q Smedgesällen i Norge a
Sagan är satt med typsnittet Ad Hoc kursiv, tecknat av Franko Luin. Häftet ingår i en serie sagor som typograferats med typsnitt från samma typsnittstecknare. De kan hämtas på www.omnibus.se/svenskasagor. 2002 Omnibus Typogra 2 OMNIBUS TYPOGRAFI BOX 135 135 23 TYRESÖ TEL. 08 742 83 36 franko@omnibus.se www.omnibus.se
F ör något över hundra år tillbaka arbetade en smedgesäll i Norge helt nära Christiania. Han hade sina föräldrar i Smålen boende i Skatelövsocken helt nära Huseby, där nämnde gesäll hade lärt. Han hade förmodligen varit ere år borte och rest omkring. Det var en julafton, då nämnde gesäll arbetade hos en mästare, som bodde på landet ett stycke från Christiania. Det skulle vara roligt att vara på Huseby i kväll, sade gesällen till sina kamrater, som skämtsamt med honom skrattade och biföll hans önskan. Detta samtal slutades snart, och man tog sig annat tal. En stund därefter går gesällen ut och skulle kasta vatten, då i detsamma han får se en liten gosse stå bredevid sig, som säger: Är det du, som vill komma till Huseby i kväll? Gesällen svarade: Det skulle jag visst vilja, men det kan icke ske så fort att komma en så lång väg. Jo, svarade gossen, vill du komma dit i afton, så skall du komma dit, innan man ännu har spisat kvällsvarden. Gesällen började småskratta, under det han tillika förundrade sig över gossens tal, och sade. Det vet jag nog, icke kan låta sig göra. 3
Jo, inföll gossen åter, kom och följ med mig ett litet stycke härifrån, så skall du snart komma fort! Gesällen begrundade sig några ögonblick och säger slutligen: Nåväl, jag har lust att följa med dig, så får jag se, hur det går. Nu medföljde han gossen ett stycke från vägen bortåt skogen, då han tyckte sig inkomma uti en stuga, där han blev varse en gammal gubbe, som låg uti en säng borte vid ena väggen, bunden med en stor järnlänk. Gesällen blev något häpen vid anblicken av gubben, men stod tyst och avvaktade utgången. Är det du, som vill komma till Huseby i afton? sade gubben, under det han reste sig upp och skramlade med järnlänken. Gesällen svarade med häpnad : Det ville jag gärna. Men det kan väl icke låta sig göra? Jo, sade gubben, du skall komma dit inom en timma, om du vill. Gesällen begrundade sig några ögonblick och hade ämnat ändra sig. Men åtankan på det kära hemmet gjorde, att han resolverade sig till färden. Nåväl, sade gesällen, låt mig då komma åstad! Det skall ske, sade gubben, under det han räckte honom ett vackert bälte, som var mycke besynnerligt sammanvirkat. Tag detta bältet om dig, sade gubben, så skall du genast vara resfärdig. Du skall icke frukta för någon fara, ty du skall ej hava det minsta ont därutav. Men innan du ännu kommer åstad, så vill jag tala med dig några ord. När du kommer fram, så blir du först stående på Nygårds gård. Dit kommer du men icke längre, ty sedan har du ej långt fram. Du måste lova mig att uträtta ett ärende, som du ovillkorligen måste hålla. I annat 4
fall är du olycklig. Det är, att så snart du stannar på gården, så tager du bältet utav dig och går in i stuvan och frågar efter mor Malin. Då du får se henne, så skyndar du fram och genast knäpper bältet om henne, ty jag vill giva henne det. För övrigt skall jag säga dig, att jag känner ganska väl till henne, ty jag har vistats uti trakten uti över hundra år. Jag har bott uti Huseby skog uti den stora bergsklippan, som är där. Jag är driven hit genom en särskilt händelse. Jag har varit smed, jag ock, uti mina dagar, och jag gjorde gångjärnen till Skatelövs kyrkodörrar. Ännu en gång, sade gubben, beder jag dig, att du ej förglömmer att knäppa bältet om mor Malin. Gesällen lovade att redligen uppfylla detta löfte. Och i samma ögonblick drog det åt luften under ett gruvligt susande, som fortfor, tills han inom en halv timma därefter nedföll på Nygårds gård, men utan att bliva skadad på minsta sätt. Han knäpper då utav sig bältet och stiger in och frågar efter mor Malin, som genast inkommer. Det var en gammal vördig gumma, som såg bister ut. Vid anblicken av gumman hade gesällen enligt avtal genast bort, utan att säga något ord, knäppt bältet om gumman. Men han liksom häpnade för gummans besynnerliga utseende. Här är ett bälte, som en viss man har anmodat mig att skänka mor Malin, sade gesällen. Det är sagt, att jag genast skall knäppa det om kära mor. Gumman emottager då bältet och säger: Jag skall återsända bältet genast. Kom och följ med ut, så skall du få se, huru det skall gå till! Men gesällen fruktade för gubbens hot och ville ej bifalla till gummans handling. Du behöver ej frukta för gubbens hämnd på dig, ty han 5
kan numera ej skada dig, sade gumman. Kom nu och se, huru behändigt han skall få detta bältet tillbaka! Emellertid knäpper käringen bältet om en stor ek, som stod på gården, och i samma ögonblick drogs trädet upp ur jorden och for åt luften under ett gruveligt buller och sus. Se så, sade käringen med leende mun, nu skall gubben där uppe snart få sitt bälte. Gesällen föll uti en slags hänryckning över gumman och genast avlägsnade sig. Gesällen förnam sedermera, att gubbens mening troligen varit att få gumman till sig där upp. Hon hade utan tvivel ställt gubben dit upp. Troligtvis gick det ej så fort för gesällen sedermera att komma åter till Norge. 6
OMNIBUS 02.99.379 a Omnibus 7