LIVSMEDELSVERKET Bilaga 1 (5) Senior risk- och nyttovärderare Perfluorerade alkylsyror (PFAA) i råvatten i Bredared Vattenverk Sammanfattning De redovisade halterna av PFAA i drickvatten innebär att det hälsomässiga tolerabla intaget för PFOS, som den Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten EFSA tagit fram, överskrids om dricksvattnet konsumeras regelbundet under lång tid av spädbarn som får modersmjölksersättning berett på förorenat vatten. För lite äldre spädbarn ligger intagen i nivå eller lite över TDI. För äldre barn så innebär konsumtion av dricksvattnet ett intag under TDI men att en stor del av TDI förbrukas av dricksvattenkonsumtionen. För vuxna blir marginalen bättre. Det förhöjda intaget av PFAA innebär, mot bakgrund av nuvarande kunskap, ingen akut hälsorisk. När det gäller eventuella långsiktiga hälsoeffekter så är det inte heller sannolikt att det kommer att gå att påvisa samband mellan negativa hälsoeffekter och PFAA-exponering hos enskilda konsumenter vid de halter som redovisas. Om stora befolkningsgrupper tidigt i livet har druckit dricksvatten med de redovisade halterna går det dock inte att utesluta små men mätbara hälsoriskökningar om ett stort antal av dessa konsumenter undersöks. Inledning PFAA är en grupp organiska syror som är mycket svårnedbrytbara och som är starkt ytaktiva. Ämnesgruppen delas in i sulfonsyror och karboxylsyror och de organiska syrorna har en kolkedja där alla väteatomer, som är bundna till kolatomerna, är utbytta mot fluoratomer (Figur 1, Tabell 1). PFAA har förmåga att bilda släta, vatten-, fett- och smutsavvisande ytor, och PFAA-relaterade ämnen används bland annat i impregnerat papper och textilier, rengöringsmedel (till exempel golvpolish) och brandsläckningsskum. PFAA-relaterade ämnen används också i verkstadsoch elektronikindustrin. Figur 1. Perfluoroktansulfonat (PFOS).
LIVSMEDELSVERKET PRELIMINÄR RISKVÄRDERING 2 (5) Tabell 1. Perfluorerade alkylsyror (PFAA) Substans Antal kol Förkortning Sulfonsyror Perfluorbutansulfonat 4 PFBS Perfluorhexansulfonat 6 PFHxS Perfluorheptansulfonat 7 PFHpS Perfluoroktansulfonat 8 PFOS Karboxylsyror Perfluorpentanoat 5 PFPeA Perfluorhexanoat 6 PFHxA Perfluorheptanoat 7 PFHpA Perfluoroktanoat 8 PFOA Perfluornonanoat 9 PFNA Perfluordekanoat 10 PFDA Perfluroundekanoat 11 PFUnDA Perfluordodekanoat 12 PFDoDA Preliminär riskvärdering Halter i råvattnet Enligt provtagningsrapporten från ALcontrol Laboratories (ALcontrol AB 2014, Bilaga) togs ett vattenprov på råvatten från Bredareds vattenverk. Eftersom det endast gjorts analys på ett prov så är riskvärderingen preliminär. Dessutom finns inga analyser av dricksvattnet. De uppmätta halterna av PFAA anges i Tabell 2. Tabell 2. Uppmätta halter av PFAA i råvattnet. Substans Halt (ng/l) Sulfonsyror (PFSA) Perfluorbutansulfonat 2,0 Perfluorhexansulfonat 41 Perfluorheptansulfonat 4,6 Perfluoroktansulfonat 1200 Karboxylsyror (PFCA) Perfluorpentanoat 15 Perfluorhexanoat 10 Perfluorheptanoat 6,9 Perfluoroktanoat 17 Perfluornonanoat 4,5 Perfluordekanoat 2 Perfluroundekanoat <10 Perfluordodekanoat <10 Summa PFAA 1300
LIVSMEDELSVERKET PRELIMINÄR RISKVÄRDERING 3 (5) Tolerabla dagliga intag (TDI) PFAA är inte akut giftiga ämnen. Expertgruppen för riskvärdering av kontaminanter i mat, på den europeiska livsmedelsmyndigheten EFSA, gjorde 2008 en riskvärdering av PFOS och PFOA i mat (EFSA 2008). Ett hälsobaserat tolerabelt dagligt intag (TDI) av PFOS på 150 ng/kg kroppsvikt/dag föreslogs, baserat på negativa hälsoeffekter i djurförsök. I försök på apa sågs förändringar av fettmetabolism och nivåer av sköldkörtelhormoner vid en lägsta exponering (LOAEL) på 0,15 mg/kg/d efter 183 dagars exponering. Den högsta exponeringen som inte gav några mätbara hälsoeffekter på aporna (NOAEL) bedömdes av EFSA att ligga på 0,03 mg/kg/d. En osäkerhetsfaktor på 200 användes för att komma fram till TDI. För PFOA sattes TDI till 1500 ng/kg/d, baserat på levertoxicitet hos råtta och mus. Även här lades en osäkerhetsfaktor på 200 till den lägsta dos som orsakade en 10 % ökning av leverskador (benchmarkmodellering) (EFSA 2008). För övriga PFAA finns inga föreslagna TDI, på grund av för dåligt vetenskapligt underlag, och en sammanvägt TDI för hela blandningen av PFAA saknas också. En annan viktig osäkerhet är att vetenskapliga studier av giftighet av PFOS och PFOA pekar mot att ämnena är giftigare än man bedömde vid EFSAs riskvärdering 2008 (Borg et al. 2013; Livsmedelsverket 2013). Det kommer sannolikt att innebära sänkningar av TDI för PFOS och PFOA i framtiden. Tabell 3. Intag av PFOS, PFOA och summan av PFAA från dricksvatten med de halter som uppges i Tabell 2. Ålder Vikt Konsumtion/dag Intag % av TDI (kg) (ml) (ng/kg/dag) PFOS (1200 ng/l) 3 veckor 4,2 700 200 133 <4 månader 6,6 800 145 98 4 år 18 1600 106 71 Vuxna 70 2000 34 23 summapfaa (1300 ng/l) 3 veckor 4,2 700 216 144 <4 månader 6,6 800 158 105 4 år 18 1600 116 77 Vuxna 70 2000 37 25 Intag av PFAA i förhållande till TDI Scenarioberäkningar av PFAA-intag från dricksvatten utfördes, både för PFOS, som förelåg i de klart högsta halterna, men också för totalhalt av PFAA. I den senare beräkningen antogs att toxiciteten av de enskilda PFAA i dricksvatten är additiv. I beräkningarna antogs också att de ingående
LIVSMEDELSVERKET PRELIMINÄR RISKVÄRDERING 4 (5) PFAA har samma giftighet som PFOS, som med nuvarande kunskap kan betraktas som den mest giftiga PFAA. Därför jämförs totalintagen av PFAA från scenarioberäkningarna med TDI för PFOS. Denna konservativa bedömning motiveras med att TDI saknas för flera av de ingående PFAA, på grund av dålig kunskap om deras giftighet. Spädbarn, som får modersmjölksersättning som beretts med förorenat dricksvatten, är de som får de högsta intagen av PFAA. I Tabell 3 visar intagsberäkningarna för de minsta spädbarnen, som får modersmjölksersättning gjord på vatten med de halter som anges i Tabell 2, att intaget ligger på 133 % av TDI för PFOS. Intaget av alla PFAA tillsammans hamnar på 144 % av TDI. För lite äldre spädbarn ligger intagen i nivå eller lite över TDI. För äldre barn så innebär konsumtion av dricksvattnet ett intag under TDI men en stor del av TDI förbrukas av dricksvattenkonsumtionen. För vuxna blir marginalen bättre. Det förhöjda intaget av PFAA innebär mot bakgrund av nuvarande kunskap ingen akut hälsorisk. När det gäller eventuella långsiktiga hälsoeffekter så är det inte heller sannolikt att det kommer att gå att påvisa samband mellan negativa hälsoeffekter och PFAA-exponering hos enskilda konsumenter vid de halter som redovisas. Om stora befolkningsgrupper tidigt i livet har druckit dricksvatten med de redovisade halterna går det dock inte att utesluta små men mätbara hälsoriskökningar om ett stort antal av dessa konsumenter undersöks. Referenser Borg D, Lund BO, Lindquist NG, Håkansson H. 2013. Cumulative health risk assessment of 17 perfluoroalkylated and polyfluoroalkylated substances (PFASs) in the Swedish population. Environ Int 59, 112-123. EFSA. 2008. PFOS, PFOA and their salts. Scientific opinion of the Panel on Contaminants in the Food Chain. The EFSA Journal 653, 1-131. Livsmedelsverket. 2013. Riskvärdering av perfluorerade alkylsyror I livsmedel och dricksvatten. Rapport 11. http://www.slv.se/upload/dokument/rapporter/2013_livsmedelsverket_11_riskvarde ring_perfluorerade_alkylsyror.pdf Vestergren R, Berger U, Glynn A, Cousins IT. 2012. Dietary exposure to perfluoralkyl acids for the Swedish population in 1999, 2005 and 2010. Environ Int 49, 120-127.
LIVSMEDELSVERKET Bilaga 5 (5) Senior risk- och nyttovärderare