Trappor, ledstänger Finlands byggbestämmelsesamling del F1 I F1 föreskrivs bl.a. följande om trappor: I byggnader med förvaltnings-, serviceoch affärsutrymmen skall trappsteg i entréhallar och andra utrymmen för intern trafik dimensioneras så att de är minst 300 mm långa och högst 160 mm höga. I entréhallar och övriga förbindelseleder för intern trafik samt utomhus skall på ömse sidor om ramperna och trapporna installeras ledstänger som är lätta och säkra att använda. Ledstängerna skall fortsätta utan avbrott också utmed mellanplanen. Dessutom föreskrivs följande: På förbindelseled eller angränsande till den får inte förekomma oskyddade utsprång eller andra byggnadsdelar som utgör en kollisionsrisk, och som gör att ledens fria höjd understiger 2100 mm. Det får inte heller finnas nivåskillnader som utgör en fallrisk. Projektet Helsingfors för alla, Handikappades samhällsplaneringstjänst (VYP) och Jyrki Heinonen
Alla har inte nytta av trappor Om en nivåskillnad lösts med endast trappförbindelse kan inte alla klara av den. Rullstol eller barnvagn kan endast bäras i en trappa. Om det finns flera våningar kan kanske en människa som lider av en kardiovaskulär sjukdom eller lungsjukdom, inte använda trapporna. För en person med styva höfter eller knän är det besvärligt att gå uppför branta trappor. Trapporna måste därför alltid kompletteras med ett tillgängligt system för förflyttning från en nivå till en annan, en ramp om skillnaden är liten och en hiss eller en rullstolshiss om den är mer än en meter. Flacka trappor vid ramper Personer med styva vrister kan inte använda en ramp. För dessa personer och för sådana som använder käppar eller kryckor är det lättare att använda flacka trappor. Steghöjden i trappan som kompletterar rampen får inte vara större än 120 mm och då blir lagom stegdjup 390 mm. Om steghöjden är större än det ovan nämnda, kan det förorsaka artros hos en person med styva knän eller höfter. Trappor som olycksfallsorsak Trappor är den vanligaste olycksfallsorsaken. Den risk för olycksfall som trappor förorsakar påverkas av hurdan form de har och hur branta de är. En spiraltrappa är ännu farligare än en rak trappa. En spiraltrappa är mycket besvärlig när endast ena handen kan användas för att hålla i ledstången och stöd behövs för att röra sig. En person som lider av hemiplegi stöter på detta problem. Om det går att gå upp för en spiraltrappa måste man komma ner baklänges för att kunna hålla i ledstången med den fungerande handen. Den branta inre kanten av en spiraltrappa förorsakar lätt en fallolycka. En käpp eller en krycka kan halka ner från trappstegets smala kant. Det är också svårt att bära bårar i en spiraltrappa. Trappor kan också förorsaka risk för fall när de är svåra att urskilja, dåligt belysta, på ett överraskande ställe eller saknar kontraster. Trappor utan ledstänger är speciellt farliga. I många fall är det svårt att urskilja trappsteg om nivåskillnaden är liten, endast ett par tre trappsteg hög. I planeringen skall sådana lösningar eftersträvas där så små nivåskillnader kan undvikas helt eller ersättas med mycket flacka lutningar, max 2 % (1:50).
Trappor måste planeras så att de är fungerande Även om trappor utgör ett rörelsehinder för många skall det ändå vara så tryggt och lätt att röra sig i dem som möjligt. Trapporna får inte vara branta. I trappor mellan två våningar skall det finnas ett vilplan halvvägs. På vardera sidan av trappan skall det alltid finnas ordentliga ledstänger. Vid kanten av trappstegen skall det alltid finnas en klar kontrastrand som syns uppifrån. Ytmaterialet får inte vara halt. Trappans placering En trappnedgång som är en del av en gångstråk placeras vid sidan av en gångstråk antingen i samma riktning eller vinkelrätt mot den för att minska risken för fall. En trappnedgång skall inte placeras mittemot en ytterdörr. Den skall heller inte placeras rakt mittemot en hissdörr eftersom en rullstol ibland måste backas ut ur hissen. I synnerhet med tanke på en synskadad person är det önskvärt att riktning måste ändras för att gå till trappan. Om trappor ändå måste placeras som fortsättning på en gångstråk, kan säkerheten förbättras genom att använda kontrastmaterial- och kontrastfärgzon i golvet framför en trappnedgång. Ibland måste ett skyddsräcke eller en skyddsgrind användas för att förebygga olycksfall. Trappa som är öppen under Öppna trappuppgångar under vilka man kan gå och slå huvudet, skyddas med räcken eller inredning eller byggs igen på så sätt, att den fria höjden under trappan är minst 2200 mm. Dimensionering av en trappa Bredden på trapploppet måste vara 1200 mm för att två människor skall kunna mötas. Om det i trappan måste gå att hålla i ledstängerna på vardera sidan, måste den fria bredden mellan ledstängerna vara 600 mm. Om en person med kryckor använder trappan, måste trappans fria bredd vara minst 1000 mm.
Trappsteg I samma trapplopp skall alla trappsteg vara likadana och ha samma stegdjup och -höjd. Inomhus skall steghöjden inte överstiga 160 mm när nivåskillnaden kan klaras av med hiss och inte mer än 120 mm vid ramper inom- eller utomhus. I fråga om kortväxta personer är maxhöjden på trappsteg individuell och varierar mellan 100 och 140 mm. För att det skall vara enkelt och naturligt att röra sig i trapporna, dimensioneras trappstegen enligt stegrytmen, dvs. stegdjupet är i rätt förhållande till höjden. Summan av stegdjupet och två gånger steghöjden är 630 mm. Det får inte finnas trappa utan sättsteg, trappstegen får inte heller ha någon utskjutande trappnos som kan förorsaka snubbling. I trapporna får det inte heller finnas några sidotrappsteg eftersom dessa är farliga och överraskande i synnerhet för synskadade personer. Kanten på trappstegen måste vara i rät vinkel mot gångriktningen, inte snett. Trappornas färg och belysning Trapporna skall ha bra belysning. På framkanten av trappstegen används en halkförebyggande markering som bildar kontrast mot stegdjupets färg. Med kontrast avses här mörkhetsskillnad på en svartvit skala. En mörk kontrastrand urskiljs bättre mot ljusa trappsteg än en ljus mot mörka. Det rekommenderas att ytan på trappstegen görs i en annan mörkhet i färg än golven och vilplanen för att trapporna skall vara lättare att urskilja för personer med svag syn. Förutom färgkontrast kan materialkontrastzon användas innan trapporna börjar. Inom zonen kan varningsyta med små upphöjda kupoler användas. Zonen skall i färdriktningen helst vara 1200 mm lång. Också rätt riktad belysning bildar fallskugga på trappstegen som gör att de kan urskiljas.
Trappans ledstänger En rätt planerad ledstång ger stöd åt rörelsehindrade och leder dessutom synskadade personer. En alltför kort ledstång är farlig eftersom en synskadad person felaktigt kan tro att trapporna slutat när ledstången slutar. Detta kan skapa risk för att falla eller snubbla. I trapporna skall det alltid, i båda riktningarna, gå att välja vilken hand som används för att hålla i ledstången. Den ena handen kan vara förlamad eller saknas och då är det inte möjligt att använda trappan i båda riktningarma och använda samma hand för att hålla i ledstången. Ledstången måste vara sådan att fingrarna når runt den och greppet blir stadigt. Ändan av ledstången får inte vara så utskjutande att det finns risk för att ärmen i misstag fastnar i den. Trappor utrustas alltid med ledstänger på vardera sidan och dessa fortsätter utan avbrott även vid vilplanen och dessutom minst 300 mm över trappornas båda ändor. Ändan av ledstången böjs åt sidan eller neråt för att hindra att personen kolliderar eller fastnar. I breda trappor kan en extra ledstång användas i mitten. En ledstång som monterats i mitten av en trappa skall kunna användas på båda sidorna. I vissa fall kan en ledstång som är monterad i mitten av en trappa ersätta ledstänger vid sidan ifall trappan är tillräckligt bred, i allmänhet mer än 2400 mm.
Ledstångens form och mått Ledstången måste utformas på så sätt, att fingrarna når runt den och ett stadigt grepp fås. Den får inte vara för tjock, för tunn eller ha vassa kanter. Ledstänger skall finnas på vardera sidan av trappan, helst två på olika höjder, den högre på 900 mm:s höjd och den lägre på 700 mm:s höjd från kanten av trappsteget. Den lägre ledstången är avsedd för barn och kortväxta personer. Ändorna på ledstängerna kan i detta fall förenas och då undviks risken för att kollidera och fastna vilket ledstängernas ändor kan ge upphov till. Rekommenderad form på genomskärningen av en ledstång är rund, oval eller rundad rektangel. En rund ledstång är 30-40 mm i diameter. Också en rundad rektangel med omkretsen 120-160 mm kan användas. Ledstången får inte vara tunnare än 25 mm. Avståndet mellan ledstången och väggen skall vara 45 mm. En ledstång som monteras mitt i trappan har i allmänhet två parallella stänger med ett mellanrum av minst 90 mm för att händerna inte skall stöta ihop när stängerna används i båda riktningarna samtidigt. I detta fall kan ändorna på ledstängerna förenas vågrätt. Ledstången skall fastmonteras på så sätt, att monteringskonstruktionen inte hindrar handen från att glida längs stången.
1. Raka trappor är lättast att använda. Mörka kontraster mot ljusa trappsteg är lätta att urskilja. Ledstängerna är sammanhängande även vid vilplanet. (Synapsia)
2. Ledstängerna skall nå minst 300 mm över båda trappändorna och ha rätt form. (Synapsia)
3. Man kan gå i en spiraltrappa bara åt ena riktningen om endast ena handen fungerar. Åt andra riktningen är man tvungen att gå baklänges. Den inre kanten är för brant att användas. (Exactum)
4. En öppen trappa kan skapa risk för att slå huvudet. (City-passagen)
5. Rulltrappan är öppen under och i misstag kan man gå in under den. En synskadad person kan stöta huvudet trots att vita käppen används. (Kampens centrum)
6. En trappnedgång som fortsättning på en passage ger upphov till risk för fall. (Brunnsgatan)
7. En trappnedgång skall utrustas med en skyddsgrind om den är på ett trångt ställe eller i övrigt skapar risk för fall. (Broholmsgatan 4)
8. Det är svårt för en synskadad person att orientera sig i en hörntrappa. En ledstång i mitten står till hjälp. (Östra Centrum)
9. Det är svårt för en synskadad person att bilda sig en uppfattning om en svängande trappa. Kontraster i trappstegen skulle hjälpa till. Mittledstången ökar säkerheten. (Kinopalatsi)
10. Man kan i misstag gå in under trappan och stöta huvudet. Vilplan saknas i trapporna. Ett räcke i mitten skulle förbättra säkerheten. Trappsteg utan sättsteg är besvärliga. (Tammerfors universitet)
11. Travertintrapporna i Finlandiahuset saknar kontraster och därför är det mycket besvärligt att bilda sig en uppfattning om dem. Ledstängerna är väl utformade och tillräckligt långa. (Finlandiahuset)
12. Mittledstången gör det lättare att urskilja nivåskillnaden. Det finns ingen kontrast i trapporna. (Kinopalatsi)
13. Vilken hand som helst kan användas för att hålla i ledstången i mitten av en bred trappa. Mellanrummet mellan ledstängerna skall vara minst 90 mm. (Kinopalatsi)
14. En alltför kort ledstång är farlig eftersom en synskadad person kan tro att trapporna slutat och falla när ledstången slutar. (Skeppargatan)
15. Den korta brädformade ledstången sitter för nära väggen. Det går inte att få ordentligt grepp om den. (Skeppargatan)
16. Ledstången är för tjock, fingrarna når inte runt den och dessutom är den kantig och inte rundad. (Brobergsterrassen)
17. Ledstången har ett avbrott i mitten och är för tjock för att fingrarna skall nå runt den. (Östra Böle)
18. Ledstångens monteringskonstruktion gör det svårt att låta handen glida längs stången. (Nationalteatern)
19. Man kan låta handen glida längs ledstången. (Förbindelsegången mellan Forum och Stockmann)