IN FIDEM Kalmar konstförenings samlingar i en utställning om samlande om samlande i går, i går, dag i och dag i och morgon. i morgon. In fidem visar samlingen som en entitet, som ett dokument av den väg Kalmar konstförening och Kalmar konstmuseum tagit genom snart 100 år. Ett urval baserat på ett generellt samlingsintresse visas och ligger till grund för en kontextualisering och diskussion om en samlings funktion, status och betydelse. Vilken roll spelar samlingen i dag? Hur kan vi relatera till en samling så präglad av olika viljor genom åren? Hur kan samlingen visas? Behöver den visas? 2/2 21/4 Kalmar konstmuseum 2/2-21/4 Kalmar konstmuseum
IN FIDEM Samlingsarkiv, Kalmar konstförening. Foto: Emmeli Person In fidem tar sin början i ett intresse för museet som institution, och samlingen som resultat och dokument av museiverksamheten. En samling som Kalmar konstförenings spretar lätt åt många håll. Det har donerats och köpts in genom årens lopp och tillsammans är verken den helhet som utgör samlingen. Av naturliga skäl kan man skönja vissa teman och viljor i samlingens tillkomst men på många sätt är det enbart det faktum att verken tillhör samlingen som binder ihop allt till en entitet. Det är just som denna spretiga enhet In fidem presenterar samlingen. Verk från nästan alla årtionden sedan slutet på 1800-talet i ett och samma utställningsrum. Ett urval har gjorts baserat på verk som på ett eller annat sätt berättar någonting om samlingen. Det kan vara ett
estetiskt representativt verk, en milstolpe eller berätta en historia kopplad till verkets införskaffande. En del av verken har aldrig tidigare visats på Kalmar konstmuseum medan andra är återkommande som viktiga punkter i samlingens historia. Flera av verken är från 2000-talet och bidrar till att sätta in samlingen i den samtida kontexten samtidigt som samlingens fortskridande blir synligt. Vad gör jag här? Varför gör jag det här? I varje situation en människa befinner sig bör det finnas ett visst mått av självreflektion. Så är det kanske även med institutioner så som museum. Varför har vi ett museum? Varför samlar vi? Ifrågasättanden, i viss mån, men också möjligheter att reflektera över den roll man spelar i samhället. Samlandet är inte på något sätt okomplicerat. Som museum finns givetvis möjligheten att säga att man gör det för allas skull, som en tidslinje över konstens ständiga utveckling, för forskning och för att kunna fortsätta producera utställningar. En generell konstsamling blir aldrig färdig. Det är en massa som långsamt rör sig genom tiden, den berättar sin egen och sin omvärlds historia. Den kan, om så är fallet, även berätta om de olika viljor som skapat den. Det är tyvärr sällan så enkelt som att bara ställa ut samlingen. Utställningar talar inte för sig själva. Konstverkets status, utanför konsthistorien, måste ofta åter bevisa sin värdighet. Är konstverket för låst vid sin tids ämnen, och är dessa ämnen bortom samtiden, så är risken stor att det uppstår svårigheter i att bringa samtida kontexter till verket eller vice versa.
Så hur argumenterar man då för att visa en utställning om samlingen? I det här fallet har det tagits fasta på den diskussion som samlingen har burit med sig under historien och den motsättning om samlingens roll som till och från har funnits mellan museet och konstföreningen. Museet har ett offentligt finansierat uppdrag som länsmuseum sedan 1979 samtidigt som konstföreningen separat äger samlingen. Frågan om hur samlingen bör visas kanske måste förbli delvis obesvarad. Men det gör den inte desto mindre viktig att ställa. I utställningskatalogen följer en text om Kalmar konstförenings samling, en text om Designarkivet, samlande och utställningar av arkivchef Ragnhild Lekberg, en kortare presentation av Kalmar konstmuseums bibliotek samt några avslutande ord. Under utställningens gång kommer museet husera en paneldiskussion om samlingar och samlande mellan konstnären och läraren Johanna Karlin, chefredaktören för Kalmar Läns Tidning Karin Asmundsson och curator Ola Carlsson. En föreläsning om museer och samlande av Jeff Werner samt ett antal specialvisningar av Fred Johanson. För mer information se kalmarkonstmuseum.se eller fråga i receptionen.
KALMAR KONSTFÖRENINGS SAMLING Föreningens tillkomst, Karl Ek, 1917 1917 hölls det konstituerande sammanträdet som bildade Kalmar konstförening. Flera gånger tidigare hade det uttryckts att staden borde ha en konstförening men först när prestationen gav ett pris, John Jeanssons donation av Gellerstedts akvareller, övergick tanke till handling. Samma år donerade Nils Kreuger fyra tavlor. Länge försökte föreningen införliva tanken om att ha en permanent plats i form av ett museum. Det dröjde till 1942 innan museet invigdes i det gamla lasarettets lokaler. Intresse uttrycktes att föreningen skulle samla på nyare konst. Lokala konstnärer som Nils Kreuger ville man särskilt bygga upp en stark samling med. Men det lokala fick inte vara ett självändamål. Ända sedan museets invigning
lyftes vikten av tillfälliga utställningar med den samtida konsten. Konstsamlingen har sedan 1942 tiodubblats. Samlingen är inte utan sina luckor. Det finns till exempel nästan ingen videokonst alls i samlingen och inte ens 20 procent av de representerade konstnärerna är kvinnor. På det sättet är också samlingen en historisk mätsticka som visar på den mansdominerade konstvärlden genom de senaste hundra åren. En del museer anstränger sig för att förändra sin samling, bland annat Moderna Museet som genom utställningen och skriften Önskemuseet (1963) och Det Andra Önskemuseet (2000-tal) påvisat var luckorna i deras samling finns. Genom Kalmar konstmuseums historia har det enbart funnits fyra personer på chefsposten: Manne Hofrén, Erik Broman, Klas Börjesson och nuvarande museichef Bengt Olof Johansson. Erik Broman och styrelsen var på kraftig kollisionskurs i slutet av 80-talet då samlingsdiskussionen var dominerande under styrelsemötena. Det lyftes även en diskussion om att, trots viljan att värna om samlingen, eventuellt sälja delar för att förbättra föreningens ekonomi. Man kan säga att samlingarna är ständigt återkommande som understöd till argument mot det samtida. Men det finns ytterliggare diskussioner om det värde samlingen kan skänka till den samtida debatten och det intellektuella värde som samlingen innehar. En permanent utställning har aldrig funnits i någon vidare utsträckning. Bromans 1800- och 1900-talssalar skiftade fram och tillbaka mellan att visa samlingen och att visa tillfälliga utställningar. Det viktiga som framhållits om samlingarna var hur de förhåller sig till det samtida, och så ser det ut även i dag.
Trots samlingen finns det i dag ingen konservator som jobbar på Kalmar konstmuseum. Det finns heller nästan ingen budget till nya inköp. Samlingens framtid är på så sätt osäker, resurser läggs ju ogärna på samlingar. Jeff Werner skriver: "Samlingar är sällan sexiga, i varje fall inte i anslagsbeviljande politikers ögon. Under efterkrigstiden har tillfälliga utställningar blivit en allt viktigare del av museernas publikinriktade arbete. (Jeff Werner, Skiascope 5) Samlingar blir på många sätt bortglömda: museerna vill inte visa dem och politikerna vill inte finansiera dem. A T Gellerstedt, Ölandslandskap, Akvarell, 1872, 11x15 cm Christine Sundberg, Stilleben Paris, Olja på duk, 1869, 42x40 cm Nils Kreuger, Eremiten i sin håla, Olja på pannå, 1914, 100x70 cm
DESIGNARKIVET En skatt! Det är en skatt ni har!. Hur många gånger jag har hört en besökare säga det, under mitt halvår som arkivchef på Designarkivet, låter sig inte räknas. Och i sanning, det är en skatt som skulle få Rackham den röde att tippa på hatten. Designarkivet innehåller mer än 120 000 arkivalier, från runt 750 formgivare, där skisser och referensmaterial får det svenska nittonhundratalets formhistoria att träda fram. Med en sådan mängd juveler följer ett stort ansvar. För vad nytta gör en skatt som förblir i sin kista? Diskussionerna går varma i musei- och arkivverksamheterna om hur historien ska kunna göras tillgänglig för forskare, yrkesverksamma och allmänhet. Där är Designarkivet och Kalmar konstmuseum inga undantag. Ett klassiskt forum för att visa konstnärliga alster, och i Designarkivets fall designerns arbetsprocess, är utställningen. Formen kan förefalla enkel men har en inneboende problematik. Historiskt sett har design ställts ut för beskådan, men ofta utan sammanhang eller reflektion. Utan relevanta frågeställningar och kontexttänkande hos utställaren blir föremålen tysta, bristen på innehåll har bidragit till en kultur av oreflekterade hjältehistorier inom designvärlden. Det som återstår för besökaren i en oreflekterande utställningsmiljö är att värdera objekten och formgivaren utifrån den egna smakhorisonten. Situationen som skapas är inte helt olik värderingen av produkter i en butik; ful, snygg, skickligt gjord, den skulle jag kunna tänka mig... Men är det tekniken, motiven eller de vackra färgerna i konst och design, som gör utställningen som form legitim? Att som utställningsproducent ge tolkningsföreträdet till skänks och reducera designprocessen till en smakfråga?
Varken den vita kuben eller objekten som visas där är skapade i ett vakum, de är ingalunda frigjorda från våra kroppar och tankemönster. Utställningen är en skådeplats för associationer och bedömningar som springer ur samhälle och särpräglade uppfattningar. Att bortse från dessa i skapandet av en utställning, att helt okritiskt ställa och hänga en mängd objekt i ett rum för beskådande, brister i respekt för formoch konstfärdighet. Kontexten kan förändra vår position i betraktandet och möta oss som reflekterande människor. Utan medvetna perspektiv når vi inte längre än ytan, då kan de där juvelerna lika gärna utgöras av plast och de tjugofyra karaten bytas mot kattguld. Konsten att ställa ut är konsten att visa perspektiv och sammanhang som inte annars uppenbarat sig för betraktaren. Konsten att reproducera uppfattningar och bekräfta smakpreferenser är ingen konst alls. Ragnhild Lekberg, arkivchef Designarkivet
KALMAR KONSTMUSEUMS BIBLIOTEK En del samlingar har inte skapats genom fasta beslut utan kommer till i och med en institutions verksamhet. Så är fallet med många museibibliotek. Oftast leder institutionens behov av litteratur samt donationer av litteratur till att en samling upprättats. När detta väl är genomfört ser man på böcker på ett helt nytt sätt. Plötsligt ska böckerna stämplas och föras in i en databas. Böckerna blir, genom ritualer, en del av en samling och institutionens agerande färgas av samlingens existens. När Kalmar konstmuseum återinvigdes 2008 valde man att öppna upp biblioteket, som nu befinner sig på plan 3, för allmänheten. Här är museets besökare välkomna att studera och läsa de böcker som finns på hyllorna, en mötesplats och en möjlighet att sitta ner och fördjupa sig i museets utställningar och ämnena som tas upp i konsten. Biblioteket innehåller böcker från mitten av 1800-talet och framåt. I utställningen finns ett separat rum där böcker från biblioteket har valts ut samt att några nya böcker har köpts in samlandet fortskrider. Böckerna har på ett eller annat sätt med museum och samlande att göra, där idén har varit att tillgängliggöra biblioteket som sådant samt att ge möjlighet för besökarna att fördjupa sig i ämnena museum, konst och samlande.
AVSLUTNING Det är utställningens mål att väcka ett kritiskt intresse för museer, samlingar och konst hos besökaren. Det är min övertygelse att det inte finns några givna funktioner som inte kan ändras med tiden. Om konsten, och konstteorierna med den, förändras måste också museets funktion förändras. Kanske var rollen som förmedlare av god konst en nog viktig roll i det samhälle som man en gång riktade sig till. Och visst ska väl ett museum hålla en hög standard i sina utställningar, de kan vara ett fönster till en värld som ligger långt borta, en värld bortom flygresor och en värld som behöver nya, ifrågasättande perspektiv för att verkligen visa sig för oss. Medvetet har jag försökt undvika kvalitetsbegreppet i utställningens kommunikation. Men självklart görs det en värdering av konsten under utställningsarbetet. Kanske är det inte de teoretiska sammanhangen, den tekniska skickligheten, kompositionen, uttrycket eller djupet som här har väglett mig genom samlingen utan snarare kuriositeter eller faktoider i verkens härkomst och historia. Slutsatsen av arbetet är att en samling är den sammansättning av införskaffade verk som tillsammans bildar en enhet, och den enheten är vad den är. Den kan bara förändras på ett fåtal sätt, varav de flesta är helt ointressanta eller ogenomförbara. Det enda icke förstörande sättet en samling bör förändras på är genom utveckling, alltså genom inköp, gåvor och donationer. Inköpen bör göras av samtidskonsten. Att komplettera med vad man missat i konsthistorien är i regel både dyrt och svårt.
En konstsamling som denna är aldrig en ensam röst, aldrig kvalitetsjämn och aldrig någonsin fullbordad. In fidem Ola Carlsson Axel Kargel, Exotisk flicka Olja på duk, 1949, 55x41 cm Anders Zorn, Porträtt J.C. Janzon Olja på duk, 1890, 60x47 cm
Leif Tjerned, Kvinna i blixt, Graffiti lack, okänt, 122x100 cm Gerhard Nordström, Bilsamhället, Olja på pannå, okänt, 67x88 cm
Nordström/Zadig, Flamma Stolt Mot Dunkla..., Opd, 1970-72, 64x90 cm Marina Naprushkina, Blitzkrieg, Olja på duk, 2005, 160x110 cm
VERKFÖRTECKNING Berggren Lina, Skolklassen, Olja på duk, 1980, 73x89 cm Dardel Simone De, Självporträtt, Olja på pannå, okänt, 41x27 cm Elggren Leif, von Hausswolf CM m fl, 6 verk box, Box, 1982-2010, 24x21x4 cm Engström Albert, Självporträtt med text, Tusch, 1904, 35x28 cm Fornander Andreas, Skissbok 83 blad, Blyerts, 1847, 24x30 cm Franzén Majvor, Borgholms slottsruin, Lito/avdrag, okänt, 6x8 cm Friberg Roj, Borgarklassens förnedring, Blyerts, 1973, 123x149 cm Gellerstedt A T, Grafiska blad 28 st i en mapp, Etsning, okänt, 35x23 cm Gellerstedt A T, Solnedgång, Akvarell, okänt, 6x15 cm Gellerstedt A T, Ölandslandskap, Akvarell, 1872, 11x15 cm Gierow Gösta, Paprikans predikamenter, Serigrafi, 1966, 42x55 cm Gnista Eric, Landskap, Olja på duk, okänt, 45x61 cm Guermouche Oscar, Olja på duk, Olja på duk, 2007, 38x28 cm Gutschmidt Heinz, Kalmar slott, Lito/avdrag, okänt, 6x8 cm Hallström Eric, Vid handarbetet, Olja på masonit, okänt, 52x44 cm Hoflund Ivan, Skissbok, Blyerts laverin, okänt, 10x16 cm Hullgren Julie, Porträtt av O Hullgren, Olja på duk, 1927, 61x50 cm Kargel Axel, Exotisk flicka, Olja på duk, 1949, 55x41 cm Karlin Johanna, Ingen titel, Blyerts, 2006, 22x28 cm Karlin Johanna, Ingen titel, Blyerts, 2006, 22x28 cm Kreuger Nils, Eremiten i sin håla, Olja på pannå, 1914, 100x70 cm Kreuger Nils, Socialdemokraten, Affisch, okänt, 70x50 cm
Naprushkina Marina, Blitzkrieg, Olja på duk, 2005, 160x110 cm Nordström Gerhard, Bilsamhället, Olja på pannå, okänt, 67x88 cm Nordström/Zadig, Flamma Stolt Mot Dunkla..., Olja på duk, 1970-1972, 64x90 cm Palm Gustaf Wilhelm, Kalmar slott, Olja på pannå, 1838, 23x29 cm Percy Arthur, Paul med meccano, Olja på duk, 1923, 90x74 cm Regild Carsten, Vargens öga, Grafiskt blad, 1981, 72x52cm Ringqvist Olga, Glad gris, Olja på masonit, okänt, 28x23 cm Ross Björn, Idealsuperreflexaspekt, Akryl, 1989, 200x200 cm Samuelsson Ulrik, Utan titel, Trä, 1966, 30x20x6 cm Segerberg Daniel, Flourish, Skulptur, 2011, 250x180x180 cm Sjölund Stig, Utan titel, Cibakromfoto, 1988, 70x100 cm Slania Czeslaw, Ölandsbron, Lito/avdrag, okänt, 6x8 cm Sundberg Christine, Stilleben Paris, Olja på duk, 1869, 42x40 cm Theander Gunnar, Tunis 1926, Olja på duk, 1926, 91x9 cm Tjerned Leif, Kvinna i blixt, Graffiti lack, okänt, 122x100 cm Wahlbom Carl, Skissbok, Blyerts, okänt, 11x16 cm Wahlbom Carl, Skissbok, Blyerts, okänt, 16x10 cm Wahlbom Carl, Skissbok, Blyerts, okänt, 9x16 cm Wahrby Mikael, Ovalt möte, Etsning/akvatin, 1998, 29x26 cm Zorn Anders, Porträtt J.C. Janzon, Olja på duk, 1890, 60x47 cm
Du behöver inte Förstå Om du blev berörd av det du såg Ta med dina vänner på en guidad visning valfri söndag 13.00. Om du uppskattade det du såg Köp ett årskort för 200:- så blir du samtidigt medlem i Kalmar konstförening och får förhandsinformation om museets utställningar och arrangemang. Om du gillade det du såg Bli medlem i vår Facebook-grupp för att se det som vi bara publicerar där. Om du älskade det du såg Bli ständig medlem i Kalmar konstförening. Om du vill veta mer Fråga oss eller gå in på www.kalmarkonstmuseum.se Kalmar konstmuseum Tisdag, tors-söndag 12-17, onsdag 12-19