EU:s och världssamfundets åtgärdsförslag mot främmande arter i Östersjön Uppställda riktlinjer och strategier för bekämpning av främmande arter i Östersjön Inledning I handboken om bedömningsgrunder för kustvatten och vatten i övergångszonen (Naturvårdsverket 2007, Bilaga B), som är ett viktigt dokument för miljöarbetet i Sverige, nämns främmande arter i en kort passus: Främmande arter är inte täckt av dagens bedömningsgrunder. Arbete pågår inom EU för att ta fram riktlinjer för hur man ska hantera detta då det är ett generellt problem. Denna skrivning lockade mig att ta reda på mer. Vad gör EU och internationella organ för att förhindra ökad förekomst och spridning av främmande arter till Östersjöns vatten? Främmande arter utgör ett hot mot EU:s ekonomi. De beräknas kosta EU-länderna 110 miljarder svenska kronor per år. Dessutom anses de vara ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden (Europeisk gemenskapernas kommission 2008a). I denna litteraturstudie kommer EU:s och världsomfattande organisationers åtgärder för bekämpning av främmande arter att belysas. Förkortningar och definitioner Förkortningar FA-främmande arter FIA- främmande invasiva arter Definitioner Främmande arter kan grovt delas in i kategorier efter sin påverkan på omgivande biota. Det finns främmande arter (FA) och bland dessa kan främmande invasiva 1 arter (FIA) urskiljas. FA är arter som inte anses störa de ekologiska processerna. Regnbågslaxen (Oncorhynchus mykiss) är en sådan art på grund av att den inte klarar sin reproduktion naturligt i Östersjön (mejlkomm. Malin Werner 2010-10-25). FIA är de arter som stör samspelen i djur- och växtsamhällen. De hotar att sätta ekosystemet ur balans. Bland östersjöfiskar kan FIA-arten svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus) nämnas. Den anses kunna konkurrera ut inhemska smörbultsarter med sitt aggressiva beteende (HELCOM 2009). 1 I denna studie används begreppet invasiva arter. I svensk litteratur kan även begreppet invaderande arter förekomma (t ex Europeiska gemenskapens kommission 2008a, 2008b). Dessa två begrepp behandlas synonymt. I anglosaxisk litteratur gäller beteckningen invasive species. 1
Främmande arter i Östersjön Östersjön hyser 120 FA. Deras ursprung är till 20 % obestämd, 27 % pontokaspisk, 26 % nordamerikansk och 27 % sydostasiatisk (HELCOM 2009). Enligt Zaiko et al (2010) finns det 126 FA, alltså något fler än vad HELCOM kommit fram till. Av dessa har 36 (30 % av totala antalet) enligt Zaiko et al (2010) dokumenterad ekologisk verkan. Trots ett stort antal FA, så har inga inhemska östersjöarter utrotats pågrund av FIA. Men det finns inga garantier för att det inte kommer att ske (HELCOM 2009). Strategier mot främmande arter För närvarande finns ett lapptäcke av regler utan direkt bäring på främmande arter I dagsläget finns sjutton direktiv, konventioner och uppförandekoder (Bilaga 1) som delvis behandlar FA i världen (Hulme et al 2008). Många av dem avser också Östersjön. Problemet är att ingen av dem tar ett helhetsgrepp på FA eller FIA. Detta medför att vi har ett lapptäcke av regler som var för sig lite grand förbjuder eller i vissa fall bara avråder från handlingar som flyttar på arter. Alla stater har inte ratificerat alla regler och konventioner. För en del kommande regler råder frivillighet tills beslut är tagna av bestämmande organ. EU-strategi i tre steg EU:s strategi är hierarkiskt uppbyggd i tre steg (Europeiska gemenskapernas kommission 2008a, 2008b) enligt följande: 1. Förebyggande åtgärder 2. Åtgärder för tidig upptäckt och utrotning och 3. Åtgärder för kontroll och långsiktig begränsning. För att förhindra etablering av FA så ska arterna alls inte få komma in i området eller flyttas inom EU. För att stoppa marina arters spridning kan man sterilisera barlastvatten eller byta barlastvatten långt från kusten. Att tömma tankarna till havs innebär dock en säkerhetsrisk för fartyget, då dess instabilitet ökar (Bernes 2005). FA som är etablerade ska spåras och i möjligaste mån utrotas. De FA som inte kan elimineras ska kontrolleras och populationernas storlek ska hållas nere. EU:s åtgärdsalternativ Europeiska gemenskapens kommission (2008a och 2008b) framför fyra alternativ för åtgärder. De olika alternativen beskrivs i tabell 1 och i därpå följande text. Tabell 1. Åtgärdsalternativ för att hantera problemet med invaderande arter i EU. Modifierad efter Europeiska gemenskapens kommission (2008a samt 2008b). Åtgärdsalternativ Beskrivning Grad av insats (ökande grad nedåt i tabellen) A Inga åtgärder. Lägst B Maximerat utnyttjande av befintlig lagstiftning i Större än i alt A 2
kombination med frivilliga åtgärder. B+ Anpassning av den befintliga lagstiftningen. Större än i alt B C En övergripande specifik EU-rättsakt. Högst Alternativ A är inget alternativ i den meningen att vi kan välja att följa dess beskrivning. Det är en referenspunkt som de övriga alternativen kan jämföras mot. Att inte göra någonting skulle få stora ekologiska, ekonomiska och sociala konsekvenser. (Europeiska gemenskapens kommission 2008b) B-alternativet innebär oförändrade rättsliga krav. Men man ska använda befintliga lagar optimalt. B+-alternativet innebär att nu gällande lagar ändras så att den formellt behandlar frågan om invasiva arter. Alternativ C är det mest långtgående av alternativen. Den innebär införandet av ny EUlagstiftning. Detta innebär att alla 27 stater ska enas om formuleringar i en ny rättsakt. Konflikten mellan fri rörlighet inom EU och begränsning av FA Inom EU råder fri rörlighet för varor och människor. Denna starka princip råkar i konflikt med åtgärderna mot etablering av främmande växter och djur (Europeiska gemenskapernas kommission 2008a, Williams & Grosholz 2008, Hulme et al 2008). Det kan innebära att arter med hög anpassnings- och överlevnadsförmåga och på grund av människans hantering (t ex frisläppande i naturen), lyckas etablera sig. Diskussion och slutsatser Genom förebyggande åtgärder ska främmande arter hindras. Detta är den högst rankade åtgärden (Europeiska gemenskapernas kommission 2008b). Men hur ska detta utvärderas? Hur ska man veta att man inte fått in främmande arter, och att det beror på de förebyggande åtgärderna? Jag menar att man måste skapa ett system för belöning åt de som bekämpar främmande arter. Om detta inte inrättas så får man ingen drivkraft att jobba förebyggande, och missar den psykologiska viktiga belöningen. Negativa fynd får sällan någon att jubla. Det kan möjligen vara tillfredställande om det handlar om utrotning eller decimering av en art, men knappast om det gäller att inte få in en art i ett område. Det är viktigt att allmänheten får kunskap om vad främmande invasiva arter orsakar i våra land- respektive sjö- och havshabitat. Jag har personligen inte sett särskilt mycket av detta i svensk media (förf. anm.). Detta är självklart inte medias utan politikerna och berörda myndigheters fel. Människorna som brukar vattnet i Östersjön måste informeras och utbildas. I första hand ska man se till att de har kunskapen så att nya främmande arter inte förs in. Det andra steget är att de ska vara med i bekämpningen av främmande arter. Detta kan ske genom att de får rapportera iakttagelser de gjort till miljövårdande myndighet. 3
Åtgärderna mot främmande arter måste definieras och sättas i handling så fort som möjligt. Detta betonas av experter på området. Konsekvenserna tros bli mycket allvarliga om insatserna dröjer eller uteblir. Då kommer ekonomin och samhället påverkas negativt i betydligt högre grad än idag. Tack till Malin Werner på Fiskeriverket tackas för att ha bistått med synpunkter på texten och för upplysningar om Östersjöns främmande arter. Källor: Litteratur Bernes C., 2005. Förändringar under ytan. Sveriges havsmiljö granskad på djupet. Monitor 19. Kapitel 11 Främmande arter. Naturvårdsverkets förlag. ISBN 9789162012458. Europeiska gemenskapens kommission. 2008a. Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén. En EU-strategi mot invaderande arter. Sammanfattning av konsekvensbeskrivningen. Europeiska gemenskapens kommission. 2008b. Bilaga till Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén. En EU-strategi mot invaderande arter. HELCOM. 2009. Biodiversity in the Baltic Sea An integrated thematic assessment on biodiversity and nature conservation in the Baltic Sea. Balt. Sea Environ. Proc. No. 116B. Hulme PE, Bacher S, Kenis M, Klotz S, Kühn I, Minchin D, Nentwig W, Olenin S, Panov V, Pergl J, Pyšek P, Roques A, Sol D, Solarz W, Vilà M. 2008. Grasping at routes of biological invasions: a framework for integrating pathways into policy. Journal of Applied Ecology 45: 403-414. Naturvårdsverket. 2007. Bilaga B Bedömningsgrunder för kustvatten och vatten i övergångszon. Bilaga till Handbok 2007:4: Status,potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. Utgåva 1. ISBN 978-91-620-0147-6. Williams, S. L., Grosholz, E.D. 2008. The Invasive Species Challenge in Estuarine and Coastal Environments: Marrying Management and Science. Estuaries and Coasts. 31: 3-20. Hämtad ur: Science for Environmental Policy. Special issue. Invasive Alien Species. June 2008. Issue 6. European commission. 2008. Zaiko A, Lehtiniemi M, A. Narščius A & Olenin S. 2010. Bioinvasion impact assessment: the Baltic Sea case. (POSTER ABSTRACT). Hämtad ur: NEOBIOTA: Biological invasions in a changing world from science to management: Copenhagen (Denmark), 14-17 September 2010: Book of Abstracts Conference Organising Committee, Copenhagen. p. 185. 4
Mejlkommunikation Werner, Malin. 2010. Idag forskningssekreterare i Skarpsillsprojektet vid Fiskeriverket. Tidigare programsekreterare i projektet AquAliens, som lades ned 2007. Mejlkommunikation 2010-10-25. Bilaga 1. Direktiv, konventioner och uppförandekoder som berör bekämpning av främmande arters spridning. Numreringen syftar till orientering bland handlingarna och är ingen rangordning eller värdering av handlingarna. Modifierad efter Table 3 i Hulme et al (2008). Numrering Direktiv / Konvention / Uppförandekod Engelskt namn 1 Bonn Convention Migratory Species 2 Bern Convention European Wildlife Direktiv / Konvention / Uppförandekod Svensk namn och förklaring Konventionen om flyttande arter. Bonnkonventionen Bernkonventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga livsmiljöer Anmärkningar 3 UN Convention Law Förenta nationernas havsrättskonvention of the sea 4 ICES Code of practice Internationella havsforskningsrådets anvisningar 5. FAO Code of Conduct Fisheries FAO:s Anvisningar för fiskeindustrin 6 FAO Code of Conduct Biocontrol 7 EU Wildlife Trade Regulationes 8 Birds and Habitat Directives 9 Forest Reproductive Material Directive FAO:s Anvisksningar för biologisk bekämpning EU:s regeleringar för handel med vilda djur och växter Fågel- respektive Habitatdirektivet Direktiv som behandlar skogens reproduktiva material, t ex sticklingar, frön och vegetativa delar som kan ge upphov till nya individer. 10 Plant Health Directive Direktiv om växthälsa 11 Zoo Animals Direktivet över djur i djurpark Directive 12 Animal Disease Direktiv för djursjukdomar Directives 13 Cereal Seed Directive Direktivet för hantering av sädeslag (utsäde) 14 IPPC Phytosanitary Measures IPPC:s åtgärder för sjukdomsbegränsning bland växter FAO, Food and Agriculture Organization of the United Nations, FN:s fackorgan för livsmedels- och jordbruksfrågor. International Plant Protection Convention 15 African-Eurasian Migrtory Waterbird Agreement 16 International Civil Aviation Organization Resolution 17 Ballast Water Management Convention Överenskommelsen för flyttande sjöfåglar. En överenskommelse som gäller över Afrika och Eurasien. ICAO:s resolution Konventionen om hantering av barlastvatten ICAO, International Civil Aviation Organization, FN:s fackorgan för den internationella civila luftfarten 5
6