Zorro och pajråttorna

Zorro och pajråttorna Av Larry Smith, med illustrationer av Andreas Rimheden

Zorro promenerade längs Storgatan i Kissestad en dag då han plötsligt kände lukten av... pajer! Han stannade och såg sig omkring. Jovisst, Kissestads bageri var öppet och underbara dofter kom därifrån! Zorro gick förbi den mekaniska hundsirenen som stod utanför bageriet - varje byggnad i Kissestad hade en sådan - och smygtittade in, men ingen var där. Den stora ugnen längst in i bageriet var varm, men öppen och tom. Bakdörren vippade fortfarande lite fram och tillbaka. Han gick in och tittade ut genom bakdörren. Där var fröken Kakao, bagaren. Hon ställde ut en rykande het paj att svalna på ett långt bord på bakgården. Det måste ha varit minst ett hundratal färska pajer på bordet redan, alla behagligt ångande av underbara dofter för varje nos i hela staden! "Det ser ut att räcka åt hela snällarmén, fröken Kakao!", sa Zorro med ett flin. Fröken Kakao torkade av sina tassar på sitt förkläde och log mot Zorro. "Tja, jag hoppas det! Det är just de som behöver mättas! Hela snällarmén är nere vid kvarnen för att laga

vattenhjulet efter översvämningen härom dagen. När de är klara kommer de att vara hungriga!" Zorro nickade. "Ja, det blir de nog. Jag är just på väg dit...och jag får nog skynda på om jag också ska få lite av de där pajerna!" "Du kan få lite av min paj, farbror Zorro!" sa en liten röst bakom honom. Zorro vände sig om för att finna fröken Kakaos lilla kattungeflicka Champinjon, som stod bakom honom med en utsökt chokladpaj i famnen. Bakom henne, på en lång bänk, fanns dussintals andra pajer hon hade gjort. "Men, tack så mycket Champinjon!" sa Zorro och tog pajen. Han höll upp den för att beundra den och såg sedan på Champinjon med en lite retsam blick. "Har du gjort den här helt själv?" "Ja, det har jag farbror Zorro", sa den lilla kattungen. Zorro doppade sitt finger i pajen och plockade upp... en klump med lera. "Har din mamma lärt dig hur man gör?" frågade han Champinjon.

"Åh nej! Det är mitt eget recept!" sa Champinjon stolt. Zorro låtsades ta en stor munsbit och gav sedan tillbaka pajen medan han låtsades tugga. Champinjons ögon blev väldigt, väldigt stora! "Farbror Zorro! Du ska ju inte äta den! Det är ju en lerpaj!" Zorro skrattade åt henne. "En lerpaj? Men den smakade ju så gott!" Han lämnade Champinjon som fortfarande stirrade i förvåning och vinkade adjö till fröken Kakao, som skrattade åt hans upptåg. Zorro gick uppför gatan mot kvarnen. När han kom till slutet av Storgatan vände han sig om för att se ut över viken. Han flämtade plötsligt till! Där var ett segel ute i viken - ett segel som inte såg ut att tillhöra en av deras egna fiskebåtar! Zorro såg efter ännu en gång och upptäckte plötsligt en flagga som fladdrade i toppen av båtens mast. En flagga med en paj på! PAJRÅTTOR!

Zorro sprang till närmaste hus, där borgmästare Fluffi bodde. Fluffi var borta vid kvarnen tillsammans med snällarmén - men precis utanför hennes dörr stod hennes mekaniska hundsiren. Zorro grep tag i dess svans och började dra i den så hårt han kunde. "Vov, Vov! VOVV!" skällde den mekaniska hunden, en skällning för varje ryck i svansen. Till en början var detta det enda ljud Zorro kunde höra, men strax hörde han ett annat mekaniskt skällande... "Vov, Vov! VOVV!"... som kom från bageriet - fröken Kakao hade hört larmet och drog i sin hunds svans också! Snart hade alla i Kissestad hört larmet - men snällarmén var för långt borta för att kunna höra det, så därför var bara Zorro, Kakao och några andra gamla och unga katter där när pajråttorna anlände. Pajråttorna hoppade ut ur sitt skepp, viftande med sina otäcka svärd och pistoler! Deras ledare var nästan lika stor som Zorro och bar en svart lapp över ena ögat, så alla kallade honom Blinky.

"Arrgh! Min känsliga nos har känt lukten av pajer!" ropade han medan han piskade med sin svans fram och tillbaka och viftade med sina pistoler. "Rånockar och sjögastar! Jag ska ha de där pajerna! Ha dem och äta dem!" När Zorro hörde det sprang han till bageriet. Fröken Kakao och lilla Champinjon var därinne och undrade vad de skulle ta sig till. "Åh!" grät fröken Kakao, "de där otäcka pajråttorna! Varje gång jag gör någon god paj kommer de och stjäl dem!" Lilla Champinjon såg väldigt rädd ut. Men Zorro skakade på huvudet. "Inte den här gången, fröken Kakao! Inte den här gången! Samla ihop alla pajerna och stoppa in dem i ugnen!" Fröken Kakao förstod inte varför Zorro ville göra det, men det verkade som om han hade en idé så hon hjälpte honom. Zorro och fröken Kakao staplade snabbt in alla pajerna längst bak i ugnen - nedifrån och upp. Det var så många att de nästan fyllde hela ugnen. "Bra!" sa Zorro, "Nu, Champinjon, låt oss stoppa in dina pajer i ugnen!" Och medan fröken Kakao spanade efter pajråttorna, staplade de andra in Champinjons lerpajer i ugnen - precis framför de riktiga pajerna! Och när de var klara kunde man inte se någon riktig paj - bara lerpajer! "Nu kommer de!" sa fröken Kakao - och inte ett ögonblick för tidigt, för plötsligt slängdes dörren upp och ett rövarband med otäcka pajråttor dundrade in. "Arrgh!" ropade Blinky, "Ge hit de där pajerna så kommer ingen till skada!" Zorro ryckte på axlarna och kastade en sorgsen blick åt fröken Kakao.

"Nåväl" sa han, "Jag antar att vi borde ge dem pajerna. Det är verkligen synd och skam - med ditt nya recept och allt." Och så vinkade han åt lilla Champinjon. Zorro tog ut en av Champinjons lerpajer och luktade på den. Sedan slickade han sina morrhår. "Och jag som såg så mycket fram emot att få smaka dem!" "Arrgh! Ge hit den, din landkrabba!" sa Blinky, slet lerpajen ifrån Zorro och höll upp den. "Aah. Den ser verkligen god ut...", och så tog han en rejäl tugga! "AAAKKK!" skrek pajråttan och spottade ut en munfull lera. "Det här är en lerpaj!" Zorro såg överraskad ut. "Ja, givetvis är det en lerpaj! Det är den enda sorten vi gör numera!" Och sen tog han ut ännu en av Champinjons pajer ur ugnen och låtsades ta en stor tugga själv - men han höll upp pajfatet så att pajråttorna inte kunde se att han bara låtsades äta.

"Mmmmm!" sa han medan han låtsades tugga. "Slemmig lera med en delikat gnutta ljus strandsand! Fröken Kakao, du har överträffat dig själv!" Fröken Kakao klappade sina händer. "Man tackar, herr Zorro, men jag kunde inte ha klarat det utan Champinjon. Hon är en underbar bagare!" Pajråttan Blinky tittade på fröken Kakao och sedan på Zorro, medan han snurrade sina morrhår och torkade lera från sin mun. "Arrgh, ni äter lerpajer! Lerpajer! Dra mig på trissor... jag tänker inte äta några lerpajer!" Och han och hans pajråttor stampade ut ur bageriet och tillbaka till sitt pajråtteskepp. "Arrgh! Ni är bara en bunte KNASBOLLAR ALLIHOP!" ropade Blinky, "jag ska skjuta er!" Men Zorro höll upp lerpajen han hade låtsats äta. "Hallå! Du glömde din paj!" och så slängde han den rakt i Blinkys ansikte. Blinky sköt med sina pistoler, men med lera över ansiktet kunde han inte se så han råkade skjuta hål i botten av sitt skepp! När han torkat rent sitt ansikte såg han vad han hade gjort - hans pajråtteskepp höll på att sjunka! "Arrgh! Stäng alla luckor! Sätt en lapp över det där hålet! Få oss ut till sjöss!" ropade han. Och alla pajråttorna gjorde som han hade sagt. Snart var skeppet bara en prick vid horisonten. När snällarmén kom tillbaka några minuter senare hade Zorro, fröken Kakao och Champinjon dukat till fest.. med RIKTIGA pajer. Där fanns kycklingpaj och biffpaj till middag, och pumpapaj, äpplepaj, chockladkrämspaj, bananpaj och jordgubbspaj till efterrätt! Borgmästare Fluffi åt tills hon inte kunde äta mer. "Det där," sa hon, "är riktiga fröken Kakao-pajer! Bästa måltid jag någonsin haft - de var underbara!"

"Det är lustigt", sa fröken Kakao medan hon blinkade åt Zorro och Champinjon. "Pajråttorna tyckte inte om dem!" Copyright 1999 av Larry Smith. Illustrationer Copyright 2000 av Andreas Rimheden. Detta material får endast distribueras i enlighet med de villkor som fastställs i Licensen för Öppet Innehåll, V0.4 eller senare (senaste versionen är för närvarande tillgänglig på Open Contents webbsajt). Användande på andra villkor är möjligt endast med författarens medgivande.