TJÄNSTEUTLÅTANDE Datum 2018-02-27 Sida 1 (2) Diarienr NF 2018/00044-8.5.1 Sociala nämndernas förvaltning Helene Karlsson Epost: helene.karlsson@vasteras.se Kopia till Katarina Nordström, Västerås stad Vård och omsorg Marie-Louise Ohlander, Biståndsenheten Funktionsnedsättning Nämnden för personer med funktionsnedsättning Slutrapport från Gemensamma stödteamet, 1 september 2013 31 december 2017 Förslag till beslut Nämnden för personer med funktionsnedsättning godkänner rapporten Ärendebeskrivning Öppenvård barn och familj inom Västerås stad, Vård och omsorg, redovisar en slutrapport av projektet Gemensamt stödteam. Projektetuppdraget har varit att utarbeta metoder för att erbjuda stöd till familjer med barn och ungdomar som har en sammansatt problematik med sociala problem och någon form av funktionsnedsättning. De ärenden som är aktuella för insatser i Gemensamma stödteamet ska bedömas tillhöra personkretsen enligt LSS samt vara aktuella på socialkontor Barn och ungdom. Projektuppdraget för Gemensamma stödteamet har utformats utifrån bakgrunden att traditionell familjebehandling inte är framgångsrik för de behov som beskrivs, och insatser enligt LSS är inte tillräckliga utifrån den sammantagna situationen. Under projekttiden har 59 barn och familjer avslutas efter att ha genomgått behandling i gemensamma stödteamet. Dessa 59 ärenden är fördelade på 34 pojkar och 25 flickor. Projektet har uppnått sina mål avseende att barn som deltagit i projektet har fått en bättre funktionsförmåga och förälders upplevelse av att barnets beteendeproblematik har minskat. Gemensam verkstad är en arbetsmetod som tagits fram i projektet. Metoden har fokus på barnet, hur barnets behov och situation ser ut och bemöts i olika sammanhang och situationer. Den numera etablerade samverkan som uppnåtts genom metoden gemensam verkstad i projektet har haft en stor betydelse för flera inblandade. Föräldrarna upplever en stor avlastning genom den samordnande funktion som arbetsmetoden innebär. Barnen får en bättre fungerande vardag då samverkan innebär att barnet möts på samma sätt i de olika verksamheter där hen deltar.
VÄSTERÅS STAD Datum 2018-02-27 Diarienr NF 2018/00044-8.5.1 Sida 2 (2) Projektet avslutades 2017-12-31 och övergick i ordinarie verksamhet inom Familjebehandlingen, Öppenvård Familj, Individ-och familjeförvaltningen, IFF. Verksamheten är samfinansierad då nämnden för personer med funktionsnedsättning fortsätter att bidra till finansieringen av verksamheten med en summa motsvarande en årsarbetare
Delrapport 2017 För projekttiden 2013-09-01 t.o.m. 2017-06-30 Gemensamma stödteamet insats för familjer och barn (5-15 år) med sammansatt problematik Projekt pågår till 2017-12-31 Projektägare: Jeanette Bauer, enhetschef Projektledare: Katarina Nordström, tf. avdelningschef Vård och omsorg 721 87 Västerås 021-39 00 00 www.vasteras.se Nordström, Katarina 021-391459 katarina.nordstrom@vasteras.se
Innehåll Sid Sammanfattning 3 Projektets bakgrund och idé 3 Syfte med projektet 3 Förändring och förlängning av projektkontaktet 3 Mål med projektet 4 Övergripande produktmål 4 Effektmål 5 Resultat av produktmål och effektmål fram till 30 juni 2017 7 P1 och E2. Stödteamets bildande och presentation av 7 antal familjer. P1 och E3. Arbetsmodellen Gemensamma stödteamet samt 9 Målet att barnen ska växa upp i det egna hemmet. P2. Arbetsprocessen ska kartläggas och säkerställas inom 14 Myndighetsutövningen (IFN och NF) för beslut om insatsen gemensamma stödteamet P3. Forum för samverkan. 14 P4. Samverkansformer med viktiga aktörer. 14 P5 och E2. Samverkan med skola/förskola. 17 P6, E1 och E3. Utvärderings- och kartläggningsinstrument. 18 Analys 2017 Framgångsfaktorer 23 Utmaningar 23 Produkt och effektmål 24 Samverkan 25 Implementering av vår metod/kunskap/erfarenhet 26 Slutdiskussion 27 Bilagor Familjerna 2017 Bilaga 1 2
Sammanfattning Projektets bakgrund och idé Vårdkostnaderna för barn och ungdomar har ökat under de senaste åren. Barn och ungdomar med sammansatt problematik, sociala problem och funktionsnedsättning har behov av stöd som idag inte tillgodoses genom insatser från endast en av de båda nämnderna, Individ och familjenämnden och Nämnden för funktionshindrade (IFN, NF). Projektet syftar till att främja samarbete mellan IFN, NF och andra vårdgivare som målgruppen har kontakt med. IFN och NF har avsatt medel för utveckling av ett gemensamt stödteam avseende insatser till familjer med barn och ungdomar med sammansatt problematik. Syftet är att ge familjer och barn/ungdomar hjälp i ett tidigare skede för att förebygga att situationen blir så akut och svår att mer omfattande åtgärder som placeringar i familjehem eller på institution behöver ske. Syfte med projektet Att fler barn, ungdomar med sammansatt problematik och deras föräldrar har en fungerande vardag tillsammans så att dessa barn/ungdomar kan växa upp i det egna hemmet. Att erbjuda familjer med barn/ungdomar anpassade insatser för att möjliggöra att barn och föräldrar får en fungerande vardag så att mer omfattande insatser kan förebyggas. Stödteamet ska också kunna agera resurs för barn i familjehem, barn som har kontaktperson/familj, avlösarservice eller korttidsboende. Dessa insatser kan vara beslutade enligt SoL, LSS eller LVU. Teamet ska även kunna ta uppdrag då ett barn/ungdom planerat ska gå vidare från familjehems eller institutionsvistelse (hemtagning). Förändring och förlängning av projektkontraktet Projektkontraktet har förändrats sedan dess start genom att uppdrag kring föräldrar med samma diagnos som barnen i målgruppen har uteslutits. Att utforma en arbetsmodell för att arbeta med målgruppen krävde någon form av avgränsning, denna avgränsning gjorde att fokus i första hand kunde läggas på barnens behov samt föräldraförmåga. Gemensamma stödteamet redovisade en delrapport (av projektet) för individ och familjenämnden och nämnden för personer med funktionsnedsättning i augusti 2015. I samband med detta förlängdes projekt tiden 2015-09-01 2016-08-31 genom beslut i båda nämnderna. Förvaltningen ombads att formulera mätbara mål för avseende resultat av insatsen. Förvaltningen presenterade förslag på mätbara mål i båda nämnderna i december 2015 och nämnderna godkände förslagen till mätbara mål för förlängningen av projekttiden. 3
Under augusti 2015 bytte projektet projektledare och behandlare på grund av ändringar i tjänster på enheten. Den nya kollegan i Gemensamma stödteamet tillför en kompetens av metoden Marte meo som ytterligare utbud av intervention till dessa familjer. Vid sammanträden i de båda nämnderna under mars 2016 beslutades om en förlängning av projekttiden till 2017-12-31. Medel för att bedriva projektet tas från beviljade statliga stimulansmedel. I mars 2017 godkände båda nämnderna delrapporten avseende 2016. I augusti 2016 avslutade vår psykolog sin tjänst på egen begäran, hon ersattes i augusti med ny medarbetare, en beteendevetare med lång praktisk och teoretisk erfarenhet av arbete med barn och ungdomar med de diagnoser som projektet arbetar med. I februari 2017 avslutade projektägare och enhetschef Dietmar Schneider sin tjänst, tf. enhetschef Jeanette Bauer blev då projektägare och tf. avdelningschef Katarina Nordström fortsättatte som projektledare. Mål med projektet Övergripande produktmål Bilda ett gemensamt stödteam och utveckla samverkan med andra huvudmän kring målgruppen. P1. Ett gemensamt stödteam ska bildas inom Öppenvården familj, barn och ungdom, med uppdrag att utveckla och genomföra en anpassad insats till föräldrar och barn med sammansatt problematik. P2. Arbetsprocesserna ska kartläggas och säkerställas inom myndighetsutövningen (IFN och NF) för beslut om insatsen gemensamt stödteam. P3. Bilda en samrådsgrupp med Landstinget, BUP, barn och ungdomshälsan, handikappcentrum, habiliteringen samt skolan. P4. Samverkan med viktiga aktörer kring varje barn ska ske i alla familjer i samverkansformer som SIP, Gemensam verkstad eller annat samverkansmöte. (Exempelvis skola, habilitering, biståndsenheten, socialkontor barn och ungdom, förskola, korttidshem osv). P5. Samverkan med skola/förskola ska genomföras i enskilda ärenden. P6. Använda utvärderings- och kartläggningsinstrument i alla familjer, CGAS, Eyberger, målformulering och insatsmätning. 4
Effektmål E1. Barn och ungdomar med sammansatt problematik ska ha goda uppväxtvillkor. Mätbarhet; Barnets funktionsnivå ska öka. Förälderns upplevelse av barnets beteendeproblematik ska minska. Kommentar: Mätinstrument: CGAS (Children s Global Assessment scale) var tredje månad, Eybergers formulär för registrering av barns beteende. Det operativa arbetet med målgruppen ska stärkas. E2. Insatserna ska vara samordnade utifrån barnet/ungdomens och föräldrarnas behov och med barnet/ungdomen i centrum. Mätbarhet: Ett team ska bildas med kompetens både av familjebehandling och funktionsnedsättningar. Erbjuda insatser till minst 10 familjer kontinuerligt och minst 20 familjer under projekttiden, 2 år. Uppbyggd samverkan med BuP och Habiliteringscentrum för information och konsultation till teamet. Samordnade individuella vårdplaneringar i enskilda ärenden, SIP ska göras (myndighetsutövning), mäts i antal/andel. Samordning i gemensam verkstad/samordnings- möten, mäts i antal/andel. Samverka med skola/förskola i enskilda ärenden. 90 % av föräldrarnas ska uppleva förbättrad samordning. Kommentar: Öka komptensen för arbete i öppenvård och utveckla samarbetet med andra huvudmän kring målgruppen. E3. Fler barn och ungdomar med sammansatt problematik ska växa upp i det egna hemmet. Mätbarhet: Minst 90 % av antalet barn/ungdomar aktuella inom stödteamet ska kunna fortsätta bo kvar i hemmet. Kommentar: Färre barn och ungdomar med sammansatt problematik ska placeras utanför det egna hemmet i institutionsvård HVB, familjehem och bostad med särskild service. Spårbarheten mellan effektmålen och produktmålen: 5
P1 P2 P3 P4 P5 P6 E1 X X X X E2 X X X X X X E3 X X X 6
Resultat av produktmål och effektmål fram till 30 juni 2017. Nedan redovisas produktmål, d.v.s. vilka aktiviteter som genomförts och i samband med det de effektmål som kan spåras till produktmålet. P1, E2 och E3. Stödteamets bildande och presentation av antal familjer. P.1 och E2: Gemensamma stödteamet Ett stödteam med kompetens om funktionsnedsättning och social problematik har under september 2013 bildats inom Öppenvård familj, kallas för Gemensamt stödteam. Gemensamma stödteamet består av fyra familjebehandlare uppdelat på 2,0 tjänster, den tid som de inte arbetar inom projektet arbetar de med ordinarie familjebehandling. Under hösten 2013 utarbetade teamet en arbetsmodell/process utifrån forskning och teammedlemmarnas tidigare samlade erfarenheter, vilken man sedermera arbetar efter. Arbetsmodellen revideras efter behov, vilket gjordes under 2016, se vidare under rubrik P1 och E3, arbetsmodellen. Teamet har utgått från befintliga utvärderingsinstrument, som redovisas senare i rapporten, och använder sig av flera olika instrument anpassat efter den individ som de möter. E.2 Antal familjer: Gemensamma stödteamet började arbeta praktiskt i familjer under slutet av januari 2014, fram till sista juni 2017 har det inkommit 52 uppdrag på barn/ungdomar fördelat på 46 familjer till Gemensamma stödteamet. Av dessa 52 uppdrag så är det 30 pojkar och 22 flickor. Under 2014 inkom 13 uppdrag fördelat på 10 familjer och vi påbörjade arbetet med 12 barn/ungdomar i 9 familjer. 2015 inkom ytterligare 7 uppdrag och familjer som vi påbörjade arbetet med 8 uppdrag/familjer det året. 2016 inkom 25 uppdrag fördelat på 23 familjer, varav två återtogs från myndigheten innan uppstart. Av de 23 kvarstående uppdragen har vi under 2016 fördelat 20 uppdrag/19 familjer. Under 2017 har det fram till juni inkommit 9 uppdrag fördelat på 7 familjer varav två uppdrag/1 familj är uppdraget återtaget. Vi har fördelat och börjat arbeta i 12 uppdrag/11 familjer som inkom under 2016 och 2017. Vi har under åren avslutat arbeta med 27 barn, 24 familjer. Av dessa avslut är det 10 familjer (11 barn/ungdomar) som genomgått hela behandlingsprocessen från kartläggningsfas till avslutningsfas. 7
Just nu arbetar teamet kontinuerligt i 21 familjer (23 barn). Utöver det finns det ytterligare 4 uppdrag/3 familjer i kö, som inkom under juli månad till teamet. Vi har nått målet med att avsluta 20 familjer innan projekttidens slut, däremot har endast 10 familjer gått igenom hela behandlingsprocessen av olika skäl. Familjerna/uppdragen vi arbetar med finns mer utförligt beskrivet i bilaga 1. Målgruppen I början av projektet fick vi många uppdrag på barn som var ca 13 15 år. Under årens lopp så har åldersspannet förändrats och arbetar idag med ett åldersintervall på 4 till 16 år, vilket betyder att vi under 2016 gick utanför målgruppen vid 2 tillfällen. Vi gjorde bedömningen att båda ärendena hörde till oss då de skulle gynnas av vår metod. Dels i syfte att kunna hjälpa familjen med samverkan och stötta föräldrarna samt att problemet bedömdes vara av sammansatt problematik. Dels för att i ena ärendet komma in med tidiga insatser samt att familjen har tidigare haft Familjebehandling under en lång period. Diagnos enligt LSS 1. Kriteriet för att ingå i målgruppen är att barnet/ungdomen har en diagnos som berättigar personkretstillhörighet enligt 1 LSS. Insatsen kan i särskilda fall ges under en tid som utredning genomförs inom BUP och vid svårare fall av neuropsykiatrisk problematik, till exempel ADHD. Vi har i stödteamet börjat arbeta med ett antal (8) barn som står i kö eller har en pågående utredning på BUP och där det fanns en stark misstanke om diagnos inom autismspektrum. Hos tre av de barnen blev det ingen diagnos inom 1 LSS, men vi valde att behålla uppdragen inom projektet och resultaten redovisas i rapporten med de andra uppdragen. Då dessa barn inte har tillgång till stödinsatser enligt LSS så blir det färre personer att samverka med vilket framgår av resultatdelen. Kötiden inom Gemensamma stödteamet har varierat under åren. Under 2014 inkom det 13 uppdrag, kötiden var i genomsnitt 28 dagar. Under 2015 inkom det 7 uppdrag och kötiden var i genomsnitt 16 dagar. Under 2016 inkom 25 uppdrag och av de 20 uppdrag som fördelades under året så var kötiden i genomsnitt 50 dagar. I ett av fallen så ville familjen själv vänta med uppstart till efter sommaren, och de stod frivilligt i 125 dagar i kö. Under 2017 fram till juni månad har vi fördelat 13 uppdrag/12 familjer med en genomsnittlig kötid på 52 dagar. Kötiden återspeglar det tryck som även varit på Familjebehandlingens traditionella behandling under 2016 och fortsatt under 2017. Antal uppdrag har ökat hos Familjebehandlingen och så även kötiden. Vi tar fler Gemensamma stödteams uppdrag i teamet än vad som är budgeterat beroende på att efterfrågan är så stor. Konsekvensen blir att detta görs på bekostnad av vanliga familjebehandlingsuppdrag. 8
I 2015 års rapport så redovisade vi i att majoriteten av föräldrarna var separerade, 15 av de 20 barn som hade insats hade separerade föräldrar varav i 9 av fallen så hade mamman enskild vårdnad. I de familjer där föräldrarna var separerade bodde barnen i huvudsak hos mamman. Under 2016 var resultatet liknande, av de 22 barn vi arbetade med under året så hade 15 barn separerade föräldrar. Under 2017 så har de 23 barn vi arbetar med 8 föräldrapar som bor ihop, resterande är separerade, tre bor hos pappa, 8 bor hos mamma och resten har växelvis boende. Majoriteten av våra familjer finns dessutom diagnoser hos föräldrarna vilket kan påverka föräldraförmågan och blir en försvårande omständighet för stödteamet. Depression, utmattningsdepression, fibromyalgi och bipoläritet är vanligt förekommande diagnoser, även ADHD, autistiska drag, GAD och generella inlärningssvårigheter förekommer. I en del familjer förekommer flera diagnoser samtidigt hos föräldrarna och flera föräldrar är sjukskrivna och är arbetslösa. P1och E3. Arbetsmodellen i Gemensamma stödteamet och målet att barnen ska växa upp i det egna hemmet. P1. Arbetsmodellen Behandlingsmodellen som har tagits fram, som framgår av tidigare delrapporter, har tre behandlingsfaser; kartläggningsfas, genomförandefas och avslutningsfas. I praktiken går faserna in i varandra, i och med att behandlaren börjat träffa familjen så är själva behandlingsarbetet igång. Gemensamma stödteamet har bland annat använt sig av Kognitiv beteende terapi, KBT som arbetsmetod och har ett systemiskt förhållningssätt för att förändra situationen för målgruppen. KBT och framförallt beteendeanalysen har varit teamets pedagogiska verktyg för att hålla en röd tråd och struktur både i de möten som genomförs och i behandlingsarbetet med familjen. På vår uppföljningsdag i augusti 2016 tog vi bort de aktiviteter som inte fanns behov av, ett exempel är att varje ärende inte föredras varje vecka i teamet, utan det dras ungefär i genomsnitt var sjätte vecka. Kartläggningsfasen Gemensamma stödteamet har hittills arbetat med och avslutat kartläggningsfasen i 38 uppdrag, själva kartläggningsfasen är tidskrävande och är värdefull att genomföra för att kunna nå familjerna där de är. Syftet med kartläggningen är att ringa in de resurser samt problemområden som finns hos barnet och föräldrarna. Kartläggning innebär mer än bara att samla in information om barnet och dess vardag. Under tiden sker även psykoedukation, ett sätt att förklara för föräldrar, barn och samarbetspartners hur diagnosen yttrar sig för barnet i praktiken. Det är en viktig del att både föräldrar och barn förstår och accepterar diagnosen i den mån det är möjligt. Acceptans av diagnosen påverkar vilka delmål som är realistiska att uppnå, delmålen sätter sedan stödteamet upp tillsammans med familjen. 9
Den genomsnittliga tiden för kartläggning i de 38 uppdragen som vi slutfört, ligger på ungefär 6 månader. Det sker enligt ovan många aktiviteter i en kartläggningsfas och bland annat så har det varit 57 olika akuta eller andra interventioner totalt fördelat på 52 uppdrag från start 2014. 2015 var det 42 akuta eller andra interventioner fördelat på 11 barn. Under 2016 har teamet blivit bättre på att inte släcka bränder som inte hör till vårt uppdrag, genom ärendedragning och vägleda varandra på teamtiden, vilket man kan se i vår insatsmätning. Antalet akuta insatser under 2016 var 56, och i år har vi endast varit inne i en akut situation. Genomförandefasen I genomförandefasen har vi lagt märke till att det uppstår två parallella spår. I det ena spåret arbetar vi enskilt med familjen, samtidigt som vi samverkar genom sk. Gemensam verkstad (se nedan) och/eller andra former av samverkansmöten. Detta arbete har visat sig vara framgångsrikt, vi arbetar med samma målsättning både i hemmiljön och i de andra miljöerna som barnet vistas i. Familjebehandling i hemmet Vi utför traditionellt familjebehandlingsarbete hemma hos familjen, vilket kan innebära arbete kring rutiner och struktur men också med föräldrastrategier som gränssättning, lågaffektivt bemötande utifrån barnens diagnoser. I arbetet enskilt med familjen har vi också möjlighet att följa upp hur familjen arbetar med bland annat habiliteringscentrums rekommenderade hjälpmedel och strategier. Vi får tillfälle att justera tillämpningen av dessa så att de passar in i familjens vardag om så behövs. Vi arbetar också med de utvecklingsområden vi gemensamt kommer fram till på gemensam verkstad. I en familj där Gemensam verkstad inte varit aktuell utan en samverkan istället skett med Neuropsykiatriska teamet (NEP) där behovet i familjen har varit att stärka det emotionella föräldraskapet. NEP rekommenderade Marte meo metoden och familjen samtyckte till det, vilket varit gynnsamt för barnet då problematiken rörde sig om hur barnet blev känslomässigt bemött av sina föräldrar. Konceptet Gemensam verkstad Tanken med gemensam verkstad är att de människor som träffar barnet i dess vardag är viktiga i förändringsarbetet. De bjuds in till arbetsmöten med fokus på gemensam problemlösning. Alla som är inbjudna har stor erfarenhet om barn med diagnoser och god kännedom om det aktuella barnet som person. Vår hypotes är att de redan har verktyg och förhållningssätt som fungerar. Syftet är att alla ska dela med sig av det som fungerar från de olika miljöer barnet befinner sig i, det gynnar barnets utveckling. Gemensam verkstad har fokus på barnet och vi hjälps åt att hitta det barnet behöver utveckla/göra mer av och komma fram till aktiviteter som alla kan 10
arbeta med i de olika miljöer barnet befinner sig i. Vi använder oss av tre vägar att titta på förändringen, förändra i miljön, släcka ut ett beteende eller lära in ett nytt. En övergripande tanke med samverkan i form av gemensam verkstad är att både familjen och aktörerna runt barnet ser fördelen med att mötas även då det inte är någon kris, en problemlösningsmodell lärs in, istället för att släcka bränder i akuta situationer. Att mötas när det inte är ett akut problem ger självförtroende till de som finns runt barnet och en känsla av lyckas, istället för att man bara träffas när det inte fungerat. Det ger också signaler till barnet att de vuxna kan träffas och prata om saker som fungerar och inte bara när barnet har misslyckats. Andra former av samverkansmöten I de familjer där vi inte haft samverkansformen Gemensam verkstad så har vi haft andra samarbetsformer med framför allt skolan och Hab. Syftet med mötena har varit detsamma, att hitta gemensam problemlösning i syfte att nå en fungerande vardag för barnet. Vi har en hypotes om att krisfrekvensen sjunker på grund av att man får det stöd och den insats man behöver genom samverkan, utan att först behövt hamna i en krissituation. Vi antar att insatsernas omfattning på detta sätt kommer att minskas i jämförelse med insatser som tillsätts i ett krisläge. Avslutningsfasen Avslutningsfasen påbörjas när vi bedömt att målen i vårdplanen är uppnådda. Fokus i denna fas är ett vidmakthållande av de tekniker och strategier man arbetat med i familjen och i de andra miljöerna. Gemensam verkstad och träffar med familjer i denna fas sker allt mer sällan och vi har en uppföljningsträff med socialsekreterare. Tidigare hade vi i vår modell i den avslutande fasen att en paus i behandlingskontakten och en boosterträff planerades in tre månader efter avslutad behandling. Syftet var att se hur vardagen och samverkan fungerat utan teamets samordning. Denna aktivitet i processen är borttagen då myndighetskontoret enligt lag ska avsluta insatsen när man är klar. Däremot sker oftast en naturlig paus i behandlingen när avslutningsfasen ligger kring jul och sommar, familjen får en paus i behandlingen under lovet och ett avslutningsmöte sker i augusti eller januari. 11
Avslutade uppdrag/ ej fullföljd behandlingsmodell 16 barn (14 familjer) har avslutats utan att hela arbetsmodellen har följts: I fyra familjer var föräldern nöjd med de insatser som de fick i kartläggningsfasen och målen var uppnådda. I två familjer hade föräldern egen problematik som medförde att hen inte hade förutsättningar att ta emot och genomföra det behandlingsarbete som det gemensamma stödteamet erbjöd. Tre familjer var inte motiverade till att ta emot insatsen och hade svårt att se vinsten med att delta. I familjerna fanns en fungerande struktur och förståelse för barnets funktionshinder utan problematiken var av annan art. I en familj ansökte föräldrarna om en annan insats/skola och familjebehandling var integrerad i den skolan. Insatsen gemensamma stödteamet avslutades då dubbla insatser inte kan ges. I en familj uteblev föräldern från besök i slutet av kartläggningsfasen, trots försök till omstart avslutades insatsen. I två familjer har stressnivå och arbetsbelastning hos föräldrarna varit orsaken till avslut innan man nått målen i behandlingen, föräldrarna mäktade inte med. En familj ville ha en annan insats. Avslutat uppdrag, fullföljd behandling. 11 barn/10 familjer är avslutade då man har uppnått målen i vårdplanen och barnet har en fungerande vardag. I vår insatsmätning, på alla uppdrag som vi har pågående och avslutade, har vi sett att den största frekvensen av möten sker i kartläggningsfasen, det är också i den fasen flest avbokningar från familjen sker, 14 %. I genomförandefasen minskar antal möten något och avbokningsfrekvensen minskar till 8 %. Vi tycker att det är förklarligt att det är fler som avbokar i karläggningsfasen. Vi har då inte fått någon kontakt med föräldrarna och föräldrarna har inte lärt känna oss. Det är även många träffar i kartläggningsfasen, vilken kan ev. bli lite för jobbigt för föräldrarna. I genomförandefasen så är vi överens om att vi (teamet + familjen) vill arbeta tillsammans och att vi har gemensamma mål. Vi upplever att i genomförandefasen så är föräldrarna mer motiverade. När vi kommer till avslutningsfasen ökar avbokningen något till 10 %, vilket också är förklarligt, familjen är i avslut och mer eller mindre färdiga med stödet från oss. Teamet ärendedragning Gemensamma stödteamet ses en gång i veckan 2 3,5 timme. I teamet föredras 2 till 4 ärenden varje gång. I början var målsättningen att de skulle gå igenom varje ärende varje vecka, men tiden räckte inte till och behovet finns inte på samma sätt idag.teamet har en struktur som gör att ärende diskuteras, CGAS bedömning genomförs samt där de handleder varandra att komma ihåg att stämma av måluppfyllelse och fylla i Eybergers 12
formulär tillsammans med föräldrarna. På detta sätt säkras ett metodbundet arbetssätt och inte personbundet, dvs. metoden ska vara den samma oavsett vilken behandlare familjerna möter. E3. Växa upp i det egna hemmet. I familjer med barn med diagnoser så föreligger en risk för att barnen placeras. I de flesta familjer har barnet ett utåtagerande beteende och trötta föräldrar med egen sjukskrivning. Föräldrar har försökt med strategier under en lång tid utan större framgång och barnet har en dålig erfarenhet av skolan, så även föräldrarna. Några av familjerna vi arbetat med i projektet har denna gemensamma erfarenhet. Inget barn har placerats enbart på grund av barnets eget beteende eller brist i föräldrarnas förmåga utan fler faktorer har samverkat. Vi har arbetat utifrån barnet och föräldrarnas behov och i samverkan för att ge barn och förälder en god erfarenhet samt arbetat med föräldrars och barnets resurser och stärkt det som fungerat. Under 2015 placerades ett av barnen under en period, i en sk. skyddsplacering. Målet var att barnet skulle bo hemma. Stödteamet pausade sin behandling. Barnet var placerat ca 6 månader, och när hen var åter i hemmet avslutades insatsen Gemensamma stödteamet. En annan insats blev aktuell utifrån barnets behov av insats av preventiv karaktär kring kriminalitet. Under 2017 har ett barn placerats. Teamet arbetade med hela systemet, samarbetade med skolan, hade flertal SIP möten, föräldrarna gick på kurser och fick information av Habiliteringen. Trots alla interventioner beslutades om placering då hen hade flera egna svårigheter och det var bra för hen att byta miljö. Vi arbetar också med två barn som just nu är under utredning för placering. I båda dessa familjer har vi arbetat med hela systemet och haft återkomande SIP möten. I en av familjerna fanns det också ett samarbete med skolan då det var svårt att fina en lämplig skolgång utifrån barnets problematik. Anledning till att familjerna utreds för placering är hög konfliktnivå i familjen, att föräldrarna är slutkörda samt att insatser via LSS inte fungerat av olika orsaker. I de familjer där det har varit kaotiskt och föräldrar varit trötta, så har vi arbetat med stöttande och kompensatoriska strategier/insatser. Det som är avlastande för familjen är samverkansmöten, gemensam verkstad och de insatser LSS och habiliteringen erbjuder. 13
P2. Arbetsprocesserna ska kartläggas och säkerställas inom myndighetsutövningen (IFN och NF) för beslut om insatsen gemensamt stödteam. Myndighetsutövningen IFN/NF har ansvar för detta. Under 2014 gjordes ett arbete kring hur en rutin skulle se ut i syfte att välja ut ärenden som kunde beviljas bistånd till insatsen gemensamt stödteam, samt en ansökningsblankett som handläggarna kunde/skulle använda. Den arbetsprocess som handläggare/teamledare skulle följa har inte varit allmänt känt för nuvarande handläggare och teamledare och har därmed inte följts. På styrgruppsmöte (161116) togs beslut om att ta bort den rutinen och blanketten för myndighetskontoret då intaget för gemensamma stödteamet fungerat bra fram till dess datum utan dessa. De uppdrag som fördelats till stödteamet har kommit in som uppdrag till Öppenvård familjs traditionella familjebehandling. Via öppenvårdens mottagningsförfarande har vi kunnat identifiera uppdrag som skulle kunna vara aktuella för gemensamt stödteam. Från hösten 2015 har uppdrag inkommit direkt till gemensamma stödteamet från handläggarna, då insatsen blivit mer känd hos myndigheten. P3. Forum för samverkan. Forum för samverkan är en redan befintlig samrådsgrupp där landstinget finns representerat genom BUP och Habiliteringscentrum. Skola, socialtjänst (IFN) och biståndshandläggare (NF) och öppenvård familj är Västerås stads representanter i samrådsgruppen. Tidigare deltog projektledaren som ordinarie gruppmedlem i syfte att ha stödteamets perspektiv i de ärenden som dras. Om något av stödteamets ärenden blivit aktuellt i forumet så är aktuell behandlare närvarande. Sedan februari, då projektledare blev tf. avdelningschef så är denne inte med på Forumet, utan en medarbetare inom öppenvården har deltagit med samma syfte. P4. Samverkansformer med viktiga aktörer. I varje familj har vi samverkat med viktiga aktörer, med olika syften. I kartläggningsfasen är syftet att samla information och fakta. I genomförandefasen är syftet att arbeta med olika interventioner för att barnet ska få en fungerande vardag. Som nämnts tidigare så går faserna in i varandra, och vissa interventioner startas upp i kartläggningsfasen, som bland annat hjälpmedel till barnet för att underlätta vardagen. Om familjen inte har kontakt med NF så finns stödteamet med och träffar LSS handläggare för information och vid behov stöttar föräldrarna i att ta beslut om vilken insats som passar barnet och familjens behov. Denna kontakt sker som oftast i kartläggningsfasen. 14
De samverkansmöten vi har haft är med bland annat biståndshandläggare på Biståndsenheten funktionsnedsättning, Habiliteringscentrum, Barn och ungdomspsykiatrin, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, sjukvård, skola, korttidshem och handläggare på socialtjänsten. Sammanlagt, oavsett vilken fas man befinner sig i behandlingen och syftet med mötet, är 401 samverkansmöten genomförda fram till juni 2017 fördelat på alla familjer. Vi har registrerat 1461 aktiviteter/möten och ca 27 % av dessa är samverkan i någon form. Av dessa aktiviteter/möten som vi registrerat är det avbokningar från främst familjerna av olika anledningar på omkring 11 %, ungefär 60 % av mötena är dock möten med endast familjen, på kontoret eller på hembesök eller interventioner via telefonen. Bland de 11 uppdrag som är avslutade och har genomgått hela behandlingen så är resultatet detsamma, ca 37 % är samverkansmöten av de aktiviteter vi utfört och ca 9 % avbokningar samt ca 52 % av aktiviteterna är möten med familjen, hemma eller på kontoret. Resterande aktiviteter/möten är behandlande telefonsamtal. Gemensamma stödteamets fokus på samarbete har lett till ett mer lättillgängligt och smidigt samarbete med Habiliteringscentrum. Samarbetet med handläggarna på NF har också fungerat bra, vi har haft lätt att nå varandra vilket har hållit oss uppdaterade. Både behandlare och handläggare har fått en mer omfattande helhetsbild av barnets situation i och med samarbetet. Gemensamma stödteamet har även fått en ökad kunskap om LSS samt insatserna som regleras i lagstiftning. Våra samarbetspartners har deltagit vid gemensam verkstad vid behov. Viktiga aktörer som hittills deltagit på Gemensam verkstad är lärare/assistenter från skolan, personal från korttidshem, kontaktpersoner enligt SoL och LSS, avlösare enligt LSS samt arbetsterapeut från Habiliteringscentrum. Under 2016 tittade vi närmare på de familjer, där vi inte använder Gemensam verkstad, utan samverkar med samverkanspartners och familjen på annat sätt. Syfte var att förstå vad det är som gör att vi inte använder mötesformen i fler familjer. Vi kom fram till följande gemensamma nämnare i just dessa familjer: - Föräldrar som redan har en etablerad och fungerande samverkan med omgivningen. - När det är konflikt eller vårdnadstvist mellan föräldrarna - Försvårande omständigheter i grundläggande områden, ex-vis boende, ekonomi. - När barnet inte har någon skolnärvaro, och vi endast träffar familjen. - När föräldrar inte har accepterat diagnosen - När föräldrar har diagnoser i form av utmattning, depression och/eller kognitiva svårigheter hos föräldern. 15
E2. Samverkan med Barn och ungdomspsykiatrin och Habiliteringscentrum. Gemensamma stödteamet hade 2014 och 2015 informationsträffar om teamet och arbetsmodellen både på Habiliteringscentrum och på Barn och ungdomspsykiatrin. Gemensamma stödteamet har samarbetat med habiliteringscentrum genom att gå på deras utbildningar tillsammans med föräldrar och varit med på möten som bland annat handlat om information och hjälpmedel. Detta i syfte att stötta föräldrarna att t.ex. förstå och sortera den information man fått, att få till de strategier de lärt sig och anpassa hjälpmedlen till deras barn och i vardagen samt följa upp att det håller över tid. Det har i vissa familjer gynnat barnet och föräldrarna i vår samverkan då föräldrar har fått tillgång till hjälpmedel tidigare, dvs. innan man har gått alla utbildningar som är kravet innan man får hjälpmedel tilldelat. Detta med anledning av att habiliteringen har vetskap om att familjen har stöd av gemensamma stödteamet och kan därmed stötta familjen i att hjälpmedlen används och på rätt sätt. Vi har också haft arbetsterapeut från Habiliteringen hos oss på ett möte som har informerat om Habiliteringscentrums verksamhet och organisation Inom öppenvården har vi tre stycken introduktionsdagar per år, där vi presenterar öppenvårdens alla verksamheter kort. De senaste åren har vi bjudit in andra samarbetspartners än nyanställda på myndighetskontor för barn och ungdom, såsom BUP, Habiliteringen, skola, familjecentrum, familjerätten, sysselsättning och försörjning, socialkontor vuxen, missbruksmottagningen m.fl. Samverkan med BUP sker oftast i starten av vår insats eller när barnet fått diagnosen och när barnet går på BUP skolan. Utöver det har Habiliteringen ansvaret och de deltar mer på samverkansmöten under behandlingstiden. E2 Samordnade individuella vårdplaneringar. Vi samverkar genom att delta på SIP möten. SIP möten ersätter i vissa fall Gemensam verkstad, men ibland kompletterar mötesformerna varandra. SIP möten behövs då man som myndighetsperson behöver information för att kunna ta beslut samt då landsting och kommun behöver hitta samarbetsformer. Fram till juni 2017 har vi deltagit på 52 SIP möten fördelat på 22 barn. E2. Gemensam verkstad Vi samverkar på en annan nivå genom Gemensam verkstad, där vi arbetar med att hitta gemensam problemlösning för barnet. Vi har haft 53 gemensamma verkstäder fördelat på 9 barn/8 familjer, alla pojkar. I 6 uppdrag har vi haft 6 möten eller fler, som mest 12 st gemensamma verkstäder där deltagarna har hittat ett sätt att samverka mellan miljöerna 16
och det är ett erfarenhetsutbyte som gynnat barnet och fått barnet att utvecklas. Vi har tittat på gemensamma nämnare i de familjer vi har Gemensam verkstad och kommit fram till att kriterier för att ha en verkstad är: - Att barnet har problem på många områden, behov av hjälp i flera miljöer - Att det finns en skolproblematik - Att föräldrar och andra viktiga har accepterat barnets diagnos - Att fler verksamheter/miljöer upplever problem för barnet de vill ha ett utbyte med andra i att finna lösningar. Under december månad 2015 genomförde Gemensamma stödteamet en enkätundersökning riktad till samarbetspartners. Teamet valde att fråga mer specifikt om mötesformen Gemensam verkstad. Från enkätundersökningen kunde man utläsa att våra samarbetspartners ansåg att Gemensam verkstad var ett bra sätt att samverka på, att det gav en helhetsbild och att det fanns ett utbyte mellan de olika miljöerna. Övriga kommentarer handlade om att det är viktigt att ha en bra och fungerande samverkan mellan de som arbetar med barnen och deras familjer på olika sätt. Det framkom att de olika verksamheterna kompletterade varandra och därmed blev det en helhet för familjerna och barnen. Det praktiska arbetet stödteamet gjorde i familjerna lyftes upp som viktigt och positivt. Utförligare beskrivning av enkätundersökningen finns i delrapport 2015. P5 och E2. Samverkan med skola/förskola. Gemensamma stödteamet samverkar med skolan i syfte att stötta föräldrarna att synliggöra barnens behov i skolan, att planeringen görs efter barnets behov och förmåga (och även efter föräldrarnas förmåga). I kartläggningsfasen finns en aktivitet att kartlägga barnets situation under skoltid, och därefter samverkar vi med skolan utifrån det specifika barnets behov, antingen genom Gemensam verkstad och/eller samverkan med bara skola och föräldrar. I vissa familjer finns inte behovet av samverkan med skola då barnets fungerar bra och samarbetet fungerar bra mellan skola och hem. Behovet ser olika ut i alla familjer. Vår bedömning är att då föräldrarna är resursstarka och klarar av att ha konstruktiv kontakt med skolan behöver Gemensamma stödteamet inte vara med på skolmöten efter kartläggningsfasen. Vi har haft minst ett möte med skolan kring varje barn syfte att samla information under kartläggningsfasen. Sammanlagt har vi haft 87 skolmöten, utöver gemensam verkstad, kring de 49 barn vi har kommit igång med behandling i, 3 barn har vi endast haft uppstartsmöte i. Det är i genomsnitt 2 skolmöten per barn. 17
Sammanfattning av samverkan När vi räknar ut hur mycket vi samverkat kring ett barn är det i genomsnitt 27 % där samverkansmöten förekommit av olika slag, räknat på hela behandlingsprocessen. Vi har sett att i genomförandefasen sker en liten ökning på samverkan på 28 %. Det är i den fasen vi har gemensam verkstad och andra samverkansformer i syftet att arbeta med gemensamma interventioner på alla miljöer så att barnet får en fungerande vardag. Vi gjorde 2015 en jämförelse med en familj med barn som har en neuropsykiatrisk diagnos som hade traditionell familjebehandling. Under en två års period så var 15 % av de möten vi hade i familjen samverkansmöten. E2. Föräldrarnas upplevelse av förbättrad samverkan. Vi har inget mätinstrument som mäter föräldrarnas uppfattning av att det blivit en förbättrad samverkan utan har i samtal med dem fångat deras uppfattning av samverkan. Hösten 2016 fyllde föräldrarna i en enkät till med fokus på samverkan och förståelse av barnets funktionsnedsättning. Det var 15 (av 22) föräldrar eller annan viktig vuxen som svarade på enkäten. Sammanfattningsvis så visade undersökningen att 40 % av föräldrarna upplevde att under tiden de hade kontakt med Gemensamma stödteamet minskade antalet möten som handlade om barnets situation jämfört med innan. Drygt 40 % tyckte att man arbetade tillsammans kring sitt barn och ca 25 % tyckte att alla de olika miljöerna hade en gemensam bild av barnets behov och situation. Det som var glädjande är att nästan alla föräldrar upplevde att de själva hade en bättre förståelse för konsekvenserna av barnets funktionsnedsättning, och en stor andel tyckte också att skola/förskola, LSS, korttids eller andra viktiga insatser hade en bättre förståelse för barnets funktionsförmåga. P6, E1 och E3, Utvärderings- och kartläggningsinstrument. De kartläggnings- och bedömningsinstrument som används i projektet är: CGAS (Children s Global Assessment scale) en skattning av en persons funktionsnivå den senaste månaden, i hemmet, skolan, på fritiden och vänner. Skattas var tredje månad. Eybergs formulär ett självskattningsformulär för föräldern som registrerar barnets beteende samt förälderns uppfattning om beteendet är ett problem för dem eller inte. Görs i början och i slutet av behandlingen. Måluppfyllelse 0 10 på en fungerande vardag för just det barnet och familjen. Görs i början, i mitten och i slutet av behandlingen. 18
Insatsmätning (vår del) att vi gör de aktiviteter vi har sagt att vi ska göra samt antalet mötesformer vi har. Dokumenteras efter avslutad fas i varje familj. CGAS CGAS är en skattning av en persons funktionsnivå den senaste månaden, hemma, på skolan och på fritiden (fritidssysselsättning och vänner). Skattas var tredje månad. Gemensamma stödteamet gör den skattningen tillsammans på teammöten. Skattningen är mellan 0 100, där 0 är att barnet i fråga är helt vårdberoende och inte alls funktionell och 100 är ett barn som har en överkapacitet. Normalspannet för barn är ca 70-80. Då barnen vi arbetar med har funktionsnedsättning, dvs de har en brist i grundläggande funktioner, kommer de inte att komma upp till 70 80. Redovisning CGAS Mätning Antal Medel Lägsta Högsta bedömningar 1:a 43 41,5 6 65 2:a 28 44,4 7 61 3:e 16 44,3 9 62 4:e 11 49 36 66 5:e 4 54 51 56 6:e 1 58 Om vi endast tittar på en första och sista mätning på de 11 uppdrag som genomgått hela behandlingsprocessen så har barnets funktionsnivå ökat från 43 till 52. Som vi ser så ökar barnets funktionsnivå i genomsnitt. Det är olika antal bedömningar utifrån att de är i olika faser i behandlingen, det är flest antal bedömningar i kartläggningsfasen. Målsättningen har varit att göra en bedömning i genomsnitt var tredje månad. Medelresultatet har minskat jmf med förra delrapporten på grund av att teamet nu har ett barn med mycket svår funktionsnedsättning. Eybergs formulär Vi har fram till juni 2017 samlat in 31 st. formulär vid en första mätning och 9 st. formulär vid en andra mätning. Vi har sju personer som svarat vid båda mättillfällena. Eftersom skillnaden på antal ifyllda enkäter vid första och andra skiljer sig så stort så kan man inte dra allt för stora slutsatser. Eybergs mäter både barnets problembeteenden samt om föräldern upplever det som ett problem eller inte. Vårt effektmål är att förälderns upplevelse av barnets problembeteende ska minska, dvs att föräldern inte längre tycker beteendet är ett problem för denne. En jämförelse mellan mätning 1 och 2 19
visar det sig att föräldrarna svarat att de vid mätning 2 har mindre problem kring barnets beteendeproblematik, med 18 %, som är lite lägre än förra året som låg på 21 %. 2,0 1,5 1,0 0,5 Är det ett problem för dig? 0,0 Mätning 1 totalt Ja Mätning 2 totalt Ja Vidare kan man se i sammanställningen att de flesta av barnets beteendeproblematik också har minskat. Eybergs formulär som sammanlagt 36 skattningsfrågor om barnets beteende och vi redovisar de 12 första frågorna från formuläret i rapporten. Jämförelse av medelvärden - fråga 1-7 6 5 4 3 2 1 0 Mätning 1 Mätning 2 20
6 5 4 3 2 1 0 Jämförelse av medelvärden - fråga 8-12 Mätning 1 Mätning 2 I medeltal räknat på alla frågor och alla svaren före och efter framkomer att barnets beteendeproblem minskat med 0.2 enheter, en liten skillnad från förra året på 0.3 enheter. Måluppfyllelse Föräldrarna får själva skatta en fungerande vardag vid minst tre tillfällen, i början av behandlingstiden i mitten och i slutet av behandlingstiden. I vissa uppdrag finns det bara en första och sista mätning. Skattning är 0 till 10 där 0 är inte alls fungerande vardag för barnet och 10 är när föräldrarna har uppnått målet för en fungerande vardag för just det barnet. Antal Resultat Lägsta Högsta Mätning skattningar genomsnitt Vid uppstart 36 3,9 1 8 Andra mätningen 17 6,4 0 10 Tredje mätningen 4 6,5 3 9 Vid avslut 14 7,0 2 10 21
8,0 7,0 6,0 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 0,0 3,9 Vid uppstart 6,4 6,5 Andra mätningen Genomsnitt Tredje mätningen Föräldrarnas egen skattning av målet En fungerande vardag har ökat. Det föräldrarna har beskrivit som påverkat denna förändring är att barnen har en mer fungerande skolgång, föräldrarna har fått en ökad förståelse av barnets beteenden, att andra insatser kommit igång för barnet, att relation mellan barn och förälder blivit bättre/de kommit närmare varandra samt att man som förälder känner sig lyssnad på. 7,0 Vid avslut Genomsnitt 22
Analys 2017 Framgångsfaktorer Tidig upptäckt Under tiden som vi arbetat med familjerna i projektet har vi kunnat se vissa skillnader utifrån barnens ålder. I de familjer som har yngre barn med en relativt nyställd diagnos har vi märkt att föräldrarna har en annan förmåga till att ta emot familjebehandling. Detta i jämförelse med de behandlingströtta och till viss del uppgivna familjer med tonårsbarn som kan ha haft kontakt med socialtjänst/familjebehandling sedan många år. I familjer där vi kommer in tidigt så ser vi också att behandlingstiden är kortare, att kartläggningsfasen ibland är fullt tillräcklig. Utmaningen med de äldre ungdomarna är att deras vardag påverkats under en längre tid och i och med det inneburit kanske fler och större konsekvenser än för de yngre barnen. Det är också de äldre barnen (i projektet) som har placerats och är under utredning för placering. Samverkan Det har varit en utmaning att nyetablera ett konstruktivt samarbete kring de aktörer som funnits kring barnet när vi kommit in i tonårstiden. I vissa fall har det varit problematiskt att tänka nytt efter många års kamp och strid och det gäller både föräldrar och samarbetspartner. Vi har mött viss uppgivenhet från de som finns i barnets vardag, en svårighet att se förändringspotential hos de inblandade. Gemensam verkstad har blivit ett nytt och kreativt sätt att arbeta kring barnets behov och fungerar i alla åldersgrupper. Metoden upplevs som verksam, positiv och konstruktiv av både samarbetspartners och föräldrar. Psykoedukationen Psykoedukationen har också bidragit till att hjälpa föräldrarna att förstå barnens diagnos bättre även om de under årens lopp hittat sitt sätt att hantera sitt barns funktionshinder. Psykoedukation har lett till att de i och med sina fördjupade kunskaper, fått ytterligare verktyg att hantera och förstå sitt barn. Det har efter hand även lett till en acceptans av funktionsförmågan, vilket underlättar förändringsprocessen. Vår mätning på Eybergs samt enkäten vi hade i december 2016, bekräftar detta då föräldrarna själv upplever att de har bättre förståelse för sina barns funktionshinder, de upplever att de kan hantera beteendena bättre samt att barnets problembeteenden faktiskt minskat. Utmaningar Kö stort behov Det gör att vi, när vi tänker framåt, anser att det är avgörande i vilket skede som det Gemensamma stödteamet kommer in i barnens/familjernas liv för att ge föräldrarna redskap till att ha en fungerande vardag. Då ges även större möjligheter för oss att nå syftet med projektet, dvs att fler 23
barn/ungdomar med sammansatt problematik och deras föräldrar har en fungerande vardag tillsammans så att barnen/ungdomarna kan växa upp i det egna hemmet. Det är fler familjer som har sökt/har behovet av Gemensamma stödteamet, och vi har under 2016 haft kö för de familjer som fått insatsen beviljad. När vi arbetat klart med de familjer som vi arbetar med idag, ser det ut att fler familjer kommer att vara i behov av den typ av behandling/insats som teamet kan ge. Detta grundar vi i att det är mer än dubbelt så många barn som fått en diagnos inom autismspektrumet under 2015. Föräldrarnas förutsättningar Föräldrarnas förutsättningar att ta till sig insatsen kan bland annat begränsas av deras egna diagnoser, intellektuella förmågor och bristande integration. Insatsen som erbjuds är komplex, metodiken kräver mycket ork och intellektuell närvaro av föräldrarna. Föräldrarnas generaliseringsförmåga och förmåga att genomföra det som vi pratat om på en abstrakt nivå, till att praktiskt genomföra det tillsammans med sitt barn, är en förutsättning för att nå målet med behandlingen. I de fall som föräldrarna har egna svårigheter försöker vi även hjälpa dem att komma till rätt hjälpare/insats för att vi sedan ska kunna fokusera på vårt uppdrag. När vi ser att föräldrarna misslyckas med att hantera situationen arbetar vi för att kompensera dessa brister genom att ytterligare aktivera de hjälpinsatser som finns kring barnet. Exempelvis kan en utökad korttidsvistelse innebära att en förälder får möjlighet att pausa och inhämta ny energi, vilket sedan långsiktigt bidrar till att föräldern kan tillgodogöra sig behandling. Detta kan också innebära att föräldern får en möjlighet att se sitt barn lyckas i andra sammanhang och miljöer. Produkt och effektmål När vi tittar på den effekt våra insatser ger genom att analysera resultatet från utvärderingsinstrumenten vi använder så ökar barnets förutsättningar att ha en fungerande vardag och så även barnets funktionsförmåga. Även föräldrarna visar en positiv respons på vårt arbete enskilt med dem och den samverkan som sker kring varje barn. Förra året gjorde vi en enkätundersökning med de föräldrar vi arbetade med just då för att höra om de tycker samverkan med de olika instanserna fungerar bättre. Resultatet visade att det inte blev bättre, men inte att det blev sämre heller. Däremot visade resultatet att det var en väsentlig förbättring i föräldrarnas förståelse av barnets svårigheter. Detta är kanske det viktigaste inslaget i vårt arbete som grundar sig mycket i vår utarbetade psykoedukation. Att föräldrar har en bättre förståelse påverkar både barn och föräldrar positivt. Vi märker att då sänks stressnivån för föräldrar och barn, man får som förälder rätt verktyg och strategier i att bemöta barnet vilket gynnar barnet mycket i vardagen. Negativa mönster/spiraler i 24
familjesystemet bryts, det tar bort skuld och skam från föräldrar. Vi märker att om barnet bor endast hos den ena föräldern, så ger hen ofta skuld till den andra föräldern. Gemensam verkstad/samverkan/psykoedukation ökar föräldrars förståelse och om det finns förståelse för barnets funktionsnedsförmåga, så blir det mindre konflikter (gällande detta) mellan föräldrarna vilket också i sin tur gynnar barnet. När vi tittar på vår insatsmätning så kan vi se att den hypotes vi hade med både tidsaspekten och antal aktiviteter i behandlingsprocessen (som presenteras i föregående delrapport) inte stämmer. Vi har sett att behovet av fler möten i framförallt kartläggningsfasen har varit nödvändig för att få en helhetsbild, samtidigt som familjen/barnet haft behov av behandlande interventioner under kartläggningen. I en del av familjerna finns det syskon, som inte är aktuella inom gemensamma stödteamet, men som påverkas av att ha ett eller flera syskon med funktionsnedsättningar. I vissa fall har vi gått in med enstaka interventioner kring det barnet. Det är en nödvändighet att arbeta och tänka systemiskt i syfte att nå målen för det enskilda barnet. Att tänka systemiskt är en vinst samhällsekonomiskt, om barnet och familjen har en mer fungerande vardag så blir det även positiva effekterna för syskonen. Det minskar utanförskap och utsatthet hos dem och gynnar deras hälsa och utveckling. Vi kan också se att i de familjer där vi kommit in tidigt vad gäller barnets ålder, där barnet nyligen fått diagnos och föräldrarna har bra förutsättningar att ta emot insatsen så har behandlingstiden varit kortare. Tidiga insatser är viktigt för dessa familjen. Vi ser på familjebehandlingen att det kommer in ganska många uppdrag på äldre barn, med diagnoser inom LSS 1 eller som har syskon (äldre och yngre) som har diagnos och där familjeproblem uppstår med framförallt konflikter men också med bemötande, förståelse, rutiner, struktur och ökande skolfrånvaro. Samverkan Utifrån våra egna erfarenheter är det en utmaning för alla som deltar på Gemensam verkstad att hålla strukturen. Vi är alla vana att vara på samverkansmöten där var och en ansvarar för sin del i Gemensam verkstad är mötet mer kreativt och kräver av oss alla att ha ett gemensamt ansvar för att hitta lösningar på förändring hos barnet eller hos dem som finns runt barnet, i alla miljöerna. Vi som håller i mötet behöver repetera mötesformen varje gång, för att påminna oss själva och deltagarna om formen. Vi kan också förstå och uppleva det själva i mötet som att vi fokuserar på föräldrarnas behov och lösningar för föräldern, men målet är att ha totalt barnfokus Vad blir bäst för barnet? är en fråga vi hela tiden har i huvudet och ställer på mötet. Då vi arbetar med föräldrar som har egna svårigheter är det ibland viktigt att fokusera på stöd och avlastning för 25