Samlaren Tidskrift för svensk litteraturvetenskaplig forskning Å rgång 95 1974 Svenska Litteratursällskapet Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.
REDAKTIONSKOMMITTÉ Göteborg: Lennart Breitholtz Lund: Staffan Björck, Carl Fehrman Stockholm: Ö rjan Lindberger, Inge Jonsson Umeå: Magnus von Platen Uppsala: Gunnar Brandell, Thure Stenström Redaktör: Docent U lf W ittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, Villa vägen 7, 752 36 Uppsala Printed in Sweden by Almqvist & Wiksell, Uppsala 1975
Recensioner av doktorsavhandlingar 1 99 tik. Särskilt givande är att jäm föra dessa avsnitt med artiklarna i boken Att övervaka överheten (19 53). M in slutsats blir, att M obergs publicistiska engagem ang i rättsrötedebatten klart avspeglas i Romanen om utvandrarna. Jag skall avsluta med några sammanfattande synpunkter. D et första kapitlet,»em igranteposets tillkom sthistoria», är avhandlingens kan ske främ sta: G E har här nått en rad resultat, som kom m er att bli bestående. I kap.»författaren och källorna» finns även en rad värd efu lla slutsatser, där G E klart kunnat visa på sam bandet m ellan källa och diktverk. M en å andra sidan finns i detta kapitel vissa lu ckor och svagheter såväl i den m etodiska uppläggningen som i m aterial- och källbehand- lingen. I kap. III,»O m arbetningar och manuskriptversioner» jäm för förf. tidiga rom anutkast, som han spårat i o lika tid skrifter, m ed den slutliga versionen. G E har på detta sätt m ed flera goda resultat kunnat belysa förändringar i personskildring och repliker, som skett under om arbetningarnas gång. K ap. IV,»Författaren och språket», bedöm er jag som ett av boken s svagare partier. I kap. V,» Rom angestalterna och deras utveckling», har G E lagt h uvudvikten vid teckningen av Karl O skars och Kristinas gestalter. Särskilt beträffande K ristin a och hennes u tvecklin g gör förf. flera fina psykologiska iakttagelser. M ed den gen om gån g som g jo rts, anser jag m ig ha visat, att det i G E :s avhandling finns ett antal svaga punkter. T ro ts dessa invändningar, som varit dels av prin cipiell natur, såsom p åpekan d et av bristen på p ersp ek tiv och utblick, dels punktvis fram förd kritik, är dock mitt helhetsintryck positivt. B ristern a balanseras av betydande förtjän ster. U töver vad som ovan sagts kan fram hållas följande. Inom det avgränsade om råde, som G E valt till sitt, arbetar han i det stora hela m ed säkerh et och m ed gott om döm e. A vhan dlin gen präglas av god m aterialkännedom och av noggrannhet. D ispositionen är ö versik tlig och ped agogisk, språket vårdat, klart och lättfattligt. G u n n ar E idevalls avhandling har såsom veten skap ligt förstlin gsverk inom sitt om råde karaktären av p io n järverk och är som sådant av grun dläggan de b etyd else fö r den fortsatta forskningen kring V ilhelm M obergs fö r fattarskap. T horbjörn Lengborn K erstin M un ck: Gyllenstens roller. En studie över tematik och gestaltning i Lars Gyllenstens författarskap. C W K G le e ru p B o k fö rlag. Lund 19 7 4.»Jag skriver egen tligen inte b ö ck er jag fö rsö k er bygga upp ett fö rfattarskap», har G yllen sten flera gånger förklarat (avh. s. 26). K erstin M unck har h elh järtat tagit k o n sekven sen av denna d eklaration.»läsaren förutsättes deltaga i ett stort upplagt exp erim en t», kom m en terar hon,»och fö r d etta krävs läsning av sam tliga böcker» (27). D e t gäller inte bara de skön litterära verk en, u n d erstryker hon, utan också G yllenstens egna kom m en tarer i separata artiklar.»tillsam m ans utgör verk en och kom m en tarerna ett helt författarskap» ( 13 ). S jä lv lever K erstin M unck upp till dessa krav som ingen annan. Inte ens H an s Isaksson, som i sin (samtidiga) avhandling H ängivenhet och distans också spän ner ö ver G yllen sten s hela fö rfattarskap, spelar så suveränt - och så gärn a - över flera texter sam tidigt. Ä ven om Isaksson kanske far ut m er av sin u ndersökning, har m an in trycket att K M»kan» G yllenstens texter ännu bättre. Som fram går av titeln, är det em ellertid bara en aspekt av författarskapet som K M behandlar, om också en vik tig sådan. Ä ven på annat sätt är äm net inskränkt. D et gäller den»tem atik» som underrubriken talar om. K M befattar sig inte m ed t. ex.»tidens, föränderligheten s och dödens problem» utan bara m ed de båda tem ata, som hon anser vara rolltekn iken s själva förutsättningar och som hon kallar»valfrändskap» och»trolöshet» (s. 8 1-8 2 ; jfr nedan). H on hävdar em ellertid, att dessa är författarskapets»huvudtem ata», något m an har anledning ställa sig tveksam till, sedan H ans Isaksson visat, att detta m ed lika stor rätt låter sig sägas om tem atiken hängivenhet och distans. D e t andra kapitlet i K M :s avhandling, E tt helt författarskap, är självt långtifrån helgjutet. G yllen stens planer på att bygga ett helt författarskap näm ns bara i fö rb igåen d e; i stället består större delen av kapitlet av en sam m anställning dels av G yllen sten s m ånga fö rsö k att vägled a sina läsare till en rätt uppfattning av rolltagandet, dels av hans uttalanden om sitt förh ållan d e till sin publik (se s. 3 1, där den na disposition fö r sen t klargörs). B åda dessa äm nen är förvisso relaterade till tanken på fö rfattarskapet som ett helt, men fram ställningen gö r aldrig detta klart; kapitlet är varken pedagogiskt eller stringent uppbyggt. Bestäm m ande för kap. 3, R ollteknikens förutsättningar, är principen att det byggts nästan helt på G yllen sten s egna uttalanden ( 12 ) D e t är inte orim ligt, efterso m han yttrat sig m yck et i saken, m en resultatet blir m indre givande. För det fö rsta är dessa förutsättningar redan väl kända, dels just gen om G yllen sten s egn a deklaration er, dels gen om H an s-e rik Jo h an n esso n s avhandling Studier i Lars G yllen sten s estetik ( 19 7 2 ), där fö r utsättningarna analyseras närm are (Isaksson har sedan ännu en gång gjo rt om ungefär samma gatlopp.) För det andra behöver G yllensten naturligtvis inte vara den bäste in trodu ktören till sina lärom ästare; hans yttranden kan ju inskränka sig till att han läst den eller den boken. O m t. ex.
200 Recensioner av doktorsavhandlingar H ägerström, P eirce och M artin B u b e r har han inte så m ycket att säga; vill läsaren skaffa sig någon d jupare förståelse fö r vad de kan ha betytt, får han gå till andra källor. B äst fungerar principen fö r några förutsättningar av litet annat slag; författarens verkligh etsuppfattn in g och hans fö r hållande till n aturvetenskaperna (kap. 3.4 och 3.5). I avsnittet om socialpsykologien (3.2 ) bidrar K M själv undantagsvis med en del stoff. N ä r det gäller en så m edveten författare som G yllen sten och därtill en som fö rsett sin diktning m ed så rikhaltig notapparat och exegetik, är det naturligtvis riktigt att ägna stor uppm ärksam het åt författarens egna uttalanden. M en när dessa program m atiskt gö rs till»huvudm aterialet» ( 12 ), led er det till ytterligare en vansklighet. M ed sin suveräna behärskning av G yllen sten s texter blir K M inte bara sin författares herre. H o n blir också hans fånge. H en n es egen insats kan tendera mot redaktörens i stället för forskarens. D e tre första kapitlen är dock bara en förberedelse till det fjärd e, som om fattar två tred jedelar av texten och framstår som den egentliga avhandlingen: den stora gen om gången av rolltagandet i G yllen sten s skön litterära v e rk från M od ern a m yter 19 4 2 till G rottan i öknen 19 7 3. D et är här K M slår de stora slagen, här hennes förm åga att spela ö ver G yllen sten s hela författarskap berättarkonsten såväl som kom m en tarerna kom m er helt till sin rätt. G enom sin överblick och skarpsyn kan hon t. ex. i detalj klarlägga, hur G yllen stens s to ff och rek visita på en gång är konstanta och variabla: personer, m otiv, episoder, ordsam m anställningar, sym boler, återkom m er från bok till b o k m en m ed specifika förskjutn ingar. Ett annat exem pel: hon kan frilägga»m etaspråket» i B arn ab ok, det m etaspråk som var tänkt att hålla läsaren underrättad om att vad han tar del av är»artefakter» m en som visat sig fu n gera fö ga tillfredsställande ( 10 4 ff.). D e riktigt stora slagen gäller dock inte utan verk som dessa utan det stora dialektiska spelet m ellan b öckern a och inom varje bok m ellan vad K M kallar prim är-rollen och sekundär-rollern a, dvs. (den fiktiva) författarperson ligh eten resp ek tive de»uppträdande» personerna. G en om dessa processer, visar K M, varieras subjektivitetens och» trolösheten s» tem ata. Gestaltningen tjänar tematiken»att finna ett förhållningssätt till en relativistisk verkligh etsbild» ( 2 1 1 ). G en o m detta studium kan K M på varje punkt konkretisera G yllenstens karakteristik av sitt författarskap som en spiralrörelse, en rörelse m ot nya positioner som så sm åningom likväl återvän der till sam m a lägen eller frågekom plex m en nu på en annan nivå (avh. s. 26). D ärm ed gör hon hans författarskap m er tillgängligt och lättare förståeligt. H ennes avhandling fungerar, för att använda Gyllenstens egen term inologi, som en» N o t» till författarskapet, en not av helt annat form at än författarens egn a (jfr avh. s. 1 8 1, not 57). A vhan dlin gen kan också ses som ett av de bästa exem plen på hur långt man kan nå m ed vad M orris W eitz kallat»beskrivning» av texter om man näm ligen är i stånd att låta varje textställe belysas av varje annat. N o tab elt i avhandlingens fortsättning är m indre den distinkta men korta sam m anfattningen (kap. 5) än B ib lio grafi och L itteraturförtecknin g, tillsam m ans om fattande 24 sidor. B ib lio g rafien, som är kron ologisk t uppställd, avser s k r i f t e r s G y lle n sten, litteraturförteckn in gen sk rifter om honom ; båda är tänkta att vara fullständiga (m ed undantag av recen sioner av G :s böcker). H är dem on strerar K M ännu en gång sin beläsenhet i fråga om G y l lensten liksom också sin förm åga att organisera ett stort stoff. (Fråga är dock om inte den rätt invecklade uppställningen av skrifterna om G yllen sten m er tillfredsställer K M :s system atiseringslus- ta än ett verkligt behov. M an får tänka sig fö r rätt länge, innan man blir klar ö ver i vilken avdelning man skall söka en viss skrift.) R eg ister saknas därem ot, vilket författaren under disputationen m otiverade med att så få namn hade varit att registrera. D et ger ett mått på hur inriktad på G y l lenstens egna texter avhandlingen är. D e m ånga förtecknade skriftern a om honom har kom m it till ringa användning. D et finns ett parti av avhandlingen som är frapperan de, därför att K M här fö r en gångs skull inte är säker på vad hennes författare m enar eller också är av annan åsikt än han. D e t är sidorn a 7 0-7 4, där det görs»in ledan de distin ktioner» till den stora gen om gången av fö rfattarskapet i kap. 4. D essa distinktioner k om m er på olika sätt i k o n flik t m ed G yllen sten s egen term in ologi eller snarare hans sätt att b eskriva hur hans författarskap fungerar. K M fordrar här m er en tydiga d efin ition er och strikta distinktioner, än G yllen sten lagt sig vinn om. Fråga är vilk e t språkbruk som bäst b esk river vad som sker i hans konst. Först gäller det term en berättare. K M ansluter sig till B e rtil R o m b ergs term in ologi i A tt läsa epik: m ed berättaren förstås»den fik tivej^ g b erättaren» (kurs. här). D et är en nära till hands liggande d efinition (i syn nerhet, kan det tilläggas, fö r R o m b erg, som skrivit avhandling om jag-rom anen). M en nödvändigt är den på intet sätt. E n person kan fram stå som berättare i en rom an, även om han om talas i tredje person. Ju st detta är oftast fallet hos G y l lensten. T yp isk a exem pel är Sen ilia och Ju v e n ilia, som på s. 7 1 ställs i centrum fö r uppm ärksam heten gen om ett längre citat från G yllen sten, där han talar om»berättarna» i dessa rom aner. Båda handlar om person er som på olika sätt minns episod er ur sitt förflutna. I en sådan fram ställn ingsform är det skäligen likgiltigt, om personen i fråga form ellt
Recensioner av doktorsavhandlingar 201 omtalas som»jag» eller»han» något som också fram går av att G yllen sten inte k o n sek ven t håller sig till något av dessa pronom ina i någon av böckerna. N ä r läsaren tänker tillbaka på sin läsning, u pplever han ändå dessa p erson er som berättare. D å K M argum enterar, att»m ed den term inologi jag valt att använda kan m an inte b eteckna honom (huvudpersonen i Senilia) som bokens berättare», är det därför dålig bevisföring. H on m enar knappast att G yllen sten år 19 6 5 skulle ha varit bunden av den term in ologi hon själv valt 19 7 4 (!), m en hon inser inte, att där hon själv ställer upp en formell definition, talar G yllensten utifrån ett funktionellt betraktelsesätt. D ärm ed inte sagt att denne i det anförda citatet m ed»berättarna» (enbart) skulle ha avsett huvudpersonerna. Fallet är betydligt svårare än så. O ckså den närm ast fö ljan d e distinktionen på s. 7 1 är av föga intresse i det G yllen sten sk a författarskapet:»g estalter i tred je person kallas i detta arbete figurer, m edan alltså jag-personer kallas berättare.» M en valet av pronom en är som nyss sagts av ringa betydelse hos G yllen sten. D istinktionen är inte bara onödig utan led er till kom plikationer och m issförstånd. På s. 77 blir K M m er än på kanske något annat ställe förbryllad ö ver sin fö r fattare:» N ä r G yllen sten i en in tervju i Böckernas värld 19 7 0 säger: D e flesta av m ina böck er är i jag-form, är det en fö ren k lin g som förvånar.» H on blir så förvån ad, att hon fö r en gångs skull ifrågasätter att han blivit felciterad eller inte tänkt på vad han sagt, och hon skyndar att sätta upp en tabell över valet av personliga pronom ina i G y l lenstens böcker, en tabell som m ycket riktigt visar, att»fram ställnin gsform en i fö rsta person» inte överväger. T ill rena»h an/h on -berättelser» räknas bl. a. Senilia. O ch likväl sitter K M själv inne m ed»gåtans» lösning. Redan på s. 79 är hon färdig att konstatera:»b lan d sekun där-rollern a bör därför jagberättare och figurer i tredje person jäm ställas.» I avsnittet om Sen ilia fram hålls sedan:» Syn vin keln ligger fast fö ran k rad hos sekun där-rollen T o rsten Lerr.» O ckså det» jag», som i några fall uppträder utan att det är frågan om direk t anföring, kan tillskrivas denne.» D et är fortfaran de T o rsten Lerrs m edvetan de som är centrum, och de olika jag -partiern a skulle kunna rubriceras som tyst tal eller [...] inre jag-m o n o lo g». T o rsten L err är en m ycket m ed veten m änniska» ( i2 4 f.). Slutsatsen är inte svår att dra: G yllen sten har upplevt Senilia som en bok»i jag-form», beroende på att den hela tiden är förlagd till en enda person s m edvetan de. (R ik tigare hade m öjligen varit att säga, att den är en jag-b ok i sak om också inte i form.) O ch de flesta läsare gör detsamma. K M :s fo rm ella eller form alistiska sätt att resonera är främ m ande för G yllenstens sätt att se på saken, liksom fö r hans b öckers sätt att fungera. D en valda defin ition en av»berättare» är alltså direkt oläm plig för G yllenstens konst och distinktionen figur-berättare ointressant och vilseledan de. H u r fö rh åller det sig då m ed K M :s viktigaste definition och distinktion: begreppsparet primär-roll\sekundär-roll (s. 7 3 )? I detta fall utgår hon från förhållandena i Barnabok, men liksom tidigare anknyter hon till Rom bergs term inologi. B arnabok»är ett exem pel på den typ av jag-rom an, där berättaren också är huvudperson. [...] I en sådan fram ställningsform brukar man anse, att författaren inte är närvarande» (här hänvisas till A tt läsa epik). Ä n då talar G yllen sten, såsom K M visar, om en författare (roll) i B arn abok. H är»synes inte B e rtil R o m b ergs term in ologi längre räcka till», blir hennes slutsats:» D et är näm ligen tydligt, att någon författare inte fö rek om m er [...] såsom episkt elem ent i Barnabok [...]. Em ellertid behövs en betecknin g fö r det su b jekt som av G y lle n sten tänkes existera som författare till boken. M an m åste hålla i sär å en a sidan författarrollen och å andra sidan dennes inkarnationer i öm som jagberättare, öm som figu rer i tred je person [!]. För att tydliggöra detta förhållande inför jag term ern a primär-roller och sekundär-roller.» Såvitt jag förstår är logiken den, att när författaren inte fram träder som»episkt elem ent» - alltså med egen stämma och person så är man förhindrad att tala om författare, använda ordet författare. Och den slutsatsen dras utifrån Rom bergs term i nologi. M en det är att m isskänna den. R om bergs resonem ang gäller bara författarens närvaro och»allvetenhet», inte hans existens. Självfallet fö r nekar han inte, att en författare fö rekom m er, även där han inte fram träder öppet, och att han kan göra sig m ärkbar också på andra sätt än gen om närvaro och allvetenhet. Om Rom bergs term inologi inte räcker till fö r det här fallet, så g ö r den det inte gen om att förbjuda användningen av o rd et författare utan genom att inte erbjuda någon speciell term fö r författarens funktion i en bok som B arn abok. E fter att på sidorna 7 1-7 3 gen om gående ha k allat denna funktion författarrollen v äljer K M alltså term en prim är-roll (icke förty dyker»författarroll» upp igen i sam m anfattningen (s. 2 1 1 ) och tar där nästan loven av»prim är-roll»). F ö ljd ern a av term valet fram går om edelbart på fö ljan d e sida (74). D är står K M på nytt undrande inför sin fö r fattare. D e t bör dock fram hållas, noteras här m ed god forskarärlighet, att» G yllen sten själv inte i alla situationer synes vidhålla sin konstruktion». O ch så anförs ett uttalande han g jo rt om B arn abok:»i rom anen Barnabok ville jag inta rollen av en naivt-desperat m änniska [...]. B o k en är skriven på ett exp ressivt språk, där författaren kastas
202 Recensioner av doktorsavhandlingar mellan infantilitet, cynism, patos, desperation etc. [ J»» G yllen sten synes här ha fö rb isett prim är-rollen och själv intagit hans plats», blir K M :s kom m entar.»h u ruvida m ed fö rfattaren [...] ska förstås sekun där-rollen eller prim är-rollen m åste läm nas som en öppen fråga.» D e inledande distinktionerna slutar alltså i något som liknar förvirring. Forskare och författare talar förbi varann, de talar inte samma språk. D en m odell K M ställer upp fö r G yllen sten s ro l ler kan åskådliggöras som tre m oduler: Författaren Lars G yllen sten (LG ) Prim är-roll Sekundär-roll D en högra hälften av figuren är, som vi senare skall se, inte helt rättvisande, och det är inte m ot vad K M har att säga om förhållandet mellan primär- och sekundär-roller jag vänder mig. För förhållandet m ellan L G och p rim är-rollern a led er em ellertid m odellen och term in ologien till m indre ö n skvärda konsekven ser. M an kan se det överallt i kap. 4; jag väljer slum pvis två sidor:»prim är-rollen pendlar m ellan ironi och etiskt allvar och prövar även det estetiska stadiet. G e nom fem avdelningar av aforism er söker han skapa en verkligh et. D e t är p roblem en krin g avsaknaden av en fast verk lighet som uppeh åller honom» etc. (om M oderna m yter, s. 89).»Prim är-rollen, som står bakom T o rsten Lerr, har velat p röva avståndets attityd. N ä r han i den inledande presentationen av T o rsten lånar ord från beskrivningen av G abrinus i Det blå skeppet, har han m arkerat sin skepsis. [...] N ä r T o rsten Lerr i bokens slutscen besegrar sin svartsjuka, betyder det inte att prim är-rollen anser att exp erim entet fallit väl ut» etc. (om Senilia, s. 13 5 ). Prim är-rollerna har blivit till självständigt opererande storheter utan varje samband m ed författaren. Skiljeväggen mellan L G och prim är-rollen har blivit ett vattentätt skott.»m ed den valda underru b riken [M im isk essay] avser G yllen sten att ställa sin egen person utanför b o k en», heter det på ett ställe på tal om Sen ilia (12 2 ). På detta sätt är G yllen sten k o n sek ven t och program m atiskt ställd utanför sina b öcker i hela fjä rd e kapitlet. H ans roll har reducerats till en fiffig m ekan ikus, som konstruerat ett invecklat m askineri; själv står han utanför och tittar på när det fungerar. Stäm m er detta m ed de verk liga förhållandena? I varje fall stäm m er det inte m ed G yllen sten s egen uppfattning. M an ser det lättast av en översik t ö ver hur rollspelet i hans olika verk är tänkt att fungera, vilken tryckts i U r min o ffen tliga sektor (s. 18 5 ; det förbryllande citatet från s. 74 i avh. k om m er härifrån). H är kan man isolera fö ljan d e parallella form uleringar:»i rom anen Barnabok ville jag inta rollen av en naivt-desperat människa [...].»»I rom anen Senilia fö rsö k te jag [...] inta en försteln ad m änniskas attityd [...].»»I rom anen Kains memoarer var jag, berättaren, den fu llfjäd rade relativisten [...].»»Lotus i Hades är en samling prosapoem berättaren fö rsö k er gö ra en dygd av nödvändigheten [...].»»I rom anen Juvenilia är berättaren från början fångad i en sådan ofö rb in d lig dröm värld [...].» T yd ligare kan det inte sägas, att författaren Lars G yllensten ses som synonym till berättaren i verket. Som en ytterligare karakteristik av förhållandet m ellan faktorern a i K M :s tre m oduler kan man se partiet om»tre bottnar i lådan» i D iariu m spiri- tuale (s. 1 4 4 b ), citerat i avh. på s. 18 7. D e t skulle fö ra för långt att an föra också detta, m en det kan noteras, att de båda första»bottnarna» bär nam net Lars Gyllensten. A tt man inte kan bortse från författaren i verket understryks också av en form ulering i G yllen sten s självrecen sio n av C arn ivora, som är att uppfatta som en prin cipdeklaration i en stridsfråga (jfr slu tet av föreliggan de recen sion):»e ftersom en rom an [...] alltid är en handling riktad från en berättare m ot en åhörare [...], måste författaren finnas i o b je k te t man kan inte undgå detta faktum gen om att gö ra d et till något slags dilem m a som om berättaren vore en beklaglig fö roren in g i b erättelsen» (S L T 19 5 4, s. 8 f.; delvis citerat i avh. på s. 27). Förhållandet mellan författare och verk är em ellertid kom plicerat hos G yllen sten. Ja g skall söka belysa det från fyra olika utgångspunkter. För det första måste man naturligtvis avvisa vulgäruppfattningen, att G yllenstens böcker är direkta person liga dokum ent, hans rom an p ersoner självporträtt. H an har själv o fta p ro testerat m ot ett sådant synsätt. K arl-e rik i B arn ab o k är inte något porträtt av författaren, Lotus i H ades inte hans p laid o yer fö r en n jutn in gsfilo sofi (avh. s. 1 1, 16, 2 1). N e j, G yllen sten s attityd till sina skapelser är en helt annan: experim en tatorn s (eller»explora- torns», se U r min o ffen tliga sektor, s. i 3 9 f f. m en jfr också i 8 i f f. ). H an har o fta b esk rivit den na hållning (som i och fö r sig inte tycks särskilt svår att förstå); här kan hänvisas till det citat från B L M som anförs nedan. D en tredje betydelsefulla aspekten av G yllen stens förhållande till sina verk är engagemanget. H an är inte, som det ibland kunnat fö refalla vissa iakttagare, någon kall, distanserad, o perso n lig ex- perim entator. Redan i Positioner och propositioner ( 19 5 3 ) betonade han, att han ofta var»upprörd och plågad» av sakernas tillstånd i världen, och han värjde sig m ot m issuppfattningen att upp-
Recensioner av doktorsavhandlingar 203 läggningen av hans författarskap som ett rollspel skulle betyda, att det inte»kom honom vid» (N i hilistiskt credo, s. 15, 34). I inledningen till D esperados konstaterar han, att»så m ycket troskyldighet har jag att jag o fta tror på det, som jag just är i färd m ed att påstå» (a. a. s. 17 ). H e la den här sidan har f. ö. haft sina speciella iakttagare bland dem som fö ljt G yllenstens diktning. A rtur Lundkvist, O lo f Lagercrantz, E rik H jalm ar Linder hör till dem.»lars G yllen sten s författarskap hettar - under ytan av vred e och lid else», skriver t. ex. Lin der i Fem decen n ier av 190 0 -talet (s. 994). Linjen har följts upp av H ans Isaksson i H ängivenhet och distans; speciellt kan hänvisas till avsnitten om»n aivitetens bankrutt» (s. 20^35) och sammanfattningen (1.). s. 179 f. J f r. också G yllen stens kom m entar till Isakssons och M uncks avhandlingar i B L M nr 4, 19 7 4, s. 247 f.). M en förhållandet m ellan författaren och hans verk måste naturligtvis betraktas också på ett fjärde sätt: hur skall man rent konkret uppfatta sam bandet mellan författaren och vad K M kallar prim ärroller? Svaret är att sam bandet regleras av två fun ktioner, fu n ktioner som inte sällan om näm ns i avhandlingen m en utan att praktiskt tilläm pas på förhållandet författaren -verket. Författaren inkarnerar sig i prim är-rollen m en påverkas gen om en feed back-mek^msm också av sin egen skapelse. D et är, som så m ycket annat hos G yllen sten, fråga om ett dialektiskt spel: författaren skapar fö rfattarrollen, och den na påverkar i sin tur författaren. D e t nära fö rhållandet m ellan de båda partern a har getts en kom prim erad form ulering av Linder i titeln på en lång studie ö ver G yllen sten från 19 7 0 : Kain A bel O rfeus E V Gyllensten. D e många förnamnen betecknar inkarnationer i olika böcker. A llt detta har G yllensten utvecklat till en genom tänkt teori (delvis i form av en polem ik m ot Lars A h lins tanke på författaren som identifikator, något som G yllensten uppfattar som en om öjlighet; m ot detta kan invändas att renodlad reinkar- nation också torde vara en om öjlighet). D e t kan naturligtvis inte kom m a ifråga att här närm are refe re ra hans tankegångar, utan jag n ö jer m ig m ed att dels hänvisa till några sidor i avhandlingen, där inkarnation och feed back om talas ( 15, 47 f., 6 5, 7 2, 16 6 f., 2 1 2 resp. 54 f., 7 7, 94, 1 6 1, 18 8 f., 2 14 ), dels citera några ord i en essä»o m att läsa och skriva och om vad det är värt» som G yllen sten publicerade i B L M ungefär sam tidigt m ed att K M :s avhandling fö relåg i tryck. D e tycks m ig på ett sällsynt klargörande sätt b eskriva förhållandet m ellan författaren och hans verk. G yllen sten karakteriserar här både sitt läsande (av andras böcker) och sitt författarskap som ett»personasökande», dvs. ett sökande efter»författarattityd eller författarpersonlighet, livshållning, filosofi, livsåskådning, kunskapsm odell, ideologi, social roll, existentiellt stadium, m. m.». Redan i ungdom en lade han»fundam enten till det som är min egen per- son lighet/författarperson lighet (jag kan inte skilja på detta) fö r att sedan fö rsö k a att bygga ut dessa grun der under årens lopp, vidga deras relevans och hållbarhet, pröva dem och försvara dem, m. m. Sedan tillkom m er fö r o lika böcker o lika m er eller m indre tillfälliga rolltaganden, inte på måfå naturligtvis m en på så sätt att rollern a kom pletterar varandra eller polem iserar m ot den underliggande personlighetsgrunden eller m ot varandra i ett dialektiskt sam spel ett spel av inkarnationer eller själavandringar, för att den centrala person ligh e ten skall utvecklas och leva, härdas av frestelser, uppbyggas av frän dskaper, etc.» (B L M nr 2, 19 7 4, s. 96). Författaren Lars G yllen sten söker sig alltså en person ligh et gen om sina böck er, sina ro llexp eriment. D ärom finns intet i fjärde kapitlet. Eftersom också förhållandet mellan vad K M kallar prim är-roll och sekundär-roll regleras av inkarnation och feed back, kan rolltagandets hela funktionssätt hos G yllensten tecknas på följande sätt: inkarnerar sig i Författaren L G ------------------------ feed back författarrollen författarperson ligheten inkarnerar sig 1 - (rom an)personen D et är alltså i fråga om den vänstra delen av figuren jag polem iserat m ot K M i det föregåen de. B eträffan d e det högra relationssystem et är vi m er eniga: K M kom bin erar här m odultänkandet med iakttagelser av inkarnation och feed back (jfr dock nedan). D o ck har jag som synes även här valt annan term inologi. N är distinktionen figur-berättare inte fyller någon funktion i Gyllenstens författarskap utan led er till m issförstånd, är det bättre hålla sig till det en kla ordet (rom an)person. N är införandet av term en prim är-roll leder till en textläsning, som utesluter författaren, är det bättre använda o rd et författarroll. M en detta kan m ed fördel dubbleras med författarpersonlighet: författarroll är det naturliga, när man ser relationen från den experim enterande författarens sida, författar
204 Recensioner av doktorsavhandlingar p erson ligh et när man ser den från d iktverkets sida. O ch just det sista ordet använder som vi sett G y l lensten själv. V i kan nu återvända till sidorn a 7 0-7 4 i avhandlingen för att på nytt betrakta de förbryllande uttalandena av G yllen sten. O rsaken till att han inte lika distinkt som K M skilt m ellan författare och berättare, författare och författarroll, författarroll och rom anperson är tydligtvis, att han ser rollspelen i sina b ö ck er som funktionella helheter enligt mönstret: inkarnerar sig i A ----------------------------- B feed b ack och inte som ett antal självständiga en heter skilda åt gen om strikta defin ition er och distinktioner. A llra tydligast ser man detta av det onekligen problem atiska uttalandet om berättarna i Sen ilia och Ju ven ilia, citerat på s. 7 1. I fö rston e kan det verk a rätt klart, att det syftar på huvudpersonerna i rom anerna:»senilia och Juvenilia handlar bägge om m änniskor i sina bästa år, som det heter så där m ellan 30 och 40. D e t är dessa som är de anonym a berättarna». Å ldersan givelsen stäm m er väl (om också inte exakt) på alla huvudpersonern a. D e är naturligtvis inte anonym a, m en som berättare k u n de de sägas vara det, eftersom det inte anges i böckerna, att de är tänkta som berättare av hela fram ställningen. M en när man läser passagen i sitt sam m anhang, fram går det att G yllen sten utgått från tanken på berättare= författarroll: han använder strax före det citerade partiet just ordet författarpersonlighet. Sedan u ttrycker han sig em ellertid alltigenom, som om han talade om rom anpersonerna. Tydligt är att författarpersonlighet och rom an person er gen om inkarnation och feed back står varandra så nära, att de är nästan identiska. E ller, m ed andra ord, distinktionen m ellan dem är inte så absolut och inte så intressant! som den fram står hos K erstin M unck. D en är, i någon mån, en fiktion. C itatet på s. 74 visar också att distinktionern a m ellan de tre»m odulerna» inte är hållbara i den form de ges i avhandlingen. D e t»jag» som»ville [...] inta rollen av en naivt-desperat m änniska» är på en gång författaren Lars G yllensten och författarrollen i Barn abok. O ch»författaren» (inom citationstecken) är på en gång författarrollen och huvudpersonen K arl-e rik, som (i jag-form ) tänks berätta sin egen historia. Skilln adern a kan vara tydligare, m er hållbara i andra böcker, m en det innebär då att varje bok får behandlas fö r sig.»in ledande distinktioner» i form av gen eraliseringar fö r hela författarskapet riskerar alltid att överskatta deras enhetlighet. M ycket hade, tror jag, varit att vin n a på en riktigare syn på fö rhållandet m ellan författare och verk. Författaren Lars G yllensten hade då inte blivit utestängd från sina egna böcker. V i hade sluppit dessa spöklika» prim är-roller», som likt robotar opererar utan m änsklig anknytning. O ch förhållandet mellan»gestaltning» och»tem atik» hade blivit närm are. V i hade sluppit tendensen till»additiv» kom position av avsnitten om de enskilda verk en, där gestaltn in gen avhandlas fö rst och tem atiken sedan, som om de vore separata storheter. V i hade kunnat få en bok, där den utm ärkta insikt i de dialektiska m ekan ism ern a i G yllen sten s prosakonst, som K M :s avhandling vittnar om, hade kunnat förenas m ed fö rståelse fö r hur dessa ständigt står i tjänst hos författaren s en gagerade existen tiella exp erim en teran de. D e t ovan citerade uttalandet i B L M om hur det d ialektiska spelet är till» fö r att den centrala p erson ligh eten skall utvecklas och leva, härdas av frestelser, uppbyggas av frän dskaper, etc.», kan ge en vin k om hur en sådan undersökning hade kunnat läggas upp. K M har varit m indre lycklig m ed ytterligare åtm instone en term : valfrändskap.» M ed den na betecknin g», h eter det på s. 8 2,»avser jag att sam m anfatta sådana pro b lem som hänger sam m an m ed en relativistisk verkligh etsuppfattn in g. D en som om fattar en sådan verkligh etsuppfattn in g konstaterar, att den egn a synen på världen inte är världen. [...] Ja g har valt att beteckna detta p roblem kom p lex valfrän dskapen s pro b lem, då jag m enar att ordet sammanfattar dess kärna: ur världens kaos kan vi välja ut endast sådant som är besläktat m ed oss själva. D e n en skilde förm år bara uppfatta sådant som han till en del redan har fö r stått.» D etta är nog bra och klart där det står. M en svagheten m ed term en är ju att den i sig själv inte betecknar ett problem utan ett förhållande och därtill den positiva sidan av detta förhållande: det finns vissa elem en t i världen som är besläktade m ed oss själva och som vi d ärför kan förstå. Den aspekten gäller det riktigt nog i M änskan d juren all naturen ( 19 7 1). M en i ö vrigt är det fråga om den negativa sidan: olikheten m ellan jaget och världen, främ lingskapet och inte släktskapet..» V erk ligheten är inte g jo rd av ord m en våra id e o lo g ie r och veten sk ap er är d et», har G yllen sten t. ex. form u lerat saken. V i är»fån gna inom våra egna sinnen och våra egna ord» (U r min offentliga sektor, s. 9 3, resp. s. 80). N ästan paradoxalt fö r att inte säga parodiskt blir det i inlednin gen, när det (s. 13 ) sägs, att sym bolern a fö r valfrän dskap är N ark isso s och Kain. D en världsförglöm m ande ynglingen, fö r sjunken i sig själv, och bildkrossaren och broderm ördaren, som ställer sig utan för m änniskorna, skulle alltså vara sym boler för frändskap! D et
Recensioner av doktorsavhandlingar 205 hade varit m ycket klarare och en klare, om det talats om subjektiviteten s pro b lem (såsom sker på s. 12 ) eller relativism ens problem eller det kunskapsteoretiska problem et. D en andra tem atik-term en,»trolösh et», är ju på helt annat sätt inarbetad i litteraturen om G yllen sten. M en den ne har själv tagit avstånd från den, och i själva verket lider den av samma sorts svaghet som term en valfrändskap. D är i fallet valfrändskap ett negativt förhållande, ett problem, fick en positiv betecknin g, får i fallet trolösh et ett positivt förhållningssätt en negativ beteckning. D å den retoriska effek ten av denna paradox nu kan anses vara inkasserad, är tiden inne att använda m er rättvisande uttryck. D e t hade inte varit svårt att finna olika synonym er, som hade varit klargörande, var och en i sitt sammanhang. K M tycks genom gående ha ansett det nödvändigt att skapa en egen term inologi, hon har en ö vertro på term er. T an ken är naturligtvis att vara en tydig och exakt, m en priset kan bli fö r högt. B ara man gö r det gen om tän kt och konsekven t, är det ofta läm pligare att använda ett knippe synonym er (jfr ovan om författarroll/författarpersonlighet). D ärm ed kan man på ett klargörande sätt fånga de skiftan de nyanserna hos en fö reteelse, när den ingår relationer åt olika håll, ses i olika sam m anhang. D e t ger m ö jligh et till ett rikare och därm ed riktigare betydelsem önster utan att exaktheten därför behöver eftersättas tvärtom, exaktheten gynnas ju på detta sätt. Slutligen några kom m en tarer till avsnittet 3.7, L itteraturveten skaplig teori och G yllen sten s konstuppfattning. K M refererar här - m ycket kortfattat den utvecklin g på rom anestetiken s om råde, som fö re henne ingående beskrivits av A rn e M elb erg (På väg från realism en) och som också H an s Isaksson ägnar stor uppm ärksam het (avsnittet E tt rom an p erspektiv, s. 1 8 1-1 9 8 ). M en i m otsats till dessa gör hon det under om vända förtecken, så att G yllen sten s roll i utvecklingen blir helt feltecknad. D e t gäller alltså den num era ganska kända historien om det rom anideal som kallats den o b jek tiva rom anen, illusionsrom anen, rom anen m ed o syn lig författare o. s. v. och som från F lau b ert och H e n ry Jam es och fram till tiden efter andra värld sk riget dom in erade rom anen, i varje fall avantgarde-rom anen. K M påstår att denna rom anestetik bara är»en parentes i rom ankonstens och rom anteoriens historia» och att skillnaden m ellan Flauberts uppfattning av rom anen och det synsätt som började växa fram under 19 4 0 -talet och som satte fö rfattarens» fö rk u n nelse» fram om verk ligh etsillusion en,»i själva verket inte [är] stor» (64). M en detta är att fullständigt m issteckna den situation, i vilken de svenska m otståndarna m ot illusionsrom anen med»osynlig» författare verkade - fö re G yllen sten främ st Lars A h lin och efter honom bl. a. Sven Fagerb erg (D elblanc kan sedan sägas ha fullbordat utvecklingen med Å m inne och Stenfågel). För dem fram stod inte den Flau- bert-jam es ska rom antypen som»en paren tes» utan som en sedan hundra år härskande dogm, en tryckande norm, som det gällde att frigöra sig från och besegra. En b ekräftelse på att den m odern a rom anens utvecklin g gick just m ot författarens försvinn ande och en stegrad illusion läm nades f. ö. så sent som 19 5 3 i Staffan B jö rck s Rom anens form värld. O ch det var sannerligen inte likheterna m ellan de två sätten att se på rom anen, som föll i ögonen på dem som sökte bryta doktrinen! K M har inte haft tillgång till Hans Isakssons fram ställning av G yllen sten s bidrag till striden, m en hon har väl känt till de aktstycken han bygger på, och hon har kunnat ta del av A rne M elbergs redogörelse fö r A h lin s tem peram entsfulla u ppgörelser med illusionsrom anen. D et är därför svårt att förstå, att hon kunnat missteckna förhållandena så. Följdriktigt intar hon en avvisande hållning också till det arbete som på det teoretisk-prin cipiella planet gen om fö rd e den slutliga brytningen m ed d et Flaubert-Jam es ska rom anidealet: W ayn e C. B o o th, T h e R h etoric o f Fiction från 1 9 6 1. D e t är på tal om denna bok hon fäller kom m entaren, att skillnaden mellan de två uppfattningarna om rom anen inte är stor. D e t är ett häpnadsväckande uttalande B ooth s arbete utgör en enda stor, för att inte säga rasande protest mot den gam la doktrinens ö verväld e, som vittnar om att trycket känts ännu starkare på anglosaxisk botten än i Sverige (Ahlins ljungande protester läm nar dock inte m ycket övrigt att önska). O ckså här måste man m ot K erstin M uncks avhandling ställa H ans Isakssons. (D et är överh u vu d m ärkligt hur dessa båda arbeten kom pletterar och korrigerar varandra: tillsammans g e r de en rik och rättvisande bild!) För honom är B ooth s b ok inte bara grundläggande för det perspektiv på rom a nens teori och historia, som han tecknar i slutkapitlet, utan den har rent generellt betytt så m ycket, att han omvittnar sin tacksam hetsskuld i förordet. K M noterar att B o o th lanserar b egreppet»the im plied author» som betecknin g fö r fattaren sådan han fram träder i sitt v e rk alltså en ny synonym till» fö rfattarperso n ligheten» m en avfärdar saken med att detta» begrepps vanskligheter har fram hållits av B ertil R o m b erg» (64). Såvitt jag kan finna har R o m b erg inget annat att invända än att B ooth s tanke att vi skulle reagera på författar jaget i D o n Q u ijo te på sam m a sätt som vi reagerar på andra p erson er i rom anen,»är en alltför su b jektiv uppfattning» (Sam laren 19 6 8, s. 2 0 1). Invändningen är knappast helt klar till sin innebörd, m en i den m ån den betyder, att det är svårt att o b jek tivt
206 Recensioner av doktorsavhandlingar bestäm m a en sådan författarpersonlighet till karaktär, vilja och tanke, bör den riktas mot K e r stin M unck. M an kan näm ligen iaktta, att K M stundom är ängslande absolut i sina påståenden om vad»prim är-rollerna» i G yllen sten s o lika b öcker vill och m enar. E xem p el finns på s. 94 b (M odern a m yter) och 1 3 5 (Senilia). D e t är m öjligt att det förhåller sig så som K M här påstår, m en jag har svårt att se att m aterialet tillåter en sådan bestäm d het. D e t tycks som om det gjo rd es våld på det prövande, experim enterande, flertydiga i böckerna. K an ske har K M invaggats i säkerh et av sin egen term»prim är-roll» den ter sig så fix och fast och o b jek tiv. I så fall skulle hon här, liksom när det gällde sam bandet med böckernas författare, kunnat ha h aft nytta av att begrunda B ooth s stora analyser, och exem plifierin gar av b egrep p et»the im plied author». Erland Lagerroth H ans Isaksson: Hängivenhet och distans. En studie i Lars Gyllenstens romankonst. A kad. avh. B okfö rlaget A ldus/bonniers Sthlm 19 7 4. Lars G yllensten avslutar en av sina tidigaste artiklar m ed att i K ierk egaard s e fterfö ljd utslunga ett»pereat Com m entatorerne!» Förbannelsen har inte hindrat de kom m en tatorer som nu b ö rjar m yllra fram. V åren 19 7 3 ventilerades i G ö te b o rg den fö rsta G yllen sten avh an dlin gen, författad av H an s-e rik Joh an n esso n {Studier i Lars Gyllenstens estetik, Hans teorier om författarskapets villkor och teknik t. 0. m. Barnabok). Ett år senare fö ljd e slag i slag en avhandling av K erstin M unck i Lund {Gyllenstens roller, En studie över tematik och gestaltning i Lars Gyllenstens författarskap) och en av H an s Isaksson i Stockholm. En fjärd e är inom kort att vänta från Uppsala. M ärkligt nog har denna anhopning inte lett till några svårare kollisioner. J o hannesson begränsar sig till den tidiga fasen i G y l len stens produktion, m edan de båda avhandlingarna av år 19 7 4 sträcker sig ö ver alla verk en, av resp ek t fö r G yllen sten s am bition att k onstruera»ett författarskap som helh et». K erstin M un ck begränsar därvid sitt arbete till en vik tig aspekt av Gyllenstens diktning, roll tänkande t. Isaksson satsar i stället på en totalbild av G yllenstens rom ankonst som han betraktar u r berättarteknisk synvin k el m en m ed klar blick också fö r tem atiken; analysen av G yllen sten s m etod vill»inte bara visa p å centrala egen sk ap er i hans rom ankonst utan leder också rätt in m ot problem atiken i hans rom aner» (9). D etta breda grepp m ö jliggö rs gen om att avhan dlin gsförfattaren inriktar sig på några väl valda genom gående kom ponenter i G yllenstens berättarkon st och i varje avsnitt ly fte r fram en rom an fö r analys under den aktuella aspekten. I den am bitiösa m ålsättningen ingår också att p ek a ut G yllen sten s»fö reb ild er» och»de tradition er han på så sätt knutit an till» (9). Isaksson börjar, efter en presentation av m ålsättningar och forskn in gsläge, m ed en klargörande exp osé ö ver G yllen sten s litterära program alltifrån Moderna myters beröm da fö rk larin g av»naiviteten s bankrutt». H an har i detta avsnitt haft stor nytta av Jo h an n esso n s avhandling som också befriat h o nom från uppgiften att ge en m er ingående behandling av den inledan de trilogin. I stället kan han ägna sig åt vad han kallar den andra p eriod en om fattande Senilia, Senatorn och Sokrates död där G yllen sten övergår från jagform till berättande i tredje person samtidigt som han m er öppet träder fram som rom anernas berättare, och den tredje perioden, om fattande samtliga böcker efter Sokrates död och kännetecknad av ett slags» co l lage»-m etod. D essa båda perioder behandlas under sex skilda aspekter. Först fixeras, under rubriken D en ironiske berättaren och m ed tyngdpunkt i en analys av Senatorn, författarens sätt att u pprätta distans till fiktionen och fram häva sin skapelses karaktär av artefakt. I kapidet C o llage, som har Juvenilia i centrum, vill Isaksson fånga in det senare fö rfattarskapet i fo rm eln ikon oklasi och collage, dvs. sprängning av fö rb ru k ad e m önster och sam m anfogning av skärvorn a till nya h elheter. Ett parti betitlat Essä-inslagen tar återigen stöd i Senatorn för att belysa en m etod som förenar berättande och resonem ang. Följan d e avsnitt kallas M yter och visar hur G yllen sten utn yttjar m yten fö rst som form fö r sina gestalter, så i bilden av E lisa som Pasiphae i Senatorn, sedan som m önster fö r hela berättelsen, så i Diarium spirituale som strukturerats efter m yten om kärleksgudin nan Isj- tars nedstigande i u n d erjo rden. Sedan fö lje r två kapitel om d ialektiken, fö rst ett som m ed utgån gspunkt i en analys av Sokrates död utpekar dialektiken inom v erk et, sedan ett som behandlar d ialektiken i författarskapet, m ed närgranskning av trilogin Barnabok-Senilia-Juvenilia. H är studeras också G yllen sten s am bition att återvän da»till liknande m otiv och röstlägen gång efter annan, på ny nivå», m ed sp iralrörelsen hos en kretsande hök, som det heter i Diarium spirituale (16 0 ). Ett avslutande kapitel samlar upp bokens spridda påpekan den om anknytning till fr. a. T h o m as M ann och K ierk egaard och p rö var att via M ann förbin da G yllen sten m ed en annan, äldre rom antradition än den där gudarn a h eter Flau bert och H e n ry Ja m e s och där berättaren -k o m m en tato rn bannlysts ur v e rk e t och verkligh etsillusion en blivit en central angelägenhet. På några översik tliga sid or vill Isaksson till sist upprätta en gen era lfo rm el fö r hela författarskapet och se i d et den dialek tisk a spän