DBW:s Botaniska Trädgårds Vänner

Nr 1 * mars 2013 Medlemstidning Nr 1 * mars 2014 DBW:s Botaniska Trädgårds Vänner

2014 Så här fortsätter Du att vara eller bli medlem: Genom att betala in medlemsavgiften (150:- för enskilda personer och 500:- för organisationer) på b-g 789-0122 fortsätter Du att vara medlem i Botans Vänförening. Du som vill bli medlem betalar på samma sätt. Glöm inte att skriva Ditt namn och adress på inbetalningskortet eller som meddelande om Du gör en internetbetalning! Ange gärna även e-post-adress. Om vi inte kan identifiera inbetalningen kan Du komma att strykas från medlemslistan. Kontaktperson för organisation. VÄLKOMMEN! Har Du bytt e-mail-address? Nyhetsbrev DBW:s Botaniska Trädgårds Vänförening Nr 1-2014 Årgång 4 ISSN 2001-1784 Redaktör: Ann-Britt Magnusson annmag@telia.com Ansvarig utgivare: Bertil Ståhl bertil.staahl@ebc.uu.se Omslagsbild: Rosa Cottage rose Foto: Ann-Britt Magnusson Baksida: Rosa Blush Rambler Foto: Lars-Gunnar Lindberg Övriga foton: Ann-Britt Magnusson om inget annat anges. Hemsida: vanner.visbybotan.se Innehåll: Redaktören... Släktet Rosa... Ordföranden har ordet... Rosa persica... Rosor, rosor, rosor... Grönsakstävling... Vårens program... Favoritrosor... Förökning av rosor... Examensarbete Äppelrosen. 3 4 6 8 10 12 13 14 16 19 Vinter - igen...? Vintern - var tog den vägen? Den som skulle ge oss snö att skydda växterna med, nederbörd, ta död på mången ohyra. Försvann som en vind...? Nu är vi inne i mars, vårväxterna har redan börjat blomma och vi andas lite lättare. Vågar vi tro på detta eller kommer det bakslag som för några år sedan, då vi fick en köldknäpp på -20 grader i april? Det är bara att vänta och se - på samma sätt som Region Gotland låter oss göra vad gäller trädgårdens möjligheter att utvecklas. Inget avtal skrivet ännu, inga besked om bidrag till skötsel. Men - medan vi väntar ska vi ägna oss något helt annat - nämligen rosor! Anledningen till att tidningen ska ägna sig åt rosor det här numret är att vi håller på att få ett nytt rosarium. Förändringar i uppbyggnaden, handikappanpassat och byte till mera lättskötta arter, inte så många arbetskrävande rabattrosor och flera äldre sorter. Mera kommer att hända i trädgården, Lustgården ska färdigställas med nyplanterade växter och utplacering av soffor. Vännerna kommer att bidra med medel för inköp av växter. Sällskapet DBW fyller 200 år i år och det kommer att firas på ett flertal trevliga sätt i trädgården, invigning av Rosarium och Lustgård bl a. Rosariet invigs 9 juli av landshövdingen, som då besöker Botaniska Trädgården. Ha en trevlig stund med nyhetsbladet! Ann-Britt Magnusson sekreterare Alla våra arrangemang sker i samarbete med Vuxenskolan. Rosa Therese Bugnet Foto Ann-Britt Magnusson Vi får tillbaka många mail eftersom den angivna adressen är felaktig, spec. från de av er som har haft en tjelvar-adress. TACK för att Du skickar Din nya adress till: annmag@telia.com

Släktet Rosa Text: Bertil Ståhl Foto: Ann-Britt Magnusson Det som vi i dagligt tal kallar för rosor ingår i släktet Rosa, som i sin tur ingår i familjen Rosaceae, eller rosväxter om man så vill. Alla rosväxter är alltså inte rosor. Bland rosväxterna återfinns så välkända växter som rönn, körsbär och smultron, vilka alla kännetecknas av att ha många ståndare som sitter på ett ringformigt fäste separerat från pistillen eller pistillerna. Andra växter med blommor som har många ståndare, till exempel ranunkelväxter, skiljer sig bland annat på just hur ståndarna är placerade. De flesta rosväxter utmärks också av att ha sammansatta blad med välutvecklade stipler, det vill säga blad bestående av flera småblad och som vid bladfoten har ytterligare att par bladliknande organ. Ordet ros förekommer också i namn på växter som inte alls är rosor, eller ens rosväxter. Stockrosor är malvaväxter, rosenrot är en fetbladsväxt och arontorpsrosen är ett annat namn för våradonis, som är en ranunkelväxt. Och så har vi förstås bältros, men då har jag nog avvikit lite väl långt från ämnet. Rosor i strikt mening (Rosa spp.) utmärks av sina taggar och nypon. De senare är inte frukter i strikt mening utan snarare en fruktställning. De egentliga frukterna, det vill säga det som har sitt ursprung i pistillerna, är de små nötterna som sitter inne i nyponet. Nötter är torra, enfröiga frukter, så det är rätt OK att fortsätta kalla nyponens nötter för frön, vilket nog de flesta gör. Själva nyponet är uppbyggt av blombotten, alltså den vävnad på vilken blomman suttit. Det är samma vävnad som hos smultron blir uppsvälld och röd och på vars yta nötterna sitter. Släktet Rosa omfattar ett 100-tal arter och ett mycket större antal odlade varianter som uppkommit genom korsningsoch förädlingsarbete. I Sverige räknar vi med ett drygt 10-tal arter som naturligt förekommande, men ett stort antal odlade former och hybrider kan vara kvarstående under lång tid. Blommor hos vilda rosor har normalt 5 väldoftande kronblad. Hos odlade varianter är blommorna ofta fyllda; ståndare och pistiller ersatts av ytterligare kronblad, som ofta saknar doft. Bertil Ståhl På bilderna ses några olika varianter av rosor. Överst till vänster en röd klättrare Crimson Rambler, till höger en modern, halvfylld buskros Jaqueline du Pré, under Rosa glauca med sina daggfärgade blad och enkla, lilla blomma. Nyponen är Rosa glaucas. Nederst till vänster åter en klätterros, Flammentanz med fint sällskap av Clematis Etoile Violett. När man väljer en ros är det inte alltid blomman som kommer att dominera, kanske bladverket är vackert och senare nyponen.

Törnrosa skulle egentligen heta Taggrosa om botanisterna fått bestämma. Men det är kanske tur att de inte alltid får det. Anledningen är att man inom botaniken skiljer på taggar och tornar. Taggar är ytliga, så kallade epidermala bildningar, precis sådana som just rosor har. Tornar utgörs av delar av växter, till exempel blad, grenar eller stipler, som blivit ombildade och spetsiga. Det är lätt att se skillnaden eftersom taggar är så ytliga att man utan stora problem kan plocka av dem utan att skada själva växten. Tornar måste man bryta eller klippa av om det nu är det man vill. 6 Ordföranden har ordet En ros är en ros är en vresros Text och foto: Bertil Ståhl Nu ska jag motvilligt erkänna att rosor aldrig riktigt varit min grej, som den botanist jag är. Möjligen är detta ett utslag av min benägenhet att intressera mig för till synes obetydliga detaljer och ämnen, en förkärlek att gräva i det okända, och då blir fägring och kändisskap underordnade. Jag råkade till exempel skriva en hel doktorsavhandling om en växtfamilj som ingen hört talas om. Det har de flesta inte nu heller, men nu finns det i alla fall en bok om familjen. Att under en längre period ha levt i Ecuador, där många av de snittrosor som säljs här hemma massproduceras under ofta miljömässigt vidriga förhållanden, har ju knappast bidragit till att öka mitt intresse för rosor. Den enda ros jag har ett mer personligt förhållande till är nog vresrosen, Rosa rugosa, sannolikt för att den minner mig om min barndoms somrar på Västkusten. Vi hade rader av röd- och vitblommiga buskar utmed gångar och husväggar. Det är i princip de enda buskar som kan växa i den karga och blåsiga miljön, tallar undantagna. Vresrosens tålighet är beryktad och numera är den en favoritväxt längs motorvägar eftersom den tål vägsalt så bra. Vresrosen är egentligen hemmahörande i östra Asien och Japan och blev införd till Europa som en lämplig sandbindare längs Nordsjön, inte minst i Jylland. Den klarade jobbet bra tack vare sina snabbväxande, underjordiska stammar och har sedermera etablerat sig på många andra ställen där den inte alltid är lika välkommen. Vresrosens nypon flyter dessutom bra och gör att arten lätt sprider sig till nya stränder. Konstigt nog har den aldrig lyckats etablera sig i större omfattning på Gotland, eller på Gotska Sandön, där den säkert skulle kunna bli svårstoppad. Min barndoms vresrosor på Västkusten står kvar där än idag. Måhända en aning glesare och inte fullt så storväxta som jag minns dem. Stammarna är hysteriskt taggiga, bladen mörkgröna och lite rynkiga, därav artepitetet, rugosa, blomningen är rik och långvarig och de söta nyponen är veritabla c-vitaminbomber. Man ska komma ihåg att mina minnen går tillbaka till en tid då vi fortfarande saknade den tillsats av socker som nu berikar våra matvaror och skulle man själv använda nypon i hushållet var vresrosens nypon en välsignelse. De är ju minst dubbelt så stora som vanliga nypon. Jag kommer fortfarande ihåg hur smeden och hans hustru, dubbelvikt över käppen, plockade nypon från våra buskar under sensommaren. Givetvis med mormors, doktorinnans, tillstånd. Som tack brukade smeden använda mycket tankemöda, som han själv uttryckte saken, med att få ordning på mormors gamla väggur. Drygt 50 år senare hänger uret kvar, åter ur funktion och vresrosorna står där de står. Vresrosorna bär på fler minnen än så. De stora blommorna lockar till sig mängder av humlor, som ofta parvis rultar omkring bland tusentals ståndare. Rosor saknar nektar. Det är istället pollen som lockar humlorna, pollen som är rika på fett, protein och kolhydrater och därmed utmärkt föda för humlelarver. Och som detta skådespel inte vore nog. När humlorna landar i en blomma ökar de volymen, ljudvolymen. En flygande humla låter också men väl i blomman börjar den med något som biologer i brist på annat kallar för buzzing, som varken handlar om vällust eller är en typ av locktoner. Det här är snarare ett exempel på när teknik och naturlagar samarbetar som bäst. Genom en avvikande elektrisk laddning och genom att vibrera bröstmusklerna kan humlorna suga upp pollenkornen med hjälp av statisk elektricitet. Fenomenet fungerar kanske bäst hos växter med ståndare som öppnar sig med porer i toppen, som till exempel tomater, men fungerar utmärkt även i rosblommor. Lite som när man drar veckans Keno fast med flera vinnare. Varje gång. Bertil Ståhl

Rosa persica, persisk ros en intressant ros för den som gillar utmaningar Text och foto: Henny Johansson Henny Johansson är ordförande i Svenska Rosensällskapet, vars lokala grupp i Göteborg sköter och förnyar Göteborgs rosariums vildrosor. gig växtplats med tyngre jord till en mer solig och väldränerad plats med lättare jord blommar den nu årligen. Harkness hybrider kräver troligen liknande växtförhållanden som Rosa persica för att kunna överleva också i zonerna 1-2. Rosa persica avviker i flera karaktärer jämfört med övriga vildrosor i släktet Rosa. Den har exempelvis enkla blad som sitter direkt på grenarna, istället för de vanligtvis sammansatta bladen hos rosor, dvs. den är inte parbladig med uddblad. Den saknar därutöver både bladskaft och stipler. De enkla bladen är lansettformade och läderartade med en grönt grå-blå färg. Grenarna blir vedartade och är som unga skott ljust vitgula men mörknar senare till brunt och silvergrått. Taggarna är kloböjda. Höjden kan bli cirka 30-40 cm och den växer krypande till busklikt. Foderbladens utsida och blombotten, senare nyponet, har taggar, en egenskap som den delar med Rosa roxburghii, igelkottsros, och Rosa stellata var. mirifica, sacramentoros, vilka båda placeras precis som Rosa persica i egna undersläkten inom Rosa. De avviker från Rosa persica bl.a. genom att vara parbladiga. Blomman hos Rosa persica är enkel med fem kronblad, mörkt gul med rödbrun mitt. Man har då och då placerat Rosa persica utanför släktet Rosa till följd av dess karakteristiska drag. Mot detta talar dess förmåga att hybridisera med andra rosor. En vildväxande hybrid, Edward Hyams hittades växande i ett snår med Rosa persica nära Shahrud i Iran av just Edward Hyams. Den skyltades länge på Göteborgs rosarium med 8 namnet Hyams variant eller Rosa persica hemisphaerica (blomman är enkel, gul med mörk mitt, parbladig med uddblad, 5-7 småblad med grönt grå-blå färg, den uppnår en höjd om cirka 80 cm hög, bredd cirka 70 cm). Rosa persica har använts i hybridiseringsarbete av bl.a. rosförädlaren Jack Harkness i England i slutet av 1960-talet och framåt. Harkness har gett upphov till bl.a. Euphrates (rosa enkel med mörk mitt, lågväxande, cirka 30 cm) och Tigris (halvfylld, ljust gul med mörk mitt, lågväxande, cirka 30-40 cm). De har odlats i Göteborgs rosarium men båda är svåra att få att överleva vintern i vårt klimat och har utgått. Rosa persica är känd för att vara svårodlad. Den är inhemsk i Iran (introducerad från Iran cirka 1790), Afghanistan och Ryssland och växer i områden med heta torra somrar. Den bör växa torrt och väldränerat, gärna i sandblandad jord och grus. Vinterfukten anses vara det största hotet och man kan försöka att täcka den med t.ex. en glasskiva vintertid. Således något av en utmaning för den som vill ha en raritet i sin trädgård. Edward Hyams är mer lättodlad. Den ger relativt ofta upphov till rotskott. De måste dock vara väletablerade för att kunna delas från huvudplantan och flyttas. Efter att den på Göteborgs rosarium flyttats från en skug- 9

Det var först 2006 som jag började odla rosor i någon större omfattning. Jag trodde länge att jag hade för mager jord för rosor. Nu har jag ju också lite åkermark och det var på denna som rosorna kom att växa bäst. Ett skäl för mig till att odla rosor är att många blommar i juli oktober då de flesta perenner och buskar har avslutat sin blomning. Rosor har ju också nypon som är en prydnad för trädgården på hösten och där det finns en stor variationsrikedom. Sen finns det ju inga blommor som är vackrare än rosor, har sådan doft och många lämpar sig även för snitt. Rosor, rosor, rosor Text och foto: Anders Andersson Rosa Stanwell Perpetual snabbt in priset för böckerna genom att göra färre misstag än man skulle göra annars. Det finns rosor för alla jordar. I naturmiljö har jag börjat odla vildrosor och andra tåliga rosor. Rosenposten.dk har en speciell avdelning för rosor för naturtomter och det finns ganska mycket att välja ibland. Tänk bara på att även grundstammen måste vara anspråkslös. Rosa canina går bra medan Rosa multiflora är för näringskrävande. Bäst är rosor på egna rötter. Passa på när andra rosvänner delar med sig av sina rotskott eller ta skott från förvildade rosor som finns på många platser på Gotland. Vildrosor, som det finns ett par hundra olika sorter av, är lätta att fröföröka och jag skickar efter frön från olika trädgårdssällskap. När det gäller rabattrosor bör man odla dem tre och tre för att få en bättre effekt. I Botan odlas även en del dels för att hindra att grundstammen avger skott. Skulle så ske, skall dess snarast tas bort, helst så att man får med en lite klack. Man måste se upp med starkväxande klätterrosor, det är många som gör misstaget (jag själv) att plantera dem på en plats där de tar över helt och hållet. Det bästa är att plantera dem klättrande i ett träd. Rabattrosor, låga rosor som blommar kontinuerligt eller remonterar, skall beskäras hårt på våren när björkarna fått musöron. Buskrosor försöker jag beskära så att det blir en snygg buske och gallra ut gammal ved då och då. När det gäller klätterrosor skall man sträva att få upp några grenar att klättra i det stöd man har och kan skära bort övriga grenar. Jag gödslar rosorna med kogödsel, som finns att köpa i säck, på våren och de som remonterar en gång till i augusti. På Gotland skall man inte gödsla rosorna senare än 31 augusti. Även vildrosor kan behöva gödslas i början, speciellt om de växer i mager jord och även vattnas om vi får en torrsommar, när det inte regna på flera månader. Rosor skall normalt inte planteras där det tidigare växt rosor, eftersom de då angrips av nematoder. Ett sätt att klara av detta är att först odla tagetes eller att lägga tidningar runt den grop som man tänker plantera den nya rosen i. Generellt kan man säga att gammeldags rosor och vresrosor är mer lättodlade än moderna rosor. Men vi har ju haft några rätt tuffa vintrar, de senaste tre åren, då, i varje fall på Gotlands inland, där jag odlar mina rosor, många rosor frusit ner rätt rejält. Att de inte dött beror på att jag kupat upp malen bark runt dem. Man kan då konstatera att engångsblommande rosor (som ofta är gammeldags rosor) och som blommar på fjorårsskotten, har frusit ner så pass mycket att det inte blir någon blomning alls, medan moderna rosor, som blommar på årsskotten, har av naturen fått den hårda beskärning, Rosa Geranium som jag annars skulle ha gett dem, och blommar på som vanligt. Naturligtvis innebär detta att de flesta klätterrosor frusit ner. Skall man undvika det får man täcka dem med säckväv. Man skall ha klart för sig att vi har flera odlingszoner på Gotland, zon 0 vid kusterna och zon 1,5 eller 2 i Gotlands inland. De som har förmånen att odla rosor vid kusterna, klarar oftast sina klätterrosor utan nedfrysning. Klätterrosor som verkar klara sig från nedfrysning hos mig, när det är kalla vintrar, är Rosa helenae hybrida, Pimpinellrosor, Flammentanz, Polstjärnan och Lyckefund. Det finns inga klara gränser mellan rabattrosor, buskrosor och klätterrosor. Längre söderut i Europa kan rosor som vi odlar som rabattrosor också odlas som klätterrosor, t.ex. Peacerosen. Detsamma borde gälla vid gynnsamma lägen vid kusterna. När det gäller angrepp på rosorna har jag inga erfarenheter av bladmögel eller rosrost. Det som rubriceras som barkfläcksjuka är oftast köldskador och man får klippa ner grenen till under det skadade partiet. Däremot förekommer svartfläcksjuka på en del rosor. Jag försöker plocka bort de angripna bladen men slänger rosor som fortsätter att vara angripna år efter år. Det bästa är att köpa rosor som normalt inte angrips (se Lars-Åke Gustavsson). Ibland angrips rosorna av bladlöss som jag drar av med fingrarna. Jag tänkte i den här artikeln dela med mig av mina erfarenheter från min trädgård i Hejde där biotopen är lätt mulljord på en kalkhäll ca 40 cm ner. Det bästa rådet jag kan ge är att skaffa Lars-Åke Gustavssons tre böcker om rosor: Buskrosor, Klätterrosor och Rabattrosor och Användning och skötsel. Rosa Afrodite från Tantau buskrosor tre och tre. Det är nog det bästa verk om växter som jag läst, i varje fall på svenska. Här tåliga än andra, men generellt gäller att för Det finns rosor som är mer skugg- finns bilder och beskrivningar på nästan alla att blomma, vill rosorna ha sol. rosor som odlas in Norden med alla aspekter Plantering skall ske med ympstället 10 15 på hur respektive ros skall odlas. Man sparar cm under jord, dels för att skydda mot frost, 10 11

Jag får också angrepp av rosenbladstekel, och försöker då plocka bort de inrullade bladen så snart jag ser angreppen. Jag tycker man skall vara försiktig med giftbesprutning eftersom man då riskerar att döda våra vänner, bl.a. nyckelpigelarverna, som snart gör jobbet åt oss när det gäller bladlöss och andra skadeinsekter. När det gäller stöd, har Clas Ohlsson rosenbågar och tripoder till hyfsade priser. Oklart hur länge de håller. Armeringsjärn som man böjer i en båge kan vara ett bra alternativ. Det är viktigt att klippa bort vissna blommor med två blad under, för att gynna fortsatt blomning på remonterande rosor. Inköpsställen: Leta i första hand på Visby Plantskola som har egen förökning och som är billigast. På nätet finns Cedergrens i Råå och Rosenposten i Danmark som har ett mycket stort sortiment om man söker efter en viss ros. Tantau i Tyskland kan jag också rekommendera. Jag tänkte bjuda hem alla rosintresserade måndagen 30 juni kl. 10.00, då jag berättar om alla olika rosor som jag har i min Rosa Flammentanz Foto: Björn Magnusson trädgård, det är ungefär 200 olika sorter. Jag tänkte också visa hur man skiljer olika rosgrupper från varandra. Anders Andersson, Hejde dalia.andersson@swipnet.se Kontaktperson för Svenska Rosensällskapet på Gotland. Vårens program Planeringen inför vårens program är i full gång och det mesta är klart, endast några tider saknas. Aktiviteter att hålla koll på: Tors 10 april kl 18.30 i Bibliotekets hörsal Vi samlar medlemmar och andra intresserade till en berättarkväll, där man kan ta med sig bilder från egen trädgård, resor man gjort eller annat intressant man har att visa. Max 15 min/föreläsare/bildvisare. Samarbete med GTÖ och Rosensällskapet på Gotland. Sön 11 maj kl 13-14. Trädpromenad i Visby med Nils-Erik Norrby. Samlingsplats meddelas senare. Tors 15 maj kl. 18-19. Fågelpromenad i Botan med Bertil Widbom. Samling på Solursplan. Trädgårdsmästarens vandring i maj. Datum ej fastställt. Mån 30 juni kl. 10.00 Anders Andersson, Hejde Anders berättar om alla rosor i hans trädgård samt visar hur man skiljer olika rosgrupper åt. Samarbete med GTÖ. Mån 7 juli Landshövdingen inviger nya Rosariet och Lustgården. Trädgårdsdagen. Datum ej fastställt. Lör 6 sep kl 14. Visning av Krusmyntagården. Lena Blomquist visar och berättar. Lör 4 oktober Visbydagen med soppkokning. Du glömmer väl inte årets Visbydag? Då kommer vi nämligen att ha en tävling om finaste, största eller roligaste grönsak! Börja alltså förbereda Dig genom att titta i frökataloger, gräva om trädgårdslandet, gödsla och så de grönsaker Du vill ha! Tävlingsreglerna är enkla... Ta med Din grönsak till Vännernas bord så ställer vi ut den. Juryn utgörs av förbivandrande besökare som får rösta på den grönsak de tycker ska ha årets pris. Den som vinner får ett års gratis medlemskap i Vännerna! Lycka till! 12

Ett par rosor som ligger mig varmt om hjärtat Text och foto: Lars-Gunnar Lindberg Att jag valt just Blush Rambler och Ghislaine de Feligond beror på olika saker; de är friska, härdiga, lättodlade och blomvilliga. Att jag dessutom själv har lyckats ta fram just mina exemplar genom egen okulering gör dem lite extra speciella. Genom Svenska Rosensällskapets lokalgrupp i Helsingborg har vi haft möjligheten att få göra okuleringsförsök hos en av landets största odlare av rosor som har sin anläggning norr om Helsingborg. Jag hoppas att alla som har ett rosintresse skulle få vara med om hela den mer än årslånga proceduren att ta fram egna plantor det är fantastiskt roligt! Blush Rambler (klarar zon 3) är, som namnet antyder, en rambler. Ramblers är det engelska ordet för klätterrosor med många, många små blommor i klasar. De är engångsblommande men blommar desto rikligare när de blommar. Blush Rambler har sitt ursprung i England där den togs fram 1909 av en förädlare som heter Cant. Rosen blir upp till 5 m hög och skjuter årsskott som redan samma höst kan ha nått denna höjd. Dessa skott är inte grenade och jag har träffat många med den här typen av rosor i sin trädgård som tror att dessa kraftigväxande skott är vildskott. Vad gör de då? Jo helt sonika klipper bort dem och klagar sedan över att rosen är omöjlig för att den aldrig blommar. Och så handlar det bara om ett klipp för mycket. Vi som inte behandlar årsskott på det viset, får andra året fina blomklasar på sidoskotten. Klasarna är stora, kan innehålla ett 40-tal enkla eller halvfyllda blommor, ibland betydligt fler, i vackert rosa med lite ljusare bas. Knopparna är vackert mörkrosa. Blommorna bleknar mot slutet av blomningen, som infaller lite senare än den vanliga blomtiden för engångs-blommare (börjar blomma hos mig en vecka in i juli), vilket gör att rosblomningen i trädgården förlängs. Blommorna sitter också länge, doftar inte starkt men angenämt. Rosen är frisk och står vackert grön när blomningen är över. Den bildar inte nypon, men ibland något enstaka. Skotten blir med åren otroligt risiga i toppen och rätt kala nertill så för att hålla plantan fin och få blomningen lite mer spridd över busken är det viktigt att ta bort de äldsta skotten (4-5 år gamla) ända nere vid rotbasen. Gör så med några skott varje år och gör det direkt efter blomningen. Rosen skjuter ett antal nya årsskott varje år. Det ger dig en frisk, fin och blomvillig ros som du garanterat kommer att gilla. Ghislaine de Féligonde (klarar zon 4) En fransk ros från 1916 och förädlaren Turbat. Det är mycket lättare att lyckas med den än att uttala namnet för den som inte är så hemma på franska. Ibland placeras den i multi-floragruppen, men hör nog mer hemma bland myskrosorna, bland annat med tanke på den söta och myskliknande doften. Lättklippt och uppbunden blir den en lägre klätterros, upp mot 2,5 m, annars en högre buskros. Skjuter många sidogrenar vilket gör att den växer brett med bågböjda grenar. Blommar villigt hela sommaren till långt ut på hösten (klipp bort överblommat ett par/tre bladpar ner under klasen så triggar du den att blomma bättre). Varma höstar/förvintrar, som vi ofta har i Skåne, har gjort att jag plockat en klase på julafton, kanske lite tilltufsad efter en frostnatt och inte så doftrik, men den står där SÅ vacker på julbordet. Blomfärgen är fantastisk, knopparna är näst intill röda, nyutslagna blommor är aprikosfärgade, lite äldre blommor har dragning mot gult eller nästan vitt. Klasarna har upp mot 30 halvfyllda blommor. De befinner sig i olika stadier så klasen har hela spektrat av färger. Den ger praktiskt taget inga nypon eller väldigt få. Rosen är inte särskilt taggig, har mörkgröna lite glänsande blad och den är frisk, en riktig höjdarros. Lars-Gunnar Lindberg Svenska Rosensällskapet Lokalgrupp Sydrosen

Lite om sommarsticklingar och om rosor på egna rötter Text och foto: Henny Johansson Diskussionerna för och emot rosor på egna rötter kan gå heta rosplanterare emellan. Men det finns för och nackdelar med både okulerade plantor och de som växer på egna rötter. Fördelarna med okulerat material kan vara flera. Det kan bl a ge bättre härdighet för rosor som annars inte skulle ha klarat sig i högre zoner, vilket utökar sortimentet för odlare i t ex mellersta och norra Sverige. De är även lättare att hantera i storskalig produktion då de är mindre tidskrävande att få fram, och de blir därför blir billigare. Att försöka föröka sina rosor med hjälp av sticklingsförökning kan ha flera fördelar. Det är en möjlighet att öka antalet rosor av samma sort i den egna trädgården, det går att föröka sådant material som är svårt att få tag på och inte minst, material som är helt omöjligt att få tag på. Det kanske bara finns enstaka exemplar i en eller ett fåtal samlingar. Rosor på egna rötter har andra fördelar, man slipper vildskotten, som är skott från okuleringsunderlaget under förädlingsstället. Okuleringsunderlag i Sverige utgörs ofta av Rosa canina eller Rosa multiflora. Sticklingsmaterial med och utan klack Där det eftersträvas stora bestånd av rosor kan dessa rosor vara lämpliga att ha på egen 16 rot, och blir då troligen mindre skötselkrävande. Okulerat material kan därför vara en fördel också av den orsaken. Nu har en del rosor lätt för att sprida sig med egna rötter även om de är okulerade, vilket ofta sker om plantan inte planteras tillräckligt djupt. Speciellt flera av de gammaldags buskrosorna, som gallica-, damascena- och albarosorna sprider sig lätt. De sprider sig förstås inte så våldsamt som Klippta sticklingar t ex Poppius eller Rosa pimpinellifolia och dess variant Rosa pimpinellifolia Plena, vilket gör dem lättare att hantera. Benägenheten att sprida sig får man studera hos varje enskild rossort eller art. Det finns alltså både för och nackdelar med rosor på egna rötter. Det gäller kanske främst att välja syftet med att ha rosor på egna rötter eller på avvikande underlag. Rosor på egna rötter får man genom att ta rotskott, göra avläggare eller ta sticklingar. Det jag har prövat, i huvudsak, är sommarsticklingar, som jag har stuckit under juli till augusti. Jag har även prövat att sticka sommarsticklingar senare i september. Sticklingarna hann då med att utveckla vad som kallas callus (valk- eller svålbildning, se bild till vänster), en vit valkliknande bildning på den del som stuckits i jorden, utifrån vilken rötterna senare växer ut. De såg friska ut fram till mars året efter då de dog. Tas sticklingar så sent bör de tas från mer förvedade delar om de skall stå kvar på friland. Sommarsticklingar tas från årsskott, gärna avblommade skott på sidogrenar. Mittdelen används. Jag har lyckats bäst med sticklingar där klacken har fått vara kvar. Blombärande småskott dras av från grenen så att en s.k. klack följer med. (Se bild överst till vänster). Övre delen av sticklingen klipps strax ovanför ett blad, nedre delen klipps någontans mellan två blad. Klacksticklingen sticks i jorden med klacken kvar, den kan behöva kortas vid behov och kanske putsas. Om sticklingarna tas från grenar klipps dessa ca 8-15 cm långa, om det finns så mycket material. Det kan gå med kortare. Bladen kortas in och de som är kvar halveras. Kraften, näringen, i sticklingen skall gå till rotbildning och inte till att försörja bladmassan. De understa tas bort för att sticklingen skall Marie de Blois med callus kunna stickas ner i jorden, ca 1/3-1/2. Taggar som växer på sticklingen brukar jag ta bort så att jorden har en chans att sluta helt tätt runt sticklingen. Jorden som jag använder är sandblandad trädgårdsjord. Sanden gör att avrinningen blir god. Det är viktigt att hålla jorden fuktig, men utan långvarig blöta då sicklingarna kan ruttna. Vanlig såjord köpt på påse har jag också använt, det har fungerat bra. Venusta Pendula år 1 Rotningen kan ta olika lång tid beroende på sort. Men vanligt är att sticklingarna rotat sig efter 4-6 veckor. Det är viktigt att de inte torkar ut, passning med vatten är nödvändigt. Ofta sticker jag i krukor med andra växter i som vattnas ofta eller i lådor av plast som har lättare att hålla fukten. Det är mycket viktigt 17

att de skyddas mot sol och att de håller en jämn fuktighet. Stickningen sker ofta i samband med att rosorna putsas eller sommarbeskärs, då materialet annars slängs. Material som inte kan stickas omgående virar jag in i vått tidningspapper och lägger i kylen till dess de skall stickas. De klarar sig i vart fall i ett par veckor på det sättet. När hösten kommer planterar jag ut dem på skyddad plats i trädgården, också nu i lättare jord med mycket sand. De täcks med löv under vintern. De flesta har klarat sig första vintern. Övervintringen gynnas av det relativt milda klimatet. Trädgården ligger i Göteborgs norra skärgård, troligen zon 1-2. I högre zoner bör sticklingarna täckas noggrant eller förvaras inomhus i källare eller i kallförråd. De får stå kvar andra året på Sticklingsförökad Rosa Veilchenblau samma växtplats. Tredje året planteras de på växtplatsen eller ges bort till vänner och bekanta. De första åren kan man ta bort blommorna för att kraften skall gå till att utveckla rostsystemet och plantan istället för till att utveckla blommor. Rosor, som är lätta att sticka är sorter ur multifloragruppen, som t ex Veilchenblau och Blush Rambler, rosor i moschata-gruppen, polyantharosorna, sempervirens- och arvensishybrider. Enskilda sorter som jag alltid lyckas med är Veilchenblau, Hybrida och Lykkefund. Examensarbete om äppelros på Gotland Text och foto: Nils Norrby Jag skriver nu en magisteruppsats i biologi vid Uppsala universitet Campus Gotland om taxonomi och frösättning hos äppelros Rosa rubiginosa på Gotland. Äppelros bildar buskar med taggiga stammar och grenar. På stammarna förekommer både grova, kloböjda taggar och ofta även fina raka taggar. Bladen har en karaktäristisk äppeldoft. Blommorna är mörkrosa och fruktställningarna utgörs av nypon. Arten är vanligt förekommande på Gotland, främst på hällmarker utmed kusterna. Äppelros förekommer också i odling. mån bin och humlor har betydelse för pollineringen hos äppelros, som normalt anses vara självfertil. Äppelros är av kommersiellt intresse för både livsmedels- och läkemedelsindustrin. Äppelros är en av två arter som normalt ingår i den nyponsoppa vi kan köpa i Sverige. Nyponen importeras idag från Sydamerika. Kommersiell odling av äppelros för produktion av hälsokostpreparat förekommer dock i Sverige och Danmark. I ett internationellt perspektiv finns ett stort vetenskapligt intresse för släktet rosa, inte minst bland genetiker. I ett lokalt gotländsk perspektiv saknas studier av vilken betydelse äppelros spelar i kustnära ekosystem, till exempel dess betydelse för insekts- och fågelfaunan. En ökad kunskap om variation hos lokala populationer av äppelros kan således vara betydelsefull ur flera perspektiv. Min ambition är att resultaten från mitt examensarbete ska redovisas vid en öppen föreläsning. Den som redan idag har frågor eller synpunkter eller vill få vidare information om studien är dock välkommen att höra av sig. Jag har under sommaren 2013 dokumenterat blomning och fruktsättning hos 26 Henny Johansson individer av äppelros i Visbyområdet. Ordförande i Svenska Rosensällskapet, Enskilda blombärande skott har märkts vars lokala grupp i Göteborg sköter och upp med plastbrickor. Antalet kart förnyar Göteborgs rosariums vildrosor. (omogna nypon) har räknats kontinuerligt och slutligen har mogna nypon insamlats. Målsättningen har bland annat varit att studera hur stor andel kart som utvecklas TACK till alla som bidragit med kunskap, texter och bilder om rosorna i detta till mogna nypon, samt i vilken mån antalet nummer av Medlemstidningen för Botans Vänner! mogna respektive ej fullbildade frön inuti mogna nypon skiljer sig inom och mellan olika individer och olika populationer. Texter Bilder Bertil Ståhl Bertil Ståhl Ett antal blommor har täckts över med Anders Andersson Anders Andersson fiberduk för att förhindra besök av bin och Lars-Gunnar Lindberg Lars-Gunnar Lindberg humlor. Antalet mogna respektive ej fullbildade Henny Johansson Henny Johansson frön i mogna nypon där blomman Nils Norrby Nils Norrby varit övertäckt med fiberduk jämförs med Nils-Erik Norrby Ann-Britt Magnusson nypon där bin och humlor har kunnat nå Sydsvenska.eko@gmail.com blomman. Frågan som ställs är i vilken 18 19