markarbete vid småhusanslutningar

markarbete vid småhusanslutningar till fjärrvärmenät Henrik Bjurström och Tobias Wingqvist, Chalmers Forskning och Utveckling Värmegles 2004:11

MARKARBETE VID SMÅHUSANSLUTNINGAR TILL FJÄRRVÄRMENÄT KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV ANLÄGGNINGSMETODER Forskning och Utveckling Värmegles 2004:11 Henrik Bjurström och Tobias Wingqvist, Chalmers ISSN 1401-9264 2004 Svensk Fjärrvärme AB Art nr 042224

I rapporten redovisar projektledaren sina resultat och slutsatser. Publicering innebär inte att Svensk Fjärrvärme AB eller styrgruppen för Värmegles Fjärrvärme tagit ställning till slutsatser och resultat.

Förord Examensarbetet på 20 poäng, har under våren 2004 utförts på institutionen för Maskin- och Fordonssystem, sektion Maskinteknik på Chalmers tekniska högskola. Vi vill tacka Dr. Monica Stafhammar för handledning och referensgruppen för bra synpunkter gällande arbetets fortskridande. Ett särskilt tack till Ove Ribberström som lagt ner mycket personligt engagemang. Vi vill också rikta ett tack till vår examinator, lektor Göran Brännare. Dr. Mathias Lidberg har bidraget med konstruktiv kritik under resans gång i allmänhet och i slutskedet i synnerhet. Villaprojekt på Göteborg Energi har bidragit med kunskap och därför vill vi uppmärksamma dem här. Slutligen finns det ett flertal företagsrepresentanter som hjälpt oss på vägen, ett stort tack även till Er. Ett tack också till de energibolag som tog sig tid att svara på våra enkäter. Göteborg, juni 2004 Henrik Bjurström och Tobias Wingqvist Referensgrupp Rolf Borrås Göran Brännare Hans Carlsson Mikael Gustafsson Anders Jacobsson Lars Ljunggren Bobby Odenhag Monica Soldinger Stafhammar Ove Ribberström Styrud AB Chalmers tekniska högskola Varadero AB Svensk Fjärrvärme Styrud AB Göteborg Energi AB Landskrona kommun Varadero AB Ove Ribberström Projektering AB Referensgruppen har samlats vid två tillfällen under våren på för att diskutera arbetets fortlöpande. Utöver detta har enskilda medlemmar träffats individuellt. 3

Sammanfattning Idag är schaktning med grävmaskin den vanligaste anläggningsmetoden vid nedläggning av fjärrvärmerör. Detta markarbete utgör en stor del av den totala anslutningskostnaden för småhus. Därför finns det ett stort behov att finna nya billigare anläggningsmetoder. Detta examensarbete är initierat av Värmegles Fjärrvärme, ett samarbetsprojekt mellan Svensk Fjärrvärme och Statens Energimyndighet, STEM. Syftet med arbetet är att kartlägga och utvärdera alternativa anläggningsmetoder för nedläggning av fjärrvärmerör. Målsättningen med arbetet är att finna billigare alternativ jämfört med traditionell schaktning. Arbetet inleddes med litteratursökning och därefter följde studiebesök och intervjuer med representanter från fjärrvärmebranschen. Baserat på det insamlade materialet gjordes en allmän utvärdering av anläggningsmetoderna med avseende på funktion, kostnad och miljö. Vidare har en kvantitativ utvärdering i Excelmiljö gjorts för de olika metoderna med avseende på kostnad, tid, miljö och kundsynpunkter. De anläggningsmetoder som utvärderats i Excel är schaktning med minigrävare, kedjegrävning, handgrävning, jordraket, styrd borrning och hammarborrning. Resultatet visar att ingen av de alternativa anläggningsmetoderna, förutom kedjegrävaren, med dagens prissättning klarar av att reducera markkostnaden för servisledningar. Rördrivningsmetoderna ligger dock inte så mycket högre i meterpris än traditionell schaktning och då även andra aspekter än kostnaden, som miljö och återställningsbehov, värderas blir de vinnare. För markarbeten i gatumiljö är resultatet annorlunda. Här är rördrivningsmetoderna mer fördelaktiga även ur ekonomisk synvinkel. Värmegles Fjärrvärme har ett delmål om att sänka anslutningskostnaden per hus från dagens 83 000 kr till 50 000 kr. För att nå detta mål är användning av alternativa metoder för läggning av stamledning ett måste. Att man idag i så stor utsträckning förlitar sig på traditionell schaktning beror till stor del på konservatism inom branschen. Det finns fler alternativa metoder än de ovan nämnda, vissa av dem med mer potential än andra. Två nya anläggningsmetoder med öppna schakt är EcoTrench och vakuumsugning. EcoTrench är en fräsmetod som har tagits fram i Frankrike för nedläggning av bredband. Där går den under benämningen Cleanfast. Med en utveckling av dagens utrustning skulle metoden fungera även för nedläggning av fjärrvärmerör. Vakuumsugning används idag inte som schaktmetod eftersom dagens utrustning är ineffektiv och investeringskostnaderna för höga. För att finna lönsamhet i metoden måste den utvecklas. Båda dessa metoder är lovande och bör utvärderas mer i framtida arbeten. 5

Summary Today open ducts are the most common way of laying district heating pipes. Since the costs for the site preparation and excavation constitute a large amount of the total construction cost for detached houses, there is a need to find cheaper construction methods. This master thesis is initiated by Värmegles Fjärrvärme which is joint venture between Svensk Fjärrvärme and Statens Energimyndighet, STEM (Swedish district heating association and the Swedish Energy Agency). The purpose of the thesis is to chart and evaluate alternative construction methods that could be used for district heating systems. The target is to find low cost alternatives to the conventional open duct method. The investigation started with a review of relevant literature in the field, followed by visiting construction sites and interviews with representatives from the district heating industry. After the collection of data, a general evaluation regarding function, costs and environmental influence was done. Also, a quantitative evaluation of the laying methods was done in Excel regarding costs, time, environmental influence and the customers point of view. The methods evaluated in Excel are excavator, pedestrian trencher, hand digging, hammer head mole piercing tools, directional drills and rock drilling. The result of the study shows that none of the alternative methods, with the exception of the trencher, are able to reduce the site preparation and excavation costs in residential areas. How ever, the trench less methods are not that much more expensive per meter than excavator digging and when other aspects than the costs are viewed they are the better alternative. For construction work in street environment the result differs. Here the trenchless methods are the better ones, also from a economical point of view. Värmegles Fjärrvärme has a target of reducing the total cost per connected house from 83 000 SEK, which are the average cost of today, to 50 000 SEK. To reach this target, the use of alternative construction methods for laying pipes in street environments is necessary. The reason that excavators are used so frequently today is partly because of conservatism from the trade. There are more alternative methods than the ones mentioned above. Some of them have more potential then others. Two new open duct methods are EcoTrench and vacuum excavation system. EcoTrench is a cutting method, developed in France, for laying broadband. In France the method is called Cleanfast. With a development of the technique, the method could also work for laying district heating pipes. Vacuum suction is not used as a digging method since the equipment of today is inefficient and the investment cost is large. To find profitability, the method must be developed. Both these methods have potential and ought to be more evaluated in future work.

Innehållsförteckning 1. Inledning...9 1.1. Bakgrund... 9 1.2. Syfte och mål... 9 1.3. Metod och avgränsningar... 9 2. Småhusanslutning till fjärrvärmenät...10 2.1. Projektering... 10 2.2. Upphandling, val av entreprenör och kundkontakt... 10 2.3. Mark- och rörarbeten... 11 2.4. Återställning... 14 2.5. Besiktning och uppföljning... 14 3. Anläggningsmetoder...15 3.1. Traditionell schaktning, minigrävare... 15 3.2. Handgrävning... 15 3.3. Kedjegrävning... 16 3.4. Fräsning... 17 3.5. Plöjning... 18 3.6. Styrd borrning, stor rigg... 18 3.7. Styrd borrning, liten rigg... 20 3.8. Hammarborrning... 21 3.9. Jordraket... 22 3.10. Hydraulpressning... 23 3.11. Rammning... 24 4. Utvärderingsmetod...25 4.1. Kvantitativ bedömning... 25 4.2. Utvärderingsmodell i Excelmiljö... 25 4.3. Förklaringar till utvärderingsmodell i Excelmiljö... 26 5. Utvärdering av anläggningsmetoder...31 5.1. Funktion... 31 5.2. Kostnad... 33 5.3. Miljö... 36 5.4. Excelmodell... 37 6. Slutsatser...39 7. Framtida arbetssätt...40 7.1. Nya metoder... 40 7.2. Nya tankesätt... 43 7

8. Referenser... 44 Bilaga 1: Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Bilaga 5 Bilaga 6 Bilaga 7 Snabbguide Excelmodell Resultat från anbudsförfrågan Anbud ledningsdragning Typfall, serviser, Excelmodellering Enkätundersökning Enkätsammanställning

1. Inledning 1.1. Bakgrund Idag är traditionell schaktning den vanligaste anläggningsmetoden vid nedläggning av fjärrvärmerör. Kostnaden för markarbeten utgör idag en stor del av den totala anslutningskostnaden och därför finns det ett stort behov att finna enklare och billigare anläggningsmetoder. Detta examensarbete initierades för att utreda möjligheten att använda alternativa metoder för nedläggning av fjärrvärmerör. Examensarbete gjordes vid Maskin- och fordonssystem, Chalmers tekniska högskola, med handledning av Dr. Monica Soldinger Stafhammar, Varadero Utveckling AB. Examensarbetet ingår i Värmegles Fjärrvärme som är ett samfinansierat program mellan Svensk Fjärrvärme och Energimyndigheten, STEM [19]. Svensk Fjärrvärme är en branschorganisation för företag som arbetar med produktion eller distribution av fjärrvärme i Sverige. Ett uppsatt delmål för Värmegles är att sänka dagens anslutningskostnad på 82 000 kr till 50 000 kr [9]. 1.2. Syfte och mål Arbetets syfte är att kartlägga och utvärdera de metoder som är möjliga att använda för markarbeten vid nedläggning av fjärrvärmerör i villaträdgårdar. Traditionell schaktning kommer att jämföras med alternativa anläggningsmetoder. Målet med arbetet är att hitta alternativ till traditionell schaktning för nedläggning av fjärrvärmerör. 1.3. Metod och avgränsningar Arbetet inleddes med en kartläggning av de anläggningsmetoder som idag används vid fjärrvärmearbeten. Litteraturstudien innefattade även andra intressanta metoder som idag främst tillämpas inom andra verksamhetsområden. Den praktiska faktainsamlingen utgörs av studiebesök [29-34] och intervjuer [35-42], dels med energibolag dels med företagsrepresentanter. De olika anläggningsmetoderna utvärderas främst med avseende på kostnad men även andra aspekter som funktion och miljö. En del av denna utvärdering görs i en modell i Excelmiljö, baserad på kvantitativ bedömning. Arbetet är främst inriktat på läggning av servisledning i trädgårdsmiljö. Vidare avser rapporten helt och hållet gemensam uppvärmning i tätorter där det är glest mellan husen. Med tekniska termer definieras detta genom att linjetätheten ligger mellan 0,5 och 2 MWh/m. [18] 9

2. Småhusanslutning till fjärrvärmenät En anslutning av ett småhusområde till fjärrvärmenät kan delas in i ett antal steg: Projektering Upphandling, val av entreprenör och kundkontakt Markarbeten och rörarbeten Återställning Besiktning och uppföljning Tillvägagångssättet för att ansluta småhusområden kan variera mellan olika regioner. 2.1. Projektering I projekteringens första skede delas småhusområdet upp i mindre delområden, så kallade kampanjer. Efter uppdelning görs en förkalkyl för respektive kampanj. Här bestäms dimension, material och isoleringsstandard för ledningarna. I projekteringsskedet bestäms även vilken slags anläggningsmetod som skall användas. På flera ställen runt om i landet förlitar sig många energibolag till kända markförhållanden. Tidigare gjorda markarbeten i det berörda området ger en uppfattning om vad som kan tänkas vänta nere i marken. När markförhållandena inte är kända görs ibland en geoteknisk undersökning, bestämning av jordart, skjuvhållfasthet och grundvattennivå. En annan undersökning som görs är lokalisering av befintliga ledningar som VA, dagvattenledningar, el och tele. 2.2. Upphandling, val av entreprenör och kundkontakt Entreprenadform väljs efter entreprenadens storlek och bygghandlingarnas kvalitet. Många energibolag arbetar med årsavtal gentemot en markentreprenör. Detta förfarande kan vara lönsamt vid många utbyggnadsprojekt i samma närområde. En småhusanslutning innefattar en mängd privata kunder och det är därför viktigt att skapa en god kontakt samt tillhandhålla tydlig information under hela arbetets fortlöpande. Under projekteringsstadiet ska husägarna informeras om vad som ska hända i området, geologiska undersökningar, trafikomläggningar etc. För att i ett tidigt skede få kunden intresserad att ansluta sig görs en första kontakt så fort förkalkylen är gjord. Frågor kan besvaras och kampanjen kan börja säljas in. Ett flertal studier visar alla samma sak, ju högre anslutningsgrad desto lägre anslutningskostnad [1],[6],[8],[9]. En dålig anslutningsgrad kan innebära att vissa potentiella kunder i området som önskar fjärrvärme ej kan erbjudas tjänsten eftersom grannarna avböjer och ingen lönsamhet finns för projektet. Anslutning i efterhand är möjlig, men kostnaden för dessa kunder blir då högre. För kunden är en anslutning till fjärrvärme en stor investering. Om kundens befintliga värmesystem dessutom inte redan är vattenburet blir konverteringen ännu dyrare. För att vinna kunder står vissa energibolag för hela eller delar av anslutningskostnaden och låter kunden istället betala en förhöjd årsavgift. För kunden kan även andra aspekter än själva anslutningskostnaden vara viktiga. Det kan ha synpunkter på arbetsutförandet och de olägenheter som kan uppstå i samband 10

med själva markarbetet. Kunden kan själv få vara med och planera servisens sträckning i trädgården. 2.3. Mark- och rörarbeten Nedläggning av rör i asfalt är den dyraste typen av ledningsdragning och är det arbete som ställer till mest problem för bil-, cykel- och gångtrafik till följd av avstängningar i gatan. Ledning i gatumiljö bör undvikas i projekteringen. Traditionellt används grävmaskiner och öppna schakt för nedläggning av fjärrvärmerör i ytterområden. En orsak kan vara att beställaren är låst till en entreprenör som inte har något eget vinstintresse i att minska arbetsbördan. En annan orsak är att schaktning är också en enkel och beprövad metod som fungerar vid de flesta markförhållanden. Ytterligare en anledning är just tradition, byggbranschen kan i många avseenden anses vara konservativ och nya metoder avfärdas alltför lätt utan att de ges någon egentlig chans. Normalt sett görs allt schaktarbete först, såväl stam- som servisschakter grävs innan någon rörläggning påbörjas. Skarvning och muffning sker sedan nere i rörgraven som därför kräver ett bredare schakt. Arbetets storlek i trädgård och i gata kommer till största delen avgöras vid valet av anläggningsmetod. Likaså beror även återställningsbehovet till största delen på detta val. Rör Det finns en mängd olika typer av rör på marknaden, både vad det gäller material och utformning. Det vanligaste förfarandet är att stammar läggs med mediarör i stål, medan serviserna läggs i antingen stål eller koppar. Kopparrör skarvas genom lödning eller pressning medan stålrör svetsas samman. Manteln till rören utgörs oftast av PEH (högdensitets polyeten) medan isoleringen består av semiflexibel PUR-skum (polyuretanskum) eller mineralull. PUR-skummet är fast i konsistensen vilket gör att hela kulverten kan röra sig tillsammans som en enhet vid en termisk expansion. Då isoleringen istället utgörs av mineralull kan mediarör och mantel röra sig gentemot varandra och därför måste sådana typer av rör förläggas i sinuskurvor så att termiska rörelser kan upptas utan att rören skadas. Det finns även kulvertsystem helt i plast, så kallade PEX-system. Dessa system är relativt vanliga i exempelvis Danmark, men inte i Sverige eftersom de har begränsningar gällande tryck och temperatur [5]. Fjärrvärmerör finns som antingen enkel- eller dubbelrör. Dubbelrören, även kallade twinrör, har till- och returledning i samma mantel. Dessa dubbelrör är billigare per kulvertmeter (tur- och returledning) än enkelrören. De har dessutom bättre isolering samt mindre tvärsnittsarea vilket möjliggör smalare schaktbredd. Ytterligare en fördel är att dubbelrör har mycket begränsade termiska rörelser i marken eftersom tilloppoch returrör hämmar varandras rörelser. Detta gör att inga expansionsupptagande element behövs användas. En nackdel kan vara försvårat svetsarbete eftersom till- och returledningar är placerade tätt intill varandra. [7] Rör i större dimensioner kommer oftast kapade i färdiga fasta längder. För mindre dimensioner är det möjligt att få rören i flexibelt utförande, så kallade flexrör. Dessa flexrör kommer på rulle i längder upp till 200 meter beroende på dimension, se figur 1. Flexrören finns både i enkel- och dubbelrörsutfarande och med antingen PURisolering eller mineralull. Flexrör kan läggas skarvfritt vilket sparar mycket arbete samt höjer kvalitén i systemet då skarvarna utgör den svaga länken. Flexrör med stål som mediarör förekommer i stort sätt bara i enkelrörsutförande eftersom stål är ett styvare material än koppar. 11

Bild 1 Servisledning på rulle, så kallat flexutförande (t.v.). Kap- och riktningsverktyg för flexrör (t.h.). Minsta tillåtna krökningsradie är cirka en meter beroende på rördimension och material. Krökning och bockning av flexrör görs för hand eller med riktningsverktyg. Flexrören kan vridas i längdriktningen, maximal vridning är 90 grader på en sträcka av sju meter.[27] För serviser används så gott som alltid flexrör, oftast i dubbelutförande med PURisolering. En vanlig ytterdiameter för servisledningar är 90 mm. Schakt Särskilda läggningsanvisningar finns beskrivet för hur ett schakt ska utformas [13]. Krav ställs gällande minimal täckning, kringfyllnadsmaterial och dränering. I dag läggs stammar med dränering i de fall där det behövs medan serviser allt som oftast läggs utan. Genom att undvika dräneringslagret kan schaktvolymen minskas avsevärt och kostnaden för dräneringsbrunnar undviks. För att tåla trafiklast och påkänningar måste rör i gata läggas med ett visst minsta täckningsdjup. Detta krav varierar mellan olika kommuner. I Göteborg har Trafikkontoret godkänt en ny typ av schakt i gatumiljö, ett grundare schakt utan dränering och ledningsbädd, se figur 2. Täckningen har dessutom minskats vilket gör att totalt schaktdjup blir 630 mm att jämföra med ett traditionellt schakt på 1050 mm.[35] Framöver i rapporten avser traditionell schaktning det djupare schaktet med dränering. För servisledningar i grönyta används nästan uteslutande befintliga massor vid återfyllnad. I gatumark kan normalt befintliga massor ej användas eftersom gatan är uppbyggd med bärlager, förstärkningslager och asfalt. 12

Bild 2 Avstängning i gata för läggning av stamledning, grunt schakt, i tätbebyggelse (t.v.). Servisschakt i trädgårdsmiljö vid plattsättning (mitten). Åverkan på gräsmatta efter schaktning med minigrävare (t.h.). Anslutning Fjärrvärmeanslutningen monteras antingen på fasadens utsida eller inomhus. Själva fjärrvärmecentralen med värmeväxlaren sitter inomhus, se figur 3. En låda på vägg har den fördelen att det möjliggör avstängning utanför huset samt minskar arbetet inomhus vid installationen. Dessutom föreligger ingen risk för inläckage vid en fasadgenomföring under marknivå. Bild 3 Stamledning med två påkopplade servisledningar (t.v.). Servisanslutning på fasad (mitten). Kundens fjärrvärmecentral monterad inomhus (t.h.). När ledningsnätet i området är färdigt ska det kontrolleras. Ledningarna provtrycks först med luft och därefter med vatten för att säkerhetsställa tätheten. 13

2.4. Återställning För öppna servisschakt utgör återställningen en relativt stor del av den totala kostnaden för markarbetet, cirka 20 % [43]. Denna post kan till stor del reduceras med ökad användning av schaktfria metoder. Kommuner har olika hårda krav på återställning av gatumark, dels tekniska egenskaper gällande exempelvis elasticitetsmoduler och friktionsyta, men även rent estetiskt, till exempel utformningen vid lappning av asfalt. Grönytor återställs ofta med matjord och sådd. Återställningen på tomtmark utförs antingen av entreprenören eller av kunden själv. 2.5. Besiktning och uppföljning När anslutningen till fastigheten är klar görs en förbesiktning, en så kallad försyn. Det ger entreprenören en möjlighet att åtgärda eventuella anmärkningar innan själva slutbesiktningen. Entreprenören skall innan slutbesiktningen informera kunden om värmecentralens skötsel, drift och funktion. Vid slutbesiktningen kontrolleras bland annat värmecentralen, gräs- och asfaltsytor samt själva fjärrvärmenätet. Eventuella anmärkningar åtgärdas och kontrolleras sedan vid en efterbesiktning. Två år efter slutbesiktningen genomförs en garantibesiktning. Då kontrolleras bland annat att inget läckage har uppstått till följd av håltagningar, att gräsytor och planteringar tagit sig samt att inga sättningar uppstått i hus eller gata.[31] Alla typer av projekt ska följas upp för att kunna utvärderas. I ett projekt med många enskilda kunder är det viktigt att ta reda på kundens synpunkter på anslutningsarbetet. Sådana erfarenheter kan bli ovärderliga vid kommande projekt och kan underlätta entreprenörens arbete. 14

3. Anläggningsmetoder 3.1. Traditionell schaktning, minigrävare Minigrävaren används för att schakta en ledningsgrav mellan stamledningen och anslutningen vid huskroppen. Jordmassorna placeras längs schakten, direkt på gräsmattan eller på geotextil för att minska återställningsbehovet. Minigrävaren använder en smal skopa för schaktning av rörgraven och en något större skopa till återfyllningen. Utrymmesbehov, tillbehör och bemanning Minigrävaren är liten och passar bra i trädgårdsmiljö. De minsta maskinerna har en bredd på cirka 90 cm och en vikt på omkring 1200 kilo, se figur 4. För att reducera markskadorna på gräsmattan är maskinen försedd med larvfötter så att trycket fördelas på en större yta. Markarbetet kan utföras av en grävmaskinist och en rörläggare. Bild 4 Minigrävare med skopa för återfyllningsarbete (t.h.). Gräsmatta efter återfyllnad av servisschakten (t.v.). Geoteknik Traditionell schaktning kräver inga förberedelser eller geotekniska undersökningar. De problem som uppstår, exempelvis block eller berg, vid schaktarbetet får lösas med större maskin eller sprängning. 3.2. Handgrävning Vid grävning för hand läggs servisledningarna med en minimal täckning på 30 cm. Befintliga massor används som återfyllnad. Återfyllningsmassorna bör komprimeras med hjälp av vattenslang och stampning under återfyllnadens gång. Detta för att i möjlig mån undvika sättningar. För att kompensera de första sättningarna läggs ett extra jordlager på cirka 50 mm [10]. 15

Utrymmesbehov, tillbehör och bemanning Vid handgrävning behövs ingen etablering eller extra utrustning. Grävningen kan utföras av en specialarbetare eller av kunden själv. Då kunden själv står för grävningen underlättas arbetet genom användning av en grävmall över schaktsektionen [37]. Geoteknik Av förklarliga skäl är lättarbetade jordar att föredra, viss sten går bra men större stenar försvårar arbetet. 3.3. Kedjegrävning Kedjegrävaren är en mindre grävmaskin som hanteras av en operatör. Baktill har maskinen en arm med en grävanordning som fälls ner i marken. Grävanordningen består av en grävkedja som först krossar jordmaterialet och sedan för upp materialet på var sin sida om schaktet. Schaktvolymen minimeras då väggarna i schakten blir lodräta. Schaktmassorna skyfflas tillbaka med hjälp av en minigrävare eller med handkraft. Kedjegrävare finns i många olika varianter. Storleksmässigt är en mindre variant att föredra vid arbeten inne i en trädgårdsmiljö, se figur 5. Ett schakt med djup ner till 1200 mm och en bredd mellan 85 och 300 mm kan göras med en mindre kedjegrävare [21]. Framryckningshastigheten är cirka 15 meter per timma inräknat korsning av befintliga ledningar och dylikt [39]. På fria ytor och vid rätt markförhållanden blir hastigheten istället cirka 30 meter per timma [39]. Jämfört med traditionell schaktning är denna siffra hög. Om grävkedjan byts ut mot en kedja med coromantdubbar (dubbar av hårdmetaller) istället för vanliga skär klarar kedjegrävaren att fräsa i tjälad mark [22]. Framryckningshastigheten blir dock mycket lägre. Bild 5 Kedjegrävaren arbetar sig fram längs med husfasaden. (t.v.) Ett fint smalt schakt efterlämnat av kedjegrävaren (mitten). Återfyllt schakt med minimal åverkan på befintlig gräsmatta (t.h.).[29] Utrymmesbehov, tillbehör och bemanning Storleksmässigt kan kedjegrävaren jämföras med en åkgräsklippare och framkomligheten är god i öppen terräng. Markarbetet kan utföras av en maskinoperatör och en rörläggare. 16

Geoteknik Ingen geoteknisk undersökning behöver genomföras. Lokal kännedom om vad för slags jordmaterial som finns i marken är det enda som behövs. Kedjegrävaren klarar av att gräva i marker som består av sand, grus eller lera. I marker med stenar eller morän fungerar inte metoden.[23] 3.4. Fräsning Fräsning är en metod som idag till stor del används vid läggning av mindre skyddsrör för till exempel el, tele och bredband [20]. En anordning med ett fräshjul fästes på till exempel en grävmaskin, se figur 6. Med hjälp av ett roterande fräshjul skapas sedan ett smalt rörschakt. Läggning av skyddsrör sker i samband med fräsningen. Upp till fem skyddsrör med diametern 40 mm går att lägga samtidigt, det vill säga ett knippe på 80x120 mm [29]. Istället för en stor grävmaskin skulle en mindre traktor kunna manövrera fräshjulet och fräsning skulle då vara möjlig i en trädgårdsmiljö [22]. Lösningen blir lik metoden för kedjegrävning men med en 2 ton tyngre maskin försämras mobiliteten i trädgårdsmiljön. Bild 6 Läggning av bredband i tätbebyggt område. Fräsanordningen är monterad på grävmaskinens arm (t.v.). Läggning av skyddsrör sker direkt och ett smalt schakt lämnas för återfyllning (t.h.). Utrymmesbehov, tillbehör och bemanning Arbetsteamet består av en grävmaskinist och en medhjälpare. Geoteknik Ingen geoteknisk undersökning behöver göras för denna metod utan lokal kännedom om markförhållanden är tillräckliga. Befintliga ledningar ska lokaliseras så dessa ej skadas under arbetets framryckning. Fräsning är möjlig i de flesta jordmaterial dock ej lös lera. Det går även att fräsa i asfalt och i tjäle, men större stenar kan begränsa framfarten. 17

3.5. Plöjning I Sverige finns idag plogmaskiner som klarar att lägga ledningar i dimension upp till 200 mm. På marknaden finns större maskiner med kapacitet upp till 300-400 mm. Läggningsdjupet kan varieras under arbetets gång ner till 1,4 meters djup. Det finns två typer av plogar, statisk och dynamisk. Den dynamiska plogen minskar jordmotståndet genom att vibrera. Plöjningen börjar från en startgrop med mothåll i vilken en läggbox sänks ner. Det kan komma att behövas flera startgropar för en sträckning eftersom nya startgropar måste grävas för varje avbrott, antingen på grund av en skarp böj eller kanske en vägkorsning. Idag används plöjning för nedläggning av främst bredband men även gasledningar. Ett pilotprojekt med fjärrvärmerör i Motala har genomförts med ett lyckat resultat [3]. Plogen öppnar upp marken, lägger röret och återsluter fåran i ett drag. Skarvning och provtryckning av ledningen sker ovan mark.[3] Utrymmesbehov, tillbehör och bemanning Plogmaskiner är stora maskiner och kräver mycket utrymme. Därför utförs endast längre sträckningar i grönyta. Plöjning utförs av två man, schaktning av gropar utförs av en grävmaskinist. Geoteknik Normala geologiska undersökningar är georadarmätning, sonderingar, provgropsgrävningar samt mätningar med fickvingborr.[3] 3.6. Styrd borrning, stor rigg Styrd borrning är en horisontell borrmetod i mark som utförs mellan en startgrop och en mottagargrop. Metoden är användbar för borrsträckor ända upp till 700 m och för dimensioner mellan 40-1000 mm. Metoden används till att förlägga skyddsrör eller flexibla mediarör. Dragkraften från borriggen får inte överskrida maximal dragkapacitet hos rörmaterialet. Arbetsgången för styrd borrning kan beskrivas i fyra steg: Geoteknisk undersökning och bestämning av borrlinje Val av borrigg och borrhuvud Borrning av pilothål Rymmning samt återdragning av mediarör Innan borrning påbörjas görs oftast en geoteknisk undersökning för att bestämma jordart, skjuvhållfasthet och grundvattennivå. Val av borrutrustning styrs senare av de rådande markförhållandena. Den tänkta borrlinjen är möjlig att förprojektera i ett datorprogram där närliggande ledningar och eventuella hinder läggs in. Borrningen utförs från startgropen till den förutbestämda mottagargropen. Där efter förstoras pilothålet med hjälp av en rymmare, i en eller flera omgångar. Rymmarens uppgift är att göra väg för det mediarör som skall dras hem till startgropen, se figur 7. 18

Bild 7 Principskiss för hur styrd borrning utförs mellan två punkter. Borriggen är placerad ovan mark. [25] Borrstängerna, 3-4,7 meter långa skruvas under körningen ihop med snabbkopplingar. Längst fram finns ett borrhuvud med en styrplatta, se figur 8. I borrhuvudet finns ett sändarhus med den utrustning som behövs för att bestämma borrhuvudets temperatur, läge och riktning. Lokaliseringen av borrhuvudet i marken sker elektromagnetiskt med hjälp av signaler mellan sändarhuset och en mottagare ovan mark. De mottagare som finns på marknaden kan ge information ända ner till 20-25 m beroende på markförhållanden och jordart.[33] Bild 8 Mellanborrigg med operatören sittandes i maskinen med möjlighet att hela tiden ändra borrlinjen (t.v.) Borrhuvudet med styrplattan längst fram (t.h.). Vid framdrivning roterar borrhuvudet som ett helt vanligt borr. När styrriktningen skall ändras avstannas rotationen och styrplattan vrids för önskad riktning. Efter det att styrplattan vridits trycks sedan borrstängerna framåt utan rotation och härmed ändras riktningen för borrlinjen. Beroende på skjuvhållfasthet hos marken använder man sig av olika slags styrplattor för att utföra riktningsändringarna. Ju lägre skjuvhållfasthet är hos marken desto större styrplatta är nödvändig. Under framdrivningen pumpas en borrvätska genom borrstängerna och ut genom borrhuvudet. Vätskan består av bentonit blandat med vatten och har till uppgift att [14]: transportera borrmassorna till startgropen. minska friktionen och kyla borrhuvudet. stabilisera jordmaterialet runt borrhålet. 19

Bentonit är en vulkanisk aska som genom inverkan av vatten brutits ner till en mycket finkornig lera [16]. Bentoniten och jordmaterialet som samlas upp i startgropen lämnas idag för deponi, ibland används massorna för att täcka sopberg[33]. Utrymmesbehov, tillbehör och bemanning Egentligen behövs varken start- eller mottagargrop, men startgropen används till att samla upp borrvätska och borrmassor. Borriggen varierar i storlek, liten, mellan eller stor rigg, beroende på kapacitet. En mellanrigg kan utrymmesmässigt jämföras med en personbil. Annan utrustning som behövs är en pumpbil som har till uppgift att suga upp borrvätskan som samlas i startgropen. En kraftkälla behövs för att driva mixersystemet som används till borrvätskan. Det krävs en operatör för att köra borriggen och en medhjälpare som med mottagare lokaliserar borrhuvudet. En grävmaskinist behövs för grävning av gropar. Geoteknik Metoden kan användas i kohesions- och friktionsmaterial, begränsningarna är block och berg. 3.7. Styrd borrning, liten rigg Metoden bygger på samma princip som den för styrd borrning med större rigg. Den lilla borriggen placeras direkt nere i startgropen till skillnad från sina större syskon som står ovan gropen, se figur 9. Den är avsedd för att borra korta sträckor och mindre dimensioner. Maximal borrsträcka är cirka 40 m för riggen och den klarar dimensioner mellan 40-200 mm. Borrstängerna är endast 50 cm långa vilket möjliggör en liten startgrop.[34] Bild 9 Liten borrigg placerad nere i startgropen. En operatör står nere i gropen för att förläng borrstången och styra framfarten (t.v.). Borrstänger till riggen, endast 50 cm långa (mitten). Displayen hos en mottagare för de signaler som sänds från borrhuvudet (t.h.). Som kyl- och spolmedel används normalt endast vatten, men riggen kan byggas ut med ett bentonitaggregat. Med riggen kan rör läggas på ett djup av maximalt 10-12 meter. Sändarens kapacitet utgör begränsningen för läggningsdjupet.[34] 20

Utrymmesbehov, tillbehör och bemanning Riggens storlek är 1,3 x 0,8 meter. En vattentank på cirka 1000 liter behövs för en normal körning på cirka 30 m. Om annat kylmedel än vatten skall användas behövs ett mixeraggregat. En körning utförs av två man, en maskinist och en man som mäter positionen hos huvudet och ger styrinstruktioner till maskinisten. För grävning av gropar och lyftning av riggen behövs en grävmaskin.[34] Geoteknik Metoden kan användas i kohesions- och friktionsmaterial men begränsas av stora stenar, block och berg. 3.8. Hammarborrning Hammarborrning är en metod som främst används för att borra i berg. Idag kan man lägga rör i dimensionerna 100-1200 mm och längder upp till 80 m.[25] En roterande bergborrkrona av hårdmetall eller diamant drivs med hjälp av hydraulik och tryckluft samtidigt som ett skyddsrör i stål dras fram bakom borrhuvudet. Vid borrning i homogent berg utan sprickor behövs inget skyddsrör. Efterhand svetsas nya längder på och nya borrstänger sammanfogas. Borriggen etableras i en startgrop med avgrusad botten, inget mothåll krävs, se figur 10. Under framdrivningens gång spolas borrmassorna tillbaka till startgropen med hjälp av spolvätska eller luft. Bild 10 Principskiss för hammarborrning. Etablering gjord nere i en avgrusad startgrop utan mothåll.[25] Utrymmesbehov, tillbehör och bemanning En stor startgrop behövs, cirka 3 x 7 meter. Den stora gropen behövs eftersom skyddsrören måste kunna få plats i hela sin längd. En sugbil används för att ta hand om borrkaxet som hamnar i startgropen. Dessutom används en grävmaskin för grävning och eventuell spontning samt tillhandahållande av rör. Utrustningen drivs av ett kompressoraggregat. Geoteknik Hammarborrning är den enda metoden som klarar alla typer av jordarter, block och berg. Den klarar också att borra genom betong så länge ingen armering påträffas. För 21

att optimera borrningen i valet av utrustning görs en geoteknisk undersökning för bestämning av markförhållanden och grundvattennivå. 3.9. Jordraket Jordraketen används för att dra rör av mindre dimensioner kortare sträckor, cirka 40 m. Metoden bygger på kompressionsmetoden där jordmaterialet pressas åt sidorna under framryckningen. Jordraketen är långsmal och cylindriskt utformad med ett konat huvud längst fram, se figur 11. Raketen finns i olika storlekar, den kan vara 1-2 m lång med en diameter mellan 45 och 180 mm [26]. I dagsläget är det framförallt skyddsrör för gas, el, tele och tryckvatten som läggs med denna metod men ibland även foderrör till fjärrvärme. Raketen drivs mellan start- och mottagargrop med hjälp av en slaghammare som är placerad inuti kroppen. Hammaren som vanligtvis drivs av tryckluft, ibland med hydraulik, slår i cylinderns längdriktning med 400 600 slag/min. Det är dessa slag som driver raketen framåt genom marken. Bild 11 Principskiss för rördrivning med jordraket under en vägbank. Foderröret monteras baktill raketen. Tryckluftsslangen ligger i foderröret under framdrivningen.[25] Raketen placeras i startgropen och riktas in mot målet. Raketen är inte styrbar, men så länge inget oväntat inträffar som får raketen att ändra riktning kan man räkna med en avvikelse på omkring en procent, eller 1 cm/m. Eftersom metoden är begränsad till kortare sträckor och det inte är några precisionsledningar som läggs kan en mindre avvikelse oftast accepteras. En styrbar version finns för mindre dimensioner. Styrbarheten är dock väldigt begränsad framförallt för lite hårdare marker. Foderröret som ska läggas dras bakom raketen och då mottagargropen nås är således foderröret på plats. Tryckluften till slaghammaren levereras via en högtrycksslang som också den dras bakom jordraketen. Detta gör att tryckluftsslangen först måste träs igenom mediaröret vid startgropen.[33] Bakom raketen sjunker marken ihop något, cirka 10-15 procent. Detta innebär att röret som ska läggas måste vara något mindre i omkrets än själva jordraketen för att det inte ska fastna. Med dagens teknik går det att lägga rör med en diameter mellan 32 och 200 mm.[42] Utrymmesbehov, tillbehör och bemanning Jordraketen behöver start- och mottagargrop som således grävs med grävmaskin, eventuellt kan stamschakten med viss breddning användas som startgrop. Raketen finns i ett flertal olika storlekar beroende på vilken rördimension som ska läggas. Den 22

raket som används för serviser väger kring 100 kilo och en grävmaskin används för etablering och avveckling. Arbetsutförandet utförs av ett arbetslag om två personer. En kompressor behövs för drivning av raketen. Geoteknik Jordraketen kräver friktion för att kunna operera och fungerar därför inte i lera eller under grundvattennivån. Det får inte heller förekomma alltför mycket sten i marken. Stora stenar kan stoppa framfarten och mindre stenar kan ändra dess riktning. Trots dessa geologiska begränsningar görs normalt ingen form av geoteknisk undersökning då metoden är så pass billig och enkel att etablera. Ofta skulle en sådan undersökning vara dyrare än själva rördrivningen. 3.10. Hydraulpressning Denna metod fungerar liksom jordraketen enligt kompressionsmodellen. En stålstång pressas genom marken med hjälp av hydraulik. Flera stänger skarvas samman med snabbkopplingar för att nå önskvärd längd. De minsta modellerna är inte större än 1 x 0,5 meter men har ändå en rörskarvslängd på 90 centimeter vilket underlättar och påskyndar arbetet, se figur 12. De minsta maskinerna kan dra tillbaka rör med en diameter upp till 200 mm och skulle alltså fungera väl för serviser. Maximal tryckningslängd varierar mellan 40 och 150 meter beroende maskinens storlek. Framdrivningshastigheten är cirka 0,3 meter per min, lite beroende på kapacitet hos maskin.[21] Bild 12 Två olika varianter på utrustning för pressning av stålstänger.[21] I Sverige används denna metod knappt alls, medan utomlands, framförallt i USA är det idag en etablerad metod [12]. Utrymmesbehov, tillbehör och bemanning Maskinen etableras nere i schaktet och sköts av en person samt drivs av en kompressor. De minsta maskinerna väger cirka 300 kilo. Geoteknik Den klarar av de flesta markförhållanden dock inte större stenar, block eller berg. Ingen geoteknisk undersökning är nödvändig utan lokalkännedom är tillräcklig. 23

3.11. Rammning Vid rammning slås ett stålrör horisontellt in i marken från en startgrop till en mottagargrop [12]. Utrustningen placeras nere i en avgrusad startgrop med mothåll. Röret slås fram i marken med hjälp av en tryckluftsdriven slaghammare. Rörets riktning justeras i startgropen. Rammning används ofta då en vägbank, kanal eller dylikt skall korsas, se figur 13. Metoden använder foderrör av stål med diameter 200 1200 mm och längder upp till totalt 80 m.[25] Bild 13 Principskiss för rammning under en vägbank. Slaghammaren och foderröret är placerade på en släde nere i startgropen. Gropen är avgrusad och med mothåll för utrustningen.[25] Stålröret som slås genom marken är öppet framtill och det jordmaterial som tränger in genom öppningen samlas inuti röret. Stenar större än rörmynningens diameter hindrar stålrörets framfart. Rörmynningen är förstärkt med en påsvetsad ring som har två syften. Det ena är att röret skall bibehålla sin form vid framdrivningen och det andra är att minska friktionen på rörmanteln. Avvikelsen från rörets på förhand inställda riktning blir cirka en procent av rörlängden. När det första röret slagits in i marken demonteras hammaren från stålröret och ett nytt rör svetsas ihop med det första. Sedan monteras hammaren på det nya röret och proceduren upprepas sedan tills att det första stålröret nått fram till mottagargropen. När sedan röret drivits fram till sin slutpunkt spolas röret rent med tryckluft eller vatten. Längden på de rör som slås in i marken bestäms av hur stor startgrop som finns att tillgå. Långa längder på stålrören gör det lättare att bibehålla den förbestämda slagriktningen.[40] Utrymmesbehov, tillbehör och bemanning Gropen är 2,5 meter i bredd och dess längd avgörs av rörlängd samt utrustningens storlek [25]. Det krävs en operatör till den tryckluftsdrivna utrustningen medan en svetsare skarvar ihop rören. En grävmaskinist gräver gropar och tillhandahåller rör. Geoteknik Jordart, skjuvhållfasthet och grundvatten skall fastställas innan framdrivningen påbörjas för att rätt utrustning skall kunna väljas. Metoden kan användas i friktionsoch kohesionsmaterial. 24

4. Utvärderingsmetod 4.1. Kvantitativ bedömning I dag finns ett flertal olika kvantitativa förfaranden att utvärdera en produkt, en metod eller ett arbete. Grundtanken hos dessa metoder är att man ställer upp och betygsätter olika inparametrar till ett problem. Dessa inparametrar viktas sedan efter en genomtänkt mall och ett resultat erhålls i form av en poängsumma, se tabell 1. Ett exempel Utvärdering, vilket redskap bör användas för att äta soppa? Krav Önskemål Med hjälp av redskapet ska en måltid kunna genomföras. Det ska vara ett enkelt och effektivt sätt att inta måltiden. Inparametrar Enkelhet, tid att äta Tabell 1 Ett exempel på kvantitativ utvärdering. Redskap Gaffel Kniv Sked Enkelhet, betyg - 1 5 Enkelhet, vikt 3 3 Poäng, enkelhet 3 15 Tid, betyg - 1 5 Tid, vikt 2 2 Poäng, tid 2 10 Klarar ej Summa, poäng uppställda krav 5 25 Den lösning som bäst tillgodoser ställda krav och önskemål erhåller den högsta poängsumman. Det är viktigt att dessa krav och önskemål är tydligt definierade inför den kommande utvärderingen. Lösningar som inte uppfyller kraven sållas bort direkt och resterande lösningar poängsätts efter givna önskemål. [2] Denna metod används för att utvärdera de olika anläggningsmetoderna. För att kunna variera typfallen med avseende på rådande förutsättningar gällande ledningssträcka, markförhållanden, dimension och dylikt har vi valt att utveckla den kvantitativa bedömningen som illustreras i exemplet. Denna utveckling görs i Excelmiljö. 4.2. Utvärderingsmodell i Excelmiljö Den utvecklade modell har samma grundtanke som ovanstående exempel. Utvecklingen av den befintliga modellen består främst i införandet av variabla inparametrar och viktningar, vilket gör att modellen får ett utökat användningsområde. Variabla inparametrar som exempelvis jordartstyp, ledningslängd och dimension gör att modellen inte är låst till givna förutsättningar. Möjligheten att variera viktningen gör att användare med olika intressen kan nyttja modellen. För entreprenören är det säkert kostnaden som är avgörande medan kunden kanske ställer högre krav på den lokala arbetsmiljön gällande avstängningar i gata och återställningsbehov. De aspekter som betygsätts och viktas i modellen är kostnad, tid, miljö och kundbekvämlighet. 25

För att en metod skall utvärderas i modellen måste den först uppfylla vissa krav. Därefter betygssätts de uppställda önskemålen. Krav, anläggningsmetoden ska: kostnadsmässigt kunna konkurrera med traditionell schaktning. utrymmesmässigt vara möjlig att applicera i trädgårdsmiljö. i sin helhet vara praktiskt genomförbar och fungera med övrigt arbete för stamledning. Specifikt för denna rapport sker denna uteslutning i kapitlet Utvärdering, funktion. Önskemål, anläggningsmetoden ska: vara billig att utföra. vara snabb att utföra. miljömässigt vara ett bättre alternativ än traditionell schaktning. reducera vanliga negativa synpunkter från kund gällande öppna schakt, återställning, maskiner i trädgård och avstängningar i gata. 4.3. Förklaringar till utvärderingsmodell i Excelmiljö Modellen är uppbyggd i olika ark: Förutsättningar Kostnad Tid Miljö Kundsynpunkt Betyg Sammanställning För att lätt följa modellens olika steg förklaras nu de olika arken mer ingående. En fullständig utskrift från simuleringen finns i excellbilagan, bilaga 2. Blå celler är redigerbara medan övriga är länkade och beräknas utifrån rådande förutsättningar. Förutsättningar I första arket matas data in för sträcka, mark, rör och schakt, se figur 14. I sträcka specificeras ledningslängden över grönyta respektive asfalt. Denna summa blir rak ledningslängd. Om något hinder ovan mark föreligger matas den extra längden in och adderas till total ledningslängd. Anläggningsmetoder med öppna schakt använder sig av den totala ledningslängden medan rördrivningsmetoder använder den kortare sträckan, rak ledningslängd. Under mark matas rådande markförhållanden in, berg, block, sten, morän, grus, sand eller lera. De metoder som ej är möjliga att använda för den valda jordarten sållas här bort. Möjliga metoder för de olika jordarterna, se tabell 2. 26

Tabell 2 Möjliga jordarter för de olika anläggningsmetoderna. Lera Sand Grus Berg Block Sten Morän Minigrävare X X X X X Handgrävning X X X Kedjegrävning X X X Styrd borrning X X X X X Styrd borr, minirigg X X X X X Hammarborrning X X X X X X X Jordraket X X X X Markförhållandena påverkar också grävkapacitet samt framdrivningshastighet för de olika anläggningsmetoderna. Under mark bestäms även möjlig återfyllning med befintliga massor. Sträcka Grönyta 12 Asfalt 0 Rak ledningslängd 12 Extra ledningslängd pga hinder 3 Totalt ledningslängd 15 Mark Markförhållanden Morän Möjlig återfyll. bef. massor (%) 80 Rör Ytterdimension 90 Rörarea 0,006 Schakt, rörgrav Täckning, mm 300 Bild 14 Exempel från excelmodell, Förutsättningar. Samtliga rördrivningsmetoder använder sig av start- och mottagargropar. Öppna schaktmetoder kräver en viss breddning vid stam- och husanslutning. Denna extra schaktvolym och masshantering beräknas i förutsättningarna, se figur 15. De schaktfria metoderna kan ibland utgå från en och samma startgrop för att nå flera hus, vilket justeras med hjälp av hus/grop. Startgropens storlek väljs med hjälp av bredd, längd och djup. Beroende från var rördrivningen börjar kommer schaktvolymen för startgropen att påverkas. Om stam väljs börjar rördrivningen i stamschaktet och endast en mindre volym behöver schaktas bort. Vid ny grävs ett helt nytt schakt och vid valet hus görs rördrivningen inne ifrån huset ut till gatan, detta är endast möjligt för jordraket och styrd borrning med minsta riggen. Således erhålles olika schaktvolym beroende på utnyttjandet av befintligt stamschakt. Beräkningarna utgår från ett stamschakt med dimensionerna djup 630 mm, bottenbredd 600 mm och markbredd 1000 mm. Ett exempel, Jordraket; Markytan fördelas i detta exempel jämt mellan grönyta och asfalt. Nya massor är kopplat till möjlig återfyllnad med befintliga massor. Återanvändning av befintliga massor gäller endast för den del av schakten som ligger i grönyta. 27

Startgrop Hus/grop Bredd Längd Djup Jordraket 2 1 2 1,2 Mark yta Grönyta % Asfalt % Schaktvolym Nya massor Stam 0,5 50 50 0,8 0,7 Bild 15 Exempel från excelmodell, Förutsättningar. Om en ny grop istället väljs blir resultatet enligt figur 16. Startgrop Hus/grop Bredd Längd Djup Jordraket 2 1 2 1,2 Mark yta Grönyta % Asfalt % Schaktvolym Nya massor Stam 1,0 50 50 1,2 1,1 Bild 16 Exempel från excelmodell, Förutsättningar. Mottagargropen justeras på ett liknande sätt, men här anses den alltid ligga på tomtmark, det vill säga en helt ny grop, se figur 17. Mottagargropar Hus/grop Bredd Längd Djup Jordraket 1 1 1,5 1,2 Extra yta Grönyta Schaktvolym Nya massor 1,5 1,5 1,8 0,4 Bild 17 Exempel från excelmodell, Förutsättningar. Kostnad I detta ark beräknas kostnaden för anslutningen i ett ark för respektive anläggningsmetod. Här redovisas ett exempel med jordraket. Kostnaden beräknas efter rådande förutsättningar specificerade i arket för förutsättningar. Kostnaden är uppdelad i tre underposter, markarbete, massor och återställning. Saker värda att kommenteras följer nedan. Tidsfaktor Denna parameter är ett försök till att kompensera för ineffektiviteten. Beroende på vilken metod som används kommer effektiviteten på arbetsplatsen variera. Faktorer som spelar in är exempelvis antal inblandade arbetslag och logistik [1]. Med användningsgrad avses hur många timmar maskinen kan köras per arbetsdag. Effektivitet är ett mått på hur effektivt maskinen kan användas. Tidsfaktorn fås genom att invertera produkten av effektivitet och användningsgrad, se figur 18. Användningsgrad % 90 Effektivitet % 80 Tidsfaktor 1,4 Bild 18 Urklipp från excelmodell, Jordraket. 28

Markarbete Här beräknas kostnaden för markarbetet. En post för utnyttjande av grävmaskin summeras med kostnaden för aktuell anläggningsmetod. Alla rördrivningsmetoder använder grävmaskin för etablering och för grävning av gropar och har därför denna kostnadspost för schaktning. Även handgrävning och kedjegrävning har denna post eftersom en grävmaskin behövs för schaktning av asfaltsträcka. Massor Kostnaden för massor baseras på mängden nytt material samt transporter och tippavgifter. Återställning Ytorna som ska återställas är bestämda i förutsättningarna och är uppdelade på asfalt och grönyta. Återställningskostnaden för asfaltssytan beräknas genom att ett pris per kvadratmeter matas in. Kostnaden för grönyta beräknas genom en uppskattning av tiden för arbetet. För grönyta tillkommer dessutom en materialkostnad. Kostnad Kulvertkostnaden kr/m jämförs med uppsatta betygsgränser från arket betyg vilket genererar betyget för kostnaden. Viktningen bestäms i arket sammanställning och tillsammans med betyget uppnås poängsumman, se figur 19. Kostnad Kr Kr/m Markarbete 6017 463 Återställning 871 67 Övrig 0 0 Summa 6 888 530 Bild 19 Betyg 3,2 Vikt 3 Poäng 9,6 Urklipp från excelmodell, Jordraket. Tid Totala tiden för anslutningen summeras efter uppgifter från kostnadsarket. I detta ark finns arbetstiden uträknad, baserat på tidsuppgifter från kostnadsarket. För rördrivningsmetoderna är röret på plats efter genomfört arbete och därför har de öppna schaktmetoderna ett tidspåslag, öppna schakt som är tiden mellan schaktning och återfyllnad. Miljö Eftersom det är svårt att sätta siffror på olika miljöaspekter är detta ark en utvärdering i sig enligt exempel, figur 20. Parametrarna transporter, bränsleförbrukning och asfaltshantering betygsätts från 1 3. Dessa delbetyg ger sedan respektive metod dess totalbetyg, 1 5. 29