1(16) Kontaktperson Miljöavdelningen Karin Emanuelsson 010-224 13 06 Karin.emanuelsson@lansstyrelsen.se Eslövs kommun Samrådsredogörelse tillhörande beslut om utvidgade strandskyddsområden inom Eslövs kommun Kommunstyrelsen i Eslövs kommun har beslutat, den 3 december 2013, att inge Miljö- och samhällsbyggnadsnämndens, samt Miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen svar såsom sitt eget svar. De anför bla att Eslövs kommun i tidigare skrivelse, av den 26 mars 2012, inkommit med förslag till Länsstyrelsen avseende det utvidgade strandskyddets avgränsning inom Eslövs kommun. Eftersom förslaget i nytillkomna delar hade en mer precis linjeföring, för att lättare kunna identifiera och motivera strandskyddsområden, vidhåller de förslaget. Vidare anser de att Länsstyrelsen inte är konsekventa avseende de kriterier, vilka redovisats i remissförslaget, som ligger bakom ställningstagandet om utvidgat strandskydd. Bl a gäller det vatten som klassats som nationellt värdefulla eller nationellt särskilt värdefulla. Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden tillägger att vid en utvidgning av strandskyddet så skall en intresseavvägning göras enligt proportionalitetsprincipen. Den rådighetsinskränkning, dvs skada, som strandskyddet innebär för den enskilde markägaren får aldrig vara större än den nytta som allmänheten uppnår genom inskränkningen. Äganderätten är ett avgörande samhällsintresse, vilket avspeglar sig i ett starkt skydd i t ex svensk grundlag och europakonventionen för mänskliga rättigheter. Strandskyddsregleringen måste också föregås av myndigheternas noggranna uttolkning av begreppen: tomt, hemfridzon och privatisering med anpassning till normalt språkbruk och det allmänna rättsmedvetandet. Länsstyrelsen har i möjligaste mån följt kommunens förslagna gränsdragning. Befintliga bostadshus/gårdar med tomtmark i utkanten av de strandskyddade områdena har exkluderats strandskyddsområdet. I vissa områden, där det varit möjligt, har strandskyddsgränsen lagts i vägkant. I kommunens förslag finns det flera strandområden som föreslagits, som ligger utanför 300 meter, t ex vid Ringsjön och Rönne å. Dessa områden har inte tagits med. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Bankgiro E-post www 20515 Malmö Kungsgatan 13 010-2241000 vx 010-2241100 102-2847 skane@lansstyrelsen.se www.lansstyrelsen.se/skane 29186 Kristianstad 0 Boulevarden 62 A
2(16) Vad gäller strandområdet vid Borstbäcken bedömer Länsstyrelsen att det totala strandområdet ska skyddas, varför strandskyddsgränsen ska följa med Borstbäckens nuvarande strandlinje på ett avstånd om 300 meter. Länsstyrelsen medger att formuleringen i förslaget till beslut avseende vatten som klassats som nationellt eller särskilt nationellt värdefulla, sista meningen, i sista stycket under avsnittet "Skäl till föreslaget beslut" är felformulerad. Länsstyrelsen har därför ändrat meningen i föreliggande beslut till att; "Länsstyrelsen anser att de vatten som klassats som nationellt värdefulla eller nationellt särskilt värdefulla bör omfattas av utvidgat strandskydd". Formuleringen stämmer då också med ovanstående text i samma avsnitt där det bl a står att Länsstyrelsen anser att andra områden som kan omfattas av utvidgat strandskydd t ex kan vara vatten som klassats som nationellt eller särskilt nationellt värdefulla i miljömålet "Levande sjöar och vattendrag". I övrigt anser Länsstyrelsen att inkommet yttrande inte föranleder några ytterligare ändringar. Sveriges geologiska undersökning har i yttrande, av den 29 november 2013, meddelat att de inte har något att erinra i ärendet. Dock vill de gärna uppmärksamma det faktum att geologiska bevarandevärden längs stränder ofta hänger samman med biologiska. Trafikverket har i yttrande, den 18 november 2013, bl a anfört att såvitt kan utläsas av kartmaterialet är det endast ett fåtal statliga vägar och järnvägar som berörs. Trafikverket vill dock uppmärksamma nedanstående plats då det kan finnas anledning att ifrågasätta om dessa ska omfattas av strandskyddsbestämmelser och/eller att den faktiska avgränsningen behöver förtydligas. Utgångspunkten för Trafikverket är att strandskyddsbestämmelserna inte ska leda till administrativt arbete för både Länsstyrelsen och Trafikverket om detta inte i praktiken leder till att utpekade områdens tillgänglighet och naturvärden erhåller ett bättre skydd. Remisskarta 1. Det anges en utvidgning vid Ringsjöns utlopp till Rönne å. Detta berör Södra Stambanan, som idag är starkt trafikerad och i framtiden kan omfattas av kapacitetshöjande åtgärder. Därför önskar Trafikverket att Länsstyrelsen prövar om det är möjligt att inskränka den föreslagna utvidgningen där den berör befintlig järnväg och dess närområde.
3(16) Remisskarta3. Strandskyddsområdet vid Borstbäcken vid väg 104 bör inte omfatta vägen och dess vägområde. Trafikverket anser att det tydligare bör framgå om vägsträckan omfattas av strandskyddsbestämmelser eller inte. Länsstyrelsen finner inte att yttrandet avseende strandområdet mellan Rönne å och Vombsjön, vid Södra Stambanan, föranleder någon ändring av strandskyddsgränserna, remisskarta 1. Länsstyrelsen anser att strandskyddsområdena vid Rönne å, samt vid Ringsjön, är viktiga att binda ihop. Järnvägen går inte parallellt med strandskyddsområdet, utan passerar rakt genom området. Vidare anser Länsstyrelsen att strandskyddsgränserna inte kan ändras i förebyggande syfte utan måste prövas i separat ärende vid en eventuell utbyggnad av järnvägen, och erinrar om att förbuden i strandskyddsbestämmelserna, 7 kap 15 miljöbalken, enligt 7 kap 16 miljöbalken inte gäller byggande av allmän väg eller järnväg enligt en fastställd vägplan enligt väglagen eller en fastställd järnvägsplan enligt lagen om byggande av järnväg. Vidare finner Länsstyrelsen inte skäl att ändra strandskyddets avgränsning i enlighet med inkommet yttrande vid Borstbäcken, remisskarta3. Längs med Vombsjön går strandskyddsgränsen parallellt och utanför väg 104 på den södra sidan. Där strandskyddsområdena sammanfaller, mellan Vombsjön och Borstbäckens mynning, går väg 104 rakt genom det strandskyddade området. Sydvatten, har i yttrande, av den 18 november, framfört att de anser att strandskyddet medverkar till skyddet av dricksvattentäkterna Vombsjön och Ringsjön och har således inget att invända mot förslaget. Dock har Sydvatten noterat att vattenskyddsområdet för Vombsjön inte nämnts i handlingarna, och menar att det är synnerligen viktigt att vattenskyddsområdet omnämns då det rimligen utgör ett viktigt beslutsunderlag för den delen som rör Vombsjön. Länsstyrelsen finner det lämpligt att vattenskyddsområdet läggs till beskrivningen, och på så sätt förtydligar beskrivningen för Vombsjön. Lantbrukarnas riksförbund (nedan LRF) har i samarbete med berörda kommungrupper (Eslövs, Höörs, Hörby, Svalövs, Klippans, Landskrona och Helsingborgs kommun) genom Jan Hultgren, verksamhetsutvecklare, i yttrande, av den 29 november 2013, bl a uttalat att äganderätten har ett starkt skydd i svensk grundlag och i europakonventionen för mänskliga rättigheter. LRF anser att den generella regeln om ett strandskydd på 100 meter enligt regeringen och riksdagens
4(16) beslut skall gälla som huvudregel. För undantag från denna regel skall mycket starka skäl föreligga. LRF anser att på vissa platser går förslaget till beslut längre än vad som är nödvändigt för att säkerställa att värdena längs stränderna ska skyddas. I första hand skall utgångspunkten istället vara att ett generellt strandskydd på 100 meter räcker. LRF anser att där stränderna utgörs av huvudsakligen åkermark, är ett utökat strandskydd olämphgt. Utökat strandskydd kan få finnas kvar på marker som omfattas av lagakraftvunna naturreservat och i de särskilda fall strandskyddet utökas är det viktigt att fastlagda gränser harmoniseras till befintliga element i landskapet, exempelvis väg, fåltkant och tomtgräns. Regeringens beslut om en översyn av det utvidgade strandskyddet syftar till att tillskapa bättre utformade och väl motiverade beslut om strandskydd, så att inte strandskyddet i onödan hindrar utvecklingen av landsbygden. LRF anser att det är viktigt att Länsstyrelsens förslag till beslut vilar på klar grund samt att strandskyddet är skäligt med hänsyn till såväl värdet av landsbygdsutveckling som enskilda intressen (MB 7:25). Vid en utvidgning av strandskyddet skall en intresseavvägning göras enligt proportionalitetsprincipen. Den rådighetskränkning, intrång som en utvidgning av strandskyddet innebär, för den drabbade markägaren, får aldrig vara större än den nytta som allmänheten uppnår genom inskränkningen. LRF kräver att om Länsstyrelsen i beslutar om utökat strandskydd skall de av lantbrukets ekonomibyggnader (som finns inom utökat strandskyddat område) ges generell dispens om verksamheten övergår till annan verksamhet som främjar utveckling av ny verksamhet för landsbygdsföretagande t ex entreprenad- eller turism. I sin vägledning (Handbok 2010:4) är Naturvårdsverket noga med att påpeka att varje beslut om utvidgat strandskydd måste vila på ett bra underlag och värdering av området samt innehålla en motivering för beslutet som bygger på detta underlag. Om Länsstyrelsen vill utvidga strandskyddet utöver det generella strandskyddet på 100 meter, krävs ett underlag som preciserar vilka verksamheter som påtagligt kan skada eller försvåra utnyttjandet av värdena och på vilket avstånd sådan skada sker. LRF framhåller att åkermark inte är allemansrättslig mark. LRF anser därför att all åkermark skall ha strandskydd enligt den generella regeln på högst 100 meter. Det finns enligt LRF:s uppfattning inget som stödjer Länsstyrelsen förslag att utöka strandskyddet på åkermark. Exempelvis gäller det förslag till utvidgat strandskydd i Eslövs kommun, Vombsjön och Borstbäcken, remisskarta3, där åkermark föreslås utökat strandskydd utan konkret skäl för denna åtgärd.
. 5(16) LRF anser också att rörliga gränser för strandskyddet är negativt då det ökar rättsosäkerheten för markägare. Det försvårar för både markägare och samhället att planera för framtiden, då det kan finnas osäkerhet om var gränserna kommer att gå framöver. Rörliga gränser skall därför undvikas. Där strandskyddet omfattar betesmarker, förutsätter LRF att anordningar som behövs för betande djur får anläggas, exempelvis skydd för väder och vind, bestämmelser i Djurskyddslagen eller för anordningar för tillgänglighet till betesmarker. Detta måste kunna ske utan dispensansökningar eller kostnader för detta. Länsstyrelsen finner inte skäl att ändra strandskyddets avgränsning i enlighet med inkommet yttrande. Länsstyrelsen vill framhålla att allemansrätten innebär rätt till tillffillig och hänsynsfull vistelse på annans mark. Enligt 2 kap 15 regeringsformen är i princip all mark tillgänglig enligt allemansrätten. Förbehållet bryts i vissa fall, t ex när det gäller markägarens hemfridszon, d v s den mark som finns i direkt anslutning till bostad eller motsvarande. Allemansrätten gäller inte heller nyttjande av anläggning. En anläggning kan t ex vara en anlagd travbana eller ett anlagt skidspår. Nyttjande kan t ex vara ridning på en anlagd travbana eller skidåkning i ett anlagt skidspår. Åkermark är allemansrättsligt tillgängfig, liksom annan mark, för tex vandring. Eftersom allemansrätten inte innebär någon rätt för nyttjaren att förstöra markägarens gröda kommer besådd åkermark inte att vara tillgänglig för tillträde, med mindre än att nyttjaren kan vistas där utan att skada grödan. Regelsystemet förutsätter, av proportionalitetsskäl, att myndigheterna även beaktar markägarens intressen i sina beslut. Kravet framgår av 7 kap 25 miljöbalken samt ett antal avgöranden från dåvarande Regeringsrätten. Länsstyrelsen har, genom metoden för översyn och beslut, valt att relatera strandskyddets värden, mot markägarens intressen i varje enskilt ärende. Underlagen hålls tillgängliga inför beslut, efter kungörelse, och de efterföljande besluten om utvidgat strandskydd kan överklagas av en behörig krets. Länsstyrelsen iakttar sedvanlig öppenhet genom hela förfarandet, i enlighet med förvaltningslagen. Länsstyrelsen erinrar om att vissa verksamheter är undantagna strandskyddsbestämmelserna enligt 7 kap 16 miljöbalken, bla byggnader, anläggningar, anordningar eller åtgärder som inte avser att tillgodose bostadsändamål, om de behövs för jordbruket, fisket, skogsbruket eller renskötseln och de för sin funktion måste finnas eller vidtas inom strandskyddsområdet.
6(16) Beträffande generell dispens för undantag för ändrad användning, för lantbrukets ekonomibyggnader, vill Länsstyrelsen erinra om att det inte är möjligt att ge generell dispens med gällande lagstiftning. Strandskyddets bredd, det vill säga avståndet till strandskyddsgränsen, räknas från stranellinjen och följer strandlinjen, eftersom det är strandområden vid vatten som avses skyddas med strandskyddsförordnanden. Därav är det inte alltid är lämpligt att strandskyddsgränsen följer eller sammanfaller med gränser till andra områdesskydd som har andra syften och bestämmelser. I de fall där strandskyddsförordnandet överlappar andra områdesskydd, kan strandskyddsbestämmelserna komplettera de andra områdesbestämmelserna. Utvidgade strandskyddsområden vid sjöar och vattendrag, inne i landet, har i regel fasta strandskyddsgränser. Generellt gäller att den allemansrättsligt tillgängliga marken i har minskat successivt och att behov finns att säkerställa passager och biologisk mångfald, särskilt vid vatten. Länsstyrelsen bedömer därför att det finns behov av att även fortsättningsvis förordna om utvidgat strandskydd och anser att myndigheten, enligt 20 förvaltningslagen, inhämtat de underlag som ärendets beskaffenhet kräver och att bedömningsgrunderna klart framgår av beslutet. Av s stränder omfattas endast en tredjedel av strandskyddet, det vill säga ungefår 8 450 km. Den sträckan kommer att vara oförändrad efter översynen av det utvidgade strandskyddet. Resterande två tredjedelar, ungefår 18 400 km strand, har inget strandskydd. Uppskattningen är gjord av Länsstyrelsen och inkluderar kust, sjöar och vattendrag. Av de stränder som omfattas av strandskydd har en åttondel, det vill säga 1 060 km, ett utvidgat strandskydd. Efter översynen uppskattas det utvidgade strandskyddet att bli 1 280 km, det vill säga en förändring med 220 km. Ser man till landarealen för det utvidgade strandskyddet, det vill säga strandområdet mellan 100 meter till som högst 300 meter från strandlinjen, innebär det en förändring med ungefår 48 km2, från ca 132 km2 till ca 180 km2. Den nya arealen utvidgat strandskydd kommer att utgöra ungefår 1,6 % av s landyta. Delar av dessa strandområden omfattas sedan tidigare av andra områdesskydd, så som tex naturreservat eller Natura 2000. Stellan Nilsson och Vilho Hovi har i yttrande, av den 15 december 2013, framfört att de bl.a. tycker att äganderätten till deras fastigheter, Ängagården och
7(16) Storegård, inskränks på ett oskäligt sätt i strid med grundlagen 2 kap 15 (fastigheterna Billinge 10: och 15:6, remisskarta 11 och 12). I strandskyddat område ska jord- och skogsbruk kunna bedrivas i nuvarande omfattning, men vissa restriktioner kräver att dispens söks. Vad gäller förändringar och nybyggnation gäller regler som innebär mycket betydande ingrepp i äganderätten enligt vad som sägs i 7 kap 15 miljöbalken. Visserligen kan dispensansökningar beviljas, men de särskilda skäl vid prövning som framgår av 7 kap 18C miljöbalken, medger stort tolkningsutrymme där markägaren sannolikt inte har företräde. Sålunda blir möjligheten till ekonomisk och strukturell utveckling av deras jord- och skogsbruksfastigheter genom förändringar och nybyggnation mycket små för de arealer som ingår i det utvidgade strandskyddsområdet. Detta innebär att deras företag får försämrad ekonomi, försvårar brukandet och innebär en värdeminskning av fastigheterna. I Länsstyrelsens förslag angående det utvidgade strandskyddet på ägorna tillhörande Ängagården och Storegård, tycker de att det ej heller beaktas vad som sägs i 7 kap 25 miljöbalken, då föreslaget innebär att: oskäligt stor areal upptas av strandskydd då man närmast slentrianmässigt låter strandskyddsområdet öka med 200 meter. ingen hänsyn tas till redan existerande naturreservat vilket gör att mycket stor del av Angagårdens areal omfattas av restriktioner och ingrepp i äganderätten. inget samråd har skett för att trygga vare sig naturvärden eller ägarnas intressen (sannolikt har markägarna, som känner jord och skog, mycket att tillföra). ingen hänsyn tagits till den välvilja till natur, friluftsliv och samverkan de hittills visat. Tvärtom blir de närmast negligerade på ett sätt som inte är värdigt en demokrati. Sålunda anser det att det därmed kan fastslås, att vad som sägs i 7 kap 25 miljöbalken, ej beaktats i förslaget och att, om detta skulle leda till beslut, i hög grad inkräktar på deras äganderätt i strid med grundlagen 2 kap 15. Refererande till vad som tagits upp i texten ovan så yrkar Stellan Nilsson och Vilho Hovi på att: - i första hand, strandskyddet fastställs till nuvarande 100 meter. - i andra hand, samråd och delaktighet angående gränsdragningarna för det/de, utöver 100 meter, extra område/områden som skall klassas som strandskyddsområde. För det utvidgade strandskyddet yrkar de på skriftligt utfästelse att 1. handläggning av dispensansökningar sker kostnadsfritt. 2. skälig ersättning utgår för de skador som åsamkas dem vid eventuella avslag på clispensansökningar.
8(16) full ersättning utgår för rättegångskostnader vid eventuell tvist som kan uppstå med anledning utav det utvidgade strandskyddet. Länsstyrelsen finner inte skäl att ändra strandskyddets avgränsning i enlighet med inkommet yttrande. Vad avser dispensansökningar till Länsstyrelsen, så har Länsstyrelsen själv ingen befogenhet att utfårda undantag av prövningsavgift enär dessa avgifter för Länsstyrelsen regleras enligt avgiftsförordningen (1992:191). Vad gäller ansökningar som prövas av kommunen, är det kommunen själv som fastställer prövningsavgiften. Dock finns möjlighet för sökanden att överklaga prövningsavgiften. Länsstyrelsen har ingen möjlighet att betala ersättning för hypotetiska skador eller rättegångskostnader för eventuella framtida tvister. I övrigt hänvisar Länsstyrelsen till ovanstående svar till yttrande från Kommunstyrelsen i Eslövs kommun, och Lantbrukarnas riksförbund. Louise Relve har i yttrande, av den 15 november 2013, framfört synpunkter på föreslagen gräns för utökat strandskydd vid hennes fastighet Östra Gårdsstånga 8:22. Hon föreslår att avgränsningen läggs något längre söderut vid den naturliga gränsen mellan våtmarken och befintlig brukning av jord bl a sparrisodling. I Flyinge ängar (8:22) har Louise Relve fått besked om att marken i naturreservatet kan brukas som tidigare avtalats och hon har inga synpunkter på den nya gränsdragningen. Länsstyrelsen finner det motiverat att justera strandskyddsavgränsningen enligt inkommet yttrande och anser att justeringen inte innebär någon förlust för strandskyddsvärdena (remisskarta 6). Gun och Ingvar liddenäs ägare till fastigheten Gårdsstånga 3:9 sedan 1959, har i yttrande, av den 17 november 2013, framfört följande synpunkter: De brukar marken mellan Gårdstånga Prästgård till Flyinge reningsverk. De har under denna tid aktivt arbetat med åtgärder som främjar djur- och fågelliv utmed Kävlingeån, bl.a. i form av plantering av dungar och skapande av våtmarker. De anser att ett utvidgat strandskydd skulle vara negativt för fastigheten dels genom större framkomlighet för allmänheten i markerna, dels negativt för fastighetsvärdet. Gun och Ingvar Uddenäs avstyrker förslaget om utvidgat strandskyddsområde.
9(16) Länsstyrelsen finner inte skäl att ändra strandskyddets avgränsning på fastigheten Gårdsstånga 3:9 i enlighet med inkommet yttrande (remisskarta 6). Aktuellt strandområde har värde för strandskyddets båda syften. Gisela och Rolf Gustafsson har egenskap av ägare till fastigheten Getinge 8:2, i yttrande, av den 17 november 2013, bl. a. framfört följande: De anser att nuvarande strandskyddsområde om 100 meter väl tillgodoser den allemansrättsliga tillgången till området. De saknar en väl underbyggd motivering från Länsstyrelsen till varför 100 meter inte skulle vara en tillräckligt bred zon för strandskyddet. Att markägaren får en inskränkning av sin rätt kan ställs mot att kommun och länsstyrelse gynnas av det som står i Länsstyrelsens motivering "att en väl genomtänkt strandskyddsavgränsning gynnar prövning och tillsyn". Gisela och Rolf Gustafsson anser att avgränsningen för det nuvarande strandskyddet om 100 meter är enkelt att mäta upp och ifrågasätter den nya avgränsningen i form av det staket som är placerat i betesmarken. För Gisela och Rolf Gustafsson är det viktigt att även i fortsättningen bibehålla de av gammal hävd uppgrävda avrinningsdikena i betesmarken samt nivån på dessa diken i förhållande till Kävlingeån. Idag bildas öar i å-fåran som hindrar vattenflödet och därmed tidvis ger högre vattennivåer i betesmarken. Detta kommer sig av en avbruten rensning av Kävlingeån. De ser heller inte att Länsstyrelsens förslag till beslut gör någon skälighetsavvägning mot enskilda intressen på det sätt som föreskrivs i 7 kap. 25 miljöbalken och 2 kap 15 regeringsformen. Detta innebär att förslaget till beslut är ofullständigt enligt gällande lag och bör omarbetas enligt dessa lagkrav. De yrkar därför på att Länsstyrelsen gör en ordentlig omprövning av ärendet med beaktande av vad som framförts i deras yttrande. Länsstyrelsen finner inte skäl att ändra strandskyddets avgränsning på fastigheten fastigheten Getinge 8:2 i enlighet med inkommet yttrande (remisskarta 5). Aktuellt strandområde har värde för strandskyddets båda syften. I övrigt hänvisar Länsstyrelsen till ovanstående svar till yttrande från LantbrUkarnas riksförbund.
10(16) Olof Bauer har i yttrande, av den 18 november 2013, bl.a. framfört att han inte ser några direkta fördelar med att utöka strandskyddet från 100 till 300 meter på hans fastighet Holmby 27:1. När han köpte fastigheten 1979 omfattade strandskyddet 100 meter från strandllinjen och det var under dessa förutsättningar som han köpte fastigheten. Att utöka strandskyddet innebär inskränkningar för honom som fastighetsägare. Han ställer sig också tveksam till de förbättringar som Länsstyrelsens förslag skulle innebära för marken och påpekar att det i hans fall inte handlar om samma exploateringstryck som råder vid havet. Olof Bauer påpekar dessutom att hans fastighet felaktigt benämnts som del i "Flyinge ängar". Länsstyrelsen finner inte skäl att ändra strandskyddets avgränsning på fastigheten fastigheten Holmby 27:1 i enlighet med inkommet yttrande (remisskarta 6). Aktuellt strandområde har värde för strandskyddets båda syften. I övrigt hänvisar Länsstyrelsen till ovanstående svar till yttrande från Lantbrukarnas riksförbund. Göran Holmberg har i yttrande, av den 18 november 2013, framfört att strandskyddets syften inte uppfylls i det område som Länsstyrelsen har utpekat som aktuellt för utvidgat strandskydd. Göran Holmberg är en av ägarna till fastigheten Bögerup 1:11 där Kolebäcken är gräns i nordväst. Här är bäcken uträtad och djup och liknar mest ett grävt dike. Markerna närmast bäcken är gammal åker eller vall. Där växer planterat gräs till ensilage eller tidigare hö. Där det inte växer gräs finns mest veketåg. Göran Holmberg föreslår att gränsen för det utvidgade strandskyddet ska gå nedom hans hus som hos grannarna Södra Hultseröd 1:15 och i Höörs kommun vad gäller Rugerup 1:46. Jörel Holmberg har, som fastighetsägare och representant för övriga ägare till fastigheten Bögerup 1:11, bl a framfört i yttrande, av den 20 november 2013, att man yrkar att gränsen för strandskyddet vid Kolarebäcken ändras så att gårdsmiljön inte omfattas. De tycker att kartan är svår att förstå. I kartan borde det istället för skillnad mellan "flytande strandskydd" och "föreslagna ändringar - fast", framgå skillnaden mellan generellt och utvidgat strandskydd. Vidare anser de att Länsstyrelsens förslag till beslut är svårt att förstå. Att föreslå 300 meter strandskydd vid en bäck som närmast är att betrakta som ett dike är för dem helt oförståeligt. Förslaget är dessutom inkonsekvent då det ibland anger ett strandskydd på 100 meter och ibland 300 meter. Detta gäller även längs Rönne å där ett bredare strandskydd är betydligt mer välmotiverat än längs Kolarebäcken. De ser fram emot att Länsstyrelsen reviderar förslaget och bättre förklarar och motiverar hur man har resonerat.
Länsstyrelsen finner inte skäl att ändra strandskyddets avgränsning på fastigheten Bögerup 1:11 i enlighet med inkomna yttranden (remisskarta 12). Aktuella byggnader är belägna i mitten av strandskyddsområdet. Områden med befintlig bebyggelse i utkanten av det strandskyddade området kan exkluderas strandskyddet. Dock inte beflntlig bebyggelse som är beläggen i mitten av det strandskyddade området. Vad avser gränsmarkeringarna på remisskartorna vill Länsstyrelsen förtydliga att det, förutom av texten, framgår av fårgen på linjerna vilka av gränserna som illustrerar generellt respektive utvidgat strandskydd. Även på beslutskartorna illustreras gränserna för generellt respektive utvidgat strandskydd i olika fårger. I övrigt hänvisar Länsstyrelsen till ovanstående svar till yttrande från Lantbrukarnas riksförbund, Torsten Werner med flera har i yttrande, av den 28 januari 2014, bl.a. framfört att förslaget för utökat strandskydd har tre stora brister: 1. Hänsyn till landsbygdsutvecklingen saknas, trots att denna inte får begränsas av eventuellt strandskydd enligt regeringens proposition. 2. Förslaget är allt för dåligt underbyggt med svensk och internationell lagstiftning. Äganderätten är inte kommenterad och miljöbalken har övertolkats i förslaget. 3. Handläggningen av strandskyddsförslaget har stora brister med både formfel och avvikelser mot både praxis samt rekommendationerna i Naturvårdsverkets handbok. Med anledning av bristerna ovan yrkar de att: A. Utifrån de tre bristerna ovan att 1. ärendet om utökat strandskydd återförvisas för ny handläggning. 2. verkställigheten avvisas. B. Utifrån bristen på hänsyn till landskapsutvecklingen 1. att strandskydd om 100 meter ska gälla om inte ett specifikt och korrekt utarbetat och behandlat underlag för respektive delområdes utökning föreligger. 2. ekonomibyggnader ska ges en generell dispens från strandskyddsreglerna. 3. enskilt liggande fastigheter bör få dispens. Ägare till privatbostäder skall ha rätt att få hävda den egna tomten som privat. Privata aktiviteter omfattande bad, båtplats, fiske, fiskedon, möbler växter etc. skall också få utövas framöver, i de fall markägare har gett sitt samtycke.
Länsstyretsen 12(16) C. Utifrån bristen på beaktande av lagstiftningen att 1. utökningen av strandskyddet skall baseras både på en avvägning med övrig lagstiftning och på kravet att landsbygdsutveckling ej skall begränsas.. åker- och skogsmark skall inte beläggas med ytterligare begränsningar som reducerar brukarens näringsfång som tex strandskydd. 3. biflödena till Rönne å (Kole bäck och Bilhnge bäck) skall ges generell dispens (vattendrag med en bredd mindre än 3 meter och sjöar under ett hektar). 4. att ett beslutsunderlag för varje drabbat delområde skall presenteras som beskriver motivet för och konsekvenserna av ett utvidgat strandskydd, inkluderande avvägningar mot samtliga aspekter samt en objektiv presentation av de lagliga möjligheterna för fastighetsägarna att erhålla ekonomisk kompensation. D. Utifrån bristen i handläggningen att 1. utökat samråd genomförs enligt miljöbalkens bestämmelser 2. information till drabbade markägare sker per brev. Argumentering till ovanstående: 1. Landsbygdsutvecklingen motverkas i kommunerna Eslöv och Höör genom att så stora områden skyddas. Detta står i skarp kontrast till de beslutade strandskyddade områden i stora kommuner som t.ex. Malmö, som i princip saknar strandskydd längs sina vattendrag. Att frånerkänna invånarna i s största stad att kunna nå sina egna strandområden, i många fall med kollektivtrafik, visar på att tolkningen av målsättningen att stimulera det rörliga friluftslivet tolkas helt olika trots att målsättningen med strandskyddsförslaget är detsamma. I förslaget framgår att " har en låg andel allemansrättsligt tillgänglig mark", vilket i kombination med den minimala avsättningen i storstäderna medför att de glest befolkade kommunerna drabbas extra. Att allt för mycket mark har drabbats framgår genom skrivningen i förslaget "En tillkommande exploatering, även om den sker utanför hundrameterszonen, riskerar att skada både områdets orördhet och upplevelsevärden samt biologiska värden".förslagsställarens uppgift är att motivera utökningen från 100 till 300 meter genom en noggrann utvärdering av det specifika området, men i brist på analys, har genomgående 300 meter valts för att inte riskera ha undgått att belägga något område med strandskydd. Ett sådant helt schablonmässigt motiverat förslag till strandskydd, skulle om det antogs medföra stora negativa konsekvenser för landsbygden. Denna överbeskyddande inställning blir än mer märklig då det finns strand i Eslövs kommun som inte ens har en passage. Möjligheten att gå runt det kommunägda företagets industriområde gör det helt ointressant för det rörliga friluftslivet. Förklaringen till att det inte heller vid denna genomgång ett strandskydd införs för att uppfylla kravet på passage är:
13(16) "Länsstyrelsens uppdrag är att se över de utvidgade strandskyddsområdena, d.v.s. strandområden mellan 100 och 300 meters bredd. Den här översynen tar inte med andra strandområded. Eslövs kommun hade en 300 meter bred passage föreslog att den aktuella passagen. Regeringens proposition och den lag som Riksdagen antagit verkar dock väga lätt mot "Länsstyrelsens uppdrag". Vem har formulerat detta uppdrag, som verkar ha större inflytande än Regeringens proposition. Bygglovsansökan på strandskyddad mark innebär en extra strandskyddsprövning, på sökandes bekostnad. Denna drabbar undantagslöst landsbygden och ofta attraktiva bygglägen. Orättvisan är dubbelt förnedrande då prövningen är till för att få tillbaka en rätt som orättmätigen tagits från markägaren. Byggandet av ekonomibyggnader kommer att belastas med en prövning, vilket är helt emot tidigare synsätt. Strandskyddsprövningen innebär en orättfärdiga extra kostnad, tidsspillan och ytterligare en byråkratisk regel i "krångelsverige". Näringsverksamheterna jord- och skogsbruk har en stor betydelse för landsbygden och ytterligare pålagor påverkar menligt utveckling. Landsbygden har redan förlorat många verksamheter genom andra demotiverande och diskriminerande bestämmelser, vilket gör det än mer allvarligt att strandskyddsförslaget reducerar landsbygdens utveckling ännu mer. Till skillnad från gruppbebyggelsen har ingen enskilt liggande fastighet fått dispens från strandskyddets negativa inverkan. Strandskyddsklassningen medför en stor osäkerhet hur den egna tomten ska kunna disponeras och bebyggelsen kunna utvecklas. Då dessa samtidigt har funnits och hävdats långt innan lagändringen 2009, måste dessa få behålla rätten enligt tidigare hemfridszonsbegreppet. Men även möjligheten att förnya byggbeståndet borde också få ske. Alternativen att de befintliga husen minskar i attraktionskraft och på sikt varken är till glädje för ägare eller de få som strövar i markerna, borde ha varit skäl nog för att i förslaget införa dispens ifrån strandskyddsreglerna för de enskilda fastigheterna. 2. Lagstiftning ej tolkad till skydd för äganderätten och tolkningen av miljöbalken övertolkats i detta fall. Äganderätten skyddas av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR) och i Regeringsformen (RF). Sverige har skrivit under denna och är därmed skyldig att följa dess principer. EKMR har fem principer (markerade i texten) som skall uppfyllas innan den privata äganderätten kan reduceras. - Är det nödvändigt att utöka strandskyddet från 100 meter till 300 meter genomgående för att möjliggöra det rörliga friluftslivets trängande sociala behov?
- Länsstyrelsen 14(16) Är strandskyddsbestämmelserna ändamålsenliga för att uppnå det önskade målet att vidmakthålla den natur som finns idag? Länsstyrelsen har själv gett svaret att ingen prövning hur det rörliga friluftslivet påverkar naturen. Är fördelen för det allmänna större än nackdelarna för den enskilde? Proportionerlig. Ekonomisk ersättning skall lämnas vid allvarliga intrång, men har hittills avfårdats av Länsstyrelsen utan motivering trots att Sverige är skyldig att följa EKMR. Rimligen borde möjligheterna till ekonomisk kompensation objektivt redovisas. Myndigheterna skall bevisa att dessa ovanstående villkor uppfylls. Förslaget uppfyller inte dessa villkor för någon av de fyra principerna ovan. Vid miljö och jordbruksutskottets behandling av regeringspropositionen finns många resonemang om proportionalitet mellan markägarens och samhällets intressen. Miljöbalken och äganderätten skall alltså vägas mot varandra. Även RF har tydliga skrivningar till skydd för äganderätten. I förslaget saknas redovisning att dessa lagar finns. Följaktligen har ingen avvägning heller skett, utan förslaget har schablonmässigt tagit ställning till förmån för den allmänrättsliga. I klarläggande med anledning av vår tidigare inlaga från Länsstyrelsen påstås att det fmns stöd i lagstiftning för inskränkningar i äganderätten som strandskyddsförslaget medför. Men på direkt fråga vilket lagrum som åsyftas, anser Torsten med flera att man ännu inte fått något svar, och anser att en statlig myndighet låter bli att mer specifikt ange vilket lagrum som förslaget vilar på, är oacceptabelt. Att så ensidigt förespegla att detta beslut har fast laglig grund är att vilseleda medborgarna. Vid en jämförelse mellan Länsstyrelsens tillämpning av regeringsformen och de principer som Sverige accepterat genom att underteckna EKMR, visar på en allt för stor skillnad. Betyget för dylikt agerande blir underkänt. Vid jämförelse med ett vattenmål i december 2012 kan tillämpningen av Miljöbalken ifrågasättas. I detta ärende valde samtliga involverade att bortse från tvingande paragrafer i miljöbalken. Att det i detta fall berörde ett kommunalt bolag är kanske en ren tillfållighet, men att en domstol utelämnar gällande lag undergräver förtroendet för hur lag tillämpas. Vid tidigare förslag till beslut i har flertal inlagor efterlyst motiveringen till att gå från 100 meter till 300 meter. Detta har Länsstyrelsen bortsett ifrån och inte vidare kommenterat. Att inte ta den återkommande framförda synpunkten på allvar och försöka motivera hur och varför förslaget inte är likt en myndighet i allmänhetens tjänst. Det är otillständigt att bara kopiera det tidigare svaret. Frågeställningen rymmer hela motivet till utökningen av strandskyddet och om detta kan motiveras mer ingående befläckas både samrådet och hela strandskyddsförslaget.
15(16) Handläggningen av strandskyddsförslaget är så bristfållig att det både bör beaktas som ett formfel och att det strider mot allmän rättsuppfattning. På riksnivå skulle ett schablonmässigt utvidgat strandskydd på 300 meter betyda att 26 % av Sveriges yta drabbas. Trots detta uppenbart stora ingrepp anser Länsstyrelsen det obehövhgt att kräva ett utökat samråd, vilket annars är en självklarhet när ärende med större inverkan handläggs enligt miljöbalken. Det har tagits fram en separat handbok för strandskyddsärenden med deltagare från Länsstyrelsen i. I handledningen framgår det att handläggningen skall inarbeta synpunkter från kommun, markägare samt den egna länsstyrelsen. På direkt fråga i vår tidigare inlaga om när samråd med markägare kommer att ske fick Torsten med flera svaret: "Länsstyrelsensförslag till beslut kommer att hållas tillgängligtför synpunkter genom kungörelsedelgivning. Utvidgning av strandskydd fdrutsätter att Länsstyrelsen kan motivera myndighetsåtgärden, liksom vid alla andra myndighetsbeslut. Markägarsynpunkter kommer att vägas in i besluten, i den mån Länsstyrelsenfinner lämpligt och besluten är överklagningsbara". Delgivningen till berörda fastighetsägare har endast skett genom kungörelse i papperstidning för flertalet av kommunerna. Med tanke på dagens teknik och ett väl utvecklat fastighetsregister är det en välchgt låg ambitionsnivå. Utöver självklarheter är den sista passusen märklig att: "Markägarnasynpunkter kommer att vägas in i den mån..." och "... och besluten är överklagningsbara".är detta miljöbalkens syn på att samråda? Presentation av beslutsunderlag? Rättssäkerhet? Detta ärende, om något, motiverar ett utökat samråd med en objektiv genomgång av vad som egentligen döljer sig bakom strandskyddsförslaget. Länsstyrelsen skriver på sin hemsida under rubriken "Motiven till översynen": "Motiven till översynen av de utvidgade strandskyddsområdena är flera. Ett motiv är att efter den 31 december 2014 gäller strandskydd inom redan utvidgade områden endast om utvidgningen har beslutats med stöd av den nya bestämmelsen i 7 kap 14 miljöbalken. Om ett nytt beslut intefattasför de utvidgade områdena, enligt den nya lagstifiningen, så återinträder automatiskt det generella strandskyddet om 100 meter. Ett annat motiv till översynen är att en väl genomtänkt strandskyddsavgränsningynnar prövning och tillsyn. Besluten ska bygga på inventeringar, / analyser, inklusive kommunicering med och medverkan av kommuner och allmänhet, väl underbyggda motiveringar och genomarbetade beslut samt tydliga kartor". Utifrån de kompletteringar som erhållits kan bara två motiv utläsas: - att inte gå miste om den tidigare utökningen från 100 meter - att översynen ger en väl genomtänkt strandskyddsavgränsning som gynnar prövning och tillsyn.
16(16) Dessa motiv avspeglar något helt annat än vad som står i alla handlingar där målsättningen med strandskydd och invånarnas behov diskuteras. Resultatet blir därefter. Administratörerna belägger så mycket mark som möjligt med strandskydd och tar bort övriga aspekter i förslaget som reduceras till enbart en naturinventering. Förslaget har förvanskat hela strandskyddsförslaget till något helt annat än vad regeringen avsåg. Länsstyrelsen finner inte skäl att ändra strandskyddets avgränsning i enlighet med inkommet yttranden vid Rönne å och Kolebäcken (remisskarta I 1-14). Samtlig befintlig bebyggelse med markområden, som inte har något värde för strandskyddets syften, och som ligger i utkanten av strandskyddsområden, har tagits bort från strandskyddsområdet. Resterande befintlig bebyggelse, några enstaka byggnader, ligger i mitten av strandskyddsområdet. Resterande markområden består av skogseller åkermark. I övrigt hänvisar Länsstyrelsen till ovanstående svar till yttrande från Lantbrukarnas riksförbund.