,5 88' * 7 (* ( ' ($ +, -($- $2.122'% $8 '($ 9 $ 8 *:1;04<=040;' <8:*> ' '$9 45