Essä: Min syn på en optimal funktionsanalys i en PU process Denna essä ämnar ge min syn på vital del av produktutvecklingsprocessen (PUprocessen), nämligen funktionsanalysen. Det är i funktionsanalysen man avgör vad produkten måste kunna göra, borde kunna göra, och det vore önskvärt att den kunde göra. Jag kommer först att definiera ordet funktion, så det inte blir några missförstånd kring vad jag menar med det. Därefter kommer jag att föra en kort diskussion om funktioner verkligen är nödvändiga. I avsnittet som följer den diskussionen ger jag min syn på hur den funktionsanalys vi lärt oss på skolan kan utvecklas med hjälp av en redan befintlig modell. Avslutningsvis diskuterar jag om en produkt automatiskt blir bättre genom att man ger den fler funktioner, eller om det ibland kan vara en fördel att vara sparsam med funktionerna. Vad är en funktion? Precis som de flesta ord kan betydelsen variera stort beroende av vem man frågor. När jag tänker på ordet funktion så får jag direkt associationer som ger ordet en betydelse för mig. Men det är inte säkert, inte ens speciellt troligt, att dessa associationer och betydelse är desamma som du som läser får av ordet. För att få kunskap om ordet måste vi först skapa en ömsesidig förståelse. Till att börja med kan det vara intressant att se hur de som bestämmer om det svenska språket tolkar ordets betydelse. Svenska Akademien definierar ordet funktion som fungerande, verksamhet, uppgift, åliggande. Nationalencyklopedin definierar ordet som bestämd (tilldelad) uppgift; det att fungera (på tillfredsställande sätt). Wiktionary, den fria ordboken, som egentligen utgörs av oss vanliga svenskar, förenklar det lite mer och ger sin definition som en uppgift som en person eller en sak måste utföra. Med dessa definitioner och min egen ursprungliga tolkning i ryggen menar jag när jag skriver funktion en uppgift som ska uppfyllas. Behövs funktioner? I min mening behövs funktioner för att berättiga produktens existens. Vad vore en produkt utan funktioner? Själva tanken med en produkt, dess existensberättigande, är ju att fylla en funktion. Annars vore det ju inte någon idé att skapa produkten.
När jag skulle skriva denna essä försökte jag tänka på en produkt som inte har någon funktion, men inte en enda kunde jag komma på. I början lockades jag att tänka, Men döda ting, som glasfigurer som bara står i en hylla, de fyller väl ändå ingen funktion? Det jag inte hade kommit fram till då var att ge välbehag och vara vacker också är funktioner. Om man antingen redan har anammat skapelseteorin eller för ett ögonblick kan se igenom darwinismens inskränkande fingrar, är det tämligen lätt att inse att även allt i naturen, från plankton till Pluto, har en uppgift. Det finns en tanke med allt. Den grekiska naturfilosofen Thales från Miletos, allmänt benämnd som den förste filosofen, gick till och med så långt att han hävdade att även livlösa ting har en själ. Hur analyseras funktioner? Värdeanalysens fader, Lawrence D. Miles, skriver I sin bok Techniques of Value Analysis and Engineering att det enda en användare egentligen söker I en produkt är två saker: användarfunktioner och estetiska funktioner. Användarfunktioner är funktioner som utför något. En sådan funktion fyller behovet användaren har av att få någonting gjort. Som exempel på produkter som endast utnyttjar användarfunktioner ger Miles spikarna bakom väggarna i ett hus, eller oljan som går runt i en bilmotor. Estetiska funktioner är funktioner som på något sätt behagar användaren eller någon som användaren vill behaga. Produkter som endast har estetiska funktioner är, enligt Miles, till exempel Rembrandt diamanten, eller parfym. Bild 0 Spikar (bild hämtad från http://www.bengtandersson.se/images/rawuploads/7.s pikar.png) Dock har de flesta produkter vi ser och använder i vår vardag en blandning av både användarfunktioner och estetiska funktioner, i olika utsträckning. Detta ter sig ganska naturligt, då vi människor oftast inte bara ska använda produkterna, utan även se på dem. För att komma in i ett funktionsanalytiskt tankesätt krävs ett näst intill överkoncentrerat mentalt arbete på dessa funktioner. Men det är först när man väl kommit in i tankesättet som oväntade idéer och nya värden kan läggas till produkten. Vidare berättar Miles i sin bok en berättelse där ett funktionsanalytiskt tänkande hjälpte ett laboratorium att spara en väsentlig summa pengar.
I berättelsen skulle ett nytt laboratorium installera ett väldigt kraftfullt röntgensystem för att djupsöka igenom smides och gjutgods efter dolda sprickor och fel. Utrustningen krävde att runtliggande områden fick ett tillräckligt skydd mot strålning. För att lösa det fanns på ritningen en drygt 2 meter tjock och nästan 5 meter hög betongmur, med formen av en hästsko, runt hela byggnaden. Det lägsta budet på denna mur var ungefär 50 000 dollar. Kontraktet togs till den ansvarige byggherren och eftersom han insåg att han hade ett ansvar för hela området godkände han kontraktet. Dock sade han sedan till den ansvarige för Bild 0 Betongmur (Bilden tagen från http://www.kumla.se/images/18.407f5ccc11 ef75faaf480002262/betongmur.jpg) laboratoriet att han endast godkände kontraktet om de gick med på att själva få bort all betong från området. Detta var ett helt oväntat villkor som den laboratorieansvarige inte kunde gå med på. I desperation kallades en byggnadsexpert in för att se om han kunde lösa deras problem. Då byggnadsingenjören aldrig jobbat med strålning tidigare blev han till en början väldigt förundrad när han såg planritningarna som innehöll stora mängde betong som inte tycktes bära någon last. När han frågade om vilken funktion all betong skulle fylla fick han svaret att den skulle stoppa strålning. Eftersom ingenjören lärt sig att tänka funktionsanalytiskt tänkte han direkt i banor som vilka fler sätt finns det att stoppa strålning på? Han frågade om jord kunde stoppa strålning och fick svaret att det kunde det, om det var i tillräcklig mängd. Tillräcklig mängd visade sig i detta fall vara en vall som var nästan 5 meter bred och hög. När man tog in buden för denna vall skulle det endast kosta 5 000 dollar. Bild 0 Jordvall (bilden tagen från http://www.vintervikennobel.se/valven_3_muren_w.jpg) Tack vare ett funktionsanalytiskt tänkande fick man en överlägsen produkt i form av en grästäckt jordvall för en tiondel av priset. Identifiera, förtydliga och namnge Miles föreslår att man i funktionsanalysen bör följa en process där man identifierar, förtydligar och namnger funktioner. Till att börja med ska man identifiera funktionen och kunna definiera den i så exakta meningar som möjligt.
Är det exakt vad den gör för kunden? Är det exakt vad kunden vill att den ska göra? Är det exakt det kunden tror att den betalar för? Med hjälp av dessa frågeställningar förtydligar man hela tiden sina definitioner tills de definierar exakt vilken funktionen är. Sedan ska man namnge funktionen med ett verb och ett substantiv, såsom leda ström, avge värme, eller minimera rost. Även om namngivningen kan verka simpel ligger hela svårigheten i just dess simpelhet. Att hitta de rätta verben och substantiven är en konst som kräver stor koncentration för att man inte ska ge upp i förtid. När man namngett sina funktioner ska man se över de ännu en gång och försöka hitta verb och substantiv som är mätbara, för först då blir det lätt att mäta och ta fram en kostnad för funktionen. Det man nu fått fram är funktionen och dess målvärden. Detta är grunden för att man effektivt ska kunna ta fram kostnaden för en funktion vid olika målvärden. Desto svårare är det att göra detta för estetiska funktioner. Nästan alla estetiska funktioner verkar kunna namnges som behaga kunden. Men i svårigheten ligger den största möjligheten, om man kan namnge dessa funktioner lite bättre än konkurrenterna har man goda förutsättningar att få en bättre produkt. Några exempel på namngivningar kan vara minimera storlek, tillhandahålla form, eller minimera ljud. På samma sätt som med användarfunktionerna identifierar och förtydligar man de estetiska funktionerna, och tar fram lämpliga målvärden. Det är inte alls så att användarfunktioner bör prioriteras före estetiska funktioner, tvärtom är ofta kostnader man lägger på att utveckla de estetiska funktionerna vara de som ger bäst återkastning. I detta är jag benägen att hålla med Miles. Användarfunktioner är nog det som företag oftast koncentrerar sig på och lägger det största krutet på, men kan man lyckas även med de estetiska funktionerna så kan man nog snabbt bli relativt ensam på marknaden. Som exempel vill jag nämna Apple och deras iphone. Deras största konkurrenter, Sony Ericsson och Nokia, som länge varit ledande på mobiltelefonmarknaden, har länge kört en katt ochråttalek och i stort sett med varje ny telefon presenterat nya funktioner. Sony Ericsson släpper en telefon med mp3 spelare, Nokia kontrar och släpper en med en 1 megapixelkamera, Sony Ericsson svarar med en 5 megapixelkamera, osv. Nokia har till och Bild 0 iphone (Bild tagen från http://myhallin.files.wordpress. com/2009/04/iphone.jpg)
med satsat en hel del pengar på designen av en del modeller, dock ofta på bekostnad av användarvänlighet. Jag minns speciellt en Nokia modell som såg ut som ett stort tuggummipaket, och helt saknade sifferknappar. Istället förväntades man vrida på ett hjul för att slå en siffra i taget. Snygg? Javisst, men inte vidare användarvänligt, och inte heller någon försäljningssuccé. Ett väldigt vanligt förekommande problem bland användare var också att det var oerhört svårt att föra över bilder man tagit med kameran till datorn, eller musik man hade på datorn till telefonen. Även om jag själv ser mig som ganska datorvan har jag haft flera telefoner där jag helt enkelt gett upp för att det bara inte ville fungera. För ett par år sedan kom då Apple, med sin första mobiltelefon, och vände uppochner på hela marknaden. Kameran var en simpel 2 megapixelkamera, det gick inte att filma med den, och den hade inte stöd för mms, vilket konkurrenternas telefoner haft i säkert 10 år. Det var alltså inte användarfunktioner den hade, men den hade något annat; ett väldigt attraktivt användargränssnitt. Genom att den tillverkades av Apple kunde man genom att använda deras mjukvara itunes i datorn enkelt föra över musik, filmer, kontakter och bilder till telefonen. På det viset blev telefonen en förlängning av datorn, istället för att försöka vara en datorersättare. Jag tror att det var så enkelt att Apple satt och funderade i sin kammare och tänkte att vad är det dagens mobiltelefonanvändare saknar?, och kom fram till slutsatsen att det var just ett användarvänligt gränssnitt och ett enkelt sätt att föra över bilder och musik mellan datorn och telefonen. Nu har i stort sett alla tillverkare en mobiltelefonmodell som på olika sätt ska efterapa Apples iphone, men det krävdes alltså en uppstickare på marknaden som vågade satsa på de estetiska funktionerna före användarfunktioner. Huvudfunktioner och delfunktioner Nästa steg i Miles process är att klassificera funktionerna som huvud eller delfunktioner. Huvudfunktionen är den funktion som användaren köper produkten för. Ett kylskåps huvudfunktion är att bevara mat. Delfunktioner är de funktioner som gör att huvudfunktionen kan utföras. Dessa kan givetvis variera beroende på vilket sätt konstruktören vill utföra huvudfunktionen. Det kan vara överraskande att se vilka kostnader som döljer sig i just delfunktionerna, så väljer man rätt väg fram till huvudfunktionen kan man spara mycket pengar. Optimalt Funktionsträd Det klassiska funktionsträd vi i tidigare kurser fått lära oss att använda tycker jag är bra i och med dess enkelhet, men om man ska vara helt ärlig så säger det verkligen inget mer än att det staplar upp huvudfunktionen och dess delfunktioner samt stödfunktioner. Det visar inget om relationerna däremellan eller om hur viktiga delfunktionerna är jämfört med varandra.
Mitt förslag är därför att utöka funktionsträdet till ett FAST diagram (function analysis system technique). Nedan visar jag ett exempel på ett sådant diagram: Huvudfunktion Delfunktion Delfunktion Lösning Delfunktion Delfunktion Lösning Stödfunktion Figur 0 FAST diagram Ett FAST diagram har fyra riktningar: NÄR? VARFÖR? FAST HUR? NÄR? Figur 1 FAST diagrammets riktningar Delfunktionerna till höger om huvudfunktionen svarar på frågan hur huvudfunktionen ska utföras. Huvudfunktionen, å andra sidan, svarar på frågan varför delfunktionerna behöver utföras. Stödfunktioner (nedåt) och stödaktiviteter (uppåt) svarar på frågan vad som ska hända eller utföras när delfunktioner eller huvudfunktionen utförs.
Med hjälp av att ändra tjockleken på de sammanlänkande linjerna mellan rutorna kan man prioritera olika delfunktioner. Figur 1 Lika viktiga delfunktioner Figur 1 Olika viktiga delfunktioner Med hjälp av dessa riklinjer kan vi skapa ett komplett FAST diagram som ger lite mer information om hur funktioner är sammanlänkade och dess inbördes prioritet. Jag tycker också att den visar bättre vad stödfunktionerna stöder för något och således gör det lättare att välja vilka stödfunktioner man vill satsa på. Ett exempel på ett färdigt ifyllt FAST diagram för en penna kan se ut så här:
Figur 2 FAST diagram för en penna (Figur tagen från http://www.npd solutions.com/va.html) Ger fler funktioner en bättre produkt? Avslutningsvis skulle jag vilja föra en kort diskussion om huruvida det alltid ger produkten mervärde att ha fler funktioner, eller om avsaknad av funktioner kan vara ett mervärde i sig. Jag ser mig själv som en relativt teknisk person. Jag tycker om teknik. Jag tycker om när klockan inte bara visar tiden, utan även kan koppla upp sig mot internet och visa kommande väder och annat. Jag tycker också om att titta på film och lyssna på musik. Därför har jag såklart all teknik som behövs för detta, en tv, en förstärkare, en dator kopplad till tv:n, samt en server fullmatad med hela cd och dvdsamlingen. Jag behöver alltså inte ha en massa skivor och filmer i någon hylla, och sedan bläddra igenom hyllan endast för att hitta tomma fodral när någon glömt lägga tillbaka skivan. Istället kan jag, bekvämt från soffan, komma åt hela min musik och filmsamling och snabbt göra sökningar på specifika artister eller låtar. Det är ett helt fantastiskt system, i mitt tycke. Min fru är inte lika teknisk som jag. Hon brukar klaga på att hon inte ens kan sätta på musik i vardagsrummet. För at göra detta krävs att man startar datorn, slår på tv:n och väljer rätt AV kanal (för att få fram bilden från datorn), slår på förstärkaren och väljer rätt kanal (för att få fram ljudet från datorn), startar ett program på datorn och sedan navigerar fram till den musik man vill lyssna på. Under tiden har man använt två fjärkontroller, ett tangentbord och en mus. Jag kan inte annat än förstå hennes frustration.
Därför skaffade jag mig universalfjärrkontroll som kan styra alla dessa enheter. Med denna räcker det med ett knapptryck för att göra alla de moment som tidigare krävdes för att lyssna på musik. Problemet är att ibland når inte signalerna fram till rätt enhet och då kan det hända att inte förstärkaren slås på eller att tv:n hamnar på fel kanal. För mig är det inget stort problem, jag kan lätt identifiera vad som blivit fel och åtgärda detta snabbt och smidigt. För min fru, å andra sidan, är det som att allt har gått sönder och hon vet inte ens hur hon ska stänga av enheterna så hon kan börja om. Allt som oftast åker istället sonens mini cdspelare med inbyggd högtalare fram. Och där sitter hon och lyssnar på sin musik ur en mono högtalare medans hemmabiosystemet tyst får visa sitt vackra yttre istället för att glänsa med sin fantastiska ljudåtergivning i full surround. Trots mina idoga försök att göra processen så enkel och smidig som möjligt verkar det som att apparaterna helt enkelt kan för mycket. Varje liten extra funktion gör det svårare att hitta den funktion man för tillfället söker. Likaså gör varje extra komponent att det finns ännu en sak som kan gå sönder i apparaten. Som Jonas Söderström beskriver det på sin webbplats kornet.nu, så är det ofta väldigt lockande att lägga dit ytterligare funktioner. Men när man lägger till saker sker det snarare med multiplikation än addition, eftersom de nya funktionerna kombineras med de gamla. Han berättar även om ett arbete med en sökmotor han varit med i, där den sökande initialt gavs tre sökmöjligheter; att söka på egenskaperna land, författare eller titel. Man kunde välja att söka på endast en av egenskaperna, en kombination av två eller alla tre. Detta gav att träfflistan kunde få sju olika utseenden, som alla var tvungna att presenteras olika. Mitt i projektet kom då ett nytt krav, framtvingat från den högre ledningen, ett alternativ att söka på egenskapen språk skulle också läggas till. Helt plötsligt hade träfflistans möjliga utfall ökat från sju till femton, beroende på att den nya egenskapen skulle kombineras med de gamla. Kort sagt innebar detta mer arbete än ledningen hade tänkt sig. När nya funktioner ska kombineras med befintliga blir det ganska snabbt mycket krångligare. Det verkar alltså som att jag i framtiden kommer att behöva tänka om i mitt funktionssökande. Istället för att köpa produkter som lovar att de kan göra det du vill och mycket mer kanske man ska satsa på produkter som endast lovar att göra det du vill och inget mer.
Källor: http://www.svenskaakademien.se/web/ordlista.aspx (2009 04 18) http://www.ne.se/artikel/1279711 (2009 04 18) http://sv.wiktionary.org/wiki/funktion (2009 04 18) http://sv.wikipedia.org/wiki/thales_från_miletos (2009 04 19) Miles, L. (1972), Techniques of Value Analysis Engineering, McGraw Hill, NY. http://kornet.nu/ebba.shtml (2009 04 20) Figurer inspirerade av http://www.valueeng.org/pdf_docs/monographs/fabasics.pdf (2009 04 20)